Krönikor

Debattinlägg: En annan skola är möjlig

31 mars, 2019 by Redaktionen

Det finns grundläggande fel i dagens skola

EN ANNAN SKOLA ÄR MÖJLIG
GRUNDLÄGGANDE FEL I DAGENS SKOLA

Skolan är ett evigt krisområde. För närvarande har vi TVÅ GRUNDLÄGGANDE FEL, vilka garanterar fortsatta kriser:

– åldersgruppering med timplaner;
– graderade betyg.

Mer om dessa nedan.
Goda tankar har funnits. På 70-talet pågick en intensiv diskussion om skolan. Det föreslogs en skola utan åldersgruppering, och en skola utan graderade betyg. Det är dags att damma av dessa synsätt. De omfattades av många på 70-talet men tankarna föstes åt sidan, och vi har fått en evig krisbransch. Nu hoppas vi att ny FÖRANKRING AV DESSA TANKAR börjar lite här och där. Grundskolan fick nya läroplaner 1980 och 1994, gymnasiet 1994. Då fanns möjlighet att göra verklighet av tankarna från 70-talet. Men inte, och man undrar varför.

Skolan måste REFORMERAS RADIKALT. Nödvändiga ändringar kan genomföras på tolv år, om alla jobbar hårt:

Fyra år diskussion och beslut om radikala alternativ.
Fyra år förberedelser.
Fyra år genomförande.

ÅLDERSGRUPPERING MED TIMPLANER
Skolan bör uppmuntra elever till självständighet och att göra så mycket som möjligt av sina inneboende resurser. Åldersgruppering uppmuntrar inte till självständighet. Låt det i stället inom olika ämnen finnas KURSER. Lätt kurs och Svår kurs, kanske också Extra Svår kurs, låt eleven välja. Lätt kurs är inte kravlös, men den skiljer sig från Svår.

Normal kurs? Nej. Vi bör inte ha Lätt, Normal och Svår. Ingen bör försöka bestämma vad som är “normalt”, och alltså bör vi ha Lätt, Svår, och kanske Extra Svår. I en kurs kan finnas både 13- och 15-åringar, och kanske även vuxna.

TIM-planer? NEJ. Människor är olika eller har olika förkunskaper.

KURS-planer med MÅL för kunskaper och färdigheter? JA. Det är vad skolan är till för.

Låt en GRUNDSKOLEEXAMEN kräva GODKÄNDA RESULTAT på en lista med kurser på Lätt nivå. Låt eleven beta av listan i en takt som passar. Någon kanske genomför detta på bara kort tid, eller väljer Svår kurs i några ämnen. Samma för en GYMNASIEEXAMEN.

Skolbyggnaden blir en kombination av AKTIVITETSHUS och MODERNT BIBLIOTEK.

Där finns lärare som kan föreläsa.
Där finns datorer.
Där finns böcker.
Där finns särskilda lokaler för kemi, teknik, idrott och en del annat.
Där finns lärare som kan hjälpa till med grupparbeten och annat speciellt.

Denna byggnad ska vara öppen alla dagar från tidig morgon till sen kväll, även på sommaren.

GRADERADE BETYG
De graderade betygen används när elever söker till nästa nivå i utbildningstrappan. Systemet är orättvist.

Hemma har Lars eget rum. Han har en storasyster som studerar på universitetet och hjälper honom med matematik och fysik, och han har en mamma som hjälper honom med engelskan.

Hemma hos Karin ser det annorlunda ut. Hon delar rum med det äldsta av två yngre syskon, vilka allmänt är ganska störande. Ingen i familjen kan hjälpa henne med något, utan tvärtom är det hon som måste hjälpa till med saker och ting.

Lars får bättre betyg och kommer in på önskat program på högskolan, men Karin kommer inte in.

Överge systemet! Det bör räcka med GODKÄNT på en kurs, ELLER INTE. Antagning till nästa nivå i utbildningstrappan bör ske med MOTTAGARENS antagningstest eventuellt kompletterat med en preparandkurs. Karin kan vänta lite, och förbereda sig, innan hon är mogen för antagningstest.

