Kulturhuset stadsteatern

Pia Johansson och Dan Ekborg återförenas i musikalen Spelman på taket hösten 2019

28 november, 2018 by Redaktionen

Med en serie oförglömliga uppsättningar på Stockholms stadsteater 2005-2013 skrev Dan Ekborg och Pia Johansson in sig i svensk teaterhistoria som ett av landets absoluta radarpar. Nu är det officiellt att de återförenas i Kulturhuset Stadsteaterns stora musikalsatsning hösten 2019 – Spelman på taket på Dansens Hus.

Ett pressmeddelande berättar:
– Jag har sökt efter möjligheten att få para ihop detta legendariska radarpar på nytt! Det som Dan och Pia gjorde tillsammans i fem uppsättningar på Stockholms stadsteater träffade alltid rakt i hjärtat. 2019 får vi äntligen se dem tillsammans igen, när denna fantastiska musikal, Spelman på taket, får premiär. Och på en legendarisk stadsteaterscen dessutom, säger Anna Takanen, Teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Spelman på taket får premiär 24 augusti 2019 på Dansens Hus – en av de spelplatser som Kulturhuset Stadsteatern flyttar till under renoveringen av teater- och kulturhuset vid Sergels torg. När Stockholms stadsteater invigdes med pompa och ståt 1960 var det på Folkets Hus vid Norra Bantorget på Wallingatan, nuvarande Dansens Hus. Spelman på taket kommer att regisseras av Ronny Danielsson som har satt upp en lång rad musikaler på Kulturhuset Stadsteatern med stor framgång. I rollerna som Tevye och Golde ser vi alltså Dan Ekborg och Pia Johansson. Senast de spelade mot varandra var 2013 i teaterversionen av Woody Allens film En midsommarnatts sexkomedi: ”Dan Ekborg och Pia Johansson överglänser Woody Allen och Mia Farrow”, skrev Aftonbladet då, och i DN kunde man läsa: ”Dan Ekborg och Pia Johansson som efter flera lyckade samarbeten har blivit Stadsteaterns svar på Ginger och Fred passar replikerna mellan sig som vore de tennisbollar, minst lika lekfullt och bitskt som i ”Vem är rädd för Virginia Woolf”.

Allra första gången de arbetade tillsammans på Stadsteatern var 2005 i Lars Rudolfssons Tolvskillingsoperan, som blev en av Stadsteaterns långkörare med hela 105 utsålda föreställningar. Men det var med sina oförglömliga rolltolkningar av George och Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf? 2008 som de verkligen skrev teaterhistoria tillsammans: ”jag minns inget par som lyft en klassiker och laddat om den igen som (Sofia Jupithers) Martha och George. Pia Johansson och Dan Ekborg gör svensk teaterhistoria.” Sa man i Eldorado, Sverige Radio P2. ”Pia Johansson och Dan Ekborg åstadkommer storverk”, skrev DN.

Två år senare, 2010, gav de tillsammans ett uppseendeväckande smakprov på det kommande samarbetet, Sommarnattens leende, med en Hollywoodkyss på Guldbaggegalan: ”Att rollbesätta med Pia Johansson som den luttrade skådespelerskan Desirée Armfeldt och Dan Ekborg som den lätt uppgivna advokat Egerman, är som väntat en stjärnsmäll (och nu fick Hollywoodkyssen på Guldbaggegalan sin förklaring).” Expressen.

De har förutom ovan nämnda, även spelat mot varandra i En midsommarnattsdröm (2006, regi Alexander Mørk-Eidem).

Pia Johansson kom till Stockholms stadsteater 1985 (Sanning och konsekvens) och har medverkat i totalt 62 uppsättningar som skådespelare. Hon har även skrivit och regisserat ett antal uppsättningar.
Dan Ekborg gjorde sin första roll på Stockholms stadsteater 1978 (praktikant) då teatern låg på Wallingatan (nuvarande Dansens hus). Listan över deras oförglömliga rollprestationer även i pjäser där de inte spelat mot varandra är lång för dem båda. Här ett axplock:

Pia Johansson: Molly i I lusthuset (1988), Mrs Clackett i Rampfeber (2007), Petra von Kant i Petra Von Kants Bittra Tårar (2008), Kerstin i Lärare För Livet (2009), Narren i Trettondagsafton (2010) och Maria i Marias Testamente (2013).

