Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Way Out West

Påfyllning i filmprogrammet på Way Out West med tolv nya filmer, dokumentärer och TV-seriepremiärer

by

Way Out West är Sveriges tredje största filmfestival och norra Europas största kombinerade musik- och filmfestival. Tidigare i våras släpptes de första 23 titlarna till 2019 års filmprogram och nu kompletteras programmet med ytterligare tolv filmer och tv-serier, berättar ett pressmeddelande:

Det står klart att en av årets mest stjärnbeströdda filmer får sin nordiska premiär på Way Out West. Jim Jarmusch hyllade zombiefilm THE DEAD DON’T DIE – med stjärnor som Adam Driver, Chloë Sevigny, Bill Murray, RZA, Tom Waits med flera i huvudrollerna – visas på festivalen.

Ytterligare en film som utmärker sig i detta släpp är AND THEN WE DANCED – en fascinerande kärlekshistoria av den svenska/georgiska regissören Levan Akin, som också närvarar vid visningen. Filmen hyllades unisont i Cannes där den hade premiär och får nu den första stora svenska visningen på Way Out West.

Ett annat tillägg till TV-serieavdelningen på festivalen (där nya säsongen av VÅR TID ÄR NU redan finns med) är visningen av den första episoden av HBO Nordics nya serie BEFOREIGNERS. Serien, som har premiär senare i sommar, utspelar sig i nära framtid i Oslo och där ett fenomen som tar människor från det förflutna tillbaka inträffat. “Beforeigners” kommer från tre separata tidsperioder: Stenåldern, Vikingtiden och slutet av 1800-talet. Flera av seriens kreatörer kommer också vara närvarnade vid visningen.

Den internationellt omtalade dokumentärfilmen HAIL SATAN? får också sin nordiska premiär på Way Out West. Dokumentärfilmen (av Penny Lane) handlar om den satanistiska rörelsen och närvarande vid premiären är en av filmens huvudroller Lucien Greaves, grundare av The Satanic Temple i USA.

Även filmerna BLINDED BY THE LIGHT av Gurinder Chadha och BEATS av Brian Welsh får sina nordiska premiärer på Way Out West. Filmerna har förutom sitt brittiska ursprung gemensamt att de är musikrelaterade och har blivit väl mottagna av både kritiker och publik.

SAMTLIGA TITLAR I DETTA SLÄPP:
The Dead Don’t Die, av Jim Jarmusch. Fiction, US 2019. Nordic premiere
And then we danced, av Levan Akin. Fiction, Sweden 2019. Exclusive preview
Hail Satan? av Penny Lane. Documentary, US 2019. Nordic premiere
Beforeigners, av Jens Lien. TV-Series, Norway 2019. Swedish premiere
Blinded by the light, av Gurinder Chadha. Fiction, UK 2019. Nordic premiere
Beats, av Brian Welsh. Fiction, UK 2019. Nordic premiere
We Intend To Cause Havoc, av Gio Arlotta. Documentary, 2019. Nordic premiere
From A Hole In The Wall, av Adam Holmkvist. Documentary, Sweden 2019. World premiere
Amie och Fannas striptrip, av Fanna & Amie. Documentary, Sweden 2019.
Mid90s, av Jonah Hill. Fiction, US 2019.
Lucky One, av Mia Engberg. Documentary, Sweden 2019.
Expedition Kahawa, av Lotta Berglind. Documentary, Sweden 2019

Spiritualized till Way Out West

by

Spiritualized kommer till musikfestivalen Way Out West i Slottsskogen, Göteborg i augusti 2019.

Ett pressmeddelande berättar:
En majestätisk ljudkatedral där rock och gospel blir ett. Det är vad många av oss förknippar Spiritualized med. Med drygt en månad kvar till festival står det klart att de ikoniska rymdrockarna, med bandledaren Jason Pierce i spetsen, gör bland annat The Cure, Stereolab och Broken Social Scene sällskap i Slottsskogen i augusti.