Så mycket bättre för eleverna. Inget hinder finns för att hjälpa varandra med kursen. Så mycket bättre för läraren som får bara ETT mål. Med detta enda mål blir det troligen lätt att bli överens med elever och föräldrar om vad som krävs, och det nuvarande betygsättnings-djävelskapet upphör.

I världen utanför skolan kan en chef förväntas ge ett omdöme om en anställd som slutar, men den chefen har det lättare än en lärare med över hundra elever.

Så här ser KUNSKAPSKRAV i matematik ut. Klicka på “Kunskapskrav för slutet av årskurs 9”:

Kunskapskraven

Studera skillnaderna mellan betygen A, C och E. Betygen B och D är mellanlägen. Andra ämnen, till exempel historia, har liknande upplägg. Att sätta betyg enligt detta är INTE GENOMFÖRBART om läraren har mer än tio elever. Utvägen, om Nationellt prov ska användas, är att sätta betyg nästan enbart efter resultat på det. Om enbart, så är det förbjudet.

Det finns omfattande säkerhetsbestämmelser kring Nationella proven. De är sekretessbelagda, och elev och föräldrar får inte mer än titta på elevens genomförda prov, detta för att proven ska kunna återanvändas. Det går dock inte. Det är enkelt för elever att på nätet skapa en uppgiftsbank där år efter år elever ur minnet lägger in provens svåraste uppgifter. Med tiden kan man där se hur de svåra uppgifterna såg ut, och kanske rentav själv få en av dessa.

Hela apparaten med Nationella proven är enorm och har passerat rimliga gränser. I matematik ingår oftast en muntlig del med en liten grupp elever för att testa hur de resonerar, och i årskurs 9 i biologi, fysik eller kemi ingår att göra en speciell laboration. Det här måste göras enklare.

https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/nationella-prov-i-grundskolan/provdatum-i-grundskolan

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/nationella-prov-i-gymnasieskolan/provdatum-i-gymnasieskolan

Bättre är att ha Lätt kurs, Svår kurs och kanske Extra Svår kurs. En beskrivning liknande ETT ENDA av betygen ovan får då ingå i MÅL FÖR KURSEN. På Extra Svår kurs måste eleven klara liknande betyget A ovan. Med ETT mål för kursen blir det möjligt att överlämna ansvar, provkonstruktion och betygsättning till lärarna på skolan. Skolverket kan lämna ifrån sig provmallar med kommentarer, och de behöver inte vara hemliga för eleverna. För att följa upp hur det sköts finns Skolinspektionen.

Inte Godkänd? Då blir det en ny chans.
Tillbaka till skolan, med graderade betyg. På vilken nivå ska läraren lägga undervisningen? På en låg nivå för att inte köra över någon? Men då kan han eller hon få emot sig vissa elever, vilka KRÄVER att bli lotsade till det högsta betyget.

ANTAGNINGSTEST I STÄLLET
Det går lagstifta om att varje skola under tre veckor varje vår ska tillhandahålla lokaler för mottagare som vill anordna antagningstest. Det nuvarande Högskoleprovet kan studeras för genomförande och möjligen delvis om innehåll. Dessa test kan eventuellt vara bara en första del, och sökande som klarar den kan fortsätta med del två och/eller en preparandkurs, kanske med intervju, hos mottagaren. Flera mottagare bör kunna samarbeta.

RÄDDNINGSFÖRSÖK – MEN SE ALTERNATIVET
Omfattande kritik mot kunskapskraven har hörts. Någon gång 2018 meddelade Skolverket att kunskapskraven ska arbetas om och att ett förändringsarbete startar vilket beräknas bli klart i slutet av 2019 för att då överlämnas till regeringen.

