Litteratur och konst

Comic Con Stockholm Summer 2026
Mässor och konvent är en aningen udda företeelse att beskriva – eller för den delen bedöma. Den typen av catch-all tillställningar som Comic Con Stockholm representerar må variera vad gäller storlek och utbud – vad gäller kändisgäster och utställare, men fundamentet är detsamma oavsett region eller tid. Även de största tillställningarna som Comic Con i San Diego, New York och London är i grund och botten detsamma. Det är tänkt som breda evenemang avsedda att appellera till alla. Allt som på något sätt faller inom den popkulturella ramen har en plats här. Formulan för eventet är redan satt, det är en blandning av stora och små utställare, alltifrån SF Studios som är på plats med stora bås för Masters Of The Universe men också sommarens koloss Spider-Man Brand New Day till de lokala artisterna i den otroligt tätbefolkade Artist Alley.

Det finns dock skillnader mellan sommarupplagan och det som kategoriernas som det sanna flaggskeppet – det vill säga höstens upplaga. Kistamässan fortsätter att vara hemmabas för arrangören men också för sommarversionen, ett faktum som fortfarande är djupt problematiskt. Trots att traditionellt stora gästnamn lyser med sin frånvaro – framförallt med tanke på Ewan McGregors närvaro ifjol, är detta ett osannolikt välbesökt evenemang. Genom att appellera till maximalt antal människor – oavsett om de gillar anime, Marvel eller klassisk fantasy, blir besökstrycket så pass intensivt att det påverkar upplevelsen. Beslutet att endast låta mässan pågå under två dagar – kontra tre som är fallet på hösten, leder till omåttligt hög trafik och gör att det fortfarande blir till att trängas för att ta sig runt på mässan. Att stöta på stillastående köer som bildats då en specifik utställare intresserar och folk stannar upp för att se över sortimentet händer konstant och skapar en frustrerande känsla av stress.

Det finns också vissa frågor kring varför det inte görs en ansats att skapa en viss distinktion mellan vår och sommar. Förutom lokalbytet blir årets första mässa aningen mer klen och långtifrån lika avgörande som på hösten. Det finns en avsikt med att se sommaren som en enda lång uppvärmning men det finns också öppningar vad gäller att nyttja de olika formaten. Med åren har serietidningar och skaparna bakom blivit alltmer av ett bihang då filmmediet men också TV-spel blivit de primära medier som karaktärer som Spider-Man och Wolverine har störst genomslagskraft inom. Men på Comic Con har allt som relaterar till serietidningar samlats på en plats kallad Comic Village, här sitter – som brukligt, en rad profilerade författare såväl som tecknare. Denna sektion känns som den mest distinkta men också visuellt mest intressanta sektionen på mässan. Här har också auktionsfirman Stanley Gibbons Baldwin’s placerat sig och de tar med historiska artefakter, bland annat det första numret då Spider-Man förekom. En relik som – i så kallat mint condition, såldes för nästan fyrtio miljoner kronor för ett par år sedan.

I Comic Village finns också flertalet av de eldsjälar och företag som varit med från början vad gäller samlarobjekt och att hålla liv i serietidningar långt innan de olika karaktärerna fick de breda massorna intresserade. Att alla dessa nu samlas likt Avengers under ett och samma tak är något som borde få än större utrymme, framförallt om mässan önskar ha två olika skepnader från sommar till höst.

För i övrigt kvarstår försäljare som basunerar ut lådor av piratkopierat skräp som bryter mot alla tänkbara varumärkesskydd. Detta är en konstant trend på mässor världen över som tycks vara svår att åtgärda. Nog för att det skall finnas ett utbud för alla vad gäller pris, men att det figurerar produkter utan licens och med en kvalitet som är skamlig är inte acceptabelt med tanke på inträdet på fyrahundra kronor – om biljetten inte köps mycket tidigt vilket då innebär en viss rabatt.

Att se detta utbud bredvid utställare som säljer fantastiskt kurerade Magic- och Pokemon-kort, i detta fallet Röda Goblinen och TCG Gauntlet, skaver i nördsjälen och det är bara att sätta sin tillit till att besökarna söker sig ifrån utställare som varken värderar kvalitet eller sina kunder.

Stämningen är dock – som alltid, på topp. Antalet cosplayers tycks bara öka för varje gång, vägen till mässan är fylld av alltifrån Tanjiro från Demon Slayer till Darth Vader. Även om detta varit närvarande förut tycks allt fler omfamna cosplay och skapar en – mer än brukligt, entusiasmerande stämning redan utanför mässhallen.

Att Comic Con på svensk mark fortsätter attrahera och glädja är i sig fantastiskt, men möjligheterna till profilering och att göra eventet till något mer än bara ytterligare en popkulturell mässa i mängden tycks – ännu, inte vara på tapeten.