Spiritualized spelar på torsdag 8 augusti. Se samtliga artisters speldagar här.

Way Out West blir klimattransparent – redovisar festivalens klimatavtryck

by

När detta skrivs startar den stora festivalen LollaPalooza på Gärdet i Stockholm. Att Göteborgsfestivalen just denna dag publicerar sitt pressmeddelande om att WOW blir klimattransparent måste väl ses som en uppmaning åt LollaPalooza och världens alla musikfestivaler?

Här är pressmeddelandet från Way Out West:
Efter att ha gjort festivalen både kött- och mjölkfri tar nu Way Out West nästa steg i sitt hållbarhetsarbete och gör årets festival klimattransparent tillsammans med samarbetspartnern Oatly. Klimatavtrycket för bland annat mat, dryck, transport, boende och energi kommer redovisas för att öka kunskapen om växthusgasutsläpp och i förlängningen hjälpa festivalbesökarna att göra mer hållbara val.

Sedan starten 2007 har hållbarhet stått högt på festivalarrangörens dagordning. Way Out West är idag både kött- och mjölkfri och blev 2013 den första svenska festivalen att bli hållbarhetscertifierad enligt ISO 20121. Tillsammans med Oatly startar i år ett projekt med att synliggöra klimatavtrycket för festivalen – från energi, boende och transporter till mat och dryck och hyra av utrustning. Även mobilladdningsstationer och bajamajors utsläpp kommer att vara synliga på festivalen. De som gör beräkningarna är Svalna och CarbonCloud. På sikt ska en klimatbudget skapas för festivalen, dvs. ett verktyg där man med utgångspunkt i utsläppsnivåer från tidigare års festivaler ska kunna kunna följa upp, identifiera åtgärder och minska festivalens avtryck för varje år som går.

– Klimatfrågan är viktigare än någonsin och vi behöver en genuin och ärlig förändring, inte små kosmetiska insatser för att få ytterligare en klapp på axeln. Vi vill fortsätta att driva på frågan om ett mer hållbart eventskapande och för att göra det på ett trovärdigt sätt måste vi själva vara transparenta och redovisa hur klimatsiffrorna faktiskt ser ut. Transparens kan vara på gott och på ont, men oavsett är det nödvändigt. Genom att göra festivalen klimattransparent gör vi förhoppningsvis frågan mer konkret för våra besökare, säger Peter Björklund på Luger, som också hoppas att fler i branschen tar efter.

CO2e, eller koldioxidekvialenter, är ett gemensamt mått för olika växthusgasers påverkan på klimatet och används för att mäta utsläpp av alltifrån flyg till maten på din tallrik. Förutom det som krävs för att arrangera festivalen deltar alla mat- och dryckesleverantörer. Oatly som var med och gjorde festivalen mjölkfri 2015, blev tidigare i år först i Sverige med att börja skriva ut klimatavtryck på alla sina förpackningar och är tillsammans med Way Out West initiativtagare till årets projekt.

– Koldioxidekvivalenter är ett bra mått, men säger inte särskilt mycket så länge det inte finns något att jämföra med eller en förståelse för vad det innebär. Därför är det nödvändigt att fler producenter tar sitt ansvar och synliggör sina klimatavtryck så att konsumenter får möjlighet att göra hållbara val i sin vardag. Vi tycker att det borde vara en konsumenträttighet att veta livsmedelsprodukters klimatavtryck, säger Anna Åhnberg, hållbarhetsspecialist på Oatly.

Om CO2e
CO2e, eller koldioxidekvivalenter, är ett mått på utsläpp av växthusgaser som tar hänsyn till att olika gaser har olika uppvärmningsgrad (GWP) och olika förmåga att bidra till växthuseffekten. Måttet ”översätter” olika växthusgaser till hur mycket koldioxid som skulle orsaka samma växthuseffekt. Räknat per utsläppt ton bidrar exempelvis metan 30 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid, och ett metanutsläpp på 1 ton motsvarar därför 30 ton CO2e.

