• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Sveriges största dramatiker, Lars Norén, har gått ur tiden

26 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Sveriges största dramatiker, Lars Norén, har gått ur tiden.

Ett mail från Bonniers bokförlag berättar:
Albert Bonniers Förlag har i dag av familjen fått den sorgliga uppgiften att meddela att Lars Norén avlidit tisdagen den 26 januari 2021 i sviterna av Covid-19.

Lars Norén var både dramatiker och författare. Som författare var han både mästerlig på prosa som poesi. Han räknas internationellt tillsammans med August Strindberg och Ingmar Bergman som en av de tre stora svenska dramatikerna. En mästare på att skildra det svenska svårmodet.

Själv glömmer jag aldrig när jag första gången såg “Natten är dagens mor”, en av hans tre draman i hotellsviten. Inget drama har någonsin berört mig så och talat så direkt om livet.

Lars Norén var dock mycket mer än en djupt berörande skildrare av svårmod. I hans draman finns både starkt samhällskritiska, politiska draman som existentiella pjäser och hans i Sverige senast uppsatta drama, Stilla liv, utforskar han dramats många möjligheter till uttryck. Om Stilla liv ur Kulturbloggens recension: Tolv skådespelare och lika många barn och ungdomar rör sig på scen av och till. Den yngsta är sju år och den äldsta nittio år. De promenerar, de springer över scenen, sitter still, ligger ned, arbetar, vaggar barn, lägger om sår – Lars Norén är tillbaka på en svensk scen med ett nytt drama, nästan tre timmar långt och i stort sett utan någon dialog, utan att någon skådespelare säger något.

För mig står Lars Norén i en högsta klass för sig av dramatiker, både för hans träffsäkerhet och hur han kan skildra saker utan att överdriva och litar på att vi kan känna och tänka – och för hans mångsidighet. För mig är och var han den största svenska dramatikern någonsin.

Eva Bonnier, bokförläggare Albert Bonniers Förlag säger i ett pressmeddelande:
– Lars Norén har varit författare på Albert Bonniers Förlag sedan tidigt 60-tal vilket gör detta till en närmare sextioårig relation. Han debuterade med diktsamlingen Syrener, snö 1963 och hans verkförteckning är omfattande. Lars Noréns betydelse som författare och dramatiker är näst intill omöjligt att formulera just nu i ett par meningar, men han var en av vår tids största. För mig personligen, som Lars Noréns förläggare, har vårt samarbete varit oerhört stimulerande under många år.

Fakta från wikipedia: Lars Göran Ingemar Norén, född 9 maj 1944 i Stockholm, död januari 2021, var en svensk poet och dramatiker, som skrivit för teater, radio och tv. Han har varit regissör vid Dramaten, 1999–2007 konstnärlig ledare vid Riksteatern och konstnärlig ledare för Folkteatern i Göteborg 2009–2012.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Teaterkritik: The Caucasian Chalk Circle

25 januari, 2021 by Rosemari Södergren

The Caucasian Chalk Circle / Der Kaukasische Kreidekreis
Av Bertolt Brecht
Regi Michael Thalheimer
På Berliner Ensemble, Berlin
Kostym Nehle Balkhausen
Musik Bert Wrede
Dramaturg Bernd Stegemann
Ljusdesign Ulrich Eh
Visades online 24 januari 2021 genom en online teaterfestival som är ett samarbete mellan Dramaten och Thalia Theater i Hamburg, och det europeiska teaternätverket mitos 21

Den kaukasiska kritcirkeln är en av Brechts klassiska pjäser. I regi av Michael Thalheimer blir den fantastisk: stark, absurd och i hög grad tankeväckande – precis som Brecht ville att teater skulle vara. Skådespelarna agerar inte tillsammans i många scener utan agerar mer som en form av någon som betraktas utifrån, på ett överdrivet sätt. Den så kallade Verfremdungseffekten, att vi som publik i hög grad ska vara medveten om att det som sker är teater, förvaltas skickligt av Thalheimer. Om Brecht kan betrakta uppsättningen från någon teaterhimmel är han säkert mycket nöjd.

