Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Kallbrand av Cilla och Rolf Börjlind – tidsfördriv utan alltför stora anspråk

by

Kallbrand
Författare: Cilla Börjlind och Rolf Börjlind
Utgiven: 2018-09
ISBN: 9789113081540
Förlag: Norstedts

Om du gillade tv-serien Springfloden, en svensk deckare med Kjell Bergqvist i rollen som Tom Stilton, en polisman som blivit hemlös. Eller i alla fall i de första avsnitten i den första säsongen. Sedan dyker det upp karaktärer som påverkar honom och han blir fräschare.

Bakom serien ligger deckarförfattarna och manusförfattarna Cilla Börjlind och Rolf Börjlind. De kan sitt hantverk och vet vilka knappar de ska trycka. Kallbrand är en fortsättning på de säsonger som blivit filmatiserade till två säsongen av tv-serien.

Om du söker litteratur av hög kvalitet är Kallbrand inte rätt för dig. Men som deckare håller den godkänd klass. Av och till är den spännande och av och till kan jag känna engagemang för karaktärerna, fast mycket är väldigt förutsägbart.

Den börjar med ett hemskt dåd i ett villaområde utanför Stockholm där en familj sprängs ihjäl i sin bil. Olivia Rönning, den där nästan fjantigt rättrådiga unga polisen som är en av huvudkaraktärerna, jobbar på Rikskrim och får vara med i gruppen som ska utreda fallet. Fast hon sätts tillsammans med en annan ung kvinna, Lisa, att söka igenom allt material för att se om de kan hitta något som de andra missar. Deras uppdrag är att söka om det finns alternativa lösningar på vem som ligger bakom.

Samtidigt befinner sig på andra sidan jorden, i Thailand, där han försöker acceptera sig själv och något han gjort i boken före. Han får ett uppdrag av en kvinna att leta reda på en man. Detta uppdrag tar honom ut på en kanot i vatten med krokodiler, omgivet av land med livsfarliga ormar.

Jag uppskattar bäst de deckare som berättar något om samhället och om människor och att det är trovärdigt. Det skulle kunna ske så eller att det är något tillskruvat för att vi ska förstå vad som kan hända om samhällets utveckling mot fel inte stoppas. I Kallbrand tycker jag att Cilla och Rolf Börjlind tar i lite för mycket och blandat in får många element, Här är bilbomb, övergrepp, terrordåd, #metoo, pedofili och vanvård av psykiskt sjuka.

Lilian Fredriksson på Bibliotekstjänst skriver om Kallbrand:
Person- och miljöbeskrivningen är utmärkt, spänningsfaktorn är mycket hög och intrigflätningen imponerar rakt igenom. Upplösningen överraskar och kvar dröjer sig den sorgliga insikten om mänskliga tillkortakommanden.

Jag tycker Biblioteksjänsts recensent överdriver och hyllar för mycket, men jag ger Kallbrand godkänt. Det är en hygglig underhållningsdeckare, lite gullig utan att den säger mig så mycket om verkligheten. Lite tidsfördriv utan alltför stora anspråk.

Bokrecension: Vegetarianen av Han Kang

by

Vegetarianen
Författare: Han Kang
Utgiven: 2017-01
Översättare: Eva Johansson
ISBN: 9789127149090
Förlag: Natur Kultur Allmänlitteratur
Upplaga: 1

“Hur kan du läsa något så hemskt?”

Det var den första reaktionen jag fick när jag beskrev handlingen i Han Kangs Vegetarianen. Handlingen kretsar kring Yeong-hye som helt plötsligt bestämmer sig för att bli vegetarian. Jag skriver “kretsar kring” för att historien berättas av tre närstående till huvudpersonen. Läsarna får aldrig riktigt veta hur huvudpersonen själv resonerar eller känner. Ett väldigt spännande upplägg som gör huvudpersonen än mer gåtfull.

