Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Politik

Filmrecension: Själen för fan – en politisk analys och ingen djupdykning i tankar om själen

by

Själen för fan
Betyg 3
Stockholmspremiär 18 augusti 2023
Stefan Jarl

Vår person delas ibland in i tre delar: ande, kropp och själ. En film som tar upp själen kan bli oerhört intressant. Men tyvärr kantrar den och kommer aldrig loss. Filmen är bara 40 minuter och har 99 procent fokus på politik. Samhällsfrågor och politik är bara en liten del av vad som en film med fokus på själen skulle kunna ta upp.

Stomen i filmen är två längre intervjuer med ekonomijournalisten Andreas Cervenka och juristen Fabian Wennergren. De båda mycket duktiga och absolut intressanta att se. De får lyfta fram
filmskaparens tema för filmen som är avsaknaden av solidaritet i vårt samhälle i vårt samhälle idag. Stefan Jarl säger:
– Man har opererat bort det själsliga i vårt samhälle. Pengar har blivit en del av folksjälen.

Jo det ligger det mycket i. Men som film? Jag skulle hellre se en lång intervju med Cervenka men som då marknadsfördes som hans analys av girig-Sverige. Som film om själen, en reflektion kring själen – nja. Det är en reflektion över hur vår tids samhälle kommit att bli slav under Penningens makt.

Stefan Jarl vill helt enkelt föra fram sitt politiska budskap, eller snarare hans analys av västvärlden och Sverige i synnerhet där han menar att ekonomin har tillåtits bli kraften som resulterat i ett alltmer ojämlikt samhälle, ett land för de allra rikaste.

Stefan Jarl citerat Sokrates ord om att ”Omsorgen om själen är livets viktigaste uppgift” och menar att det är långt borta. Det är bara det att längs vägen har denna film förlorat just fördjupning av ”själen”. En film som tar upp själen borde handla om existentiella frågor. Det tycker jag är en brist och tråkigt. Jag hade väntat mig mycket mer. Politik och samhället påverkar människor och våra liv med det gör också ideologier, religioner och filosofier. Hur hanterar människor sorg och saknad i ett så sekulärt samhälle som vårt? Det finns tydliga siffror på att antalet människor med svåra psykiska och mentala problem växer. Det dör människor i överdoser i narkotika dagligen i Sverige. Det finns så mycket kring själen, kring psyke och det mentala som skulle varit spännande att en film dök ner i. I Bhagavad-Gita, en bok som hör till hinduismen, står på ett ställe att själen är i sin storlek som en nagel på tummen.

Det ska nog tolkas symboliskt. Men spännande är det och det lockar till många funderingar. Det skulle jag gärna se en film som tar upp. Trots det får filmen betyg 3. Därför att det alltid är högintressant att höra Cervenka.

Själen för fan – trailer from Folkets Bio on Vimeo.

Debatt: Vill Ronneby kommun ha teater & revykonsten kvar?

by

(Ulf Fembro, som fram tills nu varit konstnärlig ledare på Ronneby Folkteater, är mycket kritisk till Ronneby kommuns agerande gentemot Folkteatern – skärmdump: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Ja, den tillspetsade frågan kan man ställa efter att ha tagit del av nyhetsrapporteringen om Ronneby kommuns agerande gentemot Ronneby Folkteater och då specifikt det kommunala verksamhetsbidrag som Folkteatern får årligen. För se, Folkteatern får inte använda delar av detta årliga anslag från kommunen till att avlöna den personal som behövs för att driva verksamheten och därmed sätta upp t ex nyårsrevyer, sommarteaterföreställningar och erbjuda direktsända operaföreställningar via webben från bl a Kungliga Operan i Stockholm.

Och konsekvenserna av den minst sagt njugga inställningen från den eniga Teknik- Fritid- och Kulturnämnden (TFK), resulterar nu i att fem fast anställda får gå och drygt 30-tal frilansande kulturarbetare, från främst Blekinge län, blir av med delar av sin försörjning. Hur tänker nämndsordföranden Anders Bromée (M), som är ytterst ansvarig för nämnden och beslutet? Vill Ronneby kommun ha kvar en spirande teater- och revykonst i Ronneby eller vill man det inte? Uppenbart är det sistnämnda – trist i sådana fall när Ronneby definitivt kan bättre än så här.

