• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Amanda Andréas släpper jazzig julpralin 11/12 – intervjuas via mejl

11 december, 2020 by Mats Hallberg

Ifjol liverecenserades Amanda Andréas i Kulturbloggen. Undertecknad har hört henne med band vid fyra tillfällen och därtill åtskilliga gånger lyssnat på skivdebuten som producerats av Simon Ljungman. Hon når ut till en bred publik. Har lovordats av både Lira och HYMN jämte Per Sinding Larsen på SVT. I pressrelease till Kom till mig (när juldagsmorgon glimmar), en jullåt på 2:10 som hon skrivit tillsammans med Erik Björksten, får vi veta mer om en 80-talisten vars kulturella hemvist tidigare varit teatervärlden.

Stimstipendiaten brukar benämnas sångpoet, alternativt stort framtidslöfte inom svensk (vokal)jazz. Andréas har ett eget attraktivt uttryck i vilket flera stilar överlappar. Skivan Som havet innehåller vispoppiga original garnerade med blåsinstrument. Hennes uppsluppna och stämningsfulla konserter går mer i jazzvisans tecken.

Hon önskar att den nykomponerade sången ska få oss att för en stund släppa oro, skingra tankar och tillåta oss att drömma om att få träffa vem vi vill, utan påbud om avstånd. Musiken är inspelad live i studio med svängig kvintett från Göteborg. Förutom Amanda på sång heter musikerna Erik Björksten (gitarr), Malin Almgren (trummor), Boel Mogensen (kontrabas) samt Ida Kjellberg (kör). Amanda & Erik är producenter medan Åke Linton mixat och Claes Persson står för mastring.. Kom till mig släpps digitalt på JUDITHS Music and art.

pressfoto Ann-Charlotte Arnborg-Larsson

FRÅGOR TILL AMANDA ANDRÉAS

Hur uppstod idén att göra en kort och klämmig jullåt med ystert tonfall?

“Den kom helt spontant. Refrängen dök upp vid pianot sent en kväll och sedan har hela processen drivits av lust. Tidigare har jag haft ett behov av att skriva text och musik helt på egen hand, kanske för att jag ville bevisa att jag kunde. Tvivlet på mig själv har jag lagt åt sidan då jag bollat, sågat och lekt med min kompanjon. Har i samarbete med Erik Björksten skrivit om både beträffande text och ton. Tror faktiskt jag har pågående Corona-år att tacka för denna arbetsmetod. Detta år av handsprit, restriktioner och utskjutna drömmar har väckt en ostyrig längtan efter att få släppa ängslan; om än bara för ett par minuter.”

Hur resonerade du kring sättning och musiker?

” Liveinspelning med jazzkvartett toppar min önskelista varje år. Nu tänkte jag att det var dags att förverkliga detta och vilka musiker kunde vara mer passande, att ge liv åt en ostyrig juldagsmorgonlåt än de jag valde?”

Många är förtjusta i att göra musik på temat julens högtid, kanske särskilt ett sådant här exceptionellt år. Vad gör du för att nå ut i konkurrensen?

“Eftersom den var klar så tätt inpå stundande högtid, hade det varit strategiskt smart att vänta med singeln tills nästa år 2021. Men väntat på bättre tider är ju det enda vi gjort sedan mars månad, så jag tänker att den som hör den hör. Jag hoppas att vi kan strö lite glittrande eskapism i decemberregnet, om det så bara landar hos sextio personer.”

Du verkar ha en fäbless för refränger som sätter sig i huvudet hos lyssnaren. Är det medfödd eller uppövad talang?

“Tack för påståendet! Jag älskar att skriva musik, men är rätt usel på att skriva ner vad jag komponerar. Därför är vad som sätter sig det som det blir något av. Vanligtvis går jag runt och ruvar på ett tema mer eller mindre omedvetet i veckor. Sedan en dag eller vanligtvis en alltför sen kväll, dras jag till pianot och där och då kommer låten bara ut. Ibland fastnar den inte. I så fall brukar jag sätta refrängen som vers, därefter skriva en ny refräng. Det är väl mitt enda tips på hur man kan gå till väga, förutom att gå på känsla och strunta fullkomligt i huruvida ens idé är trendig eller ej.”

pressfoto Ann-Charlotte Arnborg-Larsson

En av flera saker som imponerar i din karriär är samarbetet med den berömde ljuddesignern Åke Linton (brukar kallas fjärde medlemmen i E.S.T). Vad betyder hans erfarenhet? (Intervjuaren blev en smula starstruck vid första mötet med Åke Linton, som lyckligtvis visade sig vara fullkomligt “down to earth”)

“Jag år så glad för samarbetet med Åke. Han är en trygghet i mitt skapande med sin kunskap, generösa tålamod och konstnärliga kreativitet. Han har verkligen öppnat mina öron för ljud och ändrat mitt sätt att lyssna. Är så tacksam för alla timmar jag fått sitta med i hans studio på SGS. Nu är det riktigt nörderi när vi snackar om pappriga trummor, torrare rum och retro panoreringar.”

