Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmkritik

Filmrecension: Den lilla sjöjungfrun – praktfull, storslagen, hänförande

by

Den lilla sjöjungfrun
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 maj 2023
Åldersgräns Från 7 år
Regi Rob Marshall

En storslagen, påkostad ny version av HC Andersens saga om den lilla sjöjungfrun. Denna nya version är en mörkare version än den förra långfilmen som Disney stod bakom. Sagan om den lilla sjöjungfrun som nu är tillbaka på bio, åter i tolkning av Disney, men denna nya film har visserligen samma grundberättelse som den animerande långfilmen från 1989 men är mer otäck, mer skrämmande. Den animerade från 1989 är en söt liten film. Den nya versionen är inte animerad på samma sätt, rollerna spelas av skådespelare som fast med ny teknik har havsguden liksom sjöjungfrun Ariel och hennes systrar med digitalteknik från fenor och fiskstjärt.

Med människor i rollerna blir berättelsen mindre söt och mer verklig, vilket gör den händelserna mer skrämmande. Filmcensuren har satt en sju års-gräns på denna nya. Det är bra för små barn bör absolut ha en vuxen med sig. Dessutom är denna nya ganska lång, två timmar och femton minuter, vilket kan vara för långt för de minsta. Filmen går upp på svenska biografer både med svenskt och engelskt tal. För det minsta är nog ändå den animerade versionen från 1989 ett bättre val.

Redan i den animerade Disney-versionen 1989 förändrades HC Andersen ursprungliga saga till en snällare berättelse än originalet. HC Andersens sagor hade ofta mer mörker i sig. Precis som i den snällare versionen från 1989 kretsar berättelsen nu om den unga sjöjungfrun Ariel som drömmer om att få uppleva äventyr. Ariel är den yngsta av Kung Tritons döttrar och hon har stark egen vilja och samlar på saker hon hittar i havet. Oj vad hon längtar efter att lära sig mer om livet på land. Hon är övertygad om att människor inte alls är så farliga som hennes pappa hävdar. Samtidigt finns det en ung prins, Eric, som inte kan finna ro på land och bara vill ut på äventyr till hans. När prins Eric och hans besättning råkar ut för fruktansvärt vänder och deras skepp går under blir Eric räddad av Ariel. Och båda blir förälskade. Fast Eric vet inte vem flickan är som räddade honom och Ariel kan inte ta sig upp på land och promenera, hon har ju inga ben. Den som sett den tidigare filmen vet förstås att det finns en häxa. Ursula, som har magiska krafter och kan ge Ariel ben. Fast häxan har förstås en ful plan med det hon gör.

För mig är denna nya version verkligen praktfull, storslagen, hänförande med underbara skådespelare som Javier Bardem som havsguden Triton och sångerskan, låtskrivaren och skådespelaren Halle Bailey som Ariel och Melissa McCarthy som häxan Ursula.

Vad jag saknade är hotet mot haven. Klimatförändringarna är reella och påverkar haven på flera sätt. Jag är lite förvånad att Disney inte tagit upp den aspekten i en film som trots allt utspelas mest till havs. Denna films tema är mer ett anti-rasistiskt budskap om att olika kulturer ska kunna leva tillsammans.

Undrar hur det blir med uppföljare. Den tecknade versionen från 1989 har hittills haft två uppföljare; Den lilla sjöjungfrun II – Havets hemlighet (2000) och Den lilla sjöjungfrun – Sagan om Ariel (2008). 1992-1994 sändes dessutom den tecknade TV-serien Den lilla sjöjungfrun om sjöjungfruns liv innan händelserna i 1989 års film. Jag vet inte om jag ser fram emot uppföljare till denna version. Det är så bra och lagom som den är.

Filmrecension: BlackBerry – underbar nostalgi och nittiotalets hajp

by

BlackBerry
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 juni 2023

Det här en underbar komedi om hajpen som rådde kring Internet och mobiltelefoni i början av 1990-talet. Vi som vara med under dessa år kommer att ha hög igenkänning även om huvudpersonerna nog skildras något överdrivet. Mycket bra skildrat genom fokus på prylen Blackberrys uppgång och fall.

