LTI : tredje rikets språk
Författare: Victor Klemperer
Utgiven: 2006
ISBN: 9789197560764
Förlag: Glänta produktion
Dikterar man språket och dess ord, begrepp, tempo, temperatur och volym, styr man även villkoren för tanken och samtalet. Våra tankar kan inte sträcka sig bortom den vokabulär vi har. Saknar vi adekvata ord till att förklara det vi ser kommer vi heller inte förstå det – och vi kommer framförallt inte kunna förklara det för någon annan. Samtidigt vill vi förstå, eller åtminstone tro oss förstå, för att bringa oss lite ro. Det vi sedan trott oss förstå kommer inte låta ändra på sig utan något mått av friktion. Vi vill ha förklaringar samtidigt som vi inte gärna låter dessa ruckas på. Orden vi har är laddade med innebörder som väcker känslor. Vilka känslor som väcks avgörs av hur ordet förstås och i vilken kontext det dyker upp.
Jag minns när det för ett antal år sedan gick upp för mig att det skett en förskjutning i språkbruket kring invandringen; att diskursen ändrat skepnad, blivit hårdare eller aggressivare om man så vill. Inte i alla situationer eller på samtliga samtalsarenor, men tveklöst i den mer eller mindre offentliga miljön. Jag tänkte att ju mer accepterad en invandrarfientlig eller rentav rasistisk åsikt blev, desto enklare blev det att torgföra det som tidigare inte hade passerat ouppmärksammat förbi. Åsikter kunde verbaliseras eftersom det parallellt med förskjutningen löpte en normaliseringsprocess. Det som tidigare var otänkbart framstod allteftersom som mildare.
Denna plasticitet är inneboende i språket som sådant och alltså inte bundet till just hatspråket. Det är även ett närmast kriminellt förenklat resonemang eftersom det inte finns ett enhetligt och allenarådande Språk. Emellertid får förskjutningar skilda implikationer och det är dessa man får giva akt på. Det finns en materiell verklighet eller sanning om man så vill och hur vi tolkar den är avhängigt vår förståelse av omvärlden och hur vi väljer att sätta ord på den. Det finns obestridligen rätt och fel, sant och falskt, men vad vi väljer att hålla för sanning beror nödvändigtvis inte på något som har en motsvarighet i verkligheten.
I förordet till LTI: tredje rikets språk av Victor Klemperer refererar Charlotta Brylla och Otto Fischer till språkhistorikern Peter von Polenz som menar att ”Tredje rikets språk faller under det vidare begreppet totalitär stil. Utmärkande för en sådan stil är i första hand starkt värderande uttryck, många imperativ, vaga och luddiga begrepp, en förkärlek för främmande ord, religiösa och militära uttryck, ett formaliserat språk och en låg stilistisk nivå”.
Victor Klemperer överlevde Tredje riket, kriget och Förintelsen. Istället för att sluta sitt liv i ett koncentrationsläger eller som mördad på gatan, fick han istället se Tredje riket sakta falla ihop och tyna bort. Han var en av ett fåtal judar som fortfarande i dubbel bemärkelse levde i Dresden när staden förvandlades till ett hav av eld, grus samt förkolnade hus- och människokroppar. Denna tragedi räddade hans liv emedan även de allra sista av stadens judar några dagar senare skulle skickas i döden. Nu dog ändå flertalet av de få som fortfarande var vid livet av bomber men några överlevde – Klemperer framförallt för att han var gift med sin protestantiska fru Eva Klemperer. Det finns som bekant grader av varmgrader även i helvetet.
Klemperer understryker något intressant och skrämmande, det att om ”exempelvis ordet jude tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv, så kommer ordet att åtminstone delvis överta adjektivens betydelse i form av bibetydelser och värdeladdningar som associeras med ordet. Detta är en form av språkstyrning som nazisterna i hög grad använde sig av.”
Klemperer var filolog och insåg tidigt det unika i att hans position möjliggjorde en granskning av Tredje rikets språk inifrån. Han blev tidigt av med sin professur och hans frihet beskars ytterligare i takt med nazisternas inflytande. Vid sidan av de mer kända sanktionerna mot judarna, förbjöds de även inneha böcker. Nyhetsrapporteringen sträckte sig till det de kunde överhöra eller snappa upp på andra vis. Han förde en dagbok som fick gömmas på de mest snillrika vis för att inte hittas och brännas tillsammans med dess ägare. Även den finns utgiven.