OM KLIMATTRANSPARENS
Klimattransparens innebär att synliggöra sitt klimatavtryck genom beräkningar av växthusgasutsläpp. För Way Out West innebär det t.ex. att man räknar på områden som energi, transport, mat och dryck på området. Syftet med initiativet är att öka kunskap, medvetenhet men också göra frågan mer konkret och transparent internt, men framförallt för besökare och andra aktörer i branschen – med målsättningen att kunna skapa en mer hållbar festival.

The Cure, Cardi B, Stormzy m.fl. till Way Out West 2019

by

Cardi B gör sitt första Sverigebesök någonsin. Ikoniska The Cure. Grimegiganten Stormzy. Detta och 17 (!) ytterligare högkvalitativa namn är klara för Way Out West som äger rum i vackra Slottsskogen och runtom centrala delar av Göteborg 8-10 augusti.

Ett pressmeddelande berättar:
CARDI B
Cardi B är bäst. 26-åringen från Bronx är coolheten personifierad och levererade på sitt debutalbum – trots skyhöga förväntningar – en stenhård, kompromisslös hip-hop klassiker och blev den första kvinnliga solorapparen att toppa Billboard-listan sedan Ms. Lauryn Hill. Under 2019 väntas uppföljaren. Första Sverigebesket någonsin blir på Way Out West

THE CURE
Sisådär trettio miljoner sålda skivor är en indikation så god som någon på det här ikoniska bandets storhet. En singeldiskografi som som få band kan mäta sig med är en annan. Inför Way Out West-spelningen lär gruppen dessutom släppa sitt första album på ett decennium – deras fjortonde sedan starten 1976. The Cure må just ha valts in i Rock and Roll Hall of Fame men för många av oss har Robert Smith med anhang alltid hört hemma i rockens allra heligaste rum

Stormzy. En världsstjärna. Han har rösten, karisman, den opinionsbildande övertygelsen och förmågan att få med sig folket. Ja, allt det där som brukar omge de allra största.

Seinabo Sey. Det glödde från första sekund om Seinabos musik, men på scenen utvecklades detta till en formidabel eldsvåda. Album nummer två – personliga och genomvackra ”I’m A Dream” – landade i höstas, bara veckor innan hon tog sig an mäktiga Ericsson Globe för sin största headlinespelning någonsin.

James Blake. Den mest förföriska manliga falsetten sedan Prince eller åtminstone Justin Timberlake. Från tidiga alstrer fyllda med mestadels svårmod till det souligaste och mest innerliga vi hört på purfärska albumet Assume Form.

Mitski. En av nittiotalisterna som på kort tid förvandlat amerikansk indierock till någonting mindre mansdominerat. Referenser för äldre personer: Pixies och Liz Phair + Björk och David Bowie. Typ.

Jon Hopkins (live). Där krispiga technobeats, ensliga pianoballader, andäktiga arrangemang, livsfilosofisk begrundan och himlavalvets allomfattande vidunderlighet möts, där finner vi Jon Hopkins.

Earl Sweatshirt. Att hiphopen och jazzen på senare tid idkat alltmer intimt umgänge har gjort båda gott. I fallet Earl Sweatshirt utmynnade det i en av förra årets i särklass bästa plattor i Some Rap Songs.

Zara Larsson. Sveriges största internationella skrytämne. Och med all rätt. Zara har sedan länge sprängt kategorin ”bra för att vara svensk” i småbitar och istället tagit plats bland de allra största namnen i sin värld. Rakryggad kan hon stå jämsides med Rihanna, Kate Perry, Taylor Swift och Lorde.

The Blaze. Efter några rejält uppskrivna singel- och EP-släpp gav The Blaze förra året ut debutalbumet Dancehall. Nuff said, nästan. Musik och framträdanden lika poetiska som emotionella skildringar av ungdom, kärlek, vänskap, samhörighet, identitet, rörelse. Du blir berörd av att se dem. Och du har dem på näthinnan långt efter att musiken tystnat.

