Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

TV-serier

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

by

Jo Nesbøs Harry Hole

Jo Nesbøs Harry Hole
Betyg 3
Premiär på Netflix 26 mars 2026
Regi Øystein Karlsen och Anna Zackrisson

Nordic Noir när det är som mörkast. Att Jo Nesbøs kriminalromaner om Harry Hole börjat föras över i tv-serie-format är nog efterlängtat av många. Denna serie baserar framför allt på den femte boken, Djävulens stjärna. Deckarserien om Harry Hole är mörk ochHarry Hole kämpar både mot sina inre demoner, framför allt sin alkoholism, och yttre demoner som hänsynslösa mördare och korrumperade poliser och andra makthavare.

Handlingen utspelas till största delen i Oslo. Ett dystert och plågat Oslo där en seriemördare huserar och samtidigt finns det grov korruption inom polisen men bland annat den helt samvetslöse Tom Waaler (spelas suveränt bra av Joel Kinnaman).

Om en regissör vill visa att en person på scen använder mycket svordomar räcker det ofta att den personen svär tre gånger, sedan kan han eller hon prata utan svordomar och ändå kommer publiken att uppfatta personen som en svärande person. Jag tänker att det är likadant när det gäller att skildra att någon har stora problem med alkohol. Harry Hole har stor problem med alkohol. När han tycker något är för jobbigt då flyr han in i alkoholens dimma. Det visas tydligt, alltför tydligt i serien. Flera avsnitt går åt för att se hans förvirring och flykt in i alkoholens förljugna dimmiga världen. Det blir lite segt. Det gör att första halvan av denna serie blir lite för mörk, seg och dyster.

Det Oslo som presenteras kunde varit vissa delar av Stockholm med dagens gängkriminella härjningar och skjutningar. Ja Oslo i denna serie är om möjligt ännu mer plågat. Det är mycket dystert. På ett sätt är det inte fel. För det kan vi känna igen i Sverige idag. Makthavare, bland annat regeringen, röstar igenom flera lagar som ger våldmonopolet (det tajta samarbetet mellan väntar, polis och åklagare) rätt att gripa och bura in människor utan rättegång. I tv-serien finns det en grupp poliser som vill tvinga fram en lag som ger poliserna rätt att bära mer vapen. Deras metod för att tvinga fram detta är att helt kriminellt sälja vapen till olika kriminella gäng.

Skildringen av falskspelare bland en stor grupp norska poliser känns mycket hemsk. Men helt omöjligt att tro på detta är det inte, ned tanke på hur det ser ut i Sverige. Nästan ingen polis som blir anklagad för våld och brutalitet blir fälld. Poliserna går hand i hand med åklagare, ofta, i Sverige. Det är också en slags korruption. Att poliser som misstänkt för brott inte utreds av en fristående myndighet utan av poliserna själva är egentligen horribelt.

Jag tycker det är synd att skaparna av denna första tv-serie med Harry Hole grävde ner sig för mycket i hans alkoholism. Berättelsen och kritiken mot polisens korruption är värd att föras fram tydligare. Serien är mörk och dyster, men har något viktigt att säga också om Sverige.

Harry Hole spelas av Tobias Santelmann (känd från Exit och The Last Kingdom).
Serien är skapad och skriven av Jo Nesbø själv.

TV-recension: Dansk polisserie utan sirener – men med desto mer hjärta

by

Uniformen Dansk TV-serie – SVTplay Betyg 4 (5)

Den danska tv-serien Uniformen placerar sig någonstans mellan klassisk kriminaldrama och mer lågmäld karaktärsstudie – och det är just i det där mellanrummet den fungerar som bäst.

Redan från första avsnittet är det tydligt att det här inte är en serie som jagar snabba kickar. Tempot är eftertänksamt, nästan metodiskt, och mycket av dramatiken ligger i det som inte sägs. Istället för att luta sig tungt mot brott och mysterier bygger Uniformen sin styrka i vardagen: i skiften, i pauserna mellan utryckningar, i relationerna mellan kollegor som både är beroende av och trötta på varandra.

Serien lyckas fånga den där speciella känslan av att bära en roll – bokstavligen en uniform – och vad det gör med en människa. Den handlar lika mycket om identitet som om yrkesliv. Vem är du när du inte längre är i tjänst? Och hur mycket av jobbet följer med hem, vare sig du vill eller inte?

Skådespeleriet är genomgående starkt, med en ensemble som känns ovanligt naturlig. Dialogen flyter på ett sätt som gör att det ibland känns mer dokumentärt än dramatiserat, vilket passar seriens ton. Här finns inga övertydliga hjältar eller skurkar – bara människor som försöker göra sitt jobb i en komplex verklighet.

