Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Diamantino – något av det sämsta jag sett på en filmduk på flera år

by

Diamantino
Betyg 1
Svensk biopremiär 26 juli 2019
Av Daniel Schmidt och Gabriel Abrantes

Humor och ironi är inte alltid lätt att göra bra. Vad en person skrattar åt kan någon annan tycka är jättelöjligt, ja till och med förnedrande. Diamantino är en film som jobbar med stora åthävor, men att göra saker extremt löjliga. Sådana metoder är inte lätta att behärska. Jag blev enormt besviken på den här filmen, som var rejält upphaussad före visningen. Den lät väldigt rolig och speciell. Den beskrivs så här av filmdistributören:
När världens bästa fotbollsspelare Diamantino missar den avgörande straffen i VM-finalen, får det konsekvenser långt bortom fotbollsplanen. Sökandet efter nya mål i livet leder honom på en kaotisk odyssé där han konfronteras med neofascism, flyktingkrisen, genmanipulering och Portugals eventuella uttåg ur EU. Daniel Schmidt och Gabriel Abrantes har gjort en skruvad, kärleksfull komedi som inte liknar någonting du sett förut!
Njae. Som ni förstår har jag inte fallit för den här skruvade komedin. Jag pratade med flera av mina filmkritiker-kollegor efter filmen som var lika besvikna som jag.
Karaktärerna är överdrivna, det hör till själva genren. Diamantino tolkar jag som en drift med den portugisiske fotbollsspelaren Ronaldo. Eller i alla fall har filmens Diamantino hämtat en del drag av Ronaldo.

Denna Diamantino är rätt korkad och fäst vid sin pappa som en baby. Han tycks aldrig gått igenom någon normal europeisk tonårs-rebellisk period. Sex vet han inte vad det är och hans systrar, som är tvillingar, är rakt igenom elaka. Och allt detta beskrivs med kliché-artade bilder.

Diamantino får för sig att han ska adoptera en flykting samtidigt som spioner från säkerhetstjänsten vill komma åt att spionera på hon för att avslöja ekonomiska olagligheter som de misstänker honom för. Nu är ju Diamantino alldeles för korkad för att kunna planera några ekonomiska svindlerier.

När han nu ska adoptera en flykting klär en av kvinnorna från säkerhetstjänsten ut sig till flyktingpojke. Om inte filmen redan tappat mitt engagemang för den det nu. Det är helt osannolikt att någon skulle kunna adoptera en person som är polis och som klär ut sig till flyktingpojke. Nej en absurd film behöver givetvis inte följa realismen men när det finns delar i handlingen som är för osannolika tappar jag i alla fall intresset.

Tanken från filmskaparna är