Göteborg Jazz Orchestra spelar verk av svenska kompositörer
Livestream av Knutpunkt Nefertiti/ QTECH
Var: Brewhouse Göteborg
När: 8/5 2021
Haft förmånen att följa hur Göteborg Jazz Orchestra utvecklas sedan starten för ett par år sedan. På Kulturbloggen finns att läsa intervju med grundarna Johnny Olsson/ Johan Borgström, jämte entusiastiska konsertrecensioner med fotografier. Recension från en av deras lyckade månatliga spelningar från krogen Contrast Public House, publicerades i landets jazzmagasin, en text som fick stor respons. Under devisen jazz är kul vill man lyfta genren på Västkusten. Denna gång blev det för musikerna ett tredelat evenemang: repetition med tonsättaren på länk – inspelning – gig. Den streamade konserten rönte avsevärt intresse, sammanlagt 2400 visningar och cirka femhundra hjärtliga kommentarer. Imponerande facit!
Konserten genomfördes live utan avbrott under lördagskvällen. (Tidigare under dagen hade man repat, slipat på detaljer.) Tomas Ferngren skötte med den äran ansvarsfulla sysslan att placera alla mikrofoner korrekt och mixa fram perfekt ljud. Skulle tro att ljudet delvis varit annorlunda designat, om man i likhet med i höstas i samma lokal kunnat ha publik (då var ju maxgränsen 50 personer). Jag vet hur det förhöll sig då ity jag var med. Inte missvisande att påstå att GJO den gången fick sitt nationella genombrott, eftersom Tomas von Brömssen var affischnamn och Jazzradion fanns på plats. Förutom de tre personer som dokumenterade konserten ljud- och bildmässigt 8/5,, var undertecknad enda person närvarande som inte tillhörde orkestern. Snacka om att känna sig unikt utvald.
Jag är förtjust i storbandsmusik när den har muskler, är svindlande synkad, innehåller nyanser och vågar spänna okonventionella bågar. Har följt Bohuslän Big Band troligen i minst tjugofem år. Har sett fabulösa storband som Thad Jones & Mel Lewis Orchestra, NDR Big Band, Tolvan, storband under ledning av Woody Herman, Buck Clayton, Dizzy Gillespie och, Miles Evans (son till Gil Evans) för att nämna några av de största i branschen under min tid. Sverige håller på området en mycket hög nivå generellt. Blivit uppfylld av formatet inrikes i ett vidsträckt omfång, storband ledda av exempelvis Gugge Hedrenius, Fredrik Norén, Lasse Lindgren, Bernt Rosengren/ Rune Carlsson, Peter Asplund/ Magnus Lindgren, Bengt-Arne Wallin och Ann-Sofi Söderqvist… För att det inte ska bli strömlinjeformat sound fordras inte bara orkestrar med lyskraft inklusive goda solister, utan därtill kreativa komponister.
I början av året fick jag reda på att självaste Georg Riedel skulle skriva musik för GJO. På grund av pandemin flyttades datum för interaktionen mellan orkestern och Riedel fram. Hans tre nyskrivna alster, med titlar som Lullaby och Slow Motion, hade placerats först i konserten. Dessa uruppföranden tycktes mig påverkade av pandemin. Först i tredje låten varvades intensiteten upp, varvid sinnrik dynamik uppstod.. Tyckte förvisso också om de sköra, lyriska linjer som präglade nämnda titlar ovan. Hörde en trevande känslighet med drag av mollbetonad ödmjukhet.
För orkestern bör det rimligen ha utgjort ett visst mått av besvikelse att Georg Riedel (f.1934) inte var närvarande fysiskt, även om de givetvis var fullt införstådda med rådande osäkra läge. Angående virusbekämpning och restriktioner kan upplysas om att jag fick göra ett snabbtest på Brewhouse. GJO hade vidtagit rigorösa försiktighetsåtgärder och genomförde kontinuerligt självtester. Nu fick man som sagt hålla till godo med att repetera under Riedels överinseende på länk, vilket gick riktigt skapligt. Då fungerade Ralph Soovik som oumbärlig repetitör. Han hade också datoriserat utskrifter på alla olika stämmor i partitur. Kan avslöja att jag kunnat ta del av den session de genomförde, vilket var hyperintressant. Minns att Riedel frågade Erik Weissglass om alla noter gick att spela, ta ut som gitarrackord.
Vad mig anbelangar blev det absolut inte någon antiklimax, däremot infann sig ett visst mått av besvikelse, enär jag trott att jag skulle få möta mästermusikanten. Den jazziga cd som bifogas biografin om honom, som jag recenserade ifjol i Kulturbloggen, lyssnade jag på natten före. Kan flika in att jag ett par gånger lite flyktigt i min hemstad Mölndal träffat basisten och kompositören.
