Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Regn över Babel -färgsprakande, bra steampunk-musik och inte lik någon annan film

by

Regn över Babel
Betyg 3
Svensk biopremiär den 2 januari 2026
Regi Gala del Sol

En magisk fantasy från Colombia där döden är är bodyguard utskickad av en dragqueen. En unik film, inte lik någon annan. Regn över Babel visades på Sundance (samt Rotterdam, San-Sebastian, Toronto med flera festivaler) och är en galen film, inspirerad av Dantes Den gudomliga komedin, pepprad med i steampunk-tappning och bjuder på en udda dragshow.

Babel är en legendarisk nattklubb där stadens bästa musiker och dragqueens uppträder. Tiden tycks stå stilla, många av dess besökare som är där ständigt är flera hundra år men ser ut som unga eller medelålders personer. Tiden står stills och en av dess dragqueen är självaste Döden där den som spelar kort eller kasta tärning kan vinna flera år till sitt liv, fast oftast förlorar den som spelar mot Dödens dragqueen, som heter La Flaca och är en enväldig härskare. Alla själar som samlas där får ta chansen att spela om sina livsår.

Salai, nattklubbens Babels ägare, försöker vinna över döden genom att anlita salsa-bandet Mamba Negra. För att bandet ska kunna vinna över döden behövs dess frontfigur musikstjärnan El Callegüeso som tycks vara försvunnen. Salai skickar sin son att leta efter El Callegüeso. Kommer han att hinna i tid eller ska de blir dödade?

Med i filmens finns också en berättelse om Jacob, som är son till ortens pastor. Pastorn fördömer dragqueens och homosexualitet och könsbyten. Men Jacob tränar i smyg med en dansgrupp av dragqueens. De ska uppträda på denna konsert också. Men ska Jacob våga dansa klädd som kvinna?

Namnet Babel kommer från Bibeln, Gamla Testamentet, specifikt i Första Mosebok 11:1-9, där historien om Babels torn berättas: mänskligheten talade ett enda språk och försökte bygga ett torn till himlen för att göra sig ett namn och slippa spridas över jorden, vilket ledde till att Gud skapade språkförbistring och skingrade folket, vilket är ursprunget till världens olika språk. Berättelsen är en symbolisk myt om mänskligheten hybris. Detta ligger som en liten undertext till filmens handling,

Filmen är bubblig och dess handlingslinje är av och till svår att greppa. Jag har personligen svårt att roas av filmer som skildrar starka, livsfarliga droger som något högst normalt och vardagligt. Det vimlar av dragqueens i filmen och det är sorgligt att detta alltid, eller oftast i alla fall, i filmer sätts i samband med att använda droger och leva utsvävande. För mig är det svårt att se det komiska i det. Men filmen är högst speciell och ändå värd att ägna tid att se. Det är färgsprakande, bra steampunk-musik och inte lik någon annan film jag sett på länge.

Filmrecension: Toner av kärlek – lysande

by

Toner av kärlek
Betyg 5
Svensk biopremiär den 25 december 2025
Regi Craig Brewer
Rollerna Hugh Jackman som Mike och Lightning och Kate Hudson som Claire och Thunder

Filmen bygger på en sann historia om två musiker som kämpar hårt på musikens bakgård för att nå sina drömmars mål att en dag slå igenom. Mike/Lightning är en veteran från Vietnamkriget som efter hemkomsten från Vietnam brottas med sin alkoholism och Claire/Thunder är en ensamstående mamma som periodvis kämpar med sina psykiska besvär. Liksom alla andra drömmare på musikens bakgård sjunger de covers och imiterar Elvis och andra stjärnor på barer, bröllop och födelsedagar. De lever från dag till dag och från dåligt betalda gig till dåligt betalda gig. Utan försäkringar och utan planer för framtiden, annat än drömmarna. Men i sin lilla lokala barvärld är de nästa legender med erkänt fina röster. Mike säger ”jag är en underhållare jag är Lightning, men när musiken tystnar är jag bara en alkis. När Mike nästan har givit upp träffar han Claire som säger att han borde satsa på att sjunga Neil Diamonds låtar. Det slår han dock ifrån sig, Neil Diamond aldrig. Men något måste hända, hur ska han annars kunna betala lånet på huset. Tankarna på Claire och hennes råd om Neil Diamond kan inte släppa honom. Det slutar med att han söker upp Claire och förslår att de ska bilda en grupp och sjunga Neil Diamond tillsamman. De ska inte imitera, de ska tolka honom.

