Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Premiär på Folkteatern i Göteborg för Madame Bovary

by

Ny dramatisering av Madame Bovary får premiär på Folkteatern Göteborg den 26 oktober. Foto: Jonatan Fernström.

Den 26 oktober är det premiär för Madame Bovary på Folkteatern i Göteborg i regi av Frida Röhl. Dramatiseringen är nygjord av Magnus Lindman efter Gustave Flaubert skandalomsusade roman. Men trots sina över 150 år på nacken saknas inte tydliga kopplingar till nutidens jakt efter det perfekta livet. Ett pressmeddelande berättar:

I höst fördjupar sig Frida Röhl och Folkteatern i Madame Bovarys utsvävande liv. I en helt ny dramatisering av Gustave Flauberts både skandalomsusade och klassiska roman från 1856 får vi möta den uttråkade läkarhustrun Emma Bovary, som för att råda bot på sin tristess skaffar sig älskare och konsumerar lyxvaror långt bortom sina tillgångar.

– Madame Bovary är en berättelse om en ung kvinna som söker lycka i föremål och romantik. En slags ”Lyxfällan”. Hon står inte ut med världen som den är. De mytologier kring lycka som florerar runt oss och den där idén om att framgång, föremål och lycka hänger samman får en slags snöbollseffekt i vår föreställning, säger Frida Röhl som står bakom idé och regi.

Historien om Emma Bovarys liv kan naturligtvis inte sluta lyckligt och parallellerna till vår självcentrerade samtid är tydliga. Humorn bor dock i detaljrikedomen, karaktärerna och det finurliga språket. I takt med att Emma Bovary försöker köpa sig lycklig växer också antalet klänningar i hennes garderob (ikapp med hennes skulder). Kostymerna i föreställningen är skapade av scenografen och kostymören Charlotta Nylund och bara Emma Bovary har tolv olika kostymer.

Även Californiamans (Joel Igor Hammad Magnusson) specialkomponerade, och i föreställningen live-framförda, musik tillför uppsättningen en helt egen stämning och karaktär. Ett par låtar kommer även att sjungas av skådespelare.

Madame Bovary har premiär på Folkteaterns stora scen den 26 oktober, med tio skådespelare och en musiker på scenen.

Madame Bovary
Efter en roman av Gustave Flaubert
Premiär: 26 oktober 2019, Folkteatern Göteborg, Stora Scenen

Idé: Frida Röhl och Magnus Lindman
Manus: Magnus Lindman
Regi: Frida Röhl
Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund
Ljusdesign: Carina Persson Backman
Kompositör och livemusik: ”Californiaman” Joel Igor Hammad Magnusson
Mask- och perukdesign: Susanne Åberg
Koreograf: Giovanni Bucchieri
Dramaturg: Magnus Lindman

Medverkande: Camila Bejarano Wahlgren*, Sanna Hultman, Kim Lantz, Victoria Olmarker, Ulf Rönnerstrand, Sara Shirpey**, Jonas Sjöqvist, Helmon Solomon, Leonard Terfelt, Sara Wikström och Emma Österlöf. (*Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö. **Praktikant från skådespelarutbildningen vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.)

Becketts I väntan på Godot har premiär på Dramaten 24 oktober

by

Repetitionsbild. I väntan på Godot/Johan Ulveson och Jonas Karlsson. Dramaten. Foto: Hans Malm.

Samuel Becketts moderna klassiker I väntan på Godot sätts nu upp på Dramaten i regi av Karl Dunér. Han satte upp pjäsen redan 1990, och nästan 30 år senare, är det dags igen. Denna gång är det Jonas Karlsson och Johan Ulveson som iklär sig Estragon respektive Vladimirs slitna kostymer. Torkel Petersson och Per Svensson spelar Pozzo och Lucky. Premiär på Lilla scenen den 24 oktober.