Dan Ekborg: Peer Gynt (2007), Puntila/Matti (2009), högkomiker Sandon i jubileumsföreställningen Aniara (2010), Orgon i Tartuffe (2011), Dan i Next To Normal (2012), Billy Flynn i Chicago (2014) och nu senast Philip Henslowe i Shakespeare In Love som fortfarande spelar på stora scenen och som får nypremiär på dansen hus våren 2019.

Spelman på taket är en gripande, varm och humoristisk berättelse om en värld i gungning. Det är en ständigt aktuell berättelse om människans behov av traditioner för att hålla den nya tiden och andra hot mot sammanhållningen ifrån sig. Och om den unga generationens behov av att bryta med samma traditioner.

”Om jag hade pengar” sjunger den fattige mjölkbonden Tevye. Men pengar har han inga däremot fem upproriska döttrar som har egna idéer om sina liv. Till exempel vem de ska gifta sig med. Tevye och hans fru Golde älskar varandra. Rena turen eftersom ingen frågade efter deras åsikt när äktenskapsmäklerskan och deras föräldrar bestämde att det skulle bli just de två. Så har traditionen alltid sett ut bland den judiska befolkningen i deras lilla by på den ryska landsbygden. Men nu har den nya tiden även nått hit. Världen som Tevye känner den är på väg att försvinna. Och det är bara början.

SPELMAN PÅ TAKET
PREMIÄR 24 AUGUSTI 2019 DANSENS HUS
Manus: Joseph Stein
Musik: Jerry Bock
Sångtexter: Sheldon Harnick

Baserad på Sholem Aleichems berättelser
Med särskilt tillstånd av Arnold Perl
Producerad i New York av Harold Prince
Ursprunglig regi och koreografi: Jerome Robbins
Uppförs med tillåtelse av Music Theatre International (Europe)
Regi Ronny Danielsson
Koreografi Roger Lybeck
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Ljus Mikael Kratt
Mask Katrin Wahlberg

Teaterkritik: Shakespeare in Love – en helt oemotståndlig scenuppsättning, förtrollande scenmagi

26 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Shakespeare in Love
Filmmanus av Marc Norman och Tom Stoppard
Scenversion Lee Hall
Översättning Calle Norlén
Regi Ronny Danielsson
Komposition Martin Östergren och Mathias Venge
Koreografi Roger Lybeck
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Mask Katrin Wahlberg
Ljus Fredrik Jönsson
Ljud Petter Samuelsson
Svensk premiär på Kulturhuset Stadsteatern, stora scenen, 25 oktober 2018

En vacker föreställning. Det helt enkelt strålar om den. Scenografin, kostym och mask är lyser i starka färger. Musiken går inte att sitta still till. Skådespelarna är i sitt esse. Regissören Ronny Danielsson och hans team har tillsammans med ensemble skapar en helt oemotståndlig scenuppsättning av Oscarsvinnaren Shakespeare in Love. Den fick förstås kraftfulla stående ovationer på premiären. Helt välförtjänt. Det är scenmagi och förtrollande.

Teaterversionen följer filmens handling i stort sett. Året är 1593. William Shakespeare är skådespelare, pjäsförfattare och regissör men har tappat sin inspiration, han har skrivkramp. Det går går trögt och det är svårt att få ekonomin att gå ihop. Han har en vag idé om en ny pjäs – men än har han bara namnet på en rollfigur – Romeo.

Samtidigt sitter varje kväll den unga rika blivande arvtagerskan Viola De Lesseps i publiken på teatern The Rose där Shakespeares pjäser spelas. Hon kan alla repliker i Will Shakespeares pjäser utantill och hon drömmer om att själv få stå på scen, vilket är omöjligt i den tidens England då kvinnor var förbjudna att stå på scen. Alla kvinnoroller spelades av män. Dessutom har hennes pappa bestämt att hon ska giftas bort, med Lord Wessex – en adlig men urfattig fjant som behöver hennes familj pengar.

Viola kommer på hur hon ska få stå på scen. Hon klär ut sig till en ung man och beger sig till en audition för rollen som Romeo i Wills ännu ofärdiga pjäs.

Scenföreställningen är rolig, vacker och den berättar ömsint om scenkonstens villkor då – och kanske också idag där den som har pengar för att finansiera konsten också kan ställa, eller försöker ställa, krav på vad scenkonsten/kulturen ska berätta, förmedla och innehålla.

