Litteratur och konst

Nu kan du rösta på Årets Bok 2019 – här är de nominerade

24 april, 2019 by Redaktionen

Nu kan du rösta på de nominerade böckerna till Årets Bok – folkets pris.

Ett pressmeddelande berättar:
De tolv böckerna har nominerats av Bonniers Bokklubbars litteraturredaktörer och vinnaren utses genom omröstning bland svenska folket. Vinnaren presenteras och belönas på Bokmässan i Göteborg i september 2019.

De nominerade till Årets Bok 2019 är:
De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag)
Det som göms i snö, Carin Gerhardsen (Bookmark)
En katts resedagbok, Hiro Arikawa (Nona)
Järtecken, Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)
Manhattan Beach, Jennifer Egan (Albert Bonniers förlag)
Mörkret, Ragnar Jónasson (Modernista)
Pachinko, Min Jin Lee (Polaris)
Påfågelsommar, Hannah Richell (Forum)
Silvervägen, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
Stormvarning, Maria Adolfsson (Wahlström & Widstrand)
Till minne av en villkorslös kärlek, Jonas Gardell (Norstedts)
Vaggvisa, Leila Slimani (Natur&Kultur)
Bonniers Bokklubbars litteraturredaktörer har utsett de nominerade efter flera kriterier: Boken ska innehålla en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö. Den ska vara utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under 1 maj 2018 – 30 april 2019. Boken ska tilltala en bred läsekrets samt ha en hög språklig kvalitet.

Författaren till den bok som fått flest röster i september tilldelas en statyett, designad av Torstensson Art & Design, och 30 000 kronor i prispengar. Även utgivande förlag får en statyett. Röstningsperioden börjar idag 24 april och alla som vill rösta på sin favorit gör det på www.åretsbok.se. Man kan rösta en gång om dagen fram till 25 augusti 2019.

– Det är jättekul att vara igång med Årets Bok igen! Engagemanget kring priset har bara vuxit för varje år. Det är otroligt roligt med alla kommentarer från läsare som ser listan med de nominerade böckerna som den självklara sommarläsningslistan. Jag tycker juryn har överträffat sig själv denna gång och nominerat ett fantastiskt starkt och spännande startfält, så det är bara att räkna med många härliga lästimmar. Och på Bokmässan i höst sen får vi se vilken bok läsarna gillar allra bäst och utsett till vinnare, säger Petra Nuhma, marketing- & PR-specialist för Bonniers Bokklubbar.

Skymningsland – ny skräckpodd med John Ajvide Lindqvist

24 april, 2019 by Redaktionen

Den 26 april släpps P1-podden Skymningsland – med nyskriven skräck av kända svenska författare. I första avsnittet får lyssnarna en helt nyskriven berättelse av John Ajvide Lindqvist.

Ett pressmeddelande:
Idag, imorgon och alltid handlar om en tonårskille som mitt under rapporteringen av Palmemordet blir haffad för snatteri av en märklig kvinnlig vakt. Hon tar honom till ett förhörsrum och pekar på en dörr. ”Om du går ut genom den dörren förändras allt.”

–Jag kom upp till Åhléns för att snatta skivor och såg en massa människor samlade runt en teve. Och så småningom förstod jag att Palme hade blivit mördad, säger John Ajvide Lindqvist om den verkliga bakgrunden till historien som specialskrivits för Skymningsland. Så det började med att jag ville använda mig av det ögonblicket, som för mig definierar åttiotalet, och därifrån tänkte jag – okej, vad kan hända sedan då?

Skymningsland är en skräckpodd med nyskrivna berättelser från svenskt 1980-tal. I fristående avsnitt av författare som Mara Lee, Inger Edelfeldt, Johannes Pinter, Jessica Schiefauer och Madeleine Bäck möter lyssnarna ett land med två tevekanaler, VHS, Domus, freestyle-apparater, Olof Palme, Razzel och Herreys. Vad hände med detta trygga land? Vad var det för mörka krafter som tog över? Något ohyggligt rör sig där bland hemglassbilar, mikrovågsugnar och midsommarfiranden. Något skrämmande. Dunkelt.

Berättarrösten i Skymningsland görs av Kardo Razzazi. Regissör är Rojda Sekersöz, som vann Guldbagge för årets nykomling 2018 för sin regi i filmen Dröm vidare. Musiken är specialkomponerad av Krister Linder.