Hur har pandemin känslomässigt och ekonomiskt påverkat din tillvaro?

“Framför allt har året präglats av oro för nära och käras hälsa. Men självklart har det även genomsyrats av besvikelse över att inte få utöva mitt yrke och min passion. Tack vare konserter på mindre sättning, komponistuppdrag med stöd från Kulturrådet samt stipendium (Svensk Jazz, Konstnärsnämnden och STIM) har vi klarat oss bra trots allt. Men det finns en längtan efter att få möta de som lyssnar på min musik. Saknar publiken mycket. Efter min familj är det den som betyder allra mest.”

Kom till mig (när juldagsmorgon glimmar) finns på Open Spotify

Arkiverad under: Intervju

Möt poeten och författaren Peter Gustavsson

3 september, 2020 by Redaktionen

Peter Gustavsson är poet och författare. Han berättar själv om sitt författande:

När de mörka molnen
hopar sig över Alperna
när döden är på väg
tiotusen meter upp i luften
tömmer vi butikshyllorna
och låser våra dörrar.

Krispaketen faller ner
från helikoptrar i skyn
men ingen vågar sig ut
för att öppna dem.

Gatorna ekar lika tomma
som beredskapsförråden
och lastbilarna köar längs motorvägarna
med den sista flaskan handsprit.

I en krigsekonomi under blockad
pysslas skyddsutrustningen fram
medan kylcontainrarna förbereds
att ta emot liken.

Videomöten
videomöten
videomöten.
Knarkar nyheter från en nedstängd värld
i kylslagen, tvekande vår
medan liemannen skördar förortsfälten
och trotsar besöksförbuden
spelar schack bland rollatorerna
i en värld i respirator.

Så beskriver jag vårens karantänstillvaro i en av dikterna i min nya diktsamling “Det sista andetaget”. Det är ett försök att gestalta vår samtid, men också ett sätt att skildra en människa som blev en av pandemins offer – min egen far. Boken börjar och slutar i avskedets stund, men beskriver också de norrländska rötterna och pandemins väg mot ett äldreboende i Uppsala.

Jag skriver för att jag vill förstå vad som händer mig och världen omkring mig. Jag har tidigare varit politisk redaktör för tidningen UppsalaDemokraten och medförfattare till flera fackböcker kring samhällsfrågor. Under åren 2015–2018 var jag ordförande för Uppsala kommuns kulturnämnd, och jag har en lång bakgrund inom folkbildning och arbetarrörelse och arbetar som utredare för Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Men nu har jag tagit steget till att utveckla mitt eget skönlitterära skrivande.

I fjol debuterade jag med diktsamlingen “De tio årstiderna”, som tar sin utgångspunkt i väderlekens växlingar och i säsongerna i mellersta Skandinavien – vårvinter, vår, försommar, högsommar, medelhavssommar, sensommar, finhöst, fulhöst, svartvinter och vitvinter. Om väderlekens växlingar utgör versmåttet, så handlar dikterna om längtan, inställda uppror och den svåra konsten att leva tillsammans. Som i den här kortdikten:

Solen smeker mitt sommarskinn
till morgonkaffe på stilla stugaltan
medan världen rasar samman
i min smartphone.

Om den första diktsamlingen hade ett ganska brett tema, snävar den andra in sig betydligt mer på det skeende vi är mitt uppe i – på livet och döden i pandemins epok. Men några av dikterna närmar sig också ett tema jag arbetar med på Långholmens Författarskola – frågan om vad det innebär att migrera och sätta bo på en ny plats. Har människan rötter, eller har hon fötter, eller är det frågan om både och?

Text: Peter Gustavsson

Arkiverad under: Intervju, Litteratur och konst, Scen, Toppnytt

Hui-Han Hu – en dansare och koreograf berättar om sitt arbete

15 augusti, 2020 by Redaktionen

Hui-Han Hu har jobbat som professionell dansare inom dans och teater i flera år. Just nu leder Hui-Han Hu projektet En dansande himmel. I föreställningen ligger publiken på en matta för att se uppåt, vilket blir  ett annorlunda perspektiv.