För den som kan sin Shakespeare har den många blinkningar åt både hans liv och verk, framför allt Romeo och Julia, förstås, vars scener bär också Wills och Violas kärlekshistoria. Men där finns massor av andra syftningar, på de olika kungadramerna, på Stormen, på Trettondagsafton med flera. Samtidigt behöver den som sitter i salongen som publik inte känna till något om Shakespeare och ändå få stor behållning. Det är en vacker kärleksberättelse där det bästa slutet inte alltid är att de två lever lyckliga tillsammans. Det är också en berättelse om kultur, om att skriva och skapa.

Ursprungligen är denna scenversion producerad på West End av Disney Theatrical Productions & Sonia Friedman Productions, i regi av Declan Donnellan, scenografi av Nick Ormerod, med musik av Paddy Cuneen. På Stockholms stadsteater står Ronny Danielsson för regi. Han står bakom flera av Kulturhuset Stadsteaterns stora succéer, bland annat Billy Elliot, Ronja Rövardotter, Cabaret och Hair.

Shakespeare in Love gjorde sitt segertåg som film i slutet av 1990-talet med flera Oscars.

Shakespeare in Love, ursprungligen i regi av John Madden, skriven av Marc Norman och Tom Stoppard, är en fiktiv berättelse om William Shakespeares liv. Den gestaltar en Shakespeare som kämpar med deadlines och kärlekstrubbel. Gwyneth Paltrow som gjorde rollen som Lady Viola vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll 1999. Filmen blev en internationell succé och blev nominerad till 13 Oscars och vann 7, bland annat för bästa film.

Shakespeare in Love kommer även att spela på Dansens Hus under 2019, med nypremiär 13 april.

Medverkande på scenen: Från teatervärlden
Will Shakespeare Alexander Karim
Philip Henslowe Dan Ekborg
Hugh Fennyman Christer Fant
Richard Burbage Robin Keller
Christopher”Kit”Marlowe Shebly Niavarani
Ned Alleyn Jan Mybrand
Webster Bahador Foladi
Ralph Kardo Mirza
Sam Victor Morell
Nol Anders Johannisson
Peter Magnus Borén
Robin Oskar Roslund
Adam Max Ulveson
Wabash Tim Dillman
Quickly Odile Nunes
Paulina Elsa Fryklund

Från överklassvärlden
Viola de Lesseps Sofia Ledarp
Sir Robert de Lesseps Kardo Mirza
Lady de Lesseps Odile Nunes
Lord Wessex Peter Gardiner
Amman Gunilla Röör
Elizabeth I av England Katarina Ewerlöf
Sir Edmund Tilney Lars Lind

Bakgrundskörer
Sopran Anette Belander
Alt Sanna Martin
Baryton Tomas Bergquist
Soloviolin Mirjam Charas Östergren
Swing Lars Göran Persson, Kerstin Steinbach och Tove Edfeldt

Teaterkritik: De skyddssökande – något av det bästa på en Stockholms-scen den här säsongen

19 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

De skyddssökande
Av Aischylos
Bearbetning David Greig
Regi Dritëro Kasapi
Översättning Helena Fagertun och Mirna Sakhleh
Scenografi och kostym Annika Nieminen Bromberg
Ljus Markus Granqvist
Ljud Magnus Ericsson
Mask Patricia Svajger
Premiär 18 oktober 2018 på Kulturhuset stadsteatern, Lilla scenen

En fantastisk uppsättning av den grekiska tragedin, där antiken möter nutid och allt fungerar perfekt. Berörande, går inte att värja sig. Föreställningen säger mycket om kvinnors situation i världen, om immigration och emigration, om att söka asyl, om vilka värderingar vi vill leva med, om att kunna se på sig själv med respekt – att vara människa.

Aischylos drama är 2.500 år och har något att säga människor idag fortfarande. Ja lika mycket som då det skrivs. 50 kvinnor flyr över Medelhavet i ett skepp. När de nått sitt mål – Argos i Grekland – vädjar de omedelbart till kung Pelasgos – skydda oss! De flyr undan krig, slaveri och tvångsgifte. Från män som erövrat deras hemland. Som troligen redan är på jakt efter dem. Det är en situation vi på flera sätt kan känna igen från dagens värld. Vem har inte sett bilderna på flyktingar som tar sig till Europa över Medelhavet i vingliga gummibåtar.