Kanske kan nya kunskapskrav lindra problemen något i ett försök att rädda systemet. Men det finns ett starkt alternativ, och det är alltså att överge de graderade betygen.

a) Ständigt kommer nya Lars och Karin enligt ovan.

b) Utbildning för vidare KULTURARV. Det finns både gamla och nya sådana, till exempel språk, historia, svetsteknik och programmering. Programmering är både konst och vetenskap, och en konstnär behöver utvecklas utan stress. De graderade betygen sätter läraren i svåra situationer långt från hans eller hennes önskan att föra vidare kulturarv.

c) Dessutom har en elev rätt att se det som en privatsak hur bra eller mindre bra han eller hon är. Det går naturligtvis inte att genomföra helt. Vi söker en anställning och får den, eller inte. Söker en utbildning och kommer in, eller inte. Men det går försöka följa en regel, så långt det går, om rätt till privat område. Låt en människa ta sig fram här i livet på egna vägar, utan mer uppgifter om sig själv än nödvändigt. Om skolan inte sätter graderade betyg, utan i stället eleven själv väljer Lätt kurs eller Svår kurs, så blir det annorlunda. Valet blir en privatsak.

UTGÅNGSPUNKTER FÖR EN BRA SKOLA
1. Vad en ung människa kan begära av skolan är att han eller hon får hjälp att UTVECKLA SINA SVAGA ELLER STARKA SIDOR.
2. Allt måste göras för att unga ska utvecklas till SJÄLVSTÄNDIGA människor.

Precis dessa punkter, och de räcker. Har du en annan uppfattning, så kommentera.

HUR GÅR VI VIDARE?
ETT. Sprid budskapet till bekanta.
TVÅ. Kontakta en riksdagsledamot.

http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/

Riksdagen bör tillsätta en grupp med en person från varje parti, för en ny skola, utanför riksdagens vanliga utbildningsutskott. Den bör utökas med lika många från samhället utanför riksdagen. Dess första uppgift kan bli att starta en WEBBPLATS FÖR MATERIAL OCH DISKUSSION. Gruppens inriktning:

– kurser i stället för åldersgruppering med timplaner;

– inga graderade betyg. Mottagaren ska testa vilka som kan antas.

TRE. Skriv en debattartikel eller använd “Ring P1”. Starta en webbplats med gammalt och nytt material och möjlighet till diskussion, eller en Facebook-grupp. Starta en förening som kan gå ut med material till elever, föräldrar, lärare och andra.

SLUTLIGEN

En något annorlunda version av den här artikeln har skickats som “Upprop för en annan skola” till alla i den nya riksdagen, till Sveriges Elevkårer, till en rad pedagogiska institutioner med flera. Även utbildningsdepartementet och nytillkomna riksdagsledamöter har fått. Kontakta en riksdagsledamot om du vill ha uppropet.

Hos webbplatsen 8 dagar fanns 4 juli 2018 en tidigare och mindre version av texten.

https://www.8dagar.com/2018/07/skola-i-standig-kris-inte-konstigt-alls.html

– – – – – – – – – –

Björn Backengård

Är svenska journalister nöjda med att kulturkritik bara är för de välbeställda?

14 mars, 2019 by Rosemari Södergren

Kulturkritik – att journalister skriver om litteratur, film, musik, teater med mera och fotografer fotograferar blir mer och mer något som bara den som har råd att betala en prenumeration på en papperstidning kan få tillgång till. Mer och mer hindrar kultur- eller underhållningsdistributörerna journalister att recensera och/eller bevaka kultur/nöje som inte kommer från prenumerationsbaserade redaktioner.

En marknadschef på ett filmbolag formulerade det så här: “Vi är ett vinstdrivande företag och förbehåller oss rätten att välja vem som ska få se våra filmer före premiär.”

Ja givetvis kan vi inte kräva att den som distribuerar kultur eller underhållning ska drivas av ideella mål. Men hur tänker journalister och redaktioner? Är det acceptabelt att distributörer handplockar vem som ska bevaka kulturen?

Johan Hilton från Dagens Nyheters kulturredaktion skriver den 14 mars 2019 om hur teaterkritiken mer och mer uppfattas som teatrarnas marknadsavdelningars förlängda arm. Han skriver om hur marknadsavdelningar kan försöka påverka vilken journalist som skickas ut för att recensera.

