Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dans

Dansrecension: In a cage of light – berör och tjusar

by

In a cage of light
Koreografi och regi Charlotta Öfverholm och Jordi Cortes
Medverkande Charlotta Öfverholm , Jordi Cortes, Tobias Hallgren,
Lauri Antila
Musiker o kompositör Lauri Antila
Ljusdesign Tobias Hallgren
Regiöga Carina Nildalen
Trapets Jacob Westin
Mask Catharina Lundin
Kostymdesign Maria Lundqvist
Originalidé för kostym Linda Öhrn
Orionteatern, spelperiod 5 – 9 jan

Förfilm Checking out
Koreografi, regi och manus Charlotta Öfverholm
Filmfoto och redigering Anders J. Larsson
Originalidé för scen Charlotta Öfverholm och Elle Kunnos de Voss
Medverkande Magnus Krepper, Elena Fokina, Tobias Hallgren, James Friedman, Lauri Antila, Charlotta Öfverholm, Jan Alpsjö, Lars Hällegård, Elna Fagerberg, Anita Berger, Eva Broms

Hur övergår en dansare från tryggheten i scenljuset till ett vanligt liv? När strålkastarna släcks, vad finns därute? Hur delas livet med kära vännen och vad blir man för varandra? Frank Sinatras ”That´s life” dånar ut i teaterlokalen och plötsligt faller trapetskonstnären handfallet bakåt ut i mörkret. I den humoristiska, vackra, men också existentiellt smärtsamma dansföreställningen undersöker dansarna Charlotta Öfverholm och Jordi Cortes frågor om tillit, kroppens begränsningar och livets mening. På scenen är också Lauri Antila med själfullt spel på basfiol emellan nostalgiskt utvalda musikstycken. Det kreativa och talande scenarbetet får också hjälp av Tobias Hallgren i denna poetiska kvartett på scenen.

Öfverholm som också varit verksam i New York har i 30 år skapat produktioner som turnerat världen över. 2015 startade hon projektet Age on Stage som uppträder internationellt i syftet att ifrågasätta normer. Här ingår även workshops för danssugna 65+are. Stockholmspubliken kunde också nyligen se henne uttrycksfullt dansa i Alexander Ekmans föreställning Kuckel 2. Öfverholm och Cortes som både är dansare och koreografer har tillammans ingått i kompaniet DV8 Physical theatre i London.

Kvällens föreställning inleds av den surrealistiska dansfilmen Checking out. I den mustiga berättelsen – som sker i en hotellmiljö med drag av karneval – hör vi ledorden upprepas: ”You can check out anytime, but you can never leave”. Allt från kroppslig lust, slagsmål, spänning, till en stillsam sista måltid följd av explosiv eld sätter vidden i kvällens tema.

Att se äldre personer uttrycka människans alla sidor känns befriande och verkligt efterlängtat. Att bli speglad med livets spår i kropp och själ, känns som att tina upp, eller komma ut ur en bubbla. Det är som att bli väckt ur en falsk mediedvala. Dansen blir angelägen och direkt knuten till oss som ser på. In a cage of light med sin inramande förfilm är i sin ärlighet, något av det friskaste jag sett framföras på scenen på länge.

Dansrecension: Kuckel på Orionteatern

by

Kuckel
Koncept/koreografi Alexander Ekman
Koncept/dramaturgi Carina Nildalen
Scenografi John Engberg
Kostym Lena Lindgren, Hanna Rönnbäck
Ljusdesign Alexander Ekman, Raimo Nyman
Mask Linda Sandberg
Medverkande: Alexander Ekman, Charlotta Öfverholm, Jesse Kovarsky, Matteo Carvone, Oscar Salomonsson, Yvan Auzely
På Orionteatern i Stockholm

Minnet av Alexander Ekmans verk Eskapist framfört på Operan för några år sedan ger mig färger som rött, orange och mintgrönt. Masscenerna med vackert utspridda dansare över hela golvet var magnifika. Kuckel, däremot, utförs med en liten tät grupp mycket skickliga dansare i en intimare miljö som den gamla verkstadshallen erbjuder. Mot den verkligt estetiskt strama formen i enbart svartvitt kommer dansarnas karaktärer nu närmare. Ute bland publiken och leder de oss vänligt in i handlingen när showen startar.

