Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bokrecension: Utan nåd av Fredrik Virtanen

by

Utan nåd
Författare: Fredrik Virtanen
Utgiven: 2019-04
ISBN: 9788293670575
Förlag: Gloria Forlag AS

Fredrik Virtanen var en av de 34 kända männen som blev utpekade från oktober 2017 till januari 2018. Han var också en av de 33 som inte dömdes för brott. Den enda som blev dömd var den så kallade Kulturprofilen. Trots detta blev Virtanen av med jobbet, mordhotad och mer eller mindre tvingad att fly utomlands.

Utan nåd är Virtanens egen berättelse om vad som hände under revolutionshösten 2017 och dess efterspel. Han börjar med en beskrivning av sitt tölpaktiga liv och beteende fram till och med år 2007. Den första delen av boken är en rak och klassisk kändisbiografi där sex, sprit och droger är de viktigaste beståndsdelarna. Det är 20 bag in box och 5 gram kokain på Marstrand. Men det är också självhat och ånger.

Han citerar ur Kafkas Förvandlingen: “När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt”. Citatet representerar den, enligt honom, bisarra händelseutvecklingen som utgör del två i boken. Instagramkändisen (han nämner henne aldrig vid namn) anklagar honom för våldtäkt, Expressen publicerar sin sexsidiga artikel – Virtanen kallar den nekrolog- och Svenska Dagbladet står för det största pressetiska haveriet i tidningens historia. Möjligen vore ett citat från Processen mer lämpligt, då temat i boken är just det fruktansvärda i att vara anklagad utan möjlighet att försvara sig.

Del tre är en kronologisk berättelse som sträcker sig från januari till november 2018. I januari tar Virtanen en lång promenad ut till Ingarö, en sträcka på 3-4 mil. Promenaden som litterärt grepp är vanlig och fungerar oftast bra, författaren får möjlighet att hantera alla känslor och upplevelser som passerat, en slags inre monolog utspelar sig. Virtanen reflekterar över livet, sanningen och skrivandet. Februari och framåt ägnas främst åt mediekritik, och det är här undertiteln -en rannsakning framkommer tydligast. Rannsakningen bör nog ses som dubbelriktad, dels rannsakar han sig själv, dels medierna.

Det intressanta med Virtanens bok är inte huruvida han är skyldig eller ej, den saken är redan avgjord i två domstolar: den rättsliga prövningen och den i medier/sociala medier, som Virtanen kallar lynchjustis. Det intressanta är inte heller hur mycket Virtanen ber om ursäkt eller hur mycket han tar avstånd från sitt tölpaktiga beteende. Det intressanta är mediekritiken och hur ett drev fungerar. De traditionella medierna övergav pressetiken för att få klick, enkelt uttryckt. Medierna ville befinna sig på rätt sida och förstod inte att de inte ska vara på någon sida. Den objektiva journalistiken fick ge vika för den goda sakens skull. Virtanen beskriver detta på ett mångordigt och tydligt sätt, med mängder av exempel. Till och med SVT är en av de som publicerar storyn om 14-åringen som sökte prao hos Virtanen, där han ska ha svarat “Så pass mycket att du vill ligga med mig?”. Att Virtanen skrev det som svar till något helt annat, nämligen “Fredrik, jag avgudar dig!”, är inget som SVT orkade eller ville ta reda på. De gick på 14-åringens berättelse rakt av, och hängde på i drevet. När 14-åringen, som nu är 25 år, får frågor om detta i Uppdrag granskning tar hon det med en klackspark. Hon gick ut med storyn för att stötta Instagramkändisen. Virtanen utpekades som pedofil på helt felaktiga grunder. Men i revolutioner är det alltid några som offras.

Men det är inte bara historien om 14-åringen som är stötande. Det drev som uppstod mot Uppdrag granskning-journalisten Lina Makboul är bedrövlig. Instagramkändisarna – de blev fler och fler – gjorde allt för att undergräva hennes trovärdighet. Bland annat anklagades hon för att vara jävig, eftersom Virtanen träffat hennes bror på en grillfest för många år sedan. Instagramkändisarna uppmanade till massanmälningar redan innan programmet sänds. Hur är det ens möjligt att anmäla något som ännu inte hänt? Att över huvud taget granska metoo på ett kritiskt sätt var nästintill omöjligt. Virtanens bok lär inte vara den sista om de pressetiska och moraliska snedstegen 2017-2018.

