• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: För döva öron – nyanserat, personligt, autentiskt, levande

3 september, 2026 by Ulf Olsson

För döva öron - nyanserat, personligt, autentiskt, levande

För döva öron
Betyg 5
Svensk biopremiär 4 september 2026
Regi Eva Libertad
I rollerna Miriam Garlo som Angela, Álvaro Cervantes som hennes man Hector.

Filmen handlar om Angela som är icke-hörande och hennes hörande man Hector. Hon föddes som hörande men hörseln försvann redan i tidiga år. Relationen mellan Angela och Hector är mycket kärleksfull, särskilt som Hector behärskar teckenspråket i det närmaste perfekt och att Angela är bra på att läsa människors läppar. Även hennes närmaste släktingar behärskar teckenspråket. Hon umgås ofta med en grupp icke-hörande vänner, en grupp som fungerar som en fristad för henne. Här kan hon leva ut hela sin potential. Men samtidigt för hon en ständig kamp för att möta alla utmaningar som hon ställs inför i de hörandes samhälle. När hon blir gravid blandas glädjen med en malande oro, kommer barnet bli hörande eller icke-hörande. Det finns skäl till oro eftersom Angelas dövhet är medfödd och för att åtminstone två nära släktingar har varit döva. Därför drar sig Angela för att berätta för sina föräldrar att hon är med barn. När de så småningom får veta det så har åtminstone mamman först svårt att glädjas åt graviditeten, innan hon till slut i glädje gratulerar Angela och Hector. Av Angelas kroppsspråk kan man ana att hon tar föräldrarnas avvaktande hållning personligt, som ett ifrågasättande av henne själv, trots att också hon oroar sig för hur det kommer att bli för barnet.

Förlossningen blir en utmaning för Angela eftersom hon får svårt att följa med i allt som händer omkring henne. Direkt efter förlossningen är det inte möjligt att fastställa om dottern Ona är hörande eller icke-hörande. Men en undersökning några månader senare visa att dottern definitivt är ett hörande barn. Dotterns födsel förändra samspelet i familjen på ett påtagligt sätt och ställer också Angela inför nya utmaningar i det sociala livet. Angela kämpar för att försöka hitta sin roll som förälder i en värld som inte är anpassad för icke-hörande personer. Hon känner sig mer och mer utanför och beroende av att Hector tolkar samtalen i sociala situationer, vilket han ofta glömmer eller helt enkelt inte hinner med när alla pratar i munnen på varandra. Hon börjar känna sig utanför också i relationen till dotterns utveckling. Det utlöser en kris i relationen till Hector. Hon tycker att Hector tar över allt som har med dottern att göra och att dotterns språkutveckling enbart handlar om det verbala och att teckenspråket hamnar i skymundan. Det slutar i ett våldsamt gräl där de anklagar varandra för än det en och än det andra. Grälet slutar med att Angela flyr till sina icke-hörande vänner, sin fristad. När hon till slut återvänder hem firar förskola dottern Onas födelsedag. En situation som trots att den på ett påtagligt sätt illustrerar Angelas känslor av utanförskap erbjuder familjen en möjlighet att börja fungera igen.

För döva öron utgår från regissören Libertads relation till sin egen icke-hörande syster Miriam Garlo som har huvudrollen som Angela i filmen. Det gör att filmen på ett nyanserat, personligt, autentiskt, levande och närgånget sätt skildrar hur det kan vara att leva som icke-hörande i de hörandes världen, en värld som bygger på ljud i alla dess former såsom samtal, musik, fågelkvitter och vindens susande. Allt detta illustreras på ett ljudtekniskt sätt i filmen. Både Miriam Garlo och Álvaro Cervantes är strålande i sina roller.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Så tuktas en argbigga tillbaka på Stora scenen på Dramaten

31 augusti, 2026 by Redaktionen

Så tuktas en argbigga tillbaka på Stora scenen på Dramaten

Föreställningen Så tuktas en argbigga har haft nypremiär på Stora scenen på Dramaten och spelar fram till 24 november 2026.

