Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Lena Endre och Hannes Meidal tolkar exilförfattarna Paul Celan och Nelly Sachs i ljuset av Kiefers konst på Artipelag

by

Söndagen den 4 december 2022 avslutas Artipelags höstkvällar med konstnären Paul Kiefers kanske viktigaste inspirationskällor, exilförfattarna Paul Celan och Nelly Sachs. Lena Endre och Hannes Meidal från Dramaten, läser och tolkar dikter av författarna.

Ett pressmeddelande berättar:
Genom dikter, brev och utdrag ur utvalda tal ställs Celan och Sachs texter i relief till Kiefers bildvärld om hur man ska kunna leva, skriva och skapa i en efterkrigstid, färgad av minnen från andra världskrigets fasor med Förintelsens folkmord. Den israeliska världssopranen Keren Motseri tolkar Celan musikaliskt och den svenska KammarensembleN framför Arnold Schönbergs Serenade op. 24, under ledning av dirigent Christian Karlsen.

Lena Endre och Hannes Meidal läser texter av Paul Celan och Nelly Sachs. I konstverken Schwarze Flocken ochMohn und Gedächtnis tydliggörs Kiefers släktskap med exilförfattarnas uttryckssätt och deras liv i exil. 1940 flydde Nelly Sachs till Stockholm, med hjälp av författarkollegan Selma Lagerlöf. 1954 skrev Nelly Sachs ett brev till Paul Celan, som då flyttat till Paris. Brevväxlingen blev början på en lång relation som präglades av djupt samförstånd och den tröst de båda fick av att ha en själsfrände. De fann varandra både i uttryckssätt och i den vardagliga kampen att orka fortsätta leva och skriva trots alla minnen från andra världskrigets fasor. Nelly Sachs fick Nobelpriset i litteratur 1966.

Mästerverk av exil-tonsättaren Arnold Schönberg
Musikaliskt bjuder kvällen på sällan hörda mästerverk nära sammankopplade till såväl Kiefer som Sachs och Celan. Även Schönberg kan sägas ha ett släktskap med Celan, Sachs och Kiefer. Med det nya atonala och ”dodekafona” tonspråk som han utvecklade under mellankrigstiden sökte han efter nya uttrycksätt och vägar framåt för den tyska romantiska musiktradition han var uppväxt i. Schönberg kom så småningom även att dela exilen med Sachs, Celan och Kiefer då han flydde till USA. Portalverket Serenade kan med sina sarkastiska marscher beskrivas som en uppgörelse med kriget och den krigsoptimism som rådde före första världskriget.

Svenska KammarensembleN framför Arnold Schönbergs epokgörande Serenade op. 24, under ledning av dirigenten Christian Karlsen. Tillsammans med ensemblen hör vi även den israeliska världssopranen Keren Motseri tolka Celan musikaliskt i Sverigepremiären av den nyligen bortgångne tonsättaren Harisson Birtwistles ”3 Settings of Celan” samt i ett uruppförande av den spanske tonsättaren Jose Maria Sanchez-Verdu tillsammans med gitarristen Jacob Kellermann.

Kväll om Kiefer
Dag: 4 december kl 17.30
Plats: Artipelag, Artipelagstigen 1, Gustavsberg

Kvällen inleds med ett samtal och en kortare konstpresentation organiserad av Lizzie Scheja och föreningen för Judisk Kultur i Sverige.

Program
Medverkande:
Lena Endre – läsning
Hannes Meidal – läsning
Keren Motseri – sopran
Jacob Kellermann – gitarr
Kammarensemblen under ledning av dirigenten Christian Karlsen

Hurra, rätt bok vann Augustpriset: stort grattis Ia Genberg

by

Foto: Andreas Sundbom

Detaljerna av Ia Genberg vann Augustpriset för svenska skönlitterära bok 2022.
Motiveringen:
I Detaljerna blir en glödande feber en portal till det förflutna och de relationer som en gång betydde allt – i ett liv som inte längre finns. Med vemod, precision och lågmäld humor skriver Ia Genberg fram de skärvor som skapar en människa, och låter sin röst ljuda med omisskännlig klang. I den exakta känslan för de små detaljerna blir en hel värld levande.

