• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Vikings säsong 6

7 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Vikings – säsong 6
Betyg 3
Andra halvan av säsong 6 hade premiär 5 januari 2021 på HBO Nordic

I sista avsnittet av första halvan av säsong 6 såg vi hur Ivar och Björn stred på liv och död och vi vet att Björn blev dödligt skadad. Men hur gick det sedan? Dog han? I återstående tio avsnitt i denna sista säsong får vi många svar och cirklarna sluts på många sätt. Hur går det för Ivar hos ruserna och den förfärliga Oleg? Hur går det för Ivar och Oleg i Norge? Hur går det med slutstriden i Kattegatt? Och vad har hänt med Ubbe och hans följeslagare som vill ta sig till det gyllene landet långt bort i väster? Och hur går det för kung Alfred i Wessex, son till munken Athelstan? Ni har väl inte glömt dem? De sista tio avsnitten tar med oss på en fängslande resa där vi får följa upp de många olika trådar som spunnits i serien.

Det är en rätt bra sista del av sista säsongen, spännande av och till och serien lyfter fram existentiella frågor mycket mer än vad som gjorts tidigare. Det är dess stora styrka. En annan. styrka är att människorna inte är huggna i sten utan utvecklas, så som det oftast är i livet. Vi lär oss av händelserna och vi utvecklas genom möten med andra.

Min största kritik mot serien är hur religionerna skildras och då i synnerhet vikingarnas asatro. I serien och i synnerhet i dessa tio avslutande avsnitt skildras vikingarna och deras förhållande till Oden, Tor, Freja med flera som om de har samma slags relation till dem som en kristen till Jesus. Jag har svårt att tro på att vikingarna trodde på gudarna på samma sätt eftersom all religionsvetenskaplig forskning visar att paganism (hedendom) inte har trosartiklar på samma sätt de tre abrahamitiska religionerna kristendom, islam och judendom. Kristendom sticker dessutom ut ännu mer och i synnerhet den lutherska varianten som genomsyrar en stor del av det västerländska samhället. Det tror jag påverkar serieskaparna mycket mer än de själva förstår. För anhängare av paganism är frågan: “Vad tror du på?” ofta inte alls relevant. För dem handlar religionen om vad de gör. Inom luthersk kristendom är det tron och hur den formuleras som är det viktiga.

Annan kritik jag har gäller i synnerhet denna sista del av sista säsongen. Där är mycket våld och ofta i ultrarapid. Skildrat lite mer än det behövs, tycker jag. Att världen är våldsam och alltid varit det är visserligen en del av hur livet är och har varit, men emellanåt tycker jag det frossas i dessa närkamper mer än vad som behövs för berättelsen.

En annan kritik jag har är att det dykt upp en del nyare karaktärer som är rätt ointressanta: som Ingrid som blir drottning i Kattegatt och Erik som blir en nära medhjälpare till Kung Harald.

Vad som är jättebra är att det står tydligt att detta är den absolut sista delen. Serien har liksom många serier dragits ut på lite mer än vad som är bra. För min del var de första tre säsongerna bäst.

Men de sista tio avsnitten är väl obligatoriska för alla som sett allt innan dess. Trots allt är det karaktärer jag följt och vill se hur det går för dem.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension: Julkalendern “Mirakel” – magisk berättelse mellan julen 1920 och 2020

5 december, 2020 by Martin Moberg

Mirakel
Betyg: 4
Start 1 December 2020 i SVT

Manus: Peter Arrhenius, Sara Young och Fredrik Agetoft. 

Regi: Calle Åstrand. 

Medverkande skådespelare: Sarah Rhodin, Bibi Lenhoff, Johan Glans, Annika Andersson, Joel Adolphson, Babben Larsson, Maja Rung, Andreas Rothlin Svensson, Emanuel Kielin, Dragomir Mrsic, Emil Brulin, Ossian Nordh, Therése Lindgren m fl.

Berättarröst: Sten Ljunggren

(Skärmdump: SVT Play, 5 december 2020, Martin Moberg, Kulturbloggen)

Årets julkalender i SVT som är den sextionde i ordningen, har titeln “Mirakel” en finurlig titel visar det sig. Då bl a de två huvudpersonerna heter Mira (Sarah Rhodin) och Rakel (Bibi Lenhoff), men också det faktum att julkalendern detta på många sätt mycket speciella år, kretsar kring framställa energi på ett icke tidigare skådat och helt klimatvänligt sätt det med hjälp av ett konstgjort litet svart hål (!).

Ja, det är sannerligen ett mirakel i sig att ens kunna skapa ett sådant kosmiskt ytterst kraftfullt fenomen i ett helt vanligt laboratorium och därefter kunna kontrollera utan att det spårar ur. Men det är just vad det gör, det händer ett tekniskt missöde för forskarna Vilgot (Johan Glans) och Anna-Carin (Annika Andersson). För det lilla maskhålet sliter sig för att sedan snabbt dra iväg och där tar årets julkalender sin spännande början.

