Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

skivrecension

Skivrecension: Honungsvägen – äntligen kommer debutalbumet

by


Artist: Honungsvägen
Titel: Honungsvägen
Betyg: 5

Debutalbum på Hi-hat Music
Betyg: 5
Släpps den 1 mars

ÄNTLIGEN, blir mitt spontana utrop när jag får länken till Honungsvägens nya album. Trots att det skrivits om bandet i rätt många år nu, så är det först nu som du kan få njuta av deras musik i albumformat. Fredag den 1 mars släpps Honungsvägens första skiva och det är en skiva som gör mig jublande glad. 

Det är tio underbara pärlor, som faktiskt skulle kunna bli tio hits. Så bra är skivan. Honungsvägen idag består av Christina Karlsson (Invsn), Henrik Oja (Säkert) och Daniel Berglund (Säkert, Isolation Years). Henrik Oja har skrivit musiken, och Christina Karlsson, Annika Norlin, Martin Abrahamsson och Mattias Alkberg har skrivit texterna, och vilka texter sen. Ta bort musiken så har du ofta lyrik, lyrik som vill få dig att sjunga, så det är bra att det ändå är musik till. Honungsvägen brukar kallas för en supergrupp från Umeå och ser man på erfarenheten från varje av bandets medlemmar så förstår man epitetet. 

Honungsvägen är den där sköna vårvintern som det finns så få dagar av. Jätteskönt i solen men när solen inte når dig så är det igentligen ganska ruggigt. Det är energi, gitarrer och lyrik. En helt oslagbar kombination som nockar mig. Erkänner att skivan gått på daglig rotation och den sätter sig som en kär gammal vän. En vän man gärna kommer tillbaka till. Det är så begåvat att jag blir tårögd, och det är utan tvekan en av årets bästa skivor som släpps den första mars. 

Låtlistan
Inga skor
Istid
Sakta fatta
Reservationer
Nattmusik
Kalla mig för satan
Hjärta ditt
Kom ihåg 
Nån sa nått om nått misstag
Tänk

Skivrecension: First Aid Kit – Ruins

by

Artist: First Aid Kit
Album: Ruins
Betyg 5
Release 19 januari 2018

Klara och Johanna Söderberg släppte den 19 Januari sitt fjärde album “Ruins” efter uppbyggnaden av fyra singlar i olika karaktär. Med hiten “Fireworks” lades grunden för vad som kunde förväntas av systrarna denna gång, och allt som lovades var sant.

Albumets första låt “Rebel Heart” öppnas med elgitarr som tidigt visar att syskonduon har valt en ny väg med en annan attityd än deras förra album “Stay Gold”. Det välpolerade och vackra har ersatts med den välbekanta melankoli som tidigare album har präglats av. Detta album är även mer av en känsloresa än tidigare, som i låten “Hem of her dress” där känslan av att man upplever ett känslostyrt konstverk infinner sig mer än något annat. Systrarna själva beskriver plattan som “mörk, känslosam och sorglig” vilket är precis det som upplevs även som lyssnare.

Det är välkänt att det är deras stämsång som tar dom till världsscenerna men utan sin otroliga kontakt till det amerikanska kan det lätt ifrågasättas. I singlarna “Ruins” samt “Postcard” som båda lyfter albumet förstärks detta ytterligare. Det är i det avskalade och melankoliska som dom finner sin briljans. Nerven lyser igenom och skapar återigen en känslostorm som inte går obemärkt förbi.

Albumet som helhet skapar en arenakänsla i mig som inte går att undgå. Kanske är det där dom har siktat och kanske även hamnar efter detta album. Med den röda tråden som lätt hittas i trummorna under många av albumets låtar finner man en känsla av förväntan. En uppbyggnad som aldrig når klimax. Inte än i alla fall. Systrarna Söderberg vet vart dom ska och dom kommer dit. Med röster så i harmoni och med ett nyfunnet allvar kan jag inte undgå att redan nu längta till vad som kommer härnäst.

Skivrecension: Eminem – Revival

by

Artist: Eminem
Titel: Revival
Betyg: 4
Release 15 decemmber 2017

Efter fyra års väntetid har Eminem äntligen släppt sitt nya album “Revival”. Detta är hans nionde album han släppt och det sägs att “Revival” är den avslutande delen i albumtrilogin som startade med “Relapse” och sen med uppföljaren “Recovery”.

Albumets texter handlar främst om Eminems personliga liv men den tar också upp politiska problem i USA. Någonting som sticker ut från hans tidigare album är att han visar sina brister och osäkerheter, på ett helt annat sätt än förut. Till exempel tar han upp vilken press han känner att prestera, som han gjorde när han var ung. Även hur han ångrar att han var så öppen om förhållandet mellan honom och hans ex fru Kim. Kanske är det så att Eminem börjar växa upp och inse vad sina handlingar har för konsekvenser.

Det finns 19 spår med på detta album och det känns alldeles för långt, man orkar inte lyssna på det. Det finns en del låtar på detta album som känns lite överflödiga och gör helheten på albumet lite oklart. Många låtar har liknande handlingar vilket gör att man blandar ihop dem. Det blir rörigt.

Samtidigt, vilken låt man än lyssnar på är som en skatt i sig eftersom att det finns så mycket detalj, bakgrund och eftertanke i dem. Texterna har fortfarande sina magiska metaforer och man kan helt enkelt inte äta sig mätt på hans rap.

