Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Vem är Schmitz? – En skruvad komedi om identitet och könsroller har Nordenpremiär på Göteborgs stadsteater

by

Vem är Schmitz? har premiär på Göteborgs Stadsteater den 6 december. Foto Ines Sebalj.

Vad är manligt och vad är kvinnligt? Hur identifierar vi en person i den roll hen spelar? Det handlar om fördomar, förväntningar, illusioner och missuppfattningar.
– Vem är Schmitz? är en skruvad komedi, lite som en sitcom faktiskt. Men med ett tragiskt slut, säger regissören Ildikó Gáspár. Pjäsen är skriven av den schweiziska dramatikern Lukas Bärfuss. Nordenpremiär 6 december på Studion på Göteborgs stadsteater.

Ett pressmeddelande:
Det är oroligt bland leverantörerna i Pakistan och bara Schmitz kan rädda situationen. På beställning förvandlas hen från kvinna till man för att förhandla om bolagets intressen. Men vem är Schmitz? En man som föddes i fel kropp? En kvinna som poserar som man? Vilka är förväntningarna? Och hur långt kan företaget gå i sin exploatering av personalen?

– Vi spelar alla våra roller och om någon inte passar in rubbar det ordningen. Pjäsen handlar om det omöjliga att inte ha fördomar och om en längtan att duga inför andra utan att bli definierad som något annat än en människa, säger Ildikó Gáspár, som kommit hit från Ungern för att regissera på Göteborgs Stadsteater.

Vem är Schmitz? är skriven av den schweiziska författaren och dramatikern Lukas Bärfuss, som nyligen fick Georg Büchner-priset, det största tyskspråkiga litteraturpriset.

– Jag tycker om Lukas Bärfuss pjäser. Han är väldigt lyhörd för sociala frågor och försöker få oss att öppna ögonen för problem som vi inte vill ta itu med. Han gör det smart och alltid med en stor portion humor.

– Vem är Schmitz? betraktar nutidsmänniskan, med sina tillkortakommanden, sin anpassningsförmåga och sin desperata jakt på framgång, och det i den absurda komedins namn. Lukas Bärfuss är en av Europas vassaste dramatiker och Ildikó Gáspár är en av Ungerns nya begåvade regissörer, säger Pontus Stenshäll, konstnärlig ledare för Göteborgs Stadsteater.

Ildikó Gáspár är en ungersk regissör som arbetat på de största ungerska teatrarna. Hon har även regisserat i Tyskland, Litauen och Serbien. Bland uppsättningar kan nämnas Josef och hans bröder av Thomas Mann, Maria Stuart av Friedrich Schiller, Macbeth av Shakespeare och The Fatherless av Csaba Mikó.

Vem är Schmitz?
Originaltitel: Frau Schmitz (urpremiär 2016 i Zürich)
Nordenpremiär 6 december på Studion

Av: Lukas Bärfuss
Översättning: Marc Matthiesen
Regi: Ildikó Gáspár

Med: Victoria Dyrstad, Fredrik Evers, Karin de Frumerie, Josefin Ljungman, Ylva Olaison, Emilie Strandberg, Jesper Söderblom, Carl-Markus Wickström

Scenografi och kostym: Lili Izsák
Mask: Katrin Lind
Ljus: Tamás Bányai
Kompositör: Tamás Matkó
Ljud: Marcus Lilja
Video: András Juhász
Dramaturg: Joel Nordström
Teaterförlag: Nordiska ApS Köpenhamn

Teaterkritik: I väntan på Godot – en succé

by

I väntan på Godot
Av Samuel Becket
Översättning Magnus Hedlund
Regi och scenografi Karl Dunér
Kostym Helle Carlsson
Ljus Torkel Blomkvist
Premiär på Dramaten, Lilla scenen, 24 oktober 2019
Medverkande
Jonas Karlsson – Estragon
Torkel Petersson – Pozzo
Per Svensson – Lucky
Johan Ulveson – Vladimir
Pojken – Ernesto Vera-Zavala / Victor Esphagen

Karl Dunér har gjort det igen. En stark föreställning som är en given succé. I väntan på Godot är en av de mest fascinerande draman som skapats. I regi av Dunér med något moderniserade texter är det ett mästerverk på scen: med underbart stram koreografi, med skådespelare som är makalöst perfekta i en föreställning som är härligt hänförande.