Åren innan Apples iPhone tog över världens mobiltelefon-marknad fanns det i framför allt USA en första slags smartphone: Blackberry. I mitt jobb på den tiden träffade jag rätt ofta amerikanska företagare och de hade alla denna hajpade pryl. I Sverige handlade det mest om frågan om man föredrog mobiltelefon från Nokia eller Ericsson.

BlackBerry var en av de första som lyckades kombinera en telefon med att kunna skicka både e-post och SMS. Samtidigt var den också en kalender, tror jag. Den var rätt stor, i jämförelse med iPhone, som kom några år senare. BlackBerry hade, liksom alla mobiltelefon då, en litet tangentbord. IPhone var banbrytande med att tangentbordet kommer fram då man börjar skriva.

Skildringen av hur det tekniska underbarnet Mike Lazaridis hade en vision om denna smartphone men inte alls hade förmåga att sälja in idén till någon riskkapitalist som var beredd att satsa på att utveckla den är en av många berättelser från den tiden. Det är lite skrämmande att tänka på att det säkert finns många fantastiska prylar som aldrig fått chansen att utvecklas. När Mike möter den iskalla försäljaren Jim Ballsillie sätter allt fart. BlackBerry kommer till världen och både Mike, Jim och Mikes vapendragare Doug blir stenrika.

Det fanns många olika prylar eller Internet-fenomen som var hajpade, liksom BlackBerry, men som också dog snabbt när hajpen mynnade ut. Denna film får mig att bli lite nostalgisk och minnas annat från den tiden och åren där omkring. Microsoft hade en chatt där man kunde chatta med människor från hela världen där man promenerade omkring som en seriefigur. Jag minns Orkut, en slags Google-föregångare till Facebook, fast mycket sämre. Orkut togs över av brasilianska användare som skrev på portugisiska och gjorde det omöjligt att föra diskussioner på engelska. Ja alla som var med under den tiden har sett Internetstjärnor komma och gå. I Sverige minns nog många den hajpade Lunarstorm som var ett krypin för unga men som sedan blev så kommersialiserad av olika företag och organisationer som byggde krypin där för att nå ungdomar. En av styrkorna för denna film är att den får mig att minnas mycket från den tiden.

Filmskaparen har valt att göra den mer lättsam, komisk med något överdrivna karaktärer, speciellt Doug skildras som rätt korkad. Men jag tycker att det kan vara bra, för då ser jag den inte som den absoluta sanningen utan som en dramatiserad komisk version av händelserna.

Vad som gjorde att BlackBerry störtdök och kollapsade kan ha flera svar. Blev Jim för girig och svek företag då han försökte köpa NHL? Eller hade Mike gjort sitt när det gäller utveckling? Vad. hade hänt om BlackBerry satsat på klickbar skärm som iPhone och köpt utvecklare från Apple? Ja det kunde kanske blivit en annan utveckling. Men det var många prylar och Internet-fenomen som dog på samma sätt som BlackBerry.

Jag hade kul då jag såg filmen och den satte fart på många nostalgiska minnen. Den sänder också ut en liten varning för att bli alltför girig och att glömma sitt ansvar som företagsledare.

Filmrecension: Dalva – en ögonöppnare

by

Dalva
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 maj 2023
Regi Emmanuelle Nicot

Ordet ”omskakande” må vara ett över-använt uttryck för många filmer. Men Dalva är omskakande. Om någon film skakar om mig och får mig att känna att jag är med i händelserna, att jag känner med personerna och får nya insikter är det Dalva. Det går inte att se denna unika och lysande film utan att blir berörd på djupet.

Dalva är en tolvårig flicka som rövades bort av sin pappa som femåring och blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa ända till någon slår larm och polis griper pappan. Dalva flyttas till ett boende för barn och ungdomar som har svåra upplevelser och inte kan bo med sina föräldrar.

