Recension av tv-serie

The Pirate Bay
Betyg 4
Premiär på SVT Play 8 november 2024
Regi Jens Sjögren och Patrik Gyllström
I rollerna Simon Gregor Carlsson, Arvid Swedrup, Willjam Lempling, Robin Stegmar

En skrämmande berättelse om hur det amerikanska kapitalet kunde styra Sverige. Dn amerikanska kapitalismen fick den svenska regeringen och polisen att lyda USA:s order och det svenska rättsväsendet till och med struntade i vad som är svensk lag och normal etik när domaren som var involverad i upphovsrätts-organisationer fick döma i Pirate Bay-rättegången. Ja det finns mycket att skämmas över hur svenska makthavare och myndigheter agerade kring The Pirate Bay.

Handlingen i tv-serien om The Pirate Bay utspelas under tidigt 00-tal Stockholm. Vi får följa Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm som förenas i en dröm om ett fritt internet. Gottfrid jobbar på att ta fram en tjänst som kopplar samman fildelare från världens alla hörn. Antipiratbyråns chefsjurist Henrik Pontén inser tidigt vilka konsekvenser The Pirate Bay kommer att få, men har svårt att göra sin röst hörd men blir sedan allt mer symbolen för kampen mot pirater.

En majoritet som var med på den tiden har säkert någon gång använt sig av The Pirate Bay och laddat ner en sång eller ett filmklipp. Kom ihåg att detta var innan Spotify eller Netflix, Youtube eller SVT Play lanserats. Det är uppenbart att The Pirate Bay banade väg för de streaming-tjänster som sedan kom. I tv-serien beskrivs fildelarna som ungdomar och Antibyråns frontman Henrik Pontén som representant för den äldre generationen och för storägarna av kulturföretag som den amerikanska filmbranschen. En av de stora anledningarna till varför fildelningen var så utbredd tas inte upp i serien: Den minutiösa schemalagda ordning i vilken film- och musikbranschen och tv-spelsföretagen lanserade sina produkter. Många, många var irriterade på att till exempel tv-spel eller filmer lanserades långt tidigare i USA och Storbritannien är i Sverige eller andra länder.

Men att serien inte fångas verkligheten exakt som den utspelades gör inte så mycket. Den har fångat en del av stämningarna vid den tiden och framför allt sätter den fingret på den SKANDAL som utspelades, att svenska myndigheter, poliser och makthavare löd amerikanska vinstintressen som marionetter. Det är en skandal, det finns helt enkelt inget annat ord för hur jakten på de som startade The Pirate Bay och jakten på honom som lät webbplatsen finnas i sin server gick till. Rent juridiskt är det lika tydligt nu som då att de som programmerade den eller ägde serverhallen inte var de som fildelade. Tekniken för detta var ju att alla som kopplade upp sig hjälptes åt att dela en bit, var och en hjälpte till. Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm och Carl Lundström som upplät sin serverhall gjordes till syndabockar för att skrämma andra från att göra något liknande. Det är som om jag öppnar en yta för marknadsstånd och någon säljer stöldgods där och jag blir dömd för vad någon gör på den ytan. Ett stort övergrepp som också skedde är vid den senaste razzian där massor av hårddiskar beslagtogs som inte alls hade med fildelning att göra utan där fanns olika webbplatser som hyrde in sig i webbhotellet.

Ett bevis på att lagen tolkas olika i skilda situationer är när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch på sin sida på Facebook nämnde att en advokat varit dömd för ett brott. Då var inte Facebook som var ansvarigt utan den enskilda person, det vill säga Ebba Busch, som skrivit något. Svenska myndigheter vågade förstås inte gå på Facebook. Den som är störst och rikast styr svenska myndigheter, oftast.

En annan sak som det svenska rättsväsendet gjorde som är under all kritik i samband med Pirate Bay-hörvan är att de fyra som dömdes till fängelse också ska betala den amerikanska filmindustrin och andra upphovsföretag mer än 70 miljoner kronor, när räntan lagts på. Hur skadeståndet räknades ut är totalt verklighetsfrämmande. Till Svenska Dagbladet förklarar Peter Danowsky, ombud för skivindustrins intresseorganisation Ifpi: Skivbolagen utgår från laglig försäljning på nätet av skivor. En skälig ersättning är enligt Danowsky 6,5 euro per nedladdat verk – något han säger att tingsrätten accepterat och de åtalade inte motsatt sig.

