• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dans

Dans: Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh – När kroppen minns det vi inte längre kan förklara

5 september, 2026 by Marja Koivisto

Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh
Foto: Carl Thorborg

Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh
Koreografi Faye Driscoll
Scenografi Jake Margolin och Nick Vaughan
Kostymdesign Irene Ip
Ljuddesign Julia Giertz
Ljusdesign Mira Svanberg
Dramaturg Dages Juvelier Keates
Koreografisk assistent Amy Gernux
Premiär 4 september 2026 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.

Dans är till för att ses – men kanske ännu mer för att kännas.

I kvällens premiär av Flesh av Faye Driscoll blir kroppen både språk, minne och fråga. På scenen står suveräna dansare, men det är inte bara deras tekniska skicklighet som berör. Det är deras förmåga att göra något osynligt synligt – att låta kropparna bära sådant som orden inte riktigt räcker till för.

Vad gjorde egentligen covid med oss människor?

Före pandemin levde många av oss i ett tempo där relationer, krav och förväntningar ständigt skavde mot varandra. Stressen var närvarande, friktionerna många. Vi möttes, arbetade, skyndade vidare. Men hur ofta stannade vi egentligen upp? Hur ofta fanns det tid för den djupare reflektionen – för mötet med oss själva?

Sedan förändrades världen.

Plötsligt blev kontakterna färre. Avstånden större. Tystnaden mer påtaglig. För många innebar isoleringen ensamhet och saknad, men också något annat: en stillhet som det tidigare livet sällan hade gett utrymme för. När omvärlden stängdes ute blev vi i högre grad hänvisade till oss själva.

Och kanske är det där Flesh tar sin början.

I dansen finns spåren av människan efter ett kollektivt trauma. Kroppar som söker kontakt, drar sig undan, stöter emot och försöker hitta tillbaka. Närheten är både efterlängtad och komplicerad. Vi bär erfarenheten av isolationen med oss, men också minnet av den tid då vi levde så tätt inpå varandra att vi knappt hann känna efter.

Det är en föreställning som inte nödvändigtvis vill ge svar. I stället öppnar den ett rum för känslan och den egna tolkningen.

Och kanske är det just där dansen är som starkast.

Den talar inte bara till vårt intellekt. Den går förbi orden, förbi analysen och rakt in i något mer svårfångat. Något kroppsligt. Något mänskligt.

Flesh påminner oss om att vi är kroppar bland andra kroppar. Att vi behöver varandra, men också behöver möta oss själva. Att närhet kan vara både trygghet och friktion. Och att det som hände oss under pandemin kanske fortfarande pågår inom oss, långt efter att restriktionerna har försvunnit.

Dans är att se. Men än mer att känna.

Arkiverad under: Dans, Dans recension, Recension, Scen, Toppnytt

Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

5 juli, 2026 by Martin Moberg

(Linnéa Wessman Svensson, Bella Säwström m fl framför ”Dressed for success” till taktfasta applåder från publiken.

Foto: Martin Moberg)

Puts väck

Betyg: 4

Regi: Smilla Mostberg

Manus: Pontus Larsson (efter en Idé av: Niklas Brevestedt och Ida Seve)

Medverkande: Linnéa Wessman Svensson, Bella Säwström, Mia Österhof, Lotta Wirefeldt, Tim Blomquist, Izak Coronel Karlsson och Emma Lundin

Speltid: Cirka två timmar inklusive paus på ca 20 min

Speldagar: 27 juni, 5 juli, 12 juli, 17 juli, 18 juli, 26 juli, 31 juli och 1 augusti.

En solig och blåsig söndag så här i början av juli var det dags att bege sig till klassiska Kvitterplatsen i Ronneby brunnspark för att se Ronneby folkteaters uppsättning ”Puts väck” en föreställning i två akter. Vi kom att bjudas på en skön blandning av klassisk fars och musikal. För bandet, bestående av två tjejer, ska precis ut och slå igenom på de stora scenerna som förband åt en ännu hemlig artist. Det utlovar i vart fall den tidigare kritikerrosade sångaren och numera managern Tommy Pop.