Skymningsland har premiär den 26 april och går att lyssna på i Sveriges Radio Play eller där poddar finns från kl. 07.00. Ett nytt avsnitt släpps varje vecka. Skymningsland sänds i P1, fredagar kl. 19.03 med start den 26 april.

Skymningsland är producerat av Sveriges Radio Drama för P1.

Sagan om ett maskrosbarn. Jessica Silversaga 12 april – 3 juni på Fotografiska

21 april, 2019 by Pernilla Wiechel

Utan dig är jag tyngdlös. Det engelska citatet, som inleder Jessica Silversagas personliga, drömska utställning, passar bäst. Motiven tycks trevande sukta efter form och stabilitet hos betraktaren. Det är lite krävande. Hon är maskrosbarnet som missat rättigheten till en egen barndom. I sitt fotograferande söker hon sig nu vidare. Syftet att uttalat väcka tankar kring maskrosbarn är hennes eget, uppbackat av Fotografiska.

De iscensatta motiven tycks beskriva tillstånd som ”strax före”, ”ännu inte”, ”tyngdlös dimma”, eller ”ensam skogsälvslek”. Modellernas ansikten är dolda i skuggan, bakom tunna vingar, eller bara utanför skärpan. Kvinnokroppen i sängen där ett flor, en tunn slöja gör konturerna blygt dolda är talande. Som betraktare känner man sig plötsligt burdus som en slags förövare. Ett eventuellt initiativ till sex skulle enbart bli som ett övergrepp. Silversaga tycks peka på delar i en personlighet som inte fått utvecklas, sådant som inte fått stöd. Att inte bo i sin egen kropp riktigt. Att inte våga ta plats.

Triptyken med kvinnan som sträcker ett flor över ansiktet är som barnet omgivet av en fosterhinna. Hon ber om att bli sedd för att födas. Utan hjälp kommer hon inte fram. Även om Silversagas informationstexter pekar med hela handen så står verken stabilt för sig själva. Övervägande är det en sammantagen skör och därför problematisk lätthet hos kvinnorna som dröjer sig kvar hos mig. I metoo#-tider ger motiven perspektiv. Vem blir jag framför en hopplöst konturlös älva? Vilken kärlekspartner har tålamod att locka fram en inre form, en bas, som ännu inte finns ute i ljuset?

Jag ser bilder av hår som tycks falla in i omgivningen. Ansikten som enbart bländas av ljus. En kropp utan kraft som hejdlöst faller över en gren. Det är en stark utställning om kanske det man i familjeterapi kallar ”tapetflickor”. De som väljer att inte sticka ut från det omgivande bakgrundsmönstret. Allt för att slippa vara, agera och ta konfrontationer. Min önskan blir därför att vargen, den som modellen bär på i en av Silversagas bilder, slutligen lånar ut sin kraft och fruktbara vrede. Då kan hon bryta sin konturlöshet och möta upp med en egen form i sin omvärld.

Frilansande journalist: Pernilla Wiechel

1800-tals måleri funnet i den gamla synagogan i Gamla stan i Stockholm

11 april, 2019 by Redaktionen

Genom ett stort bidrag från Länsstyrelsen kan nu Judiska museet avtäcka mer av det judiska kulturarvet – dolt under många lager av målarfärg, berättar ett pressmeddelande:

Under arbetet inför öppnandet av Judiska museet i den gamla synagogan i Gamla stan kunde man snart ana att det kunde finnas något dolt under ytan. En räkning från en målare, daterad 1811, hittades. På räkningen stod det bl.a. skrivet ”Decoreradt 10 halfbågar med rosetter målade en Bronce med fina Rabatter och skuggstreck.”

– Fyndet av målarräkningen gjorde att vi försiktigt kunde börja skrapa lite på ytan. Det var som att dra undan en gardin, helt plötsligt kom ett okänt judiskt kulturarv fram. Tack vare bidraget från Länsstyrelsen kan vi nu fortsätta arbetet med att frilägga, centimeter för centimeter, det vackra dekorationsmåleriet från tiden då det var en aktiv synagoga här. Ett arbete som man som besökare också kommer att kunna följa när museet väl har öppnat. Det känns ju extra roligt att inte bara förmedla det som är gömt under lager av målarfärg utan också ge kunskaper om hur man återställer det, säger Christina Gamstorp, museichef på Judiska museet.