Under repetitionerna och blir samtidigt djupt förälskade i varandra. Efter ett tag flyttar de ihop med sina sammanlagt tre barn och blir snart en lycklig familj. Efter en misslyckad spelning följer en lyckad spelning som gör dem berömda i Milwaukee under namnet Lightning and Thunder. Berömmelsen gör att de får vara förband åt Pearl Jam. Det blir en succé. Såväl deras drömmar om kärlek som deras drömmar om framgång är uppfyllda. Men då slår livet till på ett obönhörligt sätt. Claire råkar ut för en bilolycka där hon blir allvarligt skadad. Det leder till att hon mer eller mindre ger upp både livet och musiken och glider in i dimman. Men efter en hård kamp både för henne själv och för familjen i sin helhet vänder det igen. Nya spelningar, succé, de är på banan igen. Men livet slår till igen. Nu är det Mike. Lightning and Thunder är borta för alltid. Men livet återvänder så småningom åtminstone för Claire och barnen.

Filmen visar att drömmar om framgång och kärlek kan bli sanna ibland även om allt kan förändras blicksnabbt igen. Trots allt det sorgliga genomsyras filmen av värme, kärlek och musik. Både Hugh Jackman och Kate Hudson är lysande i sina roller. Musiken bär fram filmen, särskilt för den som gillar Neil Diamond.

Filmrecension: Abbé Pierre – skildrar fransk historia och kampen för de fattiga och hemlösa

by

Abbé Pierre
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 januari 2026
Regi Frédéric Tellier

Abbé Pierre är väl så nära ett helgon det går att komma och framför allt i Frankrike. Han betraktas av många som Frankrikes motsvarighet till Moder Teresa. Fast han blivit delvis ifrågasatt under senare år, tyvärr efter hans död. I denna underbara drama-biografi får vi följa Abbe Pierres liv och hans kamp för att ingen människa ska svälta eller frysa ihjäl. Men det är en film som är mycket mer än en biografi över en människans liv, det är en skildring av ett Frankrike i förändring – och vi kan se paralleller till både Sverige och andra länder världen över, framför allt de västerländska. Vi bjuds in till en resa genom fransk 1900-talshistoria och vi kan spegla också övriga Europas historia genom denna skildring.

Abbé Pierres riktiga namn var Henri Grouès. Han föddes den 5 augusti 1912 i Lyon, i Frankrike, under välbärgade förhållanden. Han tog namnet Abbé Pierre som täcknamn under andra världskriget då han var aktiv i motståndsrörelsen. Han är känd världen över för att han grundade välgörenhetsorganisationen Emmaus för att hjälpa hemlösa och fattiga.

Som ung blev Henri Grouès utslängd från ett strängt kloster på grund av att han var för sjuk. Han hade inte stark fysik och munkarna i det klostret hängav sig åt ett hårt liv fyllt av umbäranden: de skulle äta lite och sova på kalla golv med mera, med mera. Under andra världskriget blev han inkallad som soldat. Då blev han aktiv inom motståndsrörelsen och han hittade sitt kall i livet. Han började kämpa för alla utslagna, alla fattiga, alla hemlösa. Efter andra världskriget var många människor mycket fattiga i Frankrike. Barn svalt ihjäl eller frös ihjäl då deras föräldrar inte hade råd med bostad. Trots att många hade jobb var lönerna så usla att de ändå bodde på gatorna.

