A Talent For Murder
Betyg 2
Svensk biopremiär 13 november 2026
Regi Anton Corbijn
Regissören Anton Corbjin har skapat ett antal av musikvärldens mest kända bilder i sin roll som professionell stillbildsfotograf. Att han står som avsändare för den legendariska bilden på fyra irländska herrar i Mojaveöknen, som pryder omslaget till ett av världens bästa album säger det mesta. Men sedan sin biografi om Joy Divison-sångaren Ian Curtis, som hade premiär 2010, har Corbijn gradvis blivit ytterst begeistrad i att göra spelfilm.
Resultaten har dock alltid varit detsamma, visuellt slående men långtifrån minnesvärda. Denna gång tar Corbijn sig an en adaption av en – till sin premiss sedd, absurd pjäs där författaren Patricia Highsmith och hennes fiktiva karaktär Tom Ripley står i centrum. Highsmiths litteratur är inte främmande för att adapteras till film, men rena adaptioner av författarens liv har fram till nu varit nästan obefintliga. Det kan dock finnas förklaringar, Highsmith beskrivs som urtypen för osympatisk, där ett generellt människoförakt som närmade sig rasism var dominant. Addera därtill flera teorier om allvarliga psykiska problem i kombination med en grundläggande personlighet som är antitesten till trevlig så blir en ren adaption ytterst svår vad gäller publikens förmåga att uthärda.
A Talent For Murder är istället en sorts fiktiv – nästan komisk, surrealistisk berättelse där Highsmiths litteratur och hennes troper utforskas. Highsmith själv blir endast en fiktiv figur i ett större ramverk och det hela kan snarare ses som en sorts märklig kompott mellan semi-biografi och studie i författarens mest kända verk. Det är minst sagt bisarrt och många gånger tangerar det komik, något som Corbijn inte är alltför lämpad att sköta. Det som borde vara underfundigt och bitskt blir istället platt och inte alls så lekfullt som det hade behövt vara. Då filmen oscillerar mellan verkligheten och författarprocessen – som presenteras som en film i filmen, blir det hela närmast en gröt.
Tanken att ha kraftfulla referenser till Highsmiths mest kända verk blir bara effektiva för de sanna Ripley-experterna, övergripande tematik kan givetvis förstås även för en som endast sett ett fåtal av de olika adaptionerna, men då flera av de troperna som diskuteras, och i vissa fall kritiseras, krävs en avsevärt djupare kunskap. Detta gör att filmen många gånger känns onödigt otillgänglig. Det är att likna vid en film om Alfred Hitchcock där allt utgår ifrån den ganska okända Cirkusboxaren istället för Psycho eller En Studie I Brott.
Dock finns ett underhållningsvärde, delvis för att filmen försöker iscensätta sitt eget Ripley-scenario där mord, svek och lögner vävs ihop till ett cyniskt och grymt nät. Måhända är det inte i närheten så fängslande som den faktiska varan författad av Highsmith själv men här finns ändå ett dugligt tittarvärde. Helen Mirren är också stark i sin roll som Highsmith även om det fanns utrymme att vara än mer motbjudande porträttet vad gäller att förolämpa allt och alla.
Sedan går det inte att undkomma att Corbijn fortfarande har ett sinnen för stil som få. Öppningsbilderna på de schweiziska alperna är gränslöst stiliga. Sättet han komponerar både vad gäller det faktiska fotot och med perspektiv och rörelse är fullkomligt genialiskt. Dock tycks dessa visuella färdigheter aldrig kunna överföras till saker som personregi, dramaturgi eller slutresultatet. A Talent For Murder må stundvis roa men känns till slut ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment.