Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Bokförsäljningen ökar under det tredje kvartalet

by

Bokförsäljningen ökar under det tredje kvartalet

Under det tredje kvartalet 2026 uppgick den totala bokförsäljningen till knappt 1,4 miljarder kronor, en ökning med 3,7 procent eller 49 miljoner kronor jämfört med samma period föregående år. Det rapporterar Svenska Förläggareföreningen.

I ett pressmeddelande berättar Svenska Förläggareföreningen:

Tillväxt i fysisk bokhandel och digitala abonnemangstjänster
Omsättningen i Fysisk bokhandel ökade med 7,8 procent till 335 miljoner kronor. Digitala abonnemangstjänster ökade med 6,3 procent till 479 miljoner kronor. Försäljningen i Internetbokhandel/bokklubbar minskade med 0,4 procent till 526 miljoner kronor och Dagligvaruhandel med 3,5 procent till 42 miljoner kronor.

Internetbokhandel/bokklubbar var den största försäljningskanalen med en marknadsandel på 38,1 procent, en minskning med 1,5 procentenheter jämfört med tredje kvartalet 2025. Digitala abonnemangstjänster stod för 34,6 procent av marknaden, en ökning med 0,8 procentenheter. Fysisk bokhandels andel av marknaden ökade med 0,9 procentenheter till 24,2 procent, och Dagligvaruhandel minskade med 0,2 procentenheter till 3,1 procent.

Skönlitteratur och barn- och ungdomslitteratur ökar
Skönlitteratur var fortsatt den största genren och stod för 38,5 procent av den totala omsättningen. Försäljningen av skönlitteratur uppgick till 533 miljoner kronor, en ökning med 3,4 procent.

Facklitteratur minskade med 5,8 procent till 253 miljoner kronor. Av undergenrerna var det bara Mat och dryck som ökade, med 3,5 procent till 20 miljoner kronor. Populär facklitteratur minskade med 10,1 procent, Kvalificerad facklitteratur med 9,7 procent och Humaniora med 3,9 procent.

Försäljningen av Barn- och ungdomslitteratur ökade med 4,1 procent till 211 miljoner kronor. Alla åldersgrupper ökade förutom Unga vuxna och Okänd åldersgrupp. Ökningen bör ses mot bakgrund av statsbidraget för inköp av litteratur i skolan, som 2026 uppgår till 550 miljoner kronor. För att kunna följa bidragets effekt redovisas Barn- och ungdomslitteraturförsäljningen även per försäljningskanal. Omsättningen ökade i Internetbokhandel/bokklubbar med 5,0 procent till 119 miljoner kronor och Fysisk bokhandel ökade med 6,7 procent. Digitala abonnemangstjänster minskade med 2,3 procent och Dagligvaruhandel med 6,1 procent.

Utländsk utgivning ökade med 10,2 procent till 290 miljoner kronor, vilket motsvarar 21,0 procent av den totala omsättningen.

Omsättningen för svensk allmänlitteratur ökade med 2,8 procent till 996 miljoner kronor. Svensk kurslitteratur minskade med 4,8 procent till 97 miljoner kronor.

Både tryckta och digitala böcker fortsätter att öka i omsättning och volym
Tryckta böcker ökade med 2,3 procent både i omsättning och volym under det tredje kvartalet. Omsättningen uppgick 903 miljoner kronor och det såldes totalt 5,6 miljoner tryckta böcker. Räknat i antal sålda exemplar ökade Inbundet med 2,6 procent medan Övriga format minskade med 4,4 procent och Pocket minskade med 0,2 procent.

Under kvartalet ökade antalet strömningar av digitala böcker med 6,0 procent till totalt 13,1 miljoner.

Bokförsäljningen upp 161 miljoner hittills i år
I rapporten redovisas också statistik över hela det första halvåret. Den totala bokförsäljningen uppgick till 3,9 miljarder kronor, en ökning med 4,3 procent eller 161 miljoner jämfört med 2025.