Ett pressmeddelande:
I väntan på Godot handlar om de båda vännerna Vladimir och Estragon, som vid en landsväg väntar på någon de kallar Godot. Men Godot kan inte komma låter en pojke hälsa, han kommer säkert imorgon. Samma händelseförlopp upprepas i andra akten och som en engelsk kritiker konstaterade ”Ingenting händer, två gånger”.

– Pjäsen är det mest bekväma skruvstäd jag kan tänka mig, där själva tiden, och vad vi gör med den har huvudrollen, säger Karl Dunér om att återigen regissera pjäsen.

Samuel Becketts I väntan på Godot  upphör aldrig att fascinera. Beckett skrev pjäsen 1949, i en tid då Europa höll på att läka efter andra världskriget. Den blev en omedelbar succé vid uruppförandet i Paris 1953 och har sedan dess haft ett fast grepp över världens teaterscener. Beckett tilldelades Nobelpriset 1969.

I väntan på Godot med de ikoniska figurerna Estragon och Vladimir har satts upp tre gånger tidigare på Dramaten; 1966 i regi av Jackie Söderman med Ernst-Hugo Järegård och Jan-Olof Strandberg, 1990 i regi av Karl Dunér med Rikard Wolff och Thommy Berggren, samt 2003 i regi av Birgitta Englin med Jonas Karlsson och Krister Henriksson.

Regissören Karl Dunér har på Dramaten senast satt upp Den fjättrade Prometheus och Krapps sista band.

Medverkande
Jonas Karlsson – Estragon
Torkel Petersson – Pozzo
Per Svensson – Lucky
Johan Ulveson – Vladimir
Pojken – Ernesto Vera-Zavala / Victor Esphagen

Översättning Magnus Hedlund
Regi och scenografi Karl Dunér
Kostym Helle Carlsson
Ljus Torkel Blomkvist

I väntan på Godot, den 24 oktober, Lilla scenen

Röde Orm i regi av Alexander Mørk-Eidem en höjdpunkt på Dramatens vårsäsong

by

Maia Hansson Bergqvist/Furstinnan av Amalfi: Foto: Klara G

Vårens första premiär på Stora scenen blir en av de mest spelade klassikerna i England, John Websters Furstinnan av Amalfi som nu ges för första gången i Sverige, i regi av Suzanne Osten. Dramaten presenterar även två pjäser av dramatikern Mattias Andersson, Vi som fick leva om våra liv, i samarbete med Backa Teater och urpremiären av Determinism.
Men föreställningen som jag förmodligen har allra mest förväntningar inför i vår på Dramaten är Röde Orm i regi av Alexander Mørk-Eidem en höjdpunkt.

Dramaten presenterade vårprogrammet för 2020 på ett pressmöte på onsdagsförmiddagen den 2 oktober. Dramaten, den svenska nationalscenen, har flyttat ut sina föreställningar under höstsäsongen 2019 då stambyte genomförs i Dramatenhuset. Stambytet går enligt tidsplan, uppgavs från pressansvariga och kommer att nyinvigas i början av januari 2020.

Röde Orm av Frans G Bengtsson har premiär 2 april på Stora scenen. Ett pressmeddelande berättar:
Det är fredagkväll i biblioteket och sex bibliotekarier har högläsning av en älskad svensk klassiker om vikingatåg i österled. De lever sig in i berättelsen, beväpnar sig till tänderna och snart är biblioteket ett böljande hav, ett fort, ett blodigt slagfält. Alla dör. Flera gånger om.
Dramatisering och regi: Alexander Mørk-Eidem. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Jenny Ljungberg. Ljus: Ellen Ruge.
Medverkande: Emma Broomé, Gerhard Hoberstorfer, Hulda Lind Jóhannsdottir, Andreas T Olsson, Johan Ulveson, med flera.
Premiär 2 april, Stora scenen.

En trevlig nyhet för alla teaterintresserade torde vara att Bergmanfestivalen återkommer 2020. Den femte internationella Bergmanfestivalen, med gästspel och egna produktioner, går av stapeln 27 augusti till 6 september 2020.

