Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

by

Blodsoffer
Peter Andersson as Alfred Berg and Jakob Oftebro as Thomas Berg in Blodsoffer. Cr. Courtesy of Netflix © 2025 Jörgen Johansson

Blodsoffer
Betyg 4
Premiär på Netflix 20 augusti 2026
Regi Kristoffer Nyholm
Skapare och manusförfattare George Kay

En spännande kriminalthriller med Peter Andersson, en av Sveriges främsta skådespelare (om du frågar mig) i en av huvudrollerna. Stark berättelse om en far som fått sparken som polis och hans son som också är polis och som i hemlighet låter pappa hjälpa till att försöka lösa en skrämmande seriemord på polis. Thrillern är en miniserie med fem avsnitt.

Morden är mer brutala än vad jag tror är realistiskt, egentligen. Men bakom historien finns en tydlig kritik av vänskapskorruption och maktspel hos den svenska polisen, som ju är en av de som bär det svenska våldsmonopolet. Svensk polis har tillsammans med vakter och åklagare monopol på att utöva våld, ibland för att skydda medborgare men minst lika ofta för att skydda varandra och sin egen maktposition.

Huvudrollerna spelas av Jakob Oftebro (Hamilton, Stenbeck) som utredaren Thomas och Peter Andersson (Millenniumtrilogin) som hans far, den pensionerade polisen Alfred. Thomas har mycket av Bror Duktig-syndromet och är inte populär bland alla kollegor, han har stigit i graderna utan att göra så mycket av grovjobbet. Hans pappa Alfred fick sparken bland annat för att han var för mycket av den gamla skolan.

En handling vid sidan av seriemorden är beskrivningen av hur Thomas och Alfred har en skör relation där de glidit ifrån varandra och nu tvingas att samarbeta. Ett stort skäl till att den delen av berättelsen fungerar så bra är Peter Andersson trovärdiga rollprestation.

Bakom serien ligger George Kay som bland annat skapat skaparen bakom serierna Lupin, Hijack och Gone. George Kay säger om serien:
– I grunden är Blodsoffer en kärlekshistoria mellan en far och son som tappat kontakten och tvingas hitta tillbaka till varandra genom arbetet, allt inramat av ett mörkt och nervkittlande kriminaldrama. Att historien utspelar sig i Stockholm, i det nästan overkliga sommarljuset, gjorde det möjligt att skapa en thriller med en tydlig känsla av Nordic noir.

Blodsoffer är en nagelbitare som det inte går att slita sig ifrån och den bärs upp till stor del av flera duktiga skådespelare och ett välgjort foto från Stockholmsmiljöer.

Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

by

Recension av tv-serie: Svärtan

Svärtan
Betyg 4
Premiär på SVT Play: avsnitt 1-3 släpptes 24 juli 2026 och avsnitt 4-6 släpptes 31 juli
Manus Amy Deasismont och Melina Maraki
Regi Björn Stein och Amy Deasismont

En mycket välgjord tv-serie med sex avsnitt som bygger på John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985. I rollistan står flera av de främsta svenska skådespelare, till exempel Rolf Lassgård, Johan Holmberg, Josefin Neldén, Ellen Jelinek och Sanna Sundqvist men samtidigt träder en ny generation unga svenska skådespelare träder fram och imponerar. Unga skådespelare som vi kommer att få se mer av i fler sammanhang, det är jag säker på. Ture Nerman som Mattias, Linus Rogsgård som Johannes är båda så bra. Hela den unga gruppen imponerar, varenda en är så duktig i sin roll och helt rätt utvalda.

Berättelsen är, som de som läst boken vet och som namnet säger, en mörk berättelse, en skildring som kretsar kring mörkret inom människor och människors oförmåga till kärlek och lojalitet och brist på fantasi och hur lite öppenhet människor har för det som kan skapa mirakel. Skildringen berättar hur svartsjuka, girighet, egoismen förgiftar också den bästa människans sinne.