Till skillnad från Eminems yngre dagar finns det inte lika många hitlåtar som på tidigare album. Man får sila bort sånt som inte passar en själv men när man väl har gjort det finns det verkligen kvar riktiga guldbitar. Jag skulle själv rekommendera: “River”(med Ed Sheeran), “Untouchable”, “Bad Husband” (med X Ambassadors) och “Castle”.

Eminem är kanske inte på samma nivå som förr i tiden när han bara spottade ut sig fantastiska låtar, men han är fortfarande på en väldigt hög nivå jämfört med de flesta andra rapparna, som håller på just nu. Han har fortfarande glöden och de fantastiska texterna. Det han snubblar på är bristen på röd tråd och bakgrunds produktionen.

Skivrecension: Loreen – Ride

by

Artist Loreen
Titel Ride
Betyg 4

Eurovisionvinnaren Loreen har släppt ett nytt album. Den första och senaste gången denna svenska artist släppte ett album var för fem år sedan. Hon har dock släppt några enstaka singlar under tiden men man kan verkligen höra att hon har prövat sig fram i olika genrer. Jag kan tycka att hon “tappade bort sig själv” i hennes musik, perioden mellan hennes första och andra album.

Därför gläder det mig extra mycket att hennes senaste album “Ride” är något alldeles extra. Detta album är i en helt annan dimension rent musikaliskt jämfört med Loreens tidigare album “Heat”.

Loreen säger själv att detta album är reflektion av sin egna personliga utveckling och jag tycker också att det hörs i albumet. Det känns som att man får ta del av en mer råare och ärligare version av Loreen som inte skådats tidigare.

Vad det gäller texterna i låtarna är de ganska svårtolkade. Ibland är det till och med ganska svårt att förstå vad Loreen sjunger. När jag tittade mer noggrant på texterna handlande alla låtarna om någon form av kärlek. Ibland kunde jag dock tolka vissa delar av texterna som att de även kunde handla om något annat. När jag hade fått reda på att detta album beskrevs av Loreen som en “personlig utvecklingsprocess” fick jag hopp om att texterna skulle ha ett djupare budskap. Just därför blev jag rätt besviken när jag tolkade att att majoriteten av alla låtarna handlade om kärlek.

Varför jag ändå väljer att betygsätta detta album med en fyra är framförallt på grund av arrangemanget (och även till viss del kompositionen). Jag uppskattar att det finns så mycket instrumentala delar i låtarna. Det gör den mycket mer intressant, mångsidig och hel enligt mig. Ett tydligt beat och elgitarrer utan diskant men med distpedal och eko tar mycket plats i låtarna. Ibland förekommer även nedtonande stråkar. Detta tillsammans med Loreens själsliga, hesa soulröst gör att det blir väldigt lyckat musikaliskt. Känslan som albumet ger är ett hemlighetsfullt mörker. Något storslaget och euforiskt men förbjudet.

Det är roligt att se en ny release som denna, inte bara innehåller drag från den typen av musik som ligger på topplistorna 2017. Jag får ibland lite vibes av Broder Daniel och Dungen från de instrumentala delarna. Man hör att albumet är inspirerat av andra genrer och tider. För mig är Loreen en ganska mainstream artist och jag tycker det är bra att flera människor får höra annat än bara dator producerad house musik.

Det är kul att se Loreen i ett nytt typ av ljus. Det är nytt och fräscht och det känns som att hon har hittat en väg som passar henne.

Skivrecension: sir Was – Diggin a Tunnel

by

Artist: sir Was
Titel: Diggin a Tunnel
Betyg: 4
Release: 10 mars 2017

Göteborgsbaserade sir Was, Joel Wästbergs musikaliska alias, har släppt debutalbumet ‘Digging A Tunnel’, den 10 mars. Att han jobbat med José González märks men i sir Was musik finns också influenser från Charlie Parken och John Coltrane. Joel Wästberg började också spela jazz-saxofon i tidig ålder.

Själv säger han att han influeras av en mängd olika musik och räknar bland annat upp:
– Moondog, Bob Hund, My Bloody Valentine, D’Angelo, J Dilla, Thomas Mapfuno. Liturgy, Dudley Perkins, Sly and the Family Stone, The Beatles, Mahavishnu Orchestra… I don’t know. I listen to a lot of stuff.

Musiken är en slags oortodox electronica. Den är mystik och talar till mig på flera plan.

Inledningslåten, “In the Midst”, har han släppt som video (av Fredrik Egerstrand) och den utspelar sig i någon typ av äventyrsfylld, alternativ värld runt sir Was.
Joel Wästberg, alias sir Was, säger om video:
– Jag gillar att vara bekväm. När jag är hemma och bara tar det lugnt har jag alltid väldigt bekväma kläder. Det får mig att känna mig avslappnad och glömma av mig själv typ. Denna gången gjorde jag ett undantag och har på mig kläderna framför kameran, hoppas ni gillar.

Albumet är ett vackert, vemodigt och starkt verk som jag gärna lyssnar på om och om igen. När jag lyssnar på albumet och inte gör något annat utan bara koncentrerar mig på att lyssna är det som att jag förs ut på en spännande resa till nya världar. Det är magiskt och säreget. En av de mest intressanta debutalbumen på väldigt länge.

Låtlistan till “Digging A Tunnel”:
1. In The Midst
2. A Minor Life
3. Digging A Tunnel
4. Bomping
5. Revoke
6. Falcon
7. Heaven Is Connected
8. Interconnected
9. Leave It Here
10. Sunsets Sunrises