Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Adults in the Room – varning för hur de rikaste gör de fattiga fattigare

by

Adults in the Room
Betyg 4
Svensk biopremiär 10 juli 2020

En ruggigt träffande och varnande film om hur en kapitalstarka eliten i världen och inom EU och Euro-zonen i synnerhet är maktfullkomliga. Filmen skildrar hur omöjligt det är för den som är fattig att ta sig ur fattigdomen. I filmen handlar det om Grekland som 2015 är på ruinens brand, i kölvattnet av börskraschen som startade i USA 2007. Bakom lyckta dörrar försöker landets finansminister Gianis Varoufakis (Christos Loulis) rädda vad som räddas kan genom hårda åtstramningsförslag. Allt för att Grekland inte ska knuffas ut ur EU och ned i en evig skuldfälla. De lån som landet tvingas ta för att ta sig ur skulden genererar bara större skulder och åtstramningarna som Världsbanken och Eurozonen tvingar grekerna till gör bara problemen större och djupare. Dessutom sätter de rika kapitalstarka eliterna som styr eurozonen alla demokratiska regler ur spel.

Det är skrämmande. Ruggigt. Ja hemskt. Och det är precis den värld vi lever i nu. Jag håller på att läsa boken Därför har vi inte råd med de rika av professorn Andrew Sayer som noggrant redovisar hur den kapitalstarka översta eliten världen över härskar i stort sett oinskränkt. Det är precis samma fenomen som gör att de fattigaste i världen inte kan ta sig ur sin skuldfälla som Grekland som nation utsattes för.

Men det skulle lika gärna kunna handla om dagens EU eller hela världen. Covid-19-pandemin har påverkar företag och ekonomin runt om i världen och när de nu ska få hjälp att återhämta sig gäller det att se upp så inte de fattigaste om igen drabbas hårdast.

Adults in the Room är ett politiskt drama om maktspelet i EU under Greklandskrisen, men det handlar lika mycket om hur den rikaste eliten skapar sina egna regler som är mäktigare än någon demokrati.

Bakom filmen ligger den prisade grekisk-franske filmregissören Costa-Gavras som sedan 1960-talet gjort sig ett namn med politiskt laddade filmer som Oscarbelönade Z – han lever (1969), Försvunnen (Guldpalmen i Cannes 1982) och Music Box – skuggor ur det förflutna (som fick Guldbjörnen i Berlin 1989).

Gianis Varoufakis bok ‘Adults in the room: My Battle with Europe’s Deep Establishment’ ligger till grund för filmens manus.

Lisa Carlehed och Gustaf Skarsgård gör huvudrollerna i nyinspelning av Utvandrarna

by

Lisa Carlehed storfilmsdebuterar tillsammans med Gustaf Skarsgård i de ikoniska huvudrollerna som Kristina och Karl-Oskar i den kommande filmatiseringen av Utvandrarna. Vilhelm Mobergs folkkära klassiker ska ges nytt liv när inspelningen också flyttas hem till Sverige. I rollsättningen ser vi även Liv Ullmann och Sofia Helin. Efter sommaren presenteras projektet i sin helhet inför att inspelningen påbörjas i september, berättar ett pressmeddelande.

Utvandrarna är en storsatsning från SF Studios som nu filmatiserar Sveriges mest folkkära berättelse av Vilhelm Moberg. I regi av Erik Poppe (Utøya 22 juli, Kungens val) med manus av Siv Rajendram Eliassen och Anna Bache-Wiig, skildras den episka historien om hur en och en halv miljon svenskar sökte ett bättre liv på andra sidan Atlanten. Bodilnominerade Lisa Carlehed (I dine hænder, Tills vi faller, Psykosia) gör sin första större huvudroll i en svensk produktion när hon spelar Kristina mot Gustaf Skarsgård (438 dagar, Vikings) i rollen som Karl-Oskar.

