Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Den biologiska mångfaldens dag lyfter en ödesfråga

by Leave a Comment


Utarmandet av den biologiska mångfalden är en av vår tids stora ödesfrågor. Den internationella Biologiska mångfaldens dag hyllar naturens artrikedom och komplexa kretslopp.
– Den biologiska mångfalden är fortfarande en fråga som inte tas på allvar, trots att den är så viktig och akut. Vi behöver en dag när vi kan visa upp mångfalden i naturen, säger Rebecka Le Moine, en naturvän som tagit firandet till Sverige.

Med biologisk mångfald menas den genetiska variationen hos individerna inom arter, mellan arter och naturtyper. Enligt Naturskyddsföreningen utrotas många arter innan vi ens hunnit upptäcka dem. Upp till 100 arter om dagen dör ut på grund av människans vårdslöshet. Utarmningen av den biologiska mångfalden är enligt flera studier lika skadlig för naturen som klimatförändringarna.
– Det är en av världens viktigaste frågor. Ändå uppmärksammas den knappt i Sverige, säger Rebecka Le Moine, initiativtagare till det svenska firandet av den biologiska mångfaldens dag.

År 2002 etablerar FN den internationella biologiska mångfaldens dag, som firas varje år den 22 maj. Syftet med dagen är att uppmärksamma artrikedomens betydelse för naturens välmående. Rebecka Le Moine har de senaste åren arbetat hårt för att etablera dagen i Sverige. Med rötter i den småländska landsbygden är hennes relation till naturen stark. Den biologiska mångfaldens dag firades för första gången i Sverige 2017 med över 70 aktiviteter landet runt. I år arrangeras dryga 160 aktiviteter från fjärilsvandringar till artbingo till manifestationer och offentliggörandet av årets pristagare inom biologiskt mångfald. Initiativtagare är stora miljöorganisationer, myndigheter och ideella föreningar.
– Det känns oerhört fint att så många eldsjälar velat engagera sig. Dagen har blivit en naturens högtid, då folket visar att detta är en viktig fråga som måste upp på agendan, säger Rebecka.

Den biologiska mångfalden är en fråga som fortfarande inte tas på allvar av politiken, menar Rebecka. Det behövs en dag då vi framhäver mångfalden i naturen samtidigt som media uppmärksammar problematiken och politiker påminns om sitt ansvar.
– Min dröm är att folk ska gå man ur huse för att vara med på aktiviteter den 22 maj varje år och att man på den stora dagen diskuterar vikten av att gynna en artrik natur på högsta politiska nivå.

Det svenska engagemanget har lyfts av såväl FN som Världsnaturfonden. I oktober 2017 fick Rebecka motta Världsnaturfonden WWF:s utmärkelse som årets miljöhjälte för arbetet med Biologiska mångfaldens dag.
– Det var en stor ära. Som miljökämpe är det som att få nobelpriset, den finaste utmärkelsen en kan få. Men det är också ett pris som jag delar med många andra, eldsjälar som engagerat sig för att lyfta frågan på den politiska agendan. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Läs mera om Biologiska mångfaldens dag 22 maj på Facebook
och hemsidan www.BioMfDag.se

Petter Stjernstedt

GOTO10s ettårs-jubileum

by Leave a Comment


Goto10 innovationslabb firar ett år. Det blev en dag tillägnad innovation och digital delaktighet. Under dagen anordnades spännande keynotes, VR-filmer och live-sända podcasts om digitalisering och entreprenörskap.

För cirka ett år sedan öppnade GOTO10 sina lokaler i samma hus som Internetstiftelsen invid Hammarbykajen en kort promenad från Gullmarsplan. GOTO10 är en plats för innovation och internetrelaterade kunskapsutbyten. Här kan du få din start-up ide realiserad. GOTO10 erbjuder lokaler, teknik och experthjälp. Under året arrangeras kostnadsfria föreläsningar och workshop kring digitalt skapande. Hackathons, programmerings-träffar, VR-upplevelser och barnhack är bara ett axplock av de aktiviteter GOTO10 erbjuder. Isadora hellegren är projektledare för innovationslabbet samt arrangör för GOTO10s Födelsedag. Hon berättar med entusiasm om året som varit.
– Det har varit ett spännande första år. Dagen till ära vill vi fira alla de människor som rört sig här. Här har spännande möten ägt rum och människor har börjat samverka utifrån en gemensam vision. 

