Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

tv

”En hederlig jul med Knyckertz” – julkalender med varm och mysig touch

by

En hederlig jul med Knyckertz
Betyg: 4
Start 1 December 2021 i SVT, SVT Barn och SVT Play

Manus: Anders Sparring

Regi: Leif Lindblom

Medverkande skådespelare: Axel Adelöw, Paloma Grandin, Gizem Erdogan, David Sundin, Claes Malmberg, Vanna Rosenberg, Filip Berg, Gunnel Fred, Julia Dufvenius, Nova Tiwana, Peter Apelgren, David Nzinga och Elisabeth Wernesjö m fl

”En hederlig jul med Knyckertz” SVT:s julkalender 2021. Gizem Erdogan och David Sundin samt Axel Adelöw och Paloma Grandin spelar huvudrollerna. Bild: Martin Moberg, Kulturbloggen

Julkalendern anno 2021 ”En hederlig jul med Knyckertz”, som sänds i SVT både i tablå-TV och på SVT Play fr o m i övermorgon och hela vägen fram till julafton 24 december, utspelar sig i en kan man lugnt konstatera knasig tvärtomvärld med en varm och mysig touch.

Årets julkalender bygger på böckerna om familjen Knyckertz, som är skrivna av Anders Sparring, som också står för manus och böckerna är illustrerade av Per Gustavsson. Hur blir det då, håller berättelsen när den byter format? Ja, det får man säga ändå.

För Mormor Stulia ska ju få komma ut ur finkan dagen före julafton och Ture (Axel Adelöw) är överlycklig över att hela familjen äntligen kan fira jul tillsammans. Men det är det där med att vandra den smala vägen, det är inte det som gäller som man kan förstå av namnen.

Pappa Bove (David Sundin), mamma Fia (Gizem Erdogan) och lillasyster Kriminellen (Paloma Grandin) har ju annat än ett laglydigt liv i tankarna. Och 11-årige Ture har bara 24 dagar på sig att få dem med på att ärlighet varar längst och till jul ska man dessutom vara snäll.

Men det är ytterst ovisst om det ska gå. Det ser inte bra ut, då det inom familjen planeras en stöld av en mycket värdefull julstjärna, Rosen från Sinai, som återfunnits efter att ha varit försvunnen i över 100 år. Mamma Fia ser här sin chans att göra århundradets kupp.

På något sätt måste Ture försöka stoppa sin familj från att stjäla stjärnan. För en jul i finkan är verkligen inget han önskar sig i julklapp. Där startar årets handling i julkalendern, så hur kommer det att gå? Klarar Ture av att stå upp för den han är och till slut kunna stoppa sin tjuvaktiga familj? Och får de en mysig familjejul tillsammans precis som Ture så mycket önskar sig?

För i grund och botten finns faktiskt förutsättningar för Ture ska uppnå sitt mål då det finns en värme i familjen Knyckertz, både pappa Bove och mamma Fia är både kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar. Men som sig bör är det först den 24 december får vi se upplösningen, den 1 december sänds första delen på en sevärd julkalender för hela familjen.

Recension: Julkalendern ”Mirakel” – magisk berättelse mellan julen 1920 och 2020

by

Mirakel
Betyg: 4
Start 1 December 2020 i SVT

Manus: Peter Arrhenius, Sara Young och Fredrik Agetoft. 

Regi: Calle Åstrand. 

Medverkande skådespelare: Sarah Rhodin, Bibi Lenhoff, Johan Glans, Annika Andersson, Joel Adolphson, Babben Larsson, Maja Rung, Andreas Rothlin Svensson, Emanuel Kielin, Dragomir Mrsic, Emil Brulin, Ossian Nordh, Therése Lindgren m fl.

Berättarröst: Sten Ljunggren

(Skärmdump: SVT Play, 5 december 2020, Martin Moberg, Kulturbloggen)

Årets julkalender i SVT som är den sextionde i ordningen, har titeln ”Mirakel” en finurlig titel visar det sig. Då bl a de två huvudpersonerna heter Mira (Sarah Rhodin) och Rakel (Bibi Lenhoff), men också det faktum att julkalendern detta på många sätt mycket speciella år, kretsar kring framställa energi på ett icke tidigare skådat och helt klimatvänligt sätt det med hjälp av ett konstgjort litet svart hål (!).