”Att axla den närmast mytomspunna rollen som Kristina känns otroligt häftigt. Jag och Gustaf har haft en fantastisk kemi under provspelningarna där jag tidigt hittade in i skuggorna av Kristina som inte tidigare skildrats. Något jag också länge längtat efter har varit att göra en huvudroll i en svensk storfilm av den här digniteten. Jag ser väldigt mycket fram emot att tillsammans med en så stark produktion som SF Studios bidrar med, gestalta den kärlek och det mod som präglar Utvandrarnas resa från Sverige till USA”, säger Lisa Carlehed.

Utvandrarna rymmer lika mycket kärlek som äventyr där publiken tas med på Kristina och Karl-Oskars livsavgörande resa. Det är också en berättelse om Sverige, om oss som svenskar och en påminnelse om det djupt mänskliga som driver oss.

”Att jobba med en sådan förlaga som Utvandrarserien och en sådan karaktär som Karl-Oskar, är inget annat än ett drömprojekt. Något som direkt fångade mig var nerven i relationen mellan Karl-Oskar och Kristina. Hur det genom deras kärlek och val ryms en större berättelse om mod och att våga för att leva. Om kärleken till sina nära, kärleken till ett land, kärleken till det vi kallar ett hem”, säger Gustaf Skarsgård.

I rollistan ser vi bland andra Sofia Helin (Snömannen, Arn: Tempelriddaren, Bron) som spelar Judit och Liv Ullmann, som spelade Kristina i Jan Troells Oscarsnominerade filmatisering från 1971, kommer tillbaka i rollen som Anna, Kristinas mor.

”Med Utvandrarna vill jag genom Kristinas ögon återge hennes och Karl-Oskars kärlek och kamp för ett bättre liv. Hur långt är man villig att gå för att rädda sina barn. Det mod som följde dem, som flyktningar, på den storslagna men också dramatiska resan från Småland och över Atlanten till Minnesota. Utvandrarna tar oss genom rädsla och hopp, genom kärlek och död. Det är en tidlös och ständigt aktuell berättelse om vilka vi är, vart vi kommer ifrån och våra drömmar, säger regissör Erik Poppe.

Filmen börjas spelas in i september i västra Götaland. Den tidigare inspelningsplanen var till stor del lagd i Tjeckien men i Coronapandemins spår har man istället valt att flytta hem produktionen för att kunna hålla tidplanen för inspelningen. Att Utvandrarna nu spelas in på hemmaplan ser produktionen positivt på.

”Historien som Vilhelm Moberg skildrade för över 70 år sedan är en tidlös klassiker och mer relevant i dag än när den först skrevs. I Utvandrarna följer vi Kristina och Karl-Oskars modiga val att lämna allt bakom sig för chansen att börja om och bygga ett nytt, bättre liv för sig och sin familj. Det är ett sensationellt äventyr de tar oss med på, som handlar om att hitta sin plats i världen, att hitta ett nytt hem. Detta är ett drömprojekt som vi utvecklat under många år och är nu äntligen, med denna fantastiska ensemble, redo att börja inspelningen”, säger Fredrik Wikström Nicastro, producent, SF Studios.

Utvandrarna produceras av SF Studios i samproduktion med TV4/Cmore, Film i Väst, Nordsvensk Filmunderhållning, Paradox, SF Studios Danmark och Fantefilm med stöd av Svenska Filminstitutet, Nordisk Film & TV Fond, Norska Filminstitutet, Danska Filminstitutet samt DR. Filmen distribueras av SF Studios och REInvent International Sales hanterar den internationella försäljningen.

Utvandrarna har planerad biopremiär juldagen 2021.

Filmrecension: The Wretched – Charmig flört med skräckfilmsgenren

by

Pressbild

The Wretched
Betyg 3
Svensk biopremiär 1 maj
Regissör Drew och Brett Pierce

B-filmskänsla, grumligt foto och undermåligt skådespel. Den ser inte mycket ut för världen, men The Wretched är en charmig skräckfilm gjord med glimten i ögat.

