Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Recension av tv-serie: Katla

by

Katla
Betyg 4
Premiär på Netflix 14 juni 2021
Regi Baltasar Kormákur
I rollerna syns bland annat svenska Aliette Opheim och Valter Skarsgård

En av årets bästa mystiska, magiska tv-serier från fascinerande Island. Serien som har åtta avsnitt utspelar sig på Island, i området kring den subglaciala vulkanen Katla som haft utbrott under ett helt år. Händelser som inte går att förklara med den kända vetenskapen förbryllar och skakar om de få människor som bor kvar i området. Serien har många styrkor: snyggt foto och klipp, ljud och musik och duktiga skådespelare och en handling och dialoger som går att tolka på flera sätt och på olika nivåer. Var och en som ser denna serie kommer att se den på sitt sätt och tolka händelserna efter sin syn på vad livet och vetenskap och sanning och realism är.

En extra knorr i handlingen är att människorna måste gå ut med munskydd för att skydda sig mot askan från vulkanen. Det blir som en parallell till dagens pandemi-präglade värld, även om just svenskar väl varit världens mest motsträviga folk till att skydda sig med munskydd.

Handlingen kretsar kring några olika personer. En av huvudkaraktärerna är Grima, en kvinna som är någonstans mellan 25 till 30 år. Hennes storasyster försvann samma dag som utbrotten startade. Grima och hennes far och alla andra på orten har letat och letat men inte kunnat hitta systern, varken vid liv eller död. En dag dyker en kvinna upp, helt inbäddad i aska och hon säger att hon är systern. Men något är konstigt. Grima som varit djupt deprimerad sedan systern försvann kan inte enbart glädjas åt att systern är tillbaka. Systern kan inte ge något svar på var hon varit under året hon varit försvunnen. Dessutom verkar systern ha blivit en bättre version av sig själv.

Grima är inte den enda av invånarna på orten som får konstiga besök av varelser som verkar komma från vulkanen. De olika karaktärerna agerar på olika sätt, några försöker hålla varelserna hemliga, andra tar dem till ortens läkare. Och frågorna är många. Hur kan varelser som ser precis ut som människor och har samma minnen som människor de säger sig vara kunna komma från vulkanen och glaciären? Seriens skapare presenterar gåtorna på öppet sätt som ger oss möjligheten att ha vår egen tolkning. Det fungerar oerhört bra.

I serien finns en kvinna som sköter om ortens hotell. Kvinnan är en slags sierska och spår i kaffesump och lägger tarotkort. Hon har också koll på gamla myter och folksägner. Jag tycker serien kunde använt detta mer genomgripande. Nu blev hennes roll med tarot och siande mer för att göra det lite mystiskt. Här kunde regissören utnyttjat vad hennes kort säger på ett mer genomtänkt sätt. Då kunde serien blivit en fullpoängare med betyg 5. Men betyg 4 säger att det är en serie av hög kvalite som är fascinerande tankeväckande.

Bokrecension: Nordiska gudasagor av Katarina Harrison Lindbergh – våldsamt och poetiskt på samma gång

by

Nordiska gudasagor
Författare Katarina Harrison Lindbergh
Utgivningsdatum 2021-05-03
Förlag Historiska Media
Medarbetare Björk, Cia (form)
ISBN 9789177896470

De nordiska sagorna om Tor, Oden, Loke och Freja och de andra varelserna i de fornnordiska myterna berättas med ett modern språk och får som nytt liv i denna samling av Katarina Harrison Lindbergh.

Intresset för de fornnordiska berättelserna har ökat under senare år, tror jag. Tv-serier som The Vikings och Ragnarök är några exempel på kulturföreteelser som visar hur stort intresset är. Det finns tarotkortlekar med motiv från de nordiska myterna.

Själv har jag läst flera äldre samlingar, bland annat Snorres Edda, där jag läst dessa gamla berättelser. Författaren i Nordiska gudasagor återberättar dessa myter men med ett språk som kan vara lättare att ta till sig för framför allt yngre människor. Hon gör detta utan att ta bort grunden. Hon blåser nytt liv i berättelserna även om jag i och för sig tycker de har mycket must och liv i sig i de äldre samlingarna också. Men jag njöt av att läsa denna samling av Katarina Harrison Lindbergh. Allt finns där.

Snorres Edda, som är en av de mest kända äldre samlingarna av de nordiska myterna. Kararina Harrison Lindbergs samling utgår dels från den men också från den danske historieskrivaren och berättaren Saxo Grammaticus och en del andra källor. Men som bokförlaget skriver så är sagor inte fakta. Ursprunget är muntliga berättelser och är aldrig huggna i sten. En berättad saga är levande, och den utvecklas av och med den som för den vidare.

Bokförlaget skriver om boken: I Katarina Harrison Lindberghs nya bok Nordiska gudasagor får välkända berättelser liv i ny språkdräkt och med fantasifulla utvikningar. Det är tragiskt, underhållande, våldsamt och poetiskt på samma gång.

