16/4 2026
Jazzkrogen Utopia nedanför Stigbergstorget i Göteborg
Blev bjuden till en stammis bord längst fram mitt för scenen. Kom som avtalat i mycket god tid före konserten. Före livemusiken tog sin början med instrumentalister på en eller ett par meters avstånd, samtal och inmundigande av god huvudrätt (dagens fångst) och dryck. Kände väl till medlemmarna i The Splendor varför det fanns en lust att ta sig an deras kompositioner under dessa gynnsamma omständigheter. Hade hört kvartetten på Unity och i deras skivbolagslokal samt recenserade den senaste av deras fyra album – debuterade 2008 – i Sveriges Jazzmagasin Orkesterjournalen. Göteborgsbaserade gruppen har lovordats för hur de kombinerar svängig bop med inslag av spräck och stänk av elektronik.
Ska påpekas att konserten över två set var helt akustisk. Fabian Kallerdahl hade denna gång valt bort att ha med portabel synt. Utöver nämnd pianist (mycket känt ansikte på scener i Göteborg) består The Splendor av hans bror Josef på kontrabas, bakom sitt trumset sitter Lars Lade Källfelt och frontar gör Lisen Rylander Löve på med något undantag tenorsax. Har hört dessa fyra musiker i ett oräkneligt antal sammanhang var för sig eller i konstellationer under närmare tjugo år. De har förekommit i fler genrer än jazz, tilldelats priser och turnerat utomlands. Minns ett miniporträtt jag gjorde om Fabians gärning redan för cirka femton år sedan. Och han och Lisen medverkade för ett halvår sedan på ett Jazz Akademi-event på samma scen, vilket resulterade i ett refererat från min sida. Bröderna har ju rönt framgång med sitt Music Music Music i cirka tjugo tillsammans med Michael Edlund.
Tidigare under dagen hade jag uppseendeväckande nog hört The Splendor i två låtar hos föreningen Bunkern, på en slags firmafest inför branschmässan Jazz Ahead i Tyskland. En givande firmafest att vara inbjuden till tack vare upplägget med minispelningar och info om frilansares villkor nu och förr med mera.
Man inleder aningen försenade på grund av ett litet missförstånd. Basisten tar på sig rollen som talesperson, ger oss somliga titlar. Att sitta extremt nära påminde om vissa gånger på Unity. Intimiteten bidrar till att det blir extra njutbart, även om det är en nackdel att de måste ställa in ljudet själva. Eftersom jag satt allra närmast saxofonist och trumslagaren skymd bakom henne, var volymen starkast från dessa ljudkällor, använde en öronpropp. På det hela taget led jag inte av någon betydande obalans lyckligtvis. Noterade att kvartetten utgick från noter, ett förfarande Rylander Löve kommenterade före konserten. Hon sa att de spelar ganska sällan, vilket medför att kompositionerna kan vara knepiga att erinra sig.
Inte oväntat kickar konserten igång frejdigt i dur med Files om anteckningarna stämmer. Utvecklas till en böljande öppning genom spänstigt utformade bågar med Rylander Löves fraser positionerade överst. Ibland ägnar man sig åt att knåda toner, skrynkla till dem. Ofta sträcks det ut i melodiska, attraktiva linjer vilka accentueras när tenorist lämnar över till lika inspirerad pianist. Glömde fråga hur stort utrymmet var för improvisation i original vilka genomgående håller hög klass. Ballader förekommer som en välgörande motvikt till intensiva avdelningar där ”hårdkörning” idkas. Tyckts som om vissa kompositioner avlöser varandra utan paus. Vad som händer pågår i ett oemotståndligt pulserande groove vilket främst är rytmläggarens utomordentliga förtjänst. Lade som influeras av bland andra Jack De Johnette håller genomgående grytan (deras typiska sound) nära kokpunkten i egenskap av primus motor.
Desto mer tillbakalutat låter det om första balladen vars innerliga intro på flygeln är väldigt vackert. I denna stolta sak träder Josef Kallerdahl fram för första gången i och med att basfeauture förmedlas. Yviga leveransen i låten som avlöser går hem. Blir till härligt pulserande bop av hög kaliber. Första set avrundas med Floating (L. Rylander Löve), en suggestiv, lyskraftig melodi indelad i flera skikt. Obestridligen en hit även om den skulle vunnit på att balanseras av mildare tongångar i den eruptiva b-delen. Sekvensen Fabian leder rytmsektionen genom formar sig till ett av spelningens krön.
Efter paus startar samtrimmade The Splendor med skönt snirklig sak som varvar upp i omgångar. Det visar sig vara titellåten från senaste albumet Royal. Egendomligt nog refererar jag inte till uppenbara förebilder. Vad som beskrivs som ”stämningstät och hårt pådriven jazz” har blivit till en egen stil, som förstås kan te sig eklektisk, påminner om energirik jazz grundad i sent 50-tal. Stilistiskt säkre och emellanåt lätt avantgardistiske Rylander Löve leder tanken till Melissa Aldana, Malin Wättring och Elin Forkelid, fast kännare troligen skulle kunna identifiera henne genom hennes egenart. Gruppens melodimakare broderar uttrycksfullt på egen hand för att snyggt förenas i ensemblespelet. Då och då kommer det volymsvagare pianot till korta, ett olösligt problem live. Fäster mig vid unisona passionen och flera gånger uppstår flow, det ideala tillståndet. Kvartetten hade förtjänat större publik eftersom deras hjärtan vibrerade av lust till en spännande variant av tidlös jazz, medryckande och utmanande om vartannat. Ska betonas att Fabians anslag på klaviaturen väcker lika mycket positiv uppmärksamhet som saxofonisten i rampljuset. Tillför vackra och meningsfulla klanger.
Efter internt intermezzo som avsåg fel tonart kom komposition av sökande natur. Mina anteckningar betonar i detta skede dels att gruppens trumslagare är i sitt rätta element när han fyller i en passage genom framtagna mönster, dels att välorganiserat småstök stundtals uppstår. Vi får en av Josefs sällsynta features i en vindlande rörelse, varvid övriga hänger på i udda taktart som påminner om Monk. Excelleras i krängande flow. Ett inte helt lättsmält alster har fått titeln Below The Rainbow (L. Rylander Löve). Lisen styr dem gärna mot ”Avantgardia-land”, även om hon också propagerar för värdet i att utgå från bärkraftiga teman. Extranumret Trains signerat gruppens blåsare är en utsökt, gungande melodi garnerad med sopransaxens ljusa toner. Ostinato-riffandet dekoreras ystert gränsande till latin-vibe. Vi som hade förmånen att vara på plats uppskattade det musikaliska äventyret, skönheten parat med öppna-spjäll attityden jämte ett antal minnesvärda melodier.