När Aischylos skrev denna tragedi framfördes scenkonst av en kör. Aischylos tros vara den som utvecklade dramat på scen med en skådespelare. I regi av den skotske dramatikern David Greig bibehålls formen med kör på ett smart sätt. Sju svenska skådespelare sitter vid var sitt litet bord och nio skådespelerskor från Palestina medverkar på länk och syns på en stor digital skärm. Tillsammans blir dessa svenska och palestinska skådespelare kören. Det fungerar starkt, mycket bra.

En bit in i föreställningen kommer då den enskilde skådespelaren fram, Per Sandberg, som spelar kung Pelasgos som får en svår situation att lösa. De 50 flyende, asylsökande kvinna hotas av att bli hämtade av de män som anser sig ha rätt att äga dem. För kungen och invånarna i Argos är det en skam att neka en flykting hjälp. Å andra sidan utsätts hela staden för en stor fara, staden kan bli tvungen att gå i krig för att hindra att kvinnorna blir tagna av de män som anser de vara deras egendom.

Kungen låter folket rösta. Folket måste vara enigt, menar han. Här ser vi hur Aischylos var en kämpe för demokrati, den nya formen av samhällsskikt. Regissören har valt att låta publiken agera folket och får rösta om hur de asylsökande 50 unga kvinnorna ska bemötas. Att interagera med publik kan bli krystat, men inte här. Det fungerar mycket bra. Den här uppsättningen är något av det bästa på en Stockholms-scen den här säsongen.

Medverkande:
Kirsti Stubø, Elisabet Carlsson, Eva Stenson, Angelika Prick, Leonard Terfelt, Per Sandberg, Åke Lundqvist och Annika Hallin.
Medverkar i bild från Al Harah – teatern:
Christin Hodali,Diana Swity,Faten Khoury,Hanin Tarabay,Iman Aoun,Mirna Sakhleh,Raeda Ghazaleh, Reem Talhami och Riham Isaac.

Teatervåren 2019 på Stockholms stadsteater: fantastiska väninnor, män som våldtas, teateropera 2.0, eko-thriller och en halsbrytande jungfrulek

16 oktober, 2018 by Redaktionen

Våren 2019 flyttar all teater vid Sergels torg ut till nya spelplatser runt om i Stockholm. Verksamheten kommer finnas från norr till söder, från öst till väst och mitt i city. Teatervåren gör Kulturhuset Stadsteatern i samarbete med Årsta Folkets Hus, Folkoperan, Södra Teatern, Teater Giljotin, Dansens Hus, Nationalmuseum och Stockholms konstnärliga högskola (SKH)/institutionen för scenkonst.

Ett pressmeddelande berättar om Kulturhuset stadsteaterns teatervår 2019:

Vårens stora pjässatsning är Min fantastiska väninna som för första gången sätts upp i Skandinavien, premiär 1 mars. Tillsammans med Folkoperan sätts Tolvskillingsoperan upp – folkets teater och folkets opera utlovar rännsten och enorm musikalisk skönhet. På Södra Teatern spelar Elisabet Carlsson våldtäktsman i Män kan inte våldtas, baserat på Märta Tikkanens klassiker, urpremiär 2 februari. I samarbete med Teater Giljotin sätter Kulturhuset Stadsteatern upp fyra pjäser. Projektet Stockholm berättar, där stockholmarnas egna historier berättas på scen, kommer under 2019 att utvecklas vidare och i utökad form!