Föreläsning, Demokrati 100 år – ”Tror jag att min röst spelar roll eller tror jag det inte?”

by

Blekinges landshövding, Ulrica Messing, föreläser om demokratin och politiken bl a sett från personliga erfarenheter. Foto: Martin Moberg,

Under gårdagskvällen begav jag mig till Ronneby Stadsbibliotek för att lyssna på en intressant föreläsning i serien Demokrati 100 år, som är ett samarrangemang mellan Studieförbundet Vuxenskolan och Ronneby Stadsbibliotek. Att biblioteken är en plats för sådana arrangemang utöver att låna böcker och datorer för att surfa på Internet, är bra men också viktigt sett ur en demokratisynpunkt. Ulrica Messing, som i fjol höstas i september utsågs till landshövding i Blekinge län av regeringen, var inbjuden att hålla en föreläsning för oss dryga 30-talet åhörare.

Messing är mest känd, för de av oss som varit med ett tag i politik och samhällsliv, för att ha suttit med i regeringen som statsråd först på arbetsmarknadsdepartementet, sedan på Kulturdepartementet och på Näringsdepartementet när Göran Persson (S) var statsminister 1996 till 2006. Vilket hon lyfte inledningsvis, för att sedan ställa en fråga – varför politik? Ja, varför inte? Det pratades politik och samhällsfrågor hemma under Messings uppväxt i Hällefors, och det var inte ovanligt förr generellt sett vid t ex köksbordet att man gjorde det.
Det är viktigt att det tycks, hemma, på arbetsplatsen mm att åsikter får mötas under samtal och dialog för vad händer när människor tystnar och samtalet klingar av? Vilket samhälle får vi då och hur påverkar det t ex väljarnas vilja att gå och rösta när det är val? Intressant frågeställning som Messing lyfte, när man kan följa valdeltagandets utveckling historiskt ligger Sverige högt internationellt sett med 4 av 5 väljare och fler som röstar vart fjärde år (före 1994 var det vart tredje år), även om det i år minskade oklart varför i skrivande stund.

Vi fick också veta mer om länsstyrelsernas funktion och roll, att de är 21 stycken spridda över landet och att de är regeringens förlängda arm i länet vet nog de flesta. Men visste ni att länsstyrelsen är en enrådsmyndighet till skillnad från t ex Försäkringskassan som styrs av en styrelse eller Rättshjälpsnämnden som styrs av en nämnd? Tror inte att man i vardagen tänker på att det ser ut så. Det som i högsta grad fortfarande är aktuellt, valet, styrs av vallagen som inför årets val hade skärpts på ett antal punkter bl a får man inte rösta två stycken samtidigt och att valsedlarna hämtas från ett ställ skymt bakom en skärm. Länsstyrelserna har ett ansvar att säkerställa att räkningen och hanteringen av valsedlarna efter valdagen sker på ett korrekt och transparent sätt.

För frågan i rubriken ”Tror jag att min röst spelar roll eller tror jag det inte?” som Messing ställde i samband med att hon talade om valet och länsstyrelsens arbete, är verkligen tankeväckande. För det finns länder inte alls långt från Sverige, där väljarnas tillit till att det går juste och rättssäkert till är mycket låg på faktiskt goda grunder. Ett sätt att upprätthålla tilliten, är just genom att ha en vallag och att röstningen sker på ett tillgängligt och transparent sätt under hela processen.

Men minst lika viktigt är att det finns möjlighet till samtal och möten människor emellan samt att det ges tid att reflektera och utveckla tankegångar lite mer än genom snabba och kortfattade svar i sociala medier det tog Messing fasta på. Jag tycker att det var en givande och intressant kväll som Blekinges landshövding hade hand om och vi lärde oss lite mer om demokrati som stadfästs framför allt i Regeringsformens portalparagraf.