Jungle. Med ett sound inspirerat av sjuttiotalets soul och funk – där starka refränger, melodier och falsettsång står i fokus – och en slick estetik är Jungle här för att stanna.

Rex Orange County. Grayshott är en by i södra England som inte har massor att ståta med i populärkulturens tjänst men med i runda slängar 2 400 invånare torde det ändå anses klart godkänt att dels ha frambringat den ryktbare skådespelaren Colin Firth, dels det melodiska multistreamande pophoppet Rex Orange County.

Honey Dijon. Född och uppvuxen i housens hemstad – Chicago – har Honey Dijon tveklöst fingrarna mot dansmusikens pulsåder. Via mentorskap från legendaren Derrick Carter, residentgig på NYC-klubbar och DJande världen över har Honey Dijon karvat ur sin egen nisch som genreöverskridande konnässör.

CupcakKe. Utan censur avhandlar hon grafiskt allt ifrån sina sexuella äventyr till övergrepp och rasism i ett fläckfritt flöde av precisa och inte sällan humoristiska betraktelser. CupcakKe är en vår samtids bästa och mest angelägna rappare.

Way Out West: Mura Masa bjöd in till regndans i Linnétältet

by

20180811
Photo: Hilda Arneback

Mura Masa på Way Out West
11 augusti 2018
Betyg 3

Brittiska Mura Masa (Alexander Crossan) är bara tjugotvå år gammal men har redan varit med och – som Way Out West beskriver det – ”dikterat samtidens popmusik” i flera år. Vilket jag emellertid skulle göra en invändning mot, eftersom det sista Mura Masa är för mig är en popartist.

Nej, Mura Masa är för mig snarare en samtida kompositör med en laptop som sitt notpapper; där elektroniska beats och rungande basgångar gästas av korta, klassiska pianostycken. Tillsammans med artister som Flume har denna musik länge berört mig och varit återkommande bland mina mest spelade på Spotify. Därför var jag oerhört förväntansfull inför konserten denna nyckfulla lördag, beträffande väderleken.

I Slottsskogen väller det ned från himlen och tillsammans med tusentals andra har jag tagit min tillflykt till det stora, blå cirkustält som kallas för Linné. Väl där inne, i mitten där det är alldeles fuktigt, kan jag se hällregnet strila ned mot de stackare där ute som inte fått plats. Men de förlorar snart min uppmärksamhet.

Snart kliver Mura Masa på scenen och inleder starkt, med sig har han Bonzai som gästsjunger på alla låtar och vevar upp publiken. ”Alright Sweden, quit fuckin’ about. I want to se you all completely lose your shit!” Och det funkar. Hon blir snabbt åtlydd.

Vi dras snabbt med i starka basgångar och catchig lyrik och det är som mäktigast när helt instrumentella låtar som Lotus Eater och Hell, från det första albumet, Soundtrack To A Death, spelas. Då är det precis vad jag har hoppats på. Men – och detta är tyvärr ett ganska stort men – bjuds det på för lite i den vägen. Istället får vi höra mer mainstreamade låtar som inte har samma melodiska kvalitet och djupa undertoner. Kanske är det för att Mura Masa vill nå ut till den stora massan, men vad som vinns i catchighet och kändisskap förloras tyvärr i kvalitet. Som ett exempel på det spelas den alternativa versionen av Lovesick, där A$AP Rocky gästar, istället för den ursprungliga som jag gillar mer. Kanske är det därför Way Out West beskriver honom som en popartist, vilket han inte är.

Jag hade hoppats på mer av de melodiska låtarna från de första två albumen, men tyvärr spelas ingen av mina favoriter; Are U There, When U Need Me, Shibuya eller Cloud Claps. Trots detta är jag inte helt missnöjd, jag hade bara hoppats på en annan utveckling efter Lotus Eater och Hell. Om Mura Masa inte hade dragits så mycket åt pop, trap och mainstream hade konserten enkelt kunnat hoppa upp två snäpp på betygsskalan.

Foto: Hilda Arneback