Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: De bokstavstrogna – Ett reportage om radikal islam – välskriven, intressant och ger mycket kunskap

by

De bokstavstrogna – Ett reportage om radikal islam
Författare Tina Thunander
Utgivningsdatum 2019-09-19
Förlag Lind & Co
ISBN 9789177797067

Vad händer i världen? Hur stark är det demokratiska samhället? I svenska traditionella medier varnas ofta för högerextremismen, men det finns en annan fara mot vårt öppna samhälle och de ideal om jämställdhet mellan könen och allas lika värde som är centrala i vårt system: religiösa fundamentalister och inte minst de islamistiska. Journalisten och författaren Tina Thunander är oerhört kunnig om islamism. Reportageboken “De bokstavstrogna” skildrar den utveckling som sker i framför allt Turkiet och Egypten nu, i vår tid. Två länder som tidigare haft förhållandevis jämställt mellan kvinnor och män. Men nu backar kvinnors rättigheter där. Allt fler kvinnor klär sig i olika former av döljande kläder och skillnaderna mellan mäns och kvinnors rättigheter ökar. I många delar av dessa två länder får kvinnor inte längre gå ut på stan utan att ha en man som eskorterar dem.

Tina Thunander är noga med att påpeka att alla som är djupt religiösa på det salafistiska sättet inte hyllar våld. Islamiska staten är besegrad och drömmarna om ett kalifat har grusats. Ett kalifat som byggde på diktatur och rasism och våld och om möjligt ännu mer skrämmande än nazismen. Senaste tidens nyheter har rapporterat att tusentals IS-anhängare har lyckats fly i det tumult som uppstått i Mellanöstern i samband med att den amerikanske presidenten Trump kallade tillbaka amerikanska styrkor från områden där.

Anhängarna bekänner sig till salafismen, den snabbast växande strömningen inom islam. De är ortodoxa och fanatiska, men många strävar inte efter heligt krig utan efter djupare kontakt med sin gud, betonar Tina Thunander. Men för alla oss som tror att kvinnor har samma värde som män och bör ha samma rättigheter och skyldigheter är också de fredliga salafisterna ett hot. De vill bygga ett samhälle, en värld, på tankar som inte bygger på allas lika värde. Kvinnor jämställs inte med män. Jag blir väldigt rädd när jag läser denna reportagebok av Tina Thunander.

Bokförlaget skriver om boken:
Saudiarabien är rörelsens vagga, ett samhälle som styrts av religiösa normer men där västerländska levnadsvanor vinner mark. Vad händer om kursen ändras? I Egypten och Turkiet hårdnar motsättningarna mellan sekulära och religiösa krafter. Vilka följder kan det få?
Tina Thunander träffar människor i Saudiarabien, Egypten och Turkiet som berättar om religionens roll i deras liv och vändpunkterna efter den arabiska våren. Hon skildrar också de svenska salafisterna. Är rörelsen på frammarsch även här?

Tina Thunander är noga med att påpeka att alla salafister inte vill förändra samhället med våld. En salafist säger i boken att han är irriterad, ja till och med mycket arg, på de salafister som förespråkar våld. För mig räcker det inte, jag är ändå oroad för den utveckling som sker. Det finns friskolor i Sverige idag där alla flickor måste vara täckte och de inte får sitta tillsammans med pojkar på bussen på skolutflykter. Simhallar har börjar ha uppdelade tider, där män och kvinnor inte kan gå till simhallen samtidigt. Nu tror jag det är långt kvar till att dessa tankar om göra skillnad mellan pojkar och flickor kommer att ta över i Sverige. Men att denna fundamentalistiska muslimska tro är på frammarsch i en del länder i Mellanöstern är tydligt. Och det är också skrämmande. Vår västerländska form av demokrati har inte skapat ett idealsamhälle, det finns många problem. Men vi har ändå mer jämställdhet och lika värde än i andra samhällssystem.

Boken är mycket välskriven, intressant och ger mycket kunskap och sätter onekligen igång tankar.a

Fakta om Tina Thunander:
Tina Thunander är journalist vid Sveriges Television i Malmö. Hon har tidigare skrivit en rad böcker, bland dem Doktor Nasser har ingen bil (2014) och Resa i Sharialand (2010). Båda nominerades till Augustpriset.