En kvinnoröst säger: ”Jag brukade låtsas att min man var död”. På scenen tycks vita män med fyrkantiga masker marschera i blindo, som zombies. I ”know I can give more!” säger den unga halvnakne mannen som energiskt vrider sig ut och in, i en slags krumbuktande arbetsintervju. Mitt i allt syns en kvinna som befaller sin man med ordet ”puss!”. Mannen pussar, både här och där, men hon nöjer sig inte. Hon ömsom ber honom komma, och ömsom skjuter honom från sig. Han kämpar. Plötsligt uppstår en stark vind som dansarna möter tillsammans länge, länge. De står emot så gott som en liten människa bara kan… men tycks klara sig i grupp bättre än ensam… Musiken höjs och toner visar på nöjen som gått över styr medan naturen rasar.

Det är som om Ekman samlar ihop oss mitt i vår samtid och håller fram oss och säger: ”Se här den mänskliga arten, hur den ter sig!”. Utifrån värme och samtidigt isande allvar inlindat i humor uppstår en slags poetisk förundran. Kuckel blir som att uppleva ett helkonstverk, en crozz-over av dans, musik, teater, estetik.

Under föreställningen blir jag berörd av det avskalade mänskliga som ordlöst kommer mot mig. Att titeln Kuckel ska leda tankarna till mänsklig manipulation, att ”kuckla” bakom ryggen…är spännande. Det är som om Ekman ändå vill föra oss samman i en tid där misstanken lurar runt hörnet, frågan om vem vi kan lita på.

Dansteatertips: #parallellaspår – en poetisk dansteatermonolog spelas 27-29 augusti

by

Veckans gästskribent är Paula Alejandra Fuenzalida Ramírez, koreograf och danslärare som arbetar mycket med ungdomar och dans. Hon är en av många kulturarbetare som inte kunnat skapa föreställningar under pandemin och nu ser fram emot en höstsäsong där kulturlivet äntligen kan öppna.

Här berättar hon om sina tankar kring den föreställning hon har premiär med 27 augusti:

Nu har @teaterverket gjort en underbar sida för vår kommande produktion, så det finns inte en enda anledning till att inte hitta informationen om pjäsen. Jag kommer inte att ge mig, jag ger inte upp. Vi har klagat och tyckt att det är tråkigt livet i pandemin där kulturlivet varit stängt; vi har sett hur många teater och danskompanier har ställt in eller gått i konkurs; vi själva ställde in vår förra pjäs.

Många har uttryckt att de tycker kulturlivet saknats. Nå, nu har du chansen att visa stöd och samtidig uppleva en av de mest underbara och magiska monolog som du nånsin har sett. Det är sällan du ser skådespelare som förvandlas till en blind överlevare kvinna från Kriget; dessutom en kvinna som med så mycket kraft lyckas gå ut ur helvete, som dansar o drömmer och uppnår sitt mål. Det finns ingen mer ursäkt för att inte vara nyfiken och vara med och titta.
#parallellaspår är en poetisk dansteatermonolog.

På grund av nuvarande restriktioner kommer de tre föreställningarna endast att kunna visar för en liten skara: 25 per föreställning.

Stöd den fria kulturen och kom till @teaterverket från den 27:e augusti fram till söndag den 29/08. Jag vill se dig där.

Proscenium – danspremiär i skulpturparken Wanås Konst

by

Fotograf: Thomas Zamolo

Med en ny soloföreställning av dansaren och koreografen Frédéric Gies i sommar, fortsätter Wanås Konst sin långsiktiga satsning på samtida dans och koreografi. Torsdag till söndag den 10–13 juni blir platser i skulpturparken scener och får sin egen koreografi när Gies undersöker relationen mellan dansare, publik och scen. Besökare kan antingen se de enskilda delarna eller helheten, som en enda lång dansföreställning i rörelse, berättar ett pressmeddelande:

Dansens historia och presentationsformer är närvarande i Gies koreografier, som undersöker vår uppfattning om tid, queerpolitik, technomusik och spiritualitet. I Proscenium möter vi spår och influenser från klubbkultur, klassisk balett och rytmisk gymnastik:

– Min relation till danshistorien är ganska promiskuös! Mina verk reflekterar både min egen historia som dansare och danshistorien i stort. Att återvinna material blir alltmer närvarande, mina egna och andras koreografier fungerar som ett slags råmaterial som kan transformeras och få nya skepnader.