En pressansvarig på ett filmbolag skriver i ett mail att de prioriterar tryckta tidningar, radio och tv, med andra ord medier som kräver kunder som har råd att prenumera. Med undantag då av Sveriges Television och Sveriges Radio som vi alla betalar till via skattsedeln och tv-bolag som tv4 vi betalar genom att se på deras reklam. Men ofta krävs det betald inloggning för att komma åt en hel del av deras material också. (Inte SVT förstås).

Det är en obehaglig utveckling. Kulturmagasinet KB (kulturbloggen) kräver ingen prenumerationsavgift och vi har inte heller en målgrupp som behöver känna till extremt mycket kulturhistoria. Vi är registrerade med ansvarig utgivare, vilket betyder att vi är som vilket journalistiska redaktionella produkt som helst. Flera av oss som skriver här, som jag, är medlem i många år tillbaka i Svenska journalistförbundet.

Teater-, film- och musikrecensioner i de prenumerationsbaserad DN och Svenska Dagbladet är oftast fyllda av hänvisningar till tidigare verk av kulturarbetaren som recenseras och för att få ut maximalt av den recensioner krävs en hel del kunskap. Jag ser inte det som något fel. Det är en viktig del av kulturkritiken. Men den kulturkritik som vi har här på Kulturmagasinet KB har en annan målgrupp. En film ska kunna recenseras utan att jämföras med fem tidigare filmer av samma regissör och den som läser recensionen ska inte behöva ha sett filmer sedan fyrtio år tillbaka. Ja lite överdrivet beskrivet, men jag förutsätter att ni kan tänka lite metaforiskt.

Finns det någon solidaritet bland journalister för att hindra denna utveckling, att kulturdistributörer vill mer och mer handplocka kritiker och journalister? Eller är det som handplockas så nöjda med sin konkurrensfördel att de inte vill agera och göra motstånd? Eller tycker svenska journalister att det är som det ska vara, tycker det att kultur är vinstdrivande projekt som ska få välja vem som ska bevaka dem?

Självklart är det inget att säga om att den som distribuerar kultur vill ha viss kontroll på vem som bjuds in. Men redaktioner borde inte bedömas efter om de har prenumeranter eller intäkter genom vår skattsedel. Är det en journalistisk redaktion med ansvarig utgivare, hyggligt många läsare/målgrupp med medlemmar i Svenska Journalistförbundet och eventuellt Svenska teaterkritikers förening eller filmkritikernas förening – då borde de räcka för att kunna bevaka kultur.

Scenkonstgalan i Göteborg – bubblande hyllning i lusten och kampens tecken.

20 februari, 2019 by Mats Hallberg

Scenkonstgalan 18/2 2019

Stora Teatern Göteborg

Foton AnnaCarin Isaksson

Tror det är fjärde gången jag är med och bevakar “en kärleksförklaring till scenkonsten”, en gala som delar ut nio priser plus ett hederspris. Geografiskt indelade jurygrupper hade nominerat tre produktioner inom varje kategori, bortsett från kategorin Publikens röst. I år hade arrangörerna Scenkonstguiden förlagt evenemanget till en måndag, eftersom teatrar av hävd brukar ha spelledigt då. De allra flesta i en publik på uppskattningsvis 500 personer hade rest från olika delar av landet, för att träffa kollegor och samtidigt hoppas kunna stå på scen som vinnare. Galan stöds av bland andra Kulturrådet, Västra Götalandsregionen och Sensus. Bubblor var årets tema, vilket framgår bokstavligt av bilden ovan. Ett möjligen illavarslande meddelande kom, strax innan en yster publik styrde stegen mot efterfesten på Scandic Rubinen. Initiativtagarna Teater NU meddelade att de lämnar över stafettpinnen till någon annan. “Skeppet kommer segla i hamn i annan famn”.

