Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterkritik: Woyzeck på Malmö Dockteater

by

Woyzeck
Manus fritt efter Georg Büchner: Erik Holmström
I rollerna: Gustav Berg , Cecilia Borssén , Emma Mehonic , Robert Olofsson
Regi och scenografi: Erik Holmström
Dramaturg: Tom Silkeberg
Malmö Dockteater ger rykande aktuell Woyzeck. 6 april till 16 maj.

Den nyliberala normen – om individen och dess ”frihet” att välja och styra sitt liv – är i centrum när Malmö Dockteater tillsammans med Helsingborgs stadsteater sätter upp Woyzeck. Omtumlad och omsorgsfullt speglad i vår turbulenta samtid stapplar publiken ut från teaterlokalen. Föreställningen utan paus bjuder på ett så raffinerat och fängslande skådespeleri att tiden försvinner. Extravagant är också att få se dockor gestalta artificiell intelligens lika skrämmande som företeelsen är i sig själv.

Framförallt har teatersällskap i Tyskland älskat att spela Woyzeck som är skriven av den tyske filosofen, revolutionären och författaren Georg Büchner. Manuset, som från början var fragmentariskt och ofärdigt, handlar ursprungligen om en utsatt ung soldat mitt i livet. Men det är som gjort att uppdateras till önskvärd nutid.

”Livet är en kyrkogård av missade möjligheter och Woyzeck står mitt i det!” . Så spånar skådespelarna när de sitter vid det gemensamma bordet. Genom att vi får se spelet bakom kulisserna, en slags skapande brainstorming, växer handlingen fram. Deras experimentella skapandeprocess, där de testar det mesta, utgör själva pjäsen. Kanske tiden är uppbruten? Kanske Woyzeck är växlande man eller kvinna? Kanske ska han pussa sin flickvän innerligt? Kanske någon i publiken somnar, eller blir kär i en av oss skådespelare? Scenerna avlöser varandra i ett rungande färskt, snillrikt, nu.

Människan mår inte bra av dalt! Du gör dig själv till ett offer! Kanske är det så chefen orerar när Woyzeck blir uppsagd? Chefen uppmanar Woyzeck att konversera, le och tänka positivt. Han kan ju nu istället se sig själv som sin egen chef….

Framåt slutet i pjäsen står det ganska klart att själva det mänskliga i oss redan har blivit en handelsvara. Det är vår personlighet som blivit eftertraktat stoff. En av robotarna vill köpa det av oss, detta unika som de själva ännu inte har. Vår roll som människor i samtiden kan därmed, alldeles strax, ses som överspelad och utkonkurrerad.

Förmodligen är versionen som uppförs i Malmö precis lika fängslande som den i Helsingborg (med mer scendekor och kostymer). Med ett rungande aktuellt manus som detta – och skådespelare som ger allt – saknas inget. Nämnas bör att Erik Holmström, som står för regi och scenografi, vann Thaliapriset år 2018. Det gör inte föreställningen sämre.

Manus fritt efter Georg Büchner: Erik Holmström
I rollerna: Gustav Berg , Cecilia Borssén , Emma Mehonic , Robert Olofsson
Regi och scenografi: Erik Holmström
Dramaturg: Tom Silkeberg. 6 april till 16 maj.

Filmrecension: The Man Who Killed Don Quixote

by

The Man Who Killed Don Quixote
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 april 2019
Regi Terry Gilliams

Historien om Don Quixote av Miguel de Cervantes är en av världens mest lästa böcker. Don Quixote , riddaren av den sorgliga skepnaden, är alltid redo till försvar av det goda. Mannen som ser motståndare även där de inte finns. Han fäktas förtvivlat med väderkvarnar och drar land och rike runt tillsammans med sin väpnare Sanchez Panza för att söka äventyr. Under devisen ”En strålande dag för äventyr. Jag känner det i märgen. ”rider de ut varje morgon.

Här finns förvisso äventyr i en ständigt strid ström. I en bullrande komisk komedi med många effekter. Nu är filmens historia långt ifrån bokens. När regissören Toby Grisoni kommer till Spanien för att göra reklamfilm saknar han helt inspiration. Tills han minns den film om Don Quixote som han gjorde 10 år tidigare. Han söker upp byn där den spelades in och möter de personer som har varit med i filmen. För många har filmen förändrat deras liv och drömmar. Den gamle skomakaren lever fortfarande livet som riddaren Don Quixote.