Den kaukasiska kritcirkeln är ett drama som kan sättas upp på många olika sätt. I grunden är den en berättelse om en kvinna som tar hand om ett barn som övergivits av sin mor under krig. När den biologiska mamman vill ha tillbaka barnet måste en domare ta avgörandet. Domaren låter de två kvinnorna: fostermamman och den biologiska mamman, dra i var sin ände av barnet. Den som älskar barnet släpper taget för att barnet inte ska slitas itu.

Michael Thalheimer är en regissör som är mycket intressant. Han har regisserat Woyzeck och Peer Gynt på Dramaten. Han fick sitt stora genombrott som regissör år 2000 med uppsättningarna Liliom av Franz Molnár och Festen efter dogmafilmen med samma namn av Thomas Vinterberg. Båda uppsättningarna bjöds in till Theatertreffen i Berlin 2001 och fram till 2008 har ytterligare fyra av hans uppsättningar blivit inbjudna: Liebelei av Arthur Schnitzler, Lulu av Frank Wedekind, Orestie av Aischylos och Die Ratten av Gerhard Hauptmann. 2005 började Thalheimer även regissera opera och har satt upp bl a Katja Kabanova och Rigoletto.

Kul att Den kaukasiska kritcirkeln satts upp nu på Berliner Ensemble, i Berlin. Teaterscenen är en av de mest kända teaterscenerna i Berlin som grundades av Bertolt Brecht och Helene Weigel.

Tyvärr tror jag inte att föreställningen är tillgänglig online nu. Men teatern har en del annat tillgängligt online på webbsidan: https://www.berliner-ensemble.de/BE-at-home

Varje kväll fram till 31 januari visas en internationell teaterföreställning via Dramatens hemsida genom Stories from Europe, en europeisk digital teaterfestival. Se föreställningar från hela kontinenten mellan den 20 januari och 31 januari.
Festivalen är ett samarbete mellan Dramaten och Thalia Theater i Hamburg, och det europeiska teaternätverket mitos 21. Den är inte bara en fortsättning på Dramatens internationella teaterprojekt från i våras, Stories from Europe, utan också Thalia Theaters tolfte årliga kulturfestival Lessingtage.

Alla föreställningar visas med originalspråk och engelsk undertext. Varje dag klockan 19.00 släpps en föreställning. Föreställningen visas gratis till klockan 24.00 samma kväll.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

20 januari, 2021 by Rosemari Södergren

The Swedish Way
Betyg 5
Streaming-premiär den 22 januari 2021 via Draken-film
Regi Maj Wechselmann

Förmodligen inte bara årets viktigaste film utan ett historiskt  viktigt dokument över den katastrofala svenska strategin under covid-19-pandemin. Historiens dom lär bli hård över de som hade makten och lät så många fler svenska invånare dö i förhållande till folkmängden än våra nordiska grannländers strategi gjorde. Det går inte att bortförklara sanningen att de som bestämde i Sverige stod bakom flera slarviga beslut och lät smittan sprida sig. Kanske för att de först hade folkimmunitet som strategi (inspirerad av tidigare stadsepidemiologen Johan Giesecke) eller så handlade de i rent oförstånd eller med oförmågan att tro att det var allvar från början?

Den svenska strategin under covid-19-pandemin sticker ut. På flera sätt. Att Sverige har dödstal som är många gånger högre i förhållande till sin folkmängd än våra nordiska grannländer borde fått de svenska makthavarna att reagera. Maj Wechselmann The Swedish Way granskning av den svenska strategin är skrämmande träffsäker.

