Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Två åklagare – skrämmande som hur våldmonopol kan förtrycka medborgare

by

Två åklagare

Två åklagare
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi Sergei Loznitsa

En skildring av ett samhälle där de som har monopol på rätten att utöva våld utnyttjar sin makt genom att gripa, fängsla och också döda den som vågar kritisera något. Filmen utspelas 1937, under sista tiden av förtrycket utan Stalin i Sovjetunionen. Det är en mörk film som ger kalla kårar av skräck längs ryggraden. Den är otäck, men det är mycket välgjort.

1937 i Sovjetunionen var tiden för Stalins stora utrensnings tid. Oändligt många greps utan att på något sätt begått något brott. Vi får se hur tusentals brev från oskyldigt anklagade bränns i fängelsecellerna, en av de fängslade får i uppdrag att bränna alla dessa brev. Fången läser en del av breven i smyg och lyckas på något sätt, not alla odds, få iväg brevet utan fängelset och brevet når den nytillträdde åklagaren Alexander Kornev.

Alexander Kornev är nyutbildad jurist och övertygad kommunist och tror på allas lika värd och han tror på rättsstaten inom Sovjet. En aning blåögt kan vi tänka som kan betrakta detta på nästan nittio års avstånd. Kornev ger sig av till fängelset för att träffa den fånge som skrivit brevet. Fången som skrivit brevet vill att det han har att berätta ska nå riksåklagaren. Han tror att det ska gå att få rättvisa.

Kornev gör allt vad han kan för att träffa fången och föra hans berättelse om orättvisor, tortyr och falskspel och korruption till landets justitieminister i Moskva.

Scenerna inifrån fängelset med långa mörka korridorer och vakter med röka stövlar som marscherar fram. Alla fängelsevakter är fångade i en hierarki och ingen vågar ta något initiativ, alla lyder den står över honom. Givetvis är alla vakter män.

Det är ett hemskt och skrämmande system som berättats om i olika versioner, bland i filmer om Östeuropa innan Berlinmuren föll. Liknande hierarkiska diktaturer finns än idag. Iran och Nordkorea är välbekanta diktaturer. Det har nog alltid funnits sådana stater och nationer. Men för mig handlar filmen inte alls bara om hur det var då, 1937 – och inte heller hur det förmodligen kan vara i exempelvis Iran. Jag ser hur de som monopol på att utöva makt, ofta i kombination med att de har rätt att utöva våld, kan missbruka detta också i länder som Sverige, som kallas demokrati. Det kommer av och till rapporter om polisbrutalitet i Sverige eller om vaktbolag som begår övergrupp mot utsatta, svara grupper. Nyligen läste jag en nyhet om hur vakter och polis gemensamt slängde ut en man med Parkinson från en krog för att mannen skakade. Många som har sjukdomen Parkinson har ofrivilliga skakningar. Att vakten tillsammans med polis då avvisar en människa med en svår sjukdom på det sättet är att missbruka sin makt. Sådant händer i Sverige också. Det är viktigt att ha vara ögon öppna för vad som händer i hierarkiska strukturer. De grupper eller sammanhang som har monopol på att få använda våld i ett samhälle är ofta uppbyggda med tydlig rangordning där den som utför våldet ”bara lyder order” och inte kan eller har tillåtelse att tänka själva.

Om regissören:
Filmskaparen Sergei Loznitsa föddes i Sovjetunionen i nuvarande Belarus och är numera bosatt i Ukraina. Två åklagare är hans första fiktionsfilm sedan 2019 års hyllade och i dag än mer relevanta Donbass, och han har sedan dess skapat ett flertal omtalade dokumentärfilmer. Det kyliga, drabbande och aktuella historiska dramat Två åklagare är Loznitsas största filmiska bedrift hittills och var den internationella kritikerkårens favorit i Cannes 2025, där den hade världspremiär i tävlan. Två åklagare är en berättelse om den totalitära regimens brutalitet och en film vars lärdomar resonerar i vår nutid.

Filmrecension: The Moment – absurd, rolig, träffsäker drift av musikindustrin

by

The Moment

The Moment
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi Aidan Zamiri
I rollerna: Charli XCX, Alexander Skarsgård, Rosanna Arquette, Kylie Jenner, Rachel Sennott, Kate Berlant, Jamie Demetriou, Arielle Dombasle, mfl.

