• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Muskelrock

Festivalsommaren brakar igång med Muskelrock

6 juni, 2022 by Erik Laakso Åman

Efter pandemiåren är ordningen äntligen återställd. Muskelrock på Tyrolen i Blädinge utanför Alvesta var åter och allt kändes som förr. Du kanske inte vet vad Muskelrock är? Det är alltså den lite mindre, lite gemytligare och mycket skitigare hårdrockfestivalen som inviger sommaren varje år. Med två scener och ett cirkustält pumpar festivalen ut obeveklig heavy metal i dagarna tre.

Foto: Maria Laakso Åman

Vad vore för övrigt en hårdrockfestival utan burlesk varieté? I cirkustältet bjöds på genuin burlesk. På bilden här ovan ser du uppseendeväckande promotion för nämnda föreställning. Eld drar alltid blickarna till sig.

Foto: Maria Laakso Åman

Huvudattraktion på fredagen var supersköna Girlschool och de bjöd verkligen på en kavalkad av klassiskt snitt. Det går givetvis inte att nämna Girlschool utan att skicka en tanke till Lemmy Kilmister (1945-2015) som varit det bandets största promotor. Det både hörs och märks. Arvet efter Lemmy lever vidare, inte bara genom klassiska plattor från Motörhead utan även genom de här fantasiska damerna och alla de inspirerar på flickrummen runt om i världen. Girlschool bjöd på en timmes grym underhållning för den månghövdade publiken. Just det, en timme spelade huvudattraktionen på fredagskvällen. Det är en suverän princip som Muskelrock kör med. Alla band får en timme och inget mer. Det gör att man slipper sega och utdragna solon av alla de slag. Man får en timme rock ’n’ roll, that’s it. Det är ju för att ha kul man går på festival/konsert. Vill man beundra gitarrgnidande och trumsolon kan man säkert köpa någon liveplatta istället. Fredagens andra huvudattraktion måste nog sägas ha varit Bullet från Växjö, för vad vore Muskelrock utan Bullet?

Horisont

Foto: Maria Laakso Åman

Lördagen inleddes starkt med auktion av allehanda memorabilia innan dundret brakade igång igen. Höjdpunkten för mig på lördagen var Göteborgsbandet Horisont som är ute och gör sina allra sista spelningar, för att sedan läggas ned. Från början av sin karriär 2006 har de förgyllt hårdrockscenen och nu, 16 år senare, lägger de av med den äran. Inne på den trånga scenen i Rotundan gick de på strax efter 21 på lördagskvällen och en timme senare lämnade de inte bara den scenen.

Foto: Maria Laakso Åman

Sångaren Axel Söderberg har kvar sin imponerande falsettröst och även om det svajade lite på tonerna i mellanregistret inledningsvis lät det riktigt bra. Rösten tog sig dock snabbt och öset var som det skulle efter inledningen. Musiken var svängigt tung, läckra progressiva inslag och gedigen hårdrock som visserligen mer än doftade 70-tal men som tveklöst hörde hemma i nutid. Det är lite sorgligt att konstatera att bandet lägger ned, men jag hoppas de återkommer i nya konstellationer.

Publiken inne på den gamla dansbanan njöt, dansade och hoppade när bandet öste på från scenen. Det kändes som en fin hyllning till ett framstående band och jag är övertygad om att det gick fram till bandet att publiken älskar musiken och kommer sakna dem.

Tyrolens vänner har i sedvanlig ordning bjudit på en brakande hård folkfest med besökande från stora delar av världen. Muskelrock återkom verkligen med den äran. Det är inte utan att jag redan längtar efter nästa års festival, men innan dess bjuds det på mängder av härliga evenemang på Tyrolen. Vad sägs om premiären på Kalas? Lisa Ekdahl kommer också senare i sommar. Kalabalik på Tyrolen återkommer och Obygden cirkusfestival är en annan festival som ska bli spännande att bevista. Punk Illegal är en tvådagarsfestival och vad den handlar om hörs kanske på namnet. Kolla hela utbudet på denna fantastiska festplats på deras egen webb.

