uppdrag granskning

Att älska en människa av samma kön som sig själv är fortfarande förbjudet i en del länder. Det är fruktansvärt att tänka på hur homosexuella kan behandlas som om det är något fel på dem eller att de skulle en sjukdom. Inte minst många religiösa samfund har varit uteslutande gentemot homo- och bisexualitet och har fördömt det. Jag är glad över att själv tillhöra Svenska kyrkan där homosexuella par är välkomna och där ingen åtskillnad görs mellan människor.

Eller så ska det vara i alla fall. Men det finns några mörka krafter kvar ute i skrymslen i landet, präster som fortfarande kan tänka sig att försöka bota homosexualitet med bön. Uppdrag granskning har nu tagit till storsläggan för att försöka avslöja dessa präster. Det är bara det att det kräver inget större grävande för att veta var de ska leta. Eftersom Svenska kyrkan idag välsignar samkönade par likaväl som heterosexuella par måste den som vill ”avslöja” homofobin gå till ytterlighetsgrupper som Frimodig kyrka. Det är inte särskilt överraskande. Det är illa att det finns sådana grupper men det är faktiskt positivt att Uppdrag granskning inte hittade särskilt många homofobiska präster.

Frimodig kyrka är en av de mest konservativa nomineringsgrupperna inom Svenska kyrkan, med representation i kyrkans högsta beslutande församling: Kyrkomötet. Och det finns fortfarande präster som verkar mot vad de ser som något man ”skulle vilja bli fri ifrån”.

– Helt klart är det ju så att den friskförklaring av homosexuella som kom i olika delar västvärlden på 70-talet. Den har inte accepterats av alla. Men de får ju jobba i det fördolda, säger Lars Gårdfeldt i programmet.

Lars Gårdfeldt är präst i Svenska kyrkan och själv homosexuell.

Uppdrag granskning försökte få fler präster att ”avslöja sig” – men lyckades, vad jag förstått, bara få sex präster att ens försöka be tillsammans med Uppdrag gransknings reporter som låtsades vara homosexuell och spelade att han led av detta.

Uppdrag gransknings hemsida:
Flera präster i Svenska kyrkan erbjuder förbön för att ”korrigera” homosexuella ”lustar”, visar Uppdrag gransknings arbete med dold kamera.

Varför inte hellre gå på samfund där det homofobin fortfarande är utbredd? Nu bevisar Uppdrag granskning egentligen ingenting. De tar lättaste vägen. De har bara lyckats få oerhört få präster att säga något negativt och det flera av dessa präster säger går dessutom att se på flera sätt. Den hemlige journalisten som kommer med dold kamera och låtsas vara homosexuell och säger sig må dåligt av det. Att präster då kan tänka sig att be med och för honom är inte så konstigt. En präst ska väl lyssna på vad människor säger och ska be för dem? Fast å andra sidan kunde prästen förstås varit tydligt med att förklara att i guds ögon är alla lika värda. Fast det vet vi ju inte om prästen försökte säga, för vi har bara den del av inspelningen som bekräftar det reportern ville få fram.

Det är förstås oerhört sorgligt att inse att så som Uppdrag gransknings reporter blev bemött med förbön idag var mycket vanligt för tjugo år sedan, förmodligen. Vad många människor som bemötts fel och som mått dåligt för att deras sexualitet inte accepterats genom tiderna. Det är skrämmande, sorgligt och bedrövligt.

Jag tycker dock det skulle göra mer nytta om diskussionen tog upp alla de samfund där homosexualitet fortfarande klassas som synd och/eller sjukdom. På något sätt är det ändå som att Uppdrag granskning slår knock på sig själv nu. De bevisar egentligen ingenting som vi redan vet, att i några hörn av Svenska kyrkan finns mörkerkrafter kvar. Fast å andra sidan kanske det sätter fart på diskussionen och debatten och kanske dessa präster tar konsekvensen av sin ståndpunkt och går över till ett samfund som är homofobiskt.

Men visst är det skrämmande att det i kärlekens namn finns kyrkor som inte ser att största av allt är kärleken.