Vårens premiärer i kronologisk ordning:

Determinism av Mattias Andersson

Hannes Meidal, Evin Ahmad, Thérèse Brunnander och Alexander Salzberger/Determinism. Foto: Klara G

En nyskriven pjäs om det som styr våra liv. Två unga människor kraschar in i ett välordnat hem. Ingenting där är deras, men de börjar prova de dyra kläderna och äta av den goda maten. Leker vuxna, skrattar och häller upp ett glas vin. De slappnar av i soffan och gör sig hemma. Borde de inte sticka snart? Varför är de kvar? Har vi en fri vilja och makt att styra våra vägar? Eller är det bara en illusion? Är allt egentligen förutbestämt av yttre omständigheter?
Regi: Mattias Andersson. Scenografi och kostym: Julia Przedmojska. Ljus: Charlie Åström. Musik: Anna Sóley Tryggvadóttir. Peruk och mask: Nathalie Pujol.
Medverkande: Evin Ahmad, Thérèse Brunnander, Hannes Meidal och Alexander Salzberger.
Urpremiär 18 januari, Lilla Scenen.

Vi som fick leva om våra liv av Mattias Andersson
Vad skulle du göra annorlunda om du fick leva om ditt liv? Mattias Andersson låter ett socioekonomiskt tvärsnitt av Sveriges befolkning svara på frågan och bygger utifrån det en föreställning om hur livet hade kunnat se ut om vi hade möjlighet att göra om det, på nytt. Han har även tidigare använt dokumentärt material i uppmärksammade föreställningar som The Mental States of Sweden, Acts of Goodness och Utopia 2012. Föreställningen är ett samarbete med Backa Teater där den har urpremiär den 19 oktober.
Regi: Mattias Andersson. Koreografi: Cecilia Milocco. Ljusdesign: Charlie Åström. Scenografi och kostym: Maja Kall.
Medverkande: Adel Darwish, Ylva Gallon, Rasmus Lindgren, Josefin Neldén, Marie Richardson, Magnus Roosmann, Nemanja Stojanović, Kjell Wilhelmsen och Nina Zanjani.
Dramatenpremiär 23 januari, Elverket.

Vakten vid Rhen av Lillian Hellman
Sara är på flykt undan kriget i Europa tillsammans med sin make Kurt och deras tre barn. De har just återförenats med hennes mor och bror i USA efter 20 år på andra sidan Atlanten. Pjäsen, som utspelar sig 1940, några månader innan USA drogs in i andra världskriget, börjar som en borgerlig salongskomedi med en sylvass matriark, men utvecklas till en omskakande politisk thriller som väcker många dagsaktuella frågor: Hur mycket ansvar har en enskild människa när mörka krafter hotar världen? Hur reagerar vi om kriget plötsligt flyttar in i våra egna hem? När pjäsen hade premiär i New York i 1941 gjorde den stor succé och filmatiserades redan 1943 med Bette Davies i rollen som Sara. Detta är första gången pjäsen spelas i Sverige, i en ny översättning av Klas Östergren. Översättning: Klas Östergren. Regi: Jenny Andreasson. Scenografi och kostym: Marika Feinsilber. Peruk och mask: Moa Hedberg och Melanie Åberg.
Medverkande: Melinda Kinnaman, med flera.
Premiär 22 februari, Lilla scenen.

Furstinnan av Amalfi av John Webster
”Här möter vi teaterhistoriens kanske första fullskaliga kvinna – lycklig, smart, självständig, sexuell, skärpt och demokratisk” säger Suzanne Osten som regisserar en av den brittiska teaterns mest spelade klassiker. Tragedin, som hade urpremiär 1613 i London, beställdes av Shakespeares teatergrupp och var baserad på verkliga händelser i Italien i början av 1500-talet. När Dramaten nu sätter upp detta groteska och humoristiska kostymdrama om hat, hederskultur och hämnd blir det inte bara för första gången den ges i Sverige utan också första gången som Suzanne Osten regisserar för Stora scenen.
Översättning: Per Lysander. Regi: Suzanne Osten. Musik: Niki & the Dove. Scenografi och kostym: Anna Heymowska. Peruk och mask: Mimmi Lindell och Peter Westerberg.
Medverkande: David Arnesen, Maia Hansson Bergqvist, Siri Hamari, Hamadi Khemiri, Elin Klinga, Rasmus Luthander, Simon Norrthon, Razmus Nyström, Kristina Törnqvist, Pierre Wilkner, med flera.
Premiär 29 februari, Stora scenen.