Bokrecension: Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter av Lena Einhorn – en bok alla politiker och journalister borde läsa

by

Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter – En resa genom pandemins Sverige
Författare Lena Einhorn
Utgivningsdatum 2022-01-25
Förlag Norstedts
ISBN 9789113123332

Denna redogörelse och dagbok över hur pandemin drabbade Sverige och hur regeringen lämnade makten över till Folkhälsomyndigheten och hur en stor del av svenska medier tappade all förmåga att granska makten borde läsas av varenda journalist, varenda politiker, varenda anställd inom någon myndighet och för delen egentligen varenda människa i Sverige som vill att vi lär oss av stora misstag.

När häxor brändes i Sverige samlades stora skaror av svensk pöbel och applåderade. Idag säger säger många att de aldrig skulle följa med den stora massan på det sättet. Sorgligt nog har vi under pandemin av covid-19 fått se en stor skara svenska medborgare bete sig på samma sätt. De har försvarat den svenska strategin med näbbar och klor och har också hånat varenda en som framfört kritik, också de har hånats som haft högre utbildning och ner kunskap än Folkhälsomyndighetens två stora representanter Anders Tegnell och Johan Carlson. Det har varit oerhört skrämmande hur svårt det varit att vara kritisk mot den strategi som Sverige hade som gjort att våra dödssiffror i covid är många gånger högre jämfört med våra grannländer.

I början av pandemin försäkrade dessa två män att pandemin inte skulle nå Sverige. Det finns filmklipp från SVT som visar detta. Jag kände hundra procent på mig att de hade fel och jag råkade nämna det på Facebook och genast blev jag idiotförklarad av några socialdemokrater. Jag undrar varför just socialdemokrater hade så svårt att se att myndigheterna tog en del dåliga beslut? Hur kommer det sig att socialdemokrater glömt versen i Internationalen som säger att också stat kan oss förtrycka? Nu kan ju inte oppositionspartierna direkt ta åt sig någon ära åt att de var kritiska. De små uttalanden av kritik som någon gång kom, främst från Moderatledaren och Sverigedemokraterna var rätt harmlösa.

Jag önskar att jag hade tagit skärmdumpar och skrivit dagbok om alla påhopp jag och andra som tänkte ett steg längre fick av FHM:s försvarare. Lena Eihorn är författare och vetenskapligt utbildad och drogs i början av pandemin med i en grupp högutbildade forskare och vetenskapsmän som framförde konstruktiv kunnig kritik gentemot den svenska strategin. Hon har har fört en dagbok över vad som skedde och vad som framfördes av myndigheter och regering under pandemin. Denna bok är viktig, oerhört viktig. Jag hoppas alla politiker och alla anställda inom myndigheter läser den. Och alla som arbetar inom journalistisk. För det var rätt bedrövligt hur förblindade en stor majoritet av svenska journalister var och hur i synnerhet Aftonbladets journalister blev husbondens röst och som megafoner spred vidare regeringens och Folkhälsomyndigheternas gemensamma uttalanden.

Att den svenska hanteringen av pandemin på flera sätt var katastrofal, det tror jag alla som vågar se och lyssna kan konstatera. Lena Einhorn har noga följt och redogjort för vad som hände och vilka uttalanden regering och myndigheten gjorde. Det är väldigt obehagligt att den svenska regeringen med Stefan Löfven lämnade över makten så stort till myndigheten. Det är en sak att lyssna på myndigheter men att låta tjänstemän och generaldirektör ta rent politiska beslut är skrämmande. Politiker kan vi välja bort men inte myndigheternas anställda.

Boken kom i slutet av januari och jag har läst den om och om igen och känner att den är så viktig och så avslöjande.

Coronakommissionen kom med svidande kritik men det försvann från mediebevakningen eftersom den ryska presidenten Putin lät sin armé invadera Ukraina. Och som vi vet, svenska medier klarar sällan av att bevaka mer än en händelse. Jag funderar på hur det hade blivit om den svenska regeringschefen hade gjort likadant som Löfven gjorde under pandemin och lämnat över de stora politiska besluten till myndigheter – hade det varit svensk militär som fått ta alla beslut nu? Som tur är har den svenska nuvarande statsministern agerat mycket bättre under denna nya fruktansvärda utmaning för Sverige och världen.

Men åter till pandemin. Det lär komma andra utmaningar för samhället, kanske fler pandemier. Alla borde lära sig av de misstag som gjordes.

