Litteratur och konst

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

29 mars, 2023 by Rosemari Södergren

En lockton i ödemarken: om människans förmåga att besjäla världen
Författare David Thurfjell
Utgivningsdatum 2023-01-20
Förlag Norstedts
ISBN 9789113121628

Det finns bara ett ord för denna bok: underbar. Det är en filosofi vandring kring religion, något att läsa och reflektera över för alla som någon gång funderat över frågor kring livets mening. Oavsett om läsaren har någon dragning till någon särskild religion eller ser sig som andlig sökare eller agnostiker eller ateist är denna fundersamma bok väl värd att läsa. För mig del kommer jag att läsa den igen, flera gånger. Det är en bok att läsa för var och en som inte väjer för de existentiella frågorna.

Ofta läser jag böcker snabbt. Men den här kunde jag inte sträckläsa, för varje del ville jag ta in på djupet och reflektera kring. Den är skriven på ett lättillgängligt språk med flyt. Anledningen att det tog tid att läsa var för att den satte igång så många tankar hos mig. Så mycket jag ville fundera kring själv.

Författaren, David Thurfjell, känns både kunnig och ödmjuk. Jag uppfattar honom som öppen och ärlig i det han skriver. Det är engagerande skrivet och får mig att tänka efter hur jag själv ser på olika saker. Det är långt från pekfingrar eller domderande dogmatiskt. En bok som öppnar tankar.

Det som drar människor till religion finns också i andra sammanhang. Gemenskap och att ha samma inställning till något – det återfinns inom både sport och kultur och politik. Agerandet som människor i olika grupper kan samlas kring finns inom många området. Det enda som skiljer religion från alla dessa andra området i livet är frågor kring vad som finns eller inte finns efter den fysiska döden. Den frågan är undantaget.

David Thurfjell tar upp dessa olika delar av religion på ett nära och mänskligt sett, ofta utifrån sina egna livserfarenheter. Det känns som att jag suttit där och hört honom prata. Jag kommer att absolut att läsa denna bok flera gånger. Jag blir så nyfiken på David Thurfjell och jag skulle vilja sitta ned över en kopp te och prata med honom.

Om David Thurfjell från förlagets hemsida:
David Thurfjell är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola i Stockholm. Hans forskning handlar om religion och sekularisering i dagens Sverige. 2015 utkom han med boken Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen (Molin & Sorgenfrei/Norstedts) i vilken han tecknar en bild av majoritetssvenskarnas tvehågsna relation till sitt eget kristna arv. I Granskogsfolk (Norstedts, 2020) beskriver han den svenska naturkärlekens religionshistoria, från fornnordiska föreställningar om en besjälad vildmark, via de katolska och lutherska periodernas folktro och troslära, till den moderna tidens exploatering och naturromantik.

Cato Lein vinner Svenska Fotobokspriset 2023 med boken Northern Silence

15 mars, 2023 by Redaktionen

Cato Lein vinner Svenska Fotobokspriset 2023 med boken Northern Silence (André Frère Éditions), en mångårig, personlig skildring av norska Finnmarken.

Ett pressmeddelande berättar:
Med sin storformatskamera har han under flera årtionden återkommit till sina hemtrakter och på bild fångat både människorna och det milsvida landskapet, hela vägen från havet till den samiska delen av Finnmarkens inland.
Bland fem nominerade till Svenska Fotobokspriset 2023 korades Cato Lein som vinnare vid fotoboksgalan på Indio Studios i Stockholm under onsdagskvällen den 15 mars 2023.

Övriga nominerade var:
Salad Hilowle, Halima om de sina (Volante). Formgivare Oskar Laurin. Textförfattare: Salad Hilowle.
Joey Judita Abrait, Book of Sorrow (Journal). Formgivare Gösta Flemming, Joey Judita Abrait. Textförfattare: Aurimas Švedas.
Sven Westerlund, En verklig plats (Ordfront Förlag). Formgivare: Patric Leo. Medförfattare: Daniel Boyacioglu. Textförfattare: Mirey Gorgis, Johan Sehlberg, Niclas Östlind.
Emma Nilsson, field; scope; site (Sailor Press). Formgivare Matilda Plöjel. Medförfattare: Stefano Graziani, Sandra Kopljar, Björn Nilsson, Adriana Seserin. Textförfattare: Emma Nilsson, Stefano Graziani, Sandra Kopljar, Björn Nilsson, Adriana Seserin.

