Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Dramat ”En dag” av nobelpristagare Abdulrazak Gurnah sänds i Nobeldrama i P1

by

Foto: Abdulrazak Gurnah (författare), Neil Hall/TT
Foto: Astrid Assefa (regissör, skådespelare), Marika Lindblo

Årets Nobeldrama är en familjehistoria om hemligheter, rotlöshet och längtan. Sveriges Radio Drama gör En dag ur Den sista gåvan av nobelpristagaren i litteratur Abdulrazak Gurnah, i regi av Astrid Assefa, berättar ett pressmeddelande:

– Ett vackert, vemodigt och hoppfullt möte med en familj, fyra individer i två generationer. Där finns hemligheter, bortträngda minnen och sökande efter svar. Var hör jag hemma? säger regissören Astrid Assefa om årets Nobeldrama.

Vi får följa familjen Abbas i England som på olika sätt kämpar i ett nät av familjehemligheter. Pappans totala tystnad om sitt ursprung, sin barndom och varför han lämnade sitt hemland, präglar hela familjen.
Den sista gåvan är Abdulrazak Gurnahs åttonde roman och hans andra på svenska. 2021 års Nobeldrama En dag, baserad på denna roman, är en gestaltad uppläsning i bearbetning av Magnus Lindman.
Sveriges Radio Dramas tradition att göra ljuddrama baserad på ett verk av nobelpristagaren i litteratur började för drygt 20 år sedan och årets Nobeldrama En dag ur Den sista gåvan av Abdulrazak Gurnah sänds i Sveriges Radio P1 12 december kl.12:00 och går att lyssna på redan nu i Sveriges Radio play.
Nobeldrama 2021: En dag ur Den sista gåvan av Abdulrazak Gurnah
Översättning: Helena Hansson
Dramaturg: Magnus Lindman
Ljud: Mats Jonsson och Kalle Andersson
Musik: Elise Steinholtz Einarsdotter
Medverkande: Astrid Assefa, Per Sandberg, Måns Clausen, Frida Bagri
Regi: Astrid Assefa
Producent: Pernilla Kommes

Hitlers Mein Kampf undersöks i gästspel på Dramaten av uppmärksammad teater från Warszawa

by

Längst fram i bild: Mamadou Góo Bâ i Mein Kampf/Teatr Powszechny Foto: Magda Hueckel

Teatr Powszechny från Polen gästar Dramaten med föreställningen Mein Kampf. En pjäs som undersöker texten och idéerna som framförs i Adolf Hitlers bok Mein Kampf i relation till utvecklingen i dagens Polen. Föreställningen ges på Lilla scenen den 7-9 december.

Ett pressmeddelande berättar:
–Teatr Powszechny är en av Polens just nu absolut mest intressanta och nytänkande teatrar. Det känns högst relevant att ta dem till Dramaten då de i sitt arbete i allra högsta grad står mitt i konfliktytorna i vårt samtida Europa, säger Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.

Polen drabbades hårt av Förintelsen och är samtidigt ett av de länder där konstnärer och oliktänkande idag förtrycks och tystas i allt högre utsträckning. Regissören Jakub Skrzywanek menar att pjäsen är tänkt att väcka eftertanke och främja diskussioner om antisemitismens framväxt i dagens Polen och belysa det växande klimatet av hatretorik.

Teatr Powszechny, vars motto är ”Teater som står i vägen”, har länge arbetat mot fascism och främlingsfientlighet och pjäsen Mein Kampf är ett led i detta arbete.

Gästspelet ingår i Bergmanfestivalen, Dramatens internationella teaterfestival. En festival som med anledning av pandemin ser annorlunda ut med gästspel och andra evenemang spridda under året.

Pjäsen spelas på polska med textning till svenska.

Regi: Jakub Skryzywanek. Scenografi och kostym: Agata Skwarczynska. Musik: Arol Nepelski. Koreografi: Agnieszka Kryst. Video: Magda Mosiewicz. Dramaturg: Grzegorz Niziołek. Medverkande: Mamadou Góo Bâ, Natalia Łągiewczyk, Klara Bielawka, Aleksandra Boźek, Arkadiusz Brykalski, Oskar Stoczyński.

