Recension av TV-serier

Midnight Mass
Betyg 3
Premiär på Netflix 24 september 2021
Regi Mike Flanagan

En fascinerande tv-serie av skaparen av skräckserien The Haunting of Hill House. Midnight Mass är en serie som tar upp de djupaste existentiella frågorna om liv och död, om evighet och tiden, om religion och andlighet. Detta gör serien bra men något övertydligt. Det som drar ned betyget är det övertydliga och inblandningen av traditionella skräckmoment som vampyrer.

Seriens olika karaktärer representerar olika sätt att se på liv och död. Det fungerar delvis bra men delvis är det övertydligt. Regissören låter flera av karaktärerna hålla för långa monologer där de utvecklar sin syn på de stora frågorna, om vad som finns efter döden. Slutmonologen skriver oss på näsan vad vi ska tänka, där känns det som att seriens skapare inte kan hålla tyst om sin egen inställning. Serieskaparen är bra på att skapa skräck-serier – men jag är kluven till de moment av skräck som kommer in i denna serie. Det går förstås att tolka dessa moment på olika sätt men delvis känns den delen som påklistrad, onödig. Visst går dessa skräckscener och hemskheter att tolka metaforiskt.

Handlingen utspelar sig i ett samhälle på en ö som drabbats hårt av ett stort oljeutsläpp. Eftersom en stor del av befolkningen livnär sig inom fiske får oljekatastrofen svåra följder. En ung man, Riley Flynn (spelas av Zach Gilford) återvänder till ön efter att ha avtjänat ett fängelsestraff för att ha dödat en flicka då han körde rattfull. Riley tyngs av skuldkänslor och har svårt att ta itu med sitt liv, han känner hur orättvist det är att han överlevde medan den unga oskyldiga flickan dog. Samtidigt som Riley återvänder dyker en ung präst, Paul (spelas så bra av Hamish Linklater), upp i samhällets katolska kyrka. Paul berättar att han blivit ditsänd för att vikariera för församlingens gamla präst som rest iväg på en pilgrimsresa till Jerusalem.

Ganska snart efter att den unge prästen dykt upp sker mirakler vilket gör att kyrkan drar allt fler besökare. Men mirakler kan ha ett pris.

De första två avsnitten av seriens sju avsnitt är suggestiva, spännande och så bra. Eftersom jag läst om serien innan jag började titta på den visste jag att mirakler skulle ske. Det tar regissören drygt två avsnitt innan miraklerna hände och det är suggestivt och spännande att komma närmare personerna men inte vet vad som ska hända, bara att något ska hända.

Den kanske mest intressanta frågeställningen som serien väcker är frågan om vad evighet är. Vi som är varelser bundna till tid: kan vi ens föreställa oss vad evighet är. Vad skulle det kosta att existera i evighet?

Tv-serien tar upp de stora existentiella frågorna, men som helhet hade serien vunnit på att dra ned på övertydliga monologer och minska skräckelementen i de senare avsnitten.

The White Lotus
Betyg 4
Alla sex avsnitt från säsong 1 finns på HBO Norden från 13 augusti 2021

The White Lotus är en helt fantastiskt välgjord absurd skildring av kolonialismen, i symbolisk form skildrad genom stenrika vita amerikaner som lägger sin semestervistelse på ett hotell i Hawaii. En rakt-på-beskrivning av de vita privilegierade med alla sina nojor.

Tv-serien är unik, jag har inte sett någon liknande serie som varit lika välgjord. Den är en slags komedi men samtidigt ett drama och en bakvänd kriminalhistoria och framför allt en underbar träffsäker skildring av hur dessa stenrika vita amerikaner ljuger för allt och alla och mest av allt för sig själva. Den visar temat direkt då hotellpersonal står uppradade och välkomnar den nya gruppen av gäster och en av kvinnorna i personal, som är från ortsbefolkningen, är höggravid men inte vågat berätta det för hotellets manager av rädsla för att förlora jobbet – och hon föder på hotellgolvet.

