• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Opera

Provsjungningen – hybrid av opera, kattsång och humoristisk dockteater

7 maj, 2023 by Petter Stjernstedt

Fotograf Marcus Gårder

Provsjungningen
Scen: Folkoperan
Premiär: 6 maj
Dockspelare: Sara Bexell, Josefin Karlsson, David Skogman, Sofia Hollsten, Miriam Forsberg. Operasångare: Tessan-Maria Lehmussaari och Wiktor Sundqvist
Musiker: Eric Skarby (piano), Elin Willert/Jan Erik Alm (klarinett)
Idé: Tuvalisa Rangström och Sofia Segrell
Regi: Sophia Segrell
Dockmakare: Lisa Kjellgren Almstig och David Wätte.

Mjauande skönsång, viskande strutsar och mäktig operamusik som får Folkoperans stora sal att vibrera. Det är ett spännande möte när operasångare och musiker från Folkoperans scen möter dockorna från dockteatersällskapet invid Zinkensdamms Tittut.

På grund av renoveringar av lokalerna i Zinkensdamm har dockorna i Tittut varit tvungna att röra på sig och nu söker de nya jobb. De ska provsjunga på Folkoperans scen och se om de platsar i ensemblen.

Det är ett härligt gäng av egensinniga figurer som sökt sig till Folkoperan. Katten Sonja ska ständigt städa och jamar fram sitt bidrag. Strutsen Anita är en kaxig individ som stoltserar fram med sin långa hals och vackra fjädrar. Tadek är skäggiga farbrorn som staplar upp på scen med skruppliga ben, men som sedan dansar balett och sjunger ut sitt hjärta.

Viktor är blyg och osäker men med lite backning vågar han till slut sig upp. Han ska ständigt rätta dockorna då de inte följer regelverket för hur en provsjungning ska gå till. ”Ursäkta men visst ska man kunna höra vad hen sjunger?” Ursäkta men  är det här inte en provsjungning,alltså inte en dansuppvisning?” Fyraåringarna i publikens skrattar högt när strutsen försöker med alla tänkbara medel att blockera och ta rampljuset från operasjungande Tessan-Maria Lejmussaari.

Provsjungningen är ett lyckat samarbetsprojekt där både föräldrar och deras barn får sig en dos av underhållning och kulturell stimulans. Hybriden av operasång och humorisk dockteater fungerar väl. Och mitt barn, som får jag erkänna inte har åldern inne, kollar bakåt vid stunder men tittar upp när katten mjauar sig fram bland bänkraderna. Framförallt fångas hon av operasångarnas ljuva stämmor som ekar i lokalen. Det är en både vacker och smårolig show där de kända dockorna får briljera på scen. Alla trängs de om scenutrymmet och alla gör de sin grej. Med enkla medel underhåller regissör Sophia Segrell oss. Visst kunde karaktärerna fått utmejslas ytterligare men på en speltid på cirka 45 minuter kan man inte begära mera av fördjupning av karaktärsdrag. Mer interaktion med publik och mellan dockorna hade för större engagemang varit önskvärt. På så vis hade man kunnat spela mer på de olika figurernas egenheter och olikheter.

Jag och mitt barn lämnar teatern med stora leenden på läpparna. Vi är båda mycket nöjda. Det är sällan man som förälder kan gå med sitt barn på teater och på köpet få finkultur levererad till sig. För detta vill jag ge en extra eloge åt regissör Sophia Segrell och idemakare Tuvalisa Rangström som kom med denna snilleblixt. Men nu till den stora frågan. Hur gick det för dockorna? Inga spoilers, men en kvalificerad gissning är att det knappast var sista gången vi fick se kamraterna från Folkoperan och Tittut dela scen.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Opera, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: dockteater, Folkoperan, Opera, Tittut

