Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Kulturhuset Stadsteaterns teater för unga innehåller både nyskrivet och klassiker

by


Säg inget till mamma, premiär Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen 14 feb 2026 Foto: José Figueroa.

Det ingår både nyskrivna dramats och klassiker i vårens teatersläpp för unga på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, berättar ett pressmeddelande om vårsäsongen 2026:

Kulturhuset Stadsteatern fortsätter sin satsning på nyskriven scenkonst för en ung publik. Den 31 januari är det premiär för Kutt mutt i Husby, ett intensivt drama om makt, segregation och osynliga murar, skrivet av Ortens bästa poet Liban Abdule som debuterar som manusförfattare. Även Skärholmen satsar på nyskrivet med Säg inget till mamma av Ramtin Parvaneh, med premiär den 14 februari. Musik av artisten Parham som tar steget in på teaterscenen som kompositör. Med rapmusik och dans, humor och allvar förmedlar pjäsen ett hopp för alla som längtar efter att bli sedda – på riktigt.

Vällingby har premiär för Victor Hugos Les Misérables den 7 mars i regi av Johan Paus. En av världslitteraturens mest älskade klassiker i helt ny tappning – om våld och överlevnad, straff och nåd. På Stora scenen vid Sergels Torg spelas Mary Shelleys Frankenstein i regi av Benke Rydman. Två skolföreställningar, med gymnasiet som målgrupp, är adderade till den sedan tidigare släppta spelperioden. Premiär den 13 februari 2026.

KUTT MUTT
Ali är en sjuttonåring från Tensta som blivit påkommen med att förvara droger i sitt skåp i skolan. Nu ska han träffa socialsekreteraren Emma som ska handlägga hans ärende. Det börjar som ett formellt samtal om ansvar, framtid och om att ta emot hjälp. Men förvandlas snabbt till en duell mellan två livserfarenheter. Kutt mutt är en nyskriven pjäs av Ortens bästa poet Liban Abdule, med musik av hiphopproducenten Nisj. I rollerna ser vi Sharmarke Elmi och Karin Foladi.
Av: Liban Abdule
Regi: Olof Hanson
Premiär: 31 jan 2026
Scen: Kulturhuset Stadsteatern Husby
Målgrupp: Från 14 år

RANKENSTEIN
Frankenstein är mer än en skräckhistoria – det är ett tidlöst drama om identitet, ansvar och gränsen mellan skapare och skapelse. Trots att Mary Shelleys klassiska roman skrevs för över 200 år sedan är den högst relevant även nu, i en tid präglad av snabb teknologisk utveckling, AI och jakt på odödlighet. Berättelsen om vetenskapsmannen Frankenstein och hans ”monster” ställer frågan om man föds god eller ond, om kärlek kan skapa mening – och vad som händer när någon förnekas rätten att vara människa.
Av: Nick Dear
Regi och koreografi: Fredrik Benke Rydman
Premiär: 13 februari 2026
Scen: Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern Sergels Torg
Målgrupp: Från 15 år, skolföreställningar från gymnasiet

SÄG INGET TILL MAMMA
En föreställning om att våga vara sig själv i ett samhälle fullt av förväntningar och förutfattade meningar. Om en mamma som bär på ett tungt förflutet, en pappa som försvann, en storebror som slits mellan olika världar – och en lillebror som försöker hitta sig själv och sin plats. Med rapmusik och dans, stora känslostormar, humor och allvar förmedlas en berättelse för alla som någon gång känt sig instängda i en roll. Och för alla som längtar efter att bli sedda – på riktigt.
Manus och regi: Ramtin Parvaneh
Musik: Parham Pazooki
Premiär: 14 februari 2026
Scen: Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen
Målgrupp: Från 13 år

LES MISÉRABLES
När är förändring möjlig? När är förändring nödvändig och vilket offer kräver den? Victor Hugos Les Misérables handlar om Jean Valjean, en straffånge som brännmärkts för livet efter att ha stulit en bit bröd. Och om Fantine, den ensamma modern som kämpar för sin dotter i ett samhälle som spottar på henne. Det är en berättelse om våld och överlevnad, straff och nåd.
Av: Victor Hugo i dramatisering av Åsa Lindholm
Regi: Johan Paus
Premiär: 7 mars 2026
Scen: Kulturhuset Stadsteatern Vällingby
Målgrupp: Från 14 år

