Bloc Party är tillbaka. Med ett mörkare tema borrar bandet sig djupare ner i människans smutsigaste skrymslen. För Kulturbloggen berättar sångaren Kele Okereke om kreativitet, pandemin, patologiska lögnare och om känslorna inför den stundande turnén.
Bloc Party var bandet med stort B, indierock-ermadan från Storbritannien som under 00-talet fascinerade en hel värld med sin Franz Ferdinand-aktiga, självsäkra och poseiga rockmusik. Alpha Games är bandets första studioalbum sedan Hymns (2016). Idén kom till dem redan då under turnén med plattan. Vad är annorlunda sedan sist?
– Efter Hymns släppte vi Silent Alarm, vårt första livealbum på länge där vi framträder med låtar från skivan med samma namn från 2005. Det var en oerhört rolig upplevelse. Och vi kände åter igen den där energin som vi saknat då allt känns lustfyllt och helt rätt.
Ni har arbetat ett bra tag med nya Alpha Games. Hur kommer det sig att det tagit så lång tid?
– Det var pandemin 2020 som bromsade vårt arbete med plattan. Därmed blev processen med att skapa ny musik mer utdragen än planerat. Men nu när den snart är ute är vi superglada och lite nervösa inför mottagandet från alla fansen.
Alpha Games har i jämförelse med tidigare alster ett mörkare tema kring cynism, om människor som går över lik för att nå sina högst personliga mål.
– Ja, det är betydligt mörkare texter än våra lyssnare är vana vid att höra. De senaste åren har jag försökt att ta in allt som händer i västvärlden med populism och ledare som egentligen vet nada om vad de sysslar med. Vi lever i ett moraliskt bankrutt tid där ledare som Boris Jonson, en förtroendevald, visar sitt sanna jag som patologisk lögnare. Och gång på gång lyckas han komma undan med det. Det gör att jag känner viss oro inför vartåt vi är på väg. Att den typen av svek från politiker får fortgå år efter år är skamligt. Situationen i både Storbritannien och världen över med presidenter som Trump och Putin vid rodret påverkade mig i valet av tematik.
– Jag visste att Alpha Games måste handla om känslan av hänsynslös ambition, vad händer när man slutar behandla människor med medmänsklighet? Vad blir det om man enbart fokusera på sitt eget och skiter i andras behov? Det var den hänsynslösheten jag ville fånga på Alpha Games.
Det är alltså en sorts reflektion av vår samtid?
– Ja, på sätt och vis. Alpha Games fick inte bli en för politiskt färgad skiva då jag tror publiken hade missat poängen. Därför är alla situationer och karaktärer, våldet som sker i mina berättelser, personliga och inte politiskt laddade. Det blir en spegling av en viss kultur med egoism, hat och fula ord, hur backstabbing från politiker och människor med makt och inflytande kan smitta av sig på den vanliga människan och jag lägger fokus på henne.
Med nya skivan har ni fått nytillkomna medlemmar. Louise Battle och Justin Harris heter bandets nya trummisar.
– Ja, det har blivit en helt annan kemi inom gruppen. Det är första gången vi gör ett album med Justin och Louise. Och känslan var – ”låt oss se vad vi kan göra tillsammans”. En experiment- och utforskarlusta som jag hoppas hörs på slutresultatet.
År 2005 var ni IT-bandet. Men idag när konkurrensen är stenhård är ni en av flera indierockers med gedigen live-erfarenhet. Hur håller ni er relevanta 2022 och vad gör er unika som band?
– Det som gör oss speciella är kemin bandmedlemmar emellan. Vi är en musikgrupp som alltid i alla lägen väljer vår egen väg och inte känner pressen från andra att vara och låta på ett visst vis. Egentligen är jag föga intresserad av att blicka tillbaka men under pandemin fick jag gott om tid att reflektera över det jag tillsammans med andra har lyckats åstadkommit. Och jag kände stolthet inför bandets alla kreationer. För mig är autencitet det viktiga, att det känns trovärdigt och att min personlighet finns med i musiken. Så länge jag kan uppnå det är jag nöjd.
