• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Gräshoppans år av Terry Hayes – spännande, engagerande och går inte att slita sig från

2 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

Gräshoppans år
Författare Terry Hayes
Utgivningsdatum 2024-08-13
Förlag Bazar Förlag
Översättare Öyvind Vågen
Originaltitel The Year of the Locust
ISBN 9789180067522

En thriller på 754 sidor som bara inte går att slita sig ifrån. Den är spännande och väldigt smart berättat. Helt fantastisk. Jag är säker på att denna agent-thriller kommer att bli en tv-serie. Att göra en film på den skulle vara att fuska bort de kluriga och överraskande vändningarna i berättelsen. Så bra skrivet, med sådant flyt och det märks att författaren känner till sitt område. Denna spionroman är nästan 800 sidor och det märks att författaren gjort gedigen research, både kring hur det går till bakom kulisserna i agenternas värld men också när det handlar om teknik och forskning.

Terry Hayes hade en världssuccé med sin förra spionroman, Jag är Pilgrimen. När den kom 2013 blev den en global storsäljare och såldes till 32 länder. Gräshoppans år är hans andra roman men Terry Hayes är långt ifrån nybörjare som skribent. Han är före detta journalist och manusförfattare. Han har bland annat skrivit manus till Road Warrior/Mad Max 2, Mad Max bortom Thunderdome, Lugnt vatten, Payback, From Hell och Vertikal Limit. Det märks att han kan konsten att skriva så jag som läser ser bilder inom mig.

I Gräshoppans år tar författaren med oss till skrämmande miljöer där hänsynslösa terrorister härskar. Huvudpersonen Kane är agent för CIA och är en av de bästa på att ta sig in i områden som både är förbjudna och nästan omöjliga för en utomstående att ta sig till. Bokförlaget beskriver Kane så här:
Kane är spion för CIA och har en enda uppgift: att ta sig in, göra vad som krävs och sedan ta sig ut igen – till vilket pris som helst. Han vet när han måste fly, när han måste gömma sig – och när han måste skjuta.

Vi får följa med när han tar sig in ogästvänliga områden där Iran gränsar till Afganistan och Pakistan. Det är så väl beskrivet att det känns som att jag är med där och tar mig fram med Kane i de snåriga buskagen och höga bergen där terrorister kan ligga i bakhåll. Till detta farliga område måste Kane ta sig för att träffa en man som har hemliga uppgifter om planer på ett terrordåd som ska bli ännu mer drabbande, dödligare och tragiskt än elfte september-attacken mot World Trade Center i New York.

När Kane lyckas ta sig in i området visar sig uppgiften vara om möjligt ännu svårare att genomföra och han möter också en av världens farligaste män, redo att förgöra hela västvärlden. Detta låter kanske ganska svart och vitt, som en berättelse om de godas kamp mot de onda. Men berättelsen innehåller mycket, mycket mer och för oss med på en resa inte bara till Mellanöstern och till CIAs huvudkontor i USA. Vi får följa med på en fascinerande och oerhört tankeväckande thriller om livet, om tiden, om vad som är värt att leva för. Gräshoppans år är spännande, engagerande, sätter igång många funderingar och det går inte att slita sig när jag börjar läsa. Och den har några riktigt oväntade vändningar.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Gräshoppans år, Spionroman, Spionromaner, Terry Hayes

Bokrecension: Gender queer: en ickebinär självbiografi av Maia Kobabe

25 juli, 2024 by Rosemari Södergren

Gender queer : en ickebinär självbiografi
Författare Maia Kobabe
Utgivningsdatum 2024-05-28
Förlag Cobolt Förlag
Översättare My Bergström
Originaltitel Gender Queer, a memoir
Illustratör/Fotograf Maia Kobabe
ISBN 9789180580823

En självbiografisk tecknad serie av Maia Kobabe som färglagts av Maias syster Phoebe. Maia är född 1989 och berättar i boken om sin uppväxt och hur hon hittade sin egen identitet som asexuell och queer/binär. Det är en engagerande berättelse om att söka sig själv och som jag tänker talar till de flesta, oavsett vem man är och vilken läggning man har sexuellt. Maia berättar så ärligt och sitt sökande och sina känslor. Jag önskar att det fanns en sådan bok/serie när jag var ung under 1960-talet. Jag minns när jag bodde i ett kollektiv och de två unga männen där tyckte att det var konstigt att inte vilja ha sex med många olika.

