• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturhuset stadsteatern

Dansrecension: Change – för oss ut på en resa djupt in i vårt inre och långt ut i universum

22 april, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: José Figueroa

Change
Koreografi och kostym Virpi Pahkinen
Ljusdesign Tobias Hallgren
Mask Susanne von Platen
Medverkande dansare Virpi Pahkinen, Pontus Sundset Granat, Sofia Sangregorio, Vanessa Lindblom, Victor Persson och Hanna Blomqvist
Konferencier Leif Andrée
Kompositörer:
Palace Birds av Jukka Rintamäki
Ynn av Mika Takehara
Change 12:58 av Mattias Petersson
Taqsim – Trance – Blue av Kari Ikonen
Subito Infinito av Gunnar Idenstam och Jonas Sjöblom.
En samproduktion med Virpi Pahkinen Dance Company
Urpremiär på Klarascenen, Kulturhuset stadsteatern 21 april 2023

Change bjuder in till en djup meditation, nej ännu mer än en meditation: Vi förs ut på en resa långt in i vårt inre och genom tid och rum och ut i universum. Dansarnas rörelser och former de bildar av sina kroppar, musik, ljussättning och färg talar till oss på många nivåer. Dansarnas fingrar, ben och kroppar bildar mönster och figurer som samverkar med ljusets trianglar och kvadrater och musikens rytm, ibland vilsamt, ibland skorrande uppmanande.

Sex dansare, fem musikstycken och fem färger – det är utgångspunkten för denna magiska och mystiska färd till något vi inte kan nå med det logiska tänkandet. Kropparnas positioner, rörelser, ljud och ljus väcker myter som finns djupt inne i varje människa. Kanske är det Jungs kollektiva undermedvetna som släpps lös?

Ingen föreställning kommer att vara den andra lik av denna uppsättning. Koreografen Virpi Pahkinen låter slumpen avgöra genom att Leif Andrée, som är konferencier, låter personer ur publiken dra lappar ur en hatt. Lapparna bestämmer vilken ordning musikstyckena ska spelas och till vilken färgsättning. Slumpen avgör hur koreografi, musik och ljus ska kombineras. Varje dansföreställning blir helt unik.

Koreografen Virpi Pahkinen berättar i ett pressmeddelande:
– Jag repeterar ofta i tystnad och insåg när jag tog tid på styckena att de är väldigt exakta och blir lika långa varje gång, säger koreografen och dansaren Virpi Pahkinen. Då föddes idén att låta dansens tid utsättas för de två parametrarna ljus och musik utan att kärnan går förlorad. Dansen förblir kvar i sitt eget tempo, men fraseras så det passar in ännu bättre i helheten.

I premiärföreställningen blev första scenen ett solo framförd av Virpi Pahkinen till den japanske slagverkaren Mika Takehara: Ynn. Färgen för ljuset var blå. Virpi Pahkinen inleddes solot som en skarp siluett där armar och ben sakta sträcktes mot en blå rymd. Musiken talade tillsammans med rörelserna och gav en känsla av universums begynnelse återspeglad i varje nyfödd varelse.

Solot var för mig en mäktig resa genom krig och fred, genom universum som en dansare framförde. Jag tror varenda åskådare upplever de scenerna på olika sätt beroende på vem man är och vilka erfarenheter man har och vilka drömmar man har, vad man tänker på.

En av flera ingredienser i min tolkning är numerologi. Första scenen är ett solo, det andra en duett, det tredje en trio, det fjärde en kvartett och den femte en kvintett som mot slutet bildar en sextett. I numerologi är siffran 1 begynnelsen, allt, medan siffran 2 handlar om att någon möter något. En blir två, samarbete, opposition, konflikt, enighet – allt det förmedlade duetten. Trion, siffran 3, två blir tre – något utökas och det blir fördjupning av relationer men också olika idéer som spretar åt olika håll. Sedan kommer kvartetten, fyran, det stabila som mycket bygger på. Att vara en del av det stabila, precis som en bil måste ha fyra hjul, men det kan också handla om att kastas ut från det kvadratiska skyddet. Kvintetten, siffran 5, innebär en förändring av det trygga stabila, något bryter sig ut, det blir spretigare, mindre tryggt, mer fantasi och för att gjuta lugn på oron blir kvintetten mot slutet den lugnare sextetten där samarbetet förfinats.

Det finns minst lika många sätt att tolka detta mästerverk till föreställning som åskådare. Lite drygt en timme och tio minuter för ut oss på en resa långt bortom det logiska tänkandet.

Virpi Pahkinen uttrycker det så bra i pressmeddelandet:
– Jag tänker på det som ett koreografiskt spel, där precision möter osäkerhet och mystik möter matematik.

Skådespelaren Leif Andrée som presentatör av föreställningen blev ett perfekt intro. Hans skämtsamma allvar blev en perfekt kontrast till det starka känslorna som dansarna, musik och ljussättning förmedlade.

Fakta om musiken:
Musiken sträcker sig från tv-spelsmusik till intrikata slagverk och vibrerande electro, alla stycken är specialskrivna. Ljuset designas i olika färgtoner: lila, gult, blått, vitt och rosa. Det går att kombinera på 125 olika sätt.

I premiärföreställningen spelades musiken i följande ordning:
Mika Takehara: Ynn – med färgen blå
Gunnar Idenstam / Jonas Sjöblom: Subito Infinito – med färgen rosa
Jukka Rintamäki: Palace Birds – med färgen lila
Mattias Petersson: Change 12:58 – med färgen vit
Kari Ikonen: Taqsim-Trance-Blue – med färgen gul

Arkiverad under: Dans, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Danskritik, Dansrecension, Klarascenen, Kulturhuset stadsteatern, Virpi Pahkinen

Teaterkritik: Röde Orm på stadsteatern i Stockholm – en riktig skrattfest och en hyllning till fantasin

15 april, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Röde Orm
Fritt efter en roman av Frans G. Bengtsson
Regi och dramatisering Alexander Mørk-Eidem
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Jenny Ljungberg
Ljus Ellen Ruge
Mask Carina Saxenberg
Komposition, instudering Joel Sahlin
Arrangemang Joel Sahlin
Medverkande Angelika Prick, Magnus Uggla, Isabelle Kyed, Jan Mybrand, Gerhard Hoberstorfer, Shebly Niavarani, Emma Österlöf, Carlos Romero Cruz.
Premiär 14 april 2023 på Stora scenen på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm

När ett gäng bibliotekarier gestaltar vikingaberättelsen Röde Orm en sen kväll på ett stängt bibliotek blir det fars, spänning och massor av fantasi. Troligen det roligaste som går att se på en svensk teaterscen i vår. En föreställning som är en hyllning till fantasin och en uppmaning till både politiker och alla andra att låta kulturen vara fri. Släpp lös kulturarbetarna. Och för den delen släpp lös fantasin hos oss alla.

Det är som att se barn släppas lösa med sin fantasi när de leker. En papperskorg kan bli en vikingahjälm, en golvmopp kan bli långt vildvuxet hår när moppen placerar upp och ner på huvudet, en skurborste kan vara ett svärd eller en åra att ro med. På samma sätt hugger bibliotekarierna tag i vad som finns runt om dem för att kunna leka och leva sig in i berättelsen. Det blir helt fantastiskt, komiskt och engagerande.

Regissören Alexander Mørk-Eidem säger:
– Jag var besatt av Röde Orm som ung och har läst boken otaliga gånger. En oemotståndlig mix av äventyr, humor, brutalitet och kärlek. Men hur iscensätter man en gammal bok om vikingatiden i dagens Sverige? Jo, man låter ett gäng bibliotekarier tolka historien vilket jag tror blir en spännande och rolig krock.

Frans G. Bengtssons berättelse om vikingen Röde Orm kom ut 1941. Det är en äventyrsberättelse med en hel del humor om skåningen Orm Tostessons äventyr till sjöss. Alexander Mørk-Eidem har valt att låta de åtta bibliotekarierna samlas i rotundan på Stadsbiblioteket i Stockholm. En genialisk scenlösning. Alla som någon gång varit på Stadsbiblioteket i Stockholm känner igen miljön som i sig själv signalerar så mycket med alla berättelser som finns i böckerna. Det är ett universum av berättelser och världar som finns i bokhyllorna. Nu är de till stor del övertäckta av plast – en symbolisk bild av att reparation pågår, att böcker (kanske också kulturen i större delar?) är på väg in i malpåse.