En absurd, rolig och bitvis mycket träffande skildring av hur musikindustrin fungerar och hur subkultur som lyckas slå igenom sugs in i de makthavande kommersiella krafterna. Filmen bygger på Charli XCX och hennes erfarenheter, speciellt i samband med succén kring Brat-albumet. Fast det är ingen dokumentär utan ett drama, en förvrängd och dramatiserad skildring, en mockumentär.

I The Moment får vi följa Charli, en popstjärna som förbereder sin första stora arenaturné. Charli har precis haft en jättesuccé med albumet Brat. Ja, den som känner till Charli XCX inser att berättelsen bitvis spirat upp ur verkligheten. Fast med en rejäl skruv i handlingen. Vi får se hur stora kommersiella kulturföretag som Amazon tar över. Charli har fått ett avtal med Amazon som ska filma hennes arenaturné och visa den på Amazons streamingtjänst och därigenom kommer hon att nå ut till hela världen och många olika målgrupper. Hon kommer att ta klivet till att bli världsstjärna. Men vad innebär det för hennes kreativitet? Hon slog igenom som en popstjärna långt från välanpassad mainstream. Hon får nu en filmregissör på halsen som lägger sig i hennes planer för turnén och spelningarna. Filmregissören spelas av Alexander Skarsgård och oj, vad jag skrattade emellanåt. Skarsgårds filmregissör är en löjeväckande, skrattretande figur men samtidigt en karaktär som vi kan känna igen. Många har säkert mött denna typ av kommersiell aktör inom olika kulturbranscher.,

Filmen är rolig men väcker också sorg. Det är ledsamt att inse hur många subkulturer som vågar gå utanför det medelmåttiga sugs in och förändras och mister sin udd, mister sin gadd, när det kommersiella storaktörerna tar tag i dem och utnyttjar dem för att krama ut stora vinster. Någonstans under denna process försvinner ofta det äkta.

The Moment är rolig men ger en hel del att fundera på. Jag är glad att jag inte satsat mitt liv och karriär inom musikindustrin.

The Moment hade premiär på Sundance Film Festival den 23 januari 2026. Den är regisserad av Aidan Zamiri som skrivit manus tillsammans med Bertie Brandes och Charli XCX.

Filmrecension: The Testament of Ann Lee – helt enkelt lysande

by

Orwell

The Testament of Ann Lee
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi Mona Fastvold.
Roller: Amanda Seyfried som den vuxna Ann Lee, Esmee Hewett och Millie Rose Crossley som den unga Ann, Lewis Pullman som Anns vuxna bror, Benjamin Bagota och Harry Conway som den unga William, Christopher Abbott som Anns man, David Cale, John, Thomasin McKenzie, Lewis Pullman, Stacy Martin och Tim Blake Nelson.

Ann Lee föds i Manchester år 1736 i en familj med åtta barn. Redan som liten börjar hon arbeta i en bomullsfabrik tillsammans med sin yngre bror William. Ann och William står varandra mycket nära och följs åt genom hela livet. En natt hör hon något som hon tycker är obehagligt, nämligen att hennes pappa och mamma ligger med varandra. Eftersom hon uppfattar sex som synd anklagar hon sin pappa: ”Jag vet vad du håller på med.” Det leder till att hennes pappa slår henne. Hon upptas mycket tidigt av föreställningar och fantasier om gud och vad som kan vara synd. En gång lyssnar hon på en gatupredikant som är mycket kritisk till den engelska kyrkan, som han hävdar bara intresserar sig för ritualer och makt och inte för vad verklig gudfruktighet är. Några år senare blir hon intresserad av de nya väckelserörelserna, särskilt de skakande kväkarna som predikar att Jesus kommer tillbaka som kvinna och att gud är både man och kvinna. Skakarna förordar att man ska bekänna sina synder offentligt och att sång samt improviserad dans och skrik är viktiga delar i gudstjänsten för att det ska vara möjligt att komma nära gud. Ann blir snart en av förkunnarna i gruppen och gifter sig med en församlingsmedlem, Abraham. Äktenskapet blir en plåga för Ann eftersom hon sedan barnsben har varit övertygad om att det bästa är att avstå från sex eftersom det är synd. Det gör det svårt för henne att acceptera sin man som visar sig vara sadomasochistisk och som kräver oralsex. Men efter att ha fött 4 barn, som alla dör tidigt, tycker hon att det får vara nog.

