Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bok

Bokrecension: Silvervägen av Stina Jackson – den perfekta sommardeckaren

by Leave a Comment

Silvervägen
Författare: Stina Jackson
Utgiven: 2018-05
ISBN: 9789100176006
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Vilken fantastisk debut som författare Stina Jackson gör med denna thriller från Norrlands inland. Stina Jackson som är född 1983 debuterar med denna psykologiska spänningsroman. Räkna med att det är en författare av välskrivna och berörande romaner vi kommer att läsa mer av i framtiden.

Hennes språk är, trots att det är en deckarhistoria, poetiskt och handlingen känns både trovärdig och berörande om människor i djup sorg. Lelle som sörjer sin försvunna tonårsdotter och tonårstjejen Meja som sörjer en trygg uppväxt.

Handlingen utspelar sig i det norrländska inlandet i trakterna kring Skellefteå, Arvidsjaur och Arjeplog och framför allt i den lilla orten Glimmersträsk. Vi får följa Lelle som tillbringar de ljusa sommarnätterna med att att köra utmed väg 95 som går från Skellefteå till norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. Lelle letar och letar, han söker sin dotter som försvann när hon sjutton år gammal väntade på bussen en morgon.

Dottern försvann och Lelle förlorade både sin älskade dotter och sitt förhållande. Hans fru klarade inte av sorgen och orkade inte med att Lelle dränkte sorgen i alkohol och att han kör omkring på nätterna. Det är inte alls ovanligt att äktenskap spricker när tragedier inträffar som att ett barn försvinner. Varje människas sorg är dessutom unik så det är inte alls ovanligt att en mamma och en pappa möter sin sorg och saknad på helt olika sätt. Lelle skjutsade dottern till busshållplatsen och lämnade henne där hon sedan försvann. Lelle kan aldrig förlåta sig själv detta och hans fru kan inte heller förlåta honom. Tragiskt, sorgligt och det är precis så livet kan vara. Vi vet oftast inte i förväg när katastrofen kommer. Vi vet aldrig i förväg när det är sista gången vi ser någon.

Vi får samtidigt följa sjuttonåriga Meja som anländer till Glimmersträsk med sin mamma, Silje. Mejas mamma är som ett barn, hon ger inte Meja någon trygghet utan förväntar sig att bli omhändertagen av Meja. Uppväxten för Meja har varit otrygg. Hon och mamman har flyttat otaliga gånger, senast kommer de från Stockholm.

Meja är van att vara utanför. Hon har vuxit upp med otroligt fattiga förhållanden och inte haft ordentliga kläder och inte alltid mat heller. Nu har hennes mamma via Internet hittat en man som de ska bo hos. Denna man är en udda figur som levt ensam hela sitt liv. Meja tycker att det är läskigt med både skogen och den vilda naturen men en natt möter hon Carl-Johan och hans bröder, tre unga män som bor med sina föräldrar på en mycket annorlunda gård. Carl-Johans föräldrar tror inte på samhället. De är övertygade om att en katastrof är på väg över hela världen och de har bunkrat upp på sin gård så de kan överleva i många år med självhushåll. Meja blir väl mottagen av Carl-Johans föräldrar och får för första gången i sitt liv känna någon form av tillhörighet och får äta bra mat regelbundet.

Nu ska jag inte berätta hela handlingen. Det är ju en spänningsroman så det händer spännande och oväntade saker. Det är så väl sammantvinnat och skickligt berättat och trovärdigt. Det är en berörande berättelse om sorg och saknad, om förtvivlan och om vad som kan hända när samhället sviker.

Om du letar deckare att läsa i sommar borde den här vara perfekt.

Bokrecension: Macbeth av Jo Nesbø

by Leave a Comment

Macbeth
Författare: Jo Nesbø
Utgiven: 2018-04
Översättare: Per Olaisen
ISBN: 9789146229933
Förlag: Wahlström Widstrand
Serie: The Hogarth Shakespeare

Shakespeare som gangsterthriller. Den norska deckarförfattaren Jo Nesbö är en av flera kända författare som skrivit om varsin Shakespeare-pjäs till modern prosa och för Nesbö föll valet på tragedin Macbeth.

I Shakespeares tragedi får vi i inledningen se Macbeth och Banquo som precis har lyckats vinna en hård strid när de möts av tre häxor, som lovordar dem för den lyckade insatsen och Macbeth blir lovad att han ska bli landets härskare men det är Banquos son som en gång blir den som ska ärva kronan.