Filmrecension: Four Mothers

by

Four Mothers
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 oktober 2025
Regi Regi: Darren Thornton

En unik film, jag har inte sett någon liknande. Visserligen kan jag tycka att den inte är helt överraskande i sina vändningar men det är en film som med både värme och humor skildrar relationen mellan vuxna söner och mammor. Äldre människor brukar ofta skildras som dementa och jobbiga och ganska trista. På senaste tiden har det dykt upp några filmer och tv-serier, exempelvis Torsdagsmordklubben där äldre människor skildras som unika individer och inte förlöjligas. Four Mothers är en film som följer samma spår.

Edward är en lovande författare på Irland. Han har precis skrivit en debutroman som är på väg att lanseras stort i USA. Hans manager har ordnat en turné för honom i USA där han ska möta läsare och signera böcker och intervjuas i en mängd olika program och sammanhang. Det är dock ett problem. Han bor med och tar hans om sin åldrande mamma som haft en stroke. Edward försöker på mamman att gå med på att vara hos hans bror ett tag. Det skulle göra att Edward kan åka på turnén. Mamman vägrar dock.

Problemen blir fyra gånger större när tiden för turnén närmar. Tre av hans vänner, som liksom Edward är homosexuella, har drar iväg till en Pridefestival i flera dagar i Maspalomas. Och de har alla en gammal mamma som de bor tillsammans med och tar hand. De dumpar sina mammor hos Edward. Han är ju så snäll och kan inte säga emot, tycks vara den allmänna uppfattningen.

Vissa delas av berättelsen kan ha oväntade vändningar men annars är filmen ganska förutsägbar. Men jag ger den ändå högt betyg då den är varm och tankeväckande och dessutom mycket unik i sitt slag.

Recension av tv-serie: House of Guinness

by

House of Guinness
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 september 2025
Regi Tom Shankland och Mounia Akl
Skapad av Steven Knight, känd för Peaky Blinders

En fascinerande, lite annorlunda tv-serie om syskonrivalitet och om att växa upp stenrik och en dag behöva ta ansvar. Filmens berättelse startar 1868 då patriarken i familjen Guinness är död och det är begravning. De fyra vuxna barnen bråkar och tjafsar inför begravning och nästa dag, då testamentet ska läsas upp och de får veta vem eller vilka som får ärva rikedomarna och framför allt: vem ska få ärva bryggeriet. Det handlar om den mörka ölet Guinness som redan då hade hunnit bli berömt och gjort familjen Guinness stenrik.

Guinness startade 1759 när Arthur Guinness var 34 år gammal och lyckades få hyra ett gammalt fallfärdigt bryggeri i St. James Gate utanför Dublin för 450 kronor per år. Kontraktet skrevs på 9.000 år. Idag är hans öl känt över hela världen. TV-serien är
ett drama och en påhittat berättelse men den har delvis inspirerats av verkligheten. Patriarken som dött är Sir Benjamin Guinness död som var den tredje sonen till den andre Arthur Guinness och sonson till den första Arthur, som hade köpt St. James’s Gate Brewery år 1759. Han började arbeta med sin far i branschen i sena tonåren, utan att gå på universitetet, och från 1839 tog han ensam kontroll inom familjen. Från 1855, när hans far dog, hade Guinness blivit den rikaste mannen i Irland, efter att ha byggt upp en betydande exporthandel och genom att ständigt utöka sitt bryggeri.

Serien kretsar kring hans fyra vuxna barn: Arthur, Edward, Anne och Ben samt på en grupp Dublinkaraktärer och olika politiska fraktioner som stred om Irlands framtid. Det var en stor konflikt mellan de som ville fortsätta ha en union med Storbritannien och det som ville ha ett fritt Irland. Guinness ägare måste balansera mellan dessa olika viljor och grupperingar.

Serien är engagerande men känns lite konstig i sin helhet då karaktärerna framför allt agerar och talar som om de är från vår tid. Nutidskänslan förstärks av att musiken är modern med en hel del hiphop-influenser.

James Norton har en stor roll vid sidan av de fyra syskonen. James Norton är välkänd för många som följer brittiska tv-serier och han gör ännu en gång en bra roll-insats. För min del är det hans som är seriens största behållning. Jag är inte lika imponerad av de fyra syskonens roller. Tv-serien är bra men inte det mest nödvändiga att ägna tid åt. Det är svårt att riktigt känna engagemang för någon karaktär.