Jag kan bara hålla med. Denna underbara roman med både vemod, exakthet och varm humor sätter igång oss som läsare att tänka på och minnas våra egna relationer, möten och känslor. Boken har inte så många sidor men är så fylld av detaljer att den är oändlig.
För mig är det verkligen rätt bok som vann. Och ändå var de flesta av de övriga nominerade böckerna mycket bra.
Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Detaljerna.

Årets svenska fackbok
Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf, Nina van den Brink, Norstedts
Maja Ekelöf, städerska och ensamstående fembarnsmor, gjorde succé med sin dagbok Rapport från en skurhink från 1970. Nina van den Brink väver skickligt ihop Maja Ekelöf – städerska, hyllad författare, abortförespråkare och vänsteraktivist – med berättelser om städerskor i sin egen familj. De närgångna beskrivningarna av varje arbetsmoment och dess verkan på kroppen är nästintill poetiska. Boken är lika mycket ett starkt porträtt över ett av Sveriges mest gripande författarskap som en uppgörelse med välfärdsbygget som inte kom alla till del.

Årets svenska barn- och ungdomsbok
Vi ska ju bara cykla förbi, Ellen Strömberg, Rabén & Sjögren och Schildts & Söderströms
Lyhört och träffsäkert skildras tonårens brytningstid då fantasierna om vem man vill vara plötsligt ska omsättas i praktik, då kompisrelationer sätts på prov och då den första kärleken känns både lockande och skrämmande. Med största respekt för både sina läsare och sina karaktärer ger Ellen Strömberg nytt liv åt ungdomslitteraturens mest ikoniska motiv.

Lilla Augustpriset
Döden i rom, Ali Alonzo, Stockholm
Varje ord vibrerar av liv i denna berättelse om en grupp sextonåriga svenskar som driver runt mellan kloster och kyrkor i Den eviga staden. Ironiskt nog är det just genom att aldrig väja för det fula, det äckliga, det trasiga som författaren blottlägger det vackra i att inte vara som alla andra. En ändlöst fascinerande text.

Bokrecension: Havsörnens skrik av Karin Smirnoff – det går inte att slita sig från denna deckare

by

Millennium 7 : Havsörnens skrik
Författare Karin Smirnoff
Serie Millennium (del 7)
Utgivningsdatum 2022-11-04
Förlag Bokförlaget Polaris
ISBN 9789177959229

Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander är tillbaka. Nu är det författaren Karin Smirnoff som fått axla Stieg Larssons mantel. Handlingen är förlagt till Norrland, ganska väntat då Karin Smirnoff ofta utgår från norrländska miljöer i sina romaner. Hon har lyckats träffa helt rätt och förmedla kärnan av Stieg Larssons berättelse. Det känns som att han varit med och skrivit. Det går inte att slita sig från denna deckare.

Millennium är tre deckare skrivna av Stieg Larsson. Innan han dog hann han skriva färdigt och lämna in böckerna till Norstedts Förlag som valde att publicera dem, och det blev en stor succé. Millennium är de svenska böcker som sålt bäst någonsin, uppger Wikipedia.

‎David Lagercrantz‎ fick därefter det ärofyllda uppdraget att skriva tre fortsättnings-deckare på Blomkvists och Salanders äventyr. Nu har Karin Smirnoff som 2018 var Augustprisnominerad för romanen ”Jag for ner till bror” tagit över stafettpinnen. Och detta gör hon med glans. Det känns som att det Stieg Larsson som varit med att skriva. Det är spännande, det är samhällskritiskt och dessutom introduceras Karin Smirnoff en ny intressant karaktär. Egentligen två nya karaktärer som säkert kommer att följa med i kommande delas i serien.

Lisbeth Salander hamnar helt oplanerat i Norrland för att träffa en ung släkting. Salander är fortfarande besviken på Mikael Blomkvist också också råkar hamna i Norrland. Blomkvist tar tåget till Älvsbyn för att gå på sin dotters bröllop men dras in i händelser som får honom att hitta tillbaka till sina rötter som grävande journalist.

