• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Marja Koivisto

Teaterkritik: LeMarcs hjärta pumpar nytt liv på Stadsteatern

26 oktober, 2025 by Marja Koivisto


Foto Sören Vilks

LeMarc – Det som håller oss vid liv
Uppsättningen är en nyskriven musikteater baserad på Peter Le Marcs låtar skapad av Ole Anders Tandberg och Leif Jordansson
Regi och scenografi Ole Anders Tandberg
Koreograf Anna K och Mattias Lundmark
Steppnummer Kostym Matilda Hyttsten
Ljussättare SUTODA
LjudAnton Sundell
Mask Johanna Ruben
Musikaliskt ansvarig Leif Jordansson
På scenen medverkande Gerhard Hoberstorfer, Rennie Mirro, Frida Hallgren, Lina Englund, Johannes Kuhnke, Sara Jangfeldt
Kapellmästare Leif Jordansson och Johan Persson
Musiker Rigmor Bådal, Johan Persson och Erik Nilsson
Premiär på Kulturhuset stadsteatern 25 oktober 2025

Utanför mitt fönster finns en bro.
Så börjar en av Peter LeMarcs mest älskade låtar – och kanske också hela den här föreställningen. För bron finns där som en symbol genom hela den här underbara föreställningen som i sitt uttryck ger en doft av 1970-tal och en blinkning till Nationalteaterns produktioner. Föreställningen rör sig som en lång andning genom LeMarcs universum: från den stilla sorgen i ”Evelina” till det drömska hoppet i ”Utanför mitt fönster finns en bro”. Och någonstans där – mitt på bron, mellan mörker och ljus – händer det. Teatern och musiken smälter samman till något större än båda.

Artistensemblen är magnifik. De sjunger med en intensitet som känns i magen, inte bara i öronen. Varje röst bär en egen historia, varje blick ett eko av någon man mött i sitt eget liv. De växlar mellan stilla närhet, skörhet och rå kraft med en självklarhet som känns ovanlig på en teaterscen. Det är som om LeMarcs ande svävar över dem, men de gör sångerna till sina egna – levande, oförutsägbara, nya.

Och bandet – herregud, bandet! Vilken klass. Gitarren darrar som ett vinterljus över älven och pianot bär varje ton med varsam precision. De spelar inte bara LeMarcs musik, de förvaltar hans hjärta. I deras händer blir ”Utanför mitt fönster finns en bro” ett andrum, en stund där tiden stannar och publiken nästan glömmer att andas, mellan då och nu, mellan sorg och hopp, mellan vem man var och vem man vågar bli. Mina ögon tåras.

LeMarc har alltid skrivit om det som egentligen är för stort för ord: kärlek, ensamhet, försoning. Men han gör det med en vardaglig poesi som känns som en hand på axeln. Han skriver inte om hjältar – han skriver om oss. Om folk som försöker, misslyckas, älskar ändå.

Här på Stadsteater får LeMarcs låtar nytt blod i ådrorna. Här blir hans texter inte bara musik – de blir liv, puls, svett, känslor.

Och när ensemblen på Stadsteatern tar sig an hans låtar, känns det som de förstår precis vad de sjunger om. De lever dem. De skriker, viskar, dansar, andas fram orden. Varje sång blir en scen i sig. De hittar allvaret mitt i humorn, och ljuset mitt i mörkret.

Det här är inte en nostalgishow. Det är något fräschare, mer närvarande. Regin vågar låta stillheten ta plats – låter LeMarcs texter få det utrymme de förtjänar. För det är i tystnaden efter rader som ”Jag ska gå hel ur det här”, ”Hur man älskar en sargad själ”, “Bra, bra saker kommer snart” som allt händer.

Det finns något väldigt gripande i allt det här: det vackra och det trasiga på samma gång. LeMarcs språk luktar regn, kaffe och drömmar. Och på Stadsteatern får det växa till något storslaget – men ändå nära, på riktigt.