En bildfrekvens  som är talande än när fyra kvinnliga statsministrar från de nordiska länderna talar om sitt lands strategi med ord som “Vi vill ta det säkra före det osäkra”, “Vi vill inte riskera några liv” – så kommer vi till den svenska representanten och där är det inte ens statsministern utan Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlson som på med gammelmans knaggliga röst uttalar sig om att den svenska strategin är klokare än alla andra. Han ger ett stapplande intryck av en oerhört rörig person som inte ger uttryck för någon omsorg om de människor som drabbas av pandemin. Detta säger så mycket. I Sverige tog den svenska politiska ledningen med statsminister Löfven ett stort steg tillbaka under pandemins första åtta månader och lät myndigheterna med Folkhälsomyndigheten i ledningen vara ansiktet utåt och som det det verkar, fick bestämma.

Att ett lands strategi bestäms av tjänstemän som vi inte kan rösta bort i val är skrämmande exempel på hur lite demokrati Sverige har när det är kris. Och ett exempel på myndigheters makt i Sverige.

Wchselmanns dokumentär är en svidande redogörelse för det svenska misslyckandet och ett avslöjande av så många lögner som makten basunerat ut:
Folkhälsomyndigheten upprepar om och om igen att barn inte blir sjuka. I dokumentären möter vi barn som blev svårt sjuka.
Dokumentären visar också att smittan fanns i Sverige redan före de berömda skidresorna till Alperna. Den pekar också på hur andra länder satte hemkommande smittoförande skidresenärer i karantän medan svenska myndigheter endast uppmanade dem att stanna hemma vid symptom. Hur många taxichaufförer blev sjuka på grund av myndigheternas slappa hantering?
Dokumentären visar också hur svårt sjuka i lång tid efteråt många drabbade blir.
Riktigt hemskt är det att skyddsutrustning bränts upp i Sverige mitt under pandemin med myndigheternas goda minne och att ett fältsjukhus byggdes i Älvsjö men aldrig användes.

Denna dokumentär är ett viktigt tidsdokument, ett historiskt dokument, för att visa kommande generationer hur svenska makthavare av någon outgrundlig anledning inte kunde samarbeta med globala experter och inte ens respekterade kunskapen från internationella framstående vetenskapsmän och forskare.

Under 1700-talet när Stockholm drabbades av pesten dog 22.000 av Stockholms dåvarande 55.000 invånare. Makthavarna som inte skyddade befolkningen tog sig själva långt från Stockholm samtidigt som den svenske kungen Karl den tolfte var i Turkiet och smidde planer på att med sina soldater bygga ett imperium. Och soldaterna löd honom blint. De hyllade honom utan att ifrågasätta något. Att människor i stora härskaror kan springa efter en ledare utan att tänka själva, det finns sorgligt många exempel på det genom historien. Wechselmann visar att samma fenomen verkar finnas kvar i Sverige, i vår tid.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

18 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Svenska Filminstitutet och Film&TV-Producenterna presenterade vårens svenska långfilmspremiärer på en online sändning 18 januari 2021. Pandemin satte förstås sin prägel på denna presentation på många sätt. För det första är förstås att den visades online. Tidigare år brukar denna presentation arrangeras i en stor salong i Filmhuset i Stockholm. Programledaren Pekka Heino berättade att han och alla som deltog på plats i filmhuset där presentationen sändes ifrån hade testats för att inte ha covid-19. Några av filmerna som presenterades hade planerad premiär under hösten, premiärer som skjutits fram till våren nu på grund av pandemin. Flera av filmerna hade …

I julas hade den senaste filmen om Jönssonligan, Se upp för Jönssonligan. premiär på C More istället för att gå upp på biografer. En miljon tittare har filmen haft sedan premiären på tv. Att filmbranschen är inne i en fas av stor förändring är uppenbart. Oavsett hur länge pandemin kommer att påverka samhället kan vi säkert räkna med att fler storfilmer visas i tv och/eller streamingtjänster och hoppar över biovisningar. Kanske det också blir hybrider då biografer visar filmer från streamingtjänster men med servering och debatter eller annat i samband med visningarna?

Jag kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att SF i samband med denna presentation tar ansvar för risken för smittspridning när SF under hela pandemin hittills vägrat låta filmkritiker recensera filmer via visning online utan om en kritiker skulle recensera måste han eller hon ta sig till biografen. Det handlar ju inte bara om säkerhet med avstånd på själva visningen. Kritikerna ska ta sig till biografen, oftast förmodligen via kommunala färdmedel med trängsel och stor risk för att bli smittad.