Det har varit några liknande tragedier där pappor gömt barn och utnyttjat dem sexuellt som uppmärksammats internationellt. Att kunna ta plats i samhället och bli en fungerande vuxen efter att som barn blivit utsatt på sådant sätt måste vara svårt. Dalva känner inte till något annat sätt att leva. Hon menar att det måste vara tillåtet för en pappa att älska sin dotter. Att älska också innebär att ha sex är det enda hon känner till.

Hon är helt oförstående till att polis hämtat henne pappa och satt honom i häkte. Hon vill inte på på något hem med andra ungdomar. Hon sticker ut bland de andra ungdomarna och barnen då hon klär sig i spetsklänning, makeup som en kvinna som vill väcka uppmärksamhet och sätter upp håret i knut med hårnålar. Hon har lärt sig att klä sig och gå sexigt av sin pappa. Det blir en total krock mellan henne och personal på boendet, psykologer, advokater och skolpersonal. Dalva begriper varför hon inte kan bo med sin pappa och varför han ska ställas inför rätta. Om någon säger att hennes pappa är pedofil slår hon till.

Regissören har tagit itu med denna skildring på ett nyanserat sätt som både signalerar medkänsla och realistiskt. Zelda Samson är imponerande i rollen som Dalva. Alexis Manenti som Jayden Dorkel, hennes kontaktman på boendet är perfekt: ärlig, ställer upp på Dalva men är tydlig och rak.

Denna film är bland det bästa jag sett på länge och det gör vad kultur gör när den fungerar som bäst: öppnar våra ögon och låter oss se in i andras liv och upplevelser, låter oss förstå och känna med.

Filmen Dalva är trefaldigt prisbelönad i Cannes och globalt i Hongkong, Kairo och São Paulo. Vinnare av publikpriset i Rotterdam.

Filmrecension: Strangeness – en omsorgsfull blandning av fars, realism, poesi och teater

by

Foto: Lia Pasqualino

Strangeness
Betyg 5
Visas på den italienska filmfestivalen Cinema Made in Italy 9 maj 2023
Regi Roberto Andò

En film om hur pjäsen Sex roller söker en författare av Luigi Pirandello växte fram. Med vackert utmejslade bilder ger Strangeness djupdykning i frågor kring vad teater är, vad en berättelse är. Den låter oss fundera kring vad det är att författa, att skriva och att spela upp en pjäs. Det är också en berättelse om att ny mark bara röjs av den som vågar tänka utanför den förbestämda allmänna boxen. Bara den som vågar fundera ett steg till kan skapa nytt – och samtidigt finns det väl ingen som skrämmer medelmåttorna så mycket som någon som vågar spränga gränser och göra något på annat sätt än det brukar göras.

Foto Lia Pasqualino

Luigi Pirandello, född 28 juni 1867 i Agrigento på Sicilien, var en italiensk dramatiker, romanförfattare, poet och novellförfattare. Han anses som en av mellankrigstidens – enligt vissa hela 1900-talets – mest betydande dramatiker och belönades 1934 med Nobelpriset i litteratur.

Pirandellos mest betydande verk är nog Sex roller söker en författare som sattes upp för första gången på Teatro Valle i Rom. Under premiären blev det tumult och bråk, många i publiken blev arga för att pjäsen gick utanför de ramar som publiken ansåg en pjäs skulle befinna sig inom. I pjäsen låter Pirandello sex roller komma upp på scen och be en författare att få en plats i en pjäs. Men utanför Rom och Italien blev pjäsen snabbt hyllad och tog plats bland de mest kända verken. 1934 fick Pirandello dessutom Nobelpriset i litteratur.

