Kulturpolitik

Regeringen föreslår att kulturområdet tillförs ytterligare 1,28 miljarder kronor för kris- och stimulansstöd 2021 för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av spridningen av covid-19 och för att underlätta en återstart av verksamheten när läget så tillåter. Regeringen föreslår även ett krisstöd på 124,6 miljoner kronor för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna pga. kraftigt minskade intäkter till följd av spridningen av covid-19 till ett antal statlig finansierade kulturinstitutioner. Förslagen bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna, skriver ett pressmeddelande från regeringskansliet.

Jag hoppas att detta inte är ett aprilskämt. För att kulturen drabbats hårt av restriktionerna kring pandemin av covid-19 är ett faktum. Ett obestridligt och i princip obegripligt faktum. Hur det kan vara riskfritt att åka till skidorter och festa under sportlov samtidigt som det inte få gå fler än åtta personer på en ishockeymatch i en arena för tiotusentals personer är ologiskt.
Det finns massor av teatersalonger och filmsalonger som skulle kunna ta emot fler än åtta personer och ändå ha säkerhet och avstånd. Nej att covid-19 skulle smitta mer i en teatersalong eller i en konserthall som Globen än trängsel i butiker, det köper jag inte.

Frågan är om restriktionerna visar på okunskap om hur viktig kulturen är och om det också visar att det är de kommersiella krafterna som styr regering och myndigheter som Folkhälsomyndigheten.

Nu kom i alla fall ett positivt påskbudskap från regeringen. Det hjälper givetvis inte alla, för reglerna för att få stöd täcker inte alla former av kulturarbete. Men ett positivt besked är det ändå.

Pressmeddelandet från regeringskansliet:
En förutsättning för att det ska finnas ett kulturliv i hela landet är att det finns livskraftiga aktörer som har möjlighet att skapa konst och planera föreställningar, konserter, utställningar och andra kulturevenemang. De restriktioner och allmänna råd som införts med anledning av covid-19 har medfört negativa ekonomiska konsekvenser för kultursektorn.

Regeringen vill därför dels förlänga det krisstöd som fördelas till allmän kulturverksamhet, konstnärer och andra aktörer inom kulturområdet som drabbats hårt, dels tilldela medel för aktörerna att starta upp sin verksamhet igen på ett smittsäkert sätt när situationen så medger. Stöd kommer även att fördelas genom den så kallade kultursamverkansmodellen till kulturverksamheter i hela landet.

Sammantaget föreslås kulturområdet tilldelas ytterligare 1,28 miljarder kronor för kris- och stimulansstöd 2021.

Huvuddelen av krisstöden kommer att fördelas av Statens kulturråd som även kommer att fördela stöd med syfte att möjliggöra för aktörerna att starta upp sin verksamhet igen. Övriga bidragsfördelande aktörer är Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Författarfonden och Sametinget. Regeringen och de stödgivande institutionerna återkommer med vidare information om detaljerna i stödens utformning.

Detta förslag innebär att regeringen i samarbete med Centerpartiet och Liberalerna har föreslagit sammanlagt 2,78 miljarder kronor i kris- och stimulansstöd till det fria kulturlivet under 2021.

Dessa stöd är en förutsättning för att möjliggöra produktion inför en återstart. Dessutom presenterar regeringen ett stöd till arrangörer av evenemang som planeras genomföras under perioden juli–december 2021 men som inte kan genomföras eller måste begränsas i stor utsträckning till följd av restriktioner med anledning av spridningen av covid-19.

Regeringen föreslår även ett krisstöd på 124,6 miljoner kronor för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna pga. kraftigt minskade intäkter till följd av spridningen av covid-19 till ett antal statlig finansierade kulturinstitutioner.

Spridningen av covid-19 och de restriktioner och allmänna råd som införts med anledning av sjukdomen medför stora ekonomiska konsekvenser för kulturlivet. Museer och teatrar har behövt och behöver i många fall fortsatt hållas stängda och har därmed svårt att uppfylla sina samhällsnyttiga funktioner med att främja kulturupplevelser, kunskap och fri åsiktsbildning.