Operakritik: Riddar Blåskägg & Judith – empati över gränser med bot och healing

25 april, 2023 by Pernilla Wiechel

Riddar Blåskägg & Judith
Av Béla Bartók & Malin Bång.
Libretton Béla Balász & Mara Lee.
Regi Wouter van Looy
Scenografi, och kostym Marie Szersnovicz
Mask och peruk Therésia Frisk
Dirigent Marit Strindlund.
Videodesign Raimo Benedetti
Dramaturg Tuvalisa Rangström
Föreställning som recenseras Folkoperan 23 april 2023
Medverkande Stina Ekblad, Julia Sporsén, Johan Schinkler, Alexandra Büchel, Helgi Reynisson, Emilia Utter, Folkoperans orkester

En urklassiker möter en urpremiär, så inleder programbladet presentationen av Folkoperans Riddar Blåskägg + Judith, där två verk satts samman för att tala med varandra. Att designen kommer beröra mig både mentalt och musikaliskt, blir tydligt. Spännande är det också att den experimentella och mycket aktiva kompositören Malin Bång (född 1974), som jag inte hört förr, har komponerat verket, Judith. En tydlig vink om vad kvällen kommer ge är att också att författaren Mara Lee (född 1972) står för texten, hon som ofta skriver om makt, sexualitet och femininitet.

Först möter oss vackra, samlade, distinkta Stina Ekblad. Hon gestaltar den äldre tillbakablickande Judith och är vår guide. Vi får veta hur kvällen fördelas mellan tre Judith, och snart räknar Ekblad med fast hand ner oss till vårt inre rike. Spelet kan börja.

Första akten, klassikern Riddar Blåskägg, är skriven av ungraren Béla Bartók 1911, ursprungligen till en operatävling. För en historisk och feministisk tolkning hänvisar jag varmt till avsnittet Ebba-Witt Brattström skrivit i programbladet. Librettot bygger på en berättelse från 1600-talet som även Bröderna Grimm gjorde en version av på 1800-talet. Handlingen centreras kring en annan människas vilja (Judith) att dela och förmodat bära en annan människas mörker (Riddar Blåskägg). Rykten har redan förmedlat att Blåskägg har flera hustrurs liv på sitt samvete. Ändå vill Judith inget hellre än stanna hos denne man och älska honom, framför sin annars tilltänkta trolovade. I sin blinda modiga kärlek tar hon sig fram i ett utforskande av sju (symboliska) rum i Blåskäggs borg. Men det visar sig vartefter vara ett omöjligt projekt och sagan har lite olika slut i skilda versioner. I denna version överlever hon, om än i mycket dålig form.

Sångarnas prestationer i första akten växer till ett successivt överväldigande intryck. Det är lågmält tajt, emellanåt primalt naket och det är erotiskt. Handlingen kastar oss direkt in i deras innerliga önskan att komma varandra närmare och ännu närmare. Judith är redan i hans borg, och hon vill veta allt om honom… Alla rummen – till sitt inre – ska han öppna. Men han värjer sig och svarar: ”Fråga inte, älska mig”. Det är en direkt och imponerande ärlig känslomässig ton när dialogen pågår. Med hjälp av Julia Sporséns och Johan Schinklers växelvisa ljusa energifyllda och mörka lite återhållna sångslingor mot varandra blir det vackert. Fastän de mer agerar med ett magnetiskt lite längre avstånd mellan sig blir laddningen så tydlig och når långt ut i bänkraderna. Schinklers sårbara rollgestalt – naken under röda rocken – med varmt mörka stämma blir nyanserad och realistisk och vacker mot Sporséns intensiva klara uppriktiga klang. Den effektiva och avskalade scenografin och precisa regin fångar det essentiella: Deras sökande, hans tvekan, hennes naiva vilja och hopp. Något tidlöst och allmängiltigt blir synligt.

