Orange Is the New Black – säsong 6
Betyg 3
Premiär på Netflix 27 juli 2018
Tv-serien om kvinnorna på det amerikanska fängelset Litchfield gjorde stor succé som tv-serie. Serien bygger ganska fritt på boken av Piper Kerman som förvandlade sin upplevelse som intern i en bok. Serien är betydligt bättre och mer berörande än boken.
Mitt i sommarhettan 2018 släpptes nu säsong 6. Det är starkt av skaparna bakom serien att lyckas krama ur hela sex säsonger av en ganska tunn bok. Säsong 5 var rätt stark då den skildrade det stora fångupploppet. Säsong 6 är en enkel redovisning av hur det gick för de olika inblandade. Vi får följa Tasha ‘Taystee’ Jefferson som utåt blev symbolen för fångupploppet eftersom hon förhandlade ör fångarna. Nu blir hon misstänkt för att ha orsakat den vidriga fångvaktaren Piscadellas död. Den som sett säsong 5 vet att han blev skjuten av de kravallpoliser som gick in i det källarutrymme i en före detta pool som fången Frieda gjort om till ett gömställe med mat och dryck. Detta är ingen spoiler eftersom detta berättas i första avsnittet av säsong 6.
Seriens styrka är att den pekar på olika aspekter kring hur problem med det amerikanska rättsväsendet och fängelsesystemet och den uppenbara strukturella rasismen. En annan av seriens styrkor är att de flesta karaktärer är relativt trovärdiga i att de skildras med både sämre och bättre sidor. Vi får följa både fångvaktares liv och utveckling och fångars och fängelsechefer.
I säsong 6 har fångarna flyttats till en högsäkerhets-fängelse och livet där är hårdare än de varit vana vid. Dessutom vill fängelseledningen och myndigheterna ha några syndabockar, några av fångarna måste få stränga straff och ställas inför rätta. Fångarna ställs inför svåra ultimatum och tvingas att ange varandra för att slippa förlänga fängelsestraff.
Också vakterna flyttas till den nya fängelset och vi får följa hur de tar sig vidare efter de påfrestande upplevelserna, några av dem var ju dessutom tagna som gisslan av fångarna under upploppet. För vakterna blir det också en svår omställning att jobba med högre säkerhet.
För alla fans av serien är säsong 6 efterlängtad. Vi vill se hur det går för de olika karaktärerna. Som
Doggett som lyckades rymma, hur går det för henne? Hur går det för Pipers och Alexs kärlekshistoria?
För fångarna blir det en helt nya förutsättningar när de inte längre hamnar på samma avdelning och dessutom råkar in i ett gängkrig. Vi får möta några nya karaktärer, de flesta lite väl ytligt och överdrivet tecknade.
Ett minus för säsong 6 är också att den bitvis är för gullig och för komisk, en del av karaktärerna blir en parodi på sig själva som Suzanne och Lorna Morello.
Tyvärr återstår minst en säsong. Digitalspy berättar att Netflix efter säsong 4 ett kontrakt på ytterligare tre säsonger – som innebär att manusförfattaren Jenji Kohan medverkar framtill säsong sju. Någon gång under 2019, troligen under sommaren, kan vi vänta att den säsongen kommer.
Om du vill se en serie om kvinnor i ett fängelse som känns både mer realistisk och är lite hårdare så har den australienska serien Wentworth precis släppt en säsong 6 som finns på C More Play.
Den amerikanska tv-serien Criminal Minds om FBI:s beteendeanalysgrupp i Quantico måste bara en ovanligt lyckad spänningsserie som lyckats hålla i 13 säsonger (säsong 12 finns tillgänglig i Sverige via Viaplay, säsong 13 sänds i amerikansk tv och på amerikanska streamingtjänster). Det första avsnittet i den första säsongen hade premiär i den amerikanska tv-kanalen CBS 22 september 2005. Frågan är hur många säsonger den kommer att hålla? I säsong tolv har några av de tongivande karaktärerna lämnat serien som Aaron Hotch (spelas av Thomas Gibson) och Morgan (spelas av Shemar Moore som nu har huvudrollen som Daniel ‘Hondo’ Harrelson i tv-serien S.W.A.T).
De tre nya karaktärerna i säsong tolv (Dr. Tara Lewis som spelas av Aisha Tyler har i och för sig varit med i några säsonger nu) fungerar inte tillsammans med Reid på samma sätt. Ett skäl är nog för att såväl Dr Tara Lewis som övriga två nya, Luke Alvez och Stephen Walker är något åt samma typ som Reid, de är mycket intellektuella och smarta och har inte samma muskulösa utstrålning som Morgan. Mixen fungerar helt enkelt inte längre – och dessutom har Penelope Garcia också börjat bli en karikatyr av sig själva i hög grad.
Själva mordberättelserna är rätt ofta likartade – en människa som blivit illa behandlad som barn hämnas genom att begå seriemord. I några fall finns det några supersmarta seriemördare som tänker ut de mest avancerade mordplaner. Ibland är det svårt att tro på att det skulle kunna hända. Seriens stora behållning är karaktärerna och relationerna mellan Beteendeanalysgruppens medlemmar, hur de samarbetar och hur de klarar av att kombinera detta krävande arbete med sina privatliv.
Som svensk har jag ytterligare ett skäl till mitt intresse för serien. Det var till Bhagman och hans stad i Oregon som den svenske artisten Ted Gärdestad begav sig och stannade i flera år. Ted Gärdestad lär ha varit där under de år då konflikterna eskalerade mellan Bhagwans anhängare och den amerikanska omgivningen som ju mynnade ut i försök till giftmord, till planer att mörda en amerikansk politiker och från amerikanskt håll att förbjuda en stor grupp hemlösa att rösta i val.
Jana bor i Frankfurt tillsammans med sin pojkvän och hans dotter. Hon får ångestanfall och blir helt förstörd när hon blir utan sitt jobb. Hennes karriär betyder så mycket för henne. Hon hinner dock inte vara arbetslös många timmar utan hon blir kallad till Christelle Leblanc (spelas av Désirée Nosbusch) som är en ledande medelålders kvinna i finansvärlden. Christelle Leblanc lovar att rekommendera Jana till ett jobb i Luxemburg, hos Gabriel Fenger (spelas av Barry Atsma), en av de nya stora stjärnorna i finansvärlden. Men … det finns ett men. Christelle Leblanc säger att hon förväntar sig en gentjänst så småningom.
Mest berörande är att följa föräldrarna och farbrodern, som nu måste leva i djup sorg och saknad. Föräldrar med sorg, som förlorat ett barn, det vet jag tyvärr alldeles för mycket om hur det är. Jag lever med detta och känner tusentals andra föräldrar med samma tragedi, eftersom jag är med i flera olika grupper och föreningar för oss föräldrar som förlorat ett barn. Jag känner igen föräldrarnas reaktioner i Seven Seconds, fast allra mest pappan som bär på skuldkänslor och som sakta försöker hitta ett sätt att överleva med sin djupa sorg. Det finns några starka scener från kyrkan där medlemmar kommer med floskler.
Hon har sina stora problem och polismannen, Fish Rinaldi (spelas av Michael Mosley), som jobbar med henne har sina problem. Han är skild och bor ensam med en massa hundar. Att de två med jämna mellanrum bryter ihop och förlorar tron på sig själv är i och för sig lite ovanligt i en kriminalserie, men det blir lite för mycket av det. Och de gör också några misstag som jag har svårt att tro på att de skulle göra. Jag har lite svårt att tro på att personer med de positioner de har och det ansvar de har skulle göra sådana misstag.