Maj efter Kristina Sandbergs prisade romansvit
”Trilogin om hemmafrun Maj ger röst och kroppslig närvaro åt en generation kvinnor som länge tagits för givna”, så motiverade SvD sitt litteraturpris 2014. När de prisade romanerna nu dramatiseras får publiken följa Maj och hennes familj från 1930-tal till 1960-tal. I de husliga bestyren, på bokklubben med de andra hemmafruarna, hos doktorn. Maj städar. Tvättar. Syltar. Uppfostrar en dotter. Det är vardagligt och poetiskt, ett vanligt liv i en osentimental närbild.
Dramatisering: Pia Gradvall och Magnus Lindman. Regi: Ellen Lamm. Scenografi och kostym: Rikke Juellund. Ljus: Torkel Blomkvist. Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives och Nathalie Pujol.
Medverkande: Kicki Bramberg, Ana Gil de Melo Nascimento, Magnus Ehrner, Gunnel Fred, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Tanja Lorentzon, Hannes Meidal och Siham Shurafa.
Urpremiär 26 mars, Lilla scenen.

Röde Orm av Frans G Bengtsson
Det är fredagkväll i biblioteket och sex bibliotekarier har högläsning av en älskad svensk klassiker om vikingatåg i österled. De lever sig in i berättelsen, beväpnar sig till tänderna och snart är biblioteket ett böljande hav, ett fort, ett blodigt slagfält. Alla dör. Flera gånger om.
Dramatisering och regi: Alexander Mørk-Eidem. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Jenny Ljungberg. Ljus: Ellen Ruge.
Medverkande: Emma Broomé, Gerhard Hoberstorfer, Hulda Lind Jóhannsdottir, Andreas T Olsson, Johan Ulveson, med flera.
Premiär 2 april, Stora scenen.

Kvinnostaden av Christine de Pizan, Hildegard von Bingen, med flera.
Som en reaktion på sin tids kvinnofientlighet skrev Christine de Pizan den feministiska urskriften Kvinnostaden redan 1405. Boken handlade om en litterär stad befolkad med framstående nunnor, drottningar och verkliga hjältinnor som levde sida vid sida med gudinnor, helgon och sagofigurer. Nu får staden nytt liv när tio kvinnliga skådespelare gestaltar tankar och idéer i ett nyfiket möte med medeltida kvinnor som Hildegard von Bingen, Hroswitha von Gandersheim, Heliga Birgitta, Marie de France, Moderata Fonte och Trota av Salerno.
Bearbetning: Staffan Valdemar Holm och Irena Kraus. Regi: Staffan Valdemar Holm. Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller. Ljus: Torben Lendorph. Peruk och mask: Barbro Forsgårdh.
Medverkande: Stina Ekblad, Irene Lindh, Marie Richardson, Maria Salomaa, med flera.
Urpremiär 4 april, Elverket.

Bergmanfestivalen 2020
Den femte internationella Bergmanfestivalen, med gästspel och egna produktioner, går av stapeln 27 augusti till 6 september 2020. Mer information kommer senare. Projektledare för festivalen är Ulrika Josephsson.
Den 27 augusti till 6 september, hela Dramaten.

Dramaten&

We Hear You — Greta Thunbergs tal
“Jag heter Greta Thunberg. Jag är 16 år gammal. Jag kommer från Sverige och jag vill att ni ska få panik.” Dramaten arrangerar en läsning av Greta Thunbergs tal på både svenska och engelska med flera skådespelare ur Dramatens ensemble.
Bearbetning för scenen: Jacob Hirdwall. Regi: Ada Berger, Alexander Mørk-Eidem och Jacob Hirdwall.
Den 31 januari, Stora Scenen.