Berättelsen utspelar sig i Stockholms skärgård sommaren 1985. 1985 är det år då Live Aid-galan sändes och galan finns med i bakgrunden. På sitt vis var Live Aid-galan ett mirakel skapat av människor. Huvudpersonen är fjortonårige Johannes som alltid tillbringat sina somrar på ön Särsö där han sammanstrålar med vänner. Den här sommaren förändras dock allt. Puberteten skakar om gänget och hormoner far runt inom dem vilket gör att deras relationer förändras och sätts på prov. En pojke som är något år äldre än Johannes och hans vänner hittas drunknad under mystiska omständigheter. En polis kommer till ön och undersöker om det var en olycka eller ett dråp eller mord. Nära skärgårdsön Särsö finns en liten karg, bergig ö som kallas Svärtan och som alla alltid varnats för. Dit ska man inte bege sig. Av allt att döma har pojken som dog varit på Svärtan. Då bestämmer sig förstås Johannes och hans vänner att bege sig till Svärtan för att undersöka om det verkligen är så farligt. Där hittar de en konstig varelse, som ser ut som ett mellanting mellan fisk och människa. Kanske är det en sjöjungfru. Varelsen är skadad och pojkarna bestämmer sig för att hand om den och ge den vård så den kan läka.

Johannes är huvudkaraktären som är berättarröst också och därför naturligtvis lyfter fram sig själv som en bra person. Men det är så mycket som rör sig under ytan som varken han eller övriga karaktärer vågar inse eller prata om. Ett viktig fråga är ju varför Helena mår så dåligt. Vad har Mattias gjort med henne? Den frågan berör vad som för mig är ett starkt tema i serien: lögner och livslögner. Det är lättare att skylla på något så annorlunda som en sjöjungfru än en ung man fylld av sexuell lust. Lättare att skylla på mentala problem än att någon i omgivning gjort något dåligt, såvida det inte är någon som är utanför grupptillhörigheten som Krutgubben, då kan övriga sluta sig samman och jaga utan att tänka efter en sekund. Svärtan är en träffsäker skildring av människans mörka sidor.

Någonstans såg jag att serien kategoriseras som zombiefilm, vilket är helt fel. Zombiefilmer är något helt annat. Här handlar det dels om att vara tonåring att växa upp och vad som händer när alla hormoner far runt i kropp och psyke, men också om människors oförmåga att vara ärliga och säga som det, en skildring av allt det dumma människor gör för att det är rädda. Samtidigt är det en mörk och välgjord serie om människors oförmåga till att acceptera något som ligger utanför det vanliga. hur inget får vara ett mirakel eller annorlunda, om att inte kunna ha fantasi.

Välgjord på alla plan: skådespelarna, fotot, ljud, musik, ljus … Det är helt enkelt en magisk berättelse.

Recension av tv-serie: Morden i Midsomer säsong 25 – en ny säsong att njuta av

by

Morden i Midsomer

Morden i Midsomer säsong 25
Betyg r
Premiär för första avsnittet i SVT Play 30 juni 2026 kl 02.00 och i SVT1 kl 21.00 17 juli 2026
Regi Paul Gibson, Roberto Bangura, Darcia Martin och Matt Carter

En ny säsong som håller sin klass och är och ger vad som förväntas av den. Fyra avsnitt, alla omkring en och halv timme långa och ger det som alla som varje sommar ser fram emot denna snälla polisserie.

Att en ny säsong av Morden i Midsomer visas svensk tv har blivit en tradition. Denna polisserie om kommissarie Barnaby har en form av mysfaktor kring berättelsen som helt klart tilltalar svenska tittare. Serien utspelas i county Midsomer och kretsar polismannen Barnaby som till skillnad från polismän inte beskrivs som alkoholiserad och han har inte heller sådana stora problem med att han fokuserar på sitt jobb att han inte kan ha en vettig relation. Han är gift och under seriens gång får han både hund och barn. Jag tror att det är ett skäl till att många tittare ser fram emot att varje sommar sjunka in denna mysdeckare. Visserligen sker det grova brott och mord i serien, men det är aldrig biljakter och stora slagsmål och poliserna behöver inte gå in med värsta insatsstyrkan.