Att slå igenom har länge varit sångerskan Bettys dröm men ett problematiskt sockerberoende sätter käppar i hjulet. Polly, den andra sångerskan i bandet, gör allt vad hon kan men när Tommy Top verkar ha nått fuffens för sig blir det svårt. Fönsterna måste putsas även om en storartad turné är planerad och Benny och Bob verkar bara vara två fönsterputsare på fel plats vid fel tidpunkt. Eller har de kommit helt rätt?

Från start visar det sig vara allt annat än enkelt att bara kliva in och pitcha sig själva som två talangfulla unga killar (den ena dessutom har svårt att skilja på ditt och mitt), så den geniala idén i diskussion killarna emellan blir att göra det som två tjejer och bli en del av Bettys och Pollys band. Fast man kan ju enkelt som publik se igenom deras utstyrsel och röstläget ligger inte riktigt i den kvinnliga delen av röstläget. Men det gör inget, eftersom det är en av twisterna i föreställningen som gör det hela roligt.

Sammantaget är det två fartfyllda akter, som vi bjöds på och det rejäla åskandet och regnandet, som kunde dragit in, höll sig borta från Ronneby denna söndag solen sken på både publik och ensemblen på scen. Rekommenderar Puts väck, betyget ligger precis mellan tre och fyra landar dock i det högre av dessa med hänsyn till helhetsintrycket. Så om du har vägarna förbi Ronneby i sommar så spelas föreställningen i Ronneby brunnspark på utvalda dagar t o m den 1 augusti.

Arkiverad under: Dans, Musikal, Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Blekinge, Kulturbloggen, Musik, Puts väck, Ronneby folkteater, Sommarteater, Teater, Teaterkritik

Filmrecension: Joanna is Skywalking – en fantastisk energiboost

17 mars, 2026 by Rosemari Södergren

Joanna is Skywalking

Joanna is skywalking
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi Maja Britasdotter Östberg
I rollerna: Joanna Skywalker, Thapelo Diane, Theresa Gustavsson, Lwando Kasa, Patricia ’Gugu’ Gugulethu Mofokeng, David Oriel Mokale, Sibusisu Mthembu, Slindile Sithela, Yared Tilahun Cederlund

En fantastisk energi-boost. Vi får möta sydafrikanska dansare och svenskan Joanna “Skywalker” Holewa Chrona som ägnar sitt liv åt att utforska den sydafrikanska Pantsulakulturen. Joanna både tränger djupt in i dansens alla rörelser men lär sig också språket zulu. Regissören Maja Britasdotter Östberg ch fotografen Jonte Wentzel har följt Joanna i fem år som landar i denna dokumentär som spritter av inspiration och dansens kraft. Dessa dansare: det går inte att sitta still när jag ser dem och hör rytmen från filmen.

Under fem års tid har regissören Maja Östberg och fotografen Jonte Wentzel följt dansaren Joanna Skywalkers möten med Pantsulakulturen i Johannesburg, Sydafrika. Kulturen växte fram under Apartheid-eran och har satt ett starkt avtryck i den Sydafrikanska kulturen, bland annat genom dansformen IsiPantsula.

Pantsulakulturen är född ur motståndet gentemot apartheid och orättvisor i Sydafrika. Kulturen växte fram under Apartheid-eran och har satt ett starkt avtryck i den Sydafrikanska kulturen, bland annat genom dansformen IsiPantsula. Några av dansarna vi möter tillsammans med Joanna berättar om bakgrunden och vi får också se hur några av dem lär ut dansen och dess kraft till unga i Sydafrika. Dansen är ett sätt för många unga att få kraft och hopp. I beskrivningen av filmen från distributören står:
Det är en berättelse om några av världens mest uttrycksfulla danssteg och om människans förmåga att övervinna motgångar och finna mening i livets upp- och nedgångar.

Delvis stämmer detta. Men en film är en film och varar knappt under två timmar. Denna dokumentär och människorna är med skulle mycket väl kunna fördjupas mer och bli en tv-serie med sex eller åtta avsnitt där vi får följa dem mer på djupet. Såväl Joanna som de övriga är väl värda att lära känna närmare. Denna dokumentär ger definitivt en längtar efter mer. Dokumentären ger en något splittrat intryck då den dels mäktigt visar upp dansen och dansarna och denna enorma energi de förmedlar och samtidigt finns kortar scener med Joannas existentiella funderingar. Allt detta skulle bli perfekt att fördjupa i en tv-serie.

