• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

SVT

TV-recension: Balanserad skildring av när världen anno 2015 kom till Ronneby

14 januari, 2022 by Martin Moberg

Titel: När världen kom till Ronneby

Betyg: 3+

Premiär: 9 januari 2022, Centrumbiografen Ronneby och SVT Play. 12 januari i SVT 1.

Producent: Tom Alandh

Klippning: Heleen Rebel, sfk

Foto: Kalle Segerbäck

Ansvarig utgivare: Axel Arnö, SVT

Medverkande: Intervjuade Ronnebybor, Anna Johansson, polisen Ronneby, Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal Högskola i Stockholm, Emma Gunler, journalist Sydöstrans Ronnebyredaktion och Roger Fredriksson, kommunalråd Ronneby m fl

Bild på Ronneby då, (faksimil: När världen kom till Ronneby”), Martin Moberg, Kulturbloggen

I söndags den 9 januari hade Tom Alandhs dokumentärfilm ”När världen kom till Ronneby” världspremiär på Centrumbiografen i Ronneby och på strömningstjänsten SVT Play. En mycket intressant dokumentär som det hade arbetats en längre tid med och som har sin huvudsakliga utgångspunkt i hur den stora flyktingströmmen från krigshärjande Syrien 2015 i nästa steg kom att påverka Ronneby som stad och samhälle.

Tom Alandh är sannerligen välmeriterad med bakgrund som journalist och dokumentärfilmare och har sedan 1970-talet gjort närmare 100 stycken dokumentärfilmer, som har sänts i SVT. Han har under årtionden träffat de flesta i vårt avlånga land och gjort dokumentärfilmer om både kända och okända människor. Monica Zetterlund, Håkan Juholt, Annika Östberg, Jan Troell, Anna Lindh och ”Nacka” Skoglund för att nämna några av dem.

Nu var turen kommen att göra en kortare reportagefilm om Ronneby inför valet 2022, så var det tänkt. Det hade nämligen kommit en ny studie om social tillit i samhället, som hade publicerats av professor Lars Trädgårdh , som visade på att Ronneby är en av de städer i landet där det är som sämst ställt med förtroende människor emellan. Ronneby hade också tagit emot många nyanlända från Syrien drygt fem år tidigare. Därför ville Alandh besöka Ronneby och under en period ta reda på varför är det så som det framgår av Trädgårdhs studie.

Väl i Ronneby kom tanken om ett kortare reportage inför valet 2022 att förändras, då det visade sig finnas flera intressanta berättelser att dokumentera. Ronneby hade också samma sommar, augusti 2020 varit i riksmedias blickfång efter omfattande skadegörelse i centrum. I stället gjordes planeringen om och det blev en timmes lång dokumentärfilm med intervjuer med infödda och nyanlända Ronnebybor, företrädare för polisen, lokalpress och lokalpolitiker m fl.

Bild på Ronneby nu, 2020-tal, foto: Martin Moberg, Kulturbloggen

Vilket jag tycker är bra, ska man gå på djupet med att skildra samhällsförändringar och hur den faktiska tryggheten kontra den upplevda tryggheten hos människor påverkas av omvälvande utrikeshändelser som det ännu pågående inbördeskriget i Syrien är, behövs det tid och en kortare reportagefilm med fokus på valet 2022 på en kvart till tjugo minuter hade inte varit tillräckligt.

Det är den positiva delen i bedömningen av dokumentären, efter att ha sett den på SVT Play. I det positiva omdömet ligger också att den är balanserad, människor med olika bakgrund i Syrien och i Ronneby och med tillhörande livsöden får tala till punkt och berätta hur man känner oaktat att den faktiska tryggheten nu har vänt mot det bättre hållet efter gemensamma insatser från samhället.

Men det fattas något eller några saker ska man säga, t ex hade man velat ta del av föreningslivets och civilsamhällets insatser för integration som direkt skalades upp då 2015 och 2016, för att hjälpa till med att ta emot de nyanlända Ronnebyborna. Det finns således mycket kvar att skildra och fråga om, låta fler människor få berätta om hur allt kom att påverka inte bara från ett negativt perspektiv.