Ett pressmeddelande berättar:
Systrarna Katarina och Bianca är varandras raka motsatser. Bianca är en soft girl-influencer och friarna står på rad för att göra henne till hemmafru. Katarina däremot är kaxig, fysisk, högljudd och totalt ointresserad av att behaga någon. Vilket är ett stort problem, eftersom Bianca enligt familjens regler inte får gifta sig innan storasystern.

Så tuktas en argbigga är en komedi av William Shakespeare. Älskad av många, men också kritiserad för att vara kvinnofientlig och i princip ospelbar i vår tid. Förra hösten sattes den upp på Dramaten i en nyskriven tolkning av regissören Farnaz Arbabi där resultatet blev en explosiv, bjussig och maximalistisk föreställning som tar oss till en värld där 1500-tal möter nutid – via 1980-talet. Där clowner rör sig i salongen och reagerar på det som händer på scenen. Och där musiken och 15 dansare från Balettakademin förhöjer stämningen och lockar till fest.

Förra hösten blev snabbt slutsåld, men än finns det platser kvar till höstens föreställningar. Vänta dock inte för länge med att säkra din plats – vi lovar att du inte vill missa Så tuktas en argbigga.

I rollerna: Maia Hansson Bergqvist, David Book, Adam Dahlström, Livia Millhagen, Sara Shirpey, Alexander de Sousa, Andreas Rothlin Svensson, Per Svensson, Kristina Törnqvist och Pierre Wilkner

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Killar växte fram genom ett och ett halvt års samtal med unga killar i Malmö

31 augusti, 2026 by Rosemari Södergren

Killar växte fram genom ett och ett halvt års samtal med unga killar i Malmö
Bashkim Neziraj och Yakin Mestour Bustos spelar far och son i nyskrivna pjäsen Killar, som får urpremiär på Malmö Stadsteater Rosengård 17 september 2026. Foto: Johan Sundell

Den 17 september 2026 har föreställningen Killar urpremiär på Malmö Stadsteater Rosengård. Pjäsen, skriven av Nanna Berner och regisserad av Hedvig Claesson, växte fram genom ett och ett halvt års samtal med unga killar i Malmö och skildrar en pappa och en son som navigerar i sorgen efter Ali – son, bror och förebild – som försvunnit in i kriminaliteten.

Ett pressmeddelande berättar:
I Killar möts Emir och pappa Florjan i tomrummet efter Ali. Två som blev kvar, och som gång på gång stöter bort varandra men ändå fortsätter försöka nå fram. Det är en berättelse om sorg och identitet, men också om hopp – och om att hitta sin egen röst i skuggan av den som inte längre är där. Huvudrollerna spelas av Bashkim Neziraj som pappan Florjan, och Yakin Mestour Bustos som Emir.

Under ett och ett halvt år har regissören Hedvig Claesson och dramatikern Nanna Berner mött killar i Malmö genom samtal på bland annat Lindängens Allaktivitetshus, Fryshuset, Röda Korsets barnverksamhet och SiS ungdomshem Råby. Ur dessa möten har en väv av berättelser vuxit fram som ligger till grund för pjäsen.

Om att hitta hoppet i sorgen, och det som håller en pappa och en son samman, säger regissör Hedvig Claesson:

– Hoppet. Glittret i ögonen. Skrattet. Killar är våra pojkars berättelser och livsöden, nedkilade till tre karaktärer. I frånvaron av Ali finns lillebror Emir och pappan Florjan, de två som blev kvar och nu navigerar i ett tomrum och en sorg som många familjer i Malmö och Sverige känner igen. En sorg efter en skjutning, en handgranat, ett missförstånd, en överdos – i mellanrummet efter ett samhälles svek.

Det här är mitt och dramatikern Nanna Berners försök att lyssna: till barnen, till publiken, till framtiden. Som Emir säger sist i pjäsen: ”Himlen och havet blir mörkare, men vi lyser. För det liv som skulle dra ner oss gjorde oss till stjärnor, och så länge vi lever kommer vi lysa upp Malmö.”