Här kan du ladda ner rapporten från Svenska Förläggareföreningen

Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

by

Starkt bioår 2026 - unga går mest på bio
Foto: Pedro Ossowicki/Svenska Filminstitutet

Det är de unga som står för de flesta biobesöken och 2026 ser ut att bli det starkaste bioåret efter pandemin, enligt ett pressmeddelande från Svenska Filminstitutet:

– Intresset för film är stort bland unga, hela 70% i åldern 15-24 år uppger att de gått på bio det senaste halvåret. Vi har haft en rekordsommar och hittills i år ser vi en ökning på 20% i totala biobesök. Det är uppenbart att när det finns film att se, går också folk på bio, säger Josefin Schröder, strategi- och analyschef på Filminstitutet.

Det som särskilt lockar unga är nya filmer som kan ses exklusivt på bio samt den sociala upplevelsen, visar Filminstitutets publikundersökning. Storslagna filmer med spännande unik handling, komedi, skräck och romantik som gör sig väl på stor duk uppskattas särskilt av den unga publiken.

Att 2025 var ett svagt bioår för svensk film beror på för få svenska premiärer men 2026 innebär en återhämtning. De siffror som Myndigheten för kulturanalys presenterat, att biobesöken minskar, är inaktuella och ger en missvisande bild av publikens intresse för bio och för svensk film.

– Vi ser en tydlig återhämtning för svensk film under 2026, hittills i år ser vi en ökning på hela 130%. Inräknat höstens kommande premiärer kan svensk film nå två miljoner biobesök under 2026, säger Josefin Schröder.

Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

by

Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Den 11 september 2026 släpps en nyinspelning av Siw Malmkvists klassiska ”Min jord” – den här gången tillsammans med hennes nioåriga barnbarn Dahlia. En sång som för 50 år sedan var en kärleksförklaring till vår planet får nu en ny och högaktuell betydelse: en generation sjunger tillsammans med nästa, för den jord vi ska lämna vidare.

Ett pressmeddelande berättar:
”Min jord” är inte en nyskriven låt om klimatkrisen. Det är den svenska versionen av den franska chansonen “Bravo Monsieur le Monde”, som Siw Malmkvist gjorde till sin 1976.

Redan då var budskapet tydligt. Sången är en kärleksförklaring till bergen, haven, vinden och träden – men också en stilla vädjan och ursäkt för det vi människor riskerar att förstöra.
Femtio år senare får orden en ny tyngd.

När Siw Malmkvist nu spelar in ”Min jord” på nytt är det tillsammans med barnbarnet Dahlia, 9 år. Mötet mellan de två generationerna blir själva kärnan i den nya versionen. Siw representerar en generation som har levt med sången i ett halvt sekel. Dahlia tillhör den generation som ska leva med konsekvenserna av de beslut vi fattar idag.

– Det känns väldigt fint att få sjunga den här sången tillsammans med Dahlia. När jag sjöng in den första gången för 50 år sedan kunde jag knappast ana att den skulle kännas så aktuell igen. Nu sjunger vi den för hennes och alla barns framtid, säger Siw Malmkvist.

Siw Malmkvist är en av Sveriges mest folkkära artister, med en enastående karriär som sträcker sig över sju decennier. Inga pauser och inga comebacker – Siw har fortsatt att vara aktuell, på scen och i människors hjärtan, generation efter generation.

I samband med den nya inspelningen deltog Siw Malmkvist på Sveriges hittills största klimataktion “Den stora Klimatdemonstrationen” där över 50.000 personer demonstrerade genom Stockholm, för att uppmärksamma den akuta klimatsituationen. Tillsammans med Dahlia framförde Siw “Min jord” framför den enorma publik som samlades för att göra sina röster hörda och för att påminna om det ansvar vi har för framtiden – samma framtid som Dahlia representerar.
”Den stora klimatdemonstratioen” arrangerades av Naturkyddsföreningen och Rebellmammorna samt över 250 organisationer, bla UNICEF och Rädda barnen.

”Min jord” handlar därför inte bara om det vi riskerar att förlora, utan också om det vi fortfarande kan välja att lämna efter oss: en friskare, vackrare och mer livskraftig jord.

Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

by

Inte Ett Riktigt Jobb

Inte Ett Riktigt Jobb
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 augusti 2026
Regi Patrik M. Fahlin

Ett engagerande debattinlägg av en regissör vars hjärta brinner för folkbildningen. Egentligen är den här dokumentären mest ett debattinlägg om folkbildningen som är under attack från högerpartierna, i synnerhet av Sverigedemokraterna. Det är en slags föreläsning av regissören Partik M. Fahlin om hur viktig folkbildningen är och den är ett attack på de politiska krafter som drar ner på stöd och resurser för folkbildningen. Som film är den svår att betygsätta konstnärligt och dramaturgiskt. Det höga betyget får den för att regissören så väl lyckas föra fram sitt budskap.

Utgångspunkten för filmen är utbildningsminister Mats Perssons uttalande då han motiverade regeringen stora minskning av anslag till folkbildningen med att regeringen hellre vill satsa på utbildningar som leder till riktiga jobb. Mats Persson (Liberal) var Sveriges utbildningsminister 2022–2024. Uttalandet om riktiga jobb har fått många reaktioner. I filmen finns flera exempel på personer som fått inte bara jobb utan lyckats mycket bra, tack vare den start och det stöd de fick från studieförbunden. Josef Fares, Marit Bergman, Smash Into Pieces, Kalle Moraeus, med flera exempel finns på att folkbildningen kan skapa jobb.

Men folkbildningen är en bred rörelse som har flera andra viktiga syften än att utbilda människor till jobb. Som filmen tar upp ger studieförbunden många unga möjligheten att utvecklas inom ett område och där finns många, många kurser och evenemang där människor i olika åldrar och bakgrund kan mötas och få nya kontakter.

Syftet med filmen är helt klart att slå ett slag för folkbildningen. Dokumentären är ett politiskt inlägg för att folkbildningen ska få resurser. Det lyckas regissören bra att få fram även om jag tycker att han förminskar problemet med att studieförbundet Ibn Rushd som grundades 2001 och lades ner i slutet av 2024 fick många miljarder i anslag trots att det fanns en hel del kritik mot att det studieförbundet ska haftstudiematerial eller hänvisningar till texter som ansetts konservativa eller problematiska gällande exempelvis hbtq-frågor och synen på aga.D Kritiker menade att verksamheten inte uppfyllde de krav på demokratisk fostran som ställs på organisationer som mottar offentliga medel. Det var skarp kritik som regissören inte tycks ta så mycket på allvar. Överlag är den tredjedel av filmen där han går igenom kritiken som förts mot studieförbunden kring anklagelser om fusk är upprepande och känns som indoktrinering. Men det är förstås så ofta går till när någon vill tydligt framföra sin åsikt. Jag tror att dokumentären hade vunnit på att han inte upprepade sig så mycket.

Jag tycker att varenda politiker i Sverige på alla nivåer, såväl inom kommun som region och på riksnivå bör ser denna film. Men många andra bör också de den och prata om den. Folkbildningen, studieförbunden, är så mycket mer än att den ger människor, framför allt unga, stöd att utveckla något de är intresserade av som inom musik, teater, att laga mat, att hantverka, att programmera, att fotografera, att filma, att skriva med mera, med mera. Studieförbunden ger människor möjlighet att mötas.

Filmen har ett stort fokus på unga som får hjälp att utvecklas genom studieförbunden, men jag saknar en annan viktig del av vad studieförbunden gör för andra åldersgrupper och äldre människor. Folkbildningen/studieförbunden har en given plats där idrotten eller olika politiska eller religiösa organisationer inte lockar.

Att dra ner på resurserna till folkbildningen är farligt för samhället, menar många som får komma till tals i filmen. I stort sett den ende i filmen som uttalar stöd för att dra ner på resurser till folkbildningen är Sverigedemokraternas Alexander Christiansson.

Tja, denna dokumentär är utan tvekan ett politiskt debattinlägg – och därför väldigt svår att betygsätta. Men den görs övertygande och det bubblar av engagemang och hjärta. Egentligen siktar han väl på öppet mål. De flesta runt om i Sverige har väl en positiv inställning till folkbildningen? För övrigt ser väl opinionsundersökningarna inför valet ut som att Tidö-regeringen ska tappa makten och då är det väl högst möjligt att folkbildningen får mer stöd. Men osvuret är bäst, förstås.

WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

by

Det har nu gått några dygn sedan jag lämnade årets Way Out West för sista gången via VIP-utgången. Har vilat öronen sedan dess, eftersom jag som vanligt inte bara tog emot konsertljud från olika scener, utan dessutom bombarderades av ljudkällor inne på VIP-området. Där på andra våningen i huset som förr i tiden kallades Vita Bandet håller nämligen media till. Har inte stenkoll på antalet recensioner publicerade här, tror vi landar på cirka ett dussin. För mig som gärna vill få tid för eftertanke blir det stressigt att leverera snabbt. Mina recensioner kanske späckas av för mycket fakta, men vill att att formuleringar om hur jag uppfattade en spelning/ show, också ska innehålla info om varje akt.

Var på WOW under premiäråret 2007 vars line up får sägas vara oöverträffad, köpte endagarsbiljett 2011 för att jag i första hand ville se Kraftwerk och i andra hand ett par legendarer som ställde in. Och från och med 2014 har jag haft nöjet att vara skribent. I den bästa av världar hade arrangören försett oss med program där sättning framgår motsvarande Ystad Sweden Jazz Festival. Har heller aldrig fått intervjua eller varit med om presskonferenser. Vad beträffar utbudet i år fann jag det förhållandevis magert i motsats till Per Sinding-Larsen. Ska i nästa andetag medge att jag inte är särskilt insatt längre i de genrer som förekommer.

Luger har förunderligt nog lyckats med sitt koncept, trots märkligt schema, alltför många återvändare, störande trängsel, hutlösa priser på dryck och vegetarisk kost. Detta var som uppmärksammats första upplagan där samtliga kategorier biljetter sålde slut. WOW-området borde utvidgas till att omfatta Azaleadalen, en behövlig avlastning föreslagen av GP:s musikredaktör. Bestämde mig för att lämna en i och för sig fängslande show med Lorde för att gå ett varv i inhägnade Slottsskogen. När jag hade låtit mig omslutas av medryckande DJ-set av Mohajer i Dungen en stund och skulle ta mig tillbaka till presscentret, visade det sig att det inte fanns någon fri väg emellan de två centralt placerade stora scenerna. Konstigt att inte fler ur folkmassan klagat, de uppemot 40 000 vilka befann sig på WOW varje kväll. Självklart underlättade det fina väderleken. Snacka om tur med vädret! Slås varje år av hur heterogena innehavarna av biljetter är, att många avviker från hur man föreställer sig att typiska festivalbesökares utseenden.

Personligen är jag tveksam till om det blir någon fortsättning tyvärr. Min besvärande stelhet har nämligen övergått i ischias, vilket bland annat orsakar värkande fötter. Under nästan hela ”seansen” med Nick Cave & The Bad Seeds satt jag lutad mot ett räcke vid mixerbåset. Dessutom krävde ett sår på ena ögat behandling. På grund av sviktande hälsa blev det ingen Stay Out West-akt sista dagen, orkade varken fysiskt eller mentalt av att se The Cure igen och The XX som hyllades av Markus Larsson i AB ratades. Har förresten aldrig sett sådan hord av partysugna människor ta sig bort från VIP-området som när vår svenska fixstjärna Zara Larsson skulle uppträda med dansare. Då fanns plötsligt gott om sittplatser för att äta. Bortsett från den libanesiska rätten blev det säkra kort gällande middag. Åt följande dagar på närliggande krogar där jag är stammis.

Vad skulle jag vilja ha sett om jag inte vore upptagen med skrivande, varit vid god vigör eller om inte ofrånkomliga krockar uppstått? Av svenska akter skulle jag vara nyfiken på Terra, Svart Ridå, Cobrah, Joel Alme, Les Big Byrd samt Goran Kajfes & Andreas Tilliander. Sarah Parkman och Hannes har jag recenserat tidigare. Hade säkerligen uppskattat Bonnie ”Prince” Billy. Tror bara jag såg två konserter från första till sista tonen utöver de recenserade. Syftar på affischnamnet Lily Allen jämte lågmälda Annahstasia på Höjden ackompanjerad av kvinnlig cellist och dito kontrabasist. Onekligen genant av mig att jag inte hade kollat upp i förväg, i och med att jag trodde att tidpunkten under eftermiddagen var vikt åt den Annastasia som gjort succé med Alf Robertson-tolkningar.