Jag håller med, det är underhållande och det är precis som det ska vara i mytiska gudasagor: våldsamt och poetiskt på samma gång.

Bokrecension: Skyddsängeln av Sofie Sarenbrant – delvis trovärdig men lite ytlig

by

Skyddsängeln
Författare Sofie Sarenbrant
Serie Emma Sköld (del 9)
Utgivningsdatum 2021-05-24
Förlag Bookmark Förlag
Omslag: Anna Henriksson & Lise Hellström
ISBN: 978-91-89298-01-9
ISBN ebok: 978-91-89298-02-6
ISBN Ljudbok: 978-91-89298-03-3

Skyddsängeln är den nionde boken i deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Författaren, Sofie Sarenbrant, har fått en hel del priser för sina deckare, bland annat utsågs hon till Årets deckarförfattare både 2019 och 2020. Sarenbrant kan konsten att skriva med flyt, få det spännande och fartfyllt och engagera läsare.

Den här gången får kriminalinspektör Emma Sköld hantera mord och dråp som har att göra med konsekvenserna av psykiatrireformen för 25 år sedan. Som alltid i denna serie om Emma Sköld har innehållet en stark koppling till aktuella samhällsproblem.

Bokförlaget berättar i korthet om handlingens start:
Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande.

Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett ödelagt mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet.

Om du läst de tidigare deckarna i serien är det säkert intressant att följa personerna. För mig som inte hade läst de tidigare tog det en bit in i boken för att få klarhet om en del personers relation, om vem som haft ett förhållande med vem, vem som har barn med vem och en del annat. Men det fungerar utmärkt att läsa deckaren utan att ha koll på karaktärerna från tidigare deckare i serien.

Jag kan tycka att karaktärerna är lite ytligt skissade fast samtidigt är de ganska trovärdiga ändå. Vi kan känna igen de konflikter människor kan hamna i, både inom sig själva och med omgivningen. Berättelsen är delvis trovärdig och realistisk även om jag inte riktigt kan tro på upplösningen.

Hur som helst är det flyt i berättelsen och jag drogs in i handlingen. Det var snyggt upplagt med flera tidsplan fast det blev lite övertydligt av och till.

Bokrecension: De kapabla av Klas Ekman – en psykologisk thriller som de inte går att sluta läsa

by

De kapabla
Författare Klas Ekman
Utgivningsdatum 2020-10-26
Förlag Bookmark Förlag
ISBN 9789189087439

De kapabla är nominerad till Årets Bok – en välförtjänt nominering och det skulle inte förvåna mig om den vinner.

Det är en skickligt skriven roman, en psykologisk deckare och samhällsskildring. En berättelse om hur ett misstag, eller kanske snarare ett fegt beslut, kan föra med sig den ena katastrofala situationen efter den andra. Hur lögner växer och förvärras.

Bokförlaget skriver om författaren och thrillern:
Skilsmässa och medelålderskris inspirerade journalisten, spökskrivaren och förlagsmannen Klas Ekman att skriva debutromanen ”De kapabla”. I thrillern experimenterar han med ”potentialen till något hemskt i en småbarnsförälder” och låter det spåra ur totalt.
Ett katastrofalt misstag leder till att de där och då fattar ett ödesmättat beslut. Detta blir startskottet på en mardrömslik resa som kommer att förändra deras liv för alltid.

Anna och Johan har ett förhållande i smyg. Båda är trötta på sina äktenskap och har lovat varandra att skilja sig för att kunna leva tillsammans. Båda känner att de hittat sitt livs kärlek i varandra. Att med varandra kan de vara sig själva. Johan har påbörjat sin skilsmässa. Men dagarna före en träff de planerat in på ett hotell en bra bit bort från staden där de bor är Anna med sin man hos en barnpsykolog. Hon psykologen får de höra att det problem som uppstått med deras yngsta son måste hanteras med stor varsamhet. Sonen får inte utsättas för oro, han måste ha trygghet. Anna bestämmer sig för att avsluta förhållandet med Johan, att stanna kvar i sitt äktenskap för sina barns skull. Hon bestämmer sig för att offra sin egen lycka för barnens skull.

För att inte förstöra överraskande läsningen och berätta om vändningar och händelser i romanen ska jag inte avslöja mer av handlingen. Klas Ekman fångar Annas och Johans känslor så bra. Jag känner hur Anna och Johan, var för sig, styrs av ångest, oro och skräck då de agerar. Deras reaktioner är begripliga, även om vi inte håller med dem.

Visst finns det en tydlig sensmoral i thrillern. Slutsatsen är att det oftast är bäst att ta tjuren vid hornen direkt och ta itu med saker istället för att gömma undan problem. Det som gör skildringen så bra är hur välskrivet det är, hur jag som läsare inte kan sluta läsa utan dras in i handlingen. Att det är begripligt till och med hur Anna och Johan kan handla våldsamt, trots att de är som vilka vanliga medelsvensson som helst, en rafflande thriller om hur en handling kan föra med sig den ena katastrofen efter den andra. Skruvat, roligt, spännande, medkännande och det går inte att slita sig.