I Nesbös version har berättelsen om Macbeth och lady Macbeth som placerats i en förvrängd version av nutiden. För mig som teaterintresserad har denna version en hel del som är intressant. Macbeth och hans kvinna, Lady, är två hårt arbetande trogna karaktärer som plötsligt får makt och då grips de av hunger efter ännu mer makt och samtidigt blir de mer och mer paranoida och misstänker allt, till och med sina bästa vänner, för att ha svekfulla planer.

Nesbø har placerat Macbeth som stadens främsta polis i en förvriden stad där arbetslösheten slagit till hårt och de få jobb som finns är på miljöfarliga industrier som ger arbetarna dödliga sjukdomar. Stadens invånare ägnar sig åt att knarka och spela på casino.

Ett chefsjobb på stadens polis har blivit ledigt och polisen Duff har ambitionen att få jobbet. Han har fått tips om en stor knarkleverans och tänkte bli hjälte och ta langarna på bar gärning tillsammans med sina närmaste medarbetare och har struntat i att meddela sina överordnade. Som tur är för Duff har Macbeth och hans män också kollen och räddar Duff. Men tillslaget blir ändå ett gigantiskt blodbad.

Macbeth får äran för resultat och nu tycks han ha allt inom räckhåll: befordran, makt, pengar och respekt. Men han är även en före detta missbrukare, med ett trasigt förflutet. Plågad av hallucinationer och paranoia kommer han inte att kunna få det som rättmätigt är hans, om han inte dödar för det.

Jo Nesbøs version av Shakespeares berömda pjäs är en gripande thriller om makt, hämnd och skuld och den fångar mitt intresse för att författaren går ner på djupet i karaktärernas tankar, som läsare lär jag känna Macbeth och några av de andra karaktärerna mer än i Shakespeares tragedi. Det är samtidigt dess svaghet, det blir emellanåt för mycket text och det spretar lite för mycket och bitvis tycker jag att denna skrivna Macbeth-thriller än något för lång och rörig. I Shakespeares Macbeth får vi tänka och känna mer själv.

I en intervju i Bonniers Bokklubb berättar Jo Nesbø om varför han valde att skriva om Macbeth:
Vad var det med Macbeth som fascinerat dig så mycket?
Min fascination av Macbeth är kanske inte så konstig egentligen när man ser släktskapet med min egen romanhjälte Harry Hole.
Fokus ligger på att huvudpersonen gör sina moraliska – eller omoraliska – val, och på om den fria vilja egentligen finns, eller om det bara är kombinationen av de yttre omständigheterna och ens personlighet som avgör valet. Kunde Macbeth ha gjort ett annat val? Kan det tänkas att han, om han gavs en ny chans med samma förutsättningar, hade kunnat argumentera med sig själv annorlunda och valt det goda? Det är ju så vi många gånger tänker, men kanske är det bara just det – en illusion av att vi har ett val – som vi tröstar oss med. Eftersom tanken på att vi skulle vara biologiska robotar som bara agerar enligt vårt program, är allt för deprimerande och skrämmande. undantag?
Kort sagt: finns det en x-faktor? Alltså en själ som arbetar oberoende av vår beräkningshjärna. Eller är bara den idén något vi tröstar oss med?

Bokrecension: Den sista flickan av Nadia Murad – ett vittnesmål om ett folkmord i nutid

by Leave a Comment

Den sista flickan
Författare: Nadia Murad, Jenna Krajeski och Amal Clooney
Utgiven: 2018-05
Översättare: Manne Svensson
ISBN: 9789100173685 Förlag:
Förlag: Bonniers Förlag

En bok som kryper under huden på mig, ett vittnesmål om ett folkmord i nutid. Nadia, som nyss fyllt 21 och fortfarande går i skolan, kidnappas och säljs som sexslav till Islamiska statens soldater. När hon berättar om livet som slav hos IS-krigarna blir jag alldeles mörkrädd och känslan efter att ha läst denna starka berättelse från verkligheten är svår att skaka av sig. När jag går ut på gatan en stund efter att jag lagt undan boken hoppar jag till när jag ser en man i kläder som påminner om IS-soldaterna.

NMR, en nazistisk organisation i Sverige, har fått tillstånd att demonstrera vid flera tillfällen under senare tid och glädjande nog är det många i Sverige som reagerar starkt på detta och mot-demonstrerar. Nazismen utförde under andra världskriget ett fruktansvärt folkmord av judar (och också andra dödades och misshandlades som romer, kommunister, homosexuella och till och med tysk befolkning som ansågs för klent utrustade). Men var finns protesterna gentemot det folkmord som utfördes i nutiden, av IS, Islamiska staten?

