vecka 45 2-6/11 2026
Göteborgs Stadsteater (Lunchteatern)
Man bör vara restriktiv med att använda succé i texter för att inte urholka substantivets värde. Det samma gäller det lite klyschiga omdömet ”världsklass”. Erkänner att nyss publicerade recensioner på Bobo Stenson trio live och senaste skivsläpp med Peter Asplund hade anstrykning av dylika hyllningar, ordet förekom. Och senaste gången jag kände mig föranledd att skriva succé skedde efter att jag varit på Fasching under förra månadens Jazzfestival. Då framfördes funkigt krängande etio-jazz med Langendorf United. Efter att idag ha ha bevittnat och inte minst åhört veckans Lunchteater är det befogat att kalla föreställning vid dess rätta namn. I samtrimmade teamets senaste ”show” om Evert Taube (1915-1976) och hans visskatt utlovas äventyr, romantik och rungande allsång. Löften firma Anthin & Bagge infriade. Den med mig jämnårige Bagge tituleras bland annat hedersdoktor, visforskare, trubadur och Kenny Rogers look a like, medan den yngre litteraturvetaren Anthin presenteras som Taube-expert. På sitt cv har han flera böcker som fanns till försäljning inklusive doktorsavhandling. Föga förvånande att skribenten anlitas som föreläsare och historieberättare.
Två upplysningar är på sin plats innan blicken riktas mot föreställningen döpt till Så länge skutan. Har här skrivit minst två gånger tidigare om av duon gemensamt projekt. Rörde sig då om presentation i ord och ton av En ny svensk visbok utgiven av Svenska Akademien , en utgåva Anthin & Bagge var huvudredaktörer för. Redogjorde för lanseringarna som ägde rum på Aftonstjärnan och i andra hand på Lunchteatern. Vill också nämna att jag träffat pedagogen, Bellman-tolkaren och interpreten Bagge med ojämna mellanrum, beroende på intresse och att vi samtidigt gick i samma skolor på högstadiet och gymnasiet. Skulle jag reagerat med besvikelse på Så länge skutan kan gå hade jag givetvis avstått från att ödsla energi på en beskrivande och bedömande text. Nu visar det sig istället att de har den mogna publiken i sin hand trots tillfälligt mankemang med ljudet. Bortsett från störningen som snabbt åtgärdades var akustiken superb under den timme plus extranummer föreställningen pågick.
Måste vara tacksamt att sammanställa program om vår nationalklenod från 1900-talet, särskilt när ämnet behärskas fullkomligt. Möjligen samtidigt en utmaning eftersom det finns så många sidor att ta upp och folk vill höra sina favoritvisor. Duons växelbruk mellan ord och ton, ibland sammanvävt med effektfullt agerande med diverse attribut, fungerar förträffligt. De har gjort en mängd föreställningar med liknande upplägg. Anthin minns jag också som guide när Timo Nieminen sjöng Taube på Liseberg på vad som hette Taube-scenen och med åskådliga utställningen alldeles bredvid. Och Bagge var en slags ciceron härförleden när SVT skildrade användningsområden för svenska visan genom historien. Evert Taube fanns förstås representerad.
David säger till förväntansfull publik efter att de presenteras av Lunchteaterns konstnärliga ledare, att de är väldigt taggade och har värmt upp två gånger tidigare i veckan. Akustiken är exceptionellt bra. Tillfälligt ljudtrassel åtgärdas omgående av den tekniskt ansvarige. Vår expert talar om att de ämnar spegla några olika aspekter, exempelvis historieberättaren, folkbildaren och lyrikern förtjust i att dikta fram serenader om kärlek. Man börjar i Argentina på platser som också David säger sig ha besökt. Första sången Bagge framför till eget komp blir den mustiga Balladen om Ernst Georg Johansson. I och med att vi är på Lunchteater passar det att han brer på som han gör. Texten framhävs utrerad med darrande stämma, ett stilistiskt manér som delvis imiterar originalet. Texterna går fram med besked. Ska tilläggas att det finns en charmig elegans och noggrannhet, i tolkningar av ett orakel som alltid är aktuellt. Var inte många år sedan SVT visade Jane Magnussons omtalade dokumentär i tre delar och när jag recenserade Augustifamiljens tribut till Sven-Bertil förekom självfallet ett knippe av faderns älskade visor. Minns med glädje just Sven-Bertils fantastiska framförande av dem som åtskilliga år satte punkt för Göteborgs Kulturkalas. För inte så länge sedan införskaffades begagnad Cornelis sjunger Taube på vinyl och jag har läst Mikael Timms omfattande biografi.
På backdroppen visas bilder på den det handlar om. Publiken får dessutom hjälp på traven genom att texterna visas när det vankas allsång. Dessa inslag som ytterligare höjer stämningen infaller i exempelvis Fritiof och Carmencita i eldig könsuppdelad tangotappning, Sprudlar också om Oxdragarsång med anstrykning av samba, vår enligt David inofficiella nationalsång Calle Schewens vals och vi berörs av tonen och orden i Så länge skutan kan gå, vars verser gör ett starkt intryck på mig i och med personlig koppling. Sam Vesterberg sjöng den nämligen på pappas begravning. Ibland används rekvisita, framför allt olika huvudbonader. Ska poängteras att publiken sittandes vid långbord sjöng alldeles utomordentligt. Entusiaster som sannerligen var med på noterna, inställda på att glädja sig åt allsång.
David inramar porträtterandet av Taube genom att citera Beppe Wolgers och i slutet av programmet Anders Österling (poet och ständig sekreterare i Svenska Akademien). Väl valda karaktäriseringar! Vi får en underhållande version av Karl Alfred och Ellinor där David byter blixtsnabbt emellan tre roller. Rutinerade interpreten Martin skänker oss kontrastens behag. Tar oss från ovan nämnda lustifikation till innerliga Så skimrande var aldrig havet hudlöst med extraordinär frasering. Till publikens inlärda taktfasta komp rappar David i Kinesiska muren. Återigen effektfull och kul kontrast!
I Taubes anda levereras åtminstone en visa som inte är allom bekant. Syftar på en raritet tonsatt av Martin Bagge vars titel lyder Därute så tyst, en poetisk pärla med harmonik liknande Dans på Sunnanö. David rekommenderar skönlitterära verken till den som närmare vill utforska denne gigants gärning, han som ursprungligen ämnade utbilda sig till (bild) konstnär och ville bli erkänd som författare. Vår guide lyfter också fram ymniga flödet av brev till makan Astri, vilka inte sällan påminner om noveller. Faller sig naturligt med ett extranummer med tanke på responsen. Blir en fin tonsättning av Martin Bagge av Visa till våren, funnen i arkivet på UB (samlingarna på Göteborgs universitet ett par stenkast från Stadsteatern). Ungefär detta hände på Lunchteatern denna vecka vilket gjorde samtliga närvarande påfyllda med livsglädje. Efteråt kunde intressera köpa böcker och skivor av herrarna.
OBS Under första skrivpasset lyssnades med stor behållning på en cd som Martin Bagge sålde. Titeln är Taube – där glädjen, där sången får vingar med honom själv som solist och ibland arrangör på fjorton spår. Vidare medverkar Jönköpings Sinfonietta, Gunnar Erikssons kvartett (Gunnar Eriksson melodika/ Toivo Wiskari nyckelharpa/ Mats Eriksson gitarr/ Magnus Bergström) kontrabas, My Engström-Renman, Tomas von Brömssen, Eva Jarnedal. Skivan med all text & musik av Evert Taube gavs ut på Nilento 2017.
