Hårdrock

Efter pandemiåren är ordningen äntligen återställd. Muskelrock på Tyrolen i Blädinge utanför Alvesta var åter och allt kändes som förr. Du kanske inte vet vad Muskelrock är? Det är alltså den lite mindre, lite gemytligare och mycket skitigare hårdrockfestivalen som inviger sommaren varje år. Med två scener och ett cirkustält pumpar festivalen ut obeveklig heavy metal i dagarna tre.

Vad vore för övrigt en hårdrockfestival utan burlesk varieté? I cirkustältet bjöds på genuin burlesk. På bilden här ovan ser du uppseendeväckande promotion för nämnda föreställning. Eld drar alltid blickarna till sig.

Huvudattraktion på fredagen var supersköna Girlschool och de bjöd verkligen på en kavalkad av klassiskt snitt. Det går givetvis inte att nämna Girlschool utan att skicka en tanke till Lemmy Kilmister (1945-2015) som varit det bandets största promotor. Det både hörs och märks. Arvet efter Lemmy lever vidare, inte bara genom klassiska plattor från Motörhead utan även genom de här fantasiska damerna och alla de inspirerar på flickrummen runt om i världen. Girlschool bjöd på en timmes grym underhållning för den månghövdade publiken. Just det, en timme spelade huvudattraktionen på fredagskvällen. Det är en suverän princip som Muskelrock kör med. Alla band får en timme och inget mer. Det gör att man slipper sega och utdragna solon av alla de slag. Man får en timme rock ’n’ roll, that’s it. Det är ju för att ha kul man går på festival/konsert. Vill man beundra gitarrgnidande och trumsolon kan man säkert köpa någon liveplatta istället. Fredagens andra huvudattraktion måste nog sägas ha varit Bullet från Växjö, för vad vore Muskelrock utan Bullet?

Horisont

Lördagen inleddes starkt med auktion av allehanda memorabilia innan dundret brakade igång igen. Höjdpunkten för mig på lördagen var Göteborgsbandet Horisont som är ute och gör sina allra sista spelningar, för att sedan läggas ned. Från början av sin karriär 2006 har de förgyllt hårdrockscenen och nu, 16 år senare, lägger de av med den äran. Inne på den trånga scenen i Rotundan gick de på strax efter 21 på lördagskvällen och en timme senare lämnade de inte bara den scenen.

Sångaren Axel Söderberg har kvar sin imponerande falsettröst och även om det svajade lite på tonerna i mellanregistret inledningsvis lät det riktigt bra. Rösten tog sig dock snabbt och öset var som det skulle efter inledningen. Musiken var svängigt tung, läckra progressiva inslag och gedigen hårdrock som visserligen mer än doftade 70-tal men som tveklöst hörde hemma i nutid. Det är lite sorgligt att konstatera att bandet lägger ned, men jag hoppas de återkommer i nya konstellationer.

Publiken inne på den gamla dansbanan njöt, dansade och hoppade när bandet öste på från scenen. Det kändes som en fin hyllning till ett framstående band och jag är övertygad om att det gick fram till bandet att publiken älskar musiken och kommer sakna dem.

Tyrolens vänner har i sedvanlig ordning bjudit på en brakande hård folkfest med besökande från stora delar av världen. Muskelrock återkom verkligen med den äran. Det är inte utan att jag redan längtar efter nästa års festival, men innan dess bjuds det på mängder av härliga evenemang på Tyrolen. Vad sägs om premiären på Kalas? Lisa Ekdahl kommer också senare i sommar. Kalabalik på Tyrolen återkommer och Obygden cirkusfestival är en annan festival som ska bli spännande att bevista. Punk Illegal är en tvådagarsfestival och vad den handlar om hörs kanske på namnet. Kolla hela utbudet på denna fantastiska festplats på deras egen webb.