• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stockholms stadsteater

Teaterkritik: Häxjakten på Dramaten – så stark, jag sitter som på nålar, fast jag vet hur det ska gå

15 september, 2019 by Rosemari Södergren

Häxjakten
Av Arthur Miller
Översättning Pamela Jaskoviak
Regi Alexander Mørk-Eidem
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Jenny Ljungberg
Ljusdesign Ellen Ruge
Musik Andreas Utnem
Mask och peruk Susanne von Platen, Peter Westerberg
Premiär 14 september 2019 på Elverket, Dramaten
Föreställning som recenseras: 15 september 2019

Tre gastkramande timmar som skakar om mig. Regissören Alexander Mørk-Eidem har ännu en gång håller i rodret för en stark, enastående, berörande uppsättning som lär locka både en ung och en äldre publik och fylla salongen på Elverket. Föreställningen av Häxjakten är tre timmar, men tiden går svindlande fort och jag sitter som på nålar, fast jag vet hur det ska gå.

Häxjakten av Arthur Miller handlar om några unga flickor i Salem i USA under 1600-talet pekade ut människor i bygden som häxor och beskyllde både män och kvinnor för att ha samröre med djävulen och många dömdes till döden efter flickornas vittnesmål. Berättelsen bygger på verkliga händelser även om det inte är exakt återgivning av de historiska händelserna: Arthur Miller skrev om pjäsen: Av dramatiska skäl har det ibland varit nödvändigt att slå ihop många rollgestalter till en. Antalet flickor har reducerats. Abigails ålder har höjts. Ett flertal domare av ungefär samma rang hr fått symboliseras av Hathorne och Danforth. … Varje rollgestalts öde är exakt överensstämmande med den historiska förlagans öde, och det finns ingen i dramat som inte spelade en liknande – och i vissa fall exakt samma – roll i historien.

För Arthur Miller var pjäsen i första hand en metafor för den förföljelse som demokrater utsattes under senator McCarthys jakt på “de röda” under 1950-talets USA.

Det finns otaliga paralleller till vår tid. Tyvärr. Alla har nog någon gång varit med om någon händelse där det inte gått att ha en avvikande uppfattning. Det som styr människor i dessa situationer är rädsla. En del tiger när drevet går, genom att de tiger blir de medhjälpare till det som händer. Det händer på skolor i mobbning-situationer, det händer på arbetsplatser, det händer i olika sammanhang och allra lättast utvecklas detta i sammanhang där människor binds samman av en gemensam uppfattning av en ideologi, en religion, en filosofi eller för den delen: ett fotbollslag. Eller i kriminella kretsar.

Vem vågar stå upp och säga emot när drevet går? I Salem på 1600-talet var det livsfarligt. I vårt samhälle kanske det inte så ofta handlar om livet men det finns mycket annat som vi kan mista om vi vågar stå emot en upprörd massa. Det kan vara ut tuff utmaning att våga stå upp emot flocken. Pjäsen handlar om hur lätt en öppet samhälle rustas ned. Hur lätt det är att en uppretad massa som anser sig ha den enda rätta sanningen stryper friheten och skapar ett samhälle där det är livsfarligt att vara unik och inte följa den förutbestämda mallen.

Regissören säger i en intervju till journalisten Betty Skawonius, i programmet för uppsättningen: Förhoppningsvis blir det en berättelse om hur lätt ett samhälle kan brytas ned, inte en hjältesaga om några få som handlar rätt när alla andra handlar fel. Utan om allas delaktighet. De som utnyttjar sin maktposition och de som inte använder sin makt. De som agerar, de som löper de och de som håller tyst.

Föreställningen har många styrkor. Scenografin är makalös, spektakulär. Från taket hänger en rörlig ljusrigg av enorma proportioner som i inledningen lyser oss i publiken rakt i ansiktet, det är så starkt ljus att det nästan inte går att se på lamporna. Det känns och vi förstår att det som händer på scen lika gärna kan hända oss.

En annan styrka i föreställningen är de många enastående skådespelarna från Stockholms stadsteater och Dramaten. För första gången hittills har de två stora institutionsteatrarna i Stockholm en samarbete på scen med 19 skådespelare tillsammans, men en lång rad av mina favoritskådespelare från de två teatrarna.