John Nettles spelade Tom Barnaby i 81 avsnitt från 1997 till 2011 då John Barnaby, spelad av Neil Dudgeon tog över. I denna säsong 25 får vi hänga med kriminalkommissarie John Barnaby (Neil Dudgeon) och hans kriminalassistent Winter (Nick Hendrix) när de jagar mördare i Midsomer. Det handlar om allt från ett mord på en klubb för boule, till ett mord mitt i ett zoom-möte på en grundskola, allt i denna engelska småstads- och lantliga miljö som säkert är ett av skälen till seriens popularitet i Sverige.

Barnaby med familj och kollegor har utvecklat en mysfaktor med vänskaplig smågnabb med de ständiga vapendragarna patologen Fleur Perkins (Annette Badland), hustrun Sarah Barnaby (Fiona Dolman) och dottern Betty (Isabel Shaw) och hunden Paddy.

Det första avsnittet utspelas byn Galsworthy där två rivaliserande grupper tävlar om att hitta historiska skatter i den leriga Holly Brook. Konflikten trappas upp när en eftertraktad relik hittas och ett gammalt rykte om en förbannelse väcks till liv. Samtidigt anländer en skådespelare till byn för att spela in ett släktforskningsprogram, och snart korsas Barnabys utredning med jakten på sanningen om ett gammalt familjedrama.

En hel del kända brittiska skådespelare dyker upp i olika roller. Eftersom intresset för brittiska polisserier och överhuvudtaget brittiska tv-serier är stort i Sverige är det många skådespelare som dyker i olika serier. Det är alltid intressant att se och ofta har den gästspelande kända skådespelaren en stor biroll.

Hur som helst: fyra avsnitt med hög mysfaktor för att älskare av Morden i Midsomer att njuta av.

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

by

Historien om partierna

Historien om partierna
Betyg 3
Premiär på SVT play 15 juni 2026

SVT:s dokumentärserie Historien om partierna hade premiär den 15 juni 2026 på SVT Play. Serien består av åtta avsnitt och skildrar Sveriges riksdagspartiers utveckling, från deras ideologiska rötter till nutida politiska utmaningar.

Serien visar huvuddragen i tillkomsten och starten för de åtta politiska partierna som finns i den svenska riksdagen. Vi får en inblick i varför de startades och hur de utvecklats och stora utmaningar som partiet har haft. Serien ger en bra grund för att förstå skillnaderna mellan de åtta partierna så jag hoppas den når ut till många och ger upphov till många tankar och diskussioner.

Serien låter oss möta de människor och idéer som format Sverige och gör nedslag i de svenska riksdagspartiernas historia. Vi får se bonderörelser, väckelsemöten och arbetartåg och vi får också se hur visioner som krockat, förändrats och släckts i en värld som ständigt förändras.

Avsnitten är inte så långa och därför blir det naturligt så att varje enskilt avsnitt mer petar mest runt på ytan. Det är ändå intressant men det händer lite för ofta att regissören och reportern blundar de för aktuella frågor som är viktiga att ta upp. Jag tänker till exempel på att avsnittet om vänsterpartier inte alls tar upp att många medlemmar har uteslutits ur det partier i år på grund av att de uttalat stort stöd för terrororganisationen Hamas och till och med uttalat stöd för en massaker som Hamas utförde 7 oktober på en musikfestival 2023.

En annan fråga som är aktuell gällande vänsterpartiet är varför de aldrig uttalar sig om hedersförtryck – och lite konstigt är det att ett parti som trots allt bildats på grund av inspiration av Karl Marx aldrig har någon kritik mot att religion som islam och en del kristna och judiska sekter eller inriktningar sprider en lära som inte ser kvinnor som jämställda med män. När kvinnor ges order från religion att klä sig på ett annat sätt än män då har religion fått styra samhället – och Marx kallade religon för opium för folket. Jämställdhet mellan könen är tydligt inskriven i svensk lag, ändå får religiösa grupper fortsätta styra kvinnor på ett icke jämställt sätt. Det är konstigt att redogörelsen för de politiska partierna inte tar upp detta.

Flera av de politiska partierna har frågor som är viktiga att ställa men som inte ställs i serien, det är ett skäl till att den inte får högre betyg. Men den är absolut värd att se och att sedan fortsätta diskutera kring frågorna.