LTI lånar in lite från dagboken, men bygger på mycket annat. Hans kunskap kombinerat med det faktum att han hade judiskt påbrå – han hade emellertid konverterat – gör texten ovärderlig. Det handlar inte om något systematiskt-vetenskapligt arbete, men han kontextualiserar, drar paralleller, förklarar, analyserar och förstår den språkapparat nazisterna med Goebbels som språkarkitekt byggde upp. Han ser likheter mellan show-business i USA och de otaliga massmötena som drog ofantliga mängder människor. Emellertid finner han den främsta grogrunden i den tyska romantiken.
Användandet av LTI (lingua tertii imperii) är ett parodierande, ett skämt, riktat mot just det användande av ”främmande ord” som Goebbels var besatt av. Det var ett språk som fjärmade sig från det rationella. Istället anspelades det på känslor genom att, naturligtvis oftast utan rimlig grund, påvisa det rimliga i deras världsåskådning och ideologi genom att hänvisa till historia, geografi, etymologi etc. Detta förstärktes med ett överdrivet språkbruk som vann i kraft av upprepningens makt. En tänkande människa var ideologins främsta motståndare. Även idag.
Tredje riket ruttnade bort men inte nazismen. Många undrar om skall kan tala med en nazist som har sitt sitt irrationella, känsloladdade och framför allt hotfulla språk. Och bör man ens det? Mitt korta svar på det är: Ja. Att resignera inför det är att ta bort själva möjligheten, oavsett hur liten, att nå fram till både hjärta och intellekt. Klemperer beskrev språket som små arsenikdoser som först efter en viss tid gav tydliga effekter. Man får inte vara rädd för språket, giftet måste tydlig- och medvetandegöras. Det är dock inte befriat från problem. Risken finns att man själv trasslar in sig i det språk som till slut slukar en.
Jag gick in på nordiska motståndsrörelsens svenska hemsida. Bilderna som inte bara figurerar där utan även i vanlig media visar som bekant deras dragning till det militära. Och finns det något mer hotfullt än just detta, militären? Det finns naturligtvis en tanke bakom. Tredje riket genomsyrades också av det militära som är både makt och enhetlighet. Jag läste igenom några texter om deras syn på judar, vad nationalsocialism är, ”rasfrågan”:
De menar att Nationalsocialismen bygger på ”uråldrig visdom…[och] eviga naturlagar och har därmed ett mycket tydligt rätt- och feltänk” inpräntat i sig och definitivt [har] ett högre värde – att världens mest högtstående folk ska fortsätta överleva och enas för att kunna utvecklas i harmoni med naturen…”. Vidare menar de att det finns en ”livsmening att bära vidare denna länk mellan det förflutna och framtiden för att genom det fortsatt rena blodet få evigt liv…” och att ”[v]årt folk och vår nation ska framåt och om detta kan ske i samklang med att hela världen och all världens folk går framåt är detta positivt, men om det inte går ska vi inte heller någonsin låta andra stå i vägen för vår utveckling.”
”Naturen hade inte skapat två kön och gjort dessa beroende av varandra om meningen var att de skulle bekriga varandra eller undvika att interagera med varandra. Således är kulturmarxism med exempelvis feminism och vurmande för homofili något som strider mot naturlagarna. Naturen hade inte skapat olika raser med väsensskilda egenskaper och utseenden om ändå meningen var att dessa skulle blandas ut till en.”
De har naturen på sin sida, detta tänkande något som verkar ha ett mål för ögonen. Tradition. Ras och folk. Historia. Våldsantydningar. Så kan det vara.
”Nationalsocialismen utgör därför en för evigt i grunden oföränderlig världsåskådning.”
Varför denna bok bör läsas idag står nog klart för envar. Om ordet muslim tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv…Och där är inte nazisterna de största språkomdanarna- och förgiftarna. Det är en insiktsfull och unik bok men framförallt ett levande dokument som vi måste återkomma till och sedan bygga vidare på. Det är en text som aldrig tappar sin aktualitet. Det går både att vinna och förlora språket.