Killar spelas på Malmö Stadsteater Rosengård 17 september – 16 december 2026. Killar spelar offentliga föreställningar på kvällstid, och skolföreställningar på vardagar under dagtid och riktar sig till elever i årskurs 6–9. För elever i årskurs 8 samt för skolor utanför Malmö spelas föreställningen i klassrummet.

Föreställningen är en del av det internationella projektet Young Europe (European Theatre Convention), som utforskar nya röster och berättelser för en ung publik i en internationell kontext.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Malmö Stadsteater Rosengård

Vokal ekvilibristik varvas med betagande ballader – Lies! Lies! Lies! av Mandy & Andy

29 augusti, 2026 by Mats Hallberg

Mandy & Andy

Lies! Lies! Lies!

3

Inspelad av Filip Ekestubbe

Ladybird

Releasedatum: 30/1 2026

Plockat upp ytterligare en cd ur recensionshögarna som väntat på sin tur onödigt länge. Omaka duon Mandy & Andy utgörs av oerhört produktive Andy Fite på sång och akustiskt ackompanjemang på gitarr i sällskap med hans mest framgångsrika elev Amanda Ginsburg (tvåfaldig Grammisvinnare med mera) på sång. Lies! Lies! Lies! heter uppföljaren som lagt sig nära intill debuten för ett par år sedan som jag skrev om i Orkesterjournalen. Också recenserat Ginsburgs tre fullängdare i eget namn och ett par av hennes konserter. Vad gäller deras senaste samarbete saknas uppgifter om producent, studio och när inspelningarna skett. De har antagligen ägt rum i Fites studio. Född i USA har han bott och verkat i New York, men bor sedan länge i Sollentuna och gästföreläser vid Kungliga Musikhögskolan. På meritlistan finns ofattbart nog över tusen tillverkade låtar och samarbeten med Red Mitchell, Billy Eckstein och Sheila Jordan. Tippar på att han är drygt dubbelt så gammal som Ginsburg. Denne självutnämnde filosof, komiker och tillika (kropps)terapeut har en katalog på drygt sjuttio album tillgängliga.

I pressbladet uttalar sig den rutinerade mannen om sin musikaliska partner som tillskansat sig ett anmärkningsvärt genombrott i tv-rutan och på galor. Han understryker vad lyssnare redan anser, det vill säga att Amanda har en fantastisk röst. Enligt honom är den ”personlig, oroande direkt, med en djup sötma och en orubblig förståelse för de ord hon uttrycker.” Andy å sin sida beskrivs som en unik företeelse, vars sound är stöpt i Lennie Tristanos tradition (känd för sin intrikata harmonik) och när det gäller låtskrivande hemmahörande i en annan epok. Hans hjältar var Gershwin, Cole Porter och Hoagy Carmichael jämte skojfriska gisslaren Tom Lehrer. Skivbolaget menar att hans gitarrspel ger dansande röster ett mjukt underlag att vistas i. En välklingande och ofta diskret underlag vill man lägga till när melodier ledigt knåpas fram.

Avfotad baksida på cd-utgåvan

Efter min genomlyssning slår det mig att Amanda Ginsburg mer frekvent borde inkluderas, då jag listar sångerskor i landet med högst kvalitet. Rent tekniskt skiner hon mest hela tiden. Efter de två första sprudlande, sötsockrade numren karaktäriserade av intrikata sammansmältningar av stämmor, levereras en melankolisk pärla i Alone In Your Skin. Amandas uppriktiga sång till Andys utsökta ackompanjemang tillhör kategorin ljuva ballader, reflekterande melodier att sjunka in i. När vokal vighet demonstreras å det grövsta kan det bli svårsmält för mig, de supersnabba takterna får inte riktigt fäste. Det är kolossalt skickligt utfört, ofta med humoristisk touch i duetterna. Men den sortens estetik gör att jag stannar vid 3+, fast inser att kännare av Povel Ramel imponeras än mer, sannolikt skulle tycka att jag är alldeles för njugg. Ska inte heller låta bli att dra fram veteranens vokala förmåga. Han behärska inte bara gitarrspelet utan också alla halsbrytande fraseringar och vändningar i sömlöst samspel med Amanda.