Nadia Murad växte upp i byn Kocho i norra Irak, en lugn by där invånarna framför allt försörjer sig på jordbruk. Nadia drömmer om att bli historielärare eller öppna sin egen skönhetssalong. Hon och hennes stora familj och alla boende i Kocho är yazidier, som är ett folk med en egen religion, yazdanism. Livet är lugnt men samtidigt har detta folk levt under hot av och till under historiens gång men under 2010-talet blir hotet allt mer konkret och i augusti 2014 förändras allt. IS-soldater tar över deras by, dödar alla män och äldre kvinnor, kidnappar flickor och unga kvinnor. Pojkar kidnappas för att hjärntvättas till att bli pojksoldater och mänskliga sköldar. Sex av hennes bröder, och strax därefter även hennes mamma, mördas brutalt. Under tre månader utsätts hon för upprepande misshandel och våldtäkt som sexslav hos IS innan hon slut lyckas fly.

Biografin är uppdelad i tre delar. I den första berättar Nadia Murad om sitt liv i den irakiska byn Kocho där hon och hennes familj lever. Det är enormt fascinerande att få lära känna hur dessa yazidier lever och få veta mer om deras religion. De lever ett liv som på många sätt skiljer sig från vårt västerländska sekulariserade. Hon berättar att när hon går i skolan i Irak nämns deras folk och religion inte ens i deras historieböcker. Än mindre i våra svenska historieböcker.

I den andra delen berättar hon om livet som sexslav, som är förfärligt. Att människor kan göra så mot andra människor, det är mörkt. I den tredje delen får vi läsa om flykten och oj, vilken nagelbitare det är. Jag känner det som att jag är med där och flyr och jag sitter på helspänn när jag läser om varje vägkontroll de ska ta sig igenom.

Idag är Nadia Murad bosatt i Tyskland och är människorättsaktivist och goodwill-ambassadör för FN. 2016 nominerades hon till Nobels fredspris.

Det är en bok jag hoppas många läser och att den får oss att öppna våra ögon och reagera starkare när folkmord sker i nutid. Det räcker inte att ha motstånd mot nazisterna, som står för samma hemska indelning av människor i “vi och dom” som Islamiska staten står för: varje gång det dyker upp sådana rörelser som bygger på att döda de som inte är som de själva: då måste hela världen stå emot. Det får inte ske igen.

Från Wikipedia:
Yazidier (även yezidier, jezidier, jezider eller ezedier) är en etno-religiös grupp med ursprung i Mellanöstern. De är anhängare av religionen yazdanism med utbredning i Irak, Iran, Turkiet, Syrien, Armenien och Georgien samt i nyare tid också i Europa, med tyngdpunkt i Tyskland. Tillförlitliga uppgifter om det totala antalet yazidier saknas. Uppskattningar varierar mellan färre än 100.000 och 700.000. I exil levde 2014 en större kontingent yazidier i Tyskland.

Bokrecension: Visst kan man dansa efter Auschwitz – Karin Brygger

by Leave a Comment

Visst kan man dansa efter Auschwitz: Fragment ur Göteborgs judiska historia
Författare: Karin Brygger
Utgiven: 2018
ISBN: 9789188383303
Förlag: Bokförlaget korpen

För mig har Förintelsen något fiktivt över sig. Jag har besökt Auschwitz, läst det som skolgången föreskriver, lyssnat på överlevare, tagit del av bild- och ljudmaterial i form av både autentiska och spelade skepnader, försökt förstå. Ändå känns det avlägset. Mitt antagande har varit att de få generationerna mellan mig och 40-talet ändå varit ett tillräckligt tidsligt avstånd för att göra det alltför mycket historia, inte tillräckligt mycket insikt. Det slår mig när jag läser Visst kan man dansa efter Auschwitz av Karin Brygger att jag förbisett något: det rent fysiska avståndet mellan Sverige och Tyskland eller Polen. Få spår av Förintelsen står att finna i Sverige eller för den delen Göteborg. Men de finns.

Ingen europé kommer undan eller undslipper det arv 1900-talet efterlämnade. Även om vi är medvetna om att en uppdelning av historien i sekler är en bekvämlighetsgärning, är det ändå så vi vill förstå det förgångna. I centrala Göteborg står Gustav II Adolf och pekar nedåt – här skall det ligga – och skansarna Lejonet och Kronan påminner oss om stadens ursprungliga militärstrategiska funktion. Det finns lämningar som vittnar om något ännu äldre, men det en utsocknes besökare lägger märke till är just det övertydliga: statyerna, byggnaderna, de stela hamnkranarna, de gamla arbetarkvarteren som idag är belamrade med caféer, några små detaljhandlare och ett tappert antikvariat.