Filmrecension: The Great Lillian Hall – det går inte att värja sig

by

The Great Lillian Hall
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 september 2025
Regi Michael Cristofer

En djupt berörande film om att åldras och om liv och död och demens, att veta att man ska tappa sitt minne och bli alltmer hjälplös. Samtidigt en berättelse om teater, scenkonst och illusioner. Vad är verkligast? Teatern och berättelserna eller våra liv? Vad är viktigast?

Det är inte en film för den som vill underhållas, skratta och glömma livets verkliga innehåll. Det är inte en film för dem som vill blunda för det faktum att vi alla en gång ska lämna detta liv. Det är inte en film för den som vill bli påmind om vad sorg kan vara. Men det är en film om liv och om död och som låter oss fundera på och kanske ta ställning till vad som är allra viktigast.

Huvudpersonen, Lillian Hall ( spelas av Jessica Lange) är en stjärna på Broadways teaterscen. Hennes namn är stort och med henne i en stor roll vet teatern att publiken kommer. Nu repeterar Lillian Hall och övriga ensemblen inför en uppsättning av Körsbärsträdgården, Tjechovs sista verk, som hade premiär i januari 1904, bara ett halvår före hans död. Replikerna ur pjäsen får en extra fördjupning genom det som händer med Lillian Hall. Plötligt är hon inte lika säker på sina repliker. Hon kommer av sig och hennes humör och temperament blir konstigt. Sakta börjar regissör och övrig personal på teatern förstå att något inte är som det ska med Lillian Hall. Men hon själv försöker blunda för vad som händer. Ännu värre är det med hennes närmaste, hennes dotter, barnbarnet och svärsonen. De anhöriga är om möjligt ännu mer förblindade inför vad som håller på att ske.

Det är mycket stark och tankeväckande iscensättning av livet, livets gång och livslögner och sätter igång funderingar kring vad som är allra viktigast i livet och det är också en djupdykning i vad teater och all kultur betyder och kan betyga.

Till stor del är filmen sorglig och tragisk. Det går inte att värja sig, som tittare sugs vi in i Lillian Hall känslor och hur hon försöker lura sig själv och omgivningen. Det är en film som är så långt från ytlig underhållning det går att komma. Den kryper under skinnet och gör mig sorgsen. Så jag är lite splittrad. Jag är tagen av filmen och av flera strålande skådespelarinsatser som Jessica Lange i huvudrollen och Pierce Brosnan som
Ty Maynard. Brosnan gör väl alltid strålande insatser, han är en av de duktigaste brittiska skådespelarna.

Upplev Vadstena klosterkyrka år 1470

by

Hur såg Vadstena klosterkyrka ut år 1470? Och hur kan livet ha sett ut för de människor som levde i och kring den? Lördagen den 4 oktober invigs en ny fast utställning på Sancta Birgitta Klostermuseum, där besökaren kan kliva in i en unik rekonstruktion av kyrkorummet och möta tre historiska röster.

Ett pressmeddelande berättar:
I den interaktiva utställningen Tidens rum väcks historien till liv genom digitala projektioner, stämningsfull sång och levande berättelser baserade på verkliga levnadsöden. Besökaren väljer själv att uppleva kyrkan genom nunnan Ingeborg, prästen Magnus eller pilgrimen Kristinas perspektiv. Bild- och ljudlandskapet förändras därefter och leder in i personliga ögonblick ur det senmedeltida kyrkolivet.

– Det känns väldigt roligt att äntligen få inviga utställningen och låta besökarna uppleva den medeltida versionen av Klosterkyrkan, säger Sofia Kummel, enhetschef på Sancta Birgitta Klostermuseum.

Utställningen bygger på forskningsprojektet ”Det multisensoriska Vadstena kloster” (2016–2021), där forskare från Uppsala universitet, Linnéuniversitetet, Lunds universitet och Lunds tekniska högskola tillsammans återskapat kyrkorummet med hjälp av historiska källor, akustiska analyser, georadar och laserskanningar.

Tidens rum – en visualisering av Vadstena klosterkyrka 1470 invigs den 4 oktober kl. 16.00 och visas på Sancta Birgitta Klostermuseum tills vidare