Föreställningen har som alla riktigt bra uppsättningen flera möjliga sätt att se den på och inget är bara svart eller vitt. Det går att begripa också de som har makt, inte ens den högste domaren är helt ond och inte Abigail som blir den informella ledaren för de unga flickorna. Det går inte att ursäkta men det går att förstå dessa unga flickor. De levde i ett samhälle där deras röster inte var värda ett dugg och plötsligt fick de stå i centrum för all uppmärksamhet och kunde avgöra vilka som skulle bli häktade. Det är en stark och hemsk berättelse om hur grupptryck och masshysteri skapar offer. Ett viktigt innehåll i alla tider och inte minst i vår tid.

Medverkande
Juliett Eklöf
Niklas Falk
Gerhard Hoberstorfer
Johan Holmberg
Andreas Kundler
Isabelle Kyed
Karin Franz Körlof
Marika Lagercrantz
Per Mattsson
Natalie Minnevik
Shebly Niavarani
Henrik Norlén
Ellen Nyman
Matilda Ragnerstam
Juan Rodriguez
Shanti Roney
Eric Stern
Kirsti Stubø
Susan Taslimi

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Häxjakten, Recension, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – färgsprakande, snygg helhetsföreställning men samhällskritiken bär inte

12 september, 2019 by Rosemari Södergren

Foto: Mats Bäcker

Tolvskillingsoperan
Musik: Kurt Weill
Text: Bertolt Brecht
Svensk text: Magnus Lindman
Musikalisk ledning: Jonas Nydesjö
Dirigenter: Jonas Nydesjö/Marit Strindlund
Regi: Mellika Melouani Melani
Scenografi & kostym: Alex Tarragüel Rubio
Ljusdesign: Joonas Tikkanen
Mask- & perukdesign: Johanna Ruben
Koreograf: Tine Matulessy
Dramaturger: Sofia Fredén, Magnus Lindman
Förlag: Nordiska förlaget
Premiär 11 september 2019 på Folkoperan, Stockholm

Tolvskillingsoperan i regi av Mellika Melouani Melani och som samarbete mellan Stockholms stadsteater och Folkoperan är en sprakande snygg och underhållande, rolig föreställning – men så mycket Brecht är det inte. Jo vissa av Brechts teaterteorier, speciellt den så kallade Verfremdungseffekten, används genomtänkt och fungerande. Men det viktigaste för Brecht med teater var att publiken skulle få en aha-upplevelse, se något ur en ny synvinkel och sedan gå hem fylld av lust att vara med och förändra samhället. Det tror jag inte gör. Däremot går publiken säkert hem med lätta steg efter att ha fått en tre timmar fantastisk underhållning.

Föreställningen är en helhetsupplevelse med både skådespelare, operasångare, burlesk-artister och orkester. På Folkoperan har spelytorna utökats och spänner över scen, salong och foajé. Redan när vi anländer till Folkoperan möter vi skådespelare och burleskartister som minglar runt bland oss medan vi hänger in våra ytterkläder och vi får växla våra svenska kronor till tolvskillingar som vi får använda inne i salongen för att gå upp på scen och köpa något att dricka. Popcorn delas ut och vi får både äta och dricka där vi sitter i salongen under föreställningen. Det ger en känsla av närhet till det som händer på scen, vi blir som en del av det som händer.

Den 11 september är det premiär för Tolvskillingsoperan som är en samproduktion mellan Kulturhuset Stadsteatern och Folkoperan. Regisserar gör Folkoperans konstnärliga chef Mellika Melouani Melani och för den musikaliska ledningen står Jonas Nydesjö. I rollerna ser vi skådespelare, operasångare, burleskartister och orkester. På Folkoperan har spelytorna utökats och spänner över scen, salong och foajé.

Handlingen utspelar sig i London, i kvarteren i Soho där de fattiga och utsatta och kriminella grupper vistas. I centrum står Mackie Kniven som är chef över de kriminella ligorna och Polly, dotter till tiggarkungen Pechum. Polly och Mackie Kniven gifter sig i smyg. Pollys föräldrar blir rosenrasande och bestämmer sig för att få Mackie Kniven gripen av polis och hängd. Han är trots allt både mördare och rånare. Det visar sig både vara lätt och svårt att få Mackie gripen. Hans tidigare älskarinna har inget emot att för pengar avslöja var han är så han kan gripas. Men Mackie är bästa vän med polischefen.