För om man blundar för den träiga machoismen, de utnötta klichéerna och det tafatta fotografiet har man en hyfsad matinékväll framför sig. Bänka er framför tv:n för här kommer nu The Wretched, skräck tillägnad och gjord av nördar. Bröderna Pierce är två relativt oprövade kort, två regissörer vars fascination för genren inte går att missta. Här finns groteska monster, förvrängda människoansikten och massor av härliga “Hoppa-till-effekter”. Ta mig inte fel. Det här är ingen filmsensation. Det är bara långt över mina lågt ställda förväntningar.

En bångstyrig tonåring som tampas med föräldrarnas purfärska skilsmässa. Han hamnar i luven på en uråldrig häxa vars varelse bokstavligt talat har krupit in i skinnet på grannfrun. Det är kusligt så det slår när varelsen smyger runt på natten runt sommaridyllens röd- vitfärgade stugor. Vi hör buskagen prassla och taket knaka oroväckande. The Wretched tar till vara på troperna och bygger därutifrån upp en kuslig stämning. Det är skräckfilm av den gamla skolan med flera flörtar med klassika rysare som Rosemary’s Baby och Alien. Och en stor arsenal av gore och obehag serveras oss. Frågan är om leken med rysarelement borde höjts ytterligare i stil med Sam Raimis Evil Dead för att The Wretched skulle få lyfta från marken. Varför beter sig mamman så märkvärdigt och varifrån kommer den glupska sexlusten hos grannfrun? Passa på när föräldrarna har gått och lagt sig och se detta oväntade charmtroll till rysare.

Petter Stjernstedt

Matilda Voss Gustavssons reportagebok Klubben blir film

by

Nordisk Film har förvärvat filmrättigheterna till Klubben, Matilda Voss Gustavssons reportagebok om trakasserier och övergrepp inom ramen för en av Stockholms mest välrenommerade mötesplatser för kultur, och om krisen i Svenska Akademien. Den hyllade danska manusförfattaren Maren Louise Käehne är den som ska förvalta historien, berättar ett pressmeddelande:

När Matilda Voss Gustavsson i november 2017 publicerade den första artikeln om kulturprofilen gick det inte att förutse effekten. Hennes artiklar i Dagens Nyheter fick ner Svenska Akademien på knä med resultatet att 2018 års Nobelpris i litteratur inte delades ut det året. I Klubben gräver Matilda Voss Gustavsson ännu djupare i historien om kulturinstitutionen Forum och hon fortsätter sin undersökning av makten i kulturvärlden. Hon skriver om de stora motsättningarna inom Svenska Akademien, rättegången där kulturprofilen dömdes för våldtäkt och om tiden runt publiceringen av sina reportage. Nu blir boken film.

Maren Louise Käehne ska skriva manus till filmen. Hon har tidigare bland annat skrivit manus till den hyllade filmen Hjärter Dam, som blev Danmarks Oscar-bidrag 2020.

– För mig är Klubben en berättelse om maktens dragningskraft och om vad som händer när människor berövas sin röst – både som individer och som konstnärer. Boken skildrar nyktert och helt autentiskt ett landmärke inom svensk kulturhistoria utan att falla in i tabloidberättande. Det är en kondenserad bladvändare med dramatik värdig en gangsterfilm. Med sitt komplexa tema, sin fascinerande arena och med sina fängslande karaktärer innehåller Klubben precis alla de element som en manusförfattare dras till. Jag är oändligt begeistrad över möjligheten att få förvalta Matilda Voss Gustavssons litterära milstolpe till filmisk berättelse, säger Maren Louise Käehne.
– Jag är väldigt glad över vad som för mig är ett drömsamarbete. Maren Louise Käehne är en av de mest intressanta manuskriptförfattarna just nu – och med en unik blick för makt. Jag vet att hon kommer förvalta Klubbens komplexitet. Att hon kommer förena etik med konstnärlig integritet och kompromisslös kvalitet, säger Matilda Voss Gustavsson.
– Klubben är en viktig bok som vi kommer hantera med stor respekt, och vi är enormt glada och stolta över det här samarbetet, säger producenten Matilda Appelin.