Antikvarier som har varit på plats menar att det här är ett fantastiskt fynd även ur ett internationellt perspektiv. Dekorationsmåleriet har förmodligen influenser från Tyskland. Med tanke på den enorma förlusten av synagogor inom det tyskspråkiga kulturområdet skulle det här kunna vara den enda bevarade synagogan med tyskt dekorationsmåleri från 1800-talet.

Judiska museet slår upp portarna till det nya museet i Gamla stan den 6 juni 2019.

Bokrecension: Allt jag fått lära mig av Tara Westover är utan tvekan värd alla hyllande omdömen och recensioner

4 april, 2019 by Rosemari Södergren

Allt jag fått lära mig
Författare Tara Westover
Utgiven 2019-03
Förlag Natur och Kultur
ISBN: 9789127150898

Tara Westovers självbiografi om sin uppväxt i en sträng mormonsekt i Idaho toppar många litteraturlistor i vår. Biografin låg etta på Barack Obamas sommarläslista 2018 och har översatts till 26 språk. Självbiografin är stark, berörande, välskriven och oerhört engagerande och känns ärlig.

Hon berättar om sin familj, sin mamma och pappa och de sex syskonen. Pappan är övertygad om att världen går mot sitt slut, Jesus ska snart komma tillbak och den sista tiden kommer att vara mycket svår. Därför förbereder familjen sig med att göra konserver, lagra bensin och vapen. Pappan är övertygad om att det pågår en världsvid komplott som styrs av Illuminati och kommunister. Dessutom ser han ned på de flesta andra människor, också på de flesta mormoner. Bara en liten del av mormonerna är lika rättrogna som han själv, menar han.

De räknar sig till en speciell grupp inom mormonrörelsen. Tara och hennes syskon får inte ens gå i vanlig skola för pappan. Han vill inte att de ska bli påverkade och lurade av kommunister och Illuminati. Deras mamma lär dem läsa och de har en gammal naturkunskapsbok de får lära förutom Bibeln och mormonrörelsens böcker.

När Tara i tonåren ändå lyckas få börja i skola blir hon chockad i början. Hon möter namn som Martin Luther King, som hon aldrig hört talas om. Hon stöter på ordet “förintelsen” som hon inte heller visste vad det var. Men hon är stark inom sig, trots det enorma motståndet hon möter från sina föräldrar och några av sina syskon när hon börjar sig resa in i den akademiska världen.

Det är inte lätt att tvingas bryta med sin familj. Tara beskriver detta så ärligt och starkt. En av biografins stora styrkor är att allt med familjen och den religiösa rörelsen inte målas fram nattsvart. Det finns känslomässiga bindningar inom familjen och pappan är inte enbart ond. Inte alls, han menar väl utifrån sin syn på världen. Jag känner att detta är viktigt att ta till sig. Det är så lätt att läsa berättelsen som att mormonrörelsen i sig ger barn en hemsk uppväxt. Så är det inte. Först och främst tillhör Tara Westovers familj en särskild och mer extrem del inom mormonrörelsen. Dessutom beror mycket av familjens problem på att pappan och en av bröderna helt klart har stora psykiska besvär eller rättare sagt obehandlade svåra psykiska sjukdomar.

Ingalill Mosander i Go’kväll har sagt om biografin:
“Det här är en fullständigt makalös, självbiografisk berättelse om en ung kvinna som visar en ofattbar styrka i möte med extrem fattigdom och fanatisk religiositet.”

Jag tycker att Mosander, liksom en del andra litteraturkritiker, inte helt tagit till sig berättelsen. Det är inte religionen i sig som gör problemen, det är pappans och ena broderns psykiska sjukdomar som verkar vara roten som sedan gödslas av det stränga patriarkala systemet.

Biografin är fascinerande, den går inte att lägga ifrån sig. Den är skrämmande men också positiv med skildringar av hur Tara Westover hittar sin inre styrka. Hon beskriver så rakt och ärligt hur svårt det är att ta sig ur familjens negativa grepp eftersom familjen inte bara är dålig, där finns omsorg också. För att förstå och ge stod måste vi förstå hur svårt det är för människor att ta sig ur familjer och omständigheter som är nedbrytande.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover är utan tvekan värd alla de hyllande omdömen och recensioner den gått.

Litteratur och konst

Footer

Om oss