På Folkoperans hemsida står det om föreställningen:
Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht och Kurt Weill hade urpremiär i Berlin 1928, och har sedan dess tillhört musikteaterrepertoarens mest populära och spelade verk. Berättelsen kretsar kring kriminalitet och korruption, människans begär som ständig drivkraft, där alla profiterar på det man har; sin kropp, sin själ, sin moral – det samhällskritiska budskapet går ingen förbi. Detta är de fattigas opera.

Föreställningen är färgsprakande, men enastående vackra scenbilder, duktiga skådespelare, imponerande operasångare och duktiga burleskartister. Men jag håller inte med om att det samhällskritiska budskapet går fram. Det finns i sångtexter, ja det gör det. Men handlingen säger mer att “alla är korrumperade” och jag är tveksam till att någon går hem efter föreställningen stärkt i sin vilja att förändra samhället. Det är underhållande och kittlande och en föreställning som friskt och lyckat leker med könsroller. Men någon djupare analys av vad som skapar utsattheten finns inte.

Några av verkets sånger har fått liv utanför teaterscenen, till exempel Mackie Knivens Moritat, som blivit stora hits av alltifrån Louis Armstrong och Lyle Lovett till Liberace och Westlife. Under sent 1980-tal fick Imperiet stort genomslag med sin rockversion av Kanonsången.

MEDVERKANDE
Herr Peachum: Sven Ahlström
Fru Peachum: Karolina Blixt
Polly, deras dotter: Maja Rung
Mackie Kniven: Fredrik Lycke
Jenny: Richard Hamrin
Tiger Brown, polischef: Lennart Jähkel
Lucy, hans dotter: Sanna Gibbs
Filch, tiggare/Pastor Kimball/Smith, polis: Peter Gardiner
Falskmyntarmattias: Angelika Prick
Tårpilswalter: Sofia Södergård
Fingerkroksjakob: Malin Ehlin
Robert med sågen: Lidia Bäck
Jimmie: Linn Oscarsson
Ede: Andreas Hammarström
Horor: Lidia Bäck, Malin Ehlin, Linn Oscarsson
Tiggare/poliser: Magnus Bergström, Johan Carlqvist
Flickan: Ella Dahl/Linnea Hård
Gästande körer och Folkoperans orkester.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Brecht, Folkoperan, Opera, Recension, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Musikalrecension: Spelman på taket – Dan Ekborg är alltigenom perfekt i rollen som mjölkbonden Tevye

25 augusti, 2019 by Rosemari Södergren

Spelman på taket
Baserad på Sholem Aleichems berättelser
Med särskilt tillstånd av Arnold Perl
Manus Joseph Stein
Musik Jerry Bock
Sångtexter Sheldon Harnick
Regi Ronny Danielsson
Koreografi Roger Lybeck
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Ljus Mikael Kratt
Mask Katrin Wahlberg
Premiär i Dansens Hus, Stockholm 24 augusti 2019

Magiskt, starkt, helgjutet, enastående och Dan Ekborg är alltigenom briljant som mjölkbonden Tevye. Det är som om rollen väntat på att just Dan Ekborg ska träda in i den.

Liksom en spelman på ett tag måste trixa och kämpa för att hålla balansen, lika utmanande är det för den judiske familjefadern Tevye att få ihop tillvaron då allt verkar vara på väg att förändras och rasa. En känsla som många, förmodligen de flesta, kan associera till.

Spelman på taket är en underbar berättelse, en av de stora musikalerna med den världskända sången “Om jag hade pengar”. När nu Stockholms stadsteater sätter upp den i regi av Ronny Danielsson i Dansens hus är det helt underbart: musiken, koreografin, dansarna, skådespelarna – allt så välgjort och samspelt. Föreställningen tar tre timmar (med en paus) men inte ens sekund känns seg eller långsam. Tiden flyger iväg och jag vill se den igen, en gång till.