Gender Queer är en kontroversiell bok i USA, där den i flera år legat överst på listan över de mest förbjudna böckerna i amerikanska skolor och bibliotek. Det är nästan obegripligt att ett land som ska vara för yttrandefrihet och demokrati förbjuder en sådan här bok samtidigt som porr är tillåtet. Det är en mjuk berättelse om en ung människas sökande efter sin identitet i en värld där vi inte längre behöver klämma in oss i färdiga mallar. Att boken knappast kommer att vara tillåten i diktaturer som Iran och Saudiarabien är uppenbart, men hur kan ett land som vill vara en demokrati förbjuda en sådan här bok? Det är väldigt lite sex i den och de få serierutor där sex är med är vackra och sensuella och inte särskilt tydliga.

Maia definierar sig som asexuell. Inom det asexuella spektrat finns kategorin demisexuell som innebär att inte vilja ha sex med tillfälliga förbindelser. Den som är demisexuell behöver trygghet och känna samhörighet med någon för att kunna ha sex, ofta betyder det ett fast förhållande. Det är ungefär den moral som de högerkristna eller hardcore muslimer skriver under på? Fast för en demisexuell handlar det inte om moral utan en genuin och djup känsla inom sig. Är det förbjudet i USA att bara vilja ha sex med någon man har en djup och fast relation med? Hur förvirrade har inte amerikanska makthavare blivit?

Såsom varande binär har Maia funnit sig vara varken utpräglat kvinna eller man utan mer androgyn. Maia berättar finstämt och öppet om sin väg till att hitta sig själv. Jag tycker att det är en underbar bok som ger mycket åt alla läsare, både unga som söker sin identitet eller som vill förstå andra och oss som kanske inte definieras som unga och som kan få en inblick i hur andra kan känna och förstå oss själva.

Den svenska utgåvan av Gender Queer innehåller även ett förord av författaren ND Stevenson och ett efterord av Maia Kobabe som placerar in boken i dagens debatt om frågor som rör kön och identitet.

Maia Kobabe berättar om attackerna mot ”Gender Queer”. Hoppas över annonsen i början av videon.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokkritik, Bokrecension, Gender queer, Ickebinär, Maia Kobabe

Bokrecension: den mångfacetterade Djävulsboken av Asta Olivia Nordenhof

28 juni, 2024 by Anastasia Bark

Titel: Djävulsboken
Författare: Asta Olivia Nordenhof
Förlag: Norstedts
Översättning: Johanne och Khashayar Naderehvandis
Utgiven: 2024-01
ISBN: 9789113111339

Tid: lite före midnatt. Låt: Mitskis Washing Machine Heart, Should’ve been me. Sällskap: Asta Olivia Nordenhof, och djävulen. 

Djävulsboken är den andra delen i en heptalogi utifrån branden på färjan Scandinavian Star. Utan att riktigt veta vad jag gav mig in på började jag med bok två i heptalogin, utan att ha läst den första delen. Däremot har jag bestämt mig att jag ska läsa alla de andra delarna. Jag kan inte stå emot att inte läsa dem när de väl blir publicerade. Enligt Norstedts slutade den första boken med att en man vid namn T. ringer huvudpersonen Kurt och övertalar honom om att investera i ett rederi. Djävulsboken handlar på sätt och vis om denne T., men i stället för att ”gå in i hans huvud” blir T. en sorts makaber skugga som hänger i tystnad över boksidorna. Kanske är T. djävulen själv.

