Anna Kruse
Ringen
4
Inspelad i Harma Studio och Village Studio
Producenter: Anna Kruse & August Wanngren
Gateway Music
Releasedatum: 10/10 2025
Har senaste åren haft anledning att skriva ingående om Anna Kruse – svenska bosatt i Köpenhamn verksam som sångerska och kompositör. Hon kan därtill titulera sig producent, arrangör och skådespelare. En förbluffande konsekvent hållning utmärker denna artist sedan tjugo år tillbaka. Att jag analyserat fyra cd i olika format i en fyllig entusiastisk genomgång, skrivit två utförliga recensioner och sett henne med såväl egna musiker på jazzklubb och med vitalt storband; beror på hennes outsinliga kreativitet. Den levandegör Edit Södergrans (1892-1923) poesi. Ofta lämnas det typiska visformatet för mindre konventionella uttryck vilket medför spännande resultat. Kan avslöja att jag som medskick till recensions-cd:n fick ett kort med en hälsning och en förhoppning om att jag skulle ”lyssna, röras och skriva”.
Just för att jag skrivit så ingående om någon med högintressant framtoning vars specialitet textmässigt gör henne till en one-trick-pony och till en kameleont i musikaliskt hänseende, borde inte recensionen denna gång behöva bli så omfattande. Vi får således ytterligare en fullängdare med tonsättningar av modernistpionjären bosatt i Karelen vars modersmål var svenska. Släppet kompletteras med en kortfilm på cirka tjugo minuter. Kruse känner ända in i själen en samhörighet med den numera berömda poeten som fick ett alldeles för kort liv. Man undrar ofrånkomligen hur mycket lyrik finns det att tonsätta. När anser hon sig klar? Har samma dikt förekommit i flera arrangemang?
Högst rimlig hjälp på traven inför lanseringen skedde nyligen, då Kruse och samarbetspartnern, den oförlikneliga Stina Ekblad, berättade om senaste projektet i Go Kväll i SVT. Kan parentetiskt flika in att Ekblad hörts live tre gånger senaste åren – Stora Teatern, Kungsbacka och när jag var publik i tv-studion då avsnitt av tävlingen Kulturfrågan Kontrapunkt spelades in. De flesta av dikterna kommer från postumt utgivna Vaxduks häftet, romantiskt präglade och ändå moget, naturnära säsongsdikter, skrivna i tonåren och kommit att uppvärderas med tiden. Glädjen är en fjäril släpptes på singel i samband med att hundraårsminnet av Södergrens död uppmärksammades.
Ringen är i vanlig ordning en lyxig produktion med fantastiskt sound. Åtskilliga instrument färgar tonsättningarna. På cd:ns omslag nämns Stina Ekblads diktläsning jämte Jeppe Holst på gitarr och Nicholas Kingo på piano. Gästar gör bland andra Fredrik Lundin, Veronika Kroell Voetmann, Gustaf Ljunggren, August Wanngren (tillika producent), Veronika Voronen och Gunnar Halle. Är inte enkelt att skaffa sig en översikt över vem som spelar vad så skippar redovisande av sättning. Konstaterar att stundtals förekommer rytmsektion, dragspel, percussion, diverse blås som flöjt, tenorsax, sopransax, troligen basklarinett och trumpet. Åtminstone Halle och Lundin har jag haft förmånen att höra live i andra sammanhang. Vidare hörs stråkinstrument och , tror jag, både orgel och wurlitzer.
Fastnar återigen för variationsrikedomen. Berörs av mystiken flera spår draperats i. Vissa dikter vilka varit otympliga att göra sångbara – exempelvis Nu nalkas hösten – framförs med sedvanlig skärpa av Ekblad. Bidrar därtill i flera sångbara verser till effektfull accentuering av formuleringars innebörd. Anna Kruse sjunger med utstuderad perfekt intonation. Utan att alls gå till överdrift når varje stavelse fram. Hennes röst ger ifrån sig förunderlig närvaro, har precision och är tillräckligt elastisk. Registrerar efter lyssning i hörlurar nattetid en aura av längtan och hopp, också en förförisk stillhet och begrundan. Inga nyheter för oss förtrogna med hennes album i serien.
Hör underfundiga arr, hisnande dynamik, suggestiva konstruktioner, avspända tongångar vilka vetter åt antingen cocktail-jazz eller poppigt gladlynt inramning centrerad kring refrängen. Den andra vågskålen består av nämnd mystik, skönhet och en meditativ ton. Att texterna skrevs i ungdomen och följaktligen brister ut i bejakande, ett slags livsberusning som trotsar tvivel och rädslor, speglas smart i arrangemangen. Vinterbilder är fem minuter av exalterad optimism medan Djupt under snön förmedlar en annan sorts stämning toppat av distade gitarrsolot i sticket. Man häpnar över och fängslas av rikedomen av uttryck.