Norrland är långt ifrån ett paradis för älgjägare som vill leva lugnt med nära till skog och fjäll. Stora giriga företag vill känna grova pengar genom rovdrift i Norrland. Smirnoff låter Salander och Blomkvist möta människor som drabbas när när rika storföretag inte skyr några medel för att komma åt naturtillgångar och landytor. I företagens skugga agerar kriminella gäng, lockade av det enorma inflödet av nya pengar.

Det ska bli spännande att läsa följande delar, skrivna av Smirnoff. Fast jag erkänner att den största skurken har jag lite svårt att tro på. Hen är inte helt realistisk, kanske.

Lite bakgrundsfakta från Wikipeda om Karin Smirnoff:
Smirnoff föddes i Umeå men flyttade som liten till Stockholmsområdet där hon bodde i Södertälje, Tullinge, Huddinge och olika förorter innan hon i 20-årsåldern återvände till Västerbotten. Hon har sedan bott 10 år i Skåne och några år i Paris och bor sedan 2021 i Hertsånger och Stockholm.

Hon har bland annat arbetat som egenföretagare med gatukök i Hammenhög 2003–2005 och som journalist åren 2003–2012. Smirnoff driver sedan 2013 Componenta Wood AB i Piteå.

Smirnoff utbildade sig i början av 1990-talet vid Kulturama till fotograf, kompletterade med kurser i redigering, och jobbade därefter som journalist och marknadsförare. Åren 1994–1995 läste hon Skapande svenska vid Umeå universitet. Hon vidareutbildade sig i litterär gestaltning vid Lunds universitet 2017–2019 och debuterade 2018 med romanen Jag for ner till bror. Den nominerades till Augustpriset 2018 och är den första boken i en romantrilogi.

Bokrecension: Björnjägarens dotter av Anneli Jordahl

by

Björnjägarens dotter
Författare Anneli Jordahl
Utgivningsdatum 2022-09-02
Förlag Norstedts
ISBN 9789113118383

En skrämmande burlesk skröna om sju systrar som ger sig ut för att leva i vildmarken när båda deras föräldrar dött. En skildring av hjärntvätt och grupptvång, om klassklyftor och om kreativitet som befriande kraft.

Anneli Jordahl har nominerats till Augustpriset 2022 för denna tankeväckande, berörande skildring av sju utsatta systrar. Deras pappa var björnjägare och han knöt flickorna till sig som en sektledare. Pappan såg till att mamman hamnade utanför gemenskapen och inte hade nära kontakt med sina döttrar. ”Ni ska hålla er undan män, de vill bara under byxorna på er, och ni ska hålla er undan myndigheter och samhället, de vill bara förslava er” var pappans ständiga predikan.

Anneli Jordahl har inspirerats av Aleksis Kivis Sju bröder från 1870 men har valt att flytta berättelsen till nutid och med sju systrar istället och namnlösa platser. Liksom de sju bröderna i Kivis roman är systrarna sjövilda, super, slåss och röker och är hopplösa på att sköta ett hem.

Systrarnas berättelse skildras av en kvinna som har ansvar för hembygdsföreningens årsbok. Hon ser några av systrarna på ortens marknad när de är där och säljer björnskinn och dansar uppspelta. Kvinnan kände till deras pappa Leskinen som var en av bygdens original och nu vill hon teckna systrarnas historia. Liksom många andra i bygden är hon nyfiken på deras liv och undrar hur de kan undgå att gå i skolan och hur kan några av dem inte ens finnas med i samhällets förteckning över medborgare.

Systrarna beter sig som grovhuggna pojkar och äldsta dottern, Johanna, leder systra-skaran som en diktator. Johanna har bara förakt för deras mor medan hon hyllar fadern som en gud som enligt henne alltid finns nära dem. Fadern finns i naturen och hjälper dem från andevärlden, hävdar Johanna.

Anneli Jordahl har ett fantastiskt språk och beskrivning gör att det känns som att jag är där, i lervällingen och i vinterkylan. Livet i vildmarken är tufft och hårt och systrarna får gå hungriga många dagar och kläderna är trasiga. Det är en berättelse om ett hårt liv och jag får nästan ont i magen av hur nedtryckta några av systrarna blir av Johanna. Den som inte är som en karlakarl får mycket stryk. Johanna blir en symbol för det manliga patriarkatets sämsta sidor.