Ett manus fyllt av komedi som bärs upp av en fantastisk ensemble med Angelika Prick, Magnus Uggla, Isabelle Kyed, Jan Mybrand, Gerhard Hoberstorfer, Shebly Niavarani, Emma Österlöf, Carlos Romero Cruz. Varenda en av dessa åtta är så bra. Det är ensemblen som bär föreställningen, de är de som ger liv åt den och gör att jag som publik dras in och klappar med i sånger, skrattar och bara ger mig hän och har roligt. Angelika Prick är Röde Orm men liksom de övriga växlar hon mellan olika roller och en del karaktärer gestaltas av flera skådespelare. Det blir ändå varken rörigt eller obegripligt. Att låta roller växla mellan flera skådespelare har blivit ett vanligt grepp på svenska teaterscener under senare år och jag har hört av en del teaterbesökare att de tycker att det kan försvåra upplevelsen, det kan göra det svårt att hänga med i handlingen. Men i Röde Orm på Stadsteatern i Stockholm  tror jag alla ändå hänger med för det är tydligt vilken karaktär skådespelarna gestaltar i del olika scenerna.


Carlos Romero Cruz imponerar. Ibland är han klädd som en dragqueen och kan gå på höga klackar som om han vore född på skor med klack – men han kan lika skickligt spela en sexig man med paketet i glänsande folie. Carlos Romero Cruz liksom alla skådespelarna kan spela både rå masochism och vara ljuvt kvinnliga. Föreställningen blir ett slag för allas rätt att vara både manlig och kvinnlig och slår sönder genusmurar. Angelika Prick som Röde Orm är ett genidrag. Hon utstrålar den unga pojkens längtan att bevisa sin manlighet lika väl som när berättelsen utvecklas mognar till en hövding för sitt folk. Hon kan både slåss och vara ljuvlig.

Att ha med Magnus Uggla i ensemblen är ett genidrag. Han spelar sig själv emellanåt, vilket för övrigt alla i ensemblen gör av och till. Uggla tillför sin musik och också annan musik och han är komisk i de roller han går in, speciellt den glada vikingakungen Harald Blåtand. Gerhard Hoberstorfer är makalöst pricksäker som en supermanlig viking som uppfyller alla förutfattade bilder av vikingen, förmedlade av bland annat tv-serien Viking. Shebly Niavarani, Isabelle Kyed, Jan Mybrand och Emma Österlöf imponerar också i alla sina roller.

Av och till riktas också pikar mot de politiker som inte upprätthåller armslängds avstånd till kulturen och då i synnerhet Trelleborgspolitikern Mathias Andersson som förbjöd dragqueens på sagostunder för barn. Det är förstås ett ämne värt en egen föreställning. Det finns mycket att fundera kring det där med armlängds avstånd. Räcker en armlängd? Och hur fri är kulturen egentligen? Vad får kulturen säga? Hur låst är kulturen vid sin tids uppfattningar? Hur woke är kulturen och hur tillåtet är det att inte vara woke och vad händer med den kultur som skapades i en annan tid, med andra ideal och uppfattningar? Men det är ett annat ämne som helst bör tas upp i annat format.

Alexander Mørk-Eidem satte upp Röde Orm på Dramaten 2020 för en mycket begränsad publik på grund av pandemirestriktioner. Nu tar han pjäsen till Kulturhuset Stadsteatern med uppdaterat manus samt delvis ny ensemble, scenografi och kostym. Och vill du se något som är en skrattfest, då är det Röde Orm du ska välja. En komedi som är en hyllning till fantasin.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Alexander Mørk-Eidem, Kulturhuset stadsteatern, Magnus Uggla, Röde Orm, Stadsteatern, Teaterrecension, Vikingaberättelse

De sju dödssynderna tar över Kulturhuset Stadsteatern

13 april, 2023 by Redaktionen

Illustratören Erica Jacobson har tolkat årets tema Dödssynderna i vår tid.

Årets Kulturnatt på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm är inspirerad av Dante Alighieris verk Den gudomliga komedin och de sju dödssynderna i vår tid. Vi leder Kulturnattens besökare genom Dantes klassiker på en eklektisk vandring mellan berättelsens sju avsatser, med fokus på en dödssynd per våning. Medverkar gör bland andra Robert Fux, Jonatan Unge, Jesper Roine, Tone Schunnesson, Julia Lyskova, Lisa Irenius, Athena Farrokzhad och Ida Linde.

Ett pressmeddelande berättar:

På årets Kulturnatt kommer Kulturhusets sju våningar gestaltas med en dödssynd per våning – inspirerat av Skärseldsberget i Dante Alighieris Den gudomliga komedin. På vägen upp för ”berget” får besökarna ta del av ett rikt kulturprogram med bland annat speeddejting, kasino, tango, kroki, skrivworkshop, simultanschack, tårtfrossa, fest i det glada 20-talets anda, skogsrejv, tango, och högläsning ur självhjälpsböcker, med mera. Därtill blir det kärnfulla samtal mellan forskare och profilerade paneldeltagare om dödssynderna i modern tid.