Året allt detta speciella händer är det år som vi kallar nutid år 2020, det förlupna maskhålet försvinner snart till vindsvåningen på en gammal herrgård, som numera är ett HVB-hem, där flickan Mira bor sedan hennes föräldrar omkom i en bilolycka. Och så öppnas portalen genom maskhålet mellan år 1920 och år 2020.

Mira, som väntar på att bli adopterad, tar sig upp på vindsvåningen och då händer det hennes innersta personlighet faller genom maskhålet, och förflyttas till samma herrgård 100 år tidigare, år 1920. Samtidigt sker samma förflyttning exakt samma tidpunkt 100 år tidigare, när flickan Rakel, som bor i samma herrgård med sin familj, på andra sidan vidrör maskhålet och hennes personlighet förflyttas till Miras kropp i HVB-hemmet år 2020.

Ett klassiskt sätt att skifta själ eller personlighet, som har provats förut i filmhistorien framför allt i Hollywood-filmer att vips försättas i situationer i en helt annan kropp i interaktion med andra som är vana vid att man är och beter sig på ett specifikt sätt. Men så är man inte på det förväntade sättet, vilket leder till roliga förvecklingar och det sker i “Mirakel” också.

Men det alldeles nya här är sättet detta oväntade skifte sker på genom ett litet konstgjort maskhål på en vindsvåning på en gammal svensk herrgård. Och att det sker i en brytningstid för både Mira och Rakel, båda vill att det ska hända något speciellt nu i juletid. Och det får de verkligen vara med om, sannerligen. Men kommer de att komma hem var och en till “sin” tid?

Den lilla osäkerheten är bra att den finns där, en sorts cliffhanger som gör att man oberoende ålder faktiskt vill titta på vart avsnitt fram till julafton. Jag kan konstatera att den bärande berättelsen i årets julkalender den håller måttet. Detta då den bl a knyter an på ett bra sätt till en av vår tids största globala utmaningar – klimatförändringarna.

Det får manusförfattarna till genom att helt enkelt t ex att låta julmånaden december 1920 vara mycket kall och snöfylld, medan det år 2020 runt samma herrgård istället råder barmark och det är sydsvenskt vintergrått. Men också själva antitesen mellan 1920 och 2020 lyfts fram bra i årets julkalender, det har ändå gått 100 år, det utan att på något sätt skriva år 1920 på näsan.

Ta t ex synen på energi och hur man producerar den, och tillgängliggör densamma – nu 2020 är inte kol så klockrent att bygga samhällets samlade energibehov på även om en liten “tur-kolbit” vackert lagd på en sammetskudde på den gamla herrgården år 1920 ger sken av det motsatta. Tycker att “Mirakel” är en både bra och sevärd julkalender, som sänds på SVT 1 resp SVT Barn och på nätet (SVT Play) fram till den spännande upplösningen den 24 december.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: julkalender, Klimat, Kulturbloggen, Mirakel, Recension, SVT, tv

Recension av tv-serie: Björnstad – en av bästa tv-serierna i höst

20 oktober, 2020 by Rosemari Södergren

Björnstad
Betyg 4
Premiär på HBO Nordic 18 oktober 2020
Regi Peter Grönlund
Manus Anders Weidemann, Antonia Pyk och Linn Gottfridsson
I ledande roller: Ulf Stenberg, Aliette Opheim, Tobias Zilliacus, Miriam Ingrid och Oliver Dufåker.

En stark tv-serie om människors beteenden när staden/orten är utsatt för skandal. Hur människor sluter sig samman och hyllar våldtäktsmän ifall de är viktiga för ortens framgångar.

En grånad hockeyhjälte återvänder till den norrländsk staden Björnstad som är på fallrepet. Hockeygymnasiet är på väg att flyttas till en annan ort och stadens hockeylag är på väg ned till botten. Då kommer ortens son Peter Andersson hem från spel i NHK och ska ta över herrlaget och rädda staden. Peter Andersson inser direkt att A-laget är bortom räddning men däremot finns det några riktiga starka talanger i juniorlaget och han tar hand om dem och en succé verkar vara på väg. Men då händer det som inte borde hända. Lagets stora hjälte våldtar Peter Anderssons dotter.

Dramaserien i fem avsnitt är baserad på den internationella succéromanen skriven av Fredrik Backman (En man som heter Ove) och regisserad av Guldbaggebelönade Peter Grönlund (Goliat, Tjuvheder). Björnstad är inspelad i Gällivare med omnejd samt i Övertorneå, Haparanda, Kalix, Malmberget och Kiruna.

Bygdens hela framtid vilar på juniorlagets framgångar som i sin tur vilar på lagets starkaste kugge Kevin. När han blir gripen av polis, anklagad för att ha våldtagit Maya växer hatet. Inte mot den som våldtagit utan mot den som anklagar bygdens stora hopp för att ha begått ett brott.