Ur pressmeddelandet:

Juryns motivering: En poetisk och dramatisk skildring av nordligaste Norge där fotografen har sitt ursprung. Uttrycksfulla porträtt av människor och landskap, där kylan också har lämnat fysiska avtryck i bilderna. Detta mångåriga projekt speglar en plats i förändring. Formgivning och tryckkvalitet förstärker läsarens upplevelse.

Cato Lein (1957) är en av Sveriges främsta porträttfotografer med många av landets största kulturpersonligheter bland sina uppmärksammade bilder. Tidigt hittade han ett unikt bildspråk, en stil som han under hela sin karriär behållit, förfinat och arbetat vidare med. I sin fotoboksprisnominerade bok Northern Silence är det hemtrakten i Finnmarken som porträtteras, både landskapet och människorna. Fotografierna är tagna under en 25-årsperiod mellan 1984 och 2014, sen tog det ytterligare åtta år för boken att ta form.

– För mig är hemligheten med Northern Silence att den är gjord under så lång tid. Bilderna har fått växa hos mig och stärkts med åren. Hade jag förverkligat det här bokprojektet tidigare hade resultatet varit ett helt annat, säger Cato Lein.

Några av bilderna i Northern Silence är från mitten av 1980-talet, bilder av den Finnmark som Cato Lein växte upp i. När han återvände kort efter Sovjetunionens upplösning, var livet i hembygden något helt annat än vad han lämnat några år tidigare. Gatuskyltarna hade fått namn på norska, samiska och ryska och nu kunde man besöka Murmansk i öst. Allt var mer öppet och Lein fotograferade nu sina vänner i deras nya liv, ofta i stora amerikanska bilar. En bit in på 2000-talet återvände Cato Lein för att fotografera landskapet under olika årstider och ytterligare några år senare tog han sig an större delar av området, ända in i den samiska delen av Finnmarkens inland.
Merparten av bilderna i Northern Silence är fotograferade med storformatskamera och presenterar en serie svartvita bilder med djupa kontraster.
– Northern Silence är på många sätt en hyllning till fotokonsten och det fotografiska arbetet. Jag vill också att man ska känna mycket när man möter motiven, oavsett vad man känner. Min förhoppning är att betraktaren stannar till och vill återkomma till bilderna, säger Cato Lein.

Vägen till fotograferandet tog Cato Lein i egna händer, just inflyttad till 1980-talets Stockholm från nordligaste Norge i Troms och Finnmark Fylke. I Stockholm kunde han via gallerier och Moderna Museet komma i kontakt med fotografer som Richard Avedon och Josef Koudelka. Han köpte begagnade kameror och började fotografera. Det som senare kom att bli Cato Leins signum som fotograf utformades vid en fotografering med Susan Sontag under ett av hans många uppdrag att porträttera författare för Dagens Nyheters kulturredaktion.

– Ofrivilligt bröt jag någon slags regel som gällde för fotograferande med storformatskamera där objektet skulle stå på ett visst ställe. I stället, kanske på grund av min okunskap, gjorde jag strukturen kring fotograferandet mycket lösare än normalt där Susan Sontag såg ut att vara på väg ur bild, med resultatet att bilden fick nytt liv, nytt djup och blev en berättelse i sig, säger Cato Lein.

Cato Lein har skolat sig till fotograf med stor hjälp av sina två, vitt skilda mentorer inom fotografi; Gunnar Smoliansky och Hatte Stiwenius. Smoliansky är känd för sin förmåga att fånga små vardagliga detaljer och spår av människor i sitt fotograferande av Stockholm, en stil som låg i stor kontrast till Hatte Stiwenius action-fotograferande av den svenska punkscenen.
– Både Gunnar och Hatte har varit otroligt viktiga för mig, på helt olika sätt. Kanske är det kombinationen av de två som hjälpt mig hitta min egen personliga stil, både i fotograferandet som konstform, och i mitt eget sätt att närma mig människorna jag porträtterar, oberoende hur uppburna de är eller har varit i kulturvärlden, säger Cato Lein.