Det är som med de tevesända motsvarigheterna viktigt med en duktig konferencier. Tilltänkte Robert Fux hade dubbelbokat sig och valde att prioritera Expressens kulturfest. I rollen som charmerande och ironisk vikarie glänste Nina Zanjani, med ett otal huvudroller både på Dramaten och Göteborgs Stadsteater i bagaget. (Föga förvånande har jag recenserat hennes minnesvärda prestationer åtskilliga gånger.) Varje prisutdelning blev som en ny scen med klädombyte och nytt ämne för Zanjani. När jag läser det finstilta i programmet, framgår det att hennes punchlines hade utformats av fler kreatörer. Många spetsfundigheter och kul upptåg blev det, inte minst när forna arbetskamraten Emilie Strandberg utmanade på verbal duell. Zanjani försökte dreja, fixade allsång till Oh Yoko och avrundade fint genom att sjunga Hasse & Tages Ljuva drömmar. Roligt och lite oväntat att se hur en vanligtvis tillbakadragen scen- och filmräv bjussade på sig själv.

Labyrint – Malmö Stadsteater = Årets Katharsis

Under tre timmar inklusive paus hinner mycket hända. I vad som kallades mellanakt beundrade vi Linn Holm i solouppvisning. Holm är luftakrobat och Cyr wheel-artist som jobbat mycket i Tyskland, hos Cirkus Cirkör samt med egna projekt. En sådan här manifesterande tillställning behöver livemusiker, vars uppgift bland annat är att förstärka den festliga prägeln när vinnarna avslöjas. Varje gång jag varit med har kvinnor stått för de musikaliska inslagen. Att överhuvudtaget puffa för feminism, normbrytare och kvinnliga konstnärer är kutym, ett mer eller mindre uttalat syfte. Inget undantag i år.

Fick njuta av hajpade stjärnskottet Amanda Andréas och hennes band. Hon är en jazzig vokalist, pianist och låtskrivare. Amanda som jag känner jag till från Unga Folkteatern och deras projekt RÖST arbetar på Alfons Åberg-museet. I höstas ägde releasen på debutalbumet rum på Fasching. Hon omgav sig på Stora Teatern, med etablerade instrumentalister som Finn Björnulfson (slagverk), Jenny Kristoffersson (kontrabas) och Lisen Rylander Löve (tenorsax). Blev cirka fyra låtar, till exempel första singeln Var är ni nu? , en smäktande ballad och en absurd visa jag förknippar med Lill Lindfors. Förekom inga introduktioner. Genomgående bitterljuvt sound tryfferades av några strålande solon från en saxofonist jag ofta sett i aktion. Talangen hos Andréas var uppenbar, gav mersmak. Anmärkningsvärt att Lisen Rylander hade skrivit musiken till Skirtpower, som belönades för Årets sinnesorgasm.

Bernardas hus – Teater norra = Publikens röst

Utdelarna av priset (en sten) hade uppmanats att göra en presentation eller mini-performance i samband med ceremonin. Somliga gjorde något spektakulärt medan andra var mer återhållsamma. Susanne Hägglund hade mycket spexig framtoning som narcissistisk dragartist. På spåret finalisten Eric Ericson fick förhinder, varför oannonserade ovan nämnde Emelie Strandberg gavs tillfälle att gnabbas med aftonens “programledare”. Skådespelaren som häromåret gjorde Ibsens Nora (Gizem Erdogan) på teatern vid Götaplatsen, delade ut pris till den enda belönade som inte kunde vara på plats. Dramatikern Carolina Frände fanns med på länk, eftersom hon snart har premiär i Stockholm. En prisutdelare suktade efter pris för egen del, önskade få den bekräftelsen. Han ville att teaterns skrik skulle nå utanför dess väggar. Om kategorin Katharsis gavs några vettiga tankar. Tillståndet beskrevs som en rensning: “Publiken lever igenom mig, på så vis slipper de lida” (ung. citat). Två kvinnor levererade ett politiskt statement om amnesti till ensamkommande. Några andra tyckte det var “fucking fett att teatern sprider bubblor”.