Performance Lecture: Om människan
Dramaten&:s femte Performance Lecture, i samarbete med Nobel Prize Museum, där biologen Svante Pääbo gör en dramatiserad föreläsning om mänsklighetens historia och evolutionär genetik. Han förklarar varför han vill rekonstruera neandertalarnas arvsmassa, hur en benbit från en flickas finger blev en världssensation, och varför det är mest är män som mejlar till honom och säger sig vara neandertalare. Till sin hjälp har han en regissör och skådespelare från Dramatens ensemble.
Premiär 22 april, Lilla scenen. I samarbete med Nobel Prize Museum.

Dramaten& Spoken Word
Unga poeter från hela Sverige formulerar sin samtid med ursinne, kraft och precision. Sedan 2009 har Spoken Word på Dramaten varit en plats för nya, hungriga röster som nu tar steget in på Stora scenen i ett samarbete med Sveriges Television. Medverkande presenteras senare.
Premiär 12 maj, Stora scenen. I samarbete med SVT.

Unga Dramaten

Får jag vara med? av Stina Wirsén
En nyskriven musikal för de allra yngsta om lek, gemenskap, makt och integritet. En kanin kommer ny till gården där Fnök, Gurgel och Viola leker hela dagarna. Den nya får inte vara med bestämmer de.
Regi: Anna Vnuk. Scenografi och kostym: Stina Wirsén. Ljus: Jesper Larsson. Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen. Musik: Sarah Riedel.
Medverkande: Tuuli Heinonen, Dejmis Rustom Bustos, Klas-Henrik Hörngren, Jonas Malmsjö och Sarah Riedel.
Urpremiär 13 februari, Lejonkulan. Från 4 år. Unga Dramaten.

De sista vittnena av Svetlana Aleksijevitj
Inför sin bok De sista vittnena sökte nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj uppöverlevande som var barn under Andra världskriget i dåvarande Sovjetunionen.Hon bad dem berätta om sin tid under kriget. Detta blev hundra dokumentäraberättelser, barns vittnesmål, minnen av livet under kriget.Här möter barnpubliken några av Dramatens äldre skådespelare som återberättardessa minnen från en tid då krigets vittnen var i samma ålder som vår publik i dag.
Regi och scenografi: Ulla Kassius. Översättning: Kajsa Öberg-Lindsten. Bearbetning: Ulla Kassius och Anna Berg. Kostym: Moa Möller. Ljusdesign: Charlie Åström Ljuddesign: Johan Bengtsson. Mask: Lena Strandmark Tuuli Heinonen
Nypremiär 27 februari, Tornrummet

Bye bye bror av Emil Rosén Adsten och Ulf Stenberg/Teater Fryshuset
En dokumentär teaterföreställning baserad på intervjuer med män som är på väg att lämna kriminalitet och gängliv. Hur går det till, vem blir man sen och vad har manligheten för roll i det hela? En uppföljning till Klipp han som spelade på Dramaten 2017-2018.
Regi: Emil Rosén Adsten och Ulf Stenberg.
10-13 mars, Målarsalen. Gästspel från Riksteatern och Teater Fryshuset.

Teaterkritik: Fedra/Hippolytos på Scenkonstmuseet – en modig uppsättning

by

Fedra/Hippolytos
Av Jean Racine, Seneca och Euripides
Bearbetning Tora von Platen
Översättning Göran O. Eriksson, Magnus Florin, Hjalmar Gullberg
Regi Tatu Hämäläinen
Scenografi Anastasia Ax
Kostym Jenny Nordberg
Ljus Susanna Hedin
Musik Maria W Horn
Musiker Magdalena Meitzner
Peruk och mask Thea Holmberg
Premiär på Dramaten, Scenkonstmuseet 28 september 2019
Föreställning som recenseras: 29 september 2019

Fedra/Hippolytos på Scenkonstmuseet är en modig uppsättning. Detta drama som först skrevs av den grekiske dramatikern Euripides 400 fKr och sedan kommit i flera versioner sedan dess handlar om drottning Fedra som blir galet passionerat förälskad i det mest förbjudna, sin unge styvson Hippolytos. Vad jag menar med modig är framför allt att scenlösningen gör att skådespelarna är nära publiken, den sitter nästan i knät på publiken, vilket kräver en hel del av skådespelarna.