I slitet av filmen får vi följa med Joanna när hon återvänder till Sverige och speciellt svenska hav och vatten där hon finner inspiration och frid och ro. Det är fantastiskt scener därifrån som är meditativa.

Joannas funderingar som hon berättar om är säkert sådant som många kan känna igen sig i. I alla fall varenda som någonsin haft en passion, ett intresse, ett engagemang, som fört dem till olika platser, länder och som tagit tid att dyka in i. Alla som känt sig kluvna mellan att stanna på en plats för att bosätta sig och skaffa familj och barn men samtidigt dragits till att utveckla något annat som kan vara svårt att helt förena med familjeliv. En av filmens många styrkor är att den inte presenterar färdiga lösningar, eftersom varje människa måste hitta sin väg och Joanna delar med sig av sina funderingar men ger inte svaret och pekar inte ut sitt eget svar eller lösning heller. Det är bra. Det är ett stort plus.

Regissören Maja Britasdotter Östberg säger:
Det här är en berättelse om att dedikera sitt liv till sin passion. Att följa sitt hjärta till andra sidan jorden. Om hur människor förenas på klubbarnas dansgolv världen över, men också om kraften i gemenskap och rörelsens helande förmåga.

Fakta om Joanna:
Joanna ”Skywalker” Holewa Chrona är väletablerad inom den internationella street dance scenen likväl som inom den moderna scenkonsten. Hon är drivande inom den ideella organisationen AFIA som arbetar med kulturella utbyten mellan Sverige och Sydafrika samt ses allt mer ofta på klubbarna som DJ under artistnamnet Shuwana.

Filmen är också högaktuell för Skolbio och kan hjälpa elever att reflektera över och förstå sig själva, varandra och sin omvärld i frågor som hälsa, frihet och apartheid.

Arkiverad under: Dans, Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dans, Filmkritik, Filmrecension

House of Possibilitas bjuder in till dansant komedi om geniet och dämonerna

3 mars, 2026 by Redaktionen

Den 8 mars bjuder House of Possibilitas in till en kväll i två delar: en kritikerrosad monolog i ny tappning och därefter ett öppet samtal om de frågor den väcker.

Ett pressmeddelande berättar:
Inledande Ingeborgs manifest – geni utan nödbroms – beskrivs som en dansant komedi, baserad på uttalanden gjorda av Ingmar Bergman. Det blir ett lekfullt men skoningslöst experiment: vad händer om det så kallade manliga geniet inte är manligt? Med Ingmar Bergmans språk som fond – hans sätt att tala om kvinnor, barn, arbete och kärlek – prövas publikens blick och förtroende.
Sedan följer ett öppet samtal mellan psykoterapeuten och psykoanalytikern Catharina Gidlööf och två av föreställningens upphovspersoner; dansaren/skådespelaren Gilda Stillbäck och regissören Petra Revenue. I samtalet rör de sig vidare in i frågor om relationer, språk, makt, manligt och kvinnligt uttryck – och allt det som föreställningen sätter i rörelse men inte nödvändigtvis besvarar.
En kväll där teatern inte tar slut när Ingeborg är nöjd utan vi får fortsätta att tänka högt, tillsammans med publiken.
Konstnärligt team
Idé & manus: Gilda Stillbäck & Petra Revenue
Skådespelare/dansare: Gilda Stillbäck
Regi: Petra Revenue
Musik: Björn Knutsson
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus: Fredrik Glahns

Karaktären Ingeborg är tillbaka
– liksom regissören Petra Revenue
Regissör Petra Revenue återupptäcker inte bara den här föreställningen, utan också glädjen med teater. I ett Instagram-inlägg från repetitionerna i House of Possibilitas skriver hon:
”Jag trodde aldrig att jag skulle längta tillbaka till teatern men suget kom till slut. Nu repar vi upp och spetsar Ingeborgs manifest och det känns så himla kul att det är inte klokt.”
Tid och plats
2026-03-08, kl 16:00 (insläpp och café från kl 15:00)
House of Possibilitas, Granåsgatan 2, Hisings Backa

Arkiverad under: Dans, Scen

Recension: Tipping Point – Dansens Hus En förtätad balansakt med blicken mot förändring

31 december, 2025 by Thomas Johansson

Tipping point på Dansens hus

Tipping Point – Cirkus Cirkör på Dansens hus Stockholm. Betyg 3

Tipping Point återvänder till Dansens Hus i en nedskalad och mer koncentrerad form jämfört med versionen som visades 2024. Resultatet är en stramare föreställning där idéerna om balans, beroende och förvandling pressas samman till ett tätare sceniskt flöde – ibland till verkets fördel, ibland på bekostnad av andrum.