Vissa små korta sekvenser kan jag tycka är lite överdrivet publikfriande, som skämten med att Vladimir kissar på sig om han skrattar. Men det är så korta sekvenser att det inte stör mig ändå, även om jag inte behöver sådana skämt för att behålla fascinationen av dramat på scen.

Drama kanske till och med är fel ord. Egentligen händer inget, det är ingen stor konflikt, ingen stor förändring eller utveckling utan istället en skildring av ett tillstånd, av människans existens.

Vladimir och Estragon, två udda figurer, kanske luffare, tillbringar dagarna tillsammans vid ett vissnande träd i väntan på Godot. Vem Godot är får vi aldrig veta och frågan är om det ens är frågan värt att analysera. Samuel Becket, som skrivit dramat, har själv sagt att om han visste vem eller vad Godot var, då hade han skrivit det.

Det slår mig att detta drama, ett av de största som skapats av någon människa, inte kommer att bli begripligt för en kommande svensk generation utan att viktiga delar av dialoger och monologer kommer att behöva skrivas om – och kanske inte ens kommer att gå att skriva om för att kunna behålla stringens. Vladimir talar om att en av fyra evangelister i Bibeln har tagit upp att en av de två rövarna blir frälst. Frälst av Frälsaren. Om Svenska Skolverket får som de vill enligt dess senaste utspel ska skolungdomar inte få någon utbildning i Bibeln eller lyrik. Utan att känna till något om Nya testamentets berättelser kommer en kommande generation inte att förstå vad Vladimir talar om. Tillsammans med Bibeln vill Skolverket tydligen kasta ut Lyriken.

Då tänker jag så här: Vad är det som utredarna på Skolverkets utredare väntar sig ska ske? Vad är deras förväntningar på livet och sin utredning? Står de i samma absurda situation som Vladimir och Estragon? Som alla människor.

Per Svensson som Lucky

Dialoger och monologer i I väntan på Godot är så underbart surrealististiska, absurda och av och till komiska att de sätter fingret rakt på en expressionistisk realism som talar till oss på flera nivåer och framför allt mellan raderna och till känslorna. Jag vet inte ens om det är möjligt att misslyckas med detta mästerverk till absurt drama? Redan att läsa dramat ger en stor upplevelse.

Många plus dessutom till skådespelarna som alla är helt fantastiska. Jonas Karlsson och Johan Ulveson som de två kufarna, luffarna, spelar tillsammans som om de aldrig gjort något annat än varit just där, de två, tillsammans, om och om igen. Torkel Petersson fullkomligt äger scenen som Pozzo. Jag tror inte jag någonsin sett någon spela Pozzo så övertygande. Per Svenssons monolog som Lucky drog kraftiga applåder. Pojken vet jag inte vem som spelade, de finns flera namn i rollistan för den rollen. Men han får högsta betyg han med.

Det skulle förvåna mig mycket om detta inte blir både en publiksuccé och en föreställning om kommer att sättas upp i ytterligare en säsong. Dramat i sig, redan som manus, är ett av de största pjäser som finns. I regi av Karl Dunér är det en både varm, stark, mjuk och absurd föreställning som helt säkert skulle uppskattas av Samuel Becket själv.

Premiär på Folkteatern i Göteborg för Madame Bovary

by

Ny dramatisering av Madame Bovary får premiär på Folkteatern Göteborg den 26 oktober. Foto: Jonatan Fernström.

Den 26 oktober är det premiär för Madame Bovary på Folkteatern i Göteborg i regi av Frida Röhl. Dramatiseringen är nygjord av Magnus Lindman efter Gustave Flaubert skandalomsusade roman. Men trots sina över 150 år på nacken saknas inte tydliga kopplingar till nutidens jakt efter det perfekta livet. Ett pressmeddelande berättar:

I höst fördjupar sig Frida Röhl och Folkteatern i Madame Bovarys utsvävande liv. I en helt ny dramatisering av Gustave Flauberts både skandalomsusade och klassiska roman från 1856 får vi möta den uttråkade läkarhustrun Emma Bovary, som för att råda bot på sin tristess skaffar sig älskare och konsumerar lyxvaror långt bortom sina tillgångar.

– Madame Bovary är en berättelse om en ung kvinna som söker lycka i föremål och romantik. En slags ”Lyxfällan”. Hon står inte ut med världen som den är. De mytologier kring lycka som florerar runt oss och den där idén om att framgång, föremål och lycka hänger samman får en slags snöbollseffekt i vår föreställning, säger Frida Röhl som står bakom idé och regi.