Hui-Han Hu berättar här om sitt projekt och sig själv:
Under forskningsprocessen (december 2019 – januari 2020) hade vi en stor provpublik som kom och information för slutförande föreställning har gått ut i god tid.

Detta annorlunda perspektiv gör att man koppla av och utmanas att se utanför normer och ramar.  Verket är dans och ger möjlighet att vara abstrakt som vuxna från provpubliken uttryckte det. Alla menade att det skulle kunna komma en stor publik. Men så slog pandemin med corona till och sedan blev det. Så vi har inte fått så stor publik som förväntat.

Feedbacken från publik och mina mentorer har sagt mig att föreställningen har en hög estetisk kvalitet och tillför ett intressant perspektiv.

Mina tankar kring föreställningen
Visuellt och estetiskt, som idé, tänkte jag, varför kan vi inte ligga ner och se föreställningen underifrån? Inspirationen var de första skratten från mitt barn när han var fyra månader gammal, som gjorde att jag kände hur min själ kastade sig ut och flög och svävade ner ovanpå honom. Dessa skratt väckte funderingar kring att göra en föreställning där man ligger på golvet och tittar upp och omkring sig, så som en bebis upplever världen innan den kan sitta. Som att ligga på stranden och koppla av i solen.

Jag känner mig avkopplad i liggande position för att jag kan se världen sammankopplad i horisonten och vertikalt på ett sätt där jag själv kan välja. Därefter föddes tankar kring gravitationen, att allt dras nedåt, att människor, växter och djur, när de är gamla, ruttnar, att saker slits sönder och faller isär. Tankar kring allts ändlighet, att girighet, makt och pengar som samlas en dag tar slut och att också solen blir gammal och en dag upphör att lysa. Om man kan zooma in allt detta i ett mikroskopiskt perspektiv som vi kan se i en liten skärm framför oss, skulle det då se ut som kalejdoskop?

Åtta år senare tog jag mitt barn till Tekniska museet. Vi låg under ett nät och lekte och sökte friheten genom att tränga sig in i nätets maskor. Det väckte glädje, lugn, men också många funderingar. Världen ovanpå och under nätet drog mig till min mamma, som dog när jag ung och jag att även hon återgått till jorden, men även tankar om en vattenyta och om allt liv som interagerar underifrån och ovanifrån genom en vattenyta. Till föreställningen tog jag tanken om att pröva om en begränsning av var man står, i ett ytfält, kan möjliggöra kommunikation och utbyte på ett mer fullkomligt vis?

Mitt arbete med dansföreställningen
För att utveckla dessa tankar började jag läsa Suzanne Ostens böcker, jag hörde av mig till Gustaf Gredebäck (professor i utvecklingspsykologi vid Uppsala universitet), jag klättrade runt i olika parker där det finns nät och besökte Aerial Dance Festival. Detta förstärkte önksan att vilja utmana publiken med ett annan perspektiv för att uppleva världen.
Kostymerna reflekterar att jag tycker att det är fascinerade att molekyler omvandlas och bildas, men även att sperma och ett ägg skapar ett nytt liv. Jag bär en kostym med små bollar som påminner om molekyler, medan en annan dansare har en kostym som ser ut som flytande vatten. Ljud- och ljuslandskapen syftar till att skapa ett landskap som stimulerar publiken. Rörelsespråket försöker öppna för att vi ska kunna röra oss förhållandevist fritt ovanpå och under nätet (vi har inte full rörelsefrihet utan behöver balansera rörelserna hela tiden som skapar rörelser mellan cirkus och dans).

Under föreställningen sker en gemensam uppvärmning som bygger övningar på att improvisera med bestämda teman. Det berikar vårt rörelsespråk och tänjer potentialen för rörelsernas kvalitet. Jag ser själv att projektet har stora utvecklingsmöjligheter visuellt och scenografiskt, beroende på vem som kommer och på vilka tider och platser som den spelas på.

Vem jag är
Jag född i Taiwan och är utbildad som professionell dansare. Jag började med kinesisk klassisk dans och kinesisk folkdans på en dansskola som tonåring och turnerade då i såväl Europa som i andra asiatiska länder. Jag är dansare och danspedagog med examen från Taipei Physical Education College (Taiwan) och Dans- och Cirkushögskolan (Stockholm).
Under de senaste tre åren har jag varit verksam som dansare, koreograf och projektledare. Jag har arbetat med dans och teater för vuxna och för barn och unga. Som dansare har jag arbetat med bland annat med Virpi Pahkinen, Marionetteatern, Teater Tre och Masthuggsteatern. Som projektledare har jag samarbetat med föreställningar på Kulturhuset Dieselverkstaden, Dansmuseet och Östasiatiska museet. Jag har arbetat med stöd från bland annat Kulturrådet, Region Stockholm, Stockholm Stad, Konstnärsnämnden och Nacka kommun.