Teatr Powszechny
Teatr Powszechny var den första teatern som öppnades i Warszawa efter andra världskriget. Sedan dess har den varit en plats för konstnärliga diskussioner om vår samtid. Teatern erbjuder en mångsidig repertoar och koncentrerar sig på den mest intressanta polska och internationella dramatiken – både klassisk och samtida. De arrangerar regelbundet workshops och pedagogisk verksamhet för barn, elever och lärare och samarbetar med samhällsorganisationer, stiftelser och forskningscentra.

Teaterkritik: Barrymore – skådespelarnas insatser den stora behållningen

by

Barrymore
Av William Luce
Översättning Kerstin Gustafsson
Regi Philip Zandén
Scenografi Torulf Wetterrot
Kostym Gudrun Rösnes
Ljus Ann-Charlotte Fogelström
Mask Maria Lindstedt
Premiär på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm, 29 september 2021
I rollerna Dan Ekborg och Simon Edenroth

Dan Ekborg glänser. Han är suveränt skicklig och imponerar i rollen som Barrymore och får stående ovationer. Handlingen utspelar i 1940-talets New York och Dan Ekborg gestaltar skådespelaren John Barrymore som varit en lysande skådespelare och nu ska göra ett sista scenframträdande i sin paradroll som Shakespeares Richard III. Barrymore behöver pengar. Han har hyrt in en sufflör för sin repetition inför föreställningen. Dan Ekborg imponerar i rollen som Barrymore och visar ett brett spektrum på denna narcissistiska man som pendlar från klarsyn till förljugenhet och desperation. Simon Edenroth imponerar i sin återhållsamma roll. Jag tror vi är många som kan känna igen oss i hans beundran för stjärnan men sedan obönhörligt öppnas våra ögon för verkligheten och vi tappar tilltron till idolen och ser den trasiga människan bakom myten.

För mig är handlingen inte så intressant, egentligen. Jag känner att det bygger på en klichébild av skådespelare som hamnar i rampljuset och som varit gift och skild fyra gången, är alkoholiserad och livrädd för att inte längre stå i centrum. Visst finns dessa karaktärer men många skådespelare är väldigt obekväma med den klyschan. Den stora behållningen för mig var de två skådespelarnas prestationer, deras samspel och utvecklingen av deras relation.

Föreställningen är inte lång, en och en halv timme inklusive paus, så jag tänker att den passar bra för många som inte gillar att sitta still i tre timmars uppsättningar. Föreställningen är rolig och har inte en enda långsam minut. Dan Ekborg tillhör väl de folkära skådespelarna vid det här laget.

Simon Edenroth hoppas jag vi får se mer av framöver också. Han tog examen från Teaterhögskolan i Malmö 2020 och är nu knuten till Kulturhuset Stadsteatern. Han medverkade i filmen En man som heter Ove och har även en bakgrund som röstskådespelare.

Pjäsen har viss anknytning till verkliga personer. John Barrymore, som föreställningen handlar om, kom från en teaterfamilj, vars mest kända representant i vår tid är hans barnbarn Drew Barrymore. John Barrymore var på sin tid ikonisk och en av dem som klarade övergången från stumfilm till ljudfilm. På teatern var hans paradroll Hamlet, men han gjorde inga försök att upprepa succén, som i pjäsen. Barrymore är en pjäs från 1996 av den amerikanske dramatikern William Luce.

Teaterkritik: Maj på Dramaten – En jordnära pjäs efter Kristina Sandbergs romansvit om hemmafrun Maj

by

Foto: Sören Vilks

Maj
Efter Kristina Sandbergs romansvit
Dramatisering Pia Gradvall och Magnus Lindman
Regi Ellen Lamm
Scenografi och kostym Rikke Juellund
Ljus Torkel Blomkvist, Erik Berglund
Peruk och Mask Sofia Ranow Boix-Vives, Nathalie Pujol
Musik Matti Bye
I rollerna Ellen Jelinek, Kicki Bramberg, Magnus Ehrner, Gunnel Fred, Rita Hjelm, Omid Khansari, Tanja Lorentzon, Hannes Meidal och Siham Shurafa’
Nypremiär 19 september 2021 på Lilla scenen på Dramaten

När de här romanerna kom blev de älskade och lästa av många kvinnor. Kvinnor som minns och har levt liknande liv som hemmafruar, makar och mödrar. Men också många yngre som påverkas av idealen av perfekta hem, vällagade middagar och nybakade bullar. Påverkade av det duglighetsideal som ännu lever kvar.

