Efter fredagens nationella förbud mot sammankomster med fler än 50 personer har GöteborgsOperans styrelse och vd beslutat att ställa in all publik verksamhet fram till sommaren.
– Vårt fokus nu ligger på att säkra nästa säsong, säger vd Christina Björklund.
Ett pressmeddelande:
Den publika verksamheten på GöteborgsOperan har varit tillfälligt inställd sedan den 12 mars, till följd av regeringsdirektiv och rekommendationer från Västra Götalandsregion, för att förhindra smittspridningen av det nya coronaviruset.
Efter regeringens förbud mot sammankomster med fler än 50 personer, som aviserades fredag 27 mars, har GöteborgsOperans styrelse och vd beslutat att ställa in alla föreställningar fram till sommaren. Beslutet gäller Stora scenen, Lilla scenen, i foajén, på Skövdescenen samt på turné i Västra Götaland. GöteborgsOperans biljettkassa och lunchservering håller tills vidare öppet, med begränsade öppettider. Alla som köpt biljett till en nu inställd föreställning kommer att kontaktas för ombokning.
– Vi vill naturligtvis inget hellre än att spela de föreställningar som vi arbetat hårt för att skapa och som vi vet att vår publik sett fram emot. Men det går inte nu tyvärr. Vi arbetar hårt för att se över alla kostnader och minimera de ekonomiska effekterna av den här situationen, och det oförutsägbara läget i omvärlden ställer också nya krav på oss vad gäller planering av material och personal. Inte minst vad gäller våra många internationella partners, till exempel konstnärliga team. Nu arbetar hela huset fokuserat för att säkra produktionen inför säsongen 2020/2021 och i höst hoppas vi få möta vår publik som vanligt igen, säger Christina Björklund, vd på GöteborgsOperan.
Fram till dess att huset åter öppnar för publik fortsätter GöteborgsOperan att filma och presentera föreställningar, konserter och inblickar bakom kulisserna via digitala samlingsplatsen HemmaOperan på opera.se och på sociala medier.
Hur fungerar då det hela? Svårt att säga, faktiskt. Det är roligt att få höra ett så både friskt och lyhört samspel hos musikerna. Och luta, detta underbara instrument! Grünewaldsalen ger föreställningen en intim och värdig inramning. Och det som Operabyrån gör är ju en helt och hållet positiv och viktig sak; båda konstnärerna förtjänar sin rättmätiga plats jämte sina manliga motsvarigheter i historien och behöver lyftas fram. Men ändå är det något som inte fungerar fullt ut. Jag tror att man vill för mycket helt enkelt. Det spretar, det är svårt att få ihop alla teman så att de bildar en fungerande helhet. Och man kan heller inte anklaga föreställningen för att vara lättillgänglig.
En presentation av verket och tankarna bakom hade varit en trevlig inramning om en avsikt är att bjuda in publiken till att bättre förstå de bägge kvinnornas konstnärskap. Kanske kanske, tar Operabyrån sitt uppdrag på lite för stort allvar den här gången för att våga skapa en föreställning som berör på riktigt.
Coraline är underbar, spännande, magisk och kan helt klart tala till barn. Dess målgrupp är barn från nio år och uppåt. Också som vuxen engageras jag av handlingen. Musiken är stark och det är seriös operamusik med en del jazzinfluenser. Ett bra initiativ för att få en ny generation att upptäcka och älska opera.
Där hittar hon en magisk värld, en spegelvänd kopia av vår värld men där allt är mycket bättre. Maten är underbar, med chokladtårta till efterrätt. Hennes vanliga föräldrar har kopior där som är mycket givmildare och vill ge henne vad hon än önskar och de behöver inte ens jobba utan kan ägna all sin tid åt att umgås och vara med Coraline. Allt är som en fluffig dröm. Bara en sak är skum. Ingen person har ögon. Där ögonen borde sitta finns knappar. Coraline får erbjudande av sin nya mamma i spegelvärlden att stanna där för alltid. Det enda hon behöver göra är att byta ut sina ögon mot knappar. Coraline känner på sig att något är skumt, trots att alla är så underbart snälla och givmilda.
Moralen i budskapet är tydlig, förstås. Överflöd är inte alltid samma sak som kärlek. Och att vara en del av en äkta gemenskap är inte alltid en dans på rosor. Det gör inget att det finns ett tydligt budskap, kanske lite övertydligt till och med – där finns också delar av handlingen som förmedlas på flera nivåer och en del saker som inte sägs ut lika klart. Jag tänker på hur det magiska i den spegelvända världen också är en metafor för fantasi, drömmar och kultur – och att det inte bara finns i en egen värld med en stängd förr emellan. Den finns också i vår vanliga värld och i vår vardag, om vi vill öppna våra ögon.