Wikipedia:
Rättegången mot The Pirate Bay var en rättsprocess kring fildelning. Stockholms tingsrätt avgjorde målet 2009 och Svea hovrätt 2010. Båda rättegångsprövningarna ledde till fällande domar mot de ansvariga för The Pirate Bay, nämligen fängelsestraff och ett solidariskt skadestånd till de spel-, film- och skivbolag som var målsägande.

Det behövs inte någon stor hjärna för att förstå att varenda en som laddat ner en låt inte skulle ha köpt låten den inte fanns på The Pirate Bay. De är ett högst omoraliskt bud från musikindustrin som domaren köpte rakt av. Och att domaren köpte det totalt bygger också på en stor skandal: Under rättegången kom det fram att domaren var medlem i upphovsrätts-organisationer som står på åklagarens sida. Ytterligare ett flagrant element är att USA hotade Sverige med handelsblockad om upphovsmännen till The Pirate Bay inte greps, åtalades och fälldes.

Ingen har hellet kunnat bevisa att filmindustrin verkligen förlorade dessa miljoner dollar som de påstår. Ingen filmbolag gick i konkurs under den tiden.

En av rollfigurerna tv-serien ”The Pirate Bay” är Rasmus Fleischer, som är en fiktiv version av honom för 20 år sedan. Han var en av frontmännen för föreningen Piratbyrån. Rasmus Fleischer skriver i Aftonbladet:
Nej, det krävdes inga privatdetektiver för att identifiera männen bakom piratsajten. Första åren finansierade The Pirate Bay sin hårdvara genom att be användarna donera direkt till Fredrik Neijs privata bankkonto, vilket finns dokumenterat på Internet Archive. Webbhotellet PRQ var inte hemligare än att Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm stod registrerade som ägare hos Bolagsverket, detta redan innan The Pirate Bay sjösattes på en PRQ-uppkoppling. Men uppenbarligen ville manusförfattarna till varje pris klämma in en klyschig detektivhistoria.

TV-serien förenklar frågan och konfliktytorna och har framför allt fokuserat skildringen som en kraftmätning mellan den mäktiga lobbygruppen, Motion Picture Association of America, och The Pirate Bay.

Ett fult övergrepp som svensk polis stod för var också i samband med mot företag som hade sina en husrannsakan, efter beslut av kammaråklagare Håkan Roswall. Husrannsakan genomfördes av ett 50-tal poliser mot webbhotellet PRQ:s lokaler i Stockholm. Vid tillslaget togs 186 servrar i beslag, jämte ett stort antal andra föremål. I husrannsakan drabbades även företag och organisationer utan samröre med Pirate Bay eftersom samtliga servrar i webbhotellets lokaler beslagtogs. Polisen gjorde även husrannsakan och beslag i privatbostäder. Justitieombudsmannen meddelade efter avslutad granskning av polisens agerande att det inte fanns tillräckliga skäl att ifrågasätta att egendom togs i beslag i den omfattning som skedde. Aldrig att svensk polis skulle fått göra likadant mot någon som tillhörde de rika och de mäktiga i samhället.

Frågan om upphovsrätt är inte en glasklar fråga om rätt eller fel. Att The Pirate Bay växte så snabbt och hade så många användare beror inte bara på att användarna inte ville betala för musik, film, datorprogram och tv-spel med mera. Det berodde minst lika mycket, om inte mer, på att människor ville ha tillgång och inte behöva till ägarna bestämde att det skulle finnas tillgängligt i deras land – och priserna hade också betydelse, förstås. The Pirate Bay banade vägen för webbtjänster som kom senare.

Tv-seriens styrka är inte att den redovisar alla frågeställningar – vilket troligen hade blivit mera av en dokumentär och inget bra drama. Seriens styrka är att den är spännande trots att vi vet att det är de med mest makt och pengar som vinner, vilket är som det brukar vara i verkligheten och rätt deprimerande. Amerikansk filmindustri brukar annars lura i oss att den lilla människan kan vinna. För det kan den ju inte. Det är klart att det är viktigt att de som lever på att skapa film, musik med mera också kan leva på det. Men det är inte alltid samma sak om att de stora ägarna ska ha rätt att dela in världen i olika zoner efter när något ska ha premiär. Seriens stora styrka är inte bara spänningen förstås eller att den visar hur amerikansk ideologi fick styra i Sverige utan framför allt att den ger mycket att prata om och diskutera.