Scen

Filmrecension: Mr Jones – skrämmande aktuell om journalistikens nödvändighet

27 mars, 2020 by Rosemari Södergren

Mr Jones
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 mars 2020
Regi Agnieszka Holland

Filmen bygger på en verklig händelse och den är stark och går inte att värja sig emot. Det är skrämmande det som skildras och vissa scener klarar jag knappt av att se. Någon har sagt: Ta bort människan och du tar bort det som orsaker svält, hunger och krig. Det visar denna film så påtagligt, det går inte att blunda.

Filmen skildrar en ung brittisk reporter, Gareth Jones, som drömmer om att intervjua Stalin under 1930-talet. Han är nyfiken på hur kommuniststaten lyckats med den snabba modernisering av landet. Gareth Jones är ingen berömd journalist för början. Han har lyckats få en intervju med Hitler publicerad och detta är tiden innan omgivningen riktigt förstår vad Hitler är för någon. Västvärldens intellektuella har inte förstått vad Sovjetunionens tekniska framsteg innebär för människor som drabbas av svält, tvångsförflyttningar, förföljelse och förtryck.

Gareths ambition är att få en intervju med Stalin, men istället får han tips som gör att han olovandes tar sig till Ukraina. Där blir han vittne till mardrömsliknande livsvillkor där svältande människor blir kannibaler. Han ser hur ryska soldater med våld länsar landet på alla sina grödor. Men Sovjetstaten vill inte ha ut sanningen och en intensiv jakt är igång för att hindra Gareth att sprida sanningen.

Gareth Jones spelas av James Norton, en av de stora brittiska skådespelarna som trots sin unga ålder hunnit göra flera imponerande roller. Han är född 1985 och har hunnit spelat med i flera internationellt visade tv-serier, som Grantchester, Happy Valley och i Sveriges Television nyligen visade I maffians mitt. Redan att ha James Norton i huvudrollen ger extra poäng åt denna enastående film.

Filmen är sorgligt nog högt aktuell också idag, på flera sätt. Attacker mot fri press och yttrandefrihet sker i världen också idag och till och med i lägre skara i vårt land, i Sverige. I samband med krisen kring corona-viruset har chefen för Folkhälsomyndigheten gått till medier och skällt ut kritiker. Det kanske inte låter så farligt, men när elit och makthavare börjar ifrågasätta kritik som framförs då är det ett första steg till att strypa det fria ordet. Hur det fria ordet kommer att överleva den coronakris som sveper över framför allt västvärlden är svår att sia om. Att nonchalera hotet, att förminska detta, brukar vara första steget. Jag menar inte att jämföra svenska förhållanden med det folkmord som skedde i Sovjetunionen och Folkhälsomyndighetens reaktion på kritik och ifrågasättanden är inte alls på nivå med diktaturers förtryck. Men vi måste vara observanta på vad som händer också idag. Både när det gäller yttrandefrihet, fri press och förtryck av människor.

Dramaten visar inspelade föreställningar på Dramaten Play

25 mars, 2020 by Redaktionen

Fotokollage: Utvandrarna, Liv Strömquist tänker på dig!, Spöksonaten, Idioten, Scener ur ett äktenskap, Mormors svarta ögon.

Dramaten välkomnar publiken till den digitala tjänsten Dramaten Play, med start onsdag 25 mars. Tjänsten kommer inledningsvis att innehålla ett bibliotek av tidigare inspelade Dramatenföreställningar, konserter och andra evenemang som exempelvis Performance Lecture. Innehållet, som är kostnadsfritt, kommer att fyllas på löpande och finnas kvar även när teatern öppnar för publik igen.

Ett pressmeddelande berättar:
Det blev ju, milt uttryckt, en ganska besynnerlig start för mig på nya jobbet. Med scenarier att hantera som varken jag eller knappast någon annan på jorden för bara några veckor sen kunde förutse. Precis allt som jag gillar med teater handlar om det kollektiva mötet med publiken i scenrummet. Men med det sagt är jag ändå väldigt glad att vi i karantänen fått anledning gasa på med vår Play-tjänst och nu kan erbjuda ett antal högkvalitativa föreställningar att uppleva hemifrån,” säger Dramatens nytillträdde teaterchef och konstnärlige ledare Mattias Andersson.