Hennes förkunnelse får stor spridning i lokalsamhället vilket gör att fler och fler söker sig till skakarna och till de dynamiska gudstjänsterna. Eftersom det anses hota både den engelsk kyrkan och den allmänna ordningen kastas hon i fängelse, där hon är kvar under 14 dagar. Fängelsetiden tillbringar hon med att vägra äta och dricka samt åkalla gud. Det gör att hon blir svagare och svagare och hon säger sig ha få uppenbarelser och kontakt med gud och hela andevärlden. När hon berättar om sina uppenbarelser för församlingen blir den övertygade om att hon måste vara den kvinnliga Messias som de har väntat på. De döper henne till Moder Ann. Hon förklarar att den ursprungliga synd är otukt och att människan därför måste avhålla sig från sex. Ett idogt arbete och ett liv i kyskhet är vägen till paradiset och moderlighet kommer att göra alla fria.

Efter ett tag får hon nya uppenbarelser som uppmanar henne att lämna det religiöst trångsynta England och fara till Amerika, närmare bestämt till New England. Det blir en farofylld och stormig båtfärd där de hotas att gå under. Ann är övertygad om att det som räddar alla är två änglar som ledsagar båten genom stormarna. Efter ca en månad i New York är det dags för Ann och hennes grupp att bege sig till New Englands där de skapar, Niskayuna, ett nytt samhälle och en ny församling. Genom broderns resor till olika byar runt omkring samlas fler och fler människor runt Ann och församlingen växter. Men Ann nöjer sig inte med det. Tillsammans med sin bror och några andra församlingsmedlemmar ger hon sig ut på en 2-årig resa för att starta nya församlingar runt omkring i New England. Till en början går allt bra, men till slut tar det en ände med förskräckelse. Ann och hennes bror förs allvarlig skadade tillbaka till Niskayuna där församlingsmedlemmarna ger henne allt det stöd som hon behöver.

Anns testamente är en spännande och intresseväckande film om en tid då de gamla maktfullkomliga kyrkorna ifrågasattes av en dynamisk frikyrklig rörelse. Filmen skildra på ett inkännande sätt den kamp och den förföljelse som ofta drabbade de nyare väckelserörelser.
Den har väckt stor uppmärksamhet vid ett antal filmfestivaler och Amanda Seyfried, vars rolltolkning bär upp hela filmen, har blivit nominerad till bästa kvinnliga huvudroll vid två tillfällen, bland annat Golden Glove. Hennes gestating av filmens Ann Lee är helt enkelt lysande.

Filmrecension: Begynnelser – tankeväckande drama om konsten att lura sig själv och om kärlekens många olika ansikten

by

Begynnelser

Begynnelser
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 mars 2026
Regi Jeanette Nordahl

Ett mycket tankeväckande drama om konsten att lura sig själv och om kärlekens många olika ansikten. Träffsäkert och troligen igenkännbart för många skildras hur svårt det är att vara ärlig mot sig själv, att erkänna för sig själv vad man känner, tänker och vill och därför blir det också omöjligt att vara ärlig gentemot de som är allra viktigast att vara öppen mot.

Trine Dyrholm och David Dencik spelar mot varandra i detta drama om relationer, familjeliv, kärlek, passion och lojalitet. I Danmark har den dragit en stor publik.

Ane (Trine Dyrholm) och Thomas (David Dencik) är ett par i yngre medelåldern med två döttrar. De är på väg att skiljas. Tomas har till och med tittat på en hyreslägenhet tillsammans med sin nya flickvän. Men Ane och Tomas har inte berättat för barnen än att de ska skiljas. De bor i ett hus och Are har inte fått klartecken från banken ännu om hon kan ta över huset själv, om hon kan beviljas lån att köpa loss Tomas del i huset. Men under ytan verkar det som att alla olika skäl de har för att inte ha berättat för barnen att de ska skiljas verkar vara svepskäl som de inte ens själva tror på. Hur säkra är det på att de vill skiljas?