Du nämner pandemin. Hur har den drabbat dig och hur lyckades du under den svåra perioden att hålla dig flytande som artist?
– I och med flera omfattande lock-downs här i Storbritannien var jag mest hemma. Först var det oklart hur jag skulle gå vidare. Hur får jag utlopp för min kreativitet i ett läge då konserter inte tillåts och ett umgänge på över fem personer i taget är strikt förbjudet? Jag provade gå med i och skapade artistkonto på Instagram. Där spelade jag covers av Blog Party-låtar från förr. Det var befriande att kunna se tillbaka på ens egna verk och att känna tillfredställelse.
– För flera var det en desorienterad och läskig tid då man var tvungen att lämna det man älskade som mest bakom sig. Som tur var slapp jag det även om det nya innebar andra tanke- och tillvägagångssätt. Kanske att var det fakto att jag kunde fortsätta vara kreativ med instagram-spelningar och egna projektet Waves det som gjorde att jag lyckades överleva som artist.
Vad saknade du mest under Covid och alla lock-downs?
– Publiken utan tvekan. Att få ställa sig i ett rum fyllt med människor och att inför dem få framträda med egetskrivet material är något alldeles speciellt. Förutom musik är barn en viktig ingrediens i mitt liv. Under pandemin fick jag och min fru ett andra barn. Och Covid gjorde att jag mest var hemma och tog hand om de små. Att nu börja turnera och tvingas vara borta från familjen i flera veckors tid känns jobbigt. Men jag har en plikt att promota plattan och ett uppdrag som innebär att finnas där för våra fans.
Singeln Traps släpptes förra året. Här får lyssnaren en riktig koffein-kick till pophit serverad. Är detta den stora hiten för dansgolvet eller varför valde ni Traps som ett smakprov inför nya plattan?
– Traps är mer än en simpel dans-hit. Det finns nåt rasande i musiken, en stark energi. Hymns som skiva var mer meditativ med ett kharma-liknande sound. Därför ville vi i bandet bjuda på något mer kraftfullt, en låt med energisk känsla som förhoppningsvis smittar av sig på lyssnaren.
Med Alpha Games beger ni er ni ut på Europaturné med startdatum den tionde maj i La Salle Pleyel i Paris. Hur känner du inför detta?
– Ja, det var som sagt flera år sedan jag turnerade och familjen där hemma gör att jag har mixed feelings minst sagt. Men det ska bli kul att möta sin publik igen. Turnén kommer bli som ett enda stort firande av Bloc Party och vår musik. Vi har hållit på länge nu. Det gör att det finns mycket att ta ifrån. Det ska bli spännande att få sätta ihop en stark setlist och åter få möjligheten att spela inför en peppad publik. Ingen kommer att bli besviken. Bloc Party är tillbaka och vi har kommit för att stanna.
Alpha Games släpps 29 april.
Diskografi
Silen Alarm (2005)
Weekend In The City (2007)
Intimacy (2008)
Four (2012)
Hymns (2016)
Alpha Games( 2022)
Du har väl placerats in under kategorin indie. Vad tänker du om det?
Det är lite kul att Mahmoud i Suedi är uppväxt på Malmvägen i Sollentuna. Jag bor på en gata bredvid och promenerar förbi Malmvägen med mina hundar dagligen. Tidigare var Malmvägen gatan med White trash, den misstänkte Palmemördaren Christer Pettersson bodde där till exempel och gatan var rätt farlig att gå på. Jag känner människor som blev rånade på den tiden. Men sedan Malmvägen blev mer ett område med människor från andra länder har det blivit mycket lugnare och tryggare. På somrarna sitter gamla muslimska damer utomhus och det är liksom mycket lugnare än på den tiden när det var White trash.
Paneldiskussion var väldigt snäll trots att de tre deltagarna, Sahraa Karimi, Ann Linde och Anna Ek från Svenska Afganistan Kommitten, SAK, egentligen står rätt långt ifrån varandra i hur de vill agera gentemot talibanerna. Att kvinnor och kulturarbetare utsätts för en svårt förtryck i talibanernas Afghanistan, det var alla tre överens om. Men vad som är den rätta vägen att gå, där ser dessa tre helt olika på situationen.