Med vilda jakter och alla tänkbara effekter är det en storslagen produktion. En film med mycket dramatik och där inget drama är för allvarligt för att inte skämta om. En storslagen burlesk där humor och skämt dominerar hela historien. Men allvaret som motvikt saknas. Don Quixote av La Mancha med sin blinda tro på sin riddarroll är inte bara rolig. Han hade behövt mer plats för sin allvarliga sida. Med sitt försvar av det goda och sitt chevalieriska sätt mot damer är han inte bara en gammal narr. Med färre skämt och med mer allvar hade filmen blivit en bättre historia. En film att se, inte bara för alla tekniska attiraljer och den fantastiska sminkningen utan även en film med hjärta. Det kunde ha gett filmen den mening och det innehåll som den tyvärr saknar. Nu vill man helst utbrista ” Skomakare bliv vid din läst och låt dig inte luras till dåliga filmer.

Jonathan Pryce som Don Quixote är sympatiskt egocentrisk och naiv med en gammal mans envishet. Adam Driver som Toby är ingen man engagerar sig i vilket är mer rollens fel än skådespelarens. Det svenska inslaget står Stellan Skarsgård för.

Efter ett oändligt antal år och försök att göra filmen klar har Terry Gilliams äntligen fått sitt verk i hamn. Filmen har blivit en legend i filmvärlden för den för sin långa och problematiska produktion. De gjorde ju också att förväntningarna var stora på filmen. Kanske hade det varit bättre att den inte hade blivit klar och att regissören hade lämnat den till sitt öde. De miljoner den har kostat hade med ett bättre manus och en allvarligare blick kunnat blivit ett riktigt drama.

Filmrecension: Avengers: Endgame – ett underverk med kosmiska gnistor

by

Avengers: Endgame
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 april 2019

Heroes don’t cry.
Fint drama och lite action. Avengers Endgame är den fortsatta och avslutande delen om de kämpande och krigande karaktärerna som utgör The Avengers. I den första delen Avengers: Infinity War som kom förra året, tar Thanos död på hälften av befolkningen på jorden, vilket även inkluderade att par av hjältarna. I ett nästan nu gråtfärdigt farväl får vi se de resterande hjältarna slåss mot Thanos för att återställa balansen i universum.

I den följer en resa som i en trogen berg och dalbana. Filmen håller ett öga förvånande bra tempo och man känner aldrig att tiden rinner iväg. Man blir aldrig uttråkad. Berättandet tar fart och det är förvånansvärt lite action och explosioner. Och ännu mera och desto mera drama. Kärlek, hämnd, falskhet, död och liv. Alla hjältar från Marvels Cinematic Universe får ett och flera välförtjänta ögonblick i rampljuset.

Det har tidigare varit variation mellan föga bra och väldigt ojämna filmer. Och denna är dock precis som förväntat: förutsägbar och överraskande. Det är i just dem ögonblicken där filmen utmärker sig. Lika episk som kampsekvenserna så får vi också inblick i våra hjältars mentala och psykiska tillstånd.

I filmen ser vi stjärnor som Robert Downey Jr., Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Don Cheadle, Paul Rudd, Brie Larson, Karen Gillan, Danai Gurira, Benedict Wong, Jon Favreau, Bradley Cooper, Gwyneth Paltrow, Josh Brolin, Frank Grillo, Tessa Thompson, Winston Duke, Robert Redford, Rene Russo, Tilda Swinton, Linda Cardellini, Natalie Portman, Michelle Pfeiffer, Cobie Smulders, Michael Douglas, Ken Jeong, William Hurt, James D’Arcy. Benedict Cumberbatch, Tom Holland, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Anthony Mackie, Ty Simpkins, Sebastian Stan, Tom Hiddleston, Pom Klementieff, Dave Bautista, Zoe Saldana, Chris Pratt, Letitia Wright, Evangeline Lilly och Vin Diesel gör återigen rösten som Groot som bara har en replik i olika röstlägen, ”I am Groot”!

I filmen skymtar även en av regissörerna, Joe Russo förbi i en cameo-roll. Russo är bröderna Joe och Anthony som tidigare gjort Captain America: The Return of the First Avenger, Captain America: Civil War och Avengers: Infinity War. Stan Lee, tecknaren och medskaparen till Marvel, avled tragiskt i november 2018 och hade som vana att ha en liten och ofta komiska roll i alla sina filmer. I denna gör han sin allra sista cameo.