Text: Hui-Han Hu

Här är länkar som ni kan få lite mer information.
På Dieselverkstaden 1-7/8

På Bagarmossen folkets hus 11-15/8

Samlade information finns på min webbsida

Arkiverad under: Dans, Intervju, Scen, Toppnytt

Konserthuset i unikt europeiskt samarbete kring digitala livekonserter

24 april, 2020 by Petter Stjernstedt

Foto: Mats Lundqvist

Nu kan du lyssna till klassiska operetter eller internationellt erkända orkestrar från hela Europa. Via konserthusets samarbetsprojekt med nätverket ECHO möjliggörs streamad live-musik från Paris till London.

Stefan Forsberg är Konserthusets chef och ledare för kungliga filharmonikerna. Han berättar om husets digitala satsning med play-tjänsten Konserthuset play. Konserter med världsartister har lagts ut från hela världen. Totalt har man ett bibliotek med upp mot 80 filmer med inspelat material. Men när Coronan kom till Sverige blev Stefan och hans kollegor tvungna att tänka än större, tänka LIVE. Via det europeiska samarbetet ECHO, European Concert Hall Organisation, erbjuds konsertbesökare streamade live-konserter från olika delar av Europa.
– Vi går samman och ställer allt vårt utbud till förfogande gratis och vi sänder från storstäder som Amsterdam, Stockholm, Wien, Barcelona, London, Lissabon och Paris.

För att bli invald i prestigefulla ECHO måste man uppnå en viss kvalitativ kvot. Av skandinaviska musikhus är Konserthuset det enda som valts ut av nätverket för deltagande.
–Det måste vara på världsnivå och det måste vara fullskaligt.

Sedan lanseringen och den stora satsningen på digitalt innehåll har statligt finansierade Konserthuset ökat stort i antal besökare både på Facebook och i play-kanalen.
– Vi har utökat med säkert trehundra procent fler lyssnare. Det är verkligen en enorm utveckling. Vi har mellan 80-125 000 som ser våra konserter och sen har vi därtill resten av publiken som finns utspridda i Europas alla hörn.

Varje vardag måndag till fredag sänds de internationella konserter via konserthusets Facebook-sida. Det har varit en ära att få delta, meddelar Stefan Forsberg.
– Det är en stor mångfald av konserter med hög kvalitet med allt ifrån wienerfilharmonikerna till kungliga filharmonikerna. Och vi fortsätter så länge vi behöver med att streama.

Att öka delaktigheten inom kultursektorn genom det digitala har varit ett av flera huvudsyften, menar Stefan Forsberg.
– Även de som inte kan åka till Stockholm ska kunna från sin soffgrupp där hemma få ta del av konsertutbudet här hos oss.

Tillgänglighetsaspekten ha varit väsentlig. I dessa kristider vill konserthuset fungera som en ljuslåga i ett mörker.
– Just nu behöver människor hopp och glädje, nåt att se fram emot. Vissa sitter isolerade där hemma och rör sig sparsmakat i samhället. Då är
det inte fel att få slå sig ner i en skön fåtölj och över ett glas vin få ta del av förstklassiga musikupplevelser.

På Facebook-sidan har ett nytt community vuxit fram med personer från hela Europa som kommenterar och interagerar sinsemellan.
– Vi ser hur vår publik hälsar artigt på varandra och säger snälla saker. Responsen har varit enorm. Flera skriver om hur mycket vi betytt för dem i  en annars grådaskig vardag.

Konserthusets kungliga filharmoniker sliter på som vanligt i
konserthusets väldiga lokaler. Trots ett drygt hundratal personer närvarande är det inga bekymmer att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer om social distansering, menar Stefan Forsberg.
– Vi har flera tusen kvadratmeter till vårt förfogande. Orkestern är uppdelad i fyra grupper. Per rum är det en maxgräns på 45 musiker och vi håller distansen mellan oss på cirka två meter.

Av tiden för Corona tror Stefan att kulturen kommer lära sig att tänka mer digitalt.
– Vi hade hela tiden tanken siktet inställt på att utöka vår digitala närvaro , men Coronan påskyndade den processen avsevärt. Följ oss på sociala medier och få möjlighet att lyssna till förstklassig musik från flera av världens mest prestigefulla konserthus. Det är nu i dessa tider som kulturen behövs som allra mest.

Petter Stjernstedt

Konsertutbud kommande dagar

Fredag 24 april 

Helgtipset #5 Programchef Fredrik Andersson sätter samman ett digitalt program ur våra filmarkiv.

