Games
Reading via streaming på Playhouse teatern den 26 maj 2020
Framfördes på engelska direkt från originalmanuset (baserat på en sann historia)
Ca 70 minuter läsning utan paus
Av Henry Naylor
Regi Björn Lönner
Utgångspunkten för analyserandet av texten, med hjälp av en regissör och två skådespelare, bearbetades under en dag. Konceptet innebär att man tillsammans jobbar intensivt med manuset under en förbestämd period. Vanligtvis är en ”reading” till för att snabbt tillsammans komma fram till om ett manus och dess innehåll, är tillräckligt bra för att man ska satsa på en uppsättning. Det ger en tydlig bild av om texten håller.
I dagsläget fick vi en gratis reading för att vi faktiskt inte kan mötas i verkligheten på teatrar och att åtminstone få ett smakprov på dramatik är bättre än inte alls. Dramatik gör sig dessutom mycket bättre som uppläsning än på något annat vis, eftersom skådespelaren och regin ger åhöraren en inre föreställning att uppleva med hjälp av orden de formar i oss.
Manuset börjar med att i snabba ordväxlingar beskriva två tyska kvinnliga idrottsmän, d.v.s. fäktaren Helene Mayer och höjdhopparen Grete Bergmann. Båda var vältränade och redo för Tysklands olympiska spel i Berlin 1936. Båda kvinnorna identifierade sig naturligtvis gladeligen med sin idrott och det faktum att de var elitidrottare på högsta nivå. De slet, de tränade och de satsade och ville nå guldmedaljer. Helt plötsligt drabbas kvinnorna av ett ödesdigert faktum, som ingen av dem egentligen tidigare hade haft med som en faktor i sitt idrottande. De har båda judiska härkomster och anses inte längre som riktiga tyskar. Dessutom står övriga världen och funderar kring om de ska bojkotta OS eller om det är rimligt att vara med i alla fall. Kvinnorna vet inte för vem eller för vad de ska hoppas på.
Manusets snabbt tempo mellan karaktärerna är både i monologer och i duetter där de möts. Man hör dem båda tänka med sig själv och diskutera med andra. Kvinnorna upplever liknande förtryck men väljer att hantera dem olika. Ingenstans har manusförfattaren ett behov av att bevisa att den ena åsikten är bättre än den andra hos kvinnorna. Orden är ömsom hård, mjuka och tuffa. Det medför stor spänning och fasansfulla insikt. Helene och Grete har dock båda gemensamt, att de ser sig som idrottsmän i första hand och inget annat är lika viktigt. Varje människa som på något vis är i minoritet eller upplever sig förtryck på något vis, känner igen sig i att man inte vill att någon annan ska stämpla ens identitet åt en. Ingen kvinna vill höra att hon inte kan något för att hon inte är man, på samma sätt som en man inte vill veta av att hans manlighet inte är tillräcklig. Kvinnorna upplever sig inte heller som judinnor och delar inte ens dess tro. De tvingas att ta strider de inte vill kriga för. Det enda de kan göra är att försöka vara så duktiga på det det kan, så att de inte behöver ifrågasättas alls. Att misslyckas är aldrig ett alternativ.
Texten är skriven mycket ingående, för hur dessa kvinnor kände inför sin sport och hur enormt ointresserade de var av politik. En känsla som på inget sett är olik den uppfattning många har i dag av just politik och politiker. Inte trodde man då att de spelade någon roll att galningen Adolf Hitler hade fått makten 1933 genom att spela på folkets allmänna missnöje och smugit in bakvägen. Men manuset uttrycker tydligt hur det inte blir möjligt att fortsätta som en kappvändare, ”I can’t give in to fear. I must be brave…but you can’t choose whom I am…I will take their hate and make it into gravety(energy)” (fritt översatt: Jag kan inte kosta på mig att vara rädd. Att vara modig är min enda räddning…och du kan inte besluta vem jag får lov att vara…Jag tar deras hat och omvandlar det till min egen fördel)
Jag skulle gärna se att man gjorde en föreställning av manuset. Texten är fylld med igenkännanden från vår egen tid och hur svårt det är att behöva välja vem man får lov att vara. Ibland måste man stå upp för det man tror på och andra fighter måste man släppa. Man får en bättre insikt i hur svårt det måste ha varit för tyskarna att inte bara gömma sig och därmed inte göra det rätta, när de väl satt fast i nazismens klor. Dock får vi inte glömma att världsbilden av dig kan sätt dina begränsningar, men vi får inte glömma vår egen känsla om oss själva och den vi är.
Medverkande skådespelare Elisabet Klasson och Moa Åström
