Hålla andan
Av Zinnie Harris
Översättning Björn Sandmark
Bearbetning Lena Endre, Jacob Hirdwall
Regi Lena Endre
Scenografi Peder Freiij
Ljusdesign Emma Weil
Koreograf Giovanni Bucchieri
Kostym Ann Bonander Looft
Peruk och mask Linda Hyllengren
En färgstark föreställning om en ung kvinna som flyr genom ett Europa som faller samman. Hennes mål är att ta sig till Alexandria där hon har chans att få ett jobb och därmed uppehållstillstånd och kan få en fristad från Europa. Författaren och dramatikern Zinnie Harris drama har fått definitionen “apokalyptisk” drömspel”.
Premiär-föreställningen fick stående ovationer. Föreställningen är färgstark med en fascinerande blandning av magi och realism. Snyggt regisserad av Lena Endre och med duktiga skådespelare. Föreställningen har flera styrkor: dess många nivåer av vad den berättar, dess drömlika koreografi, dräkterna som får mig att associera till både clowner och sjukvårdspersonal och de kommersiella klädföretagen försök att få oss att sluta med smala byxor. De sista en lustig reaktion från mig, förmodligen, men det visar på föreställningen stora styrka att tala på flera plan och ge oss en mängd associationer och tankar.
Handlingen startat 2015 i Berlin med en ung kvinna, Dana i fokus. Hon är självständig och har en mångårig universitetsexamen. Hon har raggat upp en snygg sexig man på krogen och de har haft en bra natt tillsammans. På morgon börjar de gräla och han kräver att få betala för deras natt tillsammans. Hon avböjer förnärmat och där börjar mardrömmen. Dana är övertygad om att varenda gång hon har chansen att få pengar är det den mannen som ligger bakom och hon flyr tillsammans med sin gravida syster.
En bärande tanke i berättelsen är förstås att vända på perspektivet. Hur skulle det vara om det var Europa som var förfärligt att leva i och länderna på andra sidan Medelhavet som var länder europeer vill fly till? Hur skulle det vara om det var europeer som måste fly i livsfarliga båtar?
Jag tycker inte jämförelsen håller. Dana flyr efter att ha raggat upp en man på krogen och haft sex en natt. Mannen vill betala henne efteråt och när hon vägrar ta emot betalning hotar han med att det ändå ska bli som han vill. Samtidigt är hon dragen till honom och vill gärna leta upp honom. Att vi människor kan vara kluvna och inte veta vad vi vill, det är visserligen trovärdigt. Och att vi kan bli rädda och vilja fly fast det inte är helt befogat, det är också sådant som kan hända. För är hon verkligen förföljd, är det inte hennes fantasi som överdriver? Och det är där jag kommer till en av mina kritiska funderingar:
En tanke med drömspelet är att visa att vem som helst kan hamna i den situationen att hon eller han måste fly från sitt land och vilket land som helst kan falla samman. Det känns ändå som en dålig jämförelse när den som flyr i det här fallet kanske flyr för att hon inte vill få 45 euro av en man som säger sig vara mäktig. De flesta som flyr gör det för att det är krig, inbördeskrig eller så fattigt att det näst intill omöjligt att försörja sig eller för att de måste fly från förföljelse på grund av sin religion, sin etnicitet eller sexuella läggning.
Jag är också tveksam till bilden av demonen eller om det är en gud. Denna man sägs jobba på FN och ha mycket makt. Vad symboliserar han? Patriarkatet? Att när det blir svåra tider kommer patriarkatet tillbaka med full kraft? Eller symboliserar han en religiös tro på något som bara förstör? Danas rädsla för att få pengar från honom driver henne på flykt och förstör hela hennes liv och hennes systers liv.
Men även om jag har en del kritiska funderingar rekommenderar jag föreställningen starkt. Den är helt fantastisk, ändå. Och det är väl också vad teater och all kultur är till för: att sätta igång våra egna funderingar.
Flykten, eller resan som från början är tänkt som en avkopplande tripp genom Europa, blir mer och mer klaustrofobisk när banksystemet faller samman och mänskligheten urholkas alltmer och vem som helst kan bli utfattig och hemlös och börja stjäla från andra lika utsatta. Den delen av föreställningen är så bra genomförd. Och så skrämmande och tankeväckande.
Zinnie Harris nämns ofta i samma sammanhang som Mark Ravenhill och Sarah Kane: nutida brittiska dramatiker med förkärlek för vågade, provocerande berättelser.
I rollerna:
Giovanni Bucchieri
Hulda Lind Jóhannsdóttir
Douglas Johansson
Jonas Malmsjö Jonas
Ana Gil de Melo Nascimento
Simon Norrthon
Joaquin NaBi Olsson
Zanjani Nina
När vi minns vårt liv är det nog oftast så att vi minns det i olika episoder som inte alls behöver komma i tidsföljd? Regissören, Alexander Mørk-Eidem, säger i programbladet pjäsen inte handlar bara om Mara Page Marlowes liv utan att hennes minnen blir en öppning till våra egna minnen. Det som händer på scenen får oss att minnas någonting som har präglat oss, var och får sina aha-upplevelser som förstås förstärks av att varje årtal som har en scen med ett minne har musik från det året. Musik är något som väldigt kraftfullt kan öppna portalen till våra minnen.