Husets ikoniska spiraltrappa, ritad av Peter Celsing, får för en kväll illustrera Skärseldsberget där besökaren tar sig mellan högmod, avund, vrede, lättja, girighet, frosseri och lust. Inom ramen för kvällens produktion invigs också en ny ljusinstallation som lyser upp vandringen.
Riksbankens Jubileumsfond och årsboxen

Årets kulturnatt på Kulturhuset Stadsteatern arrangeras i samarbete med forskningsfinansiären Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.

Varje år publicerar stiftelsen en samling essäer för att visa på bredden i dagens forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. I år är temat för texterna Dödssynderna i vår tid, och sju forskare har fördjupat sig i var sin synd.

Här skriver teologen Ola Sigurdson om avunden i en tid då vi speglar oss själva i ljuset från sociala plattformar, retorikern Maria Wolrath Söderberg om frosseriet i form av en aldrig sinande konsumtion, nationalekonomen Jesper Roine om girigheten som en möjlig väg framåt, konstvetaren Mårten Snickare om högmodet som det uttrycks i Sveriges koloniala historier och på dagens museer, sexualitetsforskaren Lotta Löfgren om kättjan och lusten i ett samhälle som gjort sex både till en vara och till ett krav, etnologen Lynn Åkesson om lättja och hur den förleder oss att sopa smuts under mattan, och sociologen Christoffer Edling om vreden och dess roll i våldsbejakande miljöer.

Datum och tid: 22 april 18:00 – 24:00

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: De sju dödssynderna, Kulturhuset stadsteatern, kulturnatt

Teaterkritik: Socialdemokraterna – The Musical – imponerande, enastående

18 mars, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Socialdemokraterna – The Musical
Av Klas Abrahamsson
Komposition & musikarrangemang Åsmund Flaten
Regi Markus Virta
Scenografi och kostym Stine Martinsen
Koreografi Roger Lybeck
Ljus Palle Palmé
Ljud Niklas Nordström
Mask Anna Jensen Arktoft
Musikaliskt ansvarig Carina E Nilsson
Medverkande Glenn Edell, James Lund, Odile Nunes, Kajsa Reingardt, Lars Göran Persson, Elisabet Carlsson, Frida Hallgren, Hani Arrabi och Anna Thiam.
Musiker Rigmor Bådal, Barbro Lindkvist, Jonas Lindholm, Viktor Sand
Premiär på Klarascenen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 17 mars 2023

Att på en och en halv timme kunna sammanfatta både vad Socialdemokraterna kommer ifrån, vart partiet är på väg, vad det har betytt och vilka utmaningar partiet det står inför och vilka styrkor som finns – det är imponerande, enastående av hela teamet bakom denna makalösa musikal. Det är lysande, ja helt enkelt en storartad musikal som vilar tryggt på nio duktiga artister och en bra orkester med låtar om boränta, populism och Tjocka Lotta tjänsteman blues. Föreställningen skildrar både Socialdemokraterna och Sverige och av och till handlar föreställningen också om politik och vad som är möjligt att göra som politiker.

Föreställningen är rolig och lustig men samtidigt skarp med berättelser om hur utsatta människor blivit ännu mer utsatta och hur klassamhället återvänt med besked och det har skett med arbetarrörelsens välsignelse. Socialdemokraterna är Sveriges största parti och har betytt oerhört mycket för vad Sverige är. Många år har partiet haft egen majoritet i riksdagen och kunnat bilda regering utan att behöva stödja sig på småpartier som Miljöpartiet, som nte ens fanns då Socialdemokraterna var som störst. Att på nittio minuter få fram så mycket är helt fenomenalt.

Föreställningen handlar inte om enskilda aktörer utan skildrar partiet som en grupp, som en rörelse. Pjäsen som är skriven av dramatikern Klas Abrahamsson skrevs för Arbeiderpartiet i Norge och hade urpremiär på Teater Ibsen i Norge 2021. Den har nu anpassats av Klas Abrahamsson till svenska förhållanden. Klas Abrahamsson berättar:
– Jag skriver det jag själv vill se. Och jag är betydligt mer intresserad av gruppdynamik och kollektiva berättelser än individuella konflikter, som dramatik ofta handlar om. Teaterchefen Maria Sid hörde av sig när vi höll på med Arbeiderpartiet – the musical i Norge och vill att vi skulle göra den även på Stadsteatern. Grundstrukturen i Socialdemokraterna är densamma men den är anpassad till svenska förhållanden. Och precis som att Ingvar – en musikalisk möbelsaga handlar om en uppblåst svensk självgodhet och vulgärkapitalism så handlar Socialdemokraterna – the musical mer om nationella stereotyper än ett enskilt politiskt parti.

