Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av tv-serie

Recension av tv-serie: Fubar – överraskande lyckad blandning av komedi och actionfylld agent-serie

by

Fubar
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 maj 2023
Skapad av Nick Santora
Regissörer Phil Abraham, Steven A. Adelson, Holly Dale och Stephen Surjik.

Den här komiska agent-serien är överraskande bra. En far, Luke Brenner (som spelas av Arnold Schwarzenegger) och hans vuxna dotter Emma (som spelas av Monica Barbara) upptäcker att de båda i hemlighet arbetar för CIA. De tvingas ut tillsammans på ett farligt uppdrag men upptäckten av varandra som CIA-agenter gör att uppdraget påverkas av deras dysfunktionella relationer. Familjedramat sätter en stark prägel på uppdraget.

Första avsnittet började lite fjantigt men serien gick snabbt över till att bli intressant att följa. Skaparen av serien har lyckats få ihop en komedi som samtidigt har mycket action och spänning och dessutom kryddas av en familjedrama. Jag kan bli lite trött emellanåt på rätt typisk amerikansk våldsunderhållning där skurkar skjuts ihjäl på löpande band men trots det fungerar den här serien för mig.

Ett skäl att den håller måttet är att Arnold Schwarzenegger fungerar bra som komiker. Hans österrikiska brytning blir rätt gullig när han ska vara tuff CIA-agent och samtidigt är en mjuk pappa med många känslor. Dynamiken och samspelet mellan honom och dottern fungerar väldigt bra. Det är en av seriens styrkor.

Fubar eller FUBAR är en förkortning som oftast uttyds som det engelska vulgära uttrycket Fucked Up Beyond All Recognition, ungefär ’förvridet/förstört bortom all igenkännlighet’. Någonting som är fubar är inte som det ska vara. Fubar kan också betyda Fucked Up Beyond All Reality/All Repair/All Recovery/All Reason. Även Fucked Up Beyond Any Repair/Any Redemption. Ordet Fucked ersätts ibland med Fouled. Ordet ”Fubar” tros också vara amerikanskt andravärldskrigsslang. Enligt en teori är ordet en folketymologi av tyska furchtbar ’fruktansvärd’. En ganska träffande och rolig titel på denna serie som är en ovanlig, men faktiskt lyckad, blandning av komedi, familjedrama, agent-thriller och amerikansk actionhjälte-hyllning. Hur som helst är denna Fubar eller FUBAR riktigt lyckad.

Recension av tv-serie: Familjen Bridgerton: Drottning Charlotte

by

Familjen Bridgerton: Drottning Charlotte
Betyg 4
Premiär på Netflix 4 maj 2023
Regi Shonda Rhimes

En föregångare till tv-serien Familjen Bridgerton. Denna prequel ger en del svar på frågor som kanske bubblat upp hos den följt Familjen Bridgerton. I Familjen Bridgerton är den överklass som skildras ”färgblind”, det vill säga människorna i denna adel kan ha vilken hudfärg som helst med vilken kulturell bakgrund som helst, i stort sett. Det är inte överensstämmande med verkligheten från Storbritanniens 1800-tal. I denna serie får vi en förklaring till hur det gick till då andra är ”vita” släpptes in i adelns och kungligheternas umgänge. Jag skriver ”vita” med citattecken eftersom ingen är vit i huden egentligen utan egentligen mer beige eller rosa.

Men framför allt är det en serie som berättar om drottning Charlotte (spelas av India Amarteifio) och hennes make, kung George. Vi får uppleva berättelsen om hur det gick till då den 17-åriga tyska prinsessan Charlotte blir bortgift med kung George då hennes land i norra Tyskland vill ha en allians och skydd av Storbritannien. Drottning Charlotte är ung och vill inte alls giftas bort till en kung i annat land. Hennes föräldrar är döda så det är hennes bror (spelas av Tunji Kasim) som bestämmer.

I de två säsongerna av Familjen Bridgerton är drottning Charlotte en knepig person med enorma håruppsättningar. Vad har gjort hennes sådan som hon är? Delvis får vi några svar i denna prequel. Fast människor är inte alltid logiska. Räkna inte med att hon känns helt realistisk. Fast å andra sidan är människor inte alltid logiska utan sitter fast i kulturmönster.

Vi får också veta mer om och lära känna Lady Dunbury och Lady Violet Bridgerton, mamman i familjen Bridgerton. Vi förstår dem och deras roller i Familjen Bridgerton-serien bättre.

Denna för-serie har samma speciella atmosfär som de andra säsongerna med en berättarröst av Julie Andrews, med enorma kostymer och dräkter och massor av bra musik – och en lång rad duktiga skådespelare. Miljöerna är uppskruvade, överdrivna och ibland oerhört övertydliga. Det är en skildring av en tid då kvinnor inte har samma rättigheter som män men kvinnorna börjar ifrågasätta rollfördelningen. Kvinnor börjar kräva att få gifta sig av kärlek och inte enbart av ekonomiska skäl eller för att föräldrarna valt åt dem.