Föreställningarna spelas i Scenkonstmuseet, i en hall som inte i första hand är tänkt som teaterscen utan snarare för performance eller en installation. Publiken sitter runt om scenen som ser ut som ruiner som bombats med några stora gipspelare som fortfarande står kvar. Det innebär att skådespelarna hela tiden är oerhört nära publiken som ofta kan se dem, bra när inte någon skådespelare är gömd bakom någon av gipspelarna. Akustiken fungerar inte helt perfek ti detta rum. Är skådespelaren bakom en pelare, dold från där jag sitter hörs det inte alltid vad han eller hon säger. Dessutom spelas föreställningen med mer ljus i rummet än föreställningar oftast har i traditionella teatersalonger. Luften är fylld av damm och små partiklar och marken är täckt av flisor och lös sand.

Kanske var det ljuset som gjorde att flera ur publiken satt och pillade med sina mobiltelefoner av och till och också fotade under föreställningen, något som annars aldrig brukar vara tillåtet under en teaterföreställning. Jag har ingen aning ifall det är tillåtet i den här föreställningen men det gjordes i alla fall.

Myten om Fedra har berättats på många sätt under olika tider. I denna uppsättning har manusförfattaren Tora von Platen utgått från klassiska pjäser av Jean Racine, Seneca och Euripides. Fedra är vansinnigt förälskad i sin styvson. Att en äldre kvinna är kär i en mycket yngre man ses väl fortfarande inte med blida ögon. Om det varit ombytta könsroller, att drottningen varit bortrest och kungen förfört sin styvdotter hade det inte varit samma skandal.

Om du läst någon av de tre versionerna av Fedra som omarbetats till denna föreställning kommer du att se att allt inte följer det du läst. Tora von Platen har satt sin prägel på texten och den får en mer nutida tolkning, i skuggan av #metoo. Regissören, Tatu Hämäläinen, har strukit under detta genom att rollbesätta delvis med queer-ögon. Iwar Wiklander i rullstol spelar Fedras amma och förtrogna medan kung Theseus spelas av Mia Benson. Jag minns att när jag läste Fedra första gången som drama önskade jag få se en version där Theseus, kungen som reser iväg på egna äventyr där han slåss med monster och har älskarinnor, ifrågasätts eller åtminstone inte skildras som en god kung. Hans eskapader är en av orsakerna till tragedin, tycker jag. Detta har manusförfattare och regissör också tagit fasta på. Theseus skildras som både auktoritär och våldsam.

Musiken vill jag ge ett stort plus. Den är oerhört fascinerande med gonggong, shamantrummor och glas fyllda med vatten. Det var något konstigt med ljudet dock som gjorde att ljudet ibland skar sig, jag är osäker på om det var medvetet för att ge obehag-känslor eller om det var något fel på ljudet?

Ett minus får manuset på grund av att när upplösningarna närmar sig har Hippolytos en käresta, visar det sig. Något som inte på något sätt visats under föreställningens lopp.

I helhet är det svårt att vare sig göra tummen upp eller tummen ned. Det är en intressant uppsättning, en modig föreställning, som jag går och tänker på efteråt länge. Samtidigt var den rätt övertydlig och ganska seg av och till.