Brygger reflekterar tidigt i boken kring varför vissa saker lyfts fram och koms ihåg medan andra lämnas vind för våg och endast lever som minnen. Dessa traderas mellan en minskande skara människor – om det så är släkter eller akademiker. Den här boken utgör ett försök att bevara det den stora berättelsen inte förtäljer och undertiteln Fragment ur Göteborgs judiska historia vittnar om ansatsen. Den är en utvidgning av de artiklar hon tidigare skrivit för GP.

Boken är en skärva av Göteborgs judiska historia, nedstänkt med en droppe blod från kontinenten. Ofrånkomligen är det därmed även en inblick i Göteborgs framväxt. Vi var många som mötte upp NMR när de marscherade 2017. Lite visste jag emellertid om stadens judiska historia. Det var en kraftmätning på en större arena, men det är i det lilla vi får hjälp att knyta an och förankra. Som boende i Göteborg blir läsningen kanske extra intressant. Att Andra långgatan har så djupa judiska spår visste jag inte. Jag visste inte ens att här fanns en synagoga! Den gamla judiska begravningsplatsen vid Svingeln åker jag förbi närapå varje dag där den ligger inklämd mellan spårvagnsrälsar, busskurer och vägarbeten. Det ser lite sorgligt och ovärdigt ut.

Boken sträcker sig ibland bortom stadsgränsen. Exempelvis berör Brygger hur Marstrand för judar under historien fungerat som inreseportal till Sverige. Hon har vävt samman en text som är lättillgänglig och intressant. Följer man trådarna – exempelvis den om konstnären Lisskulla Brenner eller den mer kände Primo Levi – så öppnas det för nya perspektiv. Framför allt fastnar jag för hur personligt hållen den är. Jag menar, hur ofta får vi ta del av familjerecept på keskakor! Boken har ett rikt och överlag väl utvalt bildmaterial som kompletterar och levandegör.

Kanske borde den här boken följa med ut till Göteborgs-hushållen när broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ändå i dagarna skickas ut. Och om man kan dansa efter Auschwitz? Det överlåter jag till någon som inte är dansant som en nykter container att svara på.

 

Dick Harrison skriver om England, landet som ligger honom varmt om hjärtat

by Leave a Comment

Nästan alla svenskar har en relation till England, men faktum är att de flesta av oss egentligen har grunda kunskaper om landets historia. Varför ser England ut som det gör? På vilket sätt skiljer sig landets förflutna från Skandinaviens? Detta är frågor som besvaras i Dick Harrisons nya verk om Englands historia.

Ett pressmeddelande berättar:
Historieprofessor Dick Harrison är en riktig anglofil, som under en tid på 1990-talet levde och arbetade i London. I sitt arbete med det moderna tvåbandsverket Englands historia fick han chansen att dyka ner i landets dramatiska historia.

– Jag har skrivit om England, men också om den värld och de folk som i historisk tid har influerats av England och engelsmännen. England utgör navet i en krönika som, ju längre fram i tiden vi blickar, omsveper allt större delar av jorden, berättar Dick Harrison om projektet.

I Englands historia del 1 skildras landets utveckling från forntida folkvandringar till uppkomsten av städer och parlament, kungariken och grevskap. Läsaren får också ta del av de stora sociala, ekonomiska och kulturella processerna.

– Det har länge saknats en modern skildring om Englands historia på den svenska bokmarknaden. Dick Harrisons böcker kommer att bli ett standardverk för alla som är intresserade av det mångsidiga landets historia, säger bokens förläggare Lena Amurén.

Utgivning: Englands historia del 1, 21 maj
Utgivning: Englands historia del 2, september

Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet. Han har blivit känd för en större publik genom sin medverkan som sakkunnig i tv och radio och för sin entusiasmerande berättarstil.

Dick Harrison har skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Till hans produktion kan nämnas Stora döden (2000), en bok om digerdöden som belönades med Augustpriset och trebandsverket Slaveri (2006–2008) som kom i en ny komprimerad utgåva 2015, Slaveriets historia.

Historiska Medias främsta kännetecken är utgivningen av populärhistorisk och samhällsnära sakprosa samt historiska romaner och deckare. Bland våra författare finns välkända namn som Antony Beevor, Anna Lihammer, Dick Harrison och Maria Gustavsdotter.