Visuellt följer serien den nordiska traditionen: avskalad, kylig och realistisk. Kameran dröjer kvar, låter scener andas och vågar lita på att publiken hänger med utan att bli matad med information. Det ger en autenticitet som lyfter helheten, även om det ibland kan kännas aningen långsamt.

Om det finns något att invända mot är det just tempot. För den som söker mer traditionell spänning kan Uniformen upplevas som återhållsam, nästan försiktig. Men för den som uppskattar karaktärsdriven dramatik är det snarare en styrka än en svaghet.

Sammanfattning:
Uniformen är en lågmäld men träffsäker serie som använder polisyrket som en spegel för större frågor om ansvar, identitet och tillhörighet. Den kräver lite tålamod – men ger desto mer tillbaka. Finns att se på SVTplay.

Recension av tv-serie: De sju uren – underhållande och klurig med duktiga skådespelare

by

Göteborgs filmfestival 2026

De sju uren
Betyg 4
Premiär på Netflix 15 januari 2026
Regi Chris Chibnall

En lite ovanlig och klurigare Agatha Christie med några oväntade vändningar i regi av Broadchurch-regissren Chris Chibnall kan knappast bli annat än både spännande och deckarmysigt. Dessutom med flera duktiga skådespelare som Mia McKenna-Bruce, Martin Freeman och Helena Bonham Carter. I centrum för handlingen i denna miniserie står en ung kvinna, ”Bundle” Brent, som utvecklas till en detektiv.

Denna miniserie bygger på Agatha Christies roman De sju urens mysterium från 1929 och utspelas utspelar sig i England år 1925. Lady Eileen ”Bundle” Brent är en rik ung kvinna som bor med sin mamma på ett stort gods. Mamman, som spelas av Helena Bonham Carter, lever väldigt isolerat men nu har dottern bjudit in till fest och tvingar mamman av vara lite sällskaplig och social. Det slutar illa med ett mord.

När en ung man hittas död i en säng i ett rum i godset säger polis och läkare att han begått självmord. Men Bundle vet att det inte är så. Den unge mannen och hon hade stämt träff nästa kvälla och han hade talat om att han tänkte fria till henne. Den som har sådana planer begår inte självmord dagen före.

Bundle undersöker och hittar spår och det är klurigt och så där typiskt Agatha Christie-aktigt i en väl fångad miljö från 1900-talets början.

Det finns några saker i denna serie som bryter mot traditionellt sätt att berätta en deckarhistoria, med saker som görs mystiska men inte är riktiga spår utan villospår. Men det är underhållande och spännande. Fast jag listade ut vem som var skyldig redan tidigt. Men det gör ju inget. Frågan är når detektiven ska förstå.

Recension av tv-serie: Synden – en mörk mix av kriminaldrama och en tragisk släktkrönika på svenska landsbygden

by

Synden
Betyg 3
Premiär på Netflix 2 januari 2026
Regi Peter Grönlund

En svensk tv-serie, en mini-serie i fem delar, en mörk mix av ett kriminaldrama och en tragisk släktkrönika på svenska landsbygden. En tonåring försvinner och Dani, en kvinnlig polis, tar ansvar för utredningen fast hennes kollegor och chef inte anser att hon borde eftersom hon har personliga förbindelser med den försvunne. Poliskvinnan har en jobbig relation till sin son. Hennes son är vän med den försvunne tonåringen. Det är svårt att ens tro på att en polis tillåts jobba under de omständigheter som råder i fallet.

Handlingen utspelas till stor del på landsbygden i ett litet samhälle på Bjärehalvön på västkusten i Skåne, där det råder ett rubbat förhållande till såväl polis som svenska myndigheter. Det är inte en förort till en stor stad utan ett gammal svensk bygd med familjer och släkter som tycks ha bott på samma plats i generationer och där barnen inte har något annat val än att ta över föräldrarnas gård. Byborna har inget förtroende för polis eller andra myndigheter.

Det är bråk, gräl och osämja mellan de flesta i byn men när någon utomstående kommer håller de ihop i sitt hat mot utomstående. Byborna drivs av djupa lojaliteter och gamla familjefejder. Polisen som vill utreda vad som hänt med den försvunne tonåringen får inte mycket hjälp av byborna som tvärtom hotar poliser.

