Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av TV-serie: Babylon Berlin – bland det bästa och starkaste som visas med tv-serier i sommar

by

Babylon Berlin
Betyg 4
Visas på SVT Play – vT de två första säsongernas 16 avsnitt på ett bräde, med åtta dubbelavsnitt.

Babylon Berlin är en mörk och spännande tysk kriminalserie. Den utspelar sig i Berlin nder Weimarrepubliken, i slutet av 1920-talet, då fattigdomen och arbetslösheten står i stark kontrast till de rikas överflöd.
Där är dekadens och ett utbud av sexuella tjänster som än idag skulle utmärka sig. I denna smältdegel skickas kriminalkommissarie Gereon Rath från Köln för att lösa ett fall. Eller lösa är egentligen inte korrekt. Utåt sett ska han vara med och lösa ett fall. Vad han egentligen ska göra är att hitta och förstöra bevis som kan hindra en mans politiska karriär.

Gereon Rath vill gärna vara en rättrådig polis och han vill ta kampen mot korruption, vilket inte är en lätt kamp. Att ingen enbart är en hjälte och inte ens seriens bovar är enbart onda – det är en av seriens stora styrkor och gör den fascinerande trovärdig. Och sorglig. För det skulle vara så mycket lättare om alla bovar vore rakt igenom onda och alla hjältar rakt igenom goda.

Under Weimarrepubliken växte en nationalistisk rörelse fram som så småningom bildade Hitlers parti. Det är en mycket välgjord serie där vi får en djup inblick i vad som rörde sig i Berlin och i Tyskland innan Hitler tog över. Vi får se var ryssarna gjorde och hur utbredd korruption var.

Det är en stark tv-serie, välgjord och påkostad. Den är den hittills mest påkostade tv-serien. De ska ha kostat en halv miljard kronor att förvandla Volker Kutschers kriminalroman med samma titel till en tv-serie. Det påkostade märks på många sätt. Skådespelarna är enastående duktiga och foto, ljud, musik, ljussättning – allt är in i minsta detalj välgjort.

Fotot är snyggt, mörkt och stämningsskapande, musik och ljud välgjort och utöver handlingen finns en del mer surrealistiska inslag och är svårt att veta om det är drömbilder eller hallucinationer genom droger. Det är dessa scener som drar ned betyget till en 4. Inte för att scenerna i sig är dåligt gjorda utan för att de är något segdragna och förvirrar mer än de tillför.

Ett extra plus är att Brian Ferry dyker upp upp på nattklubbens scen och framför en sång på sitt blaserade vis. En klockren bild av den tidens dekadens.

Babylon Berlin är bland det bästa och starkaste som visas med tv-serier i Sverige denna sommaren.

Recension av tv-serie: Designated Survivor säsong 3

by

Designated Survivor säsong 3
Betyg 4
Premiär på Netflix i juni 2019

Den första säsongen av Designated Survivor var intressant på flera sätt. Kiefer Sutherland spelar Tom Kirkman, en kabinettssekreterare som oväntat blir USA:s president efter en attack mot Washington dödat de flesta politiker. Varje parti ska enligt en bestämmelse placera en av sina medlemmar på ett säkert ställe när det amerikanska parlamentet har möten. Då hela parlamentsbyggnaden med alla politiker sprängs blir Kirkman president.

Det är både roligt och intressant att se hur en person som aldrig tänkt sig bli en framstående politiker plötsligt, mitt i värsta krisen, måste leda ett land. Efter ett tag blev handlingen mer en thriller då jakten på vilken grupp som låg bakom attentatet tar över som huvudhandling. Det är lite synd, eftersom det intressanta med serien är krocken mellan att vilja vara en hygglig, anständig människa och att vara en av världens mäktigaste politiker med allt var det för med sig är seriens mest intressanta tema.

Kirkman har fru och två barn och hur familjen hanterar att plötsligt vara så påpassade och uppassade är berörande. Ett minus för alla säsonger är att Kiefer Sutherlands karaktär liksom hans fru och några av hans närmaste medarbetare är lite för gulliga och söta i sina karaktärer, lite för rättrådiga och perfekta.

Säsong två var för mig en transportsträcka – men nu har säsong tre kommit och den är riktigt bra. Kirkmans period som president börjar närma sig sitt slut och han beslutar sig för att ställa upp i presidentvalet, som en oberoende kandidat. Han tackar nej både till att ställa upp för demokraterna och republikanerna. Där finns förstås paralleller till vad som hände i Frankrike med valet av Macron. Finns det egentligen något som är oberoende?

Kirkman går ut med att han ska vara folkets röst och ta hänsyn till folket i motsats till de förljugna politikerna. Där finns förstås paralleller till både Trump och andra politiker som gått ut med att vara anti-elit. Fast Kirkman då är en god populist som kämpar för transpersoner rätt, för papperslösa och olika utsatta grupper.

Säsongen tar upp många av nutidens politiska konflikter och ställer också frågan om det går att vara politiker utan att vara en del av det politiska skedet. Fortfarande är Kirkman lite för symptisk och rättrådig, men som helhet tycker jag ändå serien är väl värd att se.