GOTOs födelsedagen fylls med keynotes. Seduri Poli talar om entreprenörskap med tekniken som redskap. Emanuel Felix Tunbjer reder ut begreppet innovation. Faviana Vangelius berättar om AR och VR och hur tekniken kan användas för att göra oss smartare. Två av tre föreläsare är kvinnor.

– Det finns så många kompetenta tech-kvinnor där ute. De måste få mera space och det vill vi bidra till.

GOTO10 arbetar hårt med att bredda sig och nå ut till flera.

-Som alla tech-relaterade verksamheter är det dominerande män som kommer till våra events. Inte så konstigt. Tech-industrin är en mansdominerad bransch riktat mot framförallt män. Vi försöker  hitta nya spännande perspektiv och fånga in andra grupper. Det gör vi genom riktade verksamheter samt genom att medvetet bjuda in gäster som inte kodar sig som män.

GOTO10 är en demokratisk plattform där alla har möjligheten att påverka. På webbplatsen finns ett formulär som fylls i för önskad aktivitet.

-Det enda kravet är att det är Internetrelaterat.  Annars är det fritt fram. På GOTO10 gör vi det tillsammans. Kom hit, träffa likasinnade och hitta inspirationen som kan leda till självförverkligande. Välkomna!

GOTO10 har öppet vardagar 08.00–17.00 och är stängt under helgtid.


Text: Petter Stjernstedt
Foto: Maria Sjögren

“Musik betyder gemenskap”

by Leave a Comment


Australiska Middle kids släpper sitt första album “Lost Friends”. Till Kulturbloggen berättar de om skapande, förlorade vänner och skuldbelagda minnen.

Middle Kids är den australiska rocktrion som rönt stora internationella framgångar. Bandet har uppträtt på Conans show, agerat som förband till Cold War kids och turnerat jorden runt med EP:n “Middle Kids”. Singeln “Edge of Town” älskades av fans, fick 5 miljoner spelningar på Spotify och golvade ingen mindre än Sir Elton John. Kulturbloggen tog ett snack med gruppen.  

Hej Middle Kids! Ni är en trio. Hanna på sång och piano. Tim på trummor och Harry på gitarr. Just nu är ni i full gång med er sommarturné där ni spelar i Europa, Australien och Nordamerika. Hur är turné-livet?
Alla: Det är verkligen super att få hålla konserter i alla världens hörn. Vi älskar att resa och att få rocka loss dagarna i ända.

Ni är aktuella med ert första album “Lost Friends”. Kan ni berätta lite grann om hur albumet blev till?
Tim: Efter “Middle Kids” fortsatte vi att skriva låtar. “Lost Friends” spelades in i en musikstudio i Sydney och därefter mixades den i Connecticut. Det mesta har vi gjort på egen motor. Vi hade betydligt friare  händer att skapa och få musiken att låta så som vi ville.

Musiken är en logisk utveckling av soundet från Middle Kids. Det är folk blandat med indierock med härlig DIY-känsla. Ibland låter det som Adele,  andra gånger som First Aid Kit eller australiska Gangs of Youth. Stämmer den beskrivningen?
– Ja, vi har bibehållit moment från det typiska Middle Kids-soundet såsom de luftiga gitarrerna och low-fi känslan. “Lost Friends” är en större men också mer fokuserad och renare produktion. Vi är supernöjda med resultatet.

Nyligen släpptes videon till “Mistake”, en av tolv spår på skivan. Här sjunger Hannah – “ Standing out in the rain, tonight, like you got something to say…you got a debt to pay, for something you did way back.” Handlar låten om ånger måntro?
– Ja, vi bär alla på minnen som genomsyras av skuld- och skamkänslor. Det handlar om snedstegen, sådant vi sagt och gjort som vi bitter får ångra resten av våra liv. Du önskar du kunde plåstra om såren, men det är redan för sent.

Titeln på albumet och även en av låtarna har namngetts “Lost Friends”. Är Förlorade vänner ett huvudtema på plattan?
Alla: Ja det kan man säga. Ju äldre en blir desto svårare blir det att skaffa nya vänner, verkliga vänner som varar. Sen finns det vänskap som gått förlorad, som vi fortfarande sörjer att vi inte kämpade nog hård för att hålla kvar. Texterna kretsar kring det som en gång varit, om hoppet och relationen som en svårknäckt nöt vi alla kämpar hårt med att knäcka.

Hanna och Harry – ni är ett par. Vilka fördelar och nackdelar ser ni med att som par spela musik ihop och ingå i ett band?
Harry och Hanna: Det är mest bara fördelar. Sedan ett par år tillbaka är vi gifta. Vi tänker på samma vis och kompletterar varandra väl. Det svåra är att släppa musiksnacket när vi inte arbetar. Vi -samtliga tre – älskar att samverka – att få skapa något större som går bortom vårt eget. Middle Kids är en resa vi gör tillsammans.