Under andra världskriget träffade han Lucie Coutaz som var aktiv i motståndsrörelsen. Under kriget klädde hon sig som nunna för att kunna lura de tyska soldaterna som ockuperade Frankrike. Lucie Coutaz arbetade sedan sida vid sida med Abbé Pierre och de grundade Emmausrörelsen.

Filmen är intressant och är inte enbart hyllande. Vi får se hur Abbé Pierre tycks ha lätt för att få de rika att donera till hans rörelse för att hjälpa fattiga. Eftersom han kom från välbärgad bakgrund kunde han tala ett språk som berörde hjärtana hos de välbärgade. Vi får också se konflikter som uppstod, både när de välbärgade vill hjälpa till och låta de donerade pengarna investeras så de kunde växa och hjälpa fler, vilket Abbé Pierre oftast motsatte sig. Han ville att vartenda öre skulle gå direkt till hjälp. Andra konflikter som fanns var mellan det som hjälpte till. En del som fick hjälp och fick flytta in i rörelsens bostäder var svårt alkoholiserade och våldsamma, vilket inte alla uppskattade.

Filmens styrka ligger i att den skildrar Frankrike under tiden från andra världskriget – och vi kan jämföra och spegla vårt lands historia i våra tankar. Lite kluven är jag över att filmen inte alls nämner de anklagelser som kommit under senare år gentemot Abbé Pierre. Aftonbladet rapporterade i juli 2024:
Den franske prästen Abbé Pierre grundade Emmausrörelsen och vigde sitt liv för att hjälpa hemlösa. Nu anklagas han av flera kvinnor för sexuella övergrepp som ska ha pågått i 35 år.

Å andra sidan dog Abbé Pierre 2007 och har inte någon chans att förklara eller försvara sig. Det går inte att komma ifrån att Emmausrörelsen gett många människor hopp och räddat deras liv. Men filmens stora styrka ligger i att den berättar om samhällets utveckling, om hur människor hade det och om människor som kämpade för att förbättra villkoren för de fattiga och hemlösa och hur människor utan hopp fick hopp. En stark film som är värd att se.

Filmrecension: Blue Moon – skarp och tydlig men också mycket tragisk och sorglig

by

Blue Moon
Betyg 3
Streamingpremiär 23 december 2025 – Filmen finns att köpa digitalt 23 december 2025 och att hyra 5 januari 2026 på Apple TV+, Amazon Prime, Rakuten TV, SF Anytime, Viaplay Hyr & köp, YouTube
Regi Richard Linklater

En mycket tragisk berättelse om en medelålders man, den legendariska lyrikern Lorenz Hart, som lurar sig själv och ljuger för alla, ofta för att försöka intala sig själv att verkligheten är något annat än vad den är. Psykologiskt är den distinkt, tydlig. Vi får se en man som inte kan lära sig något av sina misstag, som inte kan lyssna på andra, som breder ut sig och ständigt ställer sig själv i centrum – förutom när han som nästan femtioåring vill förföra en nittonårig flicka och då låtsas intresserad av henne som vän fast det han vill är att få henne i säng och ha ett kärleksförhållande. Han låtsas att han är hennes mentor och att han är ett stöd för att hon ska få in en fot i underhållningsbranschen.

Filmen bygger på verkliga händelser och den är mycket sorglig. Handlingen utspelas på Sardis bar i New York kvällen den 31 mars 1943. Lorenz Hart är där, han har varit på premiären av musikalen Oklahoma som han smitit ifrån före pubik-tacket. Hans gamla vän Richard Rodgers, som skrivit Oklahoma, ska tillsammans med en mängd av musikalens medverkande komma till baren. Lorenz Hart avskyr musikalen Oklahoma men inbillar sig att han måste låtsas hylla den. Hans främsta uppdrag och plan inför kvällen är dock att få en ung nittonårig kvinna i säng, en kvinna han uppvaktat en tid då han låtsats vara hennes vän och rådgivare. Lorenz Hart babblar högt i den nästan tomma baren om sina planer för pianospelaren och för bartendern Eddie, mycket bra spelad av Bobby Cannavale.