En spännande del av romanen är berättaren, kvinnan som tecknar ned systrarna berättelse. Hon blandar verklighet och egna iakttagelser med dikt, precis som författare gör. Denna kvinna är en av romanens små strimmor av hopp, liksom de tre systrar som har var sin kreativa talang: Aune som är den muntliga berättaren, Laura som kan skapa konst i lera och Elsa som kan berätta i skrift.

Det är en annorlunda och överraskande och stark sköna om grupp-påverkan och individens rätt att söka sin egen väg och hur svårt det kan vara att bryta med de som står en nära.

Ur intervju med Anneli Jordahl från Norstedts hemsida:
Vad är det som är så intressant med livet i vildmarken, långt bortom civilisationens gränser?
– Det intressanta för mig var att försöka sätta ord på varför de väljer att leva så långt bort från civilisationen som möjligt. Och varför de tror att isoleringen gör dem starka och osårbara. För övrigt är jag road av att skriva naturlyriskt. Tror jag har en fallenhet för det.

Expressen: en skröna dränkt i förtrollande natur och brutalt familjevåld.

Bokrecension: Kulan som inte träffade av Richard Osman – ännu en underbar bok om Torsdagsmordklubben

by

Kulan som inte träffade
Författare: Richard Osman
Serie Torsdagsmordklubben (del 3)
Utgivningsdatum 2022-10-26
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Ing-Britt Björklund
Originaltitel The Bullet That Missed
ISBN 9789100198534

Ännu en hjärtevärmande mysdeckare om de mordlösande pensionärerna i Torsdagsmordklubben. Detta är bok nummer tre i serien om pensionärerna Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron, alla närmare de åttio, bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott.

Denna deckarserie slår ett starkt och tydligt slag för årsrika människor, den visar att bakom ett rynkigt ansikte kan det gömma sig en skarp hjärna och en människa med mycket erfarenhet. En pensionär kan ha haft ett spännande yrkesliv och kan ha mycket att ge sin omgivning. Gänget i torsdagsmordklubben består av en spännande blandning: en duktig psykiatriker, en tidigare spion och en färgstark envis fackföreningskämpe och ledare.

Liksom de två tidigare deckarna i serien är det en puzzeldeckare i Agatha Christies efterföljd. En kriminalhistoria som är lättläst och underhållande, med humor och värma och spänning. Denna serie skulle kunna bli en helt underbar brittisk tv-serie. Författaren sade från början att det skulle bli tre böcker i denna serie men med tanke på att han i sitt efterord skriver ”På återseende” är jag säker på att det kommer fler deckare med Torsdagsmordklubben.

Denna tredje del är minst lika rolig och klurig som de tidigare två. Gänget har bestämt dig för att kika närmare på ett mord som skett tio år tidigare då journalisten Bethany Waites försvann då hon körde över ett bergsstup. Var det självmord eller mord? Och varför har kroppen inte återfunnits? För att undersöka fallet bjuder gänget in en tv-stjärna med sin sminkös. Samtidigt som Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron undersöker detta mord blir Elisabeth mordhotad och måste ta beslut om hon ska bli dödad eller ska döda någon.

Joyce har skaffat sin fina hund Alan och får nya ideer utöver att uppdatera sitt instagramkonto. Rom blir förälskad och Ibrahim besöker en knarkdrottning i fängelser. En KGB-agent dyker upp och en expert på kryptovalutor rör om i grytan. Berättelsen tar många lustiga vändningar och poliserna Chris och Donna har fullt upp.

Copyright/fotograf: Penguin Books UK

Lite fakta om författaren:
Richard Osman, född 1970, är en brittisk tv-programledare, producent och komiker. Han debuterade med Torsdagsmordklubben (2021) som följdes av Mannen som dog två gånger (2021) och Kulan som inte träffade (2022). Torsdagsmordklubben gick direkt in på förstaplatsen på bästsäljarlistan i Storbritannien när den kom ut i september 2020, rättigheterna är sålda till mer än 30 länder och Steven Spielberg har köpt filmrättigheterna till boken.