Medverkande
Ingela Olsson
Rasmus Luthander
Iwar Wiklander
Mia Benson
Maia Hansson Bergqvist
Omid Khansari


Teaterkritik: Pennskaftet – lättsam och underhållande hyllning till kvinnorna som kämpade för rösträtten

by

Pennskaftet
Av Elin Wägner
Dramatisering: Johanna Emanuelsson
Regi: Maria Löfgren
Scenografi: Fridjon Rafnsson
Kostym: Matilda Hyttsten
Kompositör: Fredrik Söderberg
Koreografiskt arbete: Dorte Olesen
Dramaturg: Marie Persson Hedenius, Jonas Bernander
Ljus: Jonas Nyström
Mask: Sigrid Nathorst-Windahl
I rollerna: Jennifer Amaka Pettersson, Emil Brulin, Vivian Cardinal, Daniel Engman, Arman Fanni, Åsa Forsblad Morisse, Harry Friedländer, Livia Göttfert, Tytte Johnsson, Linda Kunze, Malin Persson, Peshang Rad, Gloria Tapia
Premiär Uppsala stadsteater 28 september 2019

En hyllning till de kvinnor som kämpade för att kvinnor skulle få rösträtt och lika politiska rättigheter som männen. 100 år efter införandet av den kvinnliga rösträtten år 1919 firar Uppsala stadsteater kampen för kvinnors rösträtt med en pjäs som bygger på Elin Wägner och hennes roman Pennskaft.

Det märktes att publiken uppskattade föreställningen, det blev stående ovationer och många skratt och applåder under föreställningen också. Det är en rolig, lättsam föreställning med mycket musik och dans.

I centrum för handlingen står främst den unga kvinnan Barbro, som kallas för “Pennskaftet”. Hon är en ung journalist, en av få kvinnliga journalister på den tiden i en mansdominerad redaktionell miljö. Hon är en självförsörjande bildad kvinna som strider för den allmänna rösträtten. En dag möter hon arkitekten Dick och blir förälskad. Barbro “Pennskaftet” och Dick har ett förhållande men han måste hålla det hemligt för sin familj eftersom de inte har gift sig. Det är Pennskaftet som inte vill gifta sig. Ett skäl till att hon inte vill gifta sig är att den dag hon gifter sig blir hon omyndig. I äktenskap för hundra år sedan bestämde männen för fruarna, rent juridiskt.

Nog finns det många skäl till att hylla de kvinnor som för hundra år sedan kämpade både för kvinnors rösträtt och kvinnors lika värde med män. TV-serien Fröken Frimans Krig handlar också om samma tid och om samma frågeställningar. I tv-serien finns mycket mer nyanser och problematik. Jag föredrar film, teater och litteratur där inte allt delas in i svart eller vitt, där det finns många nivåer i vad som förmedlas och där allt inte är övertydligt, där det finns saker jag måste tänka efter lite för att tolka.

Det jag inte riktigt tycker om med föreställningen Pennskaftet är att det blir för lustigt och karaktärerna oftast är karikatyrer. Visserligen är det svårt att se någon försonande över de högermän som på fullt allvar trodde att samhället skulle falla i bitar om kvinnor fick rösträtt.

En sak som skrämmer mig oerhört är att än idag, runt om i världen, finns det länder och samhällen där kvinnor fortfarande inte har samma rättigheter som män och där kvinnor i stort sett är rättslösa. Det är snarare så att kvinnorna dessa samhället idag är ännu mer nedtryckta än vad kvinnorna var i Sverige för hundra år sedan. Kvinnor i länder som Iran får inte resa utomlands utan att ha tillåtelse av sin make, de får inte ta ett jobb utan makens tillåtelse. Det finns så mycket kvar att göra för att få en värld där kvinnor har samma rättigheter som män.

Jag kan inte hitta några paralleller till nutidens kvinnoförtryck i föreställningen. Föreställningen fungerar som en hyllning till de kvinnor som kämpade då och tar på ett lättsamt underhållande upp några frågor som kvinnorna hade att kämpa om. Det är en snygg föreställningen koreografiskt och scenografiskt där hela scenen utnyttjas med djup i scenbilden. Skickligt och imponerande. Musik, ljud och många duktiga skådespelare. På djupet går föreställningen däremot inte och det är alldeles uppenbart och tydligt vem som har hundra procent rätt och vem som har fel.