Det skruvade är att de som försvarar FHM och Löfven handfallenhet inför myndigheterna tar bara upp att lockdown inte är bra. Men det som var de stora misstagen är inte framför allt frånvaron av lockdown. Misstagen är att personal på äldreboenden och hemtjänst inte rekommenderades att ha skydd. Snarare tvärtom så hånade Tegnell munskydd och andra skydd. Att Tegnell och FHM inte alls litade på vad WHO och internationell forskning visade är så illa. Tegnell sade sig vara helt säker på att covid-19-viruset inte kunde spridas i luften och om man var utan symptom kunde man inte sprida det. Det är också sådant som det bevisats att han hade fel om. När det gäller lockdown kanske en kortare locksdown i början kunde stoppat en hel del spridning. Det är inte alls omöjligt. Stora misstag var förstås att inte smittspåra, att inte sätta personen i karaktän som kom från högriskområden.

Läs denna bok. Det är mycket lättläst och samtidigt avslöjande och fakta.

Mediernas frihet och oberoende – viktigt att värna

by

(I takt med stigande väljarstöd, vågar SD släppa mycket kontroversiella och problematiska förslag likt detta – skärmdump: SVT Text)

Vi skriver idag 29 februari 2020 i almanackan, och under de två månader som gått till dags dato, har det hänt en del i svensk inrikespolitik som påverkar grunderna för vårt grundlagsskyddade demokratiska styrelseskick. För Sverigedemokraterna har lagt två ytterst kontroversiella och problematiska förslag som berör mediernas frihet och oberoende. Bara att det läggs sådana förslag, är faktiskt allvarligt. Det ena som Aron Emilsson, SD:s kulturpolitiska talesperson ville få riksdagens kulturutskotts bifall till (förslaget avslogs tack och lov) handlar om att företrädare för SVT, UR och SR skulle kallas in till utskottet för att där stå till svars för program och avsändare misshagliga för SD. Bara detta förslaget i sig vittnar om ett tydligt antidemokratiskt synsätt, som fått genomslag i spåren på SD:s framgång i opinionsmätningarna under senare år.

Men det skulle snart komma ett etter värre förslag, som jag ser det. Linus Bylund, SD:s representant i SVT:s och SR:s ägarstiftelse tyckte att det var på sin plats att driva igenom idėn om att skrota presstöd och filmstöd, slå ihop och banta public servicebolagen och straffa partiska journalister. Ja, du läste rätt att enskilda journalister anställda i de berörda public servicebolagen ska kunna få sparken om de befinns vara partiska eller antidemokratiska (!!). Och det ska komma från Bylund som representerar ett parti med tydligt högerextrema värderingar. Man skulle gå ännu längre än så och säga att SD har de ideologiska rötterna i svensk nazism och fascism och ha fog för det.

Förslagen som Emilsson och Bylund lagt, är alltså ämnade att omkullkasta två vitala förutsättningar i en demokrati. Mediernas möjligheter att fritt kunna arbeta och granska bl a den politiska makten. Uppenbart stör detta med pressfrihet och yttrandefrihet SD så pass att man vill strama åt möjligheterna för det fria demokratiska samtalet, och det är samtidigt tydligt vilken politik på medieområdet som SD vill föra om man får chansen efter valet 2022. Precis som redan har skett i Polen och Ungern. Två länder vars auktoritära och konservativa regimer är förebilder för SD, så särdeles förvånande att de vill göra likadant i Sverige är det inte. Att det är viktigt att stå upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, går inte att blunda för längre. Det är dags att sluta normalisera det SD står för och så otvetydigt vill uppnå.

Kanske är det den essentiella insikten som nu lett fram till att Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna, publicerat sitt ställningstagande i ett inlägg på Facebook. Där tar Kristersson ställning mot SD:s förslag, och det är bra att han gör det. Med tanke på att det talas om ett konservativt block i riksdagen bestående av SD, M och KD så kanske man kan se Kristerssons reaktion som början på slutet för ett regeringsalternativ som vi idag ser de bisarra konsekvenserna av i bl a Hörby och Sölvesborg där SD leder politiska styret. Står man upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, så betyder det i detta fallet att mediernas frihet och oberoende där public service ingår inte kan naggas i kanten. Inte ens ”bara lite lite grann”…