Handlingen börjar med dagen efter en valförlust. Partiet har förlorat makten och nio högt uppsatta partifunktionärer samlas för att gå igenom vad som hänt. Partiet måste söka sin roll i en ny framtid, med nya utmaningar. Till vänster på scenen projiceras bilder från en powerpoint-presentation och på bordet står en vas med slokande rosor. Någon börjar sjunga ”Äntligen dags att ge opp” och en kavalkad av sång och dans startar med sånger om forna dagar och tidigare partiledare. Var det verkligen bättre på Tage Erlanders tid? Vad hade Olof Palme som gjorde honom så stor? Vad hände nu och varför röstade inte tillräckligt många på Socialdemokraterna? Är det folket som röstade fel?

Sammanträdesrummet byts efter cirka halva tiden ut till en röd trappa för artister på Socialdemokratins schlagerfestival och där framförs bland andra låten Boräntan dansar och en parafras på Nationalteaterns Bängen trålar som blivit Gängen trålar.

Premiären fick stående ovationer, mycket välförtjänst. Det är en sjusärdeles underhållande sång- och dansföreställning som under ytan ändå är allvarlig och tar upp viktiga frågor att fundera vidare på, både för socialdemokrater och alla andra i landet. Det är klart att det skulle gå att göra djupare analyser men för att vara en föreställning på nittio minuter är den imponerande heltäckande. Skulle analysen fördjupas skulle föreställningen behöva bli betydligt längre och jag är inte ens säker på att det skulle bli bättre. Denna musikal om Socialdemokratins identitetskris är också en historia om Sverige, vad Sverige varit och vart Sverige kan vara på väg. Med en fantastisk ensemble, så samkörda som om de spelat ihop jättelänge. Så bra helt enkelt och så upplyftande och hoppfullt att jag studsade i mina steg på väg hem.

Arkiverad under: Musikalrecension, Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Musikal, Scenkonst, socialdemokraterna, Teaterkritik

Teaterkritik: Sommarboken, ger kroppsliga upplevelser kring den nordiska sommarens förändringar med liv och lust

5 mars, 2023 by Lotta Altner

Foto: Sören Vilks

Sommarboken
Av Tove Jansson
Dramatisering Pipsa Lonka
Översättning av den finskspråkiga dramatiseringen Annina Enckell
Regi Jakob Höglund
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
Ljus Maria Ros
Ljud Hanna Mikander
Mask Patricia Svajger
Dramaturg Åsa Lindholm
Medverkande på scen Marika Lagercrantz (Farmor), Matilda Ragnerstam (Sophia) och Jonathan Lundberg (Pappan/ljudmakare/musiker)
Sverigepremiär den 4 mars 2023 på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm

Det är scenens stilrenhet med enkla trälådor, vit lakans himmel och svarta golv som möter dig innan föreställningen börjar. Instinktivt frågar jag mig själv, hur det kan vara möjligt att återge en känsla av sommar, värme, grönska, mjukhet och finlandssvensk idyll. Jag blir med glädje glatt överraskad, eftersom varenda trälåda ger illusioner kring blomsterlådor, rabatter, skär, hav, blommor, insekter och sommarbris. Skådespelarna är ständigt i rörelse i skilda naturskildringar och flyttar rekvisitan för skilda syften och möjligheten att skapa en ny synlig värld i sommarens augusti.

På scen ser vi denna kväll tre medverkande. Farmodern (Marika Lagercrantz) inlindar den livfulla och sårade Sophia (Matilda Ragnerstam) med lekar, upptåg och vandringar genom sensommaren. Tillsammans bearbetar de livet, framtiden, äventyr och döden. Den tredje karaktären är en ljudmakare/musiker/illustratör/frånvarande fader (Jonathan Lundberg). Tillsammans bildar dessa tre en gemensam kraft i handlingen med skilda rörelser och upptåg, där de kompletterar varandra i spegelliknande aktiviteter. När det talas om insekter hjälper exempelvis ljudmakaren till att förstärka det ljudet, vilket ger sken av att känna årstiden närmare. Kvällens vackraste illusion är när man får känslan av dykning och simning under vattenytan. Det är så oerhört naturtroget att varenda en av oss som tycker om att simma i havet, därmed innerligt längtar till sommaren och den viktlöshet och frihet havet ger. Många av alla dessa ljudeffekter kring sommarkänslor och naturkrafter, görs också med glimten i ögat och med en precision som är både humoristisk och intuitiv. Alla längtar vi därmed till en fin liten stuga vid havet. Ljuden och rörelserna är så effektiv och klockrena, att de måste ha övats in på liknande sätt som repliker lärs in i skådespel.