Historien om Emma Bovarys liv kan naturligtvis inte sluta lyckligt och parallellerna till vår självcentrerade samtid är tydliga. Humorn bor dock i detaljrikedomen, karaktärerna och det finurliga språket. I takt med att Emma Bovary försöker köpa sig lycklig växer också antalet klänningar i hennes garderob (ikapp med hennes skulder). Kostymerna i föreställningen är skapade av scenografen och kostymören Charlotta Nylund och bara Emma Bovary har tolv olika kostymer.

Även Californiamans (Joel Igor Hammad Magnusson) specialkomponerade, och i föreställningen live-framförda, musik tillför uppsättningen en helt egen stämning och karaktär. Ett par låtar kommer även att sjungas av skådespelare.

Madame Bovary har premiär på Folkteaterns stora scen den 26 oktober, med tio skådespelare och en musiker på scenen.

Madame Bovary
Efter en roman av Gustave Flaubert
Premiär: 26 oktober 2019, Folkteatern Göteborg, Stora Scenen

Idé: Frida Röhl och Magnus Lindman
Manus: Magnus Lindman
Regi: Frida Röhl
Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund
Ljusdesign: Carina Persson Backman
Kompositör och livemusik: ”Californiaman” Joel Igor Hammad Magnusson
Mask- och perukdesign: Susanne Åberg
Koreograf: Giovanni Bucchieri
Dramaturg: Magnus Lindman

Medverkande: Camila Bejarano Wahlgren*, Sanna Hultman, Kim Lantz, Victoria Olmarker, Ulf Rönnerstrand, Sara Shirpey**, Jonas Sjöqvist, Helmon Solomon, Leonard Terfelt, Sara Wikström och Emma Österlöf. (*Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö. **Praktikant från skådespelarutbildningen vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.)

Becketts I väntan på Godot har premiär på Dramaten 24 oktober

by

Repetitionsbild. I väntan på Godot/Johan Ulveson och Jonas Karlsson. Dramaten. Foto: Hans Malm.

Samuel Becketts moderna klassiker I väntan på Godot sätts nu upp på Dramaten i regi av Karl Dunér. Han satte upp pjäsen redan 1990, och nästan 30 år senare, är det dags igen. Denna gång är det Jonas Karlsson och Johan Ulveson som iklär sig Estragon respektive Vladimirs slitna kostymer. Torkel Petersson och Per Svensson spelar Pozzo och Lucky. Premiär på Lilla scenen den 24 oktober.

Ett pressmeddelande:
I väntan på Godot handlar om de båda vännerna Vladimir och Estragon, som vid en landsväg väntar på någon de kallar Godot. Men Godot kan inte komma låter en pojke hälsa, han kommer säkert imorgon. Samma händelseförlopp upprepas i andra akten och som en engelsk kritiker konstaterade ”Ingenting händer, två gånger”.

– Pjäsen är det mest bekväma skruvstäd jag kan tänka mig, där själva tiden, och vad vi gör med den har huvudrollen, säger Karl Dunér om att återigen regissera pjäsen.

Samuel Becketts I väntan på Godot  upphör aldrig att fascinera. Beckett skrev pjäsen 1949, i en tid då Europa höll på att läka efter andra världskriget. Den blev en omedelbar succé vid uruppförandet i Paris 1953 och har sedan dess haft ett fast grepp över världens teaterscener. Beckett tilldelades Nobelpriset 1969.

I väntan på Godot med de ikoniska figurerna Estragon och Vladimir har satts upp tre gånger tidigare på Dramaten; 1966 i regi av Jackie Söderman med Ernst-Hugo Järegård och Jan-Olof Strandberg, 1990 i regi av Karl Dunér med Rikard Wolff och Thommy Berggren, samt 2003 i regi av Birgitta Englin med Jonas Karlsson och Krister Henriksson.

Regissören Karl Dunér har på Dramaten senast satt upp Den fjättrade Prometheus och Krapps sista band.