Frédéric Gies beskriver det som att hen är utbildad för att arbeta med relationen mellan dansare och publik utifrån prosceniet, scenöppningen, men samtidigt är det sällan den typen av konventionella scener hen arbetar med utan på gallerior såväl som klubbar. På Wanås fördjupar Gies sig i hur dansen blir en handling som föreslår närvaron av en scen som inte finns där.

– Jag utgår från platser och konstverk i parken som ger en antydan om en scen. Det handlar inte om hur konstverken i sig utan om hur platserna ser ut. Hur jag upplever dem och att de fångar mitt intresse, säger Gies som kommer att arbeta i parken från och med 31 maj för att färdigställa koreografin.

Frédéric Gies, född 1973 i Frankrike. Verksam i Malmö.
Som dansare har Gies arbetat tillsammans med koreografer som Cristina Caprioli, Alice Chauchat, Jefta van Dinther och Isabelle Schad. Hen samarbetar återkommande med dj Fiedel och har presenterat sina koreografier i Sverige och utomlands, bl.a. på Berghain (Berlin), DanceWeb (Wien) och Inkonst (Malmö). Mellan 2012 och 2018 var Gies programansvarig för masterprogrammet i koreografi vid Stockholms konstnärliga högskola.

Proscenium
Dans och koreografi: Frédéric Gies
I samarbete med MARC – Milvus Artistic Research Center och affilierad curator dans Rachel Tess
Datum: 10–13 juni
Plats: utomhus i skulpturparken
Information om tider och platser publiceras från och med 7 juni på wanaskonst.se.
Ingen föranmälan, ingår i entrén till skulpturparken

Arkiverad under: Dans

Svenska Baletten-utställningen på Dansmuseet förlängs

by

Dansmuseet har lånat in samtliga bevarade originalkostymer från Bibliothèque nationale de France, BnF, i Paris till jubileumsutställningen ”Om ni inte gillar det kan ni dra åt helvete” – Ballets Suédois 1920–1925. Utställningen förlängs och därmed kan besökare se Svenska Baletten-kostymerna till och med 15 maj i år, berättar ett pressmeddelande:

Bland kostymerna från BnF finns en kubistisk kostym designad av Fernand Léger. Kostymen togs fram till Jean Börlin i rollen som Poeten eller Galningen i uppsättningen Skating Rink från 1922. Även kostymer till Fågelhandlaren, designade av Hélène Perdriat, med Svenska Baletten finns representerade. Totalt visas 15 kostymer i en specialbyggd kostymmonter i museets bankhall.

– Att se kostymerna i naturlig storlek är extra roligt eftersom vi har skisser till dem i våra samlingar. Men de små skisserna är ofta just skissartade och ger inte riktigt rättvisa åt den härliga färgprakten i de välbevarade plaggen. Dessutom avslöjar de hur dansaren kan ha rört sig som till exempel kostymen från Skating Rink med inbyggda pinnar vilket måste ha skapat ett kantigt och stelt rörelsemönster, säger Eva-Sofi Ernstell, museichef på Dansmuseet i Stockholm.

Alla besökare måste förköpa sin biljett
För närvarande har Dansmuseet begränsade öppettider och alla besökare måste köpa sin biljett i förväg. Biljetter finns på museets hemsida. Dansmuseet ger pengarna i retur om museet skulle tvingas stänga.

Utställningen ”Om ni inte gillar det kan ni dra åt helvete” – Ballets Suédois 1920–1925 öppnade den 25 oktober 2020, på hundraårsdagen av Svenska Balettens premiär i Paris.