Av de nominerade uppsättningarna hade jag endast sett och recenserat två: DNA -dansa nära anhörig på Backa Teatern och All min kärlek på Teater Tamauer. Från mitt västsvenska perspektiv stöttade jag filmaktuella Tofta Teater med säte utanför Kungälv, en grupp jag råkade i samspråk med på efterfesten. I kategorin Årets sinnesorgasm fick de tre kandidaterna mycket jubel när motiveringarna lästes upp. Här fanns det mest supportrar! En av de få männen som prisades uppmärksammade nöjt, det faktum att norra Sverige var rikligt representerat.

Hederspriset brukar benämnas överraskningspriset. Det delas ut av galageneralen Matilda Johansson från Scenkonstguiden. Stolt mottagare blev Martha Vestin, vars karriär började på Atelierteatern i Göteborg redan 1963. I motiveringen framgår att hon skrivit bok om regi som studerats ingående av många, att hon drivit sommarteater i Krapperup (norra Skåne) i ett par decennier samt att hon utvecklat vandringsteatern. I sitt tacktal sa Vestin att hon var förtjust i att de som förflyttar gränser har premierats. Vidare att den scenkonst som utmanar är hotad, i ett samhälle som föredrar det trygga.

PRISTAGARE:

Årets magi: Dissekering av ett snöfall – Norrbottensteatern

Årets Spot On: Mödrars manifest – Konstgruppen Ful

Årets Katharsis; Labyrint – Malmö Stadsteater

Årets brott; Fem musor – Potato Potato

Årets sinnesorgasm: Skirtpower – danskompaniet Spinn

Publikens röst: Bernardas hus – Teater norra

Årets Slow Food: Lule Stassteater

Årets politiska: Carolina Frände -för Krilon och Laramie project

Årets formförnyare: The most human – Robert Jonsson

Hederspris: Marta Vestin

obs för juryns motiveringar och förklaringar till varje kategori rekommenderas www.scenkonstguiden.se

Krönika: Melodifestivalen – Sveriges största barnprogram

3 februari, 2019 by Gustav Krantz

Mellon. Ordet som är en del av det svenska språkets förfall, om man får tro Björn Ranelid i en krönika från 2017. Mellon är också kodordet för att Morias portar ska öppna sig i Sagan om Ringen. Den djupaste och mörkaste grottan i hela Midgård. Och det är väl här någonstans man som tittare känner att man hamnat. Moria har invaderats av tusentals (miljontals?) orcher, vilka i SVT skulle motsvaras av den hysteriskt ballongviftande publiken. Chefen för det hela, Björkman, symboliseras i Moria givetvis av en Balrog.

Jag har funderat över hur låtvalet går till. Björkman verkar ha vetorätt och helt enkelt välja ut de låtar han tror kommer dra flest tittare. “Alla ingredienser finns”, säger han om årets startfält. Nu har det i och för sig bara gått en deltävling, men den viktigaste ingrediensen är som alltid Thomas G-son. Han är saltet på mellomyspopcornen. I första deltävlingen har han skrivit fler än hälften av bidragen, och det är ju en starkt bidragande orsak till att alla låtar låter likadant, förutom en eller två, som förvisso åker ut direkt, kanske just för att de skiljer ut sig. Det ligger något bekant i nästan alla låtar: “var har jag hört den här låten förut?”. Svaret är förra året, när G-son skrev en nästan likadan låt till en annan artist. Min sambo, som har ett mycket bättre musiköra än jag, lyckades sjunga med i verser som hon aldrig tidigare hört. Rimmen och texterna är så pass väntade:

Gave you my heart
Can’t believe you just tore it apart

Som alltid när en tv-produktion lider av dåligt manus vet man inte om det är det dåliga manuset eller programledarnas dåliga framförande av manuset som är värst. I det här fallet verkar det vara en olycklig kombination. Den komiska tajmingen som åtminstone borde finnas hos två av programledarna, nämligen komikerna Kodjo och Marika, är helt off. Inget skämt sitter där det ska. Tittarna får se ytterligare en repetition så man förstår ungefär hur skämtet skulle ha levererats om det gjorts på ett bra sätt. De fyra (varför är de så många?) behöver nog ett par veckor för att hitta tajmingen och samarbetet.

