Rosemari Södergren

Beautiful Boy
Betyg 5
Svensk biopremiär 11 januari 2019

En av de mest gripande och ärligaste, mest äkta filmer som gjorts om missbruk – och en film som är både dramatisk och engagerande och som det surras om Oscars-statyetter kring. Thimotée Chalamet har redan fått en Golden Globe-nominering för sin roll i “Beautiful Boy”. Thimotée Chalamet slog igenom internationellt i Luca Guadagninos drama “Call Me by Your Name”.

Det finns så många fördomar och felaktiga föreställningar om hur det är att vara drogmissbrukare, så mycket okunskap. När en (oftast ung) person tar en drog första gången sker förändringar i kroppen, biologiska, fysiologiska och kemiska. Dessa förändringar blir större för varje gång han eller hon tar droger. När en missbrukare vill sluta skriker hela kroppen fysiskt efter droger. Det är inte lätt att med sin vilja bara sluta. Det är en stenhård, svår kamp. Det är alldeles för många som tror att den som vill sluta enkelt kan sluta, bara han eller hon vill. Till och med inom den så kallade missbruksvården råder stor okunskap om detta. Och framför allt får de anhöriga oerhört lite stöd och korrekt information om vad som händer med missbrukaren.

Den andra stora fördomen som den här filmen gör upp med är tron att den som fastnar i missbruk nästan alltid kommer från trasig bakgrund, den felaktiga så spridda uppgiften att den som blir missbrukare ofta växer upp med missbrukande eller på annat sätt trasiga föräldrar. Enligt ny statistik i flera länder, bland i Sverige, visas att detta är fel. Att en ung person fastnar i missbruk har inte att göra med att han eller hon växt upp utan kärlek och engagemang från sina föräldrar. Nic i filmen har en engagerad pappa och en bra relation till sin pappa. Droger finns så lätt tillgängliga för unga människor idag och när någon testat är den kemiska processen i kroppen igång och den unge personen är fast. Tvärtom är det fler ungdomar från välbärgade områden som fastnar i missbruk eftersom drogerna är så tillgängliga där, de har råd med drogerna och kan lätt få tag på dem och testa. Och då fastnar de snabbt. Nu finns det förstås läsare som absolut till varje pris vill ha det till att det är något fel på familjerna där någon blir missbrukare. Om familjen är välbärgad blir barnen missbrukare för att föräldrarna inte ger dem kärlek. Men det är en en fördom. Statistik visar tydligt att det som gör att någon blir missbrukare beror inte på dåliga föräldrar, oavsett om de är fattiga eller rika. Anledningen till att det är fler från välbärgade områden som fastnar i droger i dagens samhälle beror helt enkelt på tillgången. Dessa ungdomar erbjuds droger oftare och kan ha råd med drogerna. Den som vill börjat använda droger fastnar därför att droger är förrädiska, de sätter igång stora förändringar i en människas kropp.

Filmen handlar om Nic och hans pappa David Scheff och familjerna runt om och vad som hände när Nic fastnade i drogmissbruk. Berättelsen bygger på två biografier, pappan David Scheffs “Beautiful Boy: A Father´s Journey Through His Son´s Addiction” och två böcker av sonen Nic.

Steve Carell är jättebra och trovärdig in i minsta detalj i rollen som David Sheff och Timothée Chalamet gör en alltigenom enastående gestaltning av Nicholas “Nic” Sheff (som yngre spelas Nic av Jack Dylan Grazer som den tolvårige Nic, Zachary Rifkin som den åttaårige Nic och Kue Lawrence som Nic som fyra- pch sex-åring).

Alla som haft någon anhörig som fastnat med droger kommer att känna igen så mycket av händelserna. Hur den missbrukande unge lovar och lovar och vill sluta, men hur det sliter i kroppen. Hur missbrukandet påverkar hela familjen, släkten. Hur missbrukaren kan stjäla av sina närmaste, kan göra vad som helst när kroppen skriker efter drogerna. Filmen skildrar också hur enormt starka positiva känslor av välbefinnande som drogerna ger. Det är viktigt att förstå vad det är som drar in missbrukaren.

Medberoende är ett dumt ord, tycker jag, för vad som händer när en i familjen är fast i missbruk. Familj och släkt blir påverkade in i hela sitt liv på grund av missbruket. I familjen som skildras får vi se hur pappan och hans nya fru och Nics pappa om och om igen ställer upp på Nic. Vi ser den kärlek som finns för Nic och vi ser hur fin han är som person, men vi ser också vad drogerna förändrar inom honom och ser hur ilskan och vreden tar över när de kemiska förändringarna sker inom honom.

Det är ofta svårt att göra en film som både är viktig och rent dramatiskt är välgjord. Här har regissören, Felix van Groeningen, verkligen lyckats och jag hoppas att filmen kan sätta igång en ordentlig kamp mot knarkkungarna, mot tillgängligheten av drogerna.

I USA dör fler unga av droger än i trafikolyckor och det är likadant i många länder. När ska samhället och vi medmänniskor reagera och kräva att något verkligen görs för att förhindra dessa tragiska dödsfall? Det som behöver ske är att få bort drogerna. Få bort de stora knarkkungarna som blir stenrika på att sprida dessa dödande droger.