Följande produktioner kommer finnas tillgängliga på Dramaten Play onsdag den 25 mars:
First Aid Kit tolkar Cohen, från 2017.
Idioten av Fjodor Dostojevskij, i regi av Mattias Andersson, från 2016.
Liv Strömquist tänker på dig!, av Liv Strömquist, i regi av Ada Berger, Unga Dramaten, från 2014.
Markisinnan de Sade av Yukio Mishima i regi av Ingmar Bergman, från 1992
Mormors svarta ögon av och med Tanja Lorentzon, i regi av Lotta Telje, från 2010.
Och ge oss skuggorna av Lars Norén, i regi av Björn Melander, från 1991
Performance Lecture: Om lycka med Micael Dahlen, i regi av Jenny Andreasson, Dramaten& i samarbete med Nobel Prize Museum, från 2019
Performance Lecture: Om rädsla med Armita Golkar, i regi av Alexander Mørk-Eidem, Dramaten& samarbete med Nobel Prize Museum, från 2018.
Scener ut ett äktenskap av Ingmar Bergman, i regi av Stefan Larsson, från 2009.
Spöksonaten av August Strindberg, i regi av Mats Ek, från 2012.
Sufflören av och med Andreas T. Olsson, regiöga/vän i salongen Gösta Ekman, från 2013
Utvandrarna av Vilhelm Moberg, dramatisering Irena Kraus, i regi av Mats Ek, från 2014.

Med omtanke om publikens och medarbetarnas hälsa och i förhållande till Coronasituationen i Sverige och utvecklingen just nu har Dramatens VD och ledningsgrupp med mandat från styrelsen beslutat om att förlänga stängningen av Dramatens publika verksamhet minst t.o.m. 30 april. De återstående premiärerna Maj, Röde Orm, Kvinnostaden, Tröstrapporter och Till Kärlekens Antarktis, liksom Performance Lecture: Om människan och konserterna med Tindersticks och Alice Boman kommer inte att kunna genomföras enligt plan under våren. Ett omfattande planeringsarbete är nu påbörjat för både vårens och höstens repertoar.

Alla som köpt biljetter till vårens föreställningar har kontaktats via Dramatens kundtjänst.

Filmrecension: Prinsens resa

25 mars, 2020 by Achillea Dahl

Titel: Prinsens resa
Betyg: 3
Svensk biopremiär: 29 april

Handlingen börjar med att en ap-prins tillsammans med sitt folk är ute på färd och går igenom isen och Prinsen spolas ensam upp på en strand i ett främmande land. Han hittas och blir därefter omhändertagen av några vetenskapspersoner som vill försöka förstå honom. De är alla primater men kommer från olika delar av världen så de känner inte till varandras existens. En ung pojke, Tom, kan tyda hans språk och tar del av det som Prinsen har att berätta. Snabbt märker de alla saker de har gemensamt och hur de förstår varandra trots att de kommer från olika länder.

Prinsen vill utforska den staden han har kommit till och finner en del saker fascinerande och andra främmande. Framförallt hur folket där styrs av rädsla och hålls i schack genom att bli skrämda. I en tur på spårvagnen får de se hur staden till viss del helt är uppslukad av skogen som håller på och tar tillbaka de övergivna byggnaderna med sina klättrande växter. Han förstår att folket i den här staden har svårt att leva i symbios med den natur de tillhör.

Filmen är en animerad historia skriven av Jean-Francois Laguionie, tidigare känd för ”La Traversée de l’Atlantique à la rame” och ”Le Tableau”. Den är en stillsam och behaglig berättelse om viljan att förstå varandra men hur vi så lätt sätter upp hinder för kommunikation vilket gör att vi misslyckas. Den innehåller vackra bilder där skogens kraft visar upp sig i höga träd och täta buskage. Fåglar som får flyga fritt och blommor som växer utan att bli plockade. Det visas uppenbara kontraster mellan att leva i en stad och försöka mota bort omgivningen, till att leva i naturen och då också leva i samverkan med naturen.

Trots att filmen är vacker och har ett klart budskap går det lite förlorat i antalet liknelser som Laguionie jobbar med. Det blir för plottrigt och själva huvudstoryn blir därför ganska tunn. Det är mer ett utdraget återberättande än vad det är en handling med tyngd i. Visserligen är det spännande att mycket lämnas åt fantasin och ens eget filosoferande kring olika metaforer men det går förlorat när alldeles för lite klaras upp.

Det som är mest intressant med storyn är det återkommande misstaget att vilja skilja oss åt genom att definiera oss för hårt. En av vetenskapsmännen har en övertygelse om att bevisa för en akademi hur Prinsen är en apa från en annan ras. Viljan att kategorisera och på så sätt också etikettera vad för egenskaper och vad för sorts varelse Prinsen är blir i förlängningen bara destruktivt och gör att en hierarki växer fram. Någon som är överlägen och någon som är underlägsen. Detta är återkommande i både förhållandet mellan människan och naturen och människan i förhållande till andra människor. På så sätt är filmen lärorik och viktig att se och ger en möjlighet att reflektera kring en förändring för hur vi kan sluta leva mot och istället med naturen och med andra människor.

Unga Klara, nationell scen för barn och unga, lanserar en digital scen

24 mars, 2020 by Redaktionen

Unga Klaras föreställning X kan nu streamas kostnadsfritt via teaterns hemsida, foto Marguerite Seger

Nu lanserar Unga Klara, som nationell scen för barn och unga, en digital scen med en konstnärlig repertoar för alla åldrar. Satsningen är ett svar på händelseutvecklingen i samband med Covid-19 och innebär att alla, i hela Sverige, utan kostnad kan ta del av Unga Klaras utbud av högkvalitativa scenkonstföreställningar med barnperspektiv via hemsidan www.ungaklara.se.

Ett pressmeddelande berättar:
öreställningarna X, Vitsvit och För att jag säger det lades ut i fredags och har redan över 1000 visningar. Även Girls will make you blush och Alltet kommer att finnas tillgängliga inom kort. Dessutom pågår arbete med att digitalisera den nuvarande repertoaren, samtidigt som Unga Klaras ensemble skapar nytt material för webben.

Under de speciella omständigheter som råder och som innebär att teatern inte kan möta sin publik på turné, kommer Unga Klara att lägga ut föreställningar på hemsidan som ett led i ambitionen att hålla kontakten och vara i dialog med skolklasser och elever som distansundervisas i hela Sverige. Pedagoger och ensemble kommer med hjälp av digitala lösningar kunna följa upp med diskussioner efter filmvisningen och medverka i eftersamtal direkt med eleverna.

“-Vi fortsätter att tro på konstens läkande kraft och människans inneboende kärlek och empati”, säger Unga Klaras ledning, som består av Farnaz Arbabi, Gustav Deinoff och Stefan Hansen. “-Vi fortsätter att värna alla barns rätt till högkvalitativa scenkonstupplevelser. Vi fortsätter att spela om det allra viktigaste för de allra viktigaste!”

DIGITAL SCEN – Unga Klara On Demand:

X (2015)
X är en föreställning om att leva i Sverige idag, med utgångspunkt i att även Sverige har en kolonial och rasistisk historia – att Sverige har agerat med likgiltighet, fördömt och uteslutit och skoningslöst delat upp människor. Sverige har exploaterat landområden och tagit sig rätten att äga människor. Regi Farnaz Arbabi. För unga 15 år och uppåt.
Vitsvit (2015)
I en rasande text fylld av uppror, kamp, motstånd och humor tecknar Athena Farrokhzad ett familjeporträtt kantat av migrationens och revolutionens erfarenheter. Vitsvit diskuterar frågor om tillhörighet, språkets våld och generationskonflikter. För unga 15 år och uppåt. Regi Farnaz Arbabi. Läs mer här.

