Litteratur och konst

Antirasistiska blickar
Malmö Konsthalls sommarutställning i Mellanrummet
Utställningen öppnas med en livesänd vernissage (Facebook Live) fredagen den 18 juni kl 18–18.30. Publiköppning lördagen den 19 juni.

Lördag 19 maj 2021 öppnar Malmö Konsthall sin stora sommarutställning med José Leonilson. Utställningen på Malmö Konsthall är den första stora soloutställningen i Europa av konstnären, som genom ett uttryck som påminner om dagbokens nakenhet skildrar homosexualitet, könsstereotyper, klasskillnader och känslan av utanförskap i ett brett spektrum av uttrycksformer och stilar.

Utställningen som upp uppbyggd kronologiskt visar verk från hans ungdomstid fram till hans senaste år i livet. Leonilson var imponerande bred i sin konstnärliga uttryck där han skapade med textil, hans målade, han skapade statyer och installationer. På en fråga om varför han jobbar så brett lär han ha svarat: “Jag vill göra allt”, berättade Mats Stjernstedt, chef för Malmö Konsthall, på en online pressträff inför öppningen av utställningen.

Utställningen var planerad att visas under 2020 men gå grund av pandemin har den blivit förskjuten. Malmö Konsthall arrangerar utställningen i samarbete med Moderna museet i Stockholm var intendent Fredrik Liew berättar att det varit en enormt krävande arbete att arrangera utställningen:
– Det har varit mycket svårt att samla ihop dessa verk, många är sköra och måste transporteras från långa distanser och det har varit svårt att få låna en del konstverk, sade Fredrik Liew.

Ett pressmeddelande berättar om Leonilson: José Leonilson (1957–1993) skapade sin personliga och poetiska vision under en tid av politisk och social omvälvning i sitt hemland Brasilien. Utställningen Leonilson – Drawn: 1975–1993 är den första stora retrospektiva utställningen av hans verk i Europa. Utställningen presenterar 250 verk från hans tidiga måleri fram till de intima broderier som han gjorde under de sista åren av sitt liv, efter att han diagnostiserats med AIDS. Utställningen visas till den 10 oktober.

– I en produktion som är förvånansvärt omfattande, med tanke på konstnärens alltför tidiga bortgång i sviterna av AIDS, konfronterar Leonilsons unika verksamhet det inre känslolivet och frågor som rör den mänskliga kroppen. Genom utställningen kan Malmö Konsthall fungera som en internationell utblickspunkt där publiken får ta del av politiska och historiska skeenden genom en konstnärs verksamhet, säger Mats Stjernstedt, chef för Malmö Konsthall.

Leonilson var en av de viktigaste representanterna för den generation av brasilianska konstnärer som kallades Geração 80 (80-talsgenerationen). Då militärdiktaturen i Brasilien föll 1985, efter att censur och förtryck präglat landet i tjugo år, firade Geração 80 sin nyförvärvade frihet med att måla i en stil som var färgstark, uttrycksfull och samhällskritisk. Leonilsons produktion anses höra till de viktigaste för tidsperioden och hans verk finns i dag representerade i över 500 samlingar världen över. Kraften i hans bilder, tillsammans med hans starka personlighet och självsäkra attityd, påverkade många konstnärer som började måla vid den tiden. Leonilson var en engagerad individ, en medborgare i världen, hängiven sin tid och plats.

Leonilson studerade konst i São Paulo 1978–1981 men valde att avsluta sina studier i förtid för att istället på egen hand utveckla sin konstproduktion. Vid den här tidsperioden fick 1970- och 80-talets italienska transavantgardism, med sina figurativa och antika mytologiska motiv i expressiva färger, en stor inverkan på hans konst. Även konstnärer som Eva Hesse, Blinky Palermo och Paul Klee påverkade hans skapande. Redan ungdomsverken från tiden innan studierna låter ana vad som på sikt skulle komma att känneteckna Leonilsons konstnärskap: en verksamhet där uppslag och material hämtades ur vardagen och omvandlades till lågmält poetiska konstobjekt starkt präglade av konstnärens personliga relationer, framförallt kärleksrelationer med andra män.

I Leonilsons skapande sammanfogas det personliga och det politiska. Han växte upp i en religiös familj i den fattiga nordöstra regionen i Brasilien och upplevde kränkningar på grund av sin hudfärg och sin sexuella läggning. I sina verk skildrar han upplevelsen av utanförskap, homosexualitet och minoritetstillhörighet och porträtterade individer ur marginaliserade grupper, med vilka han kände gemenskap. Flera av hans verk förmedlar kritik mot traditionella könskonstruktioner, könsstereotyper och den stora klyftan mellan fattiga och välbeställda i det brasilianska samhället. Samtidigt är de poetiska, sårbara och intima, fyllda med känslor och dubbeltydigheter, ofta med textelement. ”Jag uttrycker mig inte genom våld eller makt. Jag tror att små, tysta ting kan genomborra dig lika skarpt som en kula i huvudet”, lyder ett citat av konstnären.

När Leonilson diagnostiserades med AIDS år 1991 förändrades hans visuella språk markant. Mellan 1991 och 1993, då han går bort i sviterna av sjukdomen, vittnar arbetet likt en dagbok om hur hans hälsa försämras. Mot slutet av livet arbetar han mest i små format med nål, tråd och tyg på grund av sjukdomens fysiska påfrestningar, och för att han inte längre kunde uthärda lukten av färg. Under den sista perioden i Leonilsons liv spelar språk och abstraktion, såväl som religioners visuella och formella språk, en viktig roll i hans arbeten.