– Äntligen biljettsläpp för vår spännande flyttvår! Vi kommer vara förbluffande nära vår publik på många nya fantastiska spelplatser med en fullmatad repertoar. Nyskrivet svenskt, nyskrivet europeiskt, klassiker som de är, nytolkningar av klassiker, opera och dans. Kulturhuset Stadsteatern är redo att möta nygammal publik runt om i hela Stockholm som vill ha mer drama i sina liv, säger Anna Takanen, teater- och scenkonst chef, Kulturhuset Stadsteatern.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Årsta Teater
Ferrante-febern kommer till Årsta. I vårens stora pjässatsning är det Ruth Vega Fernandez och Maja Rung som gestaltar de fantastiska väninnorna i pjäsen Min fantastiska väninna! Pjäsen sätts för första gången upp i Sverige och Skandinavien och är baserad på Elena Ferrantes fyra romaner om den mystiska, oersättliga och fantastiska kvinnliga vänskapen: Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet. Romanerna skapade den så kallade ”Ferrante-febern” över hela världen. Dramatisering April De Angelis, regi av Maria Sid, nytillträdd biträdande teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Publik- och kritikerhyllade pjäsen Bang flyttar ut till Årsta Teater och får efterlängtad nypremiär 24 januari. Regi står Frida Röhl för, efter text av Magnus Lindman och i rollen som den banbrytande reportern Barbro Alving ser vi Anna Takanen. Under hösten 2018 spelas Bang på Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg. Under våren 2019 gör Bang även gästspel på vår scen i Vällingby.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Folkoperan
Teater + opera = kärlek på största allvar! Till våren samarbetar Kulturhuset Stadsteatern med Folkoperan i Joseph Haydns odödliga körverk Skapelsen. Om jordens skapelse, Adam och Eva. I rollerna från Kulturhuset Stadsteatern ser vi bland andra Annika Hallin och Samuel Fröler, från Folkoperan, operasångarna Jesper Säll, Susanna Stern och Martin Hatlo. Premiär på Folkoperan 6 april 2019 i regi av Mellika Melouani Melani.

Till hösten 2019 når samarbetet nya höjder i den stora produktionen av Tolvskillingsoperan. Det blir rännsten, det blir musikalisk skönhet, det blir skådespelare, operasångare, burleskartister, en kör och en riktig operaorkester. Premiär 11 september. Medverkande: Fredrik Lycke, Sven Ahlström, Karolina Blixt, Maja Rung, Lennart Jähkel, Peter Gardiner, Angelika Prick, Sanna Gibbs, dansare, kör, Folkoperans orkester med flera.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Södra Teatern Män kan inte våldtas – eller? I rollen som Tova; bibliotekarien, hämnerskan, våldtäktsmannen, ser vi Elisabet Carlsson. Urpremiär den 2 februari för Män kan inte våldtas som bygger på den finlandssvenska författaren Märta Tikkanens ständigt aktuella kultroman Män kan inte våldtas. Här i dramatisering av Lo Kauppi. När romanen utgavs 1976 i Sverige blev den direkt ett viktigt inlägg i debatten för kvinnorörelsen – och är det än idag. Lo Kauppi har länge varit en viktig röst i dagens kvinnorörelse och samhällsdebatt, och undersöker ofta i sitt konstnärskap frågor som rör sexualitet kopplat till genus och feminism. Också i ensemblen ser vi Sven Ahlström, Angelika Prick, Christer Fant, Eva Stenson och Nils Wetterholm. Kulturhuset Stadsteatern <3 Dansens hus
Shakespeare in Love, som under hösten 2018 bjuder på storslagen Hollywood-romantik på Stora scenen, flyttar 2019 ut till Dansens hus med nypremiär 13 april. Regi av Ronny Danielsson som tidigare satt upp succéer som Billy Elliot och Cabaret. I huvudrollerna som de älskande tu Alexander Karim och Sofia Ledarp.

Ytterligare en stor pjässatsning får premiär på Dansens hus under 2019, men det återkommer vi till senare i december!

Kulturhuset Stadsteatern <3 Teater Giljotin
Jungfruleken är baserad på ett verkligt kriminalfall från 30-talet. Två systrar som älskar att hata sin arbetsgivare, som i sitt hat går så långt att det slutar med ond bråd död. Skriven av dramatiken Jean Genet under tiden han själv satt i fängelse. Här i en queertolkning med Robin Keller, Robert Fux och Åke Lundqvist i rollerna. Premiär 25 januari. Regi av Richard Turpin – skådespelare, regissör och en av grundarna av Teater Tribunalen.

Den 22 mars får Tiggarna urpremiär. Vad har tiggarna i vårt samhälle gjort med vår självbild? Dramatikern Mia Törnqvist undersöker vårt förhållningssätt till människor som tigger för sitt levebröd i det offentliga rummet. Annika Hallin regidebuterar! I ensemblen ser vi Andreas Kundler, Ann-Sofie Rase, Samuel Fröler och Eva Rexed.

Barnen utspelar sig i skuggan av en kärnkatastrof. En nyskriven, kritikerhyllad, brittisk eko-thriller av unga stjärndramatikern Lucy Kirkwood som innefattar både klimatångest och ett intimt triangeldrama. I rollerna ses Peter Andersson, Katarina Ewerlöf och Gunilla Röör. För regi står Stefan Metz. Skandinavienpremiär 22 februari.