Mjölkbonden Tevye är kluven mellan sin tradition och sin kärlek för sina fem döttrar. Deras judiska grupp har levt i den lilla fiktiva ryska småstaden Anateva sida vid sida med majoritetsbefolkningen ryssarna i hundratals år. Genom att hålla fast vid sina traditioner har gruppen lyckats överleva. men sakta men säkert närmar sig hotet från omgivningen. Det är flera hot. Nya värderingar om kvinnors rättigheter gör att Tevyes döttrar själva vill välja sin blivande make medan Tevye förväntar sig att han som familjens överhuvud ska bestämma vem de ska gifta sig med. Samtidigt kommer rapporter om fler och fler byar som rensats av judar.

Musikalen “Spelman på taket” Spelman på taket är en stark och tyvärr evigt aktuell berättelse om människans behov av traditioner för att hålla den nya tiden och andra hot mot sammanhållningen ifrån sig. Och om den unga generationens behov av att bryta med samma traditioner. Konflikten mellan den trygghet traditionen ger och hur traditionen utmanas av samhällets utveckling är klassisk. Det är något som många kan relatera till. Förföljelse av folkgrupper sker också i vår tid i många olika delar av världen och grupper som tvingats emigrera. Ett sätt att klara den nya situationen kan vara att försöka bevara sina traditioner, som ibland kommer i konflikt med den nya omvärldens värderingar.

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet berättar om bakgrunden till den utsatta situation som de östeuropeiska judarna befann sig i under decennierna kring år 1900, den tid som musikalen skildrar:
Situationen hade sina rötter i medeltiden då engelska, franska och tyska furstar och kungar förföljde sina judiska folkgrupper, då öppnad östeuropeiska härskare sina bygder för flyktingarna. Men efter att de östeuropeiska judarna efter att ha levt tämligen ohotade i hundratals år utsattes de för brutala vågar av repression. Den första stora pogromen i Ryssland inträffade i Odessa 1821 och det blev vida värre under seklets andra hälft.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dan Ekborg, Dansens Hus, Musikal, Musikalkritik, Recension, Stockholms stadsteater, Teaterkritik

Teatervåren 2019 på Stockholms stadsteater: fantastiska väninnor, män som våldtas, teateropera 2.0, eko-thriller och en halsbrytande jungfrulek

16 oktober, 2018 by Redaktionen

Foto: Carl Bengtsson

Våren 2019 flyttar all teater vid Sergels torg ut till nya spelplatser runt om i Stockholm. Verksamheten kommer finnas från norr till söder, från öst till väst och mitt i city. Teatervåren gör Kulturhuset Stadsteatern i samarbete med Årsta Folkets Hus, Folkoperan, Södra Teatern, Teater Giljotin, Dansens Hus, Nationalmuseum och Stockholms konstnärliga högskola (SKH)/institutionen för scenkonst.

Ett pressmeddelande berättar om Kulturhuset stadsteaterns teatervår 2019:

Carl Bengtsson
Vårens stora pjässatsning är Min fantastiska väninna som för första gången sätts upp i Skandinavien, premiär 1 mars. Tillsammans med Folkoperan sätts Tolvskillingsoperan upp – folkets teater och folkets opera utlovar rännsten och enorm musikalisk skönhet. På Södra Teatern spelar Elisabet Carlsson våldtäktsman i Män kan inte våldtas, baserat på Märta Tikkanens klassiker, urpremiär 2 februari. I samarbete med Teater Giljotin sätter Kulturhuset Stadsteatern upp fyra pjäser. Projektet Stockholm berättar, där stockholmarnas egna historier berättas på scen, kommer under 2019 att utvecklas vidare och i utökad form!