Yeong-hye är en helt vanlig person: “fullständigt alldaglig i alla avseenden”, som den förste berättaren – maken – beskriver henne. En natt finner han henne stående framför kylskåpet helt stilla. Hon säger ingenting. Nästa morgon börjar hon rota i kylskåp och frys och kastar allt kött hon kan hitta. “Jag hade en dröm” är den enda förklaringen som maken får till hustruns beteenden som blir allt märkligare varje dag. Yeong-hyes nya diet gör familjen orolig och när hon går ner i vikt så bestämmer sig de för att göra något åt det. Fadern, patriarken, försöker fysiskt trycka in kött i dotterns mun på en familjemiddag. Detta blir den omskakande upptakten till våld och psykisk sjukdom.

Bokens tre delar speglar den gradvisa förvandling som Yeong-hye genomgår, där var och en skulle fungera som en egen novell. Alla har en egen prägel och tillför nya och oväntade dimensioner. Det vanliga problemet med flera berättarpersoner, att man ändå hör samma “röst”, nämligen författarens, existerar inte i den här boken.

Jag har personligen ingen kunskap om eller erfarenhet av psykisk sjukdom, men känslan i den här boken är att det är trovärdigt skildrat, vilket gör boken på samma gång otäck och intressant. Vissa scener är så ingående beskrivna att de aldrig kommer att försvinna ur mitt medvetande. Det sexuella våldet och utnyttjandet av andra människor gör boken bitvis plågsam att läsa; samtidigt som språket gör det till en fröjd.

Varför ska man då läsa en så hemsk bok? Jo, förutom att det är en av de mest välskrivna och fascinerande böcker jag läst på senare år, ger den också en inblick i det patriarkala och traditionstyngda sydkoreanska samhället.

Bokrecension: Lazarus av Kepler – en besvikelse

by

https://www.bokus.com/bok/9789100142698/lazarus/

Lazarus
Författare Lars Kepler
Serie Joona Linna (del 7)
Antal sidor 600
Utgivningsdatum 2018-10-19
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100142698

Lars Kepler är tillbaka med den sjunde deckaren om Joona Linna. Kepler är en pseudonym för Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. De har verkligen lyckats slå internationellt med sina deckare. Kaninjägaren var 2016 års mest sålda bok i Sverige och Lars Kepler är ugiven i 40 länder och har sålt 13 miljoner böcker över hela världen.

Jag läste de första böckerna av Kepler och då tyckte jag de var spännande och bra skrivna. Jag vet inte om det är jag som förändrats eller deras sätt att skriva, denna sjunde bok fick jag tvinga mig att läsa. Det kändes som en tråkig skoluppgift, något jag var tvungen att läsa klart.

Jag får väl svenska deckarfantaster på mig nu. Kepler tillhör de mest hyllade. Men, för att vara riktigt ärlig: vad säger denna berättelse? Vad ger den mig för känslor och tankar om livet och existensen? Handlingen

Våld av så äcklig grad att jag får spykänslor, men i vilket syfte? Underhållningsvåld? Behöver vi frossa i mer våld för att … Ja varför? Mänsklighetens historia har mycket våld i sig. Finns det någon djurart som dödar sina egna i lika stor utsträckning? Att skildra våld kan absolut vara berättigad. Absolut. Litteratur och alla kultur berättar något för oss om hur det är att leva. Kultur öppnar våra ögon och låter oss besöka platser och världar vi kanske aldrig själva kommer till men ändå säger de oss något om hur det är att leva, att finnas till. Också väldigt äckligt våld kan säga något. Men det finns också filmer och böcker och annan kultur som inte berör mig alls, där våldet mest är till för underhållning. Så upplever jag det extrema våldet som skildras i Lazarus.

Handlingen går att läsa utan att ha läst samtliga tidigare böcker i serien om Linna men det underlättar helt klart att ha läst serien. Jag tycker det oftast är ett minus om en bok kräver att läsaren läst allt tidigare i en serie, fast det är vanligt att det är så.