Ja, det är sannerligen ett mirakel i sig att ens kunna skapa ett sådant kosmiskt ytterst kraftfullt fenomen i ett helt vanligt laboratorium och därefter kunna kontrollera utan att det spårar ur. Men det är just vad det gör, det händer ett tekniskt missöde för forskarna Vilgot (Johan Glans) och Anna-Carin (Annika Andersson). För det lilla maskhålet sliter sig för att sedan snabbt dra iväg och där tar årets julkalender sin spännande början.

Året allt detta speciella händer är det år som vi kallar nutid år 2020, det förlupna maskhålet försvinner snart till vindsvåningen på en gammal herrgård, som numera är ett HVB-hem, där flickan Mira bor sedan hennes föräldrar omkom i en bilolycka. Och så öppnas portalen genom maskhålet mellan år 1920 och år 2020.

Mira, som väntar på att bli adopterad, tar sig upp på vindsvåningen och då händer det hennes innersta personlighet faller genom maskhålet, och förflyttas till samma herrgård 100 år tidigare, år 1920. Samtidigt sker samma förflyttning exakt samma tidpunkt 100 år tidigare, när flickan Rakel, som bor i samma herrgård med sin familj, på andra sidan vidrör maskhålet och hennes personlighet förflyttas till Miras kropp i HVB-hemmet år 2020.

Ett klassiskt sätt att skifta själ eller personlighet, som har provats förut i filmhistorien framför allt i Hollywood-filmer att vips försättas i situationer i en helt annan kropp i interaktion med andra som är vana vid att man är och beter sig på ett specifikt sätt. Men så är man inte på det förväntade sättet, vilket leder till roliga förvecklingar och det sker i ”Mirakel” också.

Men det alldeles nya här är sättet detta oväntade skifte sker på genom ett litet konstgjort maskhål på en vindsvåning på en gammal svensk herrgård. Och att det sker i en brytningstid för både Mira och Rakel, båda vill att det ska hända något speciellt nu i juletid. Och det får de verkligen vara med om, sannerligen. Men kommer de att komma hem var och en till ”sin” tid?

Den lilla osäkerheten är bra att den finns där, en sorts cliffhanger som gör att man oberoende ålder faktiskt vill titta på vart avsnitt fram till julafton. Jag kan konstatera att den bärande berättelsen i årets julkalender den håller måttet. Detta då den bl a knyter an på ett bra sätt till en av vår tids största globala utmaningar – klimatförändringarna.

Det får manusförfattarna till genom att helt enkelt t ex att låta julmånaden december 1920 vara mycket kall och snöfylld, medan det år 2020 runt samma herrgård istället råder barmark och det är sydsvenskt vintergrått. Men också själva antitesen mellan 1920 och 2020 lyfts fram bra i årets julkalender, det har ändå gått 100 år, det utan att på något sätt skriva år 1920 på näsan.

Ta t ex synen på energi och hur man producerar den, och tillgängliggör densamma – nu 2020 är inte kol så klockrent att bygga samhällets samlade energibehov på även om en liten ”tur-kolbit” vackert lagd på en sammetskudde på den gamla herrgården år 1920 ger sken av det motsatta. Tycker att ”Mirakel” är en både bra och sevärd julkalender, som sänds på SVT 1 resp SVT Barn och på nätet (SVT Play) fram till den spännande upplösningen den 24 december.

Recension av tv-serie: Bosch säsong 3

by

Bosch säsong 3
Betyg 4
Visas på HBO Nordic

Harry Bosch är en envis polis i soliga Los Angeles. Men ett soldränkt Hollywood må synas glamoröst på ytan men under ytligheten vibrerar det av mörker och människor som inte bangar för att mörda eller beställa mord på människor som på något sätt står i vägen för deras ambitioner.

Harry Bosch är på sätt och vis urtypen för huvudpersonen i kriminalhistorier från 1900-talets slut och 2000-talets första år: en tjockskallig medelålders man som gör vad som faller honom in, envis som synden och ger sig inte en tum och anser sig alltid ha rätt. En typ som många av oss tröttnat på i dagens värld och samhälle där en helt annan typ fått ta plats i deckarserier: såväl kvinnor som mer känsliga personligheter. Men Bosch är inte så stenhård som han ser ut som och han lurar nog mest sig själv.

