Vivian Buczek
Le Grand Michel
3
Inspelad i Köpenhamn
Producenter: Vivian Buczek och Martin Sjöstedt
Prophone (Naxos)
Releasedatum: 25/10 2024
På sitt åttonde album utgår Vivian Buczek och hennes numera ständige arrangör Martin Sjöstedt från tio sånger av Michel Legrand (1932-2019) vars textförfattarpar på åtta av spåren är Alan & Marylin Bergman. Den franske pianisten, dirigenten, kapellmästaren och kompositören etablerade sig framför allt som musikleverantör till en mängd filmer. Romantiskt lagda låtskrivaren erhöll tre Oscars och nominerades sex gånger. Efter succén med Paraplyerna i Cherbourg blev han en av de största på soundtrack. Buczek har i sin hyllning inkluderat en handfull av hans ljuva och i ett par fall sprudlande hits plus ett knippe inte lika kända alster, på ett album med elva titlar.
Hon ackompanjeras av nämnde Sjöstedt vid flygeln och i enstaka låt fender rhodes, en kvalificerad rytmsektion bestående av danske kontrabasisten Jesper Bodilsen tillsammans med svensk-ungerske batteristen Zoltan Csörsz, Mathias Heise från Danmark på harmonica samt Peter Asplund på trumpet och flygelhorn. Sångerskan bosatt i Malmö framhåller att inspelningen varit ett projekt hon länge drömt om att förverkliga. Anledningen är att melodierna såväl som de vackra texterna symboliserar vad Buczek ”vill förmedla till sin publik; romantik, dynamik, melankoli men också blues och swing.”
Brukar ju avslöja mina förkunskaper. Huvudpersonens två senaste album har belönats med uppskattande recensioner (Orkesterjournalen / Kulturbloggen). Därtill skrivit om framträdanden så sent som i våras och dessförinnan från exempelvis YSJF 2021. Martin Sjöstedt som ledare har rosats jämte att han förekommit tämligen ofta i andra skiv- och liverecensioner. Pregnante Bodilsen har lyssnats på vid några tillfällen medan mångsidige Csörsz hörts ganska mycket samt den eminente Asplund antagligen minst lika ofta. Trumpetaren och vokalisten tillhör också de som av mig inte undgått högst berättigade, synnerligen positivt hållna recensioner.
Flertalet låtar draperas i ett översvallande sound, bubblar över av energisk inlevelse. Förmodar att en konsert med materialet söker sig fram i väldigt stimulerande riktningar. Den som förväntar sig identifierbara romantiska ballader får dock nästan vänta förgäves. Efter att ha lyssnat tre gånger i hörlurar kopplade till stereon konstateras att merparten finurliga arr, kryddade med utvikningar och framsvepande förstklassig sång, låter atypiska i mina öron (kan bero på att jag inte har hela bilden över Legrand och dennes cv). Att jag inte omfamnar albumet i den utsträckning jag hade förmodat, motiveras av Buczeks oerhörda energi, hur hennes kynne och läggning föga korrelerar med det sound man vant sig vid från den enastående Legrand. Saknar ett externt bollplank i processen.
Åtskilliga ingredienser sticker ut musikaliskt genom sina raffinerade utsmyckningar. Betyget ska ses som 3+ ,med mersmak. I Will Wait For You innehåller styv vokal insats. The Summer Knows präglas av ett virtuost solo på kromatiskt munspel, vars svar från pianotrion glänser lika mycket. Garvade yrkesmän skapar en omgivning som sporrar vidunderlig vokalist, inspirerar i sin tur genom att vara upptagen med att frambringa texters innebörd. Furiöst bluesig attack kännetecknar Love Makes The Changes vars konversation med Asplund upprätthålls på svindlande hög nivå. The Way He Makes Me Feel genomsyras av ett uppseendeväckande groove. Undrar hur många av dessa versioner lyssnare som inte har facit skulle höra vem upphovsmannen är. För man slås av hur kompositionerna tillförts såväl interpretens personlighet som utbroderade arr för taggade instrumentalister att ta sig an.
I ledmotivet från Picasso Summer från 1969 går Buczek på knock med sin intensitet, en rusig närvaro som matchas av musikerna med Heise i spetsen. Första egentliga balladen har placerats som åttonde melodi. Den gradvis stegrande What Are You Doing The Rest Of Your Life? vars version med Sarah Vaughan Legrand vann en Grammy för, kännetecknas ånyo av delikat samspel emellan en sångerska som satsar storstilat och solisten på munspel. Utan originalets stråkar på Where´s The Love? är det rytmiken som sofistikerat accentueras. I avslutande avskalad låt tar utsökt spelande Jesper Bodilsen vid i helfigur genom att vara ende ackompanjatör. Titellåten signerad Peter Asplund är dennes hyllning med avancerat feature från honom i återkommande romantisk slinga över ordlös sång. Kompositionen kunde avnjutas första gången på hans album All My Septembers.
Sångerska och musiker, arrangör och ljudtekniker behärskar med ackuratess vad de ägnar sig åt i inspelningsstudion. Medveten om att jag kan framstå som en konservativ purist som motsätter sig att det blåses nytt liv i klassiska melodier. Men kan ju inte kringgå de känslor min sammantagna bedömning grundar sig på, trots redovisade angenäma enskildheter.