– Äntligen biljettsläpp för vår spännande flyttvår! Vi kommer vara förbluffande nära vår publik på många nya fantastiska spelplatser med en fullmatad repertoar. Nyskrivet svenskt, nyskrivet europeiskt, klassiker som de är, nytolkningar av klassiker, opera och dans. Kulturhuset Stadsteatern är redo att möta nygammal publik runt om i hela Stockholm som vill ha mer drama i sina liv, säger Anna Takanen, teater- och scenkonst chef, Kulturhuset Stadsteatern.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Årsta Teater
Ferrante-febern kommer till Årsta. I vårens stora pjässatsning är det Ruth Vega Fernandez och Maja Rung som gestaltar de fantastiska väninnorna i pjäsen Min fantastiska väninna! Pjäsen sätts för första gången upp i Sverige och Skandinavien och är baserad på Elena Ferrantes fyra romaner om den mystiska, oersättliga och fantastiska kvinnliga vänskapen: Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet. Romanerna skapade den så kallade ”Ferrante-febern” över hela världen. Dramatisering April De Angelis, regi av Maria Sid, nytillträdd biträdande teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Publik- och kritikerhyllade pjäsen Bang flyttar ut till Årsta Teater och får efterlängtad nypremiär 24 januari. Regi står Frida Röhl för, efter text av Magnus Lindman och i rollen som den banbrytande reportern Barbro Alving ser vi Anna Takanen. Under hösten 2018 spelas Bang på Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg. Under våren 2019 gör Bang även gästspel på vår scen i Vällingby.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Folkoperan
Teater + opera = kärlek på största allvar! Till våren samarbetar Kulturhuset Stadsteatern med Folkoperan i Joseph Haydns odödliga körverk Skapelsen. Om jordens skapelse, Adam och Eva. I rollerna från Kulturhuset Stadsteatern ser vi bland andra Annika Hallin och Samuel Fröler, från Folkoperan, operasångarna Jesper Säll, Susanna Stern och Martin Hatlo. Premiär på Folkoperan 6 april 2019 i regi av Mellika Melouani Melani.

Foto: Matilda Rahm
Till hösten 2019 når samarbetet nya höjder i den stora produktionen av Tolvskillingsoperan. Det blir rännsten, det blir musikalisk skönhet, det blir skådespelare, operasångare, burleskartister, en kör och en riktig operaorkester. Premiär 11 september. Medverkande: Fredrik Lycke, Sven Ahlström, Karolina Blixt, Maja Rung, Lennart Jähkel, Peter Gardiner, Angelika Prick, Sanna Gibbs, dansare, kör, Folkoperans orkester med flera.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Södra Teatern Män kan inte våldtas – eller? I rollen som Tova; bibliotekarien, hämnerskan, våldtäktsmannen, ser vi Elisabet Carlsson. Urpremiär den 2 februari för Män kan inte våldtas som bygger på den finlandssvenska författaren Märta Tikkanens ständigt aktuella kultroman Män kan inte våldtas. Här i dramatisering av Lo Kauppi. När romanen utgavs 1976 i Sverige blev den direkt ett viktigt inlägg i debatten för kvinnorörelsen – och är det än idag. Lo Kauppi har länge varit en viktig röst i dagens kvinnorörelse och samhällsdebatt, och undersöker ofta i sitt konstnärskap frågor som rör sexualitet kopplat till genus och feminism. Också i ensemblen ser vi Sven Ahlström, Angelika Prick, Christer Fant, Eva Stenson och Nils Wetterholm. Kulturhuset Stadsteatern <3 Dansens hus
Shakespeare in Love, som under hösten 2018 bjuder på storslagen Hollywood-romantik på Stora scenen, flyttar 2019 ut till Dansens hus med nypremiär 13 april. Regi av Ronny Danielsson som tidigare satt upp succéer som Billy Elliot och Cabaret. I huvudrollerna som de älskande tu Alexander Karim och Sofia Ledarp.

Ytterligare en stor pjässatsning får premiär på Dansens hus under 2019, men det återkommer vi till senare i december!

Kulturhuset Stadsteatern <3 Teater Giljotin
Jungfruleken är baserad på ett verkligt kriminalfall från 30-talet. Två systrar som älskar att hata sin arbetsgivare, som i sitt hat går så långt att det slutar med ond bråd död. Skriven av dramatiken Jean Genet under tiden han själv satt i fängelse. Här i en queertolkning med Robin Keller, Robert Fux och Åke Lundqvist i rollerna. Premiär 25 januari. Regi av Richard Turpin – skådespelare, regissör och en av grundarna av Teater Tribunalen.

Den 22 mars får Tiggarna urpremiär. Vad har tiggarna i vårt samhälle gjort med vår självbild? Dramatikern Mia Törnqvist undersöker vårt förhållningssätt till människor som tigger för sitt levebröd i det offentliga rummet. Annika Hallin regidebuterar! I ensemblen ser vi Andreas Kundler, Ann-Sofie Rase, Samuel Fröler och Eva Rexed.