Boken går däremot inte så långt att den kritiserar hela metoo-rörelsen. Det är en personlig berättelse och bör läsas som en sådan. Ibland känner jag sympati med Virtanen. Han lämnar barnen nere i farstun för att själv låsa upp dörren, om någon skulle ha placerat en bomb i hallen så är han den enda som stryker med. Han funderar på att råka ut för en olycka genom att ställa sig framför fyrans buss. Därmed inte sagt att det inte går att känna sympati för de som blivit utsatta för övergrepp. Det är här problematiken kring metoo uppstår. Man var tvungen att välja sida, är du inte med oss, är du emot oss. Journalisterna valde sida, medan “vanligt folk” okritiskt delade inlägg utan tanke på konsekvenserna för den utpekade. Det är fullt möjligt att Virtanen var ett svin utan att det rättfärdigar uthängningar och publiceringar.

Virtanens position som feminist och profil på Sveriges största tidning och hans eget förflutna var ingredienserna som gjorde att han fick både “SD-männen” och “Instagramvänstern” efter sig. Att de motsatta grupperna fick en gemensam fiende var unikt. Analyserna av det här är ytterligare en dimension av boken, där han ibland svävar iväg lite väl långt. Kriget mot terrorismen, Bush och Trump kunde gott ha hoppats över.

Virtanen skrev boken för att få upprättelse. Terapeutiskt metoo-skrivande från en som nu känner till båda sidorna av ett drev. Sedan boken skrevs har han fått viss upprättelse i och med de fällningar PON (Pressens opinionsnämnd) har utdelat. En personlig upprättelse lär vara svårare att få. Många har nog redan en fast bild av honom och om vad som har hänt.

Bokrecension: Nattskiftet av Michael Connelly – serien som efterträder Bosch

by

Nattskiftet
Författare: Michael Connelly
Utgiven: 2018-05
Översättare: Patrik Hammarsten
ISBN: 9789113082462
Förlag: Norstedts
Serie: Renée Ballard (del 1)

Gillar du Michael Connellys serie om kriminalpolisen Bosch då är väl hans nya serie ett måste-läsa för dig. Nattskiftet är den första i den nya serien med den unga polisen Renée Ballard i huvudrollen. Den andra boken i serien, Mörk och helig natt, kom i år, 2019. Recension av den kommer snart också här i Kulturmagazinet KB Kulturbloggen. I deckaren Mörk och helig natt förenas tydligen Ballard med Bosch. Jag undrar lite varför Michael Connelly tar till Bosch. Ballard står väl bra för sig själv, tycker jag. Kanske var det många av Bosch-fansen som klagade?

Ballard är en kvinnlig ung polis och hon ansågs ha en bra framtid och sågs som en duktig polis då en av hennes överordnade tafsade på henne och hon anmälde det. Vilket inte togs upp särskilt väl och den ende andra polisen som bevittnat övergreppet vågade inte berätta sanningen. Ballard blev därför omplacerad till nattskiftet där hon arbetar tillsammans med Jenkins, en mycket snäll polisman men som lagt alla planer på karriär på hyllan för att kunna ägna sig åt sin cancersjuka fru.

Ballard och Jenkins arbetar på de otacksamma nattskiften vid polisstationen i Hollywood. De våldsbrott, rån och mord de tar hand om måste de oftast överlämna till kriminalarna som jobbar dag. Jenkins bryr sig inte om det men för Ballard är det svårt att inte få avsluta något, att inte få gräva på djupet och hitta brottslingarna.

Handlingen beskrivs i korthet på bokbutikens hemsida:
En natt är hon först på plats efter en oerhört brutal misshandel av en prostituerad som lämnats att dö på en ödslig parkeringsplats. Kort därefter kallas hon och hennes kollega till en nattklubb där flera personer har skjutits, bland dem en ung kvinna. De här fallen tänker hon inte släppa ifrån sig.

Hon börjar mot uttryckliga order att utreda brottsfallen på egen hand under sin lediga tid. När hon gräver djupare i dem blir hon tvungen att konfrontera sina egna demoner och förstå varför hon aldrig någonsin är beredd att ge upp.

Det är en korrekt kortfattad sammanfattning. Det som gör deckaren bra är förstås Connellys oerhört kunskap om det amerikanska polis- och rättsväsendet och Los Angeles och Hollywood i synnerhet. Connellys rappa språk gör att läsningen flyter på snabbt och det är spännande. Han är en driven deckarförfattare. Utan tvekan.

Jag gillar karaktären Ballard för det går inte att låta bli att reagera på henne. Ibland blir jag rätt irriterad på hennes envishet som ställer till det. Fast å andra sidan är den en styrka också.

Det är en spännande deckare, framför allt när jag kommit en tredjedel in i boken – då är det riktigt spännande. Jag tror att serien om Ballard också kommer att bli tv-serie, liksom Bosch-serien.

Författaren Christell Andersson berättar om sin bok “Från knytnävsslag till egen identitet”

by

Från knytnävsslag till egen identitet är en verklighetsbaserad berättelse, utgiven på Vaktel förlag. Författaren berättar här själv om boken:

Christell Andersson heter jag, född och uppvuxen i Göteborg. Min första passion idag är skrivandet. Skulle jag beskriva mig med ett ord hade det varit överlevare. I största delen av mitt liv har jag levt i våld i nära relation trettio år på en skör tråd. Trettio år där jag haft ett utåtriktat liv på jobbet och ett helt annat där hemma. Men mitt tuffaste jobb var där hemma, där jag jobbade dygnet runt för att hålla mig och mina barn vid liv. Men hjälp av min dåvarande chef lyckades jag till slut ta mig ur med livet i behåll.

Mitt skrivande blev en sorts meditation och något av en handbok för mig själv där jag tar upp varje steg i den sjuka värld jag levt i. Alla känslor som uppstår, ångesten och hur omgivningen reagerar med rädsla. Men också hur stor betydelse en liten seger har för att ta mig framåt. Jag vill vara en inspiration till alla de kvinnor som känner igen sig i min berättelse och visa att inget är omöjligt.

Hoppet och viljan att vara kvar här på jorden ska spegla sig. Om du känner igen dig, håll fast vid livet och ge aldrig upp och till dig som aldrig blivit utsatt hoppas jag att kunna nå fram att någon lärt sig något nytt utifrån min historia. Jag vet att jag är ute på djupt vatten men det är mitt eget val, ingen ska få tysta mig.
Det här är en bok som borde läsas av alla. I synnerhet beslutsfattare.

Detta är min personliga berättelse om tiden i helvetet och hur jag hittade nyckeln till att ta mig ut. Det är en omskakande och på samma gång hoppingivande bok. Jag skriver för att berätta om hur det kan se ut, för att stärka och ge råd till andra i samma situation. Samtidigt är jag kritisk till samhällets fortfarande bristande stöd. Var är till exempel stödet för den som tagit sig ur denna terror? Hur ska de få möjligheten till en nystart?

”Vad gör man när man står där ensam, barskrapad, ingenstans att bo, om man inte kan få en lägenhet i sitt eget namn? När Kronofogden och skuldsaneringsenheten fullkomligt struntar i vad du har varit med om …” Jag trodde aldrig att eftervåldet skulle kräva så mycket av mig. Att det plötsligt skulle göra så ont att andas att min kropp skulle ge vika för all smärta den har utsatts för under så lång tid.
Men jag hittade min inre styrka tack vare mina barn och mina vänner. I dag kämpar jag med min psykiska ohälsa, tar en dag i sänder mitt liv är ganska svajigt men jag jobbar och håller på och bygger upp mitt liv igen, och jag har börjat att föreläsa om våld i nära relation.

När jag står där uppe och delar med mig av min personliga berättelse känns det som en befrielse, jag känner inte skuld och skam längre den är inte min att bära den skickar jag tillbaka till förövaren.
All styrka till alla er där ute som kämpar! tillsammans blir vi en kraft att räkna med.

