Foo Fighters har släppt ”Waiting On A War” från kommande albumet “Medicine At Midnight”.
Ett pressmeddelande berättar:
14 januari firade Foo Fighters frontmannen Dave Grohls födelsedag med att släppa “Waiting On A War” från kommande albumet ”Medicine At Midnight”. Det legendariska rockbandet började det nya året med att släppa låten ”No Son of Mine” och har sedan tidigare släppt ”Shame Shame” från det efterlängtade albumet. Igår premiärspelade Foo Fighters nya ”Waiting On A War” på Jimmy Kimmel Live, se framträdandet här.
”Waiting On A War” och inspirationen bakom är extra personlig för Dave Grohl som beskriver låten;
“As a child growing up in the suburbs of Washington DC, I was always afraid of war. I had nightmares of missiles in the sky and soldiers in my backyard, most likely brought upon by the political tension of the early 1980’s and my proximity to the Nation’s Capitol. My youth was spent under the dark cloud of a hopeless future.
Last fall, as I was driving my 11 year old daughter to school, she turned to me and asked, “Daddy, is there going to be a war?” My heart sank in my chest as I looked into her innocent eyes, because I realized that she was now living under that same dark cloud of a hopeless future that I had felt 40 years ago.
I wrote “Waiting On a War” that day.
Everyday waiting for the sky to fall. Is there more to this than that? Is there more to this than just waiting on a war? Because I need more. We all do.
This song was written for my daughter, Harper, who deserves a future, just as every child does”.
Förra året firade Foo Fighters 25 år som band och den 5 februari är det äntligen dags, bandet släpper sitt tionde studioalbum ”Medicine At Midnight”. Albumet är 37 minuter, innehåller nio låtar och är producerat av Foo Fighters tillsammans med Greg Kurstin.
“En ömsint hyllning till det lilla livet i det stora, målad i nyanser som aldrig låter svärtan ta över utan ger rymlig plats för ljus, värme, hopp och leende. Särskilt fint skildras familjerelationen och parförhållandet mellan Uje och Therese – sannerligen ett av de mest harmoniska i en svensk filmhistoria redo att med öppna armar välkomna regissör Schyffert.”