Filmrecension: Mysteriet Henri Pick – varm, rolig, underhållande

by

Mysteriet Henri Pick
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Rémi Bezançon
Manus Rémi Bezançon, Rémi Bezançon, David Foenkinos och Vanessa
I rollerna Fabrice Luchini, Camille Cottin, Alice Isaaz

Ännu en lyckad fransk film som går upp på svenska biografer. Den utspelar i lantlig miljö i Bretagne och är både humoristisk, underhållande och får oss att fundera lite kring hur viktig litteratur är.

Mysteriet Henri Pick är en varm och rolig berättelse med en underbart språk om mysteriet kring en romansuccé. En ung förlagsredaktör hittar ett makalöst manuskript i en samling av refuserade böcker. Hon ger ut boken som är skriven av en Henri Pick, en man som är avliden. Men det är hela är rätt mystiskt. Änkan efter Henri Pick ifrågasätter att hennes man verkligen skrivit boken. Enligt henne skrev han aldrig något mer avancerat än en inköpslista.

Den erkände litteraturkritikern Rouche anar att något inte stämmer och bestämmer sig för att, tillsammans med Henri Picks dotter, undersöka saken närmare. Vem var egentligen Henri Pick?

Skådespelarna är alla duktiga och det är fina miljöer. Bland annat ser vi Fabrice Luchini i rollen som Jean-Michel Rouche. Fabrice Luchini känns igen från filmer som Cykla med Molière, Bakom stängda dörrar, Mysteriet i Slack Bay.

Det är en film som får mig att helt glömma att jag sitter i en biosalong, jag sugs in i berättelsen och känner det som att jag är med där. Hollywood Reporter skriver om filmen: Henri Pick är en lättsmält och sofistikerad pusseldeckare.
Det skriver jag under på.

Bokrecension: Mr Potter av Jamaica Kincaid – starkt och sorgligt

by

Mr Potter
Författare: Jamaica Kincaid
Utgivningsdatum 2019-09-12
Förlag Bokförlaget Tranan
Översättare Niclas Nilsson
Originaltitel Mr. Potter
Medarbetare Liljemärker, Håkan (form)
ISBN 9789188253736

Denna roman berör mig på flera sätt. Den gör mig framför allt väldigt sorgsen. Jamaica Kincaid som skriver om sin pappa, Roderick Nathaniel Potter, skriver med en stort bagage av sorg.

Jamaica Kincaid nämns ofta i spekulationerna kring vem som borde få Nobelpriset i litteratur. Jag förstår det. Denna roman, som gavs ut redan 2003 har först nu, av bokförlaget Tranan, kommit i en svensk översättning. Romanen är till sin form unik. Den är leker med form och är experimentell. Roderick Nathaniel Potter var analfabet och boken är skriven som ett försök att fånga sättet att tänka som någon har som aldrig lärt sig läsa och skriva. Det är en slags lyrisk prosa med upprepningar, suggestivt talspråk. Jag kan förstå att många fängslas av detta.

Jag är inte helt förtjust i litteratur som strävar efter att fånga talspråk – eller tanke-språk. Men jag sugs ändå in i berättelsen och berättartekniken fungerar. Jag känner mig nära karaktärerna.

Jamaica Kincaid hade efternamnet Potter som barn, efter sin far. Hon hade ingen kontakt med honom under sin uppväxt på ön Antigua. Hennes far, Roderick Nathaniel Potter levde hela sitt liv som taxichaufför på Antigua. Han lärde sig aldrig att läsa och skriva, och som inte lämnade några andra spår efter sig än de många döttrar han hade utspridda över ön. Och om det inte vore för att en av döttrarna växte upp och blev författare hade hans liv upphört där, outforskat och bortglömt. Han hade många döttrar men många olika kvinnor och en del av dem hade han ingen kontakt med alls, som Jamaica Kincaid.

Den enda gången hon träffade honom var en gång när hennes mamma hade skickat henne till honom för att be honom om lite pengar till några saker hon behövde i skolan. Han vägrade att ens titta på henne och han talade inte till henne.

Mr Potter var själv ett barn vars far inte erkände honom. Berättelsen är en berättelse både om barn som växer upp med ett streck i deras födelseattester – men också en stark skildring av vad koloniseringen gjorde av människor.

I bokförlagets beskrivning står:
I Mr Potter pusslar Jamaica Kincaid osentimentalt och utan förskoning ihop sin fars liv utifrån det hon vet och det hon som författare tar sig friheten att föreställa sig. Med ett språk lika vindlande vackert som mättat med betydelse ger hon liv åt en man som det i vanliga fall inte skrivs några romaner om, men vars öde i hennes händer blir en del av ett större historiskt skeende, tätt sammanlänkat med den plats där han levde.