Statligt finansierade kulturinstitutioner är i varierande omfattning beroende av avgiftsintäkter. Trots omfattande besparingsåtgärder och tidigare erhållna statliga krisstöd har rådande situation lett till att vissa av dessa verksamheter befinner sig i ett mycket svårt ekonomiskt läge med akuta likviditetsproblem under våren och sommaren.

Därför föreslår regeringen att staten ekonomiskt stöttar vissa av dessa kulturinstitutioner så att de kan överleva krisen och finnas kvar den dag öppethållande åter blir möjligt.

Verksamheter som berörs: Vasamuseet, som är en del av myndigheten Statens maritima och transporthistoriska museer, Stiftelsen Skansen, Stiftelsen Tekniska museet, Stiftelsen Nordiska museet, Stiftelsen Prins Eugens Waldemarsudde, Stiftelsen Dansmuseifonden för Dansmuseet, Nobelprismuseet, Stiftelsen Drottningholms slottsteater, Unga Klara och Voksenåsen AS.

Regeringen avser att överlämna dessa förslag i en kommande ändringsbudget till riksdagen.

Svenska medier har svikit sin roll som granskare av makten. Fallet Göran Lambertz visar förfärande tydligt hur svenska medier sviker sin uppgift att granska makten. Svenska publicister har blivit maktens megafoner.

I och med pandemin av covid-19 har journalistiken tagit ett rejält kliv tillbaka. Och detta blev extremt skrämmande tydligt i och med när toppjuristen Göran Lambertz fick livesända från sin trädgård och kalla den kanske våldtagna kvinnan för bedragare och andra fula påhopp. Detta fick han göra helt fritt, med hjälp av svenska redaktioner som livesände hans utspel.

Hur det gick till den julafton då den unga kvinnan (40 år yngre än Lambertz) hävdar sig ha blivit våldtagen kan jag inte ha någon uppfattning om. Det jag vet däremot är:
1. Mycket få av de våldtäkter som anmäls går vidare till åtal, det är svårt att bevisa
2. Mycket få av de våldtäkter som går till åtal innebär en fällande dom, det är svårt att bevisa
3. Processen att gå igenom en rättegång är oerhört påfrestande för den våldtagne, många avstår därför för att anmäla och gå hela vägen
4. Att ett fall som anmälan av Lambertz läggs ned betyder inte att han är oskyldig, det betyder endast att åklagaren inte hade tillräckligt med tunga bevis.

En fundering jag har är förstås: vilken åklagare vågar gå vidare med rättegång mot en så garvad jurist som Lambertz? För att ta den fajten misstänker jag att åklagaren måste ha starka, starka bevis som är omistliga. Jag undrar också om åklagaren hade lagt ner åtalet om det var en fattig arbetslös kriminell som misstänktes?
Ingen av dessa eller andra relevanta frågor ställdes av reportrar i Lambertz tillställning i sin trädgård. Istället fick han tala rakt ut. Som den makthavare han är.

Och det är här som den svenska journalistiken så tydligt och skrämmande förändrats under året av pandemin. Makthavare som myndigheter och regeringen har fått stå oemotsagda och utan att bli ifrågasatta. Utan att någon frågat vilken forskning ni stöder sina teorier på.

Det är till och med så at tom någon journalist dristat sig till att vara kritisk har Folkhälsomyndighetens kommunikationschef talat med journalistens chef. Jag får ont i magen när jag tänker på att chefer på svenska redaktioner accepterat detta av FHM:s kommunikationschef utan att det blivit protester eller ramaskrin av detta tydliga styrande av mediers yttrandefrihet.

Från Dagens Media: Christer Janson, presschef på FHM, är nöjd med mediernas insatser under pandemin, samtidigt som han konstaterar att det inte varit friktionsfritt. ”Flera av våra medarbetare har mött arga reportrar. En del har sagt att vi är inkompetenta. Då har jag talat med deras chefer och det har alltid löst sig. Journalisterna verkar ha tuffa arbetsförhållanden”, säger han.