Serien är stark och mycket välgjord. Det är svårt att slita sig. Karaktärerna är trovärdiga och begripliga och det går att förstå deras handlingar även om jag inte håller med dem. Det känns som att jag är där med på plats och jag kan bli så arg på Kevins pappa som är en sådan där välbärgad man som utnyttjar sin finansiella status till att påverka ortens makthavare att ta beslut som gagnar honom och hans son. Kevin spelas bra och vi förstår hur han inom sig pendlar mellan att upprätthålla sin status och samtidigt har samvetskval och vill säga sanningen, men trycket från pappan och omgivningen är för kraftigt. Det är en av de bättre tv-serierna som kommit i höst.

HBO som visar serien skriver om den:
Björnstad handlar om hoppet som för ett litet samhälle samman, de hemligheter som sliter det itu, det mod som krävs för att gå emot gruppen och konsekvenserna av hur vi uppfostrar våra barn.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av TV-serie: Into the Night – jag kunde inte slita mig när jag börjat titta

5 maj, 2020 by Rosemari Södergren

Into the Night
Betyg 4
Premiär på Netflix 1 maj 2020
Skapare Jason George
Medverkande Pauline Etienne, Laurent Capelluto, Stefano Cassetti
Säsong ett har sex avsnitt

En oerhört spännande serie som kan kategoriseras under som apokalyptisk science-fiction drama thriller. Den är allt det och mer. Jag kunde inte slita mig när jag väl börjat titta och jag sträck-tittade hela serien. Då första säsongen bara har sex avsnitt är det möjligt att se hela serien under en kväll eller en dag på helgen.

Att den lanseras nu, mitt i corona-krisen då viruset covid-19 lamslagit en så stor del av världen, blir en extra knorr. Den kris världen drabbats av nu är i och för sig inte på samma nivå som den som beskrivs i tv-serien men paralleller finns. Into the Night börjar med att ett flygplan som är på väg från Belgien till Moskva i Ryssland blir kapat av en italiensk Nato-officer som desperat tvingar flygkaptenen att flyga västerut istället. Kaparen hävdar bestämt att planet måste undvika solens strålar och flyga endast i nattens mörker.

Det visar sig snart att kaparen har rätt. Nästan hela världen har dött av solens strålar och flygplanet måste fortsätta att flyga med natten. Givetvis måste planet landa emellanåt för att fylla på med bränsle och mat.

Även om besättning och passagerare vet att de tillsammans står inför en svår utmaning agerar de inte alltid så genomtänkt eller som en sammansvetsad enhet. De olika karaktärerna har sina bakgrunder och olika mål med sina beteenden. Karaktärerna är skickligt tecknade och mycket trovärdiga och skildringen av deras sätt att agera ger en stor del av seriens djupa behållning. Dessutom är den  spännande och snyggt filmad och ljudsatt.

Into the Night är den första belgiska original-Netlix-serie och den bygger på den polska science fiction romanen iThe Old Axolotl by Jacek Dukaj. Netflix tar mer och mer plats som den mest intressanta streamingtjänsten då Netflix producerar serien från olika delar av världen.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Unorthodox – helt underbar

3 april, 2020 by Rosemari Södergren

Unorthodox
Betyg 4
Miniserie i fyra avsnitt på Netflix

Denna miniserie har hyllats runt om i världen och det är välförtjänt. Det är en av de bästa miniserierna i år i alla fall.

Huvudpersonen är nittonåriga Ester, Esty kallad, som växt upp i en strängt ortodox-judiskt kvarter, Williamsburg, i New York. Hon har gifts bort i ett arrangerat äktenskap och lever enligt gruppens rigida regler. Denna ortodoxa inriktning av judendom gör stor skillnad på män och kvinnor. Männen får utbildning (främst inom deras religiösa inriktning) medan kvinnornas uppgift är att föda många barn. Gruppen har tagit på sig ansvar för att ställa till rätta att så många judar dödades av nazisterna och i andra förföljelser.

Esty får nog av detta regelfyllda liv en dag och rymmer till Berlin där hennes mamma bor. Hennes mamma har lämnat den strikta gruppen och dess gemenskap, hon anses syndig och förtappad.

Serien har många kvaliteter. Vi får en inblick i livet i denna speciella ortodoxa grupp och kan delvis förstå varför det är svårt för någon att lämna en sådan gemenskap, även om jag tänker att för många av oss som är uppväxta i ett så sekulariserat land som Sverige kan ha svårt att se något positivt i det livet. Det är inte speciellt snällt skildrat heller, fast ändå känns det något så när ärligt.

Livet i Berlin och den frihet som finns där är inte helt lätt att anpassa sig till heller för Etsy. Serien skildrar människornas karaktär till stor del ärligt och trovärdigt och den är varm och helt underbar.

Serien bygger på författaren Deborah Feldmans memoarer, men följer inte memoarerna strikt. Dagens Nyheters recensent skriver: Ett litet feministiskt mästerverk som berättar en livsbejakande, originell och hjärtskärande historia om kvinnlig frigörelse mot fonden av ultraortodoxt liv i Brooklyn.

Det är mycket bra uttryckt.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: judendom, Netflix, Recension, Recension av tv-serie, Religioner

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 9
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in