Melodifestivalen är Sveriges största underhållningsprogram, något produktionen inte glömmer att påpeka. I inledningssketchen går de fyra programledarna i ett tomt Globen när en förvrängd speakerröst plötsligt annonserar att de blivit utvalda att leda Melodifestivalen. Utvalda. Det är en ära att leda Sveriges största underhållningsprogram. Det är snäppet under julvärdskapet, och snäppet över Musikhjälpen. Programledarna är några som måste annonseras. Hur som helst protesterar Kodjo över det märkliga sättet de får jobbet på. Medan han gör detta har de övriga tre redan hunnit byta om till en fånig dräkt (?) och står redo utanför husbilen som ska dem runt i landet. Kodjo är årets Kvinnaböske. Den lite vilsne karaktären, han som inte riktigt förstår. Det tar dock bara ett par sekunder innan han också hunnit byta om.

Kanske vore det på sin plats att byta etikett på Melodifestivalen: Sveriges största barnprogram. Det är mer ärligt och kraven skulle sänkas. Barnen har säkert roligt. Vi vuxna befinner oss hellre i Moria.

Skaplig standard och frikostig budget – Krönika om P3 Guld 2019

21 januari, 2019 by Mats Hallberg

För tredje året i rad tog jag chansen att bevaka P3 Guld, vilket innebär att jag varit med de gånger evenemanget förlagts till Partille arena. Om ni anser att jag med mina 60 år är för gammal och dessutom oinitierad, kan sägas till mitt försvar att det fanns åtminstone en äldre kollega. Sedan är det förvisso sant att jag har dålig koll, även om jag fortfarande älskar musik. När den för mig totalt okände Fricky höll tacktal inkluderade han Cleo. Kan som kuriosa upplysa om att jag intervjuat henne backstage.

Finns mycket att spekulera om så här dygnet efter, flera relevanta frågeställningar att fundera på. Hur många ser på galan? När jag frågade yngre personer på min stora arbetsplats, var jakande svar extremt sällsynta. Vidare är det intressant att få reda på vad kalaset kostade. Tänker på alla som jobbade med galan, jämte alla som förekom framför kamerorna. Ett tredje spörsmål att fokusera på, är hur mycket medverkan på galan, antingen genom uppträdande eller via mottagande av pris, betyder för artisternas karriär och ekonomi? Som ni märkte var omåttligt populära Hov1 frånvarande, liksom Robyn.

Seinabo Sey -foto Mattias Ahlm

Det är ett välregisserat arrangemang, alltifrån busstransporten tur och retur till efterfesten på Park och däremellan det minutiösa körschemat för tevesändningen. På bussen till Partille satt jag bredvid en kvinna som var inbjuden som artist, okänd för mig. Hon heter Monika Mäk och tillhörde de som plåtades på röda mattan. Ville vara framme i god tid för att hinna höra på Hanna Järver, en nominerad artist som framträdde på förfesten. Hade inte perfekt tajming, vilket medförde att jag bara hörde 6-7 minuter av hennes korta set. Hon hade fyra snubbar i sitt band, spelade hårdför, larmig pop i en singer-song writer tradition med svenska texter. Att låta öronen ta emot deras distade sound uppluckrat av drömsk electronica gav definitivt mersmak. Såg också slutet på en kort akt med hiphop. Z.E (en av galans vinnare) var otroligt duktig på att rimma till feta beats. Om denne macho rappare/ spoken word artist håller i längden går inte att uttala sig om. Att unga lyssnare bedömt att han är begåvad nog, är förvisso ett faktum.