Journalistikens stora uppgift är att kritiskt granska makten. Inte att vara en megafon åt makthavare. Detta uppdrag har svenska redaktioner svikit under pandemin och denna svaga journalistik tycks ha blivit en rutin. Nu får alla makthavare talar fritt rakt till svenska folket på SVT, på Expressen och så vidare, och så vidare. Var brukar det gå till så? I totalitära stater som Nordkorea, Kina …

I Expressen skriver Irena Polar:
Han är en av Sveriges absolut mest framstående jurister. Han vet in i minsta detalj vad han gör. De ”integritetsjobbiga” detaljerna är väl avvägda.
Lambertz utnyttjar sin gedigna kunskap och särskilda ställning till att fullständigt förgöra en målsägande. Och det sker inte i en rättssal.
Det pågår live, framför ögonen på hela Sverige, i SVT:s sändning där den även ligger kvar i efterhand och live till delar på en rad nyhetssajter, däribland Expressen.

Journalistik har en viktig uppgift i ett demokratisk samhälle: att granska makthavare och att ställa kritiska frågor. En bra journalist ska ha ett kritiskt förhållningssätt och kunna ifrågasätta. Jag blir så bedrövad när jag ser hur journalister på Expressen sviker detta uppdrag. Detta är en bottennotering hos Expressen idag med denna rubrik:
Dolda Facebookgruppens nya angrepp på svenska forskaren
När man läser texten ser man att rubriken inte ens stämmer med artikelns innehåll.
Rubriken har flera stora fel:
Dolda facebookgruppen?
Det finns inget som heter dolda facebookgrupper. Det finns helt öppna och privata grupper. Inte ens redigeraren på Expressen kan vara så okunnig att hen tror det finns en dold grupp. Varför har då redigeraren valt att sätta den rubriken? Jag kan tänka mig två förklaringar: Antingen vill redigeraren signalera att det är något dolt, något obskyrt och fult som pågår i den gruppen – eller så vill redigeraren helt enkelt fånga in så många klick på sajten som möjligt. Klickjournalistik i dessa uslaste form, då det enbart är till för att få besökare utan att rubriken säger ärligt vad artikel handlar om.

Nästa stora fel val av ord i rubriken är: nya angrepp.
Sedan när blev det angrepp att framföra väl underbyggd kritik mot forskning?

Tredje stora felet i rubriken är Facebookgruppen.
Det är inte gruppen i sin helhet som hitta de fakta som det vetenskapliga magasinet bygger sin väldokumenterade kritik av Ludvigssons forskningsrapport. Det är en enskild medlem.
Om jag framför kritik mot något som privatperson: vilka av mina facebookgrupper ska då få skulden?

Det är sorgligt och bedrövligt att en av de svenska kvällstidningarna använder sådana falska rubriker.

För övrigt kan jag konstatera följande (kopierat från en välformulerad kommentar till Expressens artikel):
1: Ludvigssons hypotes – ingen överdödlighet bland barn
2: Data visar 68% överdödlighet bland barn under våren, jämfört med tidigare år.
2: Istället för att förkasta hypotesen, så letar han upp 3 valfria månader med lika hög dödlighet att jämföra med.
3: Ludvigsson publicerar sin förbestämda slutsats, dvs att det är riskfritt att hålla skolor öppna, och nämner ej den lilla detaljen att dödligheten ökat 68%.
4: Skandalen upptäcks av privatperson.
5: Expressen attackerar privatpersonen.
6: Expressen anser sig ha gjort ett scoop.
—
För övrigt undrar jag vilken värld utan andra medier som Expressens journalister lever i? Det finns en lång rad rapporter om att barn och ungdomar i Sverige blivit sjuka och många också svårt sjuka genom Covid-19.

Varför ifrågasätter ingen journalist på Expressen Ludvigssons forskning över huvudtaget? Alla vet att han var en av de 47 första undertecknarna av Great Barringtondeklarationen; en deklaration som tydligt tar avstånd från att stänga skolor på grund av smittorisk.

Bedrövligt och sorgligt.