Pandemin och den svenska strategin är direkt relaterad till den första filmen jag rekommenderar att se av vårens premiärer är The Swedish Way, i regi av filmlegendaren Maj Wechselmann. Hon har gediget gått igenom och granskat vad svenska myndigheter och politiker sagt och gjort och vad som hänt. Detta presenteras parallellt med hur svenska makthavare hanterade den dödsbringande pesten under 1700-talet. Det verkar vara en stark film och att sätta hanteringen i vår nutid i relation till en liknande situation där svenska makthavare inte tog det säkra för det osäkra utan bidrog till att en smittsam sjukdom fick härja och döda många fler än vad som hade behövts ske. The Swedish Way har svensk biopremiär den 22 januari på Drakenfilm och den visas på Göteborgs filmfestival.

En annan film av vårsäsongen som har svensk premiär i samband med Göteborgs filmfestival är Tove, som skildrar muminskaparens Tove Janssons liv, i regi av Zaida Bergroth. Filmens handling utspelar sig framför allt några år efter andra världskriget. Recension av filmen kommer på Kulturbloggen i samband med premiären. Filmen är öppningsfilm på Göteborgs filmfestival 29 januari. Filmen är en svensk-finländsk samproduktion och har varit en stor succé i Finland och är utsedd till Finlands Oscarsbidrag.

Den tunisiska filmskaparen Kaouther Ben Hania står för både manus och regi för filmen The Man Who Sold His Skin. Kaouther Ben Hania har tidigare gjort Skönheten och odjuren som precis som den nya filmen är en tunisisk/svensk samproduktion med Laika Film som svensk samproducent. På festivalen i Venedig i år belönades filmens huvudrollsinnehavare Yahya Mahayni med priset för Bästa manliga skådespelare och på Stockholm Filmfestival fick den pris för Bästa manus. Filmen skulle haft premiär under hösten men den sköts upp på grund av pandemin. Nu har leverantörerna förhoppningar om att det ska bli bättre tider i vår och att filmen ska kunna gå upp på biograferna i Sverige.

Flee som regisserats av Jonas Poher Rasmussen är en hybrid mellan animerat och realistiskt nyhetsmaterial. En film som att döma av de filmklipp som visades på presentationen är stark och dramatisk. Den skildrar bakgrunden till varför en ung pojke tvingades fly från sitt krigsdrabbade land. En film jag satt upp på listan över de filmer jag absolut vill se.

En runda till av Thomas Vinterberg
Rättfärdighetens ryttare av Anders Thomas Jensen
Sweat av Magnus von Horn

Sedan är det förstås en rad filmer som inte lockar mig särskilt mycket: En runda till av Thomas Vinterberg är en film som skapats som hyllning till alkohol. Den lockar mig verkligen inte, trots att den har duktiga skådespelare som Mads Mikkelsen och en sådan intressant filmregissör som Thomas Vinterberg. Alkohol och droger har orsakat många människors död och också mycket lidande för anhöriga och speciellt barn till missbrukare. Jag kan inte förmå mig att se en film som skapats med utgångspunkten att hylla något som förstört och förstår livet för så många.

Mads Mikkelsen är med i ytterligare en film som beräknas få svensk biopremiär under vårsäsongen: Rättfärdighetens ryttare, en slags komisk thriller.

Familjefilmen Sune – Uppdrag midsommar av Erland Beskow är jag inte rätt målgrupp för, jag har aldrig gillat filmerna om Sune, så den recensionen får vi lämna till någon som inte redan från början har negativa förväntningar.