Denna film berättar om ett möte mellan Pirandello och två begravningsentreprenör i en mindre stad. Pirandello reser till staden för att ta hand om begravningen av sin barndoms nanny, den barnsköterska som var hans viktigaste vuxna kontakt som barn. I den lilla landsortsstaden möter Pirandello två begravningsentreprenörer som på sin fritid håller på med amatörteater, en av dem skriver för teatern och den andre är skådespelare. Pirandello som är inne i en kreativ fas hittar tillbaka till glädjen att skriva genom mötet med teatergruppen. Amatörerna vill mycket men har, förstås, inte den kvalitet som de skådespelare Pirandello möter i Rom. Men vad Pirandello möter är teaterglädje men framför upptäcker han en närhet mellan publik och scen som får honom att utforska teaterns uttrycksmöjligheter.

Om pjäser Sex roller söker en författare, väl formulerat i Wikipedia:
Historien är ett metadrama omkring sex roller som saknar pjäs att få leva i, en berättelse som i sig gömmer ett familjedrama. Ämnet för pjäsen är konstens relation till livet, liksom mekanismerna bakom det kreativa skapandet.
Pirandellos pjäs har bidragit till att förändra den moderna teatern, genom sina tydliga referenser till teaterillusionen – det faktum att skådespelet och publiken befinner sig i samma fysiska rum (se den fjärde väggen) – och demonteringen av skådespelets realism.

Strangeness är en djup berättelse, en omsorgsfull blandning av komedi, fars, realism, poesi och teater som väcker många tankar och den är fylld av in i minsta detalj snyggt uthamrade bilder. Ett enastående foto. Den visas på den italienska filmfestivalen Cinema Made in Italy den 9 maj men jag hoppas verkligen att den går upp på svenska biografer utöver det. I Italien är filmen är nominerad till hela 14 David di Donatello-priser.

Det är en film som är ett måste att se för alla som är intresserade av teater och litteratur. En strålande film som du inte vill missa om du är intresserad av teater och av berättandets konst.

Filmrecension: The Great Silence – stark och berörande och trovärdig

by

The Great Silence
Betyg 4
Premiär för digitalköp den 3 april 2023 och digital hyra den 17 april
Regi Katrine Brocks

I lugn takt närmar vi oss svåra frågor om skuld och förlåtelse, om lögn och sanning. En film som tar upp frågor om religionens eller andlighetens innersta väsen eller mening. Om att hänge sig åt en religion eller ideologi inte är värd någonting om engagemanget inte medför omsorg och medkänsla för människor som behöver oss.

Alma (spelas av Kristine Kujath Thorp från Ninjababy) är en ung kvinna som är novis på ett kloster för nunnor i Danmark. Hon ska snart avlägga sina löften för att bli nunna efter prövotiden. Då dyker hennes äldre bror Erik upp (spelas av Elliott Crosset Hove). Erik har nyligen kommit ut från rehab då han har svåra alkoholproblem. Han vill ha sin del av arvet från deras far. Alma ärvde allt och har skänkt hela summan till klostret.

Egentligen handlar Eriks kontaktförsök med Alma om något annat än arvet. Det finns en händelse i det förflutna, något tragiskt som inträffat för många år sedan och som båda bär med sig inom sig och som påverkar deras liv.

Kristine Kujath Thorp spelar så bra. I första delen av filmen utstrålar hon den självgodhet som inte så sällan återfinns hos människor som hängivet följer någon religion eller ideologi. Men bakom den fernissade ytan ser vi spår av den ångest som bubblar och vill komma fram. De kval och den sanning hon gör allt för att dölja, både för sig själv och omgivningen.

Det är många duktiga skådespelare i rollerna och inget eller ingen är bara svart eller vitt, ingen är ängel eller djävul – alla är mänskliga på gott och ont. Det är välgjort och trovärdigt. Debutanten Katrine Brocks som har regisserat detta drama vill jag se mer filmer av.

Det är en stark och berörande film men den är inte något för den som vill att berättelsen ska springa fram i galopp. Den tar sin tid och låter oss förstå på flera nivåer. För att ta till sig filmen behöver man inte vara intresserad av religion. Sättet att hantera situationer och livet återfinns i många andra sammanhang. Samtidigt är det en engagerande film för den som är intresserad av religion eller andligt sökande.