Elton John diggar Middle Kids. Han var så pass förtjust i er singel “Edge of Town” att han valde att spela den på sitt radioprogram Beats 1 radioshow? Hur kändes det?
Tim: Det var smickrande. Verkligen. Den killen har ju haft stor påverkan på popmusiken och är någon som kommer att bli ihågkommen långt efter hans egen död. Att en sådan legend rekommenderar oss betyder allt. Han gör en viktig insats när han i sin radioshow lyfter unga fräscha artister. Fler borde borde följa hans exempel och ge utrymme åt de mindre akterna.

Vad betyder musiken för er som kulturellt uttryck?
Alla: Musik betyder gemenskap. Musik får människor att samlas och dela erfarenheter. Musik kan förändra, likväl en enskild människa som ett helt samhälle. Med den övertron på musikens påverkan skapar vi gemensamt något minnesvärt för eftervärlden att ta vid.

“Lost Friends” släpps den 4  maj och videon till “Mistake” finns ute nu.
Petter Stjernstedt

” Det är soundtracket till mitt liv”

by Leave a Comment


“Cool like You är det bästa vi gjort. Det är ett  både mognare och snyggare album än föregångaren“. Tom Ogden är sångare i brittiska Blossoms. För Kulturbloggen berättar han om nya plattan, låtskrivande, filmisk inspiration och Tokyo.

Petter: Hej Tom Ogden. Hur är läget?
Tom: Jo, det är under kontroll. Vi är just nu i England och ska snart vidare på vår turné över Europa och Amerika. Det känns superroligt att den färdiginspelade skivan snart är ute. Jag kan knappt bärga mig.

P: Det här varit tyst från er de senaste två åren. 2016 släppte ni debuten – den självbetitlade och mångrosade Blossoms. Skivan nominerades till Mercurry-priset och gick direkt in på UK:S topp 100. Förväntningarna inför Cool like You är upptrissade.  Hur känns det. Är ni nervösa?
T: Nä, inte särskilt. Vi känner oss oerhört stolta. Cool like You är det bästa vi gjort.  Den är både mognare och snyggare än sin föregångare. Musiken känns som en naturlig utveckling av Blossoms.

P: Jasså, Hur då?
T: Cool like You är mera syntig och tydligt inspirerad av den moderna electronica- scenen. Här hörs ekon från såväl The Doors som Depeche Mode. Synten ger den filmiska känsla vi så eftersträvar. Synthesizern fanns representerad redan på Blossoms men vi har vidareutvecklar soundet. Vi köpte ett par syntar som bland annat användes till musiken för 80-tals nostalgi-äventyret Stranger Things. Vi ville återskapa samma 80-tals vibe som i serien.

P: Ja filmisk är den ju, Cool like you. Flera av låtarna är bombastiska á Glasvegas medans andra bitar är nostalgiskt Depeche-syntpopiga. Vad har filmen betytt för ert skapande?
T: Jättemycket. Jag är själv en filmnörd som ser allt jag kan komma över. Jag älskar filmer som Lost in Translation och Eternal Sunshine, dramer med eget bild- och formspråk. Vi ville få den där filmiska känslan, så att lyssnaren transporteras bort från tid och rum, och bara lever i musiken.

P: Musikvideon till låten I cant stand it, en av 11 spår på skivan, är inspirerad av Michel Gondrys Eternal Sunshine of A Spotless Mind. Berätta om er visionen ni hade för videon?
T: Ja, Att ha med en Michel Gondry-inspirerad bit passade in i det filmiska bygge vi tillsammans skapat. Eternal Sunshine of a Spotless Mind är en av mina favoritfilmer alla kategorier. Den handlar om en man med tunga laster. Han har förlorat sin stora kärlek, något som smärtar honom oerhört. Han beslutar sig för att radera alla minnen av henne.  Jag tyckte det var en intressant vinkel. Vad hade du gjort om du kunde radera alla minnen?

P: Ett återkommande tema på Cool like You är relationer- hjärtekrossande och brinnande kärleksrelationer.
T: Ja, jo det stämmer. När jag skriver utgår jag ifrån det självupplevda- personliga erfarenheter av förhållanden med kvinnor. Det handlar om kärlek som både värker och sprakar. Med Musiken kan jag sätta ord på det som inte går att säga. Redan som liten grabb började jag att skriva. Varför vet jag inte, bara att det var ett behov jag hade att få berätta om mina livserfarenheter. Sedan dess har jag fortsatt att utforska mitt själsliv. Musiken är min terapi. Det är soundtracket till mitt liv – mina relationer, reflektioner och tillkortakommanden.

