Betyg 3 (5)
Det är alltid lite extra spännande när ett helt nytt band presenterar sin första låt. Det finns inga gamla meriter att luta sig mot, ingen låtskatt att plocka fram och inga förväntningar som byggts upp genom tidigare släpp. Allt börjar här. För Upproret är ”Dom kan inte med oss” startskottet. Band som upptäcker att de delar namn med andra band, brukar försöka lösa det, Fontaines la till D.C. för Dublin City. Noice blev så stora att det andra bandet med samma namn försvann. Noice gjorde dessutom att en hel generation svenskar stavar till Noice med C. Hur ska det bli med Upproret, det får vi se.
Det första jag kommer att tänka på när jag hör låten är Red Hot Chili Peppers. Inte som någon direkt kopia, men det finns en tydlig inspiration från deras sätt att blanda rock med funkigare rytmer och en ganska självklar musikalisk kaxighet med rap. Lägg till influenser från den klassiska engelska hårdrocken och vi får en blandning som känns både bekant och tilltalande.
Det är just kombinationen jag gillar. Här finns något av den amerikanska rockens sväng, men också den brittiska rocktraditionens tyngd och raka uttryck. Och ovanpå allt detta ligger den svenska texten. Det gör faktiskt mer än man kanske först tror. På svenska kommer orden närmare, attityden blir tydligare och låten får en annan personlighet än om den framförts på engelska.
”Dom kan inte med oss” är också en titel som sätter tonen. Det finns ett trots i den, en känsla av att inte be om lov eller vänta på att någon annan ska öppna dörren. Det är en ganska passande inställning för ett band som just ska börja sin resa. De skriver att de startade 2018, med killarna var då i 12-års åldern och det har tagit tid till debuten. Är ungefär samma som Markus Krunegårs punkband Hets, som i nästa vecka, enligt bandet, ska göra en Sverige turné, men lämnar aldrig Södermalm.
Jag tycker framför allt om att Upproret inte försöker låta som ett modernt, tillrättalagt rockband. I stället finns en tydlig kärlek till rockens olika epoker. Det är musik som hämtar sin inspiration från förebilder, men som inte behöver skämmas för det. Tvärtom. Det är ofta där den bästa rockmusiken börjar.
Samtidigt är det här bara första låten. Det ska bli intressant att höra hur bandet utvecklar sitt sound och om de vågar ta ut svängarna ännu mer framöver. Den svenska texten är en tillgång som jag gärna vill höra mer av.
Upproret har i alla fall gjort en sak rätt: de har presenterat sig med en låt som har en tydlig musikalisk identitet och som ger lust att höra mer. Det är en bra början. Nu gäller det att följa upp den.
En lovande debut med rocken i blodet och en dos svensk trotsighet.