En tjänst mot fans och en upplevelse i yttersta världsklass.
Denna film har redan dragit in 120 miljoner i förhandssålda biljetter. Detta är belöningen för att kolla genom alla dessa filmer som började med Iron Man 2008. Detta är climaxen på en hel franchise. 11år senare, 21 filmer i bagaget och med den 22a filmens världspremiär idag den 24 April . Misströsta inte, både prequels, sequels och spinoffs är på väg till bioduken. Nu väntar vi lika tålmodigt precis som på en post-credits scen på den allra avlutande filmen i fas 3, Spider-Man: Far From Home med premiär i sommar.

Avengers: Endgame är verkligen en historia som behöver upplevas. Glöm världen just nu och göm dig i biomörkret i hela tre timmar och en minut. Det finns inte så mycket man kan säga om filmen utan att avslöja för mycket. Men filmen är ett underverk. Av alla de 14 miljoner möjliga sätt det kunde ha gått, så gick den här och slog kosmiska gnistor och tårar. Det är trevligt att se dem alla igen och samtidigt lite ledsamt att se dem gå. När det väl kommer till kritan i slutet så handlar allt precis som i verkliga livet om tid och pengar.

Guds olydiga revben kommer till Malmö

by

I boken Guds olydiga revben läser Gunilla Thorgren Bibeln med feministiska glasögon. Det är en upptäcktsfärd genom årtusenden av kvinnohat och förtryck – och envist motstånd. Vi får möta enastående historiska kvinnor som allt för länge varit förpassade till glömskan. Nu längtar de efter att få komma fram i strålkastarljuset och inspirera vår samtid! Allt ljus på dem när denna upptäcktsresa nu blivit teatercirkus i ett samarbete med Dramaten, Cirkus Cirkör och Malmö Stadsteater. För regi står Tilde Björfors. Föreställningen spelas på Malmö Stadsteaters scen Hipp 4 – 29 maj. Urpremiären ägde rum på Dramaten den 21 mars.

Ett pressmeddelande:
Guds olydiga revben är en idéhistorisk resa från antiken till Martin Luther med en feministisk historietolkning. Det handlar om sökandet efter kvinnans roll och röst, som inte tidigare fått komma fram. Att undersöka detta är en naturlig fortsättning på Tilde Björfors arbete med gränser och migration som hon och Cirkus Cirkör arbetat med i föreställningar som Borders, Limits och Movements. Förställningarna Borders och Movements var båda samproduktioner med Malmö Stadsteater, och hade sina urpremiärer på Malmö Stadsteaters scen Hipp.

Tilde, varför gör du scenkonst av en feministisk läsning av Bibeln?

– Jag har risker och möjligheter som livstema. Därför har jag valt cirkus som uttrycksmedel, där gör man det omöjliga möjligt just genom att överskrida sina begränsningar. Det handlar också om att överskrida gränser – att röra sig mellan konstformer, mellan cirkusdiscipliner, mellan scen och salong. För att lyckas med det krävs cirkulära organisationsformer, istället för pyramidala.

Cirkus Cirkör har sedan 1995 bjudit Sverige på nyskapande och uppkäftiga föreställningar med lika delar akrobatik som scenkonst. De tog nycirkusen till Sverige och fortsätter ständigt att utveckla vad begreppet kan innebära.

Gunilla Thorgren är författare, journalist och politiker. Under 1970-talet var hon en framträdande medlem i den feministiska organisationen Grupp 8. Hon har bland annat skrivit boken Ottar och kärleken som Malmö stadsteater satte upp med stor framgång 2014.

Dramatiseringen av hennes bok från 2017, Guds olydiga revben, är en samproduktion mellan Dramaten, Cirkus Cirkör och Malmö Stadsteater.

Dramaten och Kulturhuset Stadsteatern i historiskt samarbete – sätter tillsammans upp Häxjakten

by


Andreas Kundler, Ellen Nyman, Shanti Roney, Karin Franz Körlof och Shebly Niavarani. Häxjakten. Dramaten/Kulturhuset Stadsteatern. Foto: Klara G.

Nu händer det. Dramaten och Kulturhuset Stadsteatern gör en gemensam uppsättning. Både husen har en ganska rörig period, där det ska rustas och restaureras i lokalerna. Den röran skapar förutsättning för att våga testa nya saker, och nu gör man gemensam sak.