Sista akten, då Judith gestaltas av Alexandra Büchel, i nykomponerade verket av Malin Bång – får vi se Judiths kamp. Hon lever sig igenom sitt mycket modiga men tyvärr dömda misstag, som verkligen kostat på, för att sedan bygga upp sig igen psykiskt. De två, även i första akten närvarande, men med masker dolda andarna – ”Mörkret 1 och Mörkret 2” (Emilia Utter och Helgi Reynison), blir nu synliga utan sin mask. Judith tycks få hjälp av dem. För i det här överraskande ljud-konst-verket lider Judith, lever ut, förfasas, når botten men vänder uppåt med en stilla nyfunnen styrka. Folkoperans fantastiska orkester spelar på mer än instrument för att ge ytterligare liv i ljudbilden. Vi ser en eld brinna, vatten falla från himlen, och Judith svävar tyngdlös filmad i rymden. Det enda som återstår är att välja livet, att förmå förhålla sig sundare, acceptera och gå vidare med bibehållet hopp. I Mara Lees text hörs Judith accepterande säga – med en existentialists krassa övertygelse:
– Jag väljer ljuset och skuggan, orden och livet.

Den tröstande raden att under gatstenen finns en strand hörs också svepa förbi.
Judith var bara väldigt kär och kanske en sådan kvinna som ”älskar för mycket”, kan man tänka. Jag minns boken från 1992 med samma titel. Tankar om medberoende, socialt arv, och gränslöshet dyker upp. Men plötsligt lämnar jag det feministiska om könsroller och makt och tankarna går en annan mer allmänmänsklig väg. Verket Judith erbjuder ett sällskap, chansen att ta del av en inre healing-resa. Judith är anfrätt av självtvivel, försöker ömsa skinn, bli stark och överleva något som varit henne övermäktigt. Riddar Blåskäggs mörker och fasansfulla gärningar drabbar henne när hon är kär och skör. Symboliserar det inte även öppna möten med ondska i andra former? Kanske en sådan sprakande healing-resa kommer lägligt för alla som följer, lider, ställer frågor, läser nyheterna, om Putins ondska? Vi är maktlösa, som Judith, lider av vad vi tar del av. Att våga se in i ett kompakt övermäktigt mörker kostar på.

Andra aktens frustande, väsande, tjutande toner och ljud… och eld av stilla vrede… den speglar det vi känner. Men vi tar oss upp. Starkare väljer vi sen orden, ljuset, livet …

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt

Norma återkommer till Folkoperan

8 mars, 2023 by Redaktionen

Julia Sporsén som Norma på Folkoperan. Foto: Mats Bäcker & Nadja Sjöström

Norma med Julia Sporsén i titelrollen återkommer med tre föreställningar på Folkoperan den 30 maj – 3 juni som en del av Scenkonstbiennalen.

Ett pressmeddelande berättar:
Bellinis opera Norma med två starka kvinnor i centrum är ett av operalitteraturens mest intensiva triangeldramer och utspelar sig i en veritabel krutdurk av känslor, svek, krig och besatthet. En avskalad och intensiv personregi signerad Eirik Stubø, en flygande orkester på tidstrogna instrument och nya sätt för sångarna att ta sig an bel canto-traditionen fick såväl publik som press att hylla uppsättningen.

Norma är uttagen till Scenkonstbiennalen i Stockholm och i samband med det ges tre föreställningar.
”På Folkoperan har den Medealiknande berättelsen klätts av allt utanpåverk och kvar finns Normas bottenlösa vrede och förtvivlan över Polliones svek. De båda sångarlagens sirliga röster fylls i Eirik Stubøs lika minimalistiska som pregnanta regi med komplexitet och känslomässiga nyanser och Norma blir en tidlös berättelse om trolöshet, svartsjuka och människans lika smärtsamma som berusande passion. ” — Urvalskommitténs motivering Scenkonstbiennalen

Triangeldrama med starka kvinnor i centrum
Bellinis opera Norma är juvelen i den italienska Bel canto-tradition och arian Casta Diva har blivit ikonisk. Det starka Medealiknande triangeldramat utspelar sig i ett ockuperat land i krig. I centrum står Norma, landets andliga ledare som lever i en hemlig kärleksrelation och har två barn med Pollione, ledaren för ockupationsmakten. Trots att Pollione visar sig ha en relation till Normas väninna Adalgisa och att kärleksrelationen utsätter Norma, de gömda barnen och hela hennes folk, för livsfara så vägrar hon att släppa greppet.