När sista tonen klingat ut vill applåderna aldrig ta slut. Man märker att något har rört sig i rummet – kanske en gammal känsla, kanske bara hoppet om att vi fortfarande kan känna så här mycket.

Föreställningen påminner oss om varför LeMarcs texter fortfarande betyder så mycket. För de handlar inte om att vinna, de handlar om att våga stå kvar. Att tro på något mjukt i en hård värld.

Och det är svårt att inte älska det.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, LeMarc, Musikteaterm

Dansrecension – Cullberg: Some Thing Folk – en poetisk skapelse, en hypnotisk spiral som får mig att glömma tid och rum

12 september, 2025 by Marja Koivisto


Foto Moritz Freudenberg

Cullberg: Some Thing Folk
Koncept, koreografi och konstnärlig riktning Ligia Lewis
Ljusdesign Joseph Wegmann
Kostym Sadak
Ljuddesign George Lewis Jr aka Twin Shadow
Musikkomposition Anton Kats
Scenografi Ligia Lewis, Pia Gyll
Koreografisk assistent Corey Scott Gilbert
Medverkande Anand Bolder, Arika Yamada, Girish Kumar Rachappa, Harrison Elliott, Johanna Tengan, Johanna Willig-Rosenstein, Lilian Steiner, Mohamed ”Shika” Saleh, Noam Segal, Panos Paraschou, Vincent Van der Plas
Sverigepremiär 11 september 2025 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern

I dansföreställning Some Thing Folk står tio dansare redo att ta oss med till en plats där gamla sagor och nya fantasier möts. Koreografen Ligia Lewis första samarbete med Cullberg omformulerar vad det är att vara människa. Inspirerad av folktro, myter och black feminism skapas berättelser som förenar snarare än separerar.

Sverigepremiär 11 september på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.

Some Thing Folk är en dansföreställning som inte enkelt låter sig beskrivas, men den känns in på bara huden. Under en förtryckande törnekrona dansar de utsökta dansarna människans livsvillkor av att leva i ständig förändring och i symbios med andra. En symbios som ofta är förtryckande och kväver människans inre kärna. Med varje steg utforskar de gränserna för det mänskliga uttrycket, skapar en symfoni av kroppar som sveper över scenen som en mystisk dikt, skriven i ett evigt tid och rum.

I skuggan av sin egen ensamhet dansar de. Varje rörelse är en tyst skrik av förlust eller längtan, en kamp för att finna skönhet i smärtan.

Kroppar bär med varje steg tyngden av sorg, en ekande melankoli som formar dansen till en sorglig elegi, där hopp och förtvivlan smälter samman.

Ouppfyllda drömmar sveper fram, kaskader av känslor kretsar kring lidande och strävan efter befrielse. Varje rörelse är ibland en försiktig balansakt, ibland en rå styrkedemonstration, på kanten av en avgrund. Vi känner viskningar av mod i en värld av förtryck.

Dansarna rör sig psykadeliskt genom föreställningen. Varje kropp har sin skönhet men också sin särprägel som ständigt kolliderar med en omvärld som bemöter och tolkar i en variation av attraktion eller “den skrämmande andra”. Kropparna uttrycker det osynliga trycket av normer och förväntningar, och påminner med varje steg om den tysta kampen mot det som kväver mänsklighet och naket varande.

Genom en repetition av upprepade gester visar dansarna hur styrka och svaghet samexisterar och skapar en rörande berättelse om motstånd och de sårbara platser där förtryckets skugga vilar.

Föreställningen är en poetisk skapelse, en hypnotisk spiral som får mig att glömma tid och rum och känna människans skörhet, som dansar en dans med andra sköra.

Arkiverad under: Dans, Dans recension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Cullberg, Dans, Dansrecension, Scenkonst

Teaterkritik: Kröna en drottning – Robert Fux är lysande

7 september, 2025 by Marja Koivisto


Foto Leonard Stenberg

Kröna en drottning
Av och regi Christina Ouzounidis
Kostym Jenny Ljungberg
Mask Petra Göransson
Ljus Joakim Ahlström, praktikant från SKH
Komposition Sole Gipp Ossler
Ljud Annelie Nederberg
Sufflör Petra Ödmark
Medverkande Robert Fux
Premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 6 september 2025

Den blivande regenten står inför sin kröning. Men att ta emot kronan innebär också att erkänna att låta sig definieras av makten. Kröningen tar sin väg genom tvivel och självrannsakan där den egna identiteten står på spel. I centrum står en drottning som kunde vara vem som helst av oss.