Medverkande
Jonas Karlsson – Estragon
Torkel Petersson – Pozzo
Per Svensson – Lucky
Johan Ulveson – Vladimir
Pojken – Ernesto Vera-Zavala / Victor Esphagen

Översättning Magnus Hedlund
Regi och scenografi Karl Dunér
Kostym Helle Carlsson
Ljus Torkel Blomkvist

I väntan på Godot, den 24 oktober, Lilla scenen

Röde Orm i regi av Alexander Mørk-Eidem en höjdpunkt på Dramatens vårsäsong

by

Maia Hansson Bergqvist/Furstinnan av Amalfi: Foto: Klara G

Vårens första premiär på Stora scenen blir en av de mest spelade klassikerna i England, John Websters Furstinnan av Amalfi som nu ges för första gången i Sverige, i regi av Suzanne Osten. Dramaten presenterar även två pjäser av dramatikern Mattias Andersson, Vi som fick leva om våra liv, i samarbete med Backa Teater och urpremiären av Determinism.
Men föreställningen som jag förmodligen har allra mest förväntningar inför i vår på Dramaten är Röde Orm i regi av Alexander Mørk-Eidem en höjdpunkt.

Dramaten presenterade vårprogrammet för 2020 på ett pressmöte på onsdagsförmiddagen den 2 oktober. Dramaten, den svenska nationalscenen, har flyttat ut sina föreställningar under höstsäsongen 2019 då stambyte genomförs i Dramatenhuset. Stambytet går enligt tidsplan, uppgavs från pressansvariga och kommer att nyinvigas i början av januari 2020.

Röde Orm av Frans G Bengtsson har premiär 2 april på Stora scenen. Ett pressmeddelande berättar:
Det är fredagkväll i biblioteket och sex bibliotekarier har högläsning av en älskad svensk klassiker om vikingatåg i österled. De lever sig in i berättelsen, beväpnar sig till tänderna och snart är biblioteket ett böljande hav, ett fort, ett blodigt slagfält. Alla dör. Flera gånger om.
Dramatisering och regi: Alexander Mørk-Eidem. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Jenny Ljungberg. Ljus: Ellen Ruge.
Medverkande: Emma Broomé, Gerhard Hoberstorfer, Hulda Lind Jóhannsdottir, Andreas T Olsson, Johan Ulveson, med flera.
Premiär 2 april, Stora scenen.

En trevlig nyhet för alla teaterintresserade torde vara att Bergmanfestivalen återkommer 2020. Den femte internationella Bergmanfestivalen, med gästspel och egna produktioner, går av stapeln 27 augusti till 6 september 2020.

Vårens premiärer i kronologisk ordning:

Determinism av Mattias Andersson

Hannes Meidal, Evin Ahmad, Thérèse Brunnander och Alexander Salzberger/Determinism. Foto: Klara G

En nyskriven pjäs om det som styr våra liv. Två unga människor kraschar in i ett välordnat hem. Ingenting där är deras, men de börjar prova de dyra kläderna och äta av den goda maten. Leker vuxna, skrattar och häller upp ett glas vin. De slappnar av i soffan och gör sig hemma. Borde de inte sticka snart? Varför är de kvar? Har vi en fri vilja och makt att styra våra vägar? Eller är det bara en illusion? Är allt egentligen förutbestämt av yttre omständigheter?
Regi: Mattias Andersson. Scenografi och kostym: Julia Przedmojska. Ljus: Charlie Åström. Musik: Anna Sóley Tryggvadóttir. Peruk och mask: Nathalie Pujol.
Medverkande: Evin Ahmad, Thérèse Brunnander, Hannes Meidal och Alexander Salzberger.
Urpremiär 18 januari, Lilla Scenen.

Vi som fick leva om våra liv av Mattias Andersson
Vad skulle du göra annorlunda om du fick leva om ditt liv? Mattias Andersson låter ett socioekonomiskt tvärsnitt av Sveriges befolkning svara på frågan och bygger utifrån det en föreställning om hur livet hade kunnat se ut om vi hade möjlighet att göra om det, på nytt. Han har även tidigare använt dokumentärt material i uppmärksammade föreställningar som The Mental States of Sweden, Acts of Goodness och Utopia 2012. Föreställningen är ett samarbete med Backa Teater där den har urpremiär den 19 oktober.
Regi: Mattias Andersson. Koreografi: Cecilia Milocco. Ljusdesign: Charlie Åström. Scenografi och kostym: Maja Kall.
Medverkande: Adel Darwish, Ylva Gallon, Rasmus Lindgren, Josefin Neldén, Marie Richardson, Magnus Roosmann, Nemanja Stojanović, Kjell Wilhelmsen och Nina Zanjani.
Dramatenpremiär 23 januari, Elverket.