Av och till pendlar berättelsen mellan tiden då drottningen var ung och senare tid då hon liksom Lady Dunbury och Lady Bridgerton är medelålders. Drottningen har stora problem då inget av hennes femton barn fått en arvinge som inte är oäkting. Den enda som fanns har dött. Drottningen är nu fast besluten att tvinga sina barn att skaffa arvingar.

Kostymer, dräkter och håruppsättningar är mästerliga. För den som gillar kostymfilm är denna serie ett himmelrike förstås. Men denna prequel är på flera sätt bättre än originalserien. Visst handlar det nu också om kärlek och romantik och om konsekvenserna för kvinnor i ett patriarkaliskt samhälle. Men det handlar också om åldrande, vänskap och psykisk sjukdom. Det är välgjort, underhållande, suggestivt och fascinerande.

Recension av tv-serie: Sjuksköterskan – en riktig nagelbitare

by

Sjuksköterskan
Betyg 4
Premiär på Netflix 27 april 2023
Av Kasper Barfoed

En riktig nagelbitare: spännande och läskig, mycket för att den är så trovärdigt och realistisk. Det är nästan så jag blir lite rädd för att läggas in på sjukhus. Denna miniserie på fyra avsnitt bygger på verkliga händelser i Danmark. Eftersom det handlar om verkliga händelser och om brott är det en slags true crime men lite annorlunda eftersom det utspelas på ett sjukhus och en sjuksköterska är i fokus och är den person som börjar nysta i ett brott.

Serien skildrar både hur någon dödar patienter men det som gör den skrämmande är minst lika mycket fenomenet tystnadskulturen, att den som försöker larma om det som är fel blir bemött med misstro och blir utfrusen.

Pernille är en nyutbildad sjuksköterska som precis fått jobb på en akutavdelning på ett sjukhus på danska landsbygden. Hon flyttar dig med sin dotter eftersom hennes ex, dotterns pappa, bor där. Det blir bättre för dottern att kunna träffa sin pappa lite oftare.

Pernille är ung och ganska naiv, blåögd och har lätt för att beundra den mer erfarna personalen. Men mer och mer börjar hon misstänka att det är något som inte går rätt till. Det är för många dödsfall när en särskild kollega jobbar, en kollega som tycks trivas när det är drama.

Det är kusligt hur personalen sluter sig samman och blir arga, sura och uppretade på den som är visselblåsare. En bedrövligt vanlig reaktion. I Sverige har vi sett många liknande situationer. Tänk på Polismyndigheten: hur många inom polisen som verkar vara irriterade på att medier uppmärksammat kompisrekryteringar och liknande som bryter på etiska regler. Leden sluts för att tysta ner. Det förekommer inom sportens värld, inom företag, inom politiken och inom fackföreningsrörelsen. Det är ett starkt skäl att att denna serie kryper under huden.

Ett extra plus är förstås att skådespelarna är mycket duktiga.

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

by

Malin Levanon (Tilda Renström), Anna Bjelkerud (Lena Grundén) och Kristofer Kamiyasu (Mats). Foto: Niklas Maupoix/SVT

Detektiven från Beledweyne
Betyg 5
Visas på SVT Play, premiär 10 mars 2023
Av Aron Levander
Medverkande Malin Levanon, Nasir Dhagole, Ellen Jelinek, Kristofer Kamiyasu, Dag Malmberg, Hanna Ullerstam, Anna Bjelkerud.

En rejäl käftsmäll om fördomar kring flyktingar och dessutom en spännande kriminalhistoria med humor men oerhört berörande, en serie som väcker känslor så starka att det knappt går att sitta still. De medverkande väcker engagemang och vilja att vara med och lära dem hantera saker mer mänskligt och klokt.

Den ena huvudpersonen är en flykting från Somalia, allmänt kallad Tjugofyran. En vårdslös handledare ger honom namnet Ibrahiin i Migrationsverkets dokument. Ett namn som helt klart också kan väcka misstänksamhet eftersom en somalier inte skriver det namnet på det sättet. Ibrahim spelas av Nasir Dhagole som är så bra i den rollen. Nasir Dhagole är helt enastående och har sådan utstrålning. Hoppas verkligen vi får se honom i fler sammanhang. Vilken skådespelare!

Den andra huvudpersonen är Tilda Renström (spelas av Malin Levanon) som är en riktigt egofixerad, självisk och slarvig åklagare. Hon är en person som det är svårt att tycka om. Hon har fått sparken som åklagare och jobbar inom Migrationsverket där hon träffar Tjugofyran och hon upptäcker att han är ett polisiärt utredningsgeni, rena rama Sherlock Holmes. Tilda ser till att utnyttja hans utsatta situation till att få hjälp att ta sig tillbaka till sitt jobb som åklagare. I gengäld lovar hon att hjälpa honom att få stanna i Sverige.

