Adam Forkelid
Turning Point
4
Inspelad i Riksmixningsverket Stockholm februari 2023
Prophone Records (Naxos )
40:01
Releasedatum: 3/5 2024
Föregångaren Ist Movement recenserades i positiva termer. Härom året kunde jag även höra pianisten Adam Forkelid live under ett av dennes sällsynta besök på Västkusten som medlem i Svante Söderqvist trio, vilket också resulterade i en berömmande text. Han har i egenskap av klaviaturspelare och kompositör tillhört de tongivande namnen på den skandinaviska musikscenen i närmare två decennier, i smågrupper varav några gärna experimenterar och med Norrbotten Big Band.
På nya albumet som han under en månads tid skrev åtta låtar till, förekommer samma sättning som på föregångaren. Det innebär Carl Mörner Ringström på gitarr, Niklas Fernqvist på kontrabas samt trumslagare Daniel Fredriksson. Rytmsektionen känner varandra utomordentligt väl efter att ha kamperat ihop i inte minst Carl Bagge trio. Den livsresa som avgörande beslut och därmed förändringar innebär utgör enligt upphovsmannen röda tråden. Vad som komponerades under en månads tid spelades in på en dag. Apropå val av studio och inspelningsteknik ska betonas att inspelningen är ypperligt gjord. Musiken låter angenämt luftig och soundet internationellt. Att lyssna i påkostade hörlurar rekommenderas varmt.
Pressreleasen tar fasta på hur akustiskt jazzsound blandas med elektrifierade tongångar, framhåller därtill de nordiska influenserna på Turning Point. Groove står i kontrast till lyriskt hållna alster. Det energiska med det själfulla, det euforiska med melankoliska stråk. Kompositörens intention har varit att kreera ett här-och-nu tillstånd. Jag vill hävda att kompositionerna om vartannat utmärks av tyngd och lätthet. Finns fog för påståendet att kvartetten fått till ett album av dels fullödig fusion, dels sällsam minimalism. Ofta uppstår fruktbara pendlingar mellan minimalistiska mönster och eruptioner av progressive. Jazzigt ortodoxa tongångar lyser genomgående sin frånvaro, även om boppens bejakande av improvisation finns med. Och i enstaka ögonblick kan referenser till ECM-sound skönjas.
Med efterhand frenetiskt tempo attackeras tremat i öppningsspåret, tillika titellåt. Den som med frustande energi jagar på övriga är gitarristen Carl Mörner Ringström. Som en ljuv motvikt avlöses potent titellåt av att fridfullt tillstånd sänker sig över skivan. Strive bärs fram av dess smeksamt reflekterande attityd. Kontrabasen hamnar ett tag i framkant. Högintensiva stunder övergår således till porlande passager, vilket genererar en fängslande friktion.
No Man´s Land innehåller ett hypnotiskt groove, definitivt medryckande nog för att kallas hit. The Old House centreras kring en enastående vacker melodi. Pianistens konversation med basisten griper tag i mig. Nordiska strömningen triumferar. Ingen aning om det handlar om slump eller medveten referens. Låter nämligen som om melodin skulle passa till en visa framsjungen av ikonen Olle Adolphson (dubbelt aktuell genom prisutdelning i hans namn och välgjord dokumentär på SVT Play). Trumspelet från min favorit Daniel Fredriksson borde benämnas tillverkning av raffinerade rytmer, hög energi och finlir förekommer växelvis. Det är sannerligen en fröjd att tillägna sig vad han företar sig. Vidare uppskattas av eldfängde gitarristen kommer in i somliga låtar och rör om, gör avtryck på ett sätt som oftast mer liknar licks inom den frihetliga progressive-genren än jazz-ackord. Uppfriskande hur han ibland överrumplar, tar över i vissa sekvenser med lätt dissonanta inslag. Efter en sådan urladdning broderas ursnyggt i albumets finstämda final med en annan spanskklingande gitarr (gissar jag).
Tack vare kvalitén på kompositionerna, sköna kontrasterna och det förstklassiga framförandet utdelas 4+ , aningens mer personlig prägling hade behövts för full pott. Råder ingen tvekan om att Adam Forkelid behärskar hantverket att komponera och besitter en förnämlig teknik som pianist.