Djävulsboken har lite med kryssningsbåtar att göra, och ändå finns det någonting ytterst klaustrofobiskt i Asta Olivia Nordenhofs prosa, någonting som stämningstvist påminner om ingenting annat än just en kryssningsbåt, eller snarare en kryssning som gått mycket fel. Titanic, M/S Estonia, Scandinavian Star, MV Sevol är alla namn associerade med obehagliga tragedier. Det påminner mig om Hotel California där man närsomhelst kan checka ut, men aldrig lämna stället. Det är nästan ironiskt att så många äldre män som tar Finlandskryssningen sjunger just den låten på karaoke. Jag brukade skratta åt det, men nu skrattar jag inte längre. Nu slits jag i bitar (pengarlappar) – allt tack vare Asta Olivia Nordenhof och de suveräna översättarna Johanne och Khashayar Lykke Naderehvandis.

Nå, är det då möjligt att älska under kapitalismen (frågan som författaren försöker svara på i den här boken)? Men frågan må lika gärna vara ”Är det möjligt att veta vad det är att älska under kapitalismen”? I sin bok Kapitalistisk realism försöker Mark Fisher att övertyga sina läsare om att det inte går att hamna utanför kapitalismen – vad man än gör, hur mycket man än kritiserar, hur mycket anti man än är –, vilket påminner mycket om den sortens klaustrofobi som Asta Olivia Nordenhof skapar i Djävulsboken. Jag vet inte om Nordenhof egentligen besvarar sin egen fråga i boken, däremot beskriver hon hur det går till när man älskar under kapitalismen (svaret är: med knivar). Men om kärlek är motsatsen till våld, då vet jag inte längre om det ens går att svara på någon av de här frågorna. 

Boken är uppdelad i fyra delar. En av de delarna är en novell som huvudkaraktären skriver medan hon befinner sig i karantän i en lägenhet i London. När karantänen är slut ska hon resa hem igen, och då ska novellen vara färdigskriven. Närheten varar lika länge som instängdheten. Själv sitter jag i vardagsrummet och kan inte slita mig från denna mångfacetterade berättelse – en dans på knivar med djävulen, ett skrik, ett manifest, en hymn till vad som kunde ha varit kärlek, men i stället blev en tunnel som leder en till någonting mycket mörkt (kanske är det botten av havet där en hel del sjunkna kryssningsbåtar nu vilar).  

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Asta Olivia Nordenhof, Bokrecension, Djävulsboken, Norstedts

Bokrecension: Vilsna själars paradis: mina år i tantrasektens innersta krets – intressant om vägen in till en destruktiv tantra-grupp

2 juni, 2024 by Rosemari Södergren

Vilsna själars paradis: mina år i tantrasektens innersta krets
Författare Beatrice Karinsdotter
Utgivningsdatum 2024-05-08
Förlag Norstedts
ISBN 9789113125909

Genom yoga hittade Beatrice Karinsdotter, Bea, till tantra som i sin tur förde henne vidare till en speciell inriktning av tantra som visade sig vara en destruktiv sekt. Öppet och ärligt berättar Beatrice Karinsdotter om hur hon hamnade i klorna på en organisation, en tantragrupp som heter TNT, där medlemmarna blir hjärntvättade och blint lyder sin ledare. En sann skildring från verkligheten om hur det bakom fint snack om andlighet och utveckling döljer sig en riktig ful fisk. Ledaren talar om att medlemmarna ska lära sig döda sitt ego men egentligen är ledaren den värsta egoist som kan tänkas som utnyttjar medlemmarna både sexuellt, psykisk och ekonomiskt.

Beatrice Karinsdotter, Bea, berättar hur hon med spänd förväntan går sin första kurs för Sam Harret, den karismatiske ledaren för The New Tantra. Bea har provat på tantra tidigare men hon har hört att hos Sam får de lära sig mycket mer och gå djupare in i äkta tantra, tror hon. Bea upplever kursen som fantastisk och efter kursen berättar hon för dessa ledare att hon jobbar med att ordna event i Sverige och erbjuder sig att hjälpa till.

När Bea går fortsättningskurser blir hon väl emottagen och får höga betyg av kursledaren och blir indragen i ledningen för att arrangera skolans kurser. Som utomstående, när jag läser hennes berättelse, förstår jag direkt att anledningen till att Sam och hans ledningsgrupp snabbt drog in henne i verksamhetens kärna var för att de insåg att hon kunde hjälpa dem att nå ut ännu mer medan hon själv tolkade det som att hon passade perfekt för denna form av tantra.