Christell Andersson

Bokrecension: Kudos av Rachel Cusk

by


Kudos
Författare: Rachel Cusk
Utgiven: 2019-04
Översättare: Rebecca Alsberg
ISBN: 9789100172237
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Människor berättar om sitt liv, om sina existentiella tankar, om sina drömmar, om sina äktenskap och om sina förhållanden till sina barn. I den ena berättelsen poppar en ny berättelse upp, som de berömda ryska dockorna, där det alltid finns en ny under den som precis öppnats. Rachel Cusk berättar om konst, kärlek, politik, om rättvisor och orättvisor men utan att egentligen dramatisera en handling utan allt framförs genom att människor berättar.

Rachel Cusk har ett fascinerande språk där hennes miljöbeskrivningar är knivskarpa och när människorna berättar blir det draman som jag ser framför mig. Jag känner dofterna, jag hör ljuden, jag ser bilderna och detaljer, jag känner smaken av maten.

En kvinna, hon är författare, sitter på ett flygplan. Där hamnar hon bredvid en främling, en man, som öppnar sig och berättar om sitt liv, om sitt arbete och sanningar om sitt äktenskap och en natt nyligen då han dödat och begravt familjens hund. Mannen berättar sådant som han troligen aldrig skulle berätta för någon han kände.

Kvinnan far vidare och deltar i en litteraturmässa där hon deltar under några programpunkter och möter PR-folk och journalister. Där hamnar vi i diskussioner och tankar om den nutida litteraturen och dess förhållande, eller äktenskap, med kommersiella krafter. Vi hamnar i diskussioner om vad litteratur är och har för syfte, hur författare skriver och vad de tänker om varandra och sig själva.

Trots att boken är rätt tunn har den oändligt mycket att säga. Den öppnar världar och ger min insyn i människors liv. På många sätt berättar den mer än många betydligare tjockare handlingsbaserade romaner. Men … Ja det finns några saker jag är lite tveksam till. Människorna talar på ett sätt som jag aldrig mött någon som gör. Antingen är det för att det är stiliserat och inte det minsta naturalistiskt eller realistiskt eller så är det att människorna i Kudos alla tillhör en övre medelklass som kanske får lära sig att tala på det sättet och kan utbreda sig och få berätta så utförligt och ha lyssnare. En tillvaro som jag inte delar eftersom jag kommer från klassisk arbetarklass plus lite småföretag-inslag bland mina rötter.

Det andra som lite stör mig är att boken är skriven i ett, där finns ingen kapitelindelning. Jag förstår att det på ett sätt kanske skulle störa flytet i berättelsen, samtalen, med kapitel. Kanske. Men oftast ger kapitelindelning en naturlig andningspaus i läsandet. Jag ser några ställen i denna samtalsskildring där kapitelindelning hade fungerat. I alla fall enligt min uppfattning.

Kudos är tredje delen i Rachel Cusks hyllade trilogi, som inleddes med Konturer och följdes av Transit. Många anser att den hör till vår tids stora litterära bedrifter. Utan tvekan är Rachel Cusk en skicklig författare och Kudos är fascinerande att läsa.

Annika Liljedahl utforskar förvandlingens väsen i kommande utställningen ”Insekt Insikt”

by

Annika Liljedahl, ”Nätspinnare”, 2016-2019. Detalj. Foto Paulina Simon.

Lördagen den 29 juni öppnar utställningen Insekt Insikt på Artipelag. Här visas nio skulpturala installationer som utgår från insekter och är gjorda av den svenska konstnären Annika Liljedahl (f. 1946). Till dessa har kompositören Lo Kristenson (f. 1991) skapat en musikupplevelse som består av ljudspår som integrerats i Liljedahls podier samt ett sexkanaligt ljudverk som spelas från högtalare i taket.

Ett pressmeddelande berättar:
Utställningens verk har vuxit fram sedan 2016 och består av hundratals enskilda mindre skulpturer. Skulpturerna och musiken bildar en fantasifull och fängslande helhetsupplevelse.