Folkoperans musikaliska ledare Henrik Schaefer matchar Eirik Stubøs närvarande personregi med att undersöka hur Bellinis musik kan bokstavligen flyga musikaliskt samtidigt som den ger plats för dramat. Det blir spel på tidstrogna instrument som ger en unik ljudbild och öppnar för nya sätt för sångarna att ta sig an bel canto-traditionen.

Ny spelperiod: 30 maj, 1 och 3 juni. Uppförs som en del av Scenkonstbiennalen 2023 och endast ett fåtal biljetter släpps till allmänheten.

Musik: Vincenzo Bellini
Libretto: Felice Romani
Översättning: Tuvalisa Rangström
Dirigent och musikaliskt arrangemang: Henrik Schaefer
Regi: Eirik Stubø
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Ljus: Ellen Ruge
Mask: Theresia Frisk

Ensemble:
Norma: Julia Sporsén
Pollione: Daniel Svenson
Adalgisa: Ann-Kristin Jones
Oroveso: Johan Schinkler
Clotilde, Normas förtrogna: Rebecka Elsgard
Flavio, Polliones vän: Mattias Gunnari
Normas och Polliones två barn: Sam Larsson Herrgård och Daniel Koydan Tyapkin
Kör och Folkoperans orkester

Uppsättningen hade premiär på Folkoperan den 14 och 15 september 2022.

Arkiverad under: Opera, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Norma, Opera, Scenkonstbiennalen

Operakritik: Sweeney Todd på operan, musikal fylld av ögongodis

7 mars, 2023 by Thomas Johansson

Foto: Sören Vilks

Sweeney Todd
Av Stephen Sondheim
Regi: Michael Cavanagh
Koreografi: Joakim Stephenson
Scenografi: Magdalena Åberg
Kostym: Lena Lindgren
Ljus: Linus Fellbom
I rollerna: Ola Eliasson, Karolina Blixt, Linus Börjesson, Johanna Rudström, Jeremy Carpenter, Jonas Degerfeldt, Vivianne Holmberg, Niklas Björling Rygert, Klas Hedlund, Johan Rydh
Dirigent: David Angus
Scen: Kungliga Operan

En broadwaymusikal på operan, varför det när det finns så många operor som aldrig spelats på operan. Mitt svar är därför, att just Sweeney Todd är den rätta musikalen att spela på operan. Musiken höjs flera nivåer när den spelas av en riktig symfoniorkester. Skolade operaröster på alla roller, med en stor kör. Scenografin är lekfull med massor av snygga scener och kostymerna har många meter tyg och sykunskap.
Karolina Blixt är helt enkelt genial i rollen som Mrs Lovett, och till och med hennes engelska dialekt är snygg. Jag såg föreställningen den 6 mars, och det är cirka sex veckor efter premiären. En tid som i vanliga fall innebär att framträdandet på scenen blir snyggare, mer precist, men här får jag känslan ibland av att de inte spelat så mycket. Det snubblas en hel del, missas en del andra saker som gör att det mer känns som en nervös premiär. Johanna Rudström som spelar Lucy har för kvällen tappat rösten och hennes röst framförs av en i kulissen samtidigt som hon mimar. Efter inledande strul så fungerar detta helt ok.

Att få uppleva Sweeney Todd på originalspråket engelska är kul, och trots att jag anser mig vara ganska bra på engelska är det skönt att ha textmaskinen att kika på ibland. Jag såg Stadsteaterns version av Sweeney Todd och det är faktiskt samma som skött scenografin på den föreställningen och den nu på operan, Magdalena Åberg. Scenarbetarna får jobba hårt när många scener är rörliga, och skapar ett djup.