Det är skrämmande att se hur Bea och andra deltagare dras in i läran och blir hjärntvättade, hur de kan gå på att det är andligt utvecklande att ha sex med många partner, att använda droger och att klä sig sexigt. Ledaren Sam, talar och predikar om att deras tantra är den enda rätta och det är en väg för att bekämpa egot. Sam, ledaren, är det största egot det går att tänka sig men ingen vågar kritisera honom. Sam sprider ett flum-snack om andlighet fast det han sysslar med är så långt från andlighet det går att komma.

Hur kan någon alls, som Bea, gå på detta? Redan när en grupp talar om att de har den enda rätta vägen är det dags att dra ögonen åt sig. Bea skriver med flyt. Hon skriver så vi kan se det som händer med hennes ögon och uppleva det som hon upplevde det då det hände. Därigenom kan vi begripa hur hon kunde dras in i det. När hon blev en del i ledar-teamet får hon resa runt hela världen och organisera skolans kurser, hon tjänar mer pengar än någonsin tidigare och går på tantriska fester för särskilt utvalda och får vänner inom hela världen som är engagerade i denna form av tantra. Det är gemensamt för de flesta som hamnar i destruktiva sekter eller grupper att de får vänner inom sekten vilket gör det svårare att våga lämna sammanhanget. Det blir en form av automatisk censur att kritiska tankar och känslor som sätts igång.

En varningssignal för att en sekt är destruktiv är när ledaren talar om att det finns olika nivåer av den så kallade upplysningen, eller som Sam predikar: olika steg för att uppnå frihet från egot. Det högsta steget, steg tio, har bara han själv uppnått. Och den enda som kan avgöra vilket steg någon uppnått är, förstås, endast ledaren Sam.

När man som läsare står utanför och läser är det obegripligt att människor ens kan fastna i en rörelse som är en sådan bluff men författaren berättar bra och ärligt och gör att det går att förstå hur hon fastnade i ledarens garn.

En sekt brukar inom religionsvetenskap definieras som en grupp där varje medlem måste tydligt visa att hon/hon/hen tror på det som predikas. Det räcker inte med att bara skriva under en blankett som det gör för att gå med i Svenska kyrkan. Det är en vanlig uppfattning att alla sekter är farliga eller destruktiva. Det behöver de inte vara. Sekt betyder bara att det krävs en personlig övertygelse för att komma med och de som är med kan känna att de hittat en gemenskap med likasinnade.

Psykoterapeuten Helena Löfgren om tecken på att en sekt är farlig:
Ökade krav på engagemang
Dåligt bemötande av kritiska frågor
Isolering
Att allt är underbart
Allt ska ske snabbt

Ett kännetecken är ofta att medlemmarna i en destruktiv grupp föraktar och ser ner på alla andra människor och grupper.

Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet som också recenserat boken är nog inte kunnig om sekter. Han skriver om Vilsna själars paradis:
em som helst kan hamna i en sekt. Så brukar det heta. Orden är tänkta som tröst; de riktas till stackare som ångrat sig och lämnat och efteråt känner sig lurade samt på goda grunder korkade. Att rakt av hålla med om det tröstar ingen. Lika fullt är frasen knappast sann. Vem som helst hamnar inte i en sekt.
Länken till hans recension finns här men eftersom Svenska Dagbladet har betalvägg kan du bara läsa om du har en prenumeration på den tidningen.

Han har fel. Jag har läst många poäng religionsvetenskap på universitetet och sett många undersökningar som är tydliga med att vem som helst kan hamna i en destruktiv sekt.

Aftonbladet skriver om detta:
En underbar sanning som löser allt. Därpå kärleksbombning, isolering och en långsam normalisering av det otänkbara.
Vem som helst kan råka in i en destruktiv sekt, enligt experterna.
…
– Ingen människa går in i en församling som Knutby för att bli misshandlad. Det är en normaliseringsprocess, i kombination med isolering. När det dessutom finns religiösa övertoner så blir det en otroligt giftig cocktail, säger Helena Löfgren, legitimerad psykolog och specialiserad på otillbörlig påverkan.