Foto: Maria Laakso Åman
Foto: Maria Laakso Åman
Foto: Maria Laakso Åman

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Hårdrock, Heavy metal, Muskelrock, Tyrolen i Blädinge

Muskelrock Efterfest på Tyrolen i Blädingen

8 september, 2019 by Erik Laakso Åman

Mitt i mörka och kyliga september satsar Tyrolen på en hårdrockfestival för en kväll. Det är med en tung uppställning av artister de genomför festivalen. De gick ut stenhårt med en verklig legend, en virtuos på de egendesignade gitarrerna av märket Sky Guitar. Riktigt balla gitarrer men jag återkommer till det. Uli Jon Roth var kvällens huvudakt.

Foto: Maria Laakso Åman

Trots en del strul med tekniken inledningsvis visar bandet varför Uli Jon är en legend. Melodiös hårdrock med fantastisk skicklighet på den åttasträngade gitarren. Drömska och luftiga solon som aldrig blev tråkiga att lyssna på. Känslan av utomjordisk kontakt var påfallande. Att Uli Jon spelar på en gura vid namn Sky Guitar ter sig naturligt i detta kosmiska sound. Drömfångaren som hänger från gitarrhalsen har verkligen gjort sitt jobb i att förmedla något utöver det vanliga till musikskaparen.

Uli Jon Roth har varit en föregångsfigur inom melodiös hårdrock sedan tidigt sjuttiotal. Med framgångar såväl som soloartist, som med det klassiska rockbandet Scorpions från Hannover, har UJR förtjänat sin position som inspiratör för tusentals gitarrister runt om i världen. Bland de som räknar Uli som en stor inspiratör kan nämnas namnkunniga strängbändare som Yngwie Malmsteen, Randy Rhoads, Axel Rudi Pell och Steve Vai. Det är inte fy skam.

Konserten på Tyrolen visar varför han är en sådan stor källa till inspiration. Den förhållandevis stora publiken som samlats inne på dansbanan Rotundan får valuta för inträdet under den här drygt en och en halv timme som bandet spelar. Eftersom det är festival får vi inte den tretimmarskonsert som är utlovad till Malmö ikväll men det gör inte så mycket. Vi får ju fyra band till efter att Uli Jon Roth och hans eminenta band gått av scenen. Måste verkligen lyfta sångaren Niklas Turmann från Hannover i Tyskland. Sjukt bra röst som passade ypperligt till den luftiga och drömska hårdrocken som bandet förmedlade.

De övriga fyra banden som spelade på den här minifestivalen var Hällas, Minami Deutsch, Ambush och Illmara. Hällas var gamla bekanta som vi såg förra året på Muskelrock och i år på Sweden Rock Festival. Jag gillar verkligen det bandet. Härlig progmetal med ett väldigt eget sound som inte liknar mycket annat jag hört. Det här Jönköpingsbandet har framtiden för sig. Japanska Minami Deutsch beskrivs som ett band inspirerat av krautrockband som ”Can and Nau”, men med en förkärlek för techno. Den extremt långa inledningen med sköna flummiga basgångar och luftigt svävande toner for ut över den frusna publiken på lilla utescenen Joddelero. Jag tror det hade behövts mer värmande musik så dags i det frostiga vädret. Underställströja eller skoteroverall hade underlättat njutningen, men det var absolut inte bandets fel. De gjorde allt rätt. Black metal-bandet Illmara faller inte riktigt mig på läppen men utifrån reaktionerna fungerade de utmärkt som varmhållare i höstnatten. Lokala bandet Ambush från Växjö samlade ihop publiken inne på rotundan där och gav publiken full valuta för pengarna.

Årets musikevent på Tyrolen är slut och vi kan se fram emot nästa sommar. Jag lovar dig som är intresserad av variationsrik och bred repertoar har mycket gott att se fram emot nästa år. Följ Tyrolen på Facebook och ta del av allt smakfullt de erbjuder.

