Scen

The Courier
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 augusti 2021
Regi Dominic Cooke
Manus Tom O’Connor
I rollerna Benedict Cumberbatch, Merab Ninidze, Jessie Buckley

En riktig nagelbitare med en lång rad av de duktigaste internationellt kända skådespelarna och ett mästerligt foto. Trots att handlingen bygger på verkliga händelser och det går att googla och ta reda på hur det gick i förväg, innan man ser filmen, går det inte att slita sig från filmen. Jag dras in i den och det är så spännande. Det är helt underbart att uppleva att en film kan vara så spännande utan en massa bomber och granater och utan att strössla med biljakter.

Handlingen utspelas under 1960-talet, vid tiden för det kalla kriget. Sovjetunionen rustade sig för att kunna mäta sina krafter mot USA med kärnvapen. Kapplöpningen kring utvecklandet av kärnvapen upplevdes av många som ett stort hot för världen. En sovjetisk officer, Oleg Penkovsky, lyckas kunna i kontakt med brittiska och amerikanska säkerhetstjänster och erbjuder sig att få fram hemlig information om den sovjetiska upprustningen. Penkovsky var djupt oroad för vad den sovjetiska ledningen med Sovjets ledare Nikita Khrushchev kunde ställa till med. Penkovsky spelas av duktige Merab Ninidze, en skådespelare som ofta spelar ryss i brittiska filmer och tv-serier. Merab Ninidze gör en imponerande rollprestation tillsammans med en lång rad duktiga brittiska skådespelare.

Den brittiska MI6 och amerikanska CIA bestämmer att affärsmannen Greville Wynne ska bli den kurir som håller kontakt med Penkovsky och som smugglar hem informationen. Greville Wynne, som spelas mycket bra av Benedict Cumberbatch kan få tillträde till Sovjet på ett helt annat sätt än de vanliga spionerna eftersom han är affärsman och inte haft någon anknytning till säkerhetstjänsten. Wynne bygger upp en affärsrelation till Penkovsky och en vänskap uppstår mellan de två männen. Det var inte så hemskt länge sedan, men ändå var det på många sätt en helt annan värld då. Jag var på skolresa till Sovjetunionen och jag minns hur övervakade vi gymnasieelever var av ryska säkerhetstjänsten.

Filmen berättar något viktigt om hur samhället och världen var för sex tio år sedan och är oerhört välgjord och en riktig thriller. Det är så befriande att se hur spännande det kan vara utan de där bombastiska scenerna som många actionfilmer strösslar med.

I en otrolig historia baserad på verkliga händelser spelar Benedict Cumberbatch en helt vanlig man, som kom att spela en avgörande roll i stävjandet av Kubakrisen. Jessie Buckley är Sheila, som frustrerad av sin mans underliga beteende börjar ifrågasätta deras relation. Rachel Brosnahan spelar Grevilles uppdragsgivare, CIA-agenten Emily Donovan, och som Penkovskij ses Merab Ninidze. Dominic Cooke (På Chesil Beach) står för regin.

Herself
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 augusti 2021
Regi: Phyllida Lloyd

En ovanligt gripande film som hittat rätt tonläge. Att skildra ett svårt ämne som kvinnomisshandel och att ändå skapa en film med stark tillit till livet och livsglädjen
är en prestation.

Sandra (Phyllida Lloyd) lever med sin pojkvän Gary (Ian Lloyd Anderson) och sina två små flickor i ett långt förhållande. Men det är ett förhållande där hon blir misshandlad och en dag bestämmer hon att det är sista gången. Hon ger dottern ett kodord för att larma polisen och hon flyr från hemmet. Men livet som ensamstående blir inte lätt trots att våldet har upphört. Hon kämpar med två jobb för att klara sig och sina flickor. Och hon söker bostad genom socialen och bostadsförmedlingen. Hela tiden ömsom vädjar ömsom hotar Gary att hon skall komma tillbaka. Och ibland känner hon tvekan om hon har gjort rätt.

Efter en idé från dottern börjar hon drömma om att bygga ett enkelt hus för sig och döttrarna. Med mycket vilja och utan någon kunskap startar hon sitt bygge och snart visar det sig att många vill hjälpa till. Att människokärlek finns runtomkring och att nya och gamla vänner ställer upp. Det är en styrka och det hjälper henne att åter hitta den person hon var innan misshandeln började.

Filmen skildrar våldets konsekvenser på offren och på förövaren. Den visar hur barnen påverkas genom att se våldet. De förstår rädslan även om de älskar båda sina föräldrar.
Den visar rädslan hos offret också genom att man väljer sina ord och inte svarar emot. Liksom att förövaren också kan vara ett offer. En film som skildrar ett problem som finns i alla samhällen. Men också samhällets oförmåga och byråkratiska system för att hjälpa. En fantastisk och stark film som är så nära verkligheten man kan komma.
En film utan överdrifter och som berör djupt. Ändå är det en film som man minns med glädje. Att när människor hjälper varandra kan man övervinna allt.

Phyllida Lloyd gör rollen som Sandra med stor känslighet och så kontrollerat att hon kunde vara vilken kvinna som helst. Någon som alla kan identifiera sig med. Hennes arbetsgivare Peggy spelas av Harriet Walter gör också starkt intryck liksom döttrarna.
Tyvärr känns pojkvännen Gary (Ian Lloyd Anderson) välbekant.

En sorglig historia som får dig att tro på medmänsklighet och människans inre styrka.
Du går från bion med mer feel good och tro på mänskligheten efter den här filmen än efter många romantiska komedier. En film som lyfter dig.

Sista brevet från din älskade
Betyg 2
Svensk biopremiär 30 juli 2021
Regi Augustine Frizzell

En passionerad älskarinna i pillerburk. Känns väl något passé i vår tid men ändå står Jojo Moyes böcker på bestsellerlistan hela tiden. Att överföra komplicerade kärlekshistorier i litteraturen till film är dock inte lätt.

Här är det journalisten Ellie (Felicity Jones) som börjar nysta upp historien om den välbeställda Jennifer Stirlings (Shailene Woodley) liv genom de brev hon hittar. Brev endast undertecknade med B. Med hjälp av arkivarien Rory (Nabhaan Rizwan) i det dammiga välfyllda arkivet hittar hon fler brev.
Jennifer som lever i ett konvenansäktenskap med sin make Lawrence och förälskar sig i journalisten Anthony O’Hara (Callum Turner). Många historier invävda i varandra blir det. Jennifers liv före och efter den olycka som gör att hon tappar minnet och glömmer vad som hänt och slutligen en åldrad Jennifer. Det är en lång tidsperiod vi får berättad från 60-talet och framåt. Parallellt skildras också Ellies liv och hennes möte med den noggranna arkivarien.

Stackars rika flicka som alltid följt konvenansen mer än sin egen vilja. En romantisk historia men föga trovärdig. Den som vill studera mode och makeup från 60-talet har mycket att se och lyxiga miljöer med båtar och flotta hotell. Men personkemin mellan
skådespelarna Shailene Woodley och Callum Turner är obefintlig. Det tänder aldrig
och det är svårt att tro på historien om den heta kärleken. Då hjälper inte azurblått vatten och strålande solnedgångar.

Historien är bra berättad och upplägget att varva historiens delar fungerar. Men romantiken och den underbara unika historien från boken kommer inte fram.
Trots det kommer filmen vara intressant för många Jojo Moyes beundrare.
Och Chick-lit har många följare.