Barnen utspelar sig i skuggan av en kärnkatastrof. En nyskriven, kritikerhyllad, brittisk eko-thriller av unga stjärndramatikern Lucy Kirkwood som innefattar både klimatångest och ett intimt triangeldrama. I rollerna ses Peter Andersson, Katarina Ewerlöf och Gunilla Röör. För regi står Stefan Metz. Skandinavienpremiär 22 februari.

#Metoo blir pjäs! Backstage fångar debatten på en teater där något har hänt i ensemblen. Inget är sig likt längre. Men vems berättelse är sann? Och hur går de vidare? Regi Kia Berglund, konstnärlig ledare på Teater Giljotin. Urpremiär 12 april, med bland andra Angelika Prick, Elisabet Carlsson och Sven Ahlström i rollerna.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Nationalmuseum
Transformationer – vi undersöker kroppsideal, porträttposer och hierarkier. Med utgångspunkt från verk ur Nationalmuseums samlingar utforskas porträtt och kroppsspråk tillsammans med museibesökarna, möten där vi med hjälp av skådespelarna Robert Fux och Ann Petrén kan bygga en interaktiv bro mellan nu och då. Transformationer är ett samarbete mellan Kulturhuset Stadsteatern och Nationalmuseum med början den 20 april 2019.

Kulturhuset Stadsteatern <3 SKH/Institutionen för scenkonst
Från november 2018 kommer Kulturhuset Stadsteatern ha ett utvecklat samarbete med SKH, institutionen för scenkonst gällande lokaler, resurser och praktikarbeten inom ett flertal av Kulturhuset Stadsteaterns produktioner. Samarbetet kommer fördjupas under våren 2019 i SKHs studenters examensproduktioner. Dessa produktioner kommer presenteras senare och produceras under våren.

Barn och ung
I Vällingby har Alexander Salzbergers nyskrivna pjäs Äkta känner äkta urpremiär 16 mars. Pjäsen handlar om Amir som är Dramatenskådespelare och publicerad författare. Amir bestämmer sig för att återvända till barndomsvännerna i Vällingby för att göra en dokumentärfilm om sin uppväxt. Vad var det som hände egentligen, då när de var femton år? Vem var äkta? Från 13 år. Regissör Olof Hanson.
I Vällingby kommer även två av Sergelsscenernas succér att gästspela våren 2019: Bang och Leif. Leif, berättelsen om Leif Andrée får nypremiär 29 januari. I rollen ser vi Leif Andrée, med på scen är även musikern Susanna Risberg. Regi Ole Anders Tandberg.

I Skärholmen fortsätter Joakim Sten och Carolina Frände sitt framgångsrika samarbete. Senast aktuella på Kulturhuset Stadsteatern med hyllade pjäsen Krilon. Våren 2019 gör de Sherlock Holmes – det vita hjärtat urpremiär den 22 februari, en pjäs inspirerad av Arthur Conan Doyles berättelser. I huvudrollen ser vi guldbaggevinnaren Maria Sundbom. Berättelsen utspelar sig i London men handlar om kolonialismens grymhet. Från 16 år. Våren 2019 flyttar Marionetteatern in i Skärholmen, först ut är Alice – baserad på Lewis Carrolls klassiker. Formatet är litet och fantasin stor. Regi av Helena Nilsson. Nypremiär i Skärholmen den 23 februari 2019.

Hösten 2018 är det sista chansen fram till återflytten 2020 att se teater på våra klassiska scener vid Sergels torg. Stora scenen, Lilla scenen, Klarascenen, Marionetteatern och Kafé Klara.
Senare i höst återkommer stadsteatern med information om var deras utställningar, konserter, litteratur- och debattsamtal tar vägen.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater

Teaterkritik: Krilon på Stockholms stadsteater

18 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Foto: Markus Gårder

Krilon
Efter romantriologin av Eyvind Johnson
Dramatisering av Joakim Sten
Regi Carolina Frände
Premiär 17 augusti 2018 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern

Vad kan mänskligheten göra för motstånd när stöveltrampen från det omänskliga närmar sig? Eyvind Johnsons romantrilogi utspelar sig i Sverige under andra världskriget. Både Danmark och Norge var ockuperade av de tyska nazisterna och Sverige upprätthåll en neutralitetspolitik som stod under stark press. Det är oroväckande hur aktuell situationen känns.