Det som eventuellt lite tappats bort i operans version av Sweeney Todd är den sociala kritiken och dubbelmoral av makten, men det är en anmärkning på kanten. Min känsla när jag går ut från operan är ändå glädje och tacksamhet. Vi lyckades få bra biljetter till denna kväll med både öron- och ögongodis.

När jag precis är på väg in hemma, stoppas jag av en granne på cykel. Han säger att han sett oss på rad 2 på operan, och att han spelar fiol i orkestern. Får en chans att diskutera musiken med en som spelar den varje kväll. Dock kunde han inte kommentera scenografin, för den har han ännu inte sett. ”Jag sitter ju med ryggen mot varje kväll”, säger han och jag inser att vi som får både musik och se scenen är lyckliga.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt

Världspremiär på Folkoperan den 19 april: Riddar Blåskägg & Judith – sju dörrar och stadier till det undermedvetna

23 februari, 2023 by Redaktionen

Riddar Blåskägg & Judith. Opera av Béla Bartók och Malin Bång. Världspremiär på Folkoperan 19 april 2023.

Världspremiär på Folkoperan den 19 april: Riddar Blåskägg & Judith – sju dörrar och stadier till det undermedvetna, berättar ett pressmeddelande:

I den nya operan Riddar Blåskägg & Judith spelas Bartóks klassiska kortopera Riddar Blåskäggs borg i dialog med det nyskrivna beställningsverket Judith , av den svenska kompositören Malin Bång. Den prisade författaren Mara Lee har i sitt första operalibretto levererat en laddad text som ger ytterligare dimensioner till Balácz libretto och Perraults klassiska saga. I rollerna ser vi bland andra skådespelerskan Stina Ekblad och sopranerna Julia Sporsén och Alexandra Büchel som skapar sina personas av den mångfacetterade karaktären Judith. Likt en operornas Twin Peaks gör de två verken en resa i det undermedvetna och ger varsitt perspektiv av den grymma historien.

I Bartóks kortopera Riddar Blåskägg ber den unga Judith sin nyblivne make, Riddar Blåskägg, att öppna sju låsta dörrar så att ljuset kan flöda in i den mörka borgen. Blåskägg vägrar och ber henne att älska honom trots att han inte vill visa det som döljer sig bakom dörrarna. I tron att hon med sin kärlek skall göra honom hel, insisterar Judith på att få låsa upp dörrarna. En efter en öppnas de och avslöjar här varsin bit och hemlighet av Blåskäggs värld. Till sist har hon öppnat en dörr för mycket.

I det nyskrivna verket Judith, som inleder och avslutar helaftonen, reser vi vidare i det undermedvetna men nu är det Judiths rädslor och begär vi vandrar bland. Judith vill ställa frågor om mörkret inom var och en av oss. Ett mörker som inte försvinner fastän vi öppnat alla dörrar.

Unga nutida kvinnor möter klassisk saga och tidig nittonhundratalsopera
Librettot till Judith är skrivet av den prisbelönade författaren Mara Lee som gör sitt första operalibretto. Hon har givit ett flertal uppmärksammade diktsamlingar och romaner som Salome, Future Perfect, Kärleken och hatet och Främlingsfigurer.

Musiken är skriven av Malin Bång, en av vår tids mest spännande och nyskapande tonsättare. Med ett expressivt, utåtriktat och energifyllt tonspråk fångar hon lyssnaren med sin detaljrikedom och framåtdrivande energi. Bångs musik blir en egensinnig och färgrik samtida partner till Bartóks expressionistiska opera. Judith blir hennes första opera där musikerna förutom sina klassiska instrument kommer att spela på föremål som kam, korrugerat papper, lerkrukor, bambuborste med mera.