Just ja, gitarrerna var det. Uli Jon Roth designade i mitten av åttiotalet sina egna gitarrer. Gitarrer som säljs och produceras av hans eget företag Sky Guitars. Verkligen spejsad design med belysning i både kropp och hals. Uli själv spelade mestadels på en åttasträngad gura. Hur han får ihop fingrarna på den övergår mitt förstånd. Den billigaste gitarren på webbsidan ligger på 16000 dollar så det är way över min budget för instrument.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Muskelrock, Tyrolen i Blädinge, Uli Jon Roth

Muskelrock – Lördagsfyrverkeri

3 juni, 2018 by Erik Laakso Åman

En festival är slut alldeles för snabbt. Rätt vad det är har man kommit fram till sista dagen och festivalyran blandas med ett lätt vemod. Som tur är är det aldrig länge till nästa festival. Redan på onsdag är vi ju på plats på Sweden Rock Festival. Men vi ska runda av den här festivalen först. Och som den rundas av. När vi kommer till festivalområdet är det en spelning på gång på området som ligger utanför själva festplatsen. Vi kan ju kalla det för ”Front stage” kanske. Något backstageområde verkar inte finnas på Muskelrock. Banden som spelat rör sig bland publiken helt chosefritt. Hur som helst. Vi hör att det är något på gång på den öppna scenen utanför entrén och vi söker oss nyfiket dit. Det vi möts av är häpnadsväckande bra. Danska bandet Demon Head mullrar på med sanslös tyngd och träffsäkerhet. Här är ett band som lyckats ta sina influenser och göra något eget utav det.

Demon Head från Danmark.

 

Men det är ju festival och vi måste gå vidare för att kunna höra fler band. Notera alltså att detta var den första och enda schemakrocken på tre dagar. I den tropiska hettan i Rotundan spelar Mefisto. Svensk trash metal av mörkaste märke. Det är hårt och skoningslös. Med två vokalister blir det en spännande fördjupning. Men de har ändå svårt att hålla mitt intresse på topp. Det jag nyss hörde utanför var tyngre, mörkare, bättre. Jag vill ut i solen för att höra det demoniska riktigt tydligt.

Mefisto

 

På tur efter Mefisto är ytterligare ett svenskt band. Helvetets port är riktigt inspirerande. Det kändes som om vi blev medtagna på ett korståg, eller ett väckelsemöte, för äkta hårdrock. Dessutom med texter på svenska. Jag gillar det jag hör och jag hoppas få höra mer av det här bandet. Sångaren brann verkligen för sina texter och tryckte på för att vi skulle fatta vad han ville upplysa oss om.

Helvetets Port

Helgens absoluta höjdpunkt följde på detta. Hällas spelade för festivalens största publik inne i Rotundan och om det var varmt för en stund sedan blev det finsk bastuvärme under Hällas timme. Här snackar vi musik som jag älskar. Det är mytiskt, mystiskt, folkmusikinspirerat, symfoniskt, svängigt och hårt som stål. Med influenser från Kebnekaise, November, Genesis, Jethro Tull och annan sjuttiotalspsykedelia klär de musiken i ypperligt modern språkdräkt. De har dessutom publiken med sig på ett sätt jag inte sett tidigare under festivalen. Det hoppas, dansas, ropas och publiksurfas så extasen närmar sig. Timmen går alldeles för fort och för första och enda gången önskar jag mig lite mer speltid.

Hällas karismatiske sångare Tommy Alexandersson

För vår del avslutas sedan festivalen med årets headline Thor. De spelar stabil traditionell heavy metal med gemensamma rötter med Judas Priest, Accept, Saxon och liknande band. Frontfiguren som en gång i tiden vann tävlingar i body building har hunnit bli 65 år och hans forna muskler representeras av en bröstsköld modell XXL. Han vevar sin torshammare och sjunger hyggligt. Lite känner jag att jag saknar Captain, America, Iron Man och de andra i Avengers för att det här ska bli riktigt spännande.
Jag vill ju bara in och höra mer av Hällas.

Thor från Vancouver, Kanada.