#Metoo blir pjäs! Backstage fångar debatten på en teater där något har hänt i ensemblen. Inget är sig likt längre. Men vems berättelse är sann? Och hur går de vidare? Regi Kia Berglund, konstnärlig ledare på Teater Giljotin. Urpremiär 12 april, med bland andra Angelika Prick, Elisabet Carlsson och Sven Ahlström i rollerna.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Nationalmuseum
Transformationer – vi undersöker kroppsideal, porträttposer och hierarkier. Med utgångspunkt från verk ur Nationalmuseums samlingar utforskas porträtt och kroppsspråk tillsammans med museibesökarna, möten där vi med hjälp av skådespelarna Robert Fux och Ann Petrén kan bygga en interaktiv bro mellan nu och då. Transformationer är ett samarbete mellan Kulturhuset Stadsteatern och Nationalmuseum med början den 20 april 2019.

Kulturhuset Stadsteatern <3 SKH/Institutionen för scenkonst
Från november 2018 kommer Kulturhuset Stadsteatern ha ett utvecklat samarbete med SKH, institutionen för scenkonst gällande lokaler, resurser och praktikarbeten inom ett flertal av Kulturhuset Stadsteaterns produktioner. Samarbetet kommer fördjupas under våren 2019 i SKHs studenters examensproduktioner. Dessa produktioner kommer presenteras senare och produceras under våren.

Barn och ung
I Vällingby har Alexander Salzbergers nyskrivna pjäs Äkta känner äkta urpremiär 16 mars. Pjäsen handlar om Amir som är Dramatenskådespelare och publicerad författare. Amir bestämmer sig för att återvända till barndomsvännerna i Vällingby för att göra en dokumentärfilm om sin uppväxt. Vad var det som hände egentligen, då när de var femton år? Vem var äkta? Från 13 år. Regissör Olof Hanson.
I Vällingby kommer även två av Sergelsscenernas succér att gästspela våren 2019: Bang och Leif. Leif, berättelsen om Leif Andrée får nypremiär 29 januari. I rollen ser vi Leif Andrée, med på scen är även musikern Susanna Risberg. Regi Ole Anders Tandberg.

I Skärholmen fortsätter Joakim Sten och Carolina Frände sitt framgångsrika samarbete. Senast aktuella på Kulturhuset Stadsteatern med hyllade pjäsen Krilon. Våren 2019 gör de Sherlock Holmes – det vita hjärtat urpremiär den 22 februari, en pjäs inspirerad av Arthur Conan Doyles berättelser. I huvudrollen ser vi guldbaggevinnaren Maria Sundbom. Berättelsen utspelar sig i London men handlar om kolonialismens grymhet. Från 16 år. Våren 2019 flyttar Marionetteatern in i Skärholmen, först ut är Alice – baserad på Lewis Carrolls klassiker. Formatet är litet och fantasin stor. Regi av Helena Nilsson. Nypremiär i Skärholmen den 23 februari 2019.

Hösten 2018 är det sista chansen fram till återflytten 2020 att se teater på våra klassiska scener vid Sergels torg. Stora scenen, Lilla scenen, Klarascenen, Marionetteatern och Kafé Klara.
Senare i höst återkommer stadsteatern med information om var deras utställningar, konserter, litteratur- och debattsamtal tar vägen.

Teaterkritik: Underkastelse – en berörande obehaglig påminnelse om hur snabbt det jämställda samhället och kvinnors rättigheter kan försvinna

23 september, 2018 by Rosemari Södergren

Underkastelse
Av Michel Houellebecq
Översättning Kristoffer Leandoer
Dramatisering av Lucas Svensson och Emil Graffman
Regi Linus Tunström
Scenografi och kostym Annika Nieminen Bromberg
Ljus Markus Granqvist
Mask Carina Saxenberg
Kompositör och ljuddesign Annelie Nederberg
I rollen: Gerhard Hoberstorfer
Premiär 22 september 2018 på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, Lilla scenen

En stark scenföreställning om männen i den likgiltige överklassen och övre medelklassen som anpassar sig och drar nytta av alla samhällssystem, oavsett hur extrema de som tar över är sitter denna överklass av intelligentsia alltid trygg och kan dra nytta av det nya samhället. Det är en berörande obehaglig påminnelse om hur snabbt det jämställda samhället och kvinnors rättigheter kan försvinna.

Underkastelse bygger på idéromanen av Michel Houellebecq från 2015 och handlar om en Francois, fyrtioårig universitetsprofessor i litteratur i Paris, som har svårt med personliga relationer och inte klarar att binda sig vid en kvinna samtidigt som samhället håller på att förändras. Som professor på universitetet utnyttjar han sin situation och tar en ny älskarinna bland de nya studentskorna varje nytt läsår. Han är extremt ensam och likgiltig. Året är 2020 och Det muslimska brödraskapet tar sakta men bestämt över makten i Frankrike med nästintill demokratiska metoder. Det muslimska brödraskapet blir tvåa efter högerextremisterna i första omgången av presidentvalet och slår ut socialisternas kandidat. Socialisterna väljer då att hellre stödja Det muslimska brödraskapet än högerextremisterna. Vi kan se många paralleller till vad som händer i Sverige både nu efter valet och före valet.

Gerhard Hoberstorfer visar vilken enastående skådespelare han är. Underkastelse är en form av monolog, en enmansföreställning på en timme och fyrtio minuter, men det är inte en död sekund, inte en sekund som är seg, inte ens när han står helt tyst. Allt är fyllt av närvaro.

Dramat, liksom romanen, skulle lika gärna kunnat heta “Anpassning” eller “Normalisering” skriver författaren Göran Greider i programmet till denna uppsättning. Att romanen och därmed också uppsättningen i Stockholm har namnet “Underkastelse” beror väl bland annat på att ordet islam i sin grundform betyder underkastelse och lydnad.

Scenen är ett fyrkantigt utrymme med publiken placerad runt om på alla sidor. På scenen finns en säng i ena hörnet, ett skrivbord med böcker på den andra, en fåtölj i det tredje och ett litet kylskåp och mikrovågsung i det fjärde hörnet. Här rör sig universitetsprofessorn Francois och vi får följa hans reaktioner före, under och efter det muslimska maktövertagandet.

Göran Greider skriver om romanen och uppsättningen att Francois är ett tydligt anletsdrag i västvärldens ansikte och det där draget går, tyvärr att hitta i allas våra ansikten.
Detta ansiktsdrag träder fram ur den moderna värld där de gamla hederliga ideologierna, socialism, konservatism, liberalism betraktas som överspelade och mossiga. Det finns inte en enda barn i Houellebecqs roman. Det finns heller knappt en enda person som inte hör till de övre statusskikten i det franska samhället, förutom några få prostituerade som han söker upp. Det finns inga politiskt aktiva nedanför ministernivå och utanför media.

Romanen liksom uppsättningen ger en skrämmande bild av vad som kan vara på väg att hända i västvärlden idag. I Underkastelse är det en muslimsk grupp som tar över, som skickar kvinnorna till hemmen, förbjuder kvinnor att gå på universitet, lagstiftar om att kvinnor ska bära täckande kläder och ger männen rätt att gifta sig med fyra kvinnor. Allt detta sker med acceptans från de övre samhällsskikten som snabbt anpassar sig och drar nytta av det nya samhället. Det känns igen från vad som skildras i romanen och tv-serien The Handmaid’s Tale. Det spelar ingen roll om de nya som tar makten är fundamentalistiska muslimska grupper, eller fundamentalistiska kristna eller högerextrema fascister: kvinnorna drabbas alltid och ett patriarkatet tar över.

Det finns många bottnar i romanen liksom i uppsättningen. På Kulturhusets hemsida beskrivs föreställningen:
Är det en pjäs om Västerlandets undergång, inte på grund av några påstådda hot utifrån, utan till följd av sin egen livsleda och oförmåga att skapa mening? Är det kanske i själva verket en smygrasistisk pamflett dolt under några lager av ironier och dubbelironier? Är det en helt ärlig satir över en viss utdöende art av vita kränkta kulturmän? Eller bottnar allt ytterst i en smärtsam längtan efter något större än oss själva, något att uppgå i; Underkasta sig.

Det finns flera nivåer i vad som berättas och det är i hög grad också upp till betraktaren att tolka och förstå. Oavsett hur vad och en tolkar den är det utan tvekan en stark, berörande och fascinerande föreställning med Gerhard Hoberstorfer som suger in min uppmärksamhet från första stund tills slutapplåderna kommer och salongen tänds igen.

Kulturhuset stadsteatern

Footer

Om oss