P: Sedan 2013 är du en naturlig del av Blossoms. Du både sjunger och skriver låtmaterialet. Hur fungerar det att som en självständig individ med egen vilja som du är samverka med andra?
T: Det är Inga problem. Vi samverkar väl. Egotrippen får jag av att skriva merparten av låtarna. Gemensamt har vi att vi vill beröra människor och med musiken som redskap skapa världar dit människor söker sig som känner sig vilsna i kärlekens virrvarr.

P: Ok. Men vad är roligast med bandlivet?
T: Jag tror det är resandet – att hela tiden få se nya platser och uppleva nya saker. I samband med en jobbgrej besökte vi Tokyo. Det var en helt fantastiskt stad. Jag är ett stort fan av filmen Lost in Translation och har alltid velat se metropolen med egna ögon. Tokyo var allt jag hade hoppats på. Det var en mäktig känsla att få befinna sig mitt i händelsernas centrum – neonljusen, pulsen och folkmassorna. Jag hoppas innerligt att inom en snar framtid kunna återvända dit.

P: Turnering är i görningen. Ni ska besöka Frankrike, Tyskland, Amsterdam och Sverige, eller ?
T: Hehe, ja vi hoppas det. Vi var i Sverige i samband med Blossoms-turneringen. Vi tyckte om Sverige och Stockholm där vi spelade, även om det var något kallt i luften.

P: Hur är det att turnera så mycket som ni gör?
T: Oj, det är det häftigaste som finns.  Att få se entusiastiska fans sjunga med i låtar en själv har skrivit, personliga bitar som publiken kan relatera och känna igen sig i. Det om något är en egotripp.

Blossoms Cool like You släpps den 27 april.

Petter Stjernstedt

Singeln Theres A ReasonWhy.

 

 

Vi vill göra en föreställning vi själva hade velat och behövt se när vi var yngre. – Möt kvinnorna bakom föreställningen Tysta i klassen – om att vara introvert

by 2 Comments

Tysta i klassen är en föreställning som handlar om att vara introvert. Den är framarbetad och producerad av Emma Krafft och Hanna Adolfsson. De använder både humor och allvar för att undersöka hur det extroverta idealet påverkar den som är introvert och vad som händer när man tillslut bestämmer sig för att ändra hela sitt beteende för att inte funka fel. De utgår från egna upplevelser samt berättelser från andra introverta och de berättat att de redan fått väldigt fin respons från folk som säger att det ska bli så skönt att äntligen få se en föreställning som handlar om dem.

Föreställningen har premiär på Teater Pero i Stockholm den 25 mars och ska troligen åka på turné runt om i Sverige.
Kulturbloggen blev nyfiken på föreställningen och ställde några frågor till Emma Krafft och Hanna Adolfsson för att få veta mer.

Vad menar ni med introvert och med extrovert?
När vi pratar om “att vara introvert” pratar vi om att vara en person som har introverta egenskaper i sin personlighet. Detsamma gäller när vi pratar om “att vara extrovert”. Det finns ett antal egenskaper som hör de båda personlighetstyperna till men det mest
grundläggande är att den som är introvert får energi av ensamtid, medan den som är extrovert får energi av att umgås med andra människor. Det handlar alltså i grund och botten om var man samlar sin energi.

På vilket sätt är det svårt att vara introvert i dagens samhälle?
Det svåra är väl att man på så många sätt kan bli missförstådd. Ens tystnad tas ofta för ointresse eller arrogans. Behovet av ensamhet och nej-tackandet till sociala tillställningar tolkas som otrevligt och asocialt och det uteblivande handuppräckandet i skolan betyder att man är blyg och behöver dras fram ur sitt skal. Det kan leda till en känsla av att man som introvert funkar helt fel. Att man måste ändra delar av sin personlighet för att passa in. Samhället uppmuntrar främst de egenskaper som ofta inte faller
sig helt naturliga för den som är introvert. Det påverkar allt egentligen; skolgången, arbetslivet och vardagen. Det största missförståndet är nog att många tror att introverta hatar människor och sociala sammanhang. Men det är inte sant. Allt handlar om mängd och tillfälle och hur pass laddat ens sociala batteri är.