Lite fakta från bokförlaget om Jamaica Kincaid:
JAMAICA KINCAID föddes 1949 som Elaine Cynthia Potter Richardson på den karibiska ön Antigua. Som tonåring sändes hon till USA för att arbeta och bytte senare namn till Jamaica Kincaid. På sjuttiotalet var hon profilerad skribent på tidskriften New Yorker och 1983 debuterade hon med novellsamlingen På flodens botten. Idag är hon vid sidan av sin framgångsrika författarkarriär professor i afrikansk och afrikansk-amerikansk litteratur vid Harvard University.

Bokrecension: Släkte av Torbjörn Flygt, ett släkte av losers

by

Torbjörn Flygt

Natur & Kultur

Utgivningsdatum: 2019.08.05

ISBN: 9789127163898

Någonstans gick det fel, riktigt fel, tänker jag gång på gång medan jag läser ”Släkte” av Torbjörn Flygt. Det gick fel någonstans och där står man nu i en återvändsgränd, och trots att det fortfarande går att vända sig och gå tillbaka är man osäker på vart man ens ska ta vägen. Vägen tillbaka ser dunkel ut, särskilt med tanke på att man inte vet var och hur allting gick fel, vänder man sig om och går tillbaka kanske det bara dyker upp flera återvändsgränder. I denna värld som är långt ifrån en skonsam och godhjärtad värld är det nästan troligast att det dyker upp fler återvändsgränder.

Relationsdramat ”Släkte” påminner på sätt och vis om en liknande återvändsgränd, och ju längre in i boken man kommer desto tydligare blir återvändsgrändens vägg, opasserbar. Karaktärerna i boken är alla sammanbundna av en sorts lös suddig släktskap, ”farfar” i boken är överhuvudtaget inte blodsförvant med någon, trots det blir det just han som får stå i centrum för handlingen; men på samma gång finns det ett tydligt band mellan karaktärerna – de är ett släkte, ”ett släkte av losers”, precis som en av karaktärerna kommenterar.

En födelsedagsfest för den dementa Gösta (farfar) ska ordnas, men eftersom saker och ting från början inte stod rätt till går festen långt ifrån smidigt. Huvudkaraktären Jes hämtar Gösta från äldreboendet och kör honom till ett nästintill förfallet hus på den skånska slätten, det är där Gösta ska firas med en minst sagt bristfällig middag och alltför mycket alkohol. Gösta står dock inte för drickandet, det gör Linda som är nära på att bli vräkt och behöva bli tvungen att lämna över sitt barn – Amma – till soc. Bland alla de vaga relationerna mellan ”släktet” blir Jes och Ammas relation den varmaste, den mest hoppfulla och på så vis också den bräckligaste. Det är just i denna relation mellan en vuxen och ett barn som Jes vilja att ta något sorts ansvar för detta släkte, att kunna hitta en väg ut syns som tydligast, men i och med bräckligheten blir denna vilja snart som bortblåst, och där står släktet igen, allt närmare återvändsgränden.

Jag minns inte när jag senast läste en liknande bok. Många böcker som kommer nära genren koncentrerar ofta på anledningen till varför och hur den negativa situationen bröt sig ut, ofta handlar det om psykologiska skildringar till hur det kom sig att karaktärerna hamnade i en olycklig situation, och finns det inga psykologiska skildringar så finns det vissa närvarande faktorer som får stå för sig själva – en utländsk bakgrund eller en sexuell läggning som inte anses vara normen enligt de andra karaktärerna. I Släktet finns det i och för sig vissa skildringar av karaktärernas bakgrund men samtidigt utelämnar boken många liknande detaljer, vilket just i fallet av ”Släkte” bidrar till en stark känsla av nuet. I all denna enkelhet framstår karaktärerna som högst närvarande. De är, här och nu.