Cato Lein är utbildad tryckare, något som framgår av materialvalet i Northern Silence. Formgivningen har han dock helt överlåtit till João Linneu och Fernanda Fajardo, som lyckats skapa ett flöde som uppmuntrar läsaren att stanna upp i bilderna och inte bläddra förbi. Boken hade release på Paris Photo 2022, nyss kommen från pressarna i Verona. Cato Lein har tidigare gett ut sex fotoböcker på uppdrag. Den mest kända är Blick/Sight, med 145 av Leins många författarporträtt som publicerats i GP och DN. Northern Silence är hans första egna fotoboksprojekt. – Ett projekt från hjärtat, avslutar Cato Lein.

Cato Lein
Northern Silence (André Frère Éditions) Formgivare: João Linneu, Fernanda Fajardo Textförfattare: Sophie Allgårdh
Redaktör: André Frère

Multikonstnären Laurie Anderson kommer till Moderna museet

15 mars, 2023 by Redaktionen

Laurie Anderson, Drum Dance (ur Heart of the Brave), 1986 © Laurie Anderson

Laurie Anderson (f. 1947) är en legendarisk person inom amerikansk avantgarde-konst, experimentell musik och independentkultur. I utställningen ”Looking into a Mirror Sideways” prövar Laurie Anderson förutsättningarna för hur en berättelse kan gestaltas i museets salar. Helt nya produktioner möter tidiga verk i en betraktelse över tid och varande, tystnad och larm. Hon kommer med utställningen till Moderna museet i Stockholm.

Ett pressmeddelande berättar:
Från genombrottet i mitten av 1970-talet med verk inom performance och video, är Laurie Anderson (född 1947) idag lika känd som kompositör, filmskapare, författare och nyskapande bild- och scenkonstnär. Viktiga utgångspunkter i hennes gränsöverskridande arbete är lyssnande, språk och berättande – från poetiska och existentiella utsagor till aktivistiska inlägg i brännande politiska frågor.
Anderson slog igenom internationellt som pionjär inom den elektroniska musiken. Idag arbetar hon i framkant av nya tekniker inom konsten, som virtual reality (VR) och artificiell intelligens (AI), men använder lika gärna tidlösa uttryck som röst, måleri eller kolteckning.

Utställningen öppnar lördagen 1 april 2023.
Laurie Anderson ger också en konsert då hon är i Stockholm.

KONSERT MED LAURIE ANDERSON
”All the Things I Lost in the Flood”
Dag: Lördag 1 april
Plats: Cirkus | Stockholm

Bokrecension: Afghanerna av Åsne Seierstad – välskriven, engagerande ögon-öppnare

25 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Afghanerna
Författare Åsne Seierstad
Utgivningsdatum 2022-12-28
Förlag Bokförlaget Polaris
Översättare Jan Stolpe
ISBN 9789177959779

En dokumentär skildring som är som en roman. Så engagerande och en ögon-öppnare som gör att det går att förstå hur någon kan bli taliban. Förstå betyder inte att hålla med. Den norska journalisten och författaren Åsne Seierstad har gjort en gedigen utforskning och intervjuat tre afghaner på djupet och träffat många fler. Hon skildrar en man och två kvinnor från Afganistan, födda tre olika decennier.

Vi får följa dessa tre människors öden från deras barndom till livet som afghan efter talibanernas återkomst.

En av dem, mannen, rymde hemifrån som pojke för att utkämpa ett heligt krig, fängslades, frigavs, och är nu krigsherre med två fruar. En annan fick polio som flicka, lärde sig läsa Koranen med kvinnlig blick, blev högt uppsatt politiker och sedan flykting i Norge. Den tredje, en ung kvinna, är en snart färdigutbildad jurist. Hon hade bara en termin kvar till examen då talibanerna tog över landet och stängde all högre utbildning för kvinnor. Så istället för att bli jurist tvingas hon att gifta sig med en främmande man.

Det fanns en tid som den äldsta generationen i Afganistan upplevt då flickor kunde gå i skola tillsammans med pojkar och kvinnor kunde gå i kortkorta kjolar och behövde inte alls dölja sig ib burka eller någon form av slöja. Vad hände som gjorde att en rörelse som talibaner kunde få makten? Åsne Seierstad tar med oss på en resa genom Afganistans historia, berättad på ett levande sätt med människor i fokus.

