Lovisa Jennervall
blir det inte mer så är det nog
4
Prophone Records (distr. Naxos)
Releasedatum: 24/4 2026
Sångerskan, låtskrivaren och tonsättaren Lovisa Jennervall känner vi huvudsakligen från Ellas Kapell vars frontfigur hon är. Kvartetten som är aktuell med sin fjärde fullängdare har fått sina föregående album recenserade av undertecknad plus åtminstone en av deras konserter. Utöver detta frodande projekt recenserades debuten i eget namn, som till skillnad från repertoaren i Ellas Kapell bestod av egna original. Under Jazzfestivalen i Stockholm i förfjol befann mig för första gången på nya Cirkus. Lyssnade då på tribut till Blossom Dearie med med för uppdraget specialkomponerad pianotrio. Sjöng med den äran då gjorde Jennervall tillsammans med eller avlöst av Amanda Ginsburg. 35-åringen har förekommit i fler konstellationer, exempelvis sjunger hon jazziga barnvisor i Sture Kvinett.
Inte utan att man är lite nyfiken på hur idén till den senaste skapelsen uppstod. På den ges ny musikalisk skrud åt dikter av svenska och finlandssvenska poetissor. Texterna som valt ut kretsar kring naturen, den människan är beroende av, omges av men också vistas i som rekreation och motvikt till en stressad modern tillvaro. Både ikoniska och mindre kända diktare har tonsatts. Soundet sägs röra sig fritt mellan jazz, visa och improvisation.
Sättningen är minst sagt originell. Kompletterar det i sammanhanget givna instrumentet piano gör trombon, cello och i ett alster också flöjt. Förutom det vokala och tonsättning står Jennervall för arrangemang och på två kompositioner spelar hon på flygel. I förgrunden musikaliskt finns Emil Ingmar vid flygeln, en pianist och kompositör som recenserats i lyriska ordalag. Kan underligt nog inte erinra mig ha hört honom live. Trombon spelas av den flitiga Lisa Bodelius som jag träffade härförleden på Utopia. Multiinstrumentalisten medverkar i en rad projekt, hade i flera år sin bas i Fröken Elvis. Cello trakteras av Dorotea Dragodan, en cross over- musiker jag inte på rak arm kan säga att jag hört talas om. Hon är utbildad musiklärare, undervisar i cellospel och haft anställning i orkestrar. Hittat info hos Skivbolaget om att Jennervall är pianist på Morgonsång och i albumets instrumentala outro medan Lina Lövstrand rekryterats som flöjtist i Lisen och skogen.
I denna överlag lågmälda poetiska resa målas det med ord och toner i ett svävande, trösterikt sound. Vilka skaldinnor som tonsatts? Börjar man bakifrån hamnar vi hos Anna Maria Lenngren (1754-1817), översättare, satiriker och idylliker som skrev ett par alster vilka levt kvar in i vår tid. Flyttar vi cirka ett sekel framåt i tiden stöter vi på en ”superkändis” och ett namn vilket lyfts fram av finsmakare. Syftar på Edith Södergran vars idoga och lysande uttolkare är Anna Kruse och Harriet Lövenhjelm ((1887-1918) Båda dog i ung ålder av tuberkulos efter att ha vistats på sanatorium. Trots att Lövenhjelm främst såg sig som bildkonstnär ingår en handfull av hennes dikter i vad som kan betraktas som lyrikälskares kanon. En i vittra kretsar lika omtalad och mytomspunnen person var Karin Boye, alltid aktuell känns det som. Recenserat flera scenkonstverk om hennes biografi och gärning och gav i julklapp till mamma cd:n där Daniel Lemma sjunger Karin Boye-tonsättningar. Här representeras hon av Vårvisa och Vart ord av dig. Av lyrikern, författaren, forna journalisten och psalmisten Ylva Eggehorn (f. 1950) har Morgonsång tonsatts. Den yngsta i skaran är den finlandssvenska poeten, konstnären och essäisten Eva-Stina Byggmästar (f. 1967) vars medtagna dikts titel anspelar på höstens färger i naturen. Hon är mycket produktiv, rönt stor framgång hos kritiker och belönats med en mängd priser.
Jennervall har en röst man känner igen om man lyssnat på Ellas Kapell, ett personligt uttryck som stannar kvar. Vill ändå lägga in en smärre anmärkning gällande skivan. Betoningen av stavelser blir ibland lite otydlig. Med en extern producent hade det kanske jobbats mer med artikulationen. Jämför till exempel med Anna Kruse. I somliga tonsättningar blir det uppenbart att texterna inte var ämnade att sjungas. Angående samlat omdöme var tanken att utdela 3+ , men efter ha försjunkit i produktionen igen fastnade jag vid arrangemangen, hur omsorgsfullt instrumenten ser till att musiken får andas.
Typiskt för sångerskan är lusten att ge sig av ordlöst, att ägna sig åt scatsång. Lite märkligt ändå att istället för omkväde motsvarande refräng hörs ordlös stämma. Ingmar och Bodelius visar sig vara idealiska för uppdraget. Några av deras stick förtjänar att lyftas fram, exempelvis hur fullkomligt ljuvligt trombonisten broderar ut feature på Vart av dig och utsökt avlöses av pianistens anslag. Dikters stämningar tas fram på ett betagande vis medan cellons harmonik lyhört binder samman, mestadels i bakgrunden. Lisa Lövstrands kvillrande melodi på flöjt i Lisen och skogen tillför avsevärd kvalité. Det är ett sinnligt och självständigt verk värt uppmärksamhet, som möjligen hade vunnit på att ha en mer sammanhållande dimension. Förvisso djärvt att göra flera av arren så jazzigt utsvävande, lika förunderligt som modigt. Skivan passar bäst att ta del av enskilt i stillhet med vidöppet sinne. Att udda sättningen utan rytmsektion medfört att musiken låter naken är ett lyckat grepp.