Från pressmeddelandet:
De två största teaterhusen i Sverige: den moderna folkteatern vid Sergels torg och den anrika teatern vid Nybroplan gör för första gången
någonsin en samproduktion. Arthur Millers Häxjakten får premiär den
14 september på Elverket.

Regisserar gör Alexander Mørk-Eidem som slog igenom på Stockholms stadsteater och numera är knuten till Dramaten. I ensemblen på hela 19 skådespelare, som kommer från båda teaterhusen, ser vi bland andra Andreas Kundler, Karin Franz Körlof, Shanti Roney, Ellen Nyman och Shebly Niavarani. Biljetterna släpps idag den 17 april klockan 12.00.

Det historiska samarbetet kom till i samband med de båda teatrarnas utflyttningar under 2019, med den gemensamma nämnaren: Alexander Mørk-Eidem. Mørk-Eidem slog igenom på Stockholms stadsteater med lekfulla tolkningar av klassiker. Bland annat succéerna Tre systrar, De tre musketörerna, Paraplyerna i Cherbourg och senast En folkefiende. Sedan 2016 är han verksam på Dramaten, senast aktuell med Häxorna och Mary Page Marlowe.– Stockholms stadsteater och Dramaten har båda betytt oerhört mycket för mig.

Det är en extrem lyx att nu få jobba med både gamla och nya kompisar. Det är många skådespelare på Stadsteatern som jag saknat – så det är ett extremt kärt återseende för mig. Arthur Millers Häxjakten är också en pjäs som jag under en lång tid velat sätta upp. Jag började tänka på den under arbetet med En folkefiende. Det finns en länk mellan de här två berättelserna som berör demokratins problem och hur rättsväsendet fungerar. Tidigare har jag tänkt att Häxjakten kanske är för låst i sin egen tid. Men idag, när det pågår en häxjakt varje vecka, tror jag att vi på ett helt annat sätt än för några år sen kan ta till oss metaforen häxjakt. Jag är inte ute efter att peka ut vilka som är onda eller som bär ansvaret.

Jag är intresserad av vilka mekanismer som finns och som får oss att reagera på olika sätt. Vissa deltar i häxjakterna, vissa tar avstånd och vissa vänder bara bort sitt ansikte, säger Alexander Mørk-Eidem.Häxjakten är berättelsen om hur en händelse kan få fruktansvärda proportioner. Om masshysteri, maktberusning, och vad som händer när alla räddar sig själva och ingen vågar säga stopp. Arthur Miller inspirerades av häxrättegångarna i amerikanska Salem 1692 och skrev Häxjakten som en spegling av kommunistförföljelsen under McCarthy-eran i USA på 1950-talet.

Medverkande
Kicki Bramberg
Emma Broomé
Niklas Falk
Gerhard Hoberstorfer
Johan Holmberg
Andreas Kundler
Karin Franz Körlof
Per Mattsson
Natalie Minnevik
Shebly Niavarani
Henrik Norlén
Ellen Nyman
Matilda Ragnerstam
Juan Rodríguez
Shanti Roney
Eric Stern
Kirsti Stubø
Susan Taslimi m. fl.

Av Arthur Miller
Översättning Britt G Hallqvist
Regi Alexander Mørk-Eidem
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Jenny Ljungberg
Ljusdesign Ellen Ruge
Musik Andreas Utnem.
Mask och peruk Susanne von Platen, Peter Westerberg

En samproduktion mellan Dramaten och Kulturhuset Stadsteatern.
Häxjakten, premiär den 14 september, Elverket.

Det är följande datum som släpps till försäljning idag klockan 12.00.


Lö      2019-09-14  18:00  Häxjakten premiär 
Sö      2019-09-15  16:00  Häxjakten
Ti      2019-09-17  18:00  Häxjakten
On      2019-09-18  18:00  Häxjakten
Ti      2019-09-24  18:00  Häxjakten
On      2019-09-25  18:00  Häxjakten
Lö      2019-10-05  18:00  Häxjakten
Sö      2019-10-06  16:00  Häxjakten
On      2019-10-09  18:00  Häxjakten
To      2019-10-10  18:00  Häxjakten
To      2019-10-17  18:00  Häxjakten
Ti      2019-10-22  18:00  Häxjakten
On      2019-10-23  18:00  Häxjakten
Fr      2019-11-01  18:00  Häxjakten
Lö      2019-11-02  18:00  Häxjakten
Sö      2019-11-03  16:00  Häxjakten