Regissören Richard Linklater och huvudrolls-skådespelaren Ethan Hawke samarbetar för nionde gången i Blue Moon som hade världspremiär på Berlin Filmfestival tidigare i år 2025.

Ethan Hawke gör en övertygande insats som Lorenz Hart och har Golden Globe-nominerats för bästa huvudroll i en musikal/komedi. Filen har också Golden Globe-nominerats till bästa film i genren musikal/komedi.

Blue Moon har en lång rad starka skådespelarinsatser och filmen är skarp och tydlig men också mycket tragisk och sorglig. På ett närgånget sätt skildrar den livslögner som är förödande. Samtidigt är det lite bedrövligt med en film om någon som inte kan möta sig själv, bara springer från sig själv och försöker lura sig själv och inte har någon utveckling, aldrig lär sig något om sig själv. På sätt och vis är filmen en skildring av villkoren i underhållningsbranschen och ställer frågor om vad som är bra kvalitet.

Om Lorenz Hart från Wikipedia:
Lorenz Milton Hart (May 2, 1895 – November 22, 1943) was an American lyricist and half of the Broadway songwriting team Rodgers and Hart. Some of his more famous lyrics include ”Blue Moon”; ”The Lady Is a Tramp”; ”Manhattan”; ”Bewitched, Bothered and Bewildered”; and ”My Funny Valentine”.

Filmrecension: Battle of Oslo – går inte att skaka av sig

by

Battle of Oslo
Betyg 4
Svensk streamingpremiär 25 december 2025
Regi Daniel Fahre och med Bjørn Sundquist
Manus Axel Hellstenius och Melike Leblebicioglu Kaveh

Årets största norska biosuccé, den verklighetsbaserade filmen Battle of Oslo, har fått 370.000 norrmän att gå på bio sedan sedan biopremiären i höstas. Nu kommer den till svenska streamingtjänster. Battle of Oslo är en spännande skildring av dagarna kring de dagar under andra världskriget då Tyskland invaderade Norge. Natten till den 9 april 1940 får överste Birger Eriksen på fästningen Oscarsborg i Oslofjorden ett meddelande om att flera främmande fartyg har synts på väg mot Oslo i den täta dimman. Fästningen är i dåligt skick, den är nedsliten och underbemannad när Eriksen ställs inför detta livsviktiga och svåra beslut.

De frågor filmen ställer känns oerhört aktuell. Filmen ställer viktiga frågor om krig och fred, om försvar och neutralitet. Hur starkt försvar bör ett land ha för att vara tryggt och säkert? Svåra frågor.

Grundberättelsen som bygger på verkliga händelser är ett slags förhör av den norske överste, Birger Eriksen, som ansvarade för att det tyska krigsfartyget Blücher sänktes. Tack vare Eriksens agerande fick den norska regeringen och kungen tid att fly innan de tyska nazisterna tog över Norge.

Ett förhör i en kommission kanske inte låter så spännande, men det är en nagelbitare och det är svårt att inte bli engagerad. Flera fartyg var på väg mot den fästning som Eriksen hade ansvar för i en fjord som var en smidig väg till Oslo. Ingen visste säkert vad det var för fartyg som närmade sig eller om det var krigsfartyg eller civila skepp. Eriksen fick order om att i möjligaste mån undvika att beskjuta fartyg för att upprätthålla Norges neutralitet.

Berättelsen har många nivåer och handlar om mycket mer än dagarna kring det tyska anfallet. Vem bär skulden för att Tyskland kunde besegra Norge? Vem bar ansvar för att det inte fanns soldater tillgängliga för att försvara landet? Varför fanns inga minor som hindrade tyskarna, hur kunde det vara fritt fram för tyskarna att landa på norska flygplatser? I förlängningen finns många stora frågor att tänka på.

Berättelsen är djupt mänsklig och är engagerade och går inte att skaka av sig. Den ger många tankar och känslor som hänger kvar länge.