När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai

by

När bergen sjunger
Utgivningsdatum 2020
Förlag Historiska media  
Författare Nguyễn Phan Quế Mai Översättning Annika Sundberg
ISBN 9789177894469

Här sitter jag med sida åtta ur ”När bergen sjunger” uppslagen framför mig. Jag ser ett stort träd med svarta bläckgrenar som sträcker sig från den översta delen av sidobladet till den nedersta. Uppenbarligen inte en bild på ett träd; på sida åtta står det med stora bokstäver ”Familjen Trầns släktträd”. Liknande förekommer ofta i ryska äldre romaner (med varje karaktär som har ungefär tre till fem smeknamn eller diminutiver är det nog inte lätt att komma ihåg alla dessa namn) men även i en hel del andra lite längre verk med många karaktärer att hålla koll på. Ofta tänker jag något i stil med ”hur ska det gå med att komma ihåg alla dessa karaktärer, alla dessa namn?” Jag har alltid undrat ifall det finns sådana läsare som studerar dessa släktträd eller familjeträd innan de läser en bok och klarar av att memorera alla namn. Hör gärna av er! Själv försöker jag till en början att memorera all dessa namn, utan några vidare resultat vilket leder till att ger upp rätt enkelt och tar mig vidare till handlingen. Däremot brukar jag ofta ta mig tillbaka till släktträdssidan (sida åtta, som sagt) efter att ha läst ut en bok, och plötsligt är alla dessa för inte så länge sedan nya (ofta utländska namn) någonting så mycket mer än bara namn. Där på sidan åtta finns plötsligt en hel värld, en värld med namn som sätter liv på berättelser, känslor, tankar och livsöden. Dessa namn är inte längre bara namn. De är ansikten, ansikten som tillhör människor som gått igenom allt från glädje till sorg, krig till fred, liv till död. Det finns inte längre någon anledning att memorera sidan åtta – den har redan kommit till liv efter att ha läst de 376 resterande sidorna. 

Så vilka ansikten, vilka känslor, vilka livsöden får vi möta på i Nguyễn Phan Quế Mais bok ”När bergen sjunger”? Utseendemässigt blir det kanske svårt att beskriva dessa ansikten, men jag ser i alla fall framför mig personer som har mod, styrka, glädje, sorg, förtvivlan och till slut hopp i sina ansiktsuttryck. Kanske syns det inte så tydligt om man skulle få träffa på dessa personer, men dessa känslor finns definitivt där. ”När bergen sjunger” är en skönlitterär roman med långt ifrån en av de lyckligare kapitlen i vår (och då menar jag vår som i människornas, ekosystemets, jordens) historia som dess historiska grund – Vietnamkriget. Men såsom en hel del historia är det inte enkelt att bestämma sig var början och slut finns, om något sådant överhuvudtaget finns. ”När bergen sjunger” är på så vis inte endast ett skönlitterärt verk som gäller Vietnamkriget utan det som kommer före och efter, och däremellan – Vietnam som Frankrikes koloni, Vietnam ockuperat av Japan, Vietnam under jordreformen, ett enat Vietnam, ett Vietnam i nutid. Men det är inte Vietnam som är huvudpersonen här heller, utan det är alla dessa namn i släktträdet, vars öden vävs samman med oberäkneliga alla sorters faktorer – med historien självklart, med andra människors öden, med krig och fred framför allt. Och så finns det även en mörk skugga som vilar över detta verk – agent orange. Agent orange som dyker upp då och då i berättelsen och påminner om hur kriget aldrig riktigt är över, hur dess skugga lever vidare, hur det dödar den som nyss fötts. 

”Åh, Guava, innan dess trodde jag att vi själva var herrar över våra öden, men då lärde jag mig att vanliga medborgare i krigstid liknar de löv som faller i tusenden eller miljoner under en enda storm.” (Ur boken) 

”När bergen sjunger” är egentligen inte särskilt dramatisk, och de mörka sorgliga kapitlen i detta verk skriker inte – nästan lite subtilt gråter de mycket känslomässigt men tyst i ett hörn. Genom att byta från skildringar av framförallt huvudkaraktären Hương och hennes mormors ”vardag” under Vietnamkriget, till Hương mormors berättelser om sitt liv skapas det en sorts allmän balans mellan mörker och ljus, dåtid och nutid i romanen. Det gör inte det hemska mindre hemskt, bör det nog nämnas. Ungefär samma sak gäller skildringarna som håller sig någonstans på en gråskala mellan det realistiska och det poetiska. Allt som allt är detta en roman som förtjänar att få läsas – inte för att det är en historisk roman, inte för att det är en släktsaga, inte för att den behandlar Vietnamkriget, utan snarare just för att den behandlar människoöden i en sorts omständigheter; och trots att det kanske inte blir enkelt att förstå sig på dessa omständigheter går det att relatera sig till dessa människor, att känna empati för allt de gått igenom. Delvis är det kanske så för att krig och fred och allt det andra denna bok erbjuder påverkat (och påverkar) oss alla, vare sig direkt eller indirekt.