Kan ibland för variationens skull sakna tillförsel av indra instrument. Basgångar som garnerar ut rytmik eller melodier och stämningar härrörande från ett kompletterande piano. Låter som om Andy trakterar en och samma akustiska gitarr, men vet inte hur det förhåller sig. Ibland får jag för mig att nylonsträngad variant används, men kan vara ”hörvilla”. Hans utbroderade stick på I Can´t Believe It respektive Some Kind of Sunday är något i hästväg.

Ska påpekas att texthäfte medföljer och att Andy (kom till Sverige 1994) sjunger på svenska i en komposition duon skrivit tillsammans betitlad Löpa linan ut. Också deras debut innehöll en sång på svenska som Amanda gjort med pianotrio på tidigare skiva. Just Löpa linan ut har ett sådant där nonsenstillägg bägge verkar roade av. Materialet anknyter ofta till en lättsam tradition rotad i musikaler och Hollywood á la 30-tal och 40-tal. Vill mena att deras projekt är tämligen smalt, tilltalar kanske allra mest unga vilka studerar sång och komposition. Att albumet rymmer tänkvärda, riktigt lyckade texter, kommer nästan bort i sammanhanget; i en omgivning som ofta framstår som trivial och skojigt underhållande. Antar att framtoningen inte är slumpmässig utan avsiktlig. Att den speglar deras kynnen. Lyckligtvis balanseras det käcka av en handfull berörande ballader. Visst förtjänar virtuosa inslagen beundran, men föredrar i första hand med deras vemodiga sånger. Ett sådant krön är Let´s Start A War, vars musikaliska tema låter bekant vilket kan vara medvetet eller en slump.

Arkiverad under: Scen

Teaterkritik: Tartuffe – välspelad och rolig

29 augusti, 2026 by Anna Vikström

Marsupilami
Foto Sören Vilks

Tartuffe
Av Molière
Översättning Hans Alfredson och Allan Bergstrand
Bearbetning och regi Eirik Stubø
Bearbetning Marie Lundquist
Scenografi och kostym
Erlend Birkeland
Ljus Ellen Ruge
Ljud Astrid Nyström
Video Emi Stahl
Mask Johanna Ruben
I rollerna bland andra Magnus Krepper, Marie Richardson, Natalie Minnevik, Anneli Martini, Peter Andersson, Emil Almén, Helena af Sandeberg, David Bengtsson, Bengt Braskered, Sten Ljunggren/Niklas Falk

Molières klassiska komedi har satts upp världen över och också i Sverige otaliga gånger. Pjäsen är en skoningslös analys av hur auktoritet kan upprätthållas genom språk och ritualer. Något som verkar vara aktuellt bland människor i alla tider. Pjäsens udd riktas mot religiöst hyckleri, men kan förstås och tolkas om många andra strukturer och maktförhållanden där kritik är förbjuden och den som anses vara god eller har makt står bortom granskning.

Pjäsen inleds med att Madame Pernelle – mor, farmor och svärmor – kritiserar karaktärerna hos hushållets alla medlemmar samt deras enligt henne utsvävande leverne. Hon företräder traditionen, och ser Tartuffe som numer bor hos familjen som den kyrkliga religiösa räddningen. Fadern Orgon ser liksom sin mor endast goda egenskaper hos Tartuffe och lyssnar inte på några varningar eller goda råd från andra familjemedlemmar. Familjemedlemmarna ifrågasätter deras ståndpunkter.

Är det religiös väckelse, attraktion eller skickligt bedrägeri som är orsaken till att Orgon faller för Tartuffes hyckleri och gör att han ger bort sitt hus och sin dotter? Det får vi inte veta men uppsättningen vill ändå antyda en förklaring som kanske är lite väl enkel. Troligen finns det ingen förklaring men jag får svårt att låta bli att tänka på nutida problem med politisk och religiös radikalisering eller ekonomiska bedrägerier mot äldre.