Fem cirkusartister och en musiker rör sig genom akrobatik, luftarbete, hårhängning och kontortion i ett ständigt tillstånd av instabilitet. Fokus ligger inte på prestationens spektakel utan på själva övergången: ögonblicket när tyngden förskjuts och ett system måste omförhandlas. Kropparna bildar tillfälliga konstellationer som snabbt löses upp för att ersättas av nya, där tillit och precision är absolut nödvändiga.

I denna kortare version skärps uttrycket. Sekvenserna avlöser varandra snabbare, och verket får en mer intensiv nerv. Samtidigt försvinner något av den långsamma uppbyggnad som tidigare gav plats för eftertanke. Musik och ljus fungerar effektivt som sammanhållande element, men lämnar lite utrymme för variation. Det finns öronproppar att få vid ingången, och de kan behövas då det dras på ganska högt med musiken.

Tematiskt förblir Tipping Point tydlig i sin ambition: brytpunkten är inte ett sammanbrott, utan en möjlighet till omformning. Obalansen blir här en kreativ kraft snarare än ett hot. Det är ett resonemang som bärs fram med kroppslig intelligens och kollektiv precision, även om den förtätade formen ibland känns mer konceptuell än känslomässigt förankrad.

Som helhet är detta en stark, fokuserad återkomst – mindre expansiv än 2024 års version, men med en skärpa som gör Tipping Point till en relevant och tankeväckande upplevelse i nuet.

Arkiverad under: Dans, Dans recension, Toppnytt

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 10
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: By Any Means – över förväntan

By Any Means Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: By Any Means – över förväntan

Teaterkritik: Upploppet – skynda och se

Foto: Leonard Stenberg Upploppet Av … Läs mer om Teaterkritik: Upploppet – skynda och se

Tomtebobarnen för 1-3 år får premiär 18 september

Foto: Thomas Zamolo Tomtebobarnen från … Läs mer om Tomtebobarnen för 1-3 år får premiär 18 september

Epokgörande sound kopieras pricksäkert i glädjens tecken – Revolver Repeat med Pepperland på Storan

4-5/9 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Epokgörande sound kopieras pricksäkert i glädjens tecken – Revolver Repeat med Pepperland på Storan

Teaterkritik: Fejk – imponerande

Fejk Av och regi Yael Ronen Scenografi … Läs mer om Teaterkritik: Fejk – imponerande

Filmrecension: The Rivals of Amziah King – aldrig tråkigt eller förutsägbart

The Rivals of Amziah King Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Rivals of Amziah King – aldrig tråkigt eller förutsägbart

Dans: Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh – När kroppen minns det vi inte längre kan förklara

Foto: Carl Thorborg Cullberg: flesh … Läs mer om Dans: Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh – När kroppen minns det vi inte längre kan förklara

Filmrecension: De levande döda i Rojava -omtumlande, vacker och tragisk och hoppfull

De levande döda i Rojava Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: De levande döda i Rojava -omtumlande, vacker och tragisk och hoppfull

Americana med avstickare som finstämt familjeprojekt – Mother Tree av Wendy Gregson

Wendy Gregson Mother … Läs mer om Americana med avstickare som finstämt familjeprojekt – Mother Tree av Wendy Gregson

Filmrecension: För döva öron – nyanserat, personligt, autentiskt, levande

För döva öron Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: För döva öron – nyanserat, personligt, autentiskt, levande

Thomas Stenström – Trädgården, Stockholm Berusande skakigt men vill höra mer

Thomas Stenström har ett riktigt bra … Läs mer om Thomas Stenström – Trädgården, Stockholm Berusande skakigt men vill höra mer

Så tuktas en argbigga tillbaka på Stora scenen på Dramaten

Föreställningen Så tuktas en argbigga … Läs mer om Så tuktas en argbigga tillbaka på Stora scenen på Dramaten

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in