Jag tänker på att det Centerpartiets genom åren tydliga motstånd mot fackföreningar inte tas upp och inte alls nämns. Centern som vill regera tillsammans med Socialdemokraterna. Hur går det för Socialdemokraterna att regera med ett fackföreningsfientligt parti? Är det moraliskt och etiskt möjligt?

Socialdemokraternas första 40 år vid makten byggde i stort sett folkhemmet och människor fick lägenheter med badrum, toalett och rinnande vatten. Men varför är Socialdemokraternas budskap i reklamen som visat på TV4 endast inriktad på att människor går till en psykolog för att de fått diagnosen ”sosse”. Alltså seriöst: Varför kämpar S inte längre för att förbättra livet för att alla med låga inkomster? Varför ingår tandvård inte i sjukvårdsförsäkringen?

Apropå tandvårdsreformen lovade ju Sverigedemokraterna högljutt inför förra valet att en sådan reform skulle införas. Hmm. Hur blev det? Njae. Det blev inte så billigt. Och alla som är pensionärer och hade privat tandvårdsförsäkring får inte ha kvar sin försäkring, fast den var mycket mer gynnsam för pensionärer. Och inte nämns med ett ord att högerregeringen infört mycket dyrare sjukvård och mediciner för långtidssjuka. Så jag saknar en hel del viktig information i serien.

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

by

Unchosen

Unchosen
Betyg 2
Premiär på Netflix 21 april 2026
Regi Philippa Langdale och Jim Loach

Nja. Jag är besviken. Serien skildrar en sekt, en engelsk kult där medlemmarna lever i egna små samhällen. Sekter och kulter och hur människor tänker och känner kring de existentiella frågorna är intressanta. Men denna bygger i grunden på förutfattade meningar och klichéer som vi redan sett i många skildringar tidigare och det saknas i djup i berättelsen.

Denna tv-serie i sex avsnitt är ett drama om några människor som bor i ett slutet kristet samfund i Storbritannien. Det finns tusentals olika kulter och sekteristiska grupper i Storbritannien. Serien fokuserar framför på de avigsodor och mörka hemligheter som kännetecknar farliga sekter. Det är berättelser vi redan hört många gånger och ofta bättre skildrade.

Som i många sekter som bygger på kristna, judiska eller muslimska konservativa tankar är det männen som har makten och bestämmer medan kvinnor ska passa upp och lyda.
Kvinnorna ska mer eller mindre tiga och inte märkas, de ska sköta hushåll: tvätta, städa och ta hand om barnen – och helst föda många barn. Kvinnorna ska gå klädda i långkjolar och de får inte lära sig simma och helst inte kunna köra bil heller.

Huvudpersonen Rosie bor med sin make Adam och deras dotter i detta slutna kristna samfund. Rosies sorg är att hon och Adam bara har ett barn. Adams bror har redan tre barn med sin fru och ett fjärde på väg.

Två stora händelser sätter igång känslor och tankar inne i Rosie och hom börjar ifrågasätta om samfundet verkligen har en kärleksfull gud. Adams bror blir straffad för att han bli påkommen med att ha en mobiltelefon. Mobiltelefoner anses vara djävulens påfund och lockar människor till falska nöjen som drar människan bort från guds vilja.

Den andra stora händelsen är när Sam, en man som sitter i fängelse rymmer och lyckas gömma sig i deras samfund. Rosie berättar för honom att Sam att han kan bli förlåten av gud. Hon tar ställning för Sam och övertalas samfundets ledning att ge Sam en chans i deras samfund.

Precis som i många skildringar av denna form av samfund missbrukar förstås männen sin ställing, speciellt de av männen som har mest makt. Bakom fasaden finns många problem och mycket som inte alls är enligt samfundets regler. Falskhet och män som utnyttjar kvinnor både sexuellt och på andra sätt öppnar ögonen på Rosie som börjar ifrågasätta samfundet.

Det finns vissa delar av serien som är något överraskande och ger visst djup i skildringen men i stort sett känns det som en serie som inte tillför något unikt. Det finns inte någon förklaring egentligen till varför dessa människor slutit sig samman i denna grupp. Vad är fördelen med gruppen, vad gjorde att de ens gick med? Det är sådant som saknas för att ge mer berättelsen lite mer tyngd.