Klubben ingår i Nordisk Films stora satsning på svenskt innehåll, både långfilm och dramaserier. Nordisk Film är Skandinaviens största filmbolag med verksamhet i alla de tre skandinaviska länderna. Man har under de senaste åren bland annat producerat filmer som Sameblod, Hjärter dam, All Inclusive, Den skyldige, Under sanden, Kon-Tiki, Jaktsäsong, Min pappa Marianne och Charter.

Filmrecension: Papicha – Algeriet marinerat i konservatism och misogynitet

by

Pressbild

Papicha
Betyg 3
Svensk biopremiär 15 juni
Regi Mouina Meddour

Det konservativa Algeriet har könsstereotyper från 50-talet samtidigt sker en revolution där unga kvinnor som fått nog av förtrycket tar till handling och ritar bröst på antifeministiska affischer, söker sig till högre utbildning eller vägrar bära slöja i det offentliga. Frihet är att bära de kläder man känner för och att dansa natten lång på klubbgolvet utan att få dömande blickar tillbaks. Men går det att rapa eller festa sig fram till frihet? Motståndet är de konservativa krafter som råder i samhället, normer där kvinnor ska veta sin plats i hemmet och där ett tygstycke runt ansiktet är ett måste för att få kallas en hederlig människa. Den unga studenten Nedjma är inte rädd för att sticka ut hakan. Hon med vänner river ner propagandistiska affischer om slöjtvång samt planerar för en större modeshow, där hon står som skapare av vackra kreationer av ull och silke som väntar på sin publik. Men bakom varje krök lurar farorna. Våldet finns alltid närvarande, män som vägrar släppa av henne från bussen då hon inte tar emot en av deras posters. Kvinnorna som bryter sig in på skolan och hotar professorer som lär ut genus till unga kvinnor. Nedjma är inte lättskrämd. Men en dag knackar döden på hennes port. Där och då förändras allt för den unge revoltören.

I Mouina Meddours Papicha skildras patriarkatet som förutbestämmer kvinnornas roll i samhället. Här finns mycket motstånd. Men också hopp- revolutionen när kvinnor överröstar männen i rummet och vägran att acceptera förtryckande könsnormer. Narrativt följer Meddours drama tematiskt liknande filmer som turkiska Mustang (2015) och tunisiska Skönheten och odjuret (2017). Jag irriteras av den typen av film som närmast pornografiskt badar i misär och förtryck utan att ha en tydlig sensmoral eller vägkompass. Vad vill Meddour säga? Att tjejer har det tufft i Algeriet? Hur förändrar vi den situationen? Filmen ger inga entydiga svar, annat än att kampen, som i stunder är obarmhärtigt grym och tuff, måste få fortlöpa.

Manuset är väl tunt och fyllt av stereotyper som arga gubbar, brutala våldtäktsmän och moderliga gestalter med visdomen som mellannamn. Visst finns nyanser i bygget, män som stöttar dem eller som både har ljusa och mörka sidor, men det räcker inte hela vägen. Ljuspunkten är fixstjärnan Lyna Khoudri som lyser med sin närvaro och vars lidande syns i varje bildruta. Trots banala svart-och-vit-målade karikatyrer och strömlinjeformat berättande är detta en viktig högst nödvändig film. Som en välbehövlig käftsmäll mot patriarkatet fungerar Papicha vars budskap är enögt. Det är kvinnorna som måste resa sig och samhället som måste protestera. De tysta måste öppna sina käftar för att stoppa den negativa utvecklingen. Annars kommer det som cementeras in i väggarna, mönster från förhistorien, aldrig att upphöra existera. Bara så får de sin revolution. Som Black Lives Matter hade filmen gärna fått visa på möjligheterna. Lite mera Feel Good till folket tack så mycket (Säger en Anti feel-good-kritiker som saknar viss nyansering här) Vad är annars poängen? Kämpa bör vi annars dör vi.

Petter Stjernstedt