Den misslyckade tv-serien Bröllop, begravning och dop av Colin Nutley med en lång rad duktiga svenska skådespelare har blivit långfilm och går upp på bio i vår. Lockar mig inte, då tv-serien mest var slöseri med tid att se på.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Se upp för Jönssonligan

8 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Se upp för Jönssonligan
Betyg 3
Premiär på C More och TV4 Juldagen 25 december 2020
Regi Tomas Alfredson
I rollerna Henrik Dorsin, Anders Johansson, Hedda Stiernstedt, David Sundin, Reine Brynolfsson, Lena Olin, MyAnna Buring, Henric Holmberg, Pekka Strang

En lång rad av duktiga svenska skådespelare och i regi av en av våra stora svenska filmregissörer, Tomas Alfredson, är det väl ganska självklart att det blir en bra produktion. Har Tomas Alfredson någonsin gjort en dålig film? Henrik Dorsin är oerhört skicklig och helt rätt person att bära rollen som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson efter Gösta Ekman.

Filmen är rolig och som den ska vara: smått absurd och driver med det mesta. Den gör allt på skoj, det finns inget allvar i botten, som jag ser det. Det tror jag många menar är bra. Underhållning bara för underhållningens skull, för att få skratta och tänka på något annat än verkligen en timme eller två. För mig är det ändå lite svårt att höja en film till skyarna som trots allt har en rätt konstig sensmoral. Jönssonligan är kriminella även om de inte lyckas särskilt bra och för att vi ska acceptera dem och ha dem som våra hjältar måste de som blir bestulna framstå som oerhört giriga och maktgalna och usla.

Filmens sätt att berätta på är att överdriva, att karaktärerna är skrattretande, att Sickans plan är omständligt komisk och att allt är skruvat. Till syvende och sist handlar vars och ens bedömning och behållning av filmen vilken form av humor man har. Jag hade ganska roligt men filmens komik är inte klockren för mig. Det kändes inte som bortslängd tid, det var underhållande och Dorsin är alltid rolig att se i vilken roll som helst. Betyg 3 är godkänt för en film, det är en hygglig bra film. Jag har lagt märke att flera av de etablerade filmkritikerna gett den ännu högre. Att filmen inte får högre betyg av mig beror på att dess komik inte talar helt till mig. Jag har lite svårt för film där karaktärerna görs alltför löjliga och jag har svårt för att göra kriminella till hjältar även om de är misslyckade sådana. För ganska misslyckades karaktärer är det ändå. Plus att jag fick illamående när i en scen familjen blir bjuden på pasta med kattmat. Hedda Stiernstedt spelar fru till Dynamit-Harry och de två har en stor hög med fosterbarn och hela Jönssonligan bort tillsammans i ett slags kollektiv en nedlagd fabrik på Stora Essingen och de är rejält fattiga. Egentligen vill ligan sluta med brott men då Sickan precis kommit ut från fängelset med en “genial plan” kan de inte stå fast vid sitt beslut utan hänger på.

Jodå, den är kul. Jag skrattade emellanåt. Den är rätt absurd och Sickan har planer som med vissa andra skurkars inblandning, äventyrar statsskicket i Finland. Det finns giriga ljusskygga affärsmän som vill förvandla Finlands republik till monarki. Så till syvende och sist hänger betyget på filmen på vilken humor man har.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 1004
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Teaterkritik: Antigone in Molenbeek och Tiresias

Två olika pjäser, två olika kvinnor. … Läs mer om Teaterkritik: Antigone in Molenbeek och Tiresias

Titta/lyssna: Porter Robinson – Look At The Sky

Den 23 april 2021 släpps det första … Läs mer om Titta/lyssna: Porter Robinson – Look At The Sky

Svenska Baletten-utställningen på Dansmuseet förlängs

Dansmuseet har lånat in samtliga … Läs mer om Svenska Baletten-utställningen på Dansmuseet förlängs

Dokumentär om isländska Hatari prisnominerad på Göteborgs filmfestival

Tips inför Göteborgs … Läs mer om Dokumentär om isländska Hatari prisnominerad på Göteborgs filmfestival

Sveriges största dramatiker, Lars Norén, har gått ur tiden

Sveriges största dramatiker, Lars Norén, … Läs mer om Sveriges största dramatiker, Lars Norén, har gått ur tiden

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in