För det bestående intrycket efteråt blir p g a det som inte kom med, oaktat att dokumentärfilmen är balanserad, rädslan hos de medverkande Ronnebyborna. De nyanlända Ronnebyborna emellertid har en något annan uppfattning. Man trivs i Sverige, i Blekinge och i Ronneby. Det finns en tydlig drivkraft att lära sig svenska, skaffa sig ett arbete och integreras i samhället man kommit till.

Så gärna en andra och uppföljande entimmes dokumentär om Ronneby producerad av Tom Alandh, med den omisskännliga rösten. En uppföljning med det som inte fanns utrymme att få med i denna dokumentär. Varför inte också ta med berättelserna om mötesplatserna som skapades och de faktiskt positiva möten människor emellan och med en annan röd tråd, hur Ronneby tillsammans liksom förr har varit van vid att ta emot nya människor. För världen har kommit till Ronneby många gånger genom historien och varje gång kommit att påverka staden och dess befolkning.

Arkiverad under: Intervju, Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: blepol, Dokumentär, integration, Kulturbloggen, När världen kom till Ronneby, Ronneby, samhälle, svpol, SVT, Tom Alandh

”En hederlig jul med Knyckertz” – julkalender med varm och mysig touch

29 november, 2021 by Martin Moberg

En hederlig jul med Knyckertz
Betyg: 4
Start 1 December 2021 i SVT, SVT Barn och SVT Play

Manus: Anders Sparring

Regi: Leif Lindblom

Medverkande skådespelare: Axel Adelöw, Paloma Grandin, Gizem Erdogan, David Sundin, Claes Malmberg, Vanna Rosenberg, Filip Berg, Gunnel Fred, Julia Dufvenius, Nova Tiwana, Peter Apelgren, David Nzinga och Elisabeth Wernesjö m fl

”En hederlig jul med Knyckertz” SVT:s julkalender 2021. Gizem Erdogan och David Sundin samt Axel Adelöw och Paloma Grandin spelar huvudrollerna. Bild: Martin Moberg, Kulturbloggen

Julkalendern anno 2021 ”En hederlig jul med Knyckertz”, som sänds i SVT både i tablå-TV och på SVT Play fr o m i övermorgon och hela vägen fram till julafton 24 december, utspelar sig i en kan man lugnt konstatera knasig tvärtomvärld med en varm och mysig touch.

Årets julkalender bygger på böckerna om familjen Knyckertz, som är skrivna av Anders Sparring, som också står för manus och böckerna är illustrerade av Per Gustavsson. Hur blir det då, håller berättelsen när den byter format? Ja, det får man säga ändå.

För Mormor Stulia ska ju få komma ut ur finkan dagen före julafton och Ture (Axel Adelöw) är överlycklig över att hela familjen äntligen kan fira jul tillsammans. Men det är det där med att vandra den smala vägen, det är inte det som gäller som man kan förstå av namnen.

Pappa Bove (David Sundin), mamma Fia (Gizem Erdogan) och lillasyster Kriminellen (Paloma Grandin) har ju annat än ett laglydigt liv i tankarna. Och 11-årige Ture har bara 24 dagar på sig att få dem med på att ärlighet varar längst och till jul ska man dessutom vara snäll.

Men det är ytterst ovisst om det ska gå. Det ser inte bra ut, då det inom familjen planeras en stöld av en mycket värdefull julstjärna, Rosen från Sinai, som återfunnits efter att ha varit försvunnen i över 100 år. Mamma Fia ser här sin chans att göra århundradets kupp.

På något sätt måste Ture försöka stoppa sin familj från att stjäla stjärnan. För en jul i finkan är verkligen inget han önskar sig i julklapp. Där startar årets handling i julkalendern, så hur kommer det att gå? Klarar Ture av att stå upp för den han är och till slut kunna stoppa sin tjuvaktiga familj? Och får de en mysig familjejul tillsammans precis som Ture så mycket önskar sig?