Den ena karaktären mer egotrippad än den andra. Den stenrika kvinnan som gjort en förmögenhet på kvinnokampen men som inte tänker på sin man förrän han ingriper med våld i en våldsam situation. Pappan som bara tänker på sig själv och när han ska göra något med sin son blir det helt på pappas villkor, de ska göra det pappan skulle tyckt vara kul när han själv var tonåring. Dessutom när pappan vill stärka bilden av sig som en modern man berättar han saker för sonen som sonen inte alls vill veta. Där finns den stenrika småfeta kvinnan som rest till Hawaii för att slänga sin mammas aska i havet och som gått på alla alternativa behandlingar som finns. Hon är helt innesluten i sin egobubbla, till och med när hon tror att hon vill hjälpa en av de lokala kvinnorna att starta eget företag, så är det ändå bara för att stärka sitt eget ego.

Serien börjar med att vi får veta att under vistelsen på hotellet kommer ett mord att ske. Det spännande blir då att försöka lista ut vem som blir mördad och vem som är mördaren. Också där gör seriens skapare en tvist som stryker under temat.

De sex avsnitten är precis perfekt format. Men det är en avslutat berättelse och när nu besked kommer att en säsong två kommer skriker jag: NEJ. Det kan aldrig fungera och bli lika bra. Aldrig någonsin kan det bli lika bra.

The White Lotus
Betyg 4
Premiär på HBO Nordic 11 juli 2021
Regi och manus Mike White
I rollerna Steva Zahn, Alexandra Daddario, Sydney Sweeney, Jennifer Coolidge, Connie Britton

En serie som verkligen sticker ut. Den är så snyggt producerad och både rolig, skrämmande, spännande och realistisk trots att den är absurd. Det är en miniserie med sex avsnitt som utspelas på ett lyxhotell för stenrika amerikaner på Hawaii. Vi får följa intriger mellan både hotellgäster och personal. Manusförfattaren och regissören Mike White har valt att vända på steken från hur deckare brukar fungera. Redan i första scenen i första avsnittet får vi reda på att någon kommer att mördas. Spänningen ökar i avsnitt efter avsnitt: vem är det som ska flippa ut och begå ett mord och vem blir offret?

Runt om på framför allt tv-serie-inriktade hemsidor spekuleras det när detta skrivs för fullt om vem som kommer att bli mordoffret. Denna recension görs efter att fem avsnitt visats. Jag är medveten om att det sista avsnittet kan vara så bra och knyta ihop säcken på ett så fenomenalt sätt att betyget borde bli ännu högre än 4.

Det är en i högsta grad post-modernistisk handling med den amerikanska familjen Mossbacher där mamma Nicole är den som försörjer familjen med sin gigantiska framgång som konsult åt kvinnor i affärslivet och med dottern Olivia som tror sig vara solidarisk men är värsta egoistiska självcentrerade personen. Vi får möta stenrika, ensamma amerikanskan Tanya McQuoid som är på Hawaii för att slänga askan efter sin mamma i havet och som inbillar sig själv att hon ska hjälpa en kvinna från Hawaii att starta eget företag, men allt Tanya vill är egentligen att göra saker åt sig själv. Kolonialismen beskrivs på så många sätt i de olika karaktärerna. Det är både sorgligt, tankeväckande och komiskt ironiskt.

Antalet streamingtjänster som erbjuder filmer och tv-serier har exploderat i antal under senare år: HBO, Netflix, Amazon Prime, Disney +, TriArt Play, Drakenfilm, Paramount, Discovery +, ComHem + med flera. Frågan är: vilka familjekassor kan i längden ha råd med alla streamingtjänster? Någon gång måste människor som inte är stenrika välja. Jag ska vara ärlig att HBO har legat i riskzonen att väljas bort av mig. Serien är slarvig med en hel del. Svenska undertexter kan dröja flera dagar innan de kommer och nya avsnitt som utlovats komma en särskild dag kommer inte alltid på dagen – och om man planerat att titta på ett nytt avsnitt samtidigt med frukosten innan man ska iväg på jobb, då kan vara säker på att just den dagen kommer det nya avsnittet inte förrän många timmar senare. Men genom att HBO lyckas ha en fingertoppskänsla i sitt val av intressanta serier så hänger tjänsten kvar i mitt utbud. The White Lotus är ett sådant lyckat val av HBO.