Robert Fux gör en lysande insats i rollen som regenten, i en specialskriven monolog av dramatikern Christina Ouzounidis – en text som osar av intelligens och egensinne och tar oss med till en tankevärld som ifrågasätter alla våra piruetter, manér, osäkerheter, skydd och rädslor.

Regentens arrogans genomsyrar hela hennes tankevärld. Hon är värd sin krona, platsen överst i hierarkin och makten över de bräckliga undersåtarna är en gudagiven födslorätt. Makten betraktas som något som ligger i hennes natur. Men tvivlen skaver i kröningens stund. Trots den prakt hon omges av kvarstår en kännbar tomhet i hennes själ, då hon ständigt är blind för de mänskliga värden hon gång på gång väljer att överge.

Under föreställningens gång skalas lager för lager av, mask för mask, tills endast den nakna människan återstår. ”Jag är ingen”, utbrister regenten, och det är i den stunden vi känner att vi älskar henne. Den nakna människan möter vår egen mänsklighet. Och det är vackert.

Robert Fux är i mina ögon en av Sveriges starkaste skådespelare med en trollbindande, intensiv närvaro – vilket han visar prov på ikväll. Han är en exeptionell talang som gör varje roll minnesvärld och är ikväll oförglömlig.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: K>Kulturhuset stadsteaternm, Robert Fux, Scenkonst, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

For A Better Day – högsta klass på alla sätt

7 december, 2023 by Marja Koivisto

Ångestpodden – förband

Aviciii Arena: ”For A Better Day” – multikonsert med ett batteri av coola artister som tolkar Aviciiis låtar ackompanjerade av storband och symfoniorkester. Presenteras av Tim Berglings Foundation för att bryta stigmatiseringen av ungas psykiska ohälsa.
6 december 2023

Sällan har ett arv förvaltats på ett värdigare sätt. Arvet efter Avicii, en av Sveriges största artister någonsin, som passerat två miljarder streams och fortfarande streamas 35 miljoner gånger per månad, har förvaltats i en stiftelse, Tim Berling Foundation, med syftet att stoppa stigmatiseringen av ungas psykiska ohälsa och driva på makthavare och politiker till åtgärder för att förbättra ungas hälsa. Ett arbete som bedrivs i nära samarbete med unga.

Ikväll genomfördes den andra stora konserten till Tim ”Avicii” Berglings minne och för att spegla stiftelsens arbete. Många unga deltog på scen och en film visades där unga konfronterade statsminister Ulf Kristersson med uppgifterna om stora strukturella problem i vården för unga med psykiska ohälsa. 24 000 unga väntar i kö till BUP, flera unga vittnar om att de fått vänta över ett år för att få hjälp. Matilda säger till Ulf Kristersson: ”Om jag hade fått rätt stöd när jag var yngre skulle jag inte sitta här nu med mina ärr”.

Molly Sandén

Den första konserten som genomfördes 2021 blev en stor succé och nu var det dags igen. Värt att nämna är det låga biljettpriset, 195 kronor, och ambitionen från arrangörerna att så många unga som möjligt ska kunna delta på konserten. Medverkande under konserten var en bredd av artister från den svenska pop och hip-hip-eliten som accompanjerades av en mäktig symfoniorkester och ett storband. Artister som Young Lean, Cherrie, Molly Sandén, Jireel, ADAAM, Thomas Stenström, Daniela Rathana, Cleo, Yaeger, Hurula, Teddy Swims, NOTD, Griff och Dan Tyminski (sångare i superhiten ”Hey Brother” gjorde framträdanden och flera tolkningar av Aviciis låtar.