Tv-serien Bosch bygger på Michael Connellys internationella bästsäljare. Titus Welliver spelar huvudrollen och serien utvecklades av Eric Overmyer, en av genierna i ”The Wire”-gänget. Overmyer är också exekutiv producent tillsammans med bland andra Henrik Bastin, svensken som nu bor i Los Angeles och är en av de drivande krafterna bakom Fabrik Entertainment. Liksom de tidigare två säsongerna av serien bygger den nya säsongen på flera av böckerna. Det är bra, det gör att serien har flera handlingar som löper parallellt och fördjupar berättelsen.

Harry Bosch drivs av en envis kamp för vad han kallar rättvisa. Han är rätt tjurskallig vad gäller detta och han bedriver egen spaning vid sidan av sitt jobb, han till och med har satt upp några kameror för att kunna filma en man som begått mord på prostituerade, men aldrig ställts inför rätta. Harry förlorade sin mamma när han var tolv år. Hans mamma mördades och hon var prostituerad. Detta trauma sitter djupt i honom, som alla som sett de två tidigare säsongerna och/eller läst böckerna vet. Återigen kommer detta trauma upp, på flera sätt. Traumat driver honom förstås i sin jakt på att få fast alla män som begår brott på kvinnor och i synnerhet mot prostituerade.

Säsong 3 är intressant på flera sätt. Dels skildrar den mörka sidor av det amerikanska samhället och Los Angeles. Den visar också att de fulaste fiskarna finns på många nivåer i samhället. Frågan är också vad Bosch är på väg att utvecklas till. Denna tredje säsong är välgjord, spännande och berättar inte allt utan har flera nivåer av berättelsen där jag som tittare kan dra mina egna slutsatser.

En intressant del i säsongen är samspelet mellan honom och hans tonårsdotter, som är en av få som kan komma under huden på honom.

Last Chance U – mycket mer än en sportdokumentär

by

Last Chance U
Last Chance U

Last Chance U
2016, 6 avsnitt, visas på Netflix, Dokumentär
Producent: Adam Ridley

Last Chance U
Last Chance U

East Mississippi Community College(EMCC) ligger som namnet antyder I Mississippi, USA. De erbjuder två-åriga utbildningar och de studenter som tar examen kan fortsätta sina studier på universitet. Det finns ytterligare 14 Community colleges i Mississippi, vars uppgift är att erbjuda högre utbildning till ungdomar på landsbygden. Det som skiljer EMCC från de andra 14 är att de har ett väldigt framgångsrikt lag i amerikansk fotboll. Last Chance U är en dokumentär där vi möter några av spelarna och ledarna i EMCC Lions Football team.

Sport har en framträdande roll i det amerikanska skolsystemet. Universitetslagen är minst lika populära som proffslagen och High School-lagen är i många fall stadens eller stadsdelens stolthet. De unga spelarna blir stadens hjältar. Att vara framgångsrik atlet är för många amerikanska ungdomar också den enda vägen till en universitetsutbildning. EMCC har specialiserat sig på att rekrytera ungdomar som har idrottslig talang, men har problem med att klara sina studier.

Last Chance U
Last Chance U

Brittany Wagner har förmodligen det tuffaste jobbet på EMCC. Hon är studievägledare för spelarna i Lions. Det är hennes uppgift att motivera dem att ta sina studier på lika stort allvar som

fotbollen, vilket inte är helt enkelt. När jag ser henne ha ett möte med spelare som sitter ihopsjunkna i en soffa och leker med sina mobiler och rätt blankt ignorerar henne, när hon försöker få dem att förstå att utan godkända studier blir det inget universitet och definitivt inget spel i proffsligan NFL, fylls jag av beundran.

Hon konstaterar kallt att många av hennes elever inte klarar av den minsta motgång. De lägger av eller stänger av och det är hennes jobb att få dem igenom studierna, på ett sätt eller annat. Hon har ett gäng strulpellar med enorma egon att hantera och hon gör det med bravur.

Å andra sidan är det inte så underligt att en del elever har problem. Vissa av dem kommer från väldigt struliga uppväxtförhållanden, andra från familjer där de kan vara den förste som överhuvudtaget varit aktuell för högre utbildning. Å tredje sidan har de som tonåringar varit avgudade i sina skolor, städer och stadsdelar. Omgivningen har tolererat rätt mycket från dem som andra ungdomar inte kommer undan med.

Lagets coach Buddy Stephens är ett kapitel för sig. Han måste vara modellen för varje coach i samtliga filmer och serier om amerikansk idrott som gjorts. Han är storväxt, hetlevrad och högljudd. En vandrande stereotyp, men en framgångsrik sådan. Han är också den person i serien jag är mest kluven inför. Jag vet inte om jag ska gille eller ogilla honom.