Landet Afganstan grundades år 1747. Under 1800-talet var landet ett brittiskt protektorat. Under 1900-talet första decennier var landet en monarki med en kung som sakta försökte modernisera landet och närma sig västvärlden. Men då monarkin störtades härjades landet av olika grupper som tog makten. Ryssland, eller rättare sagt Sovjetunionen, invaderade Afghanistan 1979 för att rädda en kommunistisk regim.

11 september-attackerna 2001 mot USA gjordes på uppdrag av Saudi-araben Osama bin Ladin: Fyra amerikanska passagerarflygplan kapades; två av dem flögs in i det civila World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York. Det tredje flögs in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon i Virginia och det fjärde havererade på ett fält utanför Shanksville i Pennsylvania. Attackerna dödade 2.996, skadade över 6.000 personer och orsakade skador i egendom och infrastruktur för minst 10 miljarder dollar.

Osama bin Ladin gömde sig i bergen i Afganisation och USA begärde honom utlämnad. Då Afganistan vägrade satte USA tillsammans med Nato igång en enorm invasion för att få tag på bin Ladin.

Afganistans invånare har inte upplevt många år med fred och lugn. 2020 var det världens dödligaste land för civila och det land i världen som var mest utsatt för terrorism. När landet inte utsätts av invasion från andra länder plågas det oftast av inbördeskrig och kamp om makten mellan olika grupper.

Det är ett land med flera folkslag, flera språk och många olika ideologier och olika inställningar till religion och då till islam i synnerhet. Bin Ladins al-Qaida står för en form av fundamentalism som inte talibanerna håller med om. IS är en annan form av fundamentalistisk islam som talibanerna inte heller sympatiserar med.

Denna roman eller biografi är fängslande och jag känner det som att jag är med dessa människor. Jag lider med den unga kvinnan som tvingas gifta sig. Jag förstår Jamila, den äldre kvinnan, som inte vill sitta overksam som flykting utan helst skulle vilja tillbaka till sitt hemland och kämpa för flickors och kvinnors rättigheter. Även om jag inte håller med mannen som blir krigare för talibanerna kan jag förstå hans livsresa, hur han hamnade där. Han är gift med två kvinnor och är på väg att ta sin tredje fru. Det är intressant att få en inblick i hur det lever tillsammans.

Afghanerna är Åsne Seierstads återkomst till landet tjugo år efter Bokhandlaren i Kabul. Den är imponerande, välskriven, med fart och med djup inblick i människors liv.

Bokförlaget skriver om Afghanerna:
Hon berättar historierna om dem som flydde undan talibanerna och om dem som blev kvar. I en bok som är både informativ, medryckande, välformulerad och djupt empatisk tecknar hon inte bara porträtt av tre människor som alla väljer sin egen väg, utan följer trådar tillbaka i landets historia som förklarar varför Afghanistan ständigt är i krig med sig självt och omvärlden.

Detta gör hon mycket bra, men bra språk, flyt i berättelsen och med stor kunskap och stor respekt för människorna.

Bokrecension: Förinta av Michel Houellebecq – kanske hans mest berörande roman

19 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Förinta
Författare Michel Houellebecq
Utgivningsdatum 2022-12-02
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Sara Gordan
Originaltitel Anéantir
Medarbetare Ulmaja, Nina (form)
ISBN 9789100198800

En roman där Michel Houellebecq bryter mot hur han brukar skriva. Istället för att peka på absurda företeelser i samhället skildrar han relationer mellan några vuxna syskon och dyker ner i frågor kring att åldras eller bli svårt sjuk, dessutom med en huvudkaraktär som det är möjligt att tycka om, eller i varje fall inte tycka illa om. Hans sedvanliga cyniska betraktelse är här utbytt mot en slags ömsint skildring av människors försök att hålla ihop trots allt.

Handlingen startar i Paris år 2027. Ett presidentval står för dörren. Plötsligt dyker det upp en viral film föreställande en skenavrättning av ministern och den möjlige presidentkandidaten Bruno Juge. Men det är en fejk. Bruno Juge är inte utsatt för någon skenavrättning. Bruno Juges närmaste medarbetare Paul Raison får i uppdrag att hålla kontakt med säkerhetspolisen och dess utredning av fallet. Denna virtuella filmsnutt är så välgjord att det inte verkar möjligt att hitta dess skapare. Snart dyker det upp fler fejkade filmer på olika attentat, alla lika välgjort programmerade och omöjliga att spåra ursprung till.

