Woman at War
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 februari 2019
Regi Benedikt Erlingsson
Woman at War som vann Nordiska rådets filmpris är en underbar, annorlunda isländsk film. Island har börjat dyka upp alltmer under senare med intressanta filmer och tv-serier, ofta med unika sätt att filma och berätta på. Woman at War har Halla (spelas av (Halldóra Geirharðsdóttir) en medelålders isländsk kvinna, en engagerad miljökämpe, som huvudkaraktär.
I folks ögon är Halla en ensamstående medelålders kvinna som är en snäll och vänlig körledare. Vad ingen mer än de invigda övriga miljökämparna vet är att hon är en ekoterrorist som i protest mot miljöförstörelse gör attacker för att förstöra Islands ekonomi och infrastruktur. Hennes stora projekt är att leda och utföra ett sabotage mot aluminiumindustrin. Just då, mitt i all aktivitet kring detta får hon godkänt sin ansökan om att få adoptera en liten flicka från Ukraina. Vad ska hon välja, vad händer om hon blir avslöjad för sina sabotageattacker och hamnar i fängelse?
Filmen är rätt rolig mitt i det allvarliga. En ekoterrorist som ser ut som den harmlösa körledaren är en ovanligt huvudkaraktär. Trots att hon utför sabotage är det svårt att låta bli att känna sympati för henne, hon är en god människa. Fast en sabotör och det är samtidigt svårt att sympatisera med.
Hon har en syster som ser ut precis som hon själv. Om de är tvillingsystrar eller bara vanliga systrar framgång inte, men de är väldigt lika, tvillingsystern är yogainstruktör och inte inblandad i sabotagen. Men hon blir inblandad i handlingen ändå.
Visst är filmen av och till rätt förutsägbar, men den får ändå det här höga betyget för den är annorlunda, den är engagerade och får oss som tittar att fundera på frågor kring miljö och klimat och hur mycket vi är beredda att göra för vår värld. Dessutom inspelad på Island med dessa underbara natur.
Dessutom har filmen en rolig lösning för filmmusiken som gör av en synlig liten miniorkester. Fungerar riktigt bra.
Benedikt Erlingsson som tidigare regisserar “Om hästar och män” har utöver Nordiska rådets filmpris fått manuspriset SACD Award på filmfestivalen i Cannes och “Woman at War” utsågs till Islands officiella Oscarsbidrag.
Ett pressmeddelande berättar att Hamlet är det mest spelade Shakespearestycket på Dramaten och har satts upp minst tio gånger under teaterns 230-åriga historia. I mars 1819 gjorde Dramaten succé med Hamlet, teaterns första Shakespearepjäs, med Gustaf Fredrik Åbergsson i titelrollen. Så med årets uppsättning firar Dramaten tvåhundraårsjubileum.
Adam Lundgrens Hamlet har hamnat i en förfärlig situation. Hans pappa har dött och hans mamma har gift om sig redan efter två månader med den döde makens bror. Hamlet har svårt att smälta att hans mamma gift om sig så snabbt och ännu värre blir det när han tillsammans med två vänner möter sin fars vålnad på natten och vålnaden berättar att han mördats av sin bror. Den dödade kungens bror, Claudius, som alltså lyckats både med att få kungakronan och drottningen spelas så bra av Gerhard Hoberstorfer. Claudius är inte helt samvetslös, lite skaver hans brott i hans psyke. Men, frågar han sig, går det att få förlåtelse av Gud när man fortfarande njuter av frukterna av synden?
För den som älskar karaktärerna är det ett kärt återseende. Handlingen utspelar sig i en fantasitid då vikingar levde samtidigt med drakar. Huvudpersonen är den unge Hicke, som är son till en vikingahövding men långt ifrån den muskelbyggare och manhaftiga personen som en person i hans position förväntas vara. I den första i filmen får vi se hur Hicke ska bevisa sin manlighet genom att döda en drake, som en tradition i hans bygd. Istället för att döda en drake blir han vän med drakar och han visar att vikingar och drakar kan leva tillsammans och ha nytta och glädje av varandra.
Mary Stuart var arvtagare till tronen i Skottland men fanns också med bland de som kunde göra anspråk på den engelska tronen efter drottning Elizabeth I. Mary Stuart var katolik och när hon var 15 år tog protestanter över i Skottland, likaså var England protestantiskt och drottning Elizabeth var protestant. Mary Stuart skickades då till Frankrike för att gifta sig med den franske kejsaren. Frankrike var katolskt. Som 16-åring blev hon krönt till drottning i Frankrike men som 18-åring blev hon änka.