Minnesgoda tittare märkte att man ändrat på scenografin. I år fanns ingen publik på parkett, bortsett från när Benjamin Ingrosso avslutade hela tillställningen. Istället ju en mängd boxar att laborera med, uppepå dessa agerade dansare och körsångare tog i. En annan nyhet var hur och var artisterna hade placerats. Det var utsålt, men inte riktigt fullsatt. Som vanligt brydde sig inte publiken om att inta sina platser i tid. Beträffande de speedade programledarna inställer sig två spörsmål. Exakt hur stor dos trams parat med narcissism borde de få ägna sig åt? Och kan Marcus Berggren komma undan med vilka påhopp som helst, genom att hänvisa till satirens ramverk och ansvarig utgivare? Tål att tänka på! När det gäller musikskaparnas framförande av sin musik, kan varje liveakt liknas vid ett statement, något som skulle förmedlas. Ibland krystat som i fallet med tennismatchen herre mot dam, ibland välfunnet som paraden av lättklädda kvinnor med skiftande kroppar i mångkulturens tecken.

När jag lämnade efterfesten frågade jag den legendariske programledaren Mats Nileskär ( Soul Corner) – som trevligt nog kände igen mig – om årets upplaga var bra. JA, blev hans entydiga svar. Duetten Miriam Bryant gjorde med Markus Krunegård och band i en byggbarack(?) tillhör inte hennes främsta alster, vilket jag kom fram till redan när jag recenserade på WOW. Programmakarna ska harangeras för den finstämda, fylliga hyllningen till tragiskt bortgångne Tim Bergling (Avicii). Då kunde publikens sorg förnimmas, vår tids motsvarighet till stearinljus skådades på läktarna. En omständighet som ibland fallerade var tyvärr ljudkvaliteten. Utgår från att teknisk personal åtgärdade, så att de som hörde sändningen slapp ta del av missförhållandet.. Min tinnitus är ett tillräckligt problem ändå.

Norlie & KKV med Estrad – foto Mattias Ahlm

Vad har rent musikaliskt fastnat hos mig? Jo i viss mån Seinabo Sey med eleganten Martin Hederos på elpiano och en stråkensemble som täckte in både diskant och bas. Tveksam till om låten blir en stor hit, fast rösten gjort henne till odiskutabel soulstjärna. Associerar till storheter som Anita Baker och Angie Stone. Upptäckte Little Dragon vars sångerska sympatiskt nog introducerade bandmedlemmarna (trummisen Erik Bodin har jag hört live i annat betydligt mindre sammanhang). Trots eländigt ljud, registrerade jag ett rytmiskt tunggung i halvsnabb takt vars sound lät osvenskt. Snygg soulfunk helt enkelt! Nutida r& b med hiphop-element som jag föll pladask för, serverades av en stolt Mwuana, vinnare ifjol. Hög klass på hans medryckande sing back-framförande med fräcka samplingar. Tredje positiva överraskningen kom från nästan fånigt tuffa Viagra Boys. Härligt kompromisslös mix av grunge, punk och heavy metal med vokalist influerad av Henry Rollins. Hårt och samtidigt melodiskt, vilket gjorde att jag fick blodad tand.

Miriam Bryant/ Markus Krunegård – foto Mattias Ahlm / Sveriges radio

Inget anmärkningsvärt att rapportera från efterfesten. Folk minglade och trivdes. Fanns inga utannonserade uppträdanden i år, lyckades ändå snappa upp ett kul, kort vokalt techno-set. Jag kände igen ytterst få: hejade på en cellist från Göteborgs symfoniker, gitarristen Anders “Agge” Augustsson och en man från Jazzradion. Innan jag sätter punkt lovade jag att ha med några repliker från segraren i kategorin årets pop. På Park uppstod tillfälle att fråga höggravida Linnea Henriksson om hon kom ihåg att vi sågs i Halmstad (Jazzriksdag) i våras och om fått veta i förväg att hon skulle få pris. Linnea sa att hon visste att hon har många fans, men blev ändå glatt förvånad över att tilldelas priset. Med tanke på sin kropps tillstånd var hon på väg att lämna. Glömde både att fråga om gjorda erfarenheter av Så mycket bättre och berömma för hennes förmåga att tolka jazzstandards.

Krönikor

Footer

Om oss