Föreställningen har dock genomgående ett liknande tempo från början till slut. Inledningsvis är det mycket behagligt och meditativ, som att sitta på en brygga och hör vågorna slå. Men eftersom föreställningen är 2 timmar och 20 minuter lång (inklusive 20 min paus) hade takten behövt vara mer varierande för att vidhålla mystiken. Jag blir med tiden avtrubbad och kan inte vidhålla min nyfikenhet. Man hade också kunnat göra speltiden kortare om man hade velat behålla innehållets sävlighet. Dock tror jag mer på ökat tempo i andra delen av föreställningen i kombination med överraskande dramatik.

Det är klockrent att ge Marika Lagercrantz rollen som den goa farmodern, där hela hennes kroppshållning, framtoning och mildhet är en klar kopia av den Tove Jansson man oftast sett. I rollkaraktären Sophia ser jag klara likheter med den Lilla My jag väl känner till (en av Janssons mest omtalade karaktär i böckerna om Mumintrollet). Det är också mycket lugnande och härligt att se hur farmor och Sophia samspråkar, busar, skojar, blir osams och blir vänner igen. Deras relation är så etablerad att den tål att inte varje dag är en dans på rosor. Sophias stora och frågvisa frågor om livet (ex. Vad händer om en sjöman dör på land?) är så klurigt härliga att man själv måste tänka till varje gång. Hon ställer de frågor som enbart en sälle med fantasi och nyfikenhet ställer. Farmodern svarar aldrig med självklarheter utan med eftertänksamhet som snarare ger fler frågor än lättsamma svar (”…att tåla livet i yttersta skär.”) och menar att livet kan vara svårt, men att man också kan bli förvånad över vad man kan lära sig att klara av. Det ger oss hopp kring att farmodern ska våga få lov att dö, när Sophia kommer att våga leva igen. De möts någonstans i mitten och kommer sedan att gå hand i hand fram till den stund då de får lov att gå skilda vägar. Det är vackert.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Teaterkritik, Teaterrecension

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 10
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Recension av tv-serie: Fubar – överraskande lyckad blandning av komedi och actionfylld agent-serie

Fubar Betyg 3 Premiär på Netflix 25 maj … Läs mer om Recension av tv-serie: Fubar – överraskande lyckad blandning av komedi och actionfylld agent-serie

Filmrecension: Natten till den 12:e

Natten till den 12:e Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Natten till den 12:e

Filmrecension: Den lilla sjöjungfrun – praktfull, storslagen, hänförande

Den lilla sjöjungfrun Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Den lilla sjöjungfrun – praktfull, storslagen, hänförande

100 Years of Warner Bros. – Dokumentären har premiär den 25 maj

Med anledning av Warner Bros. … Läs mer om 100 Years of Warner Bros. – Dokumentären har premiär den 25 maj

Isabelle Huppert gästspelar som Maria Stuart på Bergmanfestivalen

Inom ramen för Bergmanfestivalen gästas … Läs mer om Isabelle Huppert gästspelar som Maria Stuart på Bergmanfestivalen

Filmrecension: BlackBerry – underbar nostalgi och nittiotalets hajp

BlackBerry Betyg 4 Svensk biopremiär 16 … Läs mer om Filmrecension: BlackBerry – underbar nostalgi och nittiotalets hajp

Recension av tv-serie: Royalteen: Prinsessan Margrethe

Royalteen: Prinsessan Margrethe Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Royalteen: Prinsessan Margrethe

Filmrecension: Fader och soldat

Fader och soldat Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Fader och soldat

I september komer biografin Elon Musk

Fri Tanke ger ut biografin Elon Musk av … Läs mer om I september komer biografin Elon Musk

Tredje säsongen av Ture Sventon kommer i vinter

Nästa vinter kommer den tredje säsongen … Läs mer om Tredje säsongen av Ture Sventon kommer i vinter

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in