Onsdag 29 april

Livestreamad konsert med Kungliga Filharmonikerna under ledning av konsertmästare Joakim Svenheden. Musik av Grieg och Tjajkovskij.  

Torsdag 30 april

Helgtipset #6 Programchef Fredrik Andersson sätter samman ett digitalt program ur våra filmarkiv.

Torsdag 30 april

PLAY-lansering: Idomeneo. Ny film på Konserthuset Play. Kungliga Filharmonikerna framför musik ur Mozarts Idomeneo under ledning av Luca Guglielmi.

Arkiverad under: Intervju, Musik, Scen, Toppnytt

Årets Stockholm Achievement Award till Payman Maadi

15 november, 2019 by Petter Stjernstedt

Han är framförallt känd från Asghar Farhadis “Nader och Semin – En separation” (2011). Han har en gedigen karriär bakom sig med roller ur bland annat Camp X-Ray och den rosade tv-serien Night Of . När Payman Maadi lär känna en ny karaktär behöver han mycket tid på sig. Han är ingen som stressar fram en rolltolkning. Det berättar den iranska skådespelaren i samband med utdelningen av priset i torsdags.

Payman mottar priset med öppen famn. Det här är ett viktigt pris och han är mycket stolt över att få vara årets pristagare av festivalens “Stockholm Achievement Award” samtidigt passar han på att gratta festivalen för sin trettionde födelsedag.
– Skådespelandet är en märklig konstart. Det är fantastiskt att få arbeta med. I livet får man inte begå misstag. Det kan bli överstigna konsekvenser om man gör det. Men i filmens värld får man göra tabbar och man får testa de oprövade korten. Man har därmed helt andra möjligheter att lära sig av sina misstag, säger Payman i sitt tacktal.

Han berättar om hur många runt omkring honom; sminköser, sufflöser, regissörer och så vidare, stödjer och hjälper en så att jobbet blir enklare att hantera. Och han tackar samtliga.
– Detta pris är till alla er som alltid stått bakom mig. Jag delar utmärkelsen med extraordinära män och kvinnor – skådespelare och regissörer som gjort det här möjligt. Utan dem ingen Payman. Framförallt vill jag tacka Asghar. Han lät mig lukta på den förbjudna frukten och jag tvekade inte en sekund att göra just så.

Till alla djärva, nybakade filmskapare där ute säger Payman – att våga.
– Var modig och ge inte upp. Censur är ett vanligt förekommande problem i flera länder såsom Iran. Men låt inte detta stoppa dig. Det är värt alla svettdroppar då du får stå här på scen och får dela ett betydelsefullt pris med hela världen.

“Just 6,5” heter den iranska film regisserad av Saeed Roustayi där Payman medverkar som en av huvudrollerna. Payman spelar en råbarkad polis som gör allt för att komma åt den stora knarkbossen Naser Khakzad. För att sätta sig in i rollen gjorde Payman ett grundligt arbete. Han träffade och följde poliser i deras vardag i stökiga kvarter och slumområden. Han talade med och studerade hemlösa på gatan.
– Vi var flera som kom väldigt nära inpå dessa människor, hemlösa som bodde på gatan och flera av oss blev också sjuka. Men det här var enda sättet för att kunna skapa den där autenticiteten som finns i filmen.

Payman hade ett par månader på sig att sätta sig in i rollen, men som tur var blev inspelningen uppskjuten med sju ytterligare månader.
–  Det var verkligen tur i oturen att detta skedde så jag kunde lägga mera tid på att sätta mig in i min karaktär. Jag är inte den som stressar fram en rolltolkning utan jag behöver mycket tid att lära känna min personen. Jag söker alltid äktheten i karaktären och tar inga beställningsuppdrag.
På min ålders höst vill jag kunna se tillbaka på alla de roller jag tagit och enbart känna en stolthet.

“Just 6,5” av Saeed Roustayi och Payman Maadi och Navid Mohammadzadeh i två av rollerna visas på festivalen lördag kl 19,00, Park. Biljetter finns att köpa på Stockholm filmfestivals hemsida.

Arkiverad under: Intervju, Toppnytt

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 105
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

I dessa, kan man lugnt säga, mycket … Läs mer om Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Björn Sjöö Ung och … Läs mer om Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Mellan den 9 april till och med 31 maj, … Läs mer om Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Andreas Moe har släppt sin andra låt för … Läs mer om Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Rumänska filmdagar i Sverige 15-18 april … Läs mer om Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Titta: Texas – Mr Haze

Texas har nu släppt videon till senaste … Läs mer om Titta: Texas – Mr Haze

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in