Även om den svenska upplagan av Comic Con firade sitt tioårsjubileum för två år sedan har mässan mer eller mindre varit aktiv sedan 2010, då under namnet Gamex, en mässa som då var tänkt att emulera – den numera nedlagda, E3 i Los Angeles. Men med tiden blev det uppenbart att digitala spel var alltför snävt och onödigt inrutat för ett evenemang menat att vara så brett som möjligt. Beslutet att döpa om evenemanget till Comic Con gav arrangörerna en bredare palett med oändliga möjligheter att ta in diverse utställare som inte bara behövde vara förankrade i ett specifikt medium.
Mässan har sedan dess alltmer dominerat den svenska popkulturella scenen och blivit en viktig knutpunkt som föreningar, vänner och entusiaster alltid är noga med att ringa in i sin kalender. Då mässan för två år sedan bytte lokal från Kistamässan till Stockholmsmässan i Älvsjö lyckades man genom att öka den faktiska ytan imponera djupt, det var en tillställning som för första gången tycktes vilja konkurrera med etablerade europeiska tillställningar i exempelvis London och Paris. Men ett miljöombyte har bara temporär effekt, fjolårets mässa utspelade sig förvisso i Älvsjö men hade flyttat till en mindre hall. Storleken var fortfarande imponerande men flera av mässans brister från tidigare år var denna gång svårare att dölja.
Bruce Springsteen talade om att inte ens popmusikens drömvärld är immun mot verkligheten som är livet, detta då han diskuterade förlusten av sin vapenbroder Clarence Clemons. Att världsekonomin och i synnerhet den svenska ekonomin inte direkt befinner sig på toppen av sin hälsa är inte någon större nyhet. Arbetslöshet, orangea strafftullar och ett likaså skräckinjagande politiskt läge har mer eller mindre lagt en våt filt på all form av icke nödvändig konsumtion. Som den kommersiella tillställning Comic Con är har utställare också försökt anpassa sig för att maximera sina säljmöjligheter, detta gör att just nu populära företeelser ställs i fronten vilket skapar en känsla av att mässan är oväntat snäv. Nog för att exempelvis Star Wars varit dominant förut men den alltmer dominanta japanska popkulturen i uttryck som Demon Slayer och Chainsaw Man har lett till att fler och fler utställare helt och hållet nu fokuserar på anime och förbiser tidigare kolosser som just Star Wars eller för den delen Marvel. Detta gör att det saknas den variation och bredd som borde vara tanken med ett popkulturellt event som är tänkt att hylla och lyfta upp allt inom spannet för det som kan kategoriseras som nördigt.
Den omfattande närvaron av diverse kortspel är personligen välkommet. Men den oerhörda mängden gör att det känns ytterligare snävt, detta då högt prisat kartong inte ens är i närheten lika appellerande eller visuellt intressant för massorna som då utställare visade ytterst exklusiva statyer vars gränslösa detaljrikedom kan fånga intresset även om kunskapen kring bakomliggande franchise inte är total. Vad gäller valet av utställare framkommer inte bara frågetecken utan rena – samt irriterade, utropstecken. Varför mässan fortfarande tillåter Tesla att figurera med en ansenlig monter är genuint provocerade. Inte bara för den numera ökände grundaren utan också den pågående strejken. Samma tondövhet går att se i valet att rulla ut den röda mattan för Noah Schnapp, ett val av gäst som fick de olika kommentarsfälten i mässans egna sociala media-kanaler att explodera i kraftig opposition.