Premiärföreställningen fick stående ovationerna och det var välförtjänst. Trots att föreställningen är nästan fem timmar lång känns det aldrig seg eller för utdragen.

Manusförfattare och regissör har valt att rama in uppsättningen av ytterligare en berättelse: att spela upp föreställningen som om den vore en provföreställningen med en granskningsnämnd närvarande i publiken och att det görs i en tid då censurförhållanden införts i Sverige: en teateruppsättning får inte innehålla något politiskt och nu har skådespelare och övriga scenkonst-arbetare att se till att hålla sig inom rådande riktlinjer. Spelet av berättelsen ur romanen avbryts därför av och till av diskussioner mellan scenarbetare och mitt i alltihop bryts det hela och regissören kallas till teaterledningen.

Denna metateater som ram förstärker frågeställningarna om vad konst/kultur är och om motstånd mot fascism och motstånd mot censur och knyter frågorna ännu tätare till vår tid. Det hade dock inte behövs för berättelsen håller bra nog för att få publiken att ta till sig ämnet. Däremot gör metateatern att det blir en bra krydda av fars och komedi som jag känner gör att föreställningen aldrig känns så lång som den i tid faktiskt är.

Skådespelarna genomför med bravur denna maratonföreställning som är skrämmande välplacerad i tiden. Att göra scen av en romantrilogi är ingen lätt utmaning. En roman innehåller så mycket – att göra på det här sättet ger ändå berättelsen rättvisa. Vi får följa flera olika livsöden och samtidigt behålls den stora grundfrågan och kulturens motstånd mot diktatur. Scenografin förstärker regissörens val av hur dramat ska förmedlas. Scenbilder är medveten rörig med lättflyttade delar som plakat som blir träd, husfasader, en dörr, en hög med stolar.

Eyvind Johnsons trilogi om mäklaren Johannes Krilon: Grupp Krilon, Krilons resa och Krilon själv, bygger på totalt 1-800 sidor. Krilonsviten kallas ofta motståndsromanerna. Eyvind Johnson skrev dem under tidigt 1940-tal, mitt under brinnande världskrig, när inget ännu var avgjort. Nazismen var på frammarsch. Likaså fascismen, och i Sverige svarade man med att föra neutralitetspolitik. Mot allt detta gjorde Eyvind Johnson motstånd genom fastighetsmäklaren Johannes Krilon.

Carolina Frände, regissör säger om uppsättningen i ett pressmeddelande:

– Krilon handlar om hur lätt det är att överge – och vad som krävs för att stå kvar vid – sina demokratiska värderingar när totalitärt språkbruk, manipulation och förtryckarmekanismer normaliseras. Johnsons berättelse blir avstampet för en föreställning som rör sig i ett helt samtida, mycket skrämmande, samhällsklimat. Inför valet 2014 arbetade vi med Ansvaret är vårt/Tingsten. Krilon blir en sorts uppföljande imperativ inför årets val, säger Carolina Frände.

Övrig produktion:
Scenografi Jenny Kronberg
Kostym Elin Hallberg
Ljus Karl Svensson
Mask Erika Nicklasson
Komposition och ljud Patrik Patsy Lassbo
Koreografi Anna Ståhl
Dramaturg Åsa Lindholm

MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Krilon Pablo Leiva Wenger
Hovall Angelika Prick
Olesén m.fl Emil Almén
Lydia m.fl Tove Edfeldt
Cedin m.fl Simon Rodriguez
Odenarp m.fl Peter Gardiner
Minning m.fl Anders Johannisson
Verolyg m.fl Astrid Kakuli
Ombudet m.fl Robin Keller
Segel m.fl Eva Rexed
Berättaren Maria Sundbom
Frid m.fl Lotti Törnros
–
Barnstatist Frances Vogel och Noomi Blomme Stahlhammer

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Kulturpolitik, Recension, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 26
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Filmrecension:

Om Inga Titel: Om Inga Betyg: 3 Visas på … Läs mer om Filmrecension:

Lyssna: Passenger – Songs for the Drunk and Broken Hearted

Mike Rosenberg, känd under artistnamnet … Läs mer om Lyssna: Passenger – Songs for the Drunk and Broken Hearted

Lyssna: The Confusions – Tangerine Sky

The Confusions har släppt en ny singel: … Läs mer om Lyssna: The Confusions – Tangerine Sky

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in