Jag värjer mig för språket också. De båda författarna har ett överflöd av detaljer där de skildrar miljö. De skildrar med både känsla, lukt, synintryck och ljud. Det är skickligt. Men det är ofta vara utsmyckning. När riktiga mästare skriver har varje detalj i miljön, varje beskrivning av ett ljud, en känsla, en bild, något som tillför berättelsen något till dess helhet, ingen detalj finns där bara för sin egen skull. Så är det inte hos Kepler i Lazarus. Det är många detaljer som bara flödar över till ingen nytta för helheten. Detaljerna ger ingen mångfacetterad fördjupning av berättelsen. I handlingen skildras en gravskändare som samlar likdelar och i handlingen får vi också höra om en seriemördare som hållit människor fångna levande i åratal i kistor under jorden. Det är liksom för mycket och jag undrar vad säger det om livet och människor omkring oss? Jag kan inte hitta något som det säger mig om hur människor kan bete sig. Det är liksom för mycket och till ingen inspiration för mig i livet.

Nu vet jag inte om det är jag som förändrat mig efter att ha läst många deckare och sett ännu fler på tv-serier, att jag helt enkelt kräver något utöver det förväntade i själva sättet att berätta, i karaktärsskildringarna för att jag ska fastna för en deckare. Jag vill att deckaren ska berätta något viktigt, antingen skildra samhället eller säga något om de existentiella frågorna. Tiden är för dyrbar för att spilla bort på underhållning utan något syfte. Lazarus av Kepler är tyvärr en besvikelse för mig.

Bokrecension: Vild eld av Ann Cleeves

by

Vild eld
Författare: Ann Cleeves
Utgiven: 2018-09
Översättare: Jan Järnebrand
ISBN: 9789100176518
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Andra Shetlandskvartetten (del 4)

Detta ska vara den sista deckaren i serien Shetland om polismannen Jimmy Perez från Shetland, som många med mig följt på SVT eller streaming-tjänster där den också finns. Det var med viss bävan jag började läsa. Jag var lite rädd att författaren skulle ta död på Perez för att det garanterat skulle vara den sista romanen i serien. Men gissa om jag blev överraskad när jag snabbt upptäckte att handlingen utspelar sig flera år före de avsnitt jag sett på tv av Shetland.

Jag har inte läst deckarna som Shetlandsserien bygger på. Så de kanske alla utspelar sig medan Jimmy Perez dotter Cassie är liten. I tv-serien är hon en ung kvinna. I den här romanen är Cassie i yngre skolåldern. Åldern nämns inte men som hon beskrivs är det tydligt att hon är någonstans kring sex-sju år.

Handlingen utspelar sig kring en familj, Helena och Daniel Fleming som flyttat med sina barn till den avlägset belägna orten Deltaness på Shetlandsöarna för att få en nystart. Sonen Christopher har autism och föräldrarna hoppas att en mindre skola ska ge honom bättre stöd än han fått på sin förra skola i London.

Men det lilla samhället på Shetland är fullt av snokande, skvallrande, missunnsamma och trångsynta människor. Helst vill folk att sonen Christopher inte går i den allmänna skolan. Dessutom har Helena lyckats bli ett stort namn inom modedesign och gjort succé med stickade tröjor inspirerade av Shetlands-motiv. Att någon utomstående utnyttjar Shetland på det sättet sticker i ögonen på de som inte lyckats själva i sitt liv. Ann Cleeves är skicklig på att fånga människors beteenden, det är mer vad deckaren handlar om är själva kriminalgåtan.

Den man som Helena och Daniel köpte huset av hängde sig i ladan som tillhör fastigheten. Det har också en del av ortsbefolkningen svårt att förlåta, de menar att det är de nya ägarnas fel. Någon skickar Helena små teckningar av en streckgubbe i en snara.