Bokrecension: Andra funderingar från utkanten – Ordsmide med humoristisk touch

by

Omslagsmålning Torbjörn Johansson

Torbjörn Johansson

05 – 2019

Utblick Media

ISBN 9789186709952

En till formatet tunn volym som är en uppföljare till Vardagsfunderingar från en utkant (Books on Demand) som kom två år tidigare. Har slukat varje ord i dessa två häften, vars innehåll bjuder på dråpligheter och finstämda betraktelser om vartannat. Torbjörn Johansson utgår från vad han har närmast omkring sig i hemmet med två katter (ingår i ett par dikter), beläget i ett jordbrukslandskap intill havet i Morup norr om Falkenberg. Inte utan att tanken far till Ingmar Bergmans epos Fanny och Alexander och Gustav Adolf Ekdahls jultal om att leva i den lilla världen. Ordknåpande om Almedalen och Trump undantag som bekräftar utsagan. Torbjörn Johansson har jag lärt känna som finurlig och kunnig konferencier på Jazz- och Visdagar i Falkenberg under flera decennier. Vidare har jag sommartid vistats mycket i ett större stugområde med badstrand, i närheten av Johansons Lyngen. Är därför väl förtrogen med den natur, inklusive fåglar och betande boskap, som skildras, med skillnaden att hans granskande öga täcker in samtliga årstider.

Halland har få författare som når utanför provinsen, fått nationellt genomslag. Av aktiva kommer jag på rak arm bara på självklara namn som Björn Hellberg, Sara Beischer och Ingela Strandberg. Torbjörn Johansson har enligt egen utsago brokig bakgrund. Mest känd antagligen som fiolspelande vissångare, vars samarbete med Eva Bartholdsson varit populärt. Har därtill bland annat varit musikkonsulent och lokalradioröst. Numera fylls pensionärstillvaron av flera givande uppdrag, inte minst hos Visans Vänner.

Hans bedrifter inom sin nya bisyssla är värda att uppmärksamma, rent av hylla. Delvis skriver han in sig i en tradition där tungviktarna heter Alf Henriksson, Stig Dagerman och limerick-kungen Hasse Alfredsson. Vissa av alstren företer likheter med dagsversen, då tangerar den halländske spelmannen utövare som mina vänner Viktor Estby och Joel Landberg.

Häftena med vers och lite kortprosa har ofta en dragning åt det absurda. Så som livet kan te sig. Konsten är att fånga dylika situationer med några beskrivande formuleringar och en knorr. Den konsten behärskar Johansson till fullo genom kluriga sammansättningar av rader.. Hittas inga fyndiga rim räds han inte nödvarianten. Helt säker på att läsarna har fördrag med ett par osmidiga, men charmiga vändningar. Han odlar sin slagfärdighet och sin självironi, leker med språkets tvetydighet och kan överraska med en bitsk ton. Läsarna stöter till och med på, föga förvånande med tanke hemvisten i folklore, några ekivokt rimmade rader. Här ett utmärkt prov på underfundig betraktelse:

“Förr var det Jul, Påsk och Pingst/ som med fröjd och förväntningar fyllde vårt sinne./ Nu är det Halloween, Black Friday och kosläpp som är inne.

(från Högtider – ur Vardagsfunderingar från en utkant)

Vi får veta att funderingarna växt fram antingen vid köksbordet eller under bilfärder. Tilltalet är inbjudande och opretentiöst. Innehållet inte helt lätt att ringa in, vilket är en kvalitet i sig .  Ett visst vemod, ett nostalgiskt skimmer kan skönjas. Ändå går det inte att leda i bevis att han anser att det var bättre förr. Johansson vill nog framstå som en pillemarisk klok gubbe, med skarp blick på sig  själv och omvärlden. I så fall en hållning som fungerar, något han definitivt går i land med. Tror naturstudier förekommer fler gånger än mänskliga möten, båda verksamheter ger Johansson rikligt med stoff.  Utblickar mot omväxlande väder och djurs beteende, omvandlas till stillsam skönhet eller lustiga episoder. 

Torbjörn Johansson två sammanlänkade  böcker av tankar och funderingar, reflektioner och iakttagelser;  förtjänar att nå ut i landet. Vi har att göra med en författarröst som inte kan kopieras. Och häftena med dikt och lite kortprosa är praktiskt taget viktlösa,  idealiska att ha med sig som reselektyr.  Hantverket behärskar tveklöst denne man. Han är lika kvick som poetisk.

“Skimrande grön i oktobersols glans,/ Skörden den gick som en finskugrisk dans. (från Om huru det högmekaniserade jordbruket gav mej åter vida vyer västerut – ur Vardagsfunderingar från en utkant)

obs foto på författaren taget under Glommens litteraturfestival 6/7 2019 av CT Karlsson