Lite skratt från publiken även före paus, men för övrigt var den första delen något stel. Efter paus blev det tydligare en komedi, bland annat med mer musik och dans. Jag undrar varför regissör och övriga staben valt att göra de två delar så olika. Varför inte mer av det i hela föreställningen? Skådespelarna hade kunnat få ta ut svängarna lite mer. Jag tänker att det var lite för allvarliga roller, de är trots allt karikatyrer över rollerna, inte så allvarliga.

Tartuffe är en självgod bedragare som lyckats ta sig in i Orgons hem genom ett skickligt spel av religiös fromhet, självförnekelse och påstådd ödmjukhet. Han vinner snart makten över husets herre och därmed över hela hushållet med hjälp av moralisk utpressning och ett språk där han får alla att känna sig skyldiga.

Föreställningen är välspelad, rolig, bedrägeri och hyckleri går aldrig ur tiden. Skickligt spelad överlag. Särskilt Peter Andersson som Orgon och Magnus Keppel som Tartuffe. Entusiastisk publik, stående ovationer.

Modern kostym/kläder men Molieres pjäs på vers med moderniserat språk blev en bra kombination av nutid/dåtid. Förutom film med avsnitt och bilder från tidigare uppsättningar mm så är det lite väl avskalad scenografi. Slutet är lite kompakt och abrupt, tillrättalagt för att passa kungen. Men med så många duktiga skådespelare är föreställningen väl värd att se.

Pjäsens historia
Tartuffe uruppfördes 1664 men väckte omedelbart våldsam kritik. Kyrkliga och konservativa kretsar uppfattade pjäsen som ett angrepp på religionen och lyckades få kungen att förbjuda den. Först efter flera omarbetningar och kungligt stöd fick Molière tillåtelse att spela den offentligt 1669. Skandalen gjorde pjäsen till ett av teaterhistoriens tydligaste exempel på konst som utmanar makt – och som själv blir föremål för censur. Sedan dess har Tartuffe förblivit en högst aktuell pjäs om manipulation, moral och maktmissbruk.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Magnus Krepper, Peter Andersson, Tartuffe, Teaterkritik, Teaterrecension

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2117
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: För döva öron – nyanserat, personligt, autentiskt, levande

För döva öron Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: För döva öron – nyanserat, personligt, autentiskt, levande

Thomas Stenström – Trädgården, Stockholm Berusande skakigt men vill höra mer

Thomas Stenström har ett riktigt bra … Läs mer om Thomas Stenström – Trädgården, Stockholm Berusande skakigt men vill höra mer

Så tuktas en argbigga tillbaka på Stora scenen på Dramaten

Föreställningen Så tuktas en argbigga … Läs mer om Så tuktas en argbigga tillbaka på Stora scenen på Dramaten

Killar växte fram genom ett och ett halvt års samtal med unga killar i Malmö

Bashkim Neziraj och Yakin Mestour Bustos … Läs mer om Killar växte fram genom ett och ett halvt års samtal med unga killar i Malmö

Mångsidig debutant förverkligar charmerande vision – Skärgårdsjazz av Tuva Bergenheim

Tuva … Läs mer om Mångsidig debutant förverkligar charmerande vision – Skärgårdsjazz av Tuva Bergenheim

Hemliga klubben – Winterviken Energi och popdängor som glädjer

Jag är ganska säker på att jag är äldst … Läs mer om Hemliga klubben – Winterviken Energi och popdängor som glädjer

Vokal ekvilibristik varvas med betagande ballader – Lies! Lies! Lies! av Mandy & Andy

Mandy & Andy Lies! Lies! … Läs mer om Vokal ekvilibristik varvas med betagande ballader – Lies! Lies! Lies! av Mandy & Andy

Teaterkritik: Tartuffe – välspelad och rolig

Foto Sören Vilks Tartuffe Av … Läs mer om Teaterkritik: Tartuffe – välspelad och rolig

Filmrecension: Marsupilami

Marsupilami Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Marsupilami

Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

The Dog Stars Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Peter Andersson as Alfred Berg and Jakob … Läs mer om Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Siri Hustvedt – Dance Around the … Läs mer om Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in