Den politiska följden av den första filmsnutten blir att Bruno ersätts som presidentkandidat av en tv-stjärna som är helt oerfaren av att arbeta politiskt. Den nuvarande presidenten beskrivs ironiskt och negativt och har likheter med den nuvarande presidenten Emmanuel Macron. De fejkade filmsnuttarna ersätts dock snart av verkliga terrorattacker som filmas och sprids online. Också dessa omöjliga att spåra.

Men attackerna och jakten på dem och politiken blir snart en kuliss till romanens huvudhandling. Pauls far drabbas av en stroke. Paul lämnar då sitt arbete i den stora politikens centrum i Paris och beger sig till barndomshemmet i en liten by norr om Lyon.

Stroken gör att fadern förlorar både talförmågan och det mesta av sin förmåga att röra sig. Paul och hans syskon återförenas för att finnas där för fadern tillsammans med faderns nya sambo. Fadern placeras först på ett vårdhem som är ganska bra och där faderns sambo får vara delaktig i hans skötsel, men efter ett tag börjar skötarnas fackförening att kräva att endast de får ta hand om honom. Därmed blir skötseln riktigt dålig, förstås. Här finns en tydlig kritik av samhällets och institutionernas vård av svårt sjuka. Men huvudspåren i denna roman är ändå människornas relationer.

Michel Houellebecq är en fantastisk författare. Han hittar metaforer som är unika och träffande, han har en fantasi och kreativitet i hur han berättar och en kunskap som gör att texten är en ren njutning att läsa. Han har upp existentiella frågor ur många aspekter, bland annat i skildringen av Pauls syster som är troende katolik till Pauls fru som till Wicca-rörelsen och Pauls många funderingar kring liv och död och reinkarnation.

Berättelsen om terrorattackerna och Paul och hans syskon och far länkas samman. Pauls far har arbetat för säkerhetstjänsten och Paul hittar bland pappans mappar material som kan avslöja terroristernas nästa steg. Men trots den imponerande kunskap Houellebecq har finns här en felaktighet i romanen. Bland faderns mappar som hjälper säkerhetstjänsten finns en bild från en bok av 1800-talsmagikern Eliphas Lévi. Experterna i boken drar paralleller mellan Lévi och satanister, vilket är felaktigt. Eliphas Lévi är av intresse för många Tarottolkare idag som inte alls har något med satanism att göra.

Jakten på terroristerna får dock inte någon större plats i berättelsen. Faderns mappar hjälper säkerhetspolisen men berättelsen fortsätter att fokusera på Paul, hans fru och syskon och deras relationer. Syskonen har sinsemellan helt olika politiska intällningar: systern och hennes man röstar på Le Pen medan Paul jobbar för Macron-liknande mittenpolitik. Men syskonkärlek och nära relationer är viktigare när livet möter de stora utmaningarna kring liv och död, tycks Michel Houellebecq säga. Jag har en liten fundering. Michel Houellebecq beskriver bara kvinnor som vårdar svårt sjuka män men inga män som vårdar kvinnor. Och vården blir mer kärleksfull när den sker i hemmen och inte i institutioner.

En berörande liten sidoberättelse är skildringen av Pauls syster som för att få inkomster när hennes man är arbetslös tar uppdrag att laga mat i hemmet för rika personer som har gäster på besök. Hur föraktfullt och nedlåtande hon behandlas av överklassen är en skicklig skildring av klassklyftor.

Kanske är detta den mest berörande av Michel Houellebecqs romaner när han lägger undan en del av sin cynism och mejslar fram trovärdiga människor som går att tro på och identifiera sig med.

Bakgrundsfakta från förlaget:
Michel Houellebecq (född 1958) är en av Frankrikes mest omsusade författare, ständigt upphov till skandalrykten och känslostormar. När hans tredje roman, Plattform, utkom i Frankrike hösten 2001 blev debatten om möjligt ännu hetsigare än den kring Elementarpartiklarna. Inför utgivningen av Refug bytte han förlag mot en rekordstor övergångssumma på 1,3 miljoner euro. Kartan och landskapet (på svenska 2011) belönades med Goncourtpriset 2010. Den fiktiva dokumentärfilmen Kidnappningen av Michel Houellebecq, i regi av Guillaume Nicloux, hade premiär 2014.

Litteratur och konst

Footer

Om oss