Fick efteråt höra av musiker att de kände sig trygga i de låtar som utgjorde uruppförande. Ansåg sig ha hunnit öva tillräckligt. Tonsättaren själv levererade högsta beröm: “Jättebra, precis så som jag tänkte mig”. Men samtidigt talade en av de duktiga medlemmarna i orkestern – utsökt blandning av erfarna stjärnor och talangfull ungdom – om för mig att han sällan varit lika nervös. För många av dem kan de ha varit premiär att köra live utan publik, vilket medförde att de applåderade sig själva unisont. Udda tilltag, fast egentligen väldigt vettigt!
Förvisso är GJO vana att klara sig utan dirigent. Om det behövs räknar någon in alternativt håller koll på antal takter. Min poäng är att orkestern i denna annorlunda, onaturliga omständighet, hade varit betjänta av en dirigent. En lyhörd ledare som vid behov driver på, framför allt underlättar genom att förmedla energitillskott. Självklart lät orkesterns klang oklanderlig, men när inte Georg Riedel fanns tillhands, blev detta ur mitt perspektiv en brist. Kanske kommer jag ändra uppfattning om jag lyssnar på streamen.
Merparten av repertoaren hämtas från programmet man med bravur gjorde i höstas. Har för mig att rubriken då var Svenska jazzhjältar. Som Riedel påpekade i sin digitala hälsning är det ytterst passande att ha med musik av geniet Bengt Hallberg (vars minne är extra aktuellt i och med nyutkommen biografi). Själv har jag hört dem tillsammans både i Falkenbergs kyrka under ledning av Arne Domnerus och På Nef med Trio Con Tromba och träffat Hallberg i samband med signering i Göteborgs Konserthus. Två definitiva utropstecken under kvällen har min namne som upphovsman. Syftar på Schoolways och Bengts transformering av den outslitliga allsången Fjäriln vingad.
Förutom ett par formidabla låtar av pianisten bördig från Göteborg, hörs mer ypperlig musik av Riedel, en fräsig variant på Night In Tunisia tillverkad av Erik Norström samt ett flerskiktad spännande stycke, snyggt hopknåpat av gitarristen Erik Weissglas och Svante Henrysson i arrangemang av Axel Mårdsjö (som spelat med GJO). Möjligen kan fler kompositörer ha förekommit. Har inte exakt koll. Om ni lyssnar på streamen (länk finns på Kulturbloggens facebooksida) får ni reda på hur det förhåller sig.
Kan berätta att träblåset satt mittemot trombonister och trumpetare. På ena kortsidan syntes männen som spelade slagverk, trummor, kontrabas och elgitarr. Snett framför huserade Simon Westman på ett välljudande keyboard inlånat från BBB. Det var första gången han spelade med GJO, en ny erfarenhet han, mig veterligen, delar med tenorsaxofonisten Björn Cedergren. Bägge leder egna grupper jag haft glädjen att höra.
Ur ett kollektiv på arton personer klev åtskilliga fram i omgångar till solistmikrofonen. Somliga lyckligt lottade glänste vid flera tillfällen. Resulterade givetvis i rikligt med örongodis. Spontant vill jag framhålla Patrik Putte Janson på trumpet x 2, Pontus Pohls eleganta altsaxspel (inte utan att associationsbanan landade hos en legendarisk föregångare som “Dompan”), uppiggande tenor battle mellan Björn Cedergren och Andreas Hall, vackert solo från Friden Tolke i Meditation samt en vederkvickande rytmfest av Göran Kroon (trumslagare i BBB med mera) och Michael Andersson på percussion. Den underhållande funkgroove- utvikningen från sist nämnda par i låt av Erik Norström, ska enligt uppgift vara tillagd på eget initiativ.
Än så länge finns inte någon skiva tillgänglig. Men det kommer säkert bli verklighet, liksom fler stimulerande samarbeten inklusive gästsolister. Har varit enormt inspirerande att som det heter bevaka Göteborg Jazz Orchestra, ett väldigt bra storband.. Ehuru man har dragit nytta av kapaciteten hos Bohuslän Big Band i samma härad (vikarier har hämtas därifrån plus att vissa musiker “dubbelarbetar”) , har man skickligt lyckats navigera sig bort från kölvattnet på renommerade BBB.
Är så tacksam för att jag blev inbjuden.. Borde tackat varje medlem personligen för den exklusiva upplevelsen. Har sedan snart ett halvår förhindrats vara konsertpublik. Antar att musikerna saknar sin publik lika mycket. ( Om man huvudsakligen försörjer sig på att spela live, har förstås “näringsförbudet” varit förödande ) Pirrade i kroppen av förväntan när jag satte mig i en av sofforna ett par steg upp från scenens nivå. Hade laddat upp med bouillabaisse på Stordalens nyöppnade finkrog i Lackarebäck. När livestreamen var till ända, konstaterade jag att den unika händelsen motsvarat förväntningarna. Ägnade mig åt att vara social med musikervänner, medan de packade ihop sin utrustning. Numera kan det gå flera dagar tyvärr utan att man får möjlighet att konversera, inte konstigt att man blir en smula exalterad när tillfälle erbjuds.
Detta framgångsrika projekt med fokus på specialskriven musik från maestro Georg Riedel, har kommit till stånd med stöd från flera håll, bland andra Kulturrådet och Kulturnämnden i Göteborgs Stad.