Vakten vid Rhen av Lillian Hellman
Sara är på flykt undan kriget i Europa tillsammans med sin make Kurt och deras tre barn. De har just återförenats med hennes mor och bror i USA efter 20 år på andra sidan Atlanten. Pjäsen, som utspelar sig 1940, några månader innan USA drogs in i andra världskriget, börjar som en borgerlig salongskomedi med en sylvass matriark, men utvecklas till en omskakande politisk thriller som väcker många dagsaktuella frågor: Hur mycket ansvar har en enskild människa när mörka krafter hotar världen? Hur reagerar vi om kriget plötsligt flyttar in i våra egna hem? När pjäsen hade premiär i New York i 1941 gjorde den stor succé och filmatiserades redan 1943 med Bette Davies i rollen som Sara. Detta är första gången pjäsen spelas i Sverige, i en ny översättning av Klas Östergren. Översättning: Klas Östergren. Regi: Jenny Andreasson. Scenografi och kostym: Marika Feinsilber. Peruk och mask: Moa Hedberg och Melanie Åberg.
Medverkande: Melinda Kinnaman, med flera.
Premiär 22 februari, Lilla scenen.

Furstinnan av Amalfi av John Webster
”Här möter vi teaterhistoriens kanske första fullskaliga kvinna – lycklig, smart, självständig, sexuell, skärpt och demokratisk” säger Suzanne Osten som regisserar en av den brittiska teaterns mest spelade klassiker. Tragedin, som hade urpremiär 1613 i London, beställdes av Shakespeares teatergrupp och var baserad på verkliga händelser i Italien i början av 1500-talet. När Dramaten nu sätter upp detta groteska och humoristiska kostymdrama om hat, hederskultur och hämnd blir det inte bara för första gången den ges i Sverige utan också första gången som Suzanne Osten regisserar för Stora scenen.
Översättning: Per Lysander. Regi: Suzanne Osten. Musik: Niki & the Dove. Scenografi och kostym: Anna Heymowska. Peruk och mask: Mimmi Lindell och Peter Westerberg.
Medverkande: David Arnesen, Maia Hansson Bergqvist, Siri Hamari, Hamadi Khemiri, Elin Klinga, Rasmus Luthander, Simon Norrthon, Razmus Nyström, Kristina Törnqvist, Pierre Wilkner, med flera.
Premiär 29 februari, Stora scenen.

Maj efter Kristina Sandbergs prisade romansvit
”Trilogin om hemmafrun Maj ger röst och kroppslig närvaro åt en generation kvinnor som länge tagits för givna”, så motiverade SvD sitt litteraturpris 2014. När de prisade romanerna nu dramatiseras får publiken följa Maj och hennes familj från 1930-tal till 1960-tal. I de husliga bestyren, på bokklubben med de andra hemmafruarna, hos doktorn. Maj städar. Tvättar. Syltar. Uppfostrar en dotter. Det är vardagligt och poetiskt, ett vanligt liv i en osentimental närbild.
Dramatisering: Pia Gradvall och Magnus Lindman. Regi: Ellen Lamm. Scenografi och kostym: Rikke Juellund. Ljus: Torkel Blomkvist. Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives och Nathalie Pujol.
Medverkande: Kicki Bramberg, Ana Gil de Melo Nascimento, Magnus Ehrner, Gunnel Fred, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Tanja Lorentzon, Hannes Meidal och Siham Shurafa.
Urpremiär 26 mars, Lilla scenen.

Röde Orm av Frans G Bengtsson
Det är fredagkväll i biblioteket och sex bibliotekarier har högläsning av en älskad svensk klassiker om vikingatåg i österled. De lever sig in i berättelsen, beväpnar sig till tänderna och snart är biblioteket ett böljande hav, ett fort, ett blodigt slagfält. Alla dör. Flera gånger om.
Dramatisering och regi: Alexander Mørk-Eidem. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Jenny Ljungberg. Ljus: Ellen Ruge.
Medverkande: Emma Broomé, Gerhard Hoberstorfer, Hulda Lind Jóhannsdottir, Andreas T Olsson, Johan Ulveson, med flera.
Premiär 2 april, Stora scenen.

Kvinnostaden av Christine de Pizan, Hildegard von Bingen, med flera.
Som en reaktion på sin tids kvinnofientlighet skrev Christine de Pizan den feministiska urskriften Kvinnostaden redan 1405. Boken handlade om en litterär stad befolkad med framstående nunnor, drottningar och verkliga hjältinnor som levde sida vid sida med gudinnor, helgon och sagofigurer. Nu får staden nytt liv när tio kvinnliga skådespelare gestaltar tankar och idéer i ett nyfiket möte med medeltida kvinnor som Hildegard von Bingen, Hroswitha von Gandersheim, Heliga Birgitta, Marie de France, Moderata Fonte och Trota av Salerno.
Bearbetning: Staffan Valdemar Holm och Irena Kraus. Regi: Staffan Valdemar Holm. Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller. Ljus: Torben Lendorph. Peruk och mask: Barbro Forsgårdh.
Medverkande: Stina Ekblad, Irene Lindh, Marie Richardson, Maria Salomaa, med flera.
Urpremiär 4 april, Elverket.

