Nuaia
The Other Language
4
Inspelad i Stockholm och Köpenhamn 2023-2026 plus liveinspelningar 2017 o 2021
Produktion: Nuaia
WIMPS Productions
Releasedatum: 16/10 2026
NUAIA verkar vara ett långlivat sidoprojekt för några av medlemmarna i David´s Angels, som recenserats några gånger här. Fast den gruppen omnämns faktiskt inte i presstexten som medföljer aktuella albumet. Lyssnarna erbjuds enligt skivbolaget en ljudvärld av alternativ pop, improvisation och electronica. Den dansk-svenska trion vars tredje skiva fått titeln The Other Language frontas av Sofie Norling på sång och live-elektronik framförandes egna texter, Mika Forsling på syntar, pianette, elgitarr och cristal baschet samt Michala Östergard- Nielsen på trummor och slagverk.
Sättningen förenar med ett lite mystiskt skimmer melodi- och rytminstrument. Av Norlings elva album i eget namn har jag recenserat en med tolkningar av psalmer i jazzton. Hennes omfång har jämförts med Joni Mitchell. Östergard-Nielsen har jag sett gästa Midaircondo och hon uppmärksammades för album med Marilyn Crispell och Thommy Andersson. Rytmläggaren tilldelades 2018 prestigefyllda svenska priset Jazzkannan för sina nydanande insatser. Mika Forsling är en ansedd musiker och kompositör verksam också inom ljudkonst och performance. Han spelar i exempelvis Uroish, Forsling & Hauch och LUR. Måste erkänna att dessa konstellationer är mig obekanta.
Albumet vars speltid uppgår till drygt 35 minuter innehåller sex original, varav två spelades in live för åtskilliga år sedan. Titellåten lagd först kännetecknas av en varligt sammanhållen melodi. Det sjungs med en optimistisk stigande kraft till ett blippande, suggestivt komp. Gillar hur låten organiserats, dess metodiska utforskande. Utan att vara en absolut motvikt följs den av en friare sfärisk sak. Här ligger betoningen på atmosfäriska landskap och en sång som söker sig fram. Känns för övrigt naturligt att sångerna är på engelska. På ett exceptionellt lågmält vis avancerar musiken LÅNGSAMT. Vad trumslagaren tillför i b-delen fascinerar.
I Love Me Here And Now övergår ett experimentellt intro i ett drömskt, suggestivt beat. Vi förunnas helt enkelt en medryckande arty pop-melodi. Norlings övertygande stämma förekommer i dubbel upplaga, både i förgrund och bakgrund. På Hymn urskiljs för första gången klangen av gitarr och annan synt introduceras. Här och i andra sekvenser låter det som om den danska dynamon trummar efter metronom. Just As Simple as That får mig att spetsa öronen extra. Ett intressant alster som får betecknas som en höjdpunkt genom sina ambient-referenser till Brian Eno och Philip Glass. Sakralt stycke som sprider stor skönhet och en triumf för prisade multiinstrumentalisten Forsling. Frontande vokalist präglar sista fasen med en bejakande öppna-.spjäll-attityd.
På en skiva där det meditativa blandas med utåtriktade beats blir finalen en exceptionellt lyckad sammansmältning av idéer och uttryck. Storslagen, maffig estetik marineras i ett gripande crescendo med Norlings stämma överst i ett vägvinnande sound. För att parafrasera skivbolaget sammanbinds både makro- och mikronivå, förvisso flummiga begrepp, på en skiva med eggande sound.