Recension av tv-serie: Störst av allt – en väckarklocka om våldet och döden som går i drogernas fotspår

by

Störst av allt
Betyg 5
Tv-serie som visas på Netflix, premiär 5 april 2019

En lysande alltigenom fängslande tv-serie som jag har svårt att tro att någon kan se utan att fångas in av dramat, svårt att tro att någon kan se den opåverkad. Den berättar om en ung flicka, Maja, som under sista året i gymnasiet på ett gymnasiet i ett av Stockholms absoluta överklassområden, Djursholm, blir tillsammans med Sebastian, en ung man som dras mer och mer till droger och blir farlig för både sig själv och omgivningen.

Handlingen berättas på ett sätt så det känns nästan dokumentärt. Det känns som att jag är där på plats. Människorna är så äkta i sitt spel. Detta gör att tv-serien når under huden på mig.

Serien berättar om föräldrars värsta mardröm och visar på hur svårt det är att hindra tragedier. Hur svårt det är att balansera mellan att släppa taget om tonåringar som är på väg att bli vuxna och samtidigt skydda dem.

Störst av allt är den första helt svenskproducerade serien för streaming-tjänsten Netflix. Miniserien med sex avsnitt bygger på Malin Persson Giolitos roman ”Störst av allt” om en skolskjutning på en skola i överklassområdet Djursholm i Stockholm. Serien går inte att värja sig för, det är en grym berättelse om de offer droger skördar.

Den är så bra dramatiserad med duktiga skådespelare. Hanna Ardéhn i rollen som Maja är unik, enastående. Hennes blickar säger så mycket. Jag lider med henne, hennes frustration när hon vill stå vid Sebastians sida men det blir allt svårare. Men när alla överger honom, hur ska hon då kunna göra det? Regissören har samlat en lång rad starka karaktärer till rollistan, både yngre och äldre som David Dencik, Sven Wollter, Felix Sandman, Shanti Roney, Anna Björk, Reuben Sallmander, Evin Ahmad, William Spetz, Rebecka Hemse och Samuel Fröler.

Sebastian, liksom de flesta av seriens huvudkaraktärer, lever ett överklassliv som är fjärran från det liv den stora majoriteten lever i Sverige. De kan ta jaktlicens, köra omkring i lyxbilar, åka till Sydafrika på lov, kryssa runt i Medelhavet i en yacht. Att ha oändlig tillgång till pengar betyder inte trygghet eller lycka. Många föräldrar är frånvarande, engagerade i sina karriärer.

Ett stort problem i dessa överklassområden är droger. Djursholm som ligger i Danderyd har enligt statistik från Brottsförebyggande rådet landets högsta drogmissbruk bland unga. Det tror bero på att dessa ungdomar har tillgång till pengar och kan betala för drogerna – och då dras knarkförsäljarna dit.

Sebastian går allt djupare in i sitt missbruk. Hans utveckling känner de flesta igen som haft någon anhörig med drogmissbruk. Under växlingen mellan påtändning, nedtändning och snedtändning kommer ångest, aggressivitet och djupa depressioner. Varför Sebastian går på droger finns flera möjliga förklaringar till. Hans pappa föredrar öppet hans äldre bror som är mycket mer skötsam och som studera på Harvard. Eller det är vad vi får höra berättas, i alla fall. Vem vet hur denna storebror lever i Harvard? Det är inget som skildras. Har hans pappa försökt nå Sebastian, försökt vara vid hans sida någonsin? Har Sebastian alltid känt pappans förakt? Eller har pappan slutat orka hjälpa Sebastian? Det är svåra frågor.

Jag såg att Jonna Sima i Aftonbladet påpekar seriens klassaspekt. Hon tar upp att bland dessa ungdomar kommer nästa generations VD:ar och styrelseordföranden i storföretag och hon hoppas serien ska bli en väckarklocka och ögonöppnare för politiker.

Ja, klassaspekten är en del av vad serien tar upp men jag känner att det allra starkaste den skildrar är hur droger verkligen dödar. Drogerna dödar det mänskliga i Sebastian, droger är orsaken till att han blir så förstörd att han utför en skolskjutning.

I dessa tider än efterdyningarna kring #metoo skvalpar runt hoppas jag att serien också är en ögonöppnare för många och för beslutsfattare om hur droger ligger bakom våldtäkt och våld. Ska vi på allvar få slut på våld och våldtäkt måste de ungdomar som halkat in på droger få hjälp. I tid.

Recension av tv-serie: Bancroft – bra men inte bland de bästa

by

Bancroft
Betyg 3
Säsong 1, en miniserie om fyra avsnitt, finns på SVT Play
I rollerna: Sarah Parish, Faye Marsay, Amara Karan, Steve Evets, Adam Long m.fl.

Brittiska polisserier är ofta mycket välgjorda men intressanta karaktärsskildringar, enastående skådespelare och fängslande miljöer. Det finns en lång rad sådana brittiska serier.

Bancroft passar in i den raden. Säsong 1 är en miniserie på fyra avsnitt. Men … Ja det finns en men som sänker dess betyg från toppenbetygen. Jag inte riktigt berätta varför betyget inte blir högre, för om jag ska gå in på det måste jag berätta mer om seriens handling och dess avslutning. Serien fick också många besvikna tittare efter sista avsnittet. Men som helhet kan serien säkert bli bra för säsong två är under inspelning. Bancroft behöver verkligen en andra säsong för att räta ut en hel del frågetecken.

I centrum för handlingen står den kvinnliga kriminalkommissarien Elizabeth Bancroft. Hon är en hårdför polis. Hon leder en insats mot ett hänsynslöst gäng, och använder tvivelaktiga metoder för att få fast de två bröder som leder gänget. Den ena av de två kriminella bröderna är en rent vålds-psykopat. Bancroft försöker få den andra brodern att gå med på att sätta dit den psykopatiske brodern mot ett löfte om att få fortsätta med den kriminella verksamheten. Bancroft lovar att inte störa den kriminella verksamheten så länge den inte blir för våldsam. Hon vill ha ett balanserat förhållande mellan polis och kriminella, säger hon.

Ja det påminner om den korrumperade poliserna vi möter i den enastående tv-serien Line of Duty.

Ovanpå detta kommer en gammal utredning av ett 27 år gammalt mord som den unge kriminalinspektören Katherine Stevens får i uppdrag att utreda. Katherine Stevens hittar egendomligheter och slarv i den gamla utredningen och spår som leder till Bancroft. Kan Bancroft haft med mordet att göra?

Serien är bra, absolut. Och skådespelarna skickliga. Men det finns något djupt otillfredsställande i hur berättelsen flyter på, som jag inte kan säga mer om utan att avslöja för mycket.

En sak som skaver är också att karaktärsskildringarna inte håller den klass som de bästa brittiska serierna. Den kommer inte alls upp i nivå med exempelvis Saknad, men inte glömd med Nicola Walker.

Recension av tv-serie: Shtisel – enastående

by

Shtisel
Betyg 5
Visas på Netflix, två säsonger

Shtisel är en helt fantastisk tv-serie om en judisk ortodox familj som lever i ett område i Jerusalem som är präglat av ortodoxa judiska inriktningar. Handlingen kretsar framför allt kring den unge mannen Akiva Shrisel, som är lite drygt tjugo år, och bor tillsammans med sin far, Shulem. Akivas mamma har dött och sorgeåret har precis gått till ända när seriens handling startar.

Shulem har sex barn. Tre av dem lever i samma stadsdel och vi får följa deras liv. Shulem lägger stor energi på att få Akiva, yngste sonen gift. Shulem går till områdets judiske äktenskapsförmedlare och arrangerar dejter för sonen och lämpliga unga kvinnor.

Shulems dotter Giti är gift och har fem barn, men hennes man Lippe har problem att få jobb på plats och måste åka till Argentina för att jobba. Det blir total katastrof, Lippe lämnar jobbet i Argentina och ingen vet var han är. Ryktena säger att han lämnat familjen och träffat en ickejudisk kvinna. Giti gör allt hemma för att dölja att hennes man inte jobbar i Argentina, allt för att hålla skenet uppe för omgivningen.

Tv-serien är oerhört intressant då den ger en inblick i hur livet kan vara idag för människor som lever på detta sätt, där den ortodoxa judiska religiositeten påverkar deras liv och sätt att leva, från mat, till kläder, lagar, skolor och förhållanden mellan könen. De finns flera olika ortodoxa rörelser inom judendom och det är inte nödvändigt att veta vilken inriktning den här familjen följer.

Vi ser hur barnen delas upp redan i skolåldern, där pojkar går i egna klasser där utbildningen har stort fokus på deras religion. Flickorna går i andra skolor och får tidigt lära sig att deras roll i livet är att bli mamma och ta hand om barn. Helst ska familjerna ha många barn. Familjelivet är högt värderat och hur många barn, barnbarn och barnbarnsbarn någon har är något som ofta tas upp som något bra de gjort i livet.

Akiva har konstnärlig talang och är duktig på att teckna och måla. Det är inget som hans pappa uppmuntrar. Pappas ambition är att Akiva ska arbeta som lärare på samma skola som pappan jobbar på. Det är till och med så att pappan motarbetar sonens framgångar som konstnär.

En av seriens stora styrkor är dess förhållningssätt till denna ortodoxa judendom. Vi får se vad som är positivt, vad som binder dem samman, men utan pekpinnar från någon utanförstående förstår vi också vilka svårigheter det finns med att leva i ett eget samhälle i ett annat mer sekulärt system. Det finns saker i deras sätt att leva som känns konstigt och rent av obehagligt skrämmande för mig, uppväxt i det sekulariserade Sverige och där nästan alla politiker kallar sig feminist. Men det finns också saker som visar på den starka sammanhållningen som finns och det blir begripligt varför människor kan leva under sådana religiösa sammanhang.

Serien har fått en lång rad priser och utmärkelser i den israeliska tv-världen. Det är välförtjänt och jag hoppas många också utanför Israel upptäcker denna fascinerande, enastående tv-serie.