Denna serie tydligt visar varför en del flyktingar kommer utan pass. Ibland hör jag människor som är kritiska till att de söker asyl utan att kunna visa ett pass. För att ta sig över gränsen behövs pass, så helt klart har de haft ett pass (såvida de inte smugglats förbi gränsen förstås). Men det kan finnas starka skäl till att en flykting inte kan lämna sitt korrekta namn. Risken kan vara stor att de blir förföljda också här i Sverige. Både Ibrahiin och en annan flykting i serien är exempel på detta.

Historien kring Tilda är rätt svårsmält. Hennes pappa som varit en berömd åklagare är svårt sjuk. Han har höga krav på både henne och hennes syster Beata (spelas av Hanna Ullerstam). Det rådet en fjantig konkurrens om pappans kärlek och pappas beröm mellan dessa två systrar. Extremt svårt att begripa hur vuxna människor kan bete sig som dessa och de är båda en slags klichéer på den typen av människor. Om inte serien som helhet ändå är så bra skulle skildringen av dessa två systrar dra ner betyget.

Serien består av sex avsnitt som är indelat i två avsnitt för varje fall. Det första fallet skildrar utredningen kring en ung flicka som försvunnit nära ett flyktingförvar i den lilla byn Karkebo. Just det flyktingförvaret där Tilda Renström precis ska skriva under dokument som gör att Tjguofyran blir utvisad och Tilda upptäcker hans knivskarpa blick för fallet. Hon utnyttjar det och låtsas att det är hennes analys, allt för att ta sig tillbaka till åklagarämbetet.

Jag hoppas att serien får en andra säsong.

Filmrecension: MH370: Flygplanet som försvann – spännande och djupt berörande

by

MH370: Flygplanet som försvann
Betyg 4
Premiär på Netflix 8 mars 2023
Regi Louise Malkinson

Den 8 mars 2014 försvann Malaysia Airlines Flight 370 spårlöst med 239 människor ombord. Hur är det möjligt? Denna fängslande och engagerande miniserie i tre avsnitt tar skickligt upp de olika teorier som finns kring försvinnandet.

Den 8 mars 2014 försvinner Malaysia Airlines Flight 370 och samtliga 239 passagerarna ombord plötsligt och utan ett spår. Nio år efter händelsen söker fortfarande efterlevande familjemedlemmar, forskare, utredare och journalister efter förklaringar till försvinnandet. Det är fortfarande ett stort mysterium.

Flygplanet lyfte från Kuala Lumpur den 8 mars 2014 på väg till Peking. Det fanns 239 personer ombord: 227 personer från 15 olika länder och 12 besättningsmän. 38 minuter efter avgången skickas det sista meddelandet till flygledningen i Kuala Lumpur. Några minuter senare försvinner planet från flygledningens radar. Ett sista meddelande från piloten ”Goodnight”, sedan är det plötsligt försvunnet från SR.

De olika teorierna utvecklas och vi får höra både de som är för och de som är emot de olika teorierna. På ett skickligt sätt navigerar regissören kring de olika teorierna. Är det USA som ligger bakom? Kina? Ryssland? Flygkaptenen Zaharie Ahmad Shah kan medvetet ha störtat planet MH370 som försvann under mystiska omständigheter över Indiska oceanen i mars 2014.

En kvinna som är duktig på att noga granska foton anser sig ha hittat bild på flygplans-vraket på djuphavsfoton men de stora myndigheterna i Malaysia eller samverkande länder väljer istället att söka på andra platser. Det är en gåta, förstås. Vraket har inte hittats men en person anser sig ha hittar delar från planet. Men det är en hel del frågetecken kring dessa fynd.

SVT berättar:
I juli förra året kunde Frankrike bekräfta att en vingdel som hittats utanför ön Réunion i Indiska oceanen kom från MH370. Den del som nu hittats låg på en sandbank i Mocambiquekanalen, alltså i samma del av Indiska oceanen som den tidigare bekräftade vrakdelen.
Tidigare i år, i mitten av januari, hittade man även delar i Thailand som kopplades till MH370. Dessa visade sig senare inte tillhöra det försvunna planet.

Amerikanen som tog till sin livsuppgift att hitta vrakdelar och som anser sig ha lyckats hitta flera delar är både hyllad och hatad. En del menar att det är alldeles för skumt att han kunde räkna ut var det fanns vrakdelar och ta med sig anhöriga till personen på det försvunna planer och tillsammans leta och hitta flera. Han har till och med blivit mordhotad av de som anser att hans letande är bluff.

Det är en spännande inblick i alla stora teorier men djupt berörande. Att förlora anhöriga är alltid svårt och när de är försvunna blir det ännu tyngre.