Pjäsen om Maj utspelar sig från 1930 talet till 1960 talet. Maj är snart 21 år när hon träffar den betydligt äldre Tomas. Hon blir oplanerat med barn och de gifter sig.
Så börjar livet med barn, hemarbete och släktmiddagar. Maj som ung präglas av sin härkomst. Uppvuxen i en stor arbetarfamilj i Östersund i ett klassamhälle präglat
av sociala skiktningar. I relation till den 16 år äldre välbeställda Tomas kommer hennes
osäkerhet fram. Men när åren går ändras rollerna. Hon blir starkare men också oförsonligare. Någon samhörighet mellan makarna uppstår aldrig. Egentligen blir det en väldigt tragisk pjäs om ett äktenskap där man aldrig når varandra. Även dottern Anita drabbas av Majs nyttighetsideal. Att det alltid finns något att putsa är viktigare än närhet.

Att hemmafru var samhällets ideal under den här tiden är sant och det påverkade naturligtvis Majs liv. I pjäsen blir ändå Majs agerande mer resultatet av hennes uppfostran hemifrån och klassamhället. Att ha ett perfekt hem blir ett sätt att duga.
Man kämpar på för att trycka undan sin oro. Dottern Anita får representera den nya tiden med ett öppnare samhälle och friare liv.

Ellen Jelenek är perfekt i rollen som Maj. Den unga osäkra och den äldre som börjar ifrågasätta sitt liv. Hennes närvaro på scenen är total och kontaktlösheten med maken Tomas (Hannes Meidal) gripande.

Scenen är kal med några lyxiga bokhyllor längs väggarna och ett bord med pallar. Längst fram på scenen finns luckor där använt material släpps ner. Det är snyggt upplägg. Bra att pjäsen följer boken och eleganta övergångar mellan olika händelser. Jag uppskattar att historien berättas så rakt utan utsvävningar och utan konstruerade effekter. Den här gripande och verklighetsnära historien räcker precis som den är.

Teater och opera måste satsa mer online

by

Kulturen har fått ta en stor smäll under restriktionerna under pandemin av covid-19. En del kulturarbetare menar att de utsatts för en form av yrkesförbud. Jag förstår dem och kan hålla med om att det inte är logiskt att det inte får vara med än åtta personer i publiken i en stor ishall med plats för tusentals medan det är helt tillåtet att packa in människor som sillar i bussar och köpcentrum. Det är alltför uppenbart att kommersialismen hyllas mer än kulturen. Jag vägrar att tro att detta virus smittar mer om man sitter med långt avstånd på ett kulturevenemang än om man trängs och andas på varandra i en skumpig buss.

Men jag tycker kultursfären måste anpassa sig mer. Teater och opera kan fungera jättebra online.

Tänk på sändningarna som gjorts från amerikanska operascener och brittiska teaterscener via Folkets Bio. I dessa sändningar kan man få både mycket nära bilder och se scener på avstånd. Det kan egentligen tillföra väldigt mycket och vara stora upplevelser. Ibland kan det ge mer än att sitta på en plats flera hundra meter från scenen i en salong. Den enskilde betraktaren kan uppleva mycket via en föreställning online.

Genom att sända föreställningar online kan många fler se föreställningar än de som släpps in i en teatersalong. Ett demokratiskt uppdrag rent av. Och vilken möjlighet för teatrar och operahus att nå ut bredare till en ny publik, som säkert också i framtiden vill komma och se föreställningar på plats i testerna.

Det går alldeles utmärkt att ta betalt för föreställningar online. Det går att bara ge tillgång till exakt den tid då föreställningen ges om man så vill. Eller att ge den som betalat två dagar på sig att se föreställningen. Möjligheterna är många.

Hur det än blir med vaccinet och nya muteringar av viruset eller kommande kriser i samhället och världen behövs kulturen. Och den måste anpassa sig och öppna mycket mer för att finnas tillgänglig online.