För i grund och botten finns faktiskt förutsättningar för Ture ska uppnå sitt mål då det finns en värme i familjen Knyckertz, både pappa Bove och mamma Fia är både kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar. Men som sig bör är det först den 24 december får vi se upplösningen, den 1 december sänds första delen på en sevärd julkalender för hela familjen.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Axel Adelöw, David Sundin, En hederlig jul med Knyckertz, Gizem Erdogan, Jul2021, julkalender, Kulturbloggen, SVT, tv, TV-recension

Recension: Julkalendern ”Mirakel” – magisk berättelse mellan julen 1920 och 2020

5 december, 2020 by Martin Moberg

Mirakel
Betyg: 4
Start 1 December 2020 i SVT

Manus: Peter Arrhenius, Sara Young och Fredrik Agetoft. 

Regi: Calle Åstrand. 

Medverkande skådespelare: Sarah Rhodin, Bibi Lenhoff, Johan Glans, Annika Andersson, Joel Adolphson, Babben Larsson, Maja Rung, Andreas Rothlin Svensson, Emanuel Kielin, Dragomir Mrsic, Emil Brulin, Ossian Nordh, Therése Lindgren m fl.

Berättarröst: Sten Ljunggren

(Skärmdump: SVT Play, 5 december 2020, Martin Moberg, Kulturbloggen)

Årets julkalender i SVT som är den sextionde i ordningen, har titeln ”Mirakel” en finurlig titel visar det sig. Då bl a de två huvudpersonerna heter Mira (Sarah Rhodin) och Rakel (Bibi Lenhoff), men också det faktum att julkalendern detta på många sätt mycket speciella år, kretsar kring framställa energi på ett icke tidigare skådat och helt klimatvänligt sätt det med hjälp av ett konstgjort litet svart hål (!).

Ja, det är sannerligen ett mirakel i sig att ens kunna skapa ett sådant kosmiskt ytterst kraftfullt fenomen i ett helt vanligt laboratorium och därefter kunna kontrollera utan att det spårar ur. Men det är just vad det gör, det händer ett tekniskt missöde för forskarna Vilgot (Johan Glans) och Anna-Carin (Annika Andersson). För det lilla maskhålet sliter sig för att sedan snabbt dra iväg och där tar årets julkalender sin spännande början.

Året allt detta speciella händer är det år som vi kallar nutid år 2020, det förlupna maskhålet försvinner snart till vindsvåningen på en gammal herrgård, som numera är ett HVB-hem, där flickan Mira bor sedan hennes föräldrar omkom i en bilolycka. Och så öppnas portalen genom maskhålet mellan år 1920 och år 2020.

Mira, som väntar på att bli adopterad, tar sig upp på vindsvåningen och då händer det hennes innersta personlighet faller genom maskhålet, och förflyttas till samma herrgård 100 år tidigare, år 1920. Samtidigt sker samma förflyttning exakt samma tidpunkt 100 år tidigare, när flickan Rakel, som bor i samma herrgård med sin familj, på andra sidan vidrör maskhålet och hennes personlighet förflyttas till Miras kropp i HVB-hemmet år 2020.

Ett klassiskt sätt att skifta själ eller personlighet, som har provats förut i filmhistorien framför allt i Hollywood-filmer att vips försättas i situationer i en helt annan kropp i interaktion med andra som är vana vid att man är och beter sig på ett specifikt sätt. Men så är man inte på det förväntade sättet, vilket leder till roliga förvecklingar och det sker i ”Mirakel” också.

Men det alldeles nya här är sättet detta oväntade skifte sker på genom ett litet konstgjort maskhål på en vindsvåning på en gammal svensk herrgård. Och att det sker i en brytningstid för både Mira och Rakel, båda vill att det ska hända något speciellt nu i juletid. Och det får de verkligen vara med om, sannerligen. Men kommer de att komma hem var och en till ”sin” tid?

Den lilla osäkerheten är bra att den finns där, en sorts cliffhanger som gör att man oberoende ålder faktiskt vill titta på vart avsnitt fram till julafton. Jag kan konstatera att den bärande berättelsen i årets julkalender den håller måttet. Detta då den bl a knyter an på ett bra sätt till en av vår tids största globala utmaningar – klimatförändringarna.

Det får manusförfattarna till genom att helt enkelt t ex att låta julmånaden december 1920 vara mycket kall och snöfylld, medan det år 2020 runt samma herrgård istället råder barmark och det är sydsvenskt vintergrått. Men också själva antitesen mellan 1920 och 2020 lyfts fram bra i årets julkalender, det har ändå gått 100 år, det utan att på något sätt skriva år 1920 på näsan.

