Borde bara experter på statsvetenskap få rösta i riksdagsval? På den frågan svarar nog en majoritet i Sverige: Nej, absolut inte.
Det finns faktiskt en religion, Raëlismen, som predikar att endast en viss procent av befolkningen i världen är tillräckligt utvecklad för att ha förnuft och förstånd nog till att göra vettiga val i politik.
Nu handlar inte den här krönikan om religion. Jag vill ta upp hur viktigt det med yttrandefrihet i ett demokratiskt samhälle. Jag reagerar på röster jag hör från olika håll och speciellt i sociala medier där vanligt folk mer eller mindre hånas för att de har åsikter om den svenska strategin under covid-19-pandemin.
Jag tänker inte diskutera den svenska strategin. Inte för att jag inte har några tankar kring det utan för att det skulle jag i så fall inte göra i Kulturbloggen, för det är inte ett ämne för vår redaktion. Däremot är frågor som har med yttrandefrihet att göra något vi värnar om.
Jag tycker det är skrämmande att många inte verkar förstå vad det är de uttrycker när de hånar människor som har tankar, reaktioner eller frågor kring den svenska strategin och hur myndigheter kommunicerar sina budskap.
Vi är nog alla överens om att vi har ett liv här och nu. Och då berörs vi av hur samhälle och omgivning agerar. Det är våra liv vi lever här och nu. I ett demokratiskt samhälle där varje människa har ett unikt värde bör det vara självklart att var och en har rätt att ha reflektera kring sitt liv. Och just nu påverkas våra liv i hög grad av covid-19-pandemin. Att människor hånas för att de reflekterar över sitt liv här och nu är ovärdigt ett demokratiskt samhälle.
Det fanns en tid då enbart överklassen hade rösträtt i Sverige. Det fanns en tid då bara män hade rösträtt i Sverige. Vi har utvecklat vårt samhälle och vår demokrati sedan dess. Då borde vi inte försöka knuffa tillbaka samhället till ett samfund där bara högutbildade får tänka och säga något.
Att de svenska experterna inte alltid är överens med internationella experter ställer frågan om expertis på sin spets. Varför är det just de svenska experterna som vet bäst? Finns det inte ett rätt stort mått av nedvärdering av andra länder i den inställningen?
Nåväl, jag tänker inte gå vidare på frågan om de svenska experterna i förhållande till internationella och andra länders experter – det är inte en enhetlig grupp varje sig i Sverige eller i andra länder. I Sverige finns välutbildade experter som inte håller med våra makthavande experter. Och internationellt finns det också olika inriktningar.
Det vi måste komma ihåg i sammanhanget är att vetenskap ur längre perspektiv är en färskvara. Det fanns en tid då åderlåtning var den vanliga metoden att försöka bota sjukdomar. Vetenskapen idag har nått långt, många sjukdomar kan botas, människor kan bygga flygplan och rymdraketer, människor har utvecklat Internet, vi kan bygga avancerade broar med mera, med mera. Ändå är det oändligt mycket vetenskapen ännu inte vet. Det vi vet idag kommer att vara skrattretande om hundra år, eller i varje inte särskilt avancerat. Därför bör vi akta oss för att bygga hela vår etik på vetenskapen.
När det gäller detta virus som är orsak till denna ovanliga vår och sommar är det mycket forskarna ännu inte vet. Det måste både experterna och vi i allmänheten har respekt för. Jag kan tycka det fattas en del på flera håll när det gäller det. Tvärsäkerhet uttrycks från många håll. Måtte det inte gå prestige i frågor om liv och död.
En fara när vetenskapen får vara basen och inte får ifrågasättas är att vetenskapen i sig inte har något etiskt förhållningssätt. Vad vill vi som tillsammans är pelarna i ett samhälle värna? Vill vi rädda liv? Och vill vi rädda alla liv eller finns det olika liv som prioriteras olika? Vad ska vara basen, utgångspunkten, för besluten? Det borde aldrig vara vetenskapen som formulerar etiken.
Som jag har uppfattat hur det hittills gått till i Sverige: myndigheter och framför allt Folkhälsomyndigheten har haft makten. Och jag har bara hört dem formulera strategin som att målet är att intensivvården inte ska överbelastas utan ska orka med att ta hand om alla sjuka. Det är möjligt att myndigheterna helt enkelt inte är experter på kommunikation. Varför säger det inte att syftet, målet är att rädda liv?
En del menar att genom att se till att intensivvården orkar vill rädda liv. Men det är inte samma sak. Om utgångspunkten är att rädda liv kanske Sverige hade tagit en del andra beslut. Också den svenska statsministern uttryckte tidigt under pandemin att tusentals skulle dö. För mig signalerar det en form av uppgivenhet. Men ord betyder olika för oss alla. Andra har inte uppfattat vare sig myndigheternas eller regeringens budskap som jag gjort. Andra har uppfattat det på liknande sätt som jag. Det är viktigt att vi alla får uttrycka oss. Att vi får lufta våra tankar, våra känslor och vår kunskap och erfarenhet. Genom att möta varandras tankar, höra och lyssna på varandra kan vi bättre förstå vad orden säger och vad i tänker och vad vi vill göra och hur vi vill agera.
Yttrandefrihet är en viktig grundsten i ett demokratiskts samhälle. Därför blir jag mörkrädd här jag hör en del håna människor som uttrycker sina tankar och reflektioner i samband med covid-19-pandemin.
Vill vi ha ett öppet samhälle eller vill vi att bara högutbildade får rösträtt? Om du tillhör de som raljerar över människor som har åsikter: tänk en gång: Vill du ha ett samhälle där bara högutbildade får uttrycka sig?
När den nu nästan ett halvår senare haft Stockholmspremiär är det en stark föreställning med skådespelare som är så samspelade, där tajmingen mellan de olika scenerna sitter perfekt. Den föreställningen är ett samarbete mellan Backa Teater i Göteborg och Dramaten, med skådespelare från de båda teatrarna.
Att jag efterlyser fler röster är ett bevis på hur verkningsfulla dessa pjäser är då de får mig att fortsätta tänka och fylla i och vilja ha mer svar och fler tankar.