Bergmanfestivalen 2020
Den femte internationella Bergmanfestivalen, med gästspel och egna produktioner, går av stapeln 27 augusti till 6 september 2020. Mer information kommer senare. Projektledare för festivalen är Ulrika Josephsson.
Den 27 augusti till 6 september, hela Dramaten.

Dramaten&

We Hear You — Greta Thunbergs tal
“Jag heter Greta Thunberg. Jag är 16 år gammal. Jag kommer från Sverige och jag vill att ni ska få panik.” Dramaten arrangerar en läsning av Greta Thunbergs tal på både svenska och engelska med flera skådespelare ur Dramatens ensemble.
Bearbetning för scenen: Jacob Hirdwall. Regi: Ada Berger, Alexander Mørk-Eidem och Jacob Hirdwall.
Den 31 januari, Stora Scenen.

Performance Lecture: Om människan
Dramaten&:s femte Performance Lecture, i samarbete med Nobel Prize Museum, där biologen Svante Pääbo gör en dramatiserad föreläsning om mänsklighetens historia och evolutionär genetik. Han förklarar varför han vill rekonstruera neandertalarnas arvsmassa, hur en benbit från en flickas finger blev en världssensation, och varför det är mest är män som mejlar till honom och säger sig vara neandertalare. Till sin hjälp har han en regissör och skådespelare från Dramatens ensemble.
Premiär 22 april, Lilla scenen. I samarbete med Nobel Prize Museum.

Dramaten& Spoken Word
Unga poeter från hela Sverige formulerar sin samtid med ursinne, kraft och precision. Sedan 2009 har Spoken Word på Dramaten varit en plats för nya, hungriga röster som nu tar steget in på Stora scenen i ett samarbete med Sveriges Television. Medverkande presenteras senare.
Premiär 12 maj, Stora scenen. I samarbete med SVT.

Unga Dramaten

Får jag vara med? av Stina Wirsén
En nyskriven musikal för de allra yngsta om lek, gemenskap, makt och integritet. En kanin kommer ny till gården där Fnök, Gurgel och Viola leker hela dagarna. Den nya får inte vara med bestämmer de.
Regi: Anna Vnuk. Scenografi och kostym: Stina Wirsén. Ljus: Jesper Larsson. Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen. Musik: Sarah Riedel.
Medverkande: Tuuli Heinonen, Dejmis Rustom Bustos, Klas-Henrik Hörngren, Jonas Malmsjö och Sarah Riedel.
Urpremiär 13 februari, Lejonkulan. Från 4 år. Unga Dramaten.

De sista vittnena av Svetlana Aleksijevitj
Inför sin bok De sista vittnena sökte nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj uppöverlevande som var barn under Andra världskriget i dåvarande Sovjetunionen.Hon bad dem berätta om sin tid under kriget. Detta blev hundra dokumentäraberättelser, barns vittnesmål, minnen av livet under kriget.Här möter barnpubliken några av Dramatens äldre skådespelare som återberättardessa minnen från en tid då krigets vittnen var i samma ålder som vår publik i dag.
Regi och scenografi: Ulla Kassius. Översättning: Kajsa Öberg-Lindsten. Bearbetning: Ulla Kassius och Anna Berg. Kostym: Moa Möller. Ljusdesign: Charlie Åström Ljuddesign: Johan Bengtsson. Mask: Lena Strandmark Tuuli Heinonen
Nypremiär 27 februari, Tornrummet

Bye bye bror av Emil Rosén Adsten och Ulf Stenberg/Teater Fryshuset
En dokumentär teaterföreställning baserad på intervjuer med män som är på väg att lämna kriminalitet och gängliv. Hur går det till, vem blir man sen och vad har manligheten för roll i det hela? En uppföljning till Klipp han som spelade på Dramaten 2017-2018.
Regi: Emil Rosén Adsten och Ulf Stenberg.
10-13 mars, Målarsalen. Gästspel från Riksteatern och Teater Fryshuset.