Ta t ex synen på energi och hur man producerar den, och tillgängliggör densamma – nu 2020 är inte kol så klockrent att bygga samhällets samlade energibehov på även om en liten ”tur-kolbit” vackert lagd på en sammetskudde på den gamla herrgården år 1920 ger sken av det motsatta. Tycker att ”Mirakel” är en både bra och sevärd julkalender, som sänds på SVT 1 resp SVT Barn och på nätet (SVT Play) fram till den spännande upplösningen den 24 december.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: julkalender, Klimat, Kulturbloggen, Mirakel, Recension, SVT, tv

Mediernas frihet och oberoende – viktigt att värna

29 februari, 2020 by Martin Moberg

(I takt med stigande väljarstöd, vågar SD släppa mycket kontroversiella och problematiska förslag likt detta – skärmdump: SVT Text)

Vi skriver idag 29 februari 2020 i almanackan, och under de två månader som gått till dags dato, har det hänt en del i svensk inrikespolitik som påverkar grunderna för vårt grundlagsskyddade demokratiska styrelseskick. För Sverigedemokraterna har lagt två ytterst kontroversiella och problematiska förslag som berör mediernas frihet och oberoende. Bara att det läggs sådana förslag, är faktiskt allvarligt. Det ena som Aron Emilsson, SD:s kulturpolitiska talesperson ville få riksdagens kulturutskotts bifall till (förslaget avslogs tack och lov) handlar om att företrädare för SVT, UR och SR skulle kallas in till utskottet för att där stå till svars för program och avsändare misshagliga för SD. Bara detta förslaget i sig vittnar om ett tydligt antidemokratiskt synsätt, som fått genomslag i spåren på SD:s framgång i opinionsmätningarna under senare år.

Men det skulle snart komma ett etter värre förslag, som jag ser det. Linus Bylund, SD:s representant i SVT:s och SR:s ägarstiftelse tyckte att det var på sin plats att driva igenom idėn om att skrota presstöd och filmstöd, slå ihop och banta public servicebolagen och straffa partiska journalister. Ja, du läste rätt att enskilda journalister anställda i de berörda public servicebolagen ska kunna få sparken om de befinns vara partiska eller antidemokratiska (!!). Och det ska komma från Bylund som representerar ett parti med tydligt högerextrema värderingar. Man skulle gå ännu längre än så och säga att SD har de ideologiska rötterna i svensk nazism och fascism och ha fog för det.

Förslagen som Emilsson och Bylund lagt, är alltså ämnade att omkullkasta två vitala förutsättningar i en demokrati. Mediernas möjligheter att fritt kunna arbeta och granska bl a den politiska makten. Uppenbart stör detta med pressfrihet och yttrandefrihet SD så pass att man vill strama åt möjligheterna för det fria demokratiska samtalet, och det är samtidigt tydligt vilken politik på medieområdet som SD vill föra om man får chansen efter valet 2022. Precis som redan har skett i Polen och Ungern. Två länder vars auktoritära och konservativa regimer är förebilder för SD, så särdeles förvånande att de vill göra likadant i Sverige är det inte. Att det är viktigt att stå upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, går inte att blunda för längre. Det är dags att sluta normalisera det SD står för och så otvetydigt vill uppnå.

Kanske är det den essentiella insikten som nu lett fram till att Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna, publicerat sitt ställningstagande i ett inlägg på Facebook. Där tar Kristersson ställning mot SD:s förslag, och det är bra att han gör det. Med tanke på att det talas om ett konservativt block i riksdagen bestående av SD, M och KD så kanske man kan se Kristerssons reaktion som början på slutet för ett regeringsalternativ som vi idag ser de bisarra konsekvenserna av i bl a Hörby och Sölvesborg där SD leder politiska styret. Står man upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, så betyder det i detta fallet att mediernas frihet och oberoende där public service ingår inte kan naggas i kanten. Inte ens ”bara lite lite grann”…

Arkiverad under: Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: demokrati yttrandefrihet, journalistik, kulturdebatt, Kulturpolitik, media, Politik, public service, SD, sverigedemokraterna, SVT

Lena Endre läser ”Nyårsklockan” i SVT på Nyårsafton

3 december, 2019 by Redaktionen

Sanna Nielsen och Lena Endre. Foto: Ulrika Malm/SVT

Skådespelaren Lena Endre får i år det traditionstunga uppdraget att läsa Lord Alfred Tennysons dikt ”Nyårsklockan”. Programledare för sändningen från Sollidenscenen på Skansen är tvåfaldiga Kristallen-vinnaren Sanna Nielsen.