Av och till är serien intressant och saker nystas upp men det är en mörk skildring där de flesta mår dåligt. Det är så långt från en feelgood-berättelse som det är möjligt att hamna. Är den spännande? Både ja och nej. Det finns inte många karaktärer i serien som jag ens kan känna någon sympati för, det är svårt att riktigt engagera sig i skildringen som är lite för svart och hopplös även om det kan glimta till med lite hopp någon gång. Regissören Grönlund skildrar en bygd som styrs av en form av klan-samhälle. Det är en form av samhälle som annars brukar beskrivas i samband med folkgrupper som somalier. Det blir spännande att se detsamma i en liten, till stor del isolerad gammal svensk bygd. Samtidigt gör det att jag har svårt att riktigt tro på berättelsen. Jag är kluven till serien, den är absolut värd att se men den når inte upp till de bästa serier jag sett. Kanske är det så att amatörskådespelarna är överdrivna i sina reaktioner, som gör att det inte känns äkta och är svårt att engagera sig?

Liksom i Peter Grönlunds andra filmer är en stor del av rollerna besatta av amatörskådespelare, vilket ger en närhetskänsla och slags realism till karaktärerna som fungerar bra.

Regissören Peter Grönlund långfilmsdebuterade 2025 med dramathrillern Tjuvheder som möttes av lysande kritik och som vann Kritikerförbundets pris ”Greta” för bästa svenska film 2015, nominerades till sex Guldbaggar, varav den vann fem av dessa, bland annat för Bästa manus, Bästa klippning och Bästa kvinnliga huvudroll. Tjuvheder följdes upp av Goliat som också den fick ett mycket fint mottagande, nominerades för fem guldbaggar, bland annat Bästa film, och filmen vann fyra av dessa, bland annat för Bästa filmmanus, Bästa klipp och Bästa manliga huvudroll. År 2020 regisserade Grönlund Björnstad, en dramaserie på fem tar för HBO baserad på Fredrik Backmans bästsäljande roman Björnstad (Beartown). Serien hade premiär hösten 2020 på HBO Nordic/Europa.

TV-recension: Tidstjuven, smått spännande och absurd resa i juletid och rum

by

(Julkalendern 2025 ”Tidstjuven” – skärmdump, SVT)

Titel: Tidstjuven

Betyg: 3

Skådespelare: Gusten Wickberg – Clint, Blanca Eliasson – Vida, Simon J. Berger – Bildsköne Bengtsson, Maja Rung – mamma Moa, Lisette Pagler – Cindy, Christoffer Nyqvist – Ingo, Richard Ulfsäter – pappa Pontus, Per Svensson, Sissela Kyle, Andreas Rothlin Svensson, Inger Nilsson, Siham Shurafa, Fredrik Lexfors – Mårten, Loa Falkman, Johannes Bah Kuhnke, Cecilia Nilsson, Lennart Bäck – sockerförsäljare och Carl Åstrand – dansk knekt

Regi: Carl Åstrand. Manus: Carl Åstrand och Daniel Karlsson

Premiär: 1 december på SVT Play, SVT Barn och i SVT 1, till och med 24 december.

Årets julkalender i SVT är kan man säga ett juläventyr för alla åldrar med en del absurda historiska inslag. Efter några år med rekord i antal tittare, är klart förväntningarna högt ställda på ännu en framgång. Handlingen utspelar sig detta år i den fiktiva staden Kråksjö, där mamma Moa jobbar som turistchef och gör sitt yttersta för att sätta staden på kartan. I centrum finner vi 11-årige Clint vars pappa (Pontus) försvann på självaste julafton 5 år före handlingens början. Alltsedan dess har Clint hatat julen, som för oss vuxna ses som barnens högtid.

Men en kväll i början av december förändras plötsligt allt när en mystisk man med famnen full av skatter dyker upp ur hans garderob och råkar (?) tappa en tidskikare. Ett äventyr i tid och rum tar då sin början när Clint bestämmer sig för att med tidskikarens hjälp åka tillbaka i historien för att försöka hitta sin försvunna pappa. Och pappan syns någonstans i forntiden, men ska Clint lyckas lokalisera och få hem pappan i tid före jul? Flera märkliga saker händer under dagarna fram till julafton bl a dyker Gustav Vasa upp och kliver ut ur garderoben ca 500 år fel i tiden.

Men pappa Pontus tycks hela tiden vara bortom räckhåll, ska Clint lyckas med att få hem honom och få tillbaka känslan för julen? Handlingen är bra, kanske inte lika stark som föregående års upplagor möjligen beror det på ifall man som tittare köper tidsresandet med en kikare eller inte. För egen del gör jag inte det men oavsett så rekommenderas årets julkalender. Betyget landar på en trea. Den 24 december får vi svaret på den avgörande frågan, julkalendern går att se i SVT:s linjära kanaler SVT 1 och SVT Barn samt på SVT Play fr o m 1 december.