Lily Allen är en teatralisk entertainer vars texter, åtminstone på senaste skilsmässo-skildringen West End Girl med sina förflyttningar från sorg och vrede till nyvunen insikt och ett jädrar anamma från driv av att vara ett sexuellt subjekt. Vad vi borde förvarnats om var att albumet skulle göras sing back. Genom detta förfarande tappas hälften av styrkan i musiken. Showen är konsekvent och sången oklanderlig. Hade gärna sett någon av hennes hits som bonus. Tyckte att halvtimmen med Annahstasia och hennes diskreta medmusiker bar en välgörande kontrast genom hennes innerliga folkinfluerade sånger plus cover på Bob Marley. Den svarta artisten från L.A som haft en lång resa till sitt eget stillsamma sound, gladdes åt åhörare som verkligen lyssnade och tog emot på den spröda frekvens hon sände.

Orkade höra cirka sjuttio minuter innan värken i fötterna blev för plågsam av konserten med Gorillaz, vars videoverk, påkostade stora sättning och gästande av Yukimi i ett par låtar förtjänar beröm. Kommer dock ifrån att idén som tog form sent 90-tal initierad av konceptkonstnär och Damon Albarn är ett slags virtuell ploj-projekt. Först i ungefär tre-fyra låtar placerade i slutet händer spännande saker och jag saknar inte längre låtar med substans. Ett experimentellt groove som ramar in småkul refränger får mig att koppla soundet till Material featuring Bill Laswell. Rytmsektionen håller hög kvalitet och särskilt basisten Seye Adelekan, född samma år som Albarn bildade Blur (recenserats på tidigare WOW). Detta blev min final i år.

foto Peter Birgerstam

Finns fler akter jag hörde tillräckligt mycket av för att kunna uttala mig. Gillade Lorde (vars konsert hyllades här i Kulturbloggen), sångerskan och låtskrivaren från nya Zealand som blandar suggestivt drömsk pop med electro-klanger. På scenens högra sida huserade fyra musiker medan artisten disponerade övrigt utrymme, inte minst vertikalt. I hennes spännande konserts begynnelse lät det som om livemusiker anlitats, men de kunde inte beskådas varför man ändå blev osäker. Blood Orange hörde jag på WOW (annan skribent delade ut högsta betyg här) 2014. Hade behållning av den avslutande halvtimma jag var på plats när r & b artisten och hans medarbetare gav oss en soulig, vital stund med både skön sång, keyboard och licks på gitarr i framkant.

Avrundar med intryck från tre helt olika akter, varav två inhemska. En av de största positiva överraskningarna visade sig vara visionären Artur Verocai från Brasilien vars självbetitlade album från 1972 idag är kult, rosats retroaktivt. Hans orkestrerade variant av mjuksvängande tropicália erbjuder ett annorlunda, attraktivt sound. Medan olika personer sjöng och akustisk gitarr hade en framträdande plats liksom slagverk, dirigerade Vercoai en orkester med stråkar och blås. Berikande bokning! Nektar är ett tämligen nybildat band från Göteborg. Kvintetten med låg medelålder surfar på en framgångsvåg med högenergisk utstrålning och texter på svenska. I deras ösiga sound korsas Broder Daniel med exempelvis The Strokes och Hurula.

Slutligen måste den smartness som emanerar från Lykke Li framhållas. Var med om andra halvan av hennes show med tre musiker i Linné tillsammans med lyckliga festivaldeltagare, övervägande unga kvinnor. Recenserade artistens framträdande på WOW 2018 och tror att jag äger två av hennes album. Hon är en ypperlig representant för höga standarden på kvinnliga musikskapare i landet som etablerats efter millennieskiftet. I mina öron håller dottern till Zilversurfarn en klart högre nivå än Veronica Maggio och Zara Larsson, förvisso med en inriktning som kanske inte riktigt är jämförbar. I hennes final uppstår dansant extas, smått sensuellt sound. Hon som varit skådespelare, förekommit med soundtrack, belönats med Grammis och producerats av Björn Yttling ger publiken vad den önskar: i Follow Rivers med sin oemotståndliga refräng och i högtalarna som lyckobringande utgång edm-klassikern Rhythm Of The Night. Kan tilläggas att jag fick syn på några kändisar på WOW, fast inte särskilt många med tanke på att vi delade gemensamma ytor vid Villa Belparc.