Ett pressmeddelande:

– Jag är både hedrad och glad för detta fina uppdrag. Känner historiens vingslag och kollegornas andedräkt i nacken med en viss bävan. Men otroligt glad är jag, säger Dramatenskådespelaren Lena Endre.

– Det är en ära att få leda nyårssändningen för SVT! Jag kan inte tänka mig att fira ett nytt år på bättre sätt än att få göra det tillsammans med så många människor som är med oss på plats och som tittar på programmet just då, säger Sanna Nielsen.

Det nya året in rings varje år på Skansen i Stockholm. Direkt från Sollidenscenen bjuder Sanna Nielsen på egna hyllningar till två av sina artistförebilder från två olika generationer: Barbra Streisand och Celine Dion. Till sin hjälp har hon kören GET UP Soul Choir. Vi får även höra operatenoren Rickard Söderberg framföra ett oväntat örhänge från Nancy Sinatra & Dean Martin – i duett med Sanna Nielsen.

Tousain ”Tusse” Chiza gästar med en popkaramell, liksom Melodifestivalaktuella Victor Crone som framför en av årets största radiohits, sin ”Storm”. Vi får höra en duett mellan konstnären Stina Wollter och Anna Stadling – som tolkar en låt från Bob Dylan. Jakob Hellman firar 30 år som artist och är på Skansen för att framföra en älskad klassiker. Fler artister tillkommer och de medverkande artisterna ackompanjeras av ett band under ledning av kapellmästaren Johan Granström.

Första gången Nyårsklockan lästes på Skansens nyårsfirande var 1895. Från 1928 fick övriga Sverige möjlighet att vara med och fira via radio. Från 1977 har SVT varit på plats på Sollidenscenen på nyårsafton. Mellan 1977 och 1982 var det Georg Rydeberg som avslutade året med att läsa Nyårsklockan. 1983 tog Jarl Kulle över traditionen med den klassiska inledningen ”Ring, klocka ring …”. Mellan 1997 och 2000 läste Margaretha Krook den välkända raderna och därefter var det Jan Malmsjö som läser Tennysons dikt för Skansens publik och tv-tittarna från 2001-2013. Sedan 2014 har Loa Falkman (2014), Malena Ernman (2015), Pernilla August (2016), Krister Henrikson (2017) och Mikael Persbrandt (2018) läst de välkända orden Ring klocka ring….

SVT1 tisdag 31 december 2019 kl 23.15: Tolvslaget på Skansen.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Lena Endre, Nyårsafton, Nyårsfirande, Nyårsklockan, SVT, Tradtition

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 10
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Recension: Alla kort på bordet – sommarfars med fejkad död och speldjävul i en skrattsalig blandning

Betyg: 4 Premiär: 26 juni 2022, … Läs mer om Recension: Alla kort på bordet – sommarfars med fejkad död och speldjävul i en skrattsalig blandning

Ai Weiwei, Jaume Plensa, Vik Muniz med flera visas på Millesgården

Press-utställningen Glasstress visas … Läs mer om Ai Weiwei, Jaume Plensa, Vik Muniz med flera visas på Millesgården

Deckareliten samlas i Göteborg i höst på bokmässan

Deckareliten samlas i Göteborg i höst – … Läs mer om Deckareliten samlas i Göteborg i höst på bokmässan

Höstens program på Unga Klara

UNGA KLARA är Sveriges nationella scen … Läs mer om Höstens program på Unga Klara

Lyssna: The Kooks – Cold Heart

Brittiska The Kooks har släppt en nya … Läs mer om Lyssna: The Kooks – Cold Heart

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in