I Insekt Insikt återbesöker Annika Liljedahl estetiska lösningar som har varit karakteristiska för tidigare verk med delvis annorlunda tematik. Genom att använda insekten som en metafor för förvandling och överlevnad uppmanar hon oss att tänka på insekten, som hotas av människans inverkan på naturen, trots att vi är helt beroende av den för vår överlevnad. Installationerna innehåller skrämmande och ibland obehagliga situationer i insektsvärlden. Precis som i verkligheten är Liljedahls insekter groteska men också vackra. De är sammansatta av material som väcker motstridiga känslor: skör sidenväv träffar hotfulla knappnålar, omtänksamt sydda kanter samsas med skrynklig metalltråd.

Idén att bjuda in Lo Kristenson föddes när Annika Liljedahl hörde hennes musik i Helena Lopacs radiodokumentär om kompositören som sändes i serien Möt tonsättaren i P2 2017.

Lo Kristenson har inspirerats av Annika Liljedahls formspråk och förhållningssätt till insekter där uttryck av motstånd, strävhet och klumpighet existerar tillsammans med tunn ömtålighet och sårbarhet. Såväl skulpturer som ljud gestaltar de oberäkneligt (och stundtals obehagliga?) ryckiga rörelserna, förtätningar och förtunningar som syns i en insektssvärm, liksom de cirkulärt repetitiva former, som vi människor uppfattar i vårt uppifrån-perspektiv när vi exempelvis iakttar en myrstack. Insekt Insikt bjuder in till reflektion över existensberättigande, över relationen mellan liv och död, det otäcka och det vackra, tillhörighet och utanförskap, kunskap och fantasi, humor och allvar. I sina motsägelsefulla utsagor fostrar verken till insikt om att det ena inte kan finnas utan det andra.

Utställningen genomförs i Artipelags Artbox och pågår mellan den 29 juni och 1 september 2019.

Om konstnärerna
Annika Liljedahl
I sin över 50 år långa verksamhet som konstnär har Annika Liljedahl (f. 1946) oftast skildrat det utsatta, sköra och ömtåliga och ställt ut både i Sverige och internationellt. Hon utbildades på Konstfack åren 1964 till 1968 och tog examen från textillinjen. Liljedahl kombinerar material såsom siden, akrylfärg, elektriska kablar, knappnålar och armeringsjärn på ett experimentellt och gränsöverskridande sätt. Detta resulterar i allt ifrån enskilda skulpturer till installationer, scenografier, kostym, teaterföreställningar och offentliga utsmyckningar.

Separatutställningar har Annika haft på bland annat Gallery K. Washington D. C. i USA, Länsmuseet Gävleborg i Gävle, Röhsska museet i Göteborg, Norrköpings konstmuseum, Borås Konstmuseum, Millesgården i Stockholm, Södertälje Konsthall, Sundsvalls Konstmuseum och Vida museum & konsthall på Öland. Hon medverkade dessutom i samlingsutställningen Upplyst på Artipelag 2013 och internationellt i exempelvis Korea, Japan och Frankrike. Vidare finns hon representerad på Metropolitan Museum of Art i New York, Nationalmuseum i Stockholm, Statens Konstråd och Göteborgs Konstmuseum.

Lo Kristenson
2018 tog Lo Kristenson (f. 1991) examen från masterprogrammet i Komposition på Kungliga Musikhögskolan. Hon har dock redan presenterat sitt arbete på etablerade plattformar för experimentell musik såsom Fylkingen i Stockholm samt festivalerna Sound of Stockholm, Nordic Music Days och UNM. 2014 blev hon en av initiativtagarna till föreningen Konstmusiksystrar, en plattform för unga tonsättare och ljudkonstnärer inom konstmusik som definierar sig som kvinnor eller transpersoner. I kollektivt skapande med bland annat Damkapellet, Vilde & Inga samt Malvakvartetten söker Kristenson ifrågasätta normer och hierarkier och hur de rådande strukturerna påverkar det musikaliska uttrycket. I sin praktik undersöker hon cirkulära och vridande former med fokus på en lyssnande kommunikation som kan uppstå mellan musikerna i rummet.