Riddar Blåskägg & Judith inleds med en prolog med den folkkära skådespelerskan Stina Ekblad som finns med som berättare genom hela verket.
I Bartóks Riddar Blåskägg ser vi Julia Sporsén som Judith. Julia är välkänd för Folkoperanpubliken för sina fantastiska tolkningar av titelrollen i Norma, Isolde i Tristan och Isolde, Violetta i La Traviata med flera. Rollen som Riddar Blåskägg görs av Johan Schinkler som senast sågs här i rollen som Oroveso i Norma, Filip i Don Carlos och Kung Marke i Tristan och Isolde.
I det nya verket Judith är det koloratursopranen Alexandra Büchel som axlar titelrollen som kommer att kräva att hon utforskar hela och nya delar av sitt röstregister. Rollerna som Mörkret 1 och 2 görs av Helgi Reynisson och Emilia Utter.

För regin står den belgiska regissören Wouter Van Looy vars CV rymmer många intressanta och genreöverskridande produktioner som involverar kompositörer, musiker, sångare, författare och konstnärer. Hans uppsättningar rör sig oftast i gränslandet mellan opera, musikteater och konst.

Premiär 19 april 2023.
Musik: Béla Bartók och Malin Bång. Libretto: Béla Balacz och Mara Lee. Dirigent: Marit Strindlund och Sergej Bolkhovets. Orkesterarrangemang (Riddar Blåskägg): Siebe Thijs. Översättning (Riddar Blåskägg): Miklos Kundler. Regi: Wouter van Louy. Scenografi: Marie Szernovich. Videodesign: Raimo Benedetti. Ljusdesign: Susanna Hedin. Mask & peruk: Therésia Frisk. Dramaturg: Tuvalisa Rangström.

Ensemble:
Berättaren: Stina Ekblad
Riddar Blåskägg: Judith: Julia Sporsén. Riddar Blåskägg: Johan Schinkler
Judith: Judith: Alexandra Büchel, Mörkret 1 och 2: Helgi Reynisson och Emilia Utter.
Folkoperans orkester.

En internationell samproduktion med Muziektheater Transparant, Belgien och Theatro Municipal de São Paolo, Brasilien.

Arkiverad under: Opera, Scen

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 15
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Recension av tv-serie: Fubar – överraskande lyckad blandning av komedi och actionfylld agent-serie

Fubar Betyg 3 Premiär på Netflix 25 maj … Läs mer om Recension av tv-serie: Fubar – överraskande lyckad blandning av komedi och actionfylld agent-serie

Filmrecension: Natten till den 12:e

Natten till den 12:e Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Natten till den 12:e

Filmrecension: Den lilla sjöjungfrun – praktfull, storslagen, hänförande

Den lilla sjöjungfrun Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Den lilla sjöjungfrun – praktfull, storslagen, hänförande

100 Years of Warner Bros. – Dokumentären har premiär den 25 maj

Med anledning av Warner Bros. … Läs mer om 100 Years of Warner Bros. – Dokumentären har premiär den 25 maj

Isabelle Huppert gästspelar som Maria Stuart på Bergmanfestivalen

Inom ramen för Bergmanfestivalen gästas … Läs mer om Isabelle Huppert gästspelar som Maria Stuart på Bergmanfestivalen

Filmrecension: BlackBerry – underbar nostalgi och nittiotalets hajp

BlackBerry Betyg 4 Svensk biopremiär 16 … Läs mer om Filmrecension: BlackBerry – underbar nostalgi och nittiotalets hajp

Recension av tv-serie: Royalteen: Prinsessan Margrethe

Royalteen: Prinsessan Margrethe Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Royalteen: Prinsessan Margrethe

Filmrecension: Fader och soldat

Fader och soldat Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Fader och soldat

I september komer biografin Elon Musk

Fri Tanke ger ut biografin Elon Musk av … Läs mer om I september komer biografin Elon Musk

Tredje säsongen av Ture Sventon kommer i vinter

Nästa vinter kommer den tredje säsongen … Läs mer om Tredje säsongen av Ture Sventon kommer i vinter

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in