Det blev en underbar kväll och konsert med hoppfulla och starka mellanakter med unga som talade om sin psykiska ohälsa, anhöriga som berättade om sin sorg när kära gått bort i självmord och hur de vänt sorgen till kraft genom att hjälpa andra, men också unga som konfronterarde politiker och krävde handling. Några röster: ”Fixa mer platser som unga kan hänga på GRATIS!” ”Jag behöver en mindre stressig skolgång, jag får panikångest för all stress och press jag får i skolan.” ”Jag tycker att unga som är introverta måste få utrymme att vara det.” ”Gör det lättare att få tag på vård!” ”Prata mer om ungas mående i skolan, det borde vara en större del av utbildningen.”

Tim Berglings pappa Klas Bergling, grundare till Tim Bergling Foundation, delade ut ”Tim Bergling Foundation priset” till en person eller organisation som gör insatser för ungas hälsa. Priset på 100 000 kronor gick till ”Team Storebror” och grundaren Dimitris som arbetar för att motverka att unga hamnar snett. ”Vi jobbar genom att ta på oss jackan, ta på oss skorna, och börja vandra. Fler borde göra det. Det behövs fler vuxna förebilder som finns där ute för de unga.” ”Jag vill bara säga till alla, jag är ett livs levande bevis på att det aldrig är för sent att ändra sitt liv”, sa Dimitri som berättade om sin sin stökiga uppväxt med kriminalitet och fängelsestraff. ”Men se på mig nu, jag har utbildat mig till socialpedagog, och min lärare sitter med här där uppe på läktaren”.

Koreografen, regissören och scenografen av konserten har samtliga gjort ett fantastiskt jobb. Akterna passerar sömlöst och rappt och inget har sparats på. Symfoniorkestern lyfter framträdandena till en ny nivå. Storbandet lika så. Ljudet är av högsta klass. Ljus- och videoshowerna top-notch. Vi bjuds till och med på ett fantastiskt scenfyrverkeri under DJ-akten med NOTD.

En toppenkvällen, och om du missade den så kommer en filmatisering på SVT-play så småningom. Se den!

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Teaterkritik: Alltid vara vi – Jag älskar den

9 september, 2023 by Marja Koivisto

Foto: Andreas Ackerup

Alltid vara vi
Musikteater baserad på musik av artisterna Veronica Maggio och Oskar Linnros
Av Lisa Östberg och Alexander Mørk-Eidem
Regi Alexander Mørk-Eidem
Musik Veronica Maggio och Oskar Linnros
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Jenny Ljungberg
Ljus Ellen Ruge
Ljud Emil Eklund
Mask Maria Reis
Musikaliskt ansvarig Mathias Venge
Nypremiär Kulturhuset stadsteatern Stockholm 8 september 2023

Ja, ja, ja! Jag älskar den! Nypremiären av musikteatern ”Alltid vara vi” gör mig inte besviken. Jag är golvad. Och inte bara jag, hela teatersalongen reser sig i jubel efter slutscenen. Det här är en föreställning som gör oss genuint lyckliga och euforiska.

Låt dig inte luras av den banala historian om ett rockband som tillfälligt återförenas efter ett dramatiskt uppbrott, för här ryms starka känslor och komplexa relationsdramer. Kärleken som inte tar slut fast det är slut. Vänners svek. Egots härjningar mot bättre vetande. De brutala överkörningarna för att bärga scoopen. Känslan av att alltid var den älskades nummer två.
Vi befinner oss i en dyr inspelningsstudio med hela kalaset, kontrollrum, trumbås, kablage och ett tajt tiomannabandet med elgitarrer, syntar, sax och blås. Föreställningen är en förtrollande multimusikteater. Den är allt på en gång – en fet livekonsert, ett teaterstycke, en musikvideo som sömlöst följer dramatiken på scen i svartvita projiceringar på jätteskärm över hela skådespelet.