Men så inträffar ett ännu värre dödsfall. När Emma Shearer, barnflicka hos traktens läkare, hittas hängd i samma lada rubriceras dödsfallet som mord, inte självmord. Inom kort sprids skvallret om hennes förhållande med Daniel som en löpeld, och fallet hamnar på Jimmy Perez bord.

En stor skillnad mot att se tv-serien var att jag tyckte jag kom närmare både Jimmy Perez och hans kollega Sandy. Jag fick en annan bild av dem än jag fått i tv-serien.

Jag undrar hur de som gör tv-serien kommer att göra med den här boken. Kommer de att förlägga den tidsmässigt senare med Cassie som vuxen eller kommer de att låta den utspela sig i tiden flera år före övriga avsnitt?

Ann Cleeves har som de flesta storsäljande internationella deckarförfattarna ett enormt driv och flyt i språket och ändå tycker jag att jag kommer ganska nära många av människorna. Jag vet inte om jag tror på själva upplösningen av mordgåtan men jag ska inte vara någon spoiler och säga mer om det. Men romanenhar en intressant skildring av livet på Shetlandsöarna med relativt trovärdiga karaktärsskildringar.

Litteraturkritik: Camino Island av John Grisham – en annorlunda Grishamroman som helt klart kommer att bli en film

by

Camino Island
Författare: John Grisham
Utgiven: 2018-12
Översättare: Kjell Waltman
ISBN: 9789174297423
Förlag: Bonnier

En sak är säker, John Grisham själv har nog haft rejält roligt när han skrev den här romanen som inte är någon av hans vanliga juristdeckare. Långt ifrån. Hans lättsamma språk som flyter på finns kvar men i de flesta av hans deckare finns det någon som strider för de svaga och som ofta också lyckas vinna över de mäktiga som missbrukar sin makt. Här finns det inte någon glasklar indelning av vem som kämpar för de goda och vem som kämpar för det onda.

Handlingen börjar med att vi hamnar mitt i en brott:
Några ovärderliga originalmanuskript till den amerikanske författaren F Scott Fitzgerald stjäls från ett bibliotek. Tjuvarna tror att de gjort ett perfekt brott men det är alltid någon som gör ett misstag och de flesta av tjuvarna fångas snabbt. Men manusen är spårlöst försvunna.

Sedan kastas vi in i vad som verkar vara två helt andra berättelser. Vi möter Mercer Mann , en ung kvinnlig författare, som fått skrivkramp inför sin andra roman. Hennes första blev hyllad av kritiker.

Vi får också lära känna Bruce Cable som av en slump äger en populär bokhandel på Camino Island i Florida. Han verkar vara en rätt rolig karaktär som brinner för böcker och ständigt ses läsande, iklädd kostym. Han arrangerar signeringsträffar i bokhandeln för författare och ser till att deras böcker blir sålda. Han arrangerar litterära samtal och överdådiga middagar.

Den stackars Mercer Mann som tvingats ta studielån och försörja sig som lärare får ett välbetalt uppdrag att infiltrera Bruce Cable och han bokhandel. En företag knutet till försäkringsbolaget misstänker nämligen att Bruce har köpt de stulna manusen på den svarta marknaden för att sälja vidare. Mercer lyckas infiltrera bra och blir god vän med Bruce Cable. Ja mycket god vän. Då hamnar hon i ett dilemma: om hon upptäcker att han verkligen säljer tjuvgods, kan hon medverka till att en sådan bra person och nära god vän hamnar i fängelse?

Det är en lättläst och rolig roman som har sina poänger och som driver med förlagsvärlden, amerikanskt rättssystem och rider på myter om författare. Jag tror inte det är någon roman John Grisham lagt ner massor av energi på research utan han har helt enkelt haft ganska kul när han skrev. Och jag hade kul när läste även om den inte kommer att gå till historien som något litterärt mästerverk. Den kommer helt klart att bli en bra film så småningom.