De är så typiskt. De flesta lever som om de ska leva för alltid och att de alltid ska vara ung, friska och starka. Som om det som livet alltid är. Men då händer något de inte var beredda på. Ane trillar ihop och har fått en blodpropp i hjärnan. Hon blir förlamad på ena sidan och förlorat mycket av sin rörlighet. Tomas erbjuder Ane att han kan bo kvar i huset tills Ane blivit tillräckligt rehabiliterad för att kunna börja jobba och kunna bo ensam med döttrarna.

Som åskådare, som ser deras relationer, deras handlande och deras dialoger på film, blir det uppenbart att Ane och Tomas är mer bundna vid varandra än de inser själva. De har starkare känslor för varandra än de själva inser. Kärlek har många former. Lojalitet och tillhörighet kan vara minst lika starkt och viktigt som passion. Att ha barn tillsammans är också något som binder samman två människor. Denna film är mycket välspelad, bra berättad och ger mycket för åskådaren att känna och tänka själv.

Pressmeddelandet om filmen skriver:
Vuxet, varmt och mänskligt om en skilsmässa på paus, med Trine Dyrholm och David Dencik i sitt absoluta skådespelaresse. Jag skriver under på varje ord. Trine Dyrholm och David Dencik liksom hela ensemblen och inte minst de unga skådespelarna som spelar barnen bär filmen.

Filmrecension: Trollkarlen i Kreml – obehagligt och upprörande att se men brännande aktuellt

by

Trollkarlen i Kreml

Trollkarlen i Kreml
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 mars 2026
Regi Olivier Assayas
I rollerna Paul Dano, Jude Law, Alicia Vikander, Tom Sturridge och Jeffrey Wright.

Vi följa bakgrunden till uppgången för den nuvarande ryska presidenten Vladimir Putin. Vi får en inblick i hur Putin kom till makten, varför blev han framröstad, vad har han betytt för Ryssland och det ryska folket, hur det ryska samhället såg ut innan han kom till makten och vad som banade vägen för hans makt.

Vi får följa Putin genom Vadim Baranovs berättelse. Händelserna fokuseras framför kring 1990-talet. Sovjetunionen var upplöst och det var kaos i Ryssland och flera av de nya nationerna som blev självständiga. En del personer var mycket företagsamma och snodde åt sig nedlagda tidigare sovjetiska industrier och blev stenrika. Mitt i denna postsovjetiska röra finns en smart ung man Vadim Baranov. Först satsar han på att vara konstnär men går sedan över till att bli producent av reality-tv. Genom sin roll som tv-producent får han kontakter som gör att han blir spinndoktor åt en KGB-agent på väg uppåt: Vladimir Putin. Vadim Baranov var ett stort stöd för Putins väg till maktens högsta topp.

I maktens innersta krets formar Baranov det nya Ryssland tillsammans med Putin. I pressmeddelandet står att de tillsammans suddar ut gränserna mellan sanning och lögn, övertygelse och manipulation. Det är både en sanning och inte. Det var inte en välordnat, rättvist och demokratiskt samhälle innan Putin tog makten. Det var en grupp som blev oändligt rika och en stor del av befolkningen som trycktes ner redan innan Putin fick makten. Det är givetvis ingen ursäkt för Putins regim. Det är riktigt skakande av och till och se hur smarta Baranov och Putin var och hur de lurade människor och spelade ut grupper mot varandra.

Filmen bygger på Giuliano da Empolis bästsäljande roman. Berättelsen är viktig och ger en inblick i det ryska samhället och Putins roll. Berättartekniken är väl beprövad, lite omständlig men den fungerar trots allt. En amerikansk journalist kommer till Moskva för att skriva om en rysk poet men hamnar hos Vadim Baranov och får höra hans berättelse.

Filmen är två och en halv timme, men det behövs tid för att det inte ska bli alltför ytligt berättat. Något jag delvis tycker är ett minus är att det mesta sägs på engelska och det är amerikanska och brittiska skådespelare i de flesta rollerna. Det hade nog känts mer äkta med ryska skådespelare. Men i det stora hela fungerar filmen ändå väldigt bra och ger behövlig inblick i Putins väg till makten och hur han styr Ryssland. Det är obehagligt och upprörande att se men brännande aktuellt.