I en scen intervjuas en kvinna från någonstans i Mississippi. Hon säger att för en hel del ungdomar från hennes del av USA finns tre vägar. ”The army, football or the corner”. ”The corner” är kod för raka vägen till gäng, kriminalitet, missbruk, fängelse och den tidiga våldsamma död som drabbar många unga afroamerikanska män. För en del av eleverna vi möter är EMCC verkligen Last Chance U.

Låt er inte avskräckas av genren ”Sportdokumentär”. Last Chance U är en dokumentär om amerikansk idrott, men det är inte allt den är. Den ger också en inblick i ett USA vi som svenskar och européer inte ser.

Foton: Alan Markfield/Netflix

Peter Johansson

Filmrecension: Beck – Steinar

by

becksteinar

Beck – Steinar
Betyg 4
Visas på C more, premiär 6 februari 2016

Steinar är den andra filmen av totalt fyra nya Beck filmer som kommer ha premiär under 2016, först på C More. Att Mikael Persbrandts karaktär Gunvald skulle försvinna ur serien har det ju skrivits om i medier och film- och tv-bloggar ett bra tag före premiären av den första filmen i denna nya serie av fyra. Att Gunvald på något sätt ska försvinna från Beck i den första filmen var känt. Här har Kulturbloggen recenserat den filmen, Beck – Gunvald (obs vi skriver inte hur Gunvald försvinner och det skriver jag inte om i den här recensionen av den andra filmen heller. Jag tycker det är för mycket spoiler att göra det.)

I denna andra film, Beck – Steinar, dyker då den norske mordutredaren Steinar Hovland upp, som ska ersätta Gunvald. I rollen som Steinar ser vi den norske skådespelaren Kristofer Hivju som många av oss sett i kultserien Game of Thrones. Jag erkänner att jag var lätt skeptisk. Ingen kan ersätta Persbrandts Gunvald. Nej det kan ingen och tack och lov har varken manusförfattare, regissör eller skådespelaren själv byggt hans roll på Gunvald. Steinar står helt för sig själv och är ett mycket bra tillskott till Beck. Jag är imponerad och jag längtar efter att se mer av Steinar tillsammans med Beck. De två hittar ett spännande sätt att samarbeta på, de växer samman.

Det intressanta är ju att flera av de andra karaktärerna har fått växa i de senaste filmerna också. Som Jan-Olov Andersson skrev i Nöjesbladet efter att Beck – Gunvald haft premiär:
Jo, jag tror nog att Beck kan leva vidare, kanske även efter dessa tre filmer.
Måns Nathanaelsons polis har de senaste filmerna fått en allt större roll och de två kvinnorna, en polis, en socionom/dataexpert, spelade av Anna Asp och Elmira Arikan, är friska tillskott på polisstationen.

Och nu med Steinar till truppen är det en bra gäng jag gärna ser mer av.

Själva deckarintrigen i Beck – Steinar börjar med att en husvagn brinner i ett område där utslagna svenska människor, framför missbrukare, håller till. I resterna av en husvagnsbrand hittas en oidentifierad kropp. Ägaren till husvagnen saknas men är det verkligen hon som är offret? Vi får i klassisk Sjöwall/Wahlöö-stil se olika grupper i samhället och hur olika människor agerar inför det faktum att det finns människor som missbruk. Har dessa människor något värde? Vem blir missbrukare? Filmen tar upp dessa frågor på ett sätt som låter oss tänka och känna vidare själva. Däremot kan jag vara lite skeptisk till själva upplösningen av mordet. Nja, säger jag, beträffande den trovärdigheten. Men livet är inte alltid som vi tror.

Intressant är också att följa Jonas Karlsson äckliga polischef Klas Fredén. Jonas Karlsson har fått göra flera sådana karaktärer på senare tid. Han är bra i den rollen. Klas Fredén är har inte större förmåga till empati och förståelse för sorgarbete.

Serien med Beck startade 1997 och med vårens premiärer blir det totalt 34 filmer. Jag tycker de första två av dessa fyra har varit lovande. Filmskaparna har lyckats vidareutveckla serien på ett sätt som både har kvar det samhällsbeskrivande delarna och har utvecklats karaktärerna. Beck överlever utan Gunvald.