Det är en föreställning som reser sig rakt ur 2000-talets mylla. Musiken, människorna, dialogen, de visuella uttrycken, videoprojektionerna som för oss så nära skådespelarnas ansikten och känslouttryck. Det är här och nu. Det är verkligt, det är luftigt, det är fräscht.
Alexander Mörk-Eidem skapar för sin publik utan oroliga sneglingar till vad som varit och vad som borde vara. Vi ska få känna, vi ska få njuta, vi ska hamna i teaterns högre sfär. Han trollar med våra sinnen.

Musikteatern bygger på Veronica Maggios och Oscar Linnros album ”Satan i gatan” och ”Vilja bli”. Musik som väl få har på spellistan idag, men låtarna återuppstår med nytt liv i ”Alltid vara vi”. Det är som att ta mjöl och jäst och blanda och yes, det blir en tårta.
Hela ensemblen är suverän där även birollerna lyfter föreställningen. Louise Peterhoff i huvudrollen som bandmedlemmen som lämnade och blev fixstjärna är förtrollande sinnlig i röst- och kroppspråk. Oscar Töringe briljerar som egostinn försteälskare. Hampus Hallberg är älskvärd och skicklig i rollen som det musikaliska geniet som aldrig får stå i centrum, varken i bandet eller i den älskades hjärta. Lina Anderberg, gör en trovärdig och säregen tolkning av den försmådda flickvännen som balanserar på självkänslans slaka lina mellan att svälja sveken från den otrogna pojkvännen till att resa sig och bejaka styrkan vid trumpinnarna bakom trumsetet.

Den pricksäkra humorn hos Daniel Bingert. Gerhard Hoberstorfers karismatiska demonproducent. Peter Gardiners komiska persona som megakändis som så självklart alltid flyter ovanpå.
Till sist en stor eloge till all teknisk personal som får alla delar i detta tekniskt komplicerade multiverk att flyta sömlöst. Utan er skulle det inte gå.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Alexander Mørk-Eidem, Kulturhuset stadsteatern, Musikteater, Oskar Linnros, Veronica Maggio

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Johan Gry i monologen Abrahams barn. … Läs mer om Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Bugonia Betyg 5 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Göteborg Jazz Orchestra och Nils … Läs mer om Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

5/10 2025 Valand i Göteborg … Läs mer om Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Titel: En bok om hösten Text, bild … Läs mer om En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Personlig modig debut ger plats åt ypperliga musiker – Idag känns allt skit igen av Jenna Nyman

Jenna Nyman Idag känns allt skit … Läs mer om Personlig modig debut ger plats åt ypperliga musiker – Idag känns allt skit igen av Jenna Nyman

Extraordinär genrefri pianotrio kryddar med enastående trumsolon – Rachel Z & Omar Hakim Trio i Stenhammarsalen

3/11 2025 Stenhammarsalen i … Läs mer om Extraordinär genrefri pianotrio kryddar med enastående trumsolon – Rachel Z & Omar Hakim Trio i Stenhammarsalen

Filmrecension: Predator Badlands – menlös, tam och framförallt stel

Predator Badlands Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Predator Badlands – menlös, tam och framförallt stel

Med sylvass humor och fyndigt rimmande gisslas historiskt arv och nuläge – Svenska revyn i gästspel på Lorensbergsteatern

Idé, manus och sångtextförfarre: Henrik … Läs mer om Med sylvass humor och fyndigt rimmande gisslas historiskt arv och nuläge – Svenska revyn i gästspel på Lorensbergsteatern

Filmrecension: Hanami

Hanami Betyg 3 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Hanami

Förbryllande mix av vag performance och konkret desperation – Måsen på Göteborgs Stadsteater

fritt efter Anton Tjechov (översättning … Läs mer om Förbryllande mix av vag performance och konkret desperation – Måsen på Göteborgs Stadsteater

Skaplig innehållsrik tribut till ett av rockhistoriens bästa band – The Who hyllas på Draken av ett gäng format av Ronander/ Bloom

30/10 2025 Draken Live i … Läs mer om Skaplig innehållsrik tribut till ett av rockhistoriens bästa band – The Who hyllas på Draken av ett gäng format av Ronander/ Bloom

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in