Beatrice Karinsdotters berättelse om hur hon hamnade i denna destruktiva tantragrupp är intressant. Vad jag saknar är henens berättelse om kampen för att ta sig ur gruppen. På hennes hemsida ser jag att hon idag jobbar med rådgivning och stöd för bland annat de som vill lämna destruktiva grupper. I boken saknar jag mer om detta.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Destruktiva sekter, Religionsvetenskap, Tantra

Bokrecension: Trekopparsproblemet av Liu Cixin – spännande, tankeväckande

21 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Trekropparsproblemet
Författare Liu Cixin
Serie Three body problem (del 1)
Utgivningsdatum 2024-03-08
Översättare Anna Gustafsson Chen
Originaltitel /Three body (The Three-Body Problem)
ISBN 9789189516052

Tänk dig om världens alla folk får reda på att befolkningen från en planet långt, långt ut i rymden är på väg för att bosätta sig på jorden. Vilken blir din reaktion? Hur kommer människor att agera och känna och tänka? Mänskligheten vet inte så mycket om de utomjordiska som är på väg. Vad jordens människor vet är att de som kommer inte känner till lögn. De kan inte ljuga. Kan de betyda att de kan vara mer utvecklade än människor? Kan de vara till hjälp för att få slut på alla krig runt om i världen?

Trekropparsproblemet är en spännande och tankeväckande science fiction-roman som får oss som läsare att fundera kring mänskligt beteende. Detta är den första boken i en trilogi av den kinesiska författaren Liu Cixin som blivit oerhört populär och läst i Kina. Den har inte förbjudits trots att den har en del kritik av Kina, framför allt om kulturrevolutionen. Kulturrevolutionen är här egentligen mer en stor symbol för många sammanhang där makthavare tror sig ha den enda sanningen och därför tillåter förföljelse av alla som inte passar in i mallen. En beskrivning av vad människor kan göra i en stor grupp, som vi har sett genom historien: tänk på vad IS gjort eller hur Irans regim kan få folkmassor att gå ut och se på när människor hängs eller hur människor i Sverige kunde samlas för att se när häxor brändes. Människor har och är kapabla till många onda handlingar i stora grupper.

Ett hemligt projekt i Kina har skickat signaler ut i rymden för att etablera kontakt med utomjordingar. Sådana projekt har fler länder sysslat med men bara Kina har fått kontakt med varelser långt ut i rymden. Och nu har världens forskare fått tydliga bevis på att dessa utomjordingar är på väg till jorden. Deras planet har förstörts och de behöver någonstans att överleva,

På jorden finns många olika reaktioner och olika grupperingar bildas. En del välkomnar de nya varelserna och hoppas få hjälp att ta itu med korruption och ojämlikhet mellan människor. Andra vill göra vad de kan för att bekämpa utomjordingarna.

Den är spännande, lättläst med stort flyt i berättelsen och det är en smart science fiction som ställer viktiga frågor att tänka vidare kring. En engagerande berättelse. Denna första del i trilogin släpptes som tv-serie på Netflix 21 mars 2024. Tv-serien börjar precis som boken med kulturrevolutionen i Kina. Som oftast när något blir film eller tv-serie görs det en del dramaturgiska förändringar i berättandet. Det fungerar faktiskt perfekt, tycker jag. Det går utmärkt att både läsa boken och se tv-serien, de har samma grundberättelse men kompletterar varandra på ett bra sätt. Boken har lite mer fördjupning i de vetenskapliga förklaringarna och karaktärerna är till stor del kineser och handlingen utspelas i Kina. I tv-serien har handlingen till viss del flyttats utanför Kina och några karaktärer har ändrats, fått andra namn och andra kön ibland. Det är inget som stör, det gör tv-serien mer internationell. Om du fastnar för tv-serien: Läs boken också. Om du gillar boken: se tv-serien också.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av första säsongen av 3 Body Problem som tv-serie på Netflix

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, kulturrevolutionen, Liu Cixin, Science fiction

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 42
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

THE HERDS i Lagos, Nigeria den 19 april … Läs mer om Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in