Vad är styrkan med att vara introvert?
Många positiva egenskaper kommer med att ha en introvert personlighetstyp! Man är en jäkel på att lyssna, reflektera och analysera. Även att observera sin omgivning och se mönster och planera därefter. En väldig styrka kan också vara att man klarar sig så bra själv.
Man är för det mesta trygg i sin självständighet. Sen är allt såklart väldigt individuellt. Alla, inte bara introverta, har ju ett helt spektrum av egenskaper som både är styrkor och svagheter beroende på vilken situation man befinner sig i.

Hur kan vi förändra samhället så det blir mer accepterat att vara introvert och hur kan vi få människor att förstå fördelar med att det också finns introverta människor?
Många av de egenskaper man som introvert kan inneha är egenskaper samhället inte alltid ser som önskvärda eller positiva. De kan rentav vara lite obekväma.
Men det behövs människor som är bra på olika saker – och att vi fungerar olika är en sådan himla tillgång! I arbetslivet och inom skolan är det ofta personlighetstypen som hörs, tar plats och ger snabba svar som ses som eftersträvansvärd. Den mer tystlåtne kan ses som blyg, trist och ovetande istället för tänkande och reflekterande. Genom att avfärda de egenskaperna går man
miste om så mycket. Man får bara halva kakan!

Sen är det nog viktigt att veta att alla egentligen har drag från både den introverta och extroverta personlighetstypen, men att den ena vanligtvis väger över. Man behöver inte heller vara antingen eller, det finns även något som kallas för “ambivert”. Det finns
så mycket bra att veta! Och bara genom att lära sig och vara nyfiken på hur andra fungerar kommer förståelsen och acceptansen öka.

Samhället kan förändras om vi slutar anpassa, böja och forma sönder oss. Vi måste lyssna mer på vad vi egentligen känner och vill. Förstå oss själva och vara öppna med det. För annars bränner vi ut oss och blir ledsna! Kanske måste vi alla sakta ner lite, gå hem tidigare ibland och ta det lugnt.

Hur ser ni er själva? Är någon av er introvert/extrovert?
Vi båda är definitivt introverta. Men vi är det på olika sätt och i olika grad. Introversion har som mycket annat en skala, det behöver inte vara antingen eller. Emma befinner sig nog lite längre ut på den introverta skalan än vad Hanna gör till exempel.

Varför vill ni göra denna pjäs?

Emma Krafft och Hanna Adolfsson

Vi vill göra en föreställning vi själva hade velat och behövt se när vi var yngre. Vi vet att det är både viktigt och skönt att se någonting man kan känna igen sig i, något som gör att man förstår att man inte är ensam i att känna som man gör. Vi vill berätta
för andra att de inte är ensamma i att behöva vara ensamma. Och så vill vi såklart också att folk bara ska få skratta lite. Det här ämnet ligger oss varmt om hjärtat och att få ta det på allvar, ge det plats och faktiskt göra en hel föreställning om det känns
både roligt och viktigt. Dessutom ger det oss mer inblick och förståelse för oss själva.

Hur har ni jobbat med föreställningen?
Vi har främst arbetat med devising som teknik för att arbeta fram vår berättelse. Vi har självständigt skrivit texter utifrån temat och sedan haft dem i en slags “Tysta i klassen-bank” och från den har vi plockat och pusslat och anpassat. Vi har även tagit inspiration från bilder och texter från internet samt använt oss av låttexter. Det har varit en process som tagit oss ungefär ett år.

Vilken ålder vänder ni er till?
Vi vänder oss främst till ungdomar mellan 14 och 20 år men tror och hoppas att alla kan uppskatta den! Alla kommer nog kunna hitta någonting man relaterar till eller känner med i det vi berättar.

Har ni pratat med ungdomar under processens gång?
Ja! Vi har pratat med folk i många olika åldrar. Vi har varit nyfikna på att höra vad andra tänker på när de hör de olika begreppen och hur pass många som känner igen sig i det vi vill berätta.

Vad har ni fått för reaktioner?
Någonting vi märkt är att en del kanske inte riktigt har koll på begreppet “introvert” men att de ändå, när vi beskriver vad det innebär, känner igen sig helt. Det kan ibland vara skönt att ha ett namn på det man känner så det är kul om vi kan “ge” det till folk.
Reaktionerna vi har fått när vi har pratat om projektet har varit mycket positiva. Det är många som redan identifierar sig som introverta som sagt att de ser fram emot att få se någonting som handlar om dem på scen!

Mer om föreställningen på Teater Peros hemsida.