Kulturpolitik

The Society of the Spectacle
Svensk biopremiär 3 november 2023
Regi Roxy Farhat och Göran Hugo Olsson
Medverkande Frida Beckman, Mikkel Bolt Rasmussen, Valerie Kyeyune Backström, Jyoti Mistry, Andreas Malm, Stellan Vinthagen

Klimatet havererar, demokratin är på nedgång och glappet mellan de fattiga och rika bara ökar. Varför gör vi inte uppror? Det är temat för frågan som denna film tar upp. Den väcker otroligt många tankar men den är också i hög grad en predikan, ja en order om vad vi ska tycka och tänka och göra. Den är så långt ifrån en öppen diskussion det går att komma.

Ett huvudtema genom filmen är att dagens religion, eller som jag vill uttrycka det: dagens styrande ideologi, är kapitalismens nästa steg, att konsumtionen är ideologin och vi alla, var och är handelsvaror. En riktigt nattsvart, skrämmande scen är kvinnan som först blivit känd på sociala medier genom bilder där hon filtrerat sitt utseende men nu gör kosmetiska operationer där hon får precis det utseende hon marknadsfört sig med, uppbyggt på filtrering. Det gör ont i mig denna fixering vid utseende. Men när då programledaren och flera av de andra experterna ser lika tillrättalagda ut får jag en besk bismak i såväl mun som i hela mig.

Att det finns problem, stora problem i vår värld och vårt samhälle, det tror jag många håller ed både filmskaparna och mig om. Filmskaparna har utgått från Guy Debords profetiska kultbok La Société du Spectacle för att visa upp tragiska och sorgliga situationer och människor i dagens värld. Bland annat har de hittar extremt skrämmande klipp från Youtube.

Filmens budskap är att idag är det viktigare hur vi presenterar oss, hur vi framstället oss med bilder och filmklipp är vad som är verkligheten. Ett talande klipp är där de visar en protestmarsch med världens makthavare som demonstrerar för Charles Hebdo och mot förtrycket av yttrandefrihet. Det smaklösa är ju att bland alla dessa makthavare går representanter för nationer som Saudiarabien som inte har yttrandefrihet och ingen fri press.

Det är många olika scener, starka scenen som sätter igång många tankar. Den starkaste scenen som får mig att gråta är när vi ser miljoner kycklingar kläckas på en fabrik och de lever en helt syntetisk värld, aldrig utomhus, bara ihopklämda i industrin och sedan mördas på löpande band, Kan vi inte förbjuda och stoppa industriell massdödande av kycklingar? NU.

Svaret filmen ger är: Sluta vara en individ – Organisera dig. Det enda sättet att förändra världen enligt filmens skapare, är att organisera sig. Men det finns en stor fallgrop i det svaret. Det blir alltid några ledare för de som är organiserade. En organisation är människor som organiserat sig. Varje organisation har ledare av något slag, annars skulle de inte kunna samverka mot något mål utan springa åt olika håll. Någon måste alltid sätta schema, datum, se till att saker genomförs. Och dessa ledare är människor. Och människor är kapabla till mycket, speciellt när alla ska följa en bestämt tolkning av vad som är rätt och fel. Hur det kan gå finns många exempel på genom mänsklighetens historia.

Regissörerna har valt att laborera med bilderna, att leka med fotot och utmana oss. De har i nästan alla intervju-delar (och de är många) valt att ha närbild på ansiktet på Roxy Farhat. Varför? Vill de provocera? Eller vill de visa hur vacker hon är? Intervjudelarna är väldigt många och det består av att det är några som är experter ska förklara allt för oss. De skriver oss på näsan allt, det är rena föreläsningen. Ja ännu mer: det är predikningar.

Ja filmen har ett gott syfte. Och den stör oss i vår bekvämlighet. Det är givetvis vad filmskaparna vill. I dagens samhälle, eller rättare sagt: i de länder som styrs av den västerländska konsumtions-ideologin, har vi blivit passiviserade genom välfärd. Som en romersk kejsare sade redan för flera tusen år sedan: Ge folket bröd och skådespel och du kan styra.
Så är det. Till viss del. Problemet är att lösningen aldrig är enkel och frågan är om det ens finns någon lösning.

Hur som helst: filmen sätter igång många tankar och bör ge upphov till många diskussioner. Det är ett gott syfte. Det jag misstänker är att just de personer som själva har mer makt kommer att hylla filmen, för de ser en väg att behålla eller öka makten.