Foto: Maria Laakso Åman

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Muskelrock

Muskelrock – Fredag

3 juni, 2018 by Erik Laakso Åman

Fredagen bjöd på några verkliga höjdpunkter. Ashbury från Arizona, USA är ett spännande band som aldrig fått det där stora genombrottet som de förtjänat. Med musik som spänner från artrock till akustiska visor via den traditionella hårdrocken, finns underlaget för att de hade kunnat slå brett. Jag hör melodier som inte står Uriah Heep eller Blue Öyster Cult efter. Det är en timmes välljudande och skön rockmusik som bjuds över den soldränkta publiken. Ashbury spelade även på de två spelningarna i kyrkorna i Blädinge och Alvesta. Vi hade ingen möjlighet att vara där men jag tror publiken fick en spännande inblick i festivalfolkets liv.

Ashbury är en höjdpunkt

Inne i Rotundan blev det lite hårdare toner när svenska Night Viper drog igång. Om det var varmt ute så är det nästan outhärdligt hett inne på den gamla dansbanan men publiken är hängiven och lite svett har ingen dött av. Inledningsvis tycker jag sångerskans röst funkar dåligt med den mäktiga hårdrocken men det tar sig efterhand. Det är ett jäkla ös och publiken svänger sina hårmanar i takt med musiken.

Night Viper

Vår fredagskväll avslutas med RAM, även det ett svenskt band. Efter två mycket kvalificerade band blir det något av ett antiklimax när RAM sätter igång. Vi snackar bredbent hårdrock som försöker vara ättlingar i rakt nedstigande led från Judas Priest, Iron Maiden och liknande hårdrockspionjärer, men det blir platt fall. Vartenda hårdrock-pose är kopierad från Bruce Dickinson eller Rob Halford. Näven i luften, foten på medhörningen och de arga blickarna. Men hårdrock och heavy metal måste vara mer än det RAM bjuder på. Det är dags att släppa poserandet som lärts in framför spegeln medan Living after Midnight och The Trooper dånar ut från pojkrumsstereon. Hitta ett eget uttryck. Spela kan ni ju.

RAM poserar

Foto: Maria Laakso Åman

Arkiverad under: Musik Taggad som: Muskelrock

Muskelrock – Torsdag

3 juni, 2018 by Erik Laakso Åman

Oliver Dawson Saxon var ett av de mer namnkunniga banden på torsdagen. Med två tidigare originalmedlemmar ur det brittiska powermetalbandet Saxon fick vi en ösig inledning på festivalen.

NWOBHM?

Inne i Rotundans tropiska hetta spelade sedan det svenska bandet Spiders. Modern svensk hårdrock ligger i framkant på utvecklingen. Den framförs med en självklarhet, en respektfull respektlöshet, och utan att be om ursäkt. Gamla band i all ära men det är här framtiden finns.

Foto: Maria Laakso Åman

Arkiverad under: Musik Taggad som: Muskelrock

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Romantiken – träffsäker och uppdaterad med ödesmättade frågor

Romantiken Av Johanna Malm och Olof … Läs mer om Teaterkritik: Romantiken – träffsäker och uppdaterad med ödesmättade frågor

Filmrecension: Expend4bles

Expend4bles Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Expend4bles

Lyssna: Lars Winnerbäck i samarbete med Joakim Berg och Martik Sköld – Neutronstjärnan

Lars Winnerbäck har släppt ett nytt … Läs mer om Lyssna: Lars Winnerbäck i samarbete med Joakim Berg och Martik Sköld – Neutronstjärnan

Lyssna: Ane Brun – Rarities 2

Ane Brun har släppt samlingen ”Rarities … Läs mer om Lyssna: Ane Brun – Rarities 2

Filmrecension: Fritt Fall

Fritt Fall Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Fritt Fall

Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Askungen Musik Gioacchino … Läs mer om Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Taelgia Betyg 4 Premiär 22 september … Läs mer om Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vid en pressträff i Filmhuset i … Läs mer om Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Anna Lundqvist Lisboa Cinco Sou … Läs mer om Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Past Lives Betyg 4 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in