För att jag säger det (2019)
Med avstamp i den senaste forskningen kring vuxnas makt och barns motståndsstrategier har Unga Klaras konstnärliga ledning skapat ett myllrande och storslaget verk som vill mötas i ögonhöjd. Den niohövdade ensemblen arbetar fysiskt och flerspråkigt med inspiration av dans, konst och performance. Efter en idé av Farnaz Arbabi och Gustav Deinoff. Regi Farnaz Arbabi. För barn 3-5 år och uppåt.

Girls will make you blush (2016)
En fartfylld och humoristisk föreställning där allt som rör sig i huvud och kropp på tonårstjejer får ta all plats det förtjänar. En kombinerad dans- och teaterföreställning och koreograferas/regisseras av duon Mari Carrasco & Gustav Deinoff. Girls will make you blush går rakt på sak, avdramatiserar, dissekerar och detaljstuderar, med humor och allvar, känslomässigt och pragmatiskt men aldrig någonsin mästrande eller förmanande. För unga 13 år och uppåt.

Alltet (2016)
Alltet är en pjäs som handlar om de som står i början och slutet av sina liv. Med teatern som verktyg skapar vi ett rum för de yngsta och de allra äldsta att mötas i som inte annars finns. De får möta teater, konsten och de kan få syn på varandra. Alla är välkomna till Alltet. För barn 2 år och uppåt. Av Ann-Sofie Bárány, i regi av Gustav Deinoff.

Smart och roande med omvänt perspektiv – Ingeborgs manifest på Teater Trixter

22 mars, 2020 by Mats Hallberg

Av Petra Revenue och Gilda Stillbäck (baserat på formuleringar av Ingmar Bergman)

Regi: Petra Revenue

Regiassistent: Lars Andersson

Scenografi: Ger Olde Monnikhof

Ljus: Miranda B Wickström

Musik: Björn Knutsson

Urpremiär: 20/3 2020

Spelas till och med 8/4 Andréegatan 13 i Göteborg

Vad händer om den imposante regissören Ingmar Bergman agerar i kvinnlig skepnad, blir citerad genom i stort sett en hel monolog, fast med passande pronomen? Frågeställningen är utgångspunkten för samarbetet mellan Petra Revenue och Gilda Stillbäck, vars fyndiga idé kläcktes på Fårö under Mixed Minds härom året. En pilot i mindre format väckte bifall och man uppmanades att färdigställa en scenproduktion.

Källmaterialet är som bekant närmast oöverskådligt. För egen del har jag absorberat Jane Magnussons utomlands prisade dokumentärfilm (5 avsnitt på SVT Play), filmade intervjuer av Gunnar Bergdahl och Marie Nyreröd. Thomas Sjöbergs bok med unikt arkivmaterial, Alexander Ahndorils researchade roman Regissören ( orsakade protester från förlagan), jämte Bergmans egna berättande i Laterna Magica och Bilder. En allt annat än smickrande bild av privatpersonen förmedlades av hans uppoffrande hushållerska. Rimligen är somligt ur detta ymniga axplock inbakat i manus. Har förstått att duon dock främst förlitat sig på Youtube-klipp.

Utan att behöva bli medspelare tas publiken i anspråk av den visionäre regissören, van vid att domptera sin omgivning. Gilda Stillbäck hämtar publiken, förmanar den. Därpå omvandlas vi till deltagare i en kollationering. Monologen utvecklas till en lika medryckande som spektakulär process, övergår i febrigt förbryllande anvisningar vid en filminspelning. På välbekant manér berättar den geniförklarade regissören parallellt om sina demoner.Vidare insikten om att hon orsakar lidande, redogör för trassligt många äktenskap, sin krånglande mage, kärlek, oförmågan att hålla reda på barnens födelsedagar, själen och Guds existens. Budskap och synpunkter kommuniceras genom ideliga omriggningar jämte flitigt skrivande/ ritande med krita.

Vi skrattar åt fåfänga och noterar det blodiga allvaret hos regigivande konstnären, funderar på om den uteslutande är en manligt belastad egenskap. Det blivande grandiosa verket symboliseras finurligt av en kudde i xl-storlek. Till slut bestämmer sig Ingeborg att komplettera sina verbala utläggningar, eller så kanske hon blir fysiskt utagerande som en slags terapi. En pressad ledare vars situation gör att hon måste avreagera sig.

Vad som pågår under närmare en timme lockar till många leenden, några garv och på pricken fångade insikter om gränslösa genier. Oavsett om man varit redskap för någon i maktposition eller behandlat ett kollektiv som marionetter, framstår könsbytet i Ingeborgs manifest som en fullträff. Underligt att greppet inte genomförts tidigare.

Hänförs av hur rädslan för att tappa kontrollen skildras, i lysande scener dramaturgiskt laddade med frustrerad upphetsning. Stillbäck är briljant i rollen, en domptör vars gester kongenialt understryker varje replik. Måste ha varit tacksamt stoff att ösa ur. Lustfyllt har kvinnorna bakom verket , med benäget bistånd från Lars Andersson (en av Trixters nyckelpersoner), skapat ett stimulerande narrativ, signifikativa mönster om urtypen av det manliga geniet.

Dekoren går i svart – den “sanna” konstens färg – liksom skådespelarens kläder. Gilda Stillbäck är i botten dansare och koregraf, vars utarbetade kroppsspråk jag kunnat beskåda i Kikkiland och i samtidsdrama av Tony Kuschner på Göteborgs Stadsteater. Hon vars yrkesmässiga hemvist numera är Paris, har på senare år utbildat sig inom skådespeleri. Kan rent av vara fördelaktigt för Stillbäck att hon inte har någon teatral röst i sitt DNA. Istället firar hon triumfer med det intimiserande tilltal hon och Revenue vinnlagt sig om. Försåtligt sympatisk ton används för att lirka med mottagare, både berömda skådespelare och den kompetenta ljusdesignern. Hur hon som icke-fiktiv adresseras och hur Ingeborg tacklar diverse störningsmoment, tillhör tveklöst uppsättningens komiska höjdpunkter.

Vi påminns i Ingeborgs Manifest på ett dråpligt, tillika sinnrikt sätt om ett antagligen vanligen förekommande kreativt kaos, ett normaltillstånd hos en osannolikt produktiv auteur, tillika teaterchef och dominant i svenskt kulturliv under åtskilliga decennier. Vi ser de enormt höga kraven, det reflekterande draget, omnipotensen som ger andra skulden för missöden och tendenser till ursinne. Med påkopplad intensiv närvaro speglas Bergmans beteende och tankar, vår främsta kulturexport som sa sig aldrig ha tråkigt.

Firma Revenue & Stillbäck har med bravur dissekerat geniet, hens våndor och karisma. Den komponerade musiken färgsätter idealiskt humörsvängningar.Gilda Stillbäck balanserar skickligt , avhåller sig med nöd och näppe från att begå lustmord. Tillvägagångssättet har ungefär samma rappa syrlighet som hos Petra Mede. Koreografen betonar med sin samlade yrkeserfarenhet, hur replikers effekt förstärks genom händers rörelser och menande blickar. Här är hon absolut på mammas gata! Experimentet att ge Ingmar Bergman kvinnlig kropp fungerar förträffligt. Efter trettio år på Teater Trixter slutar konstnärlige ledaren på grund av tidsbrist.. Hon slutar med flaggan i topp.

obs Beundransvärt att projektet kunnat genomföras under rådande exceptionella omständigheter, i en tid när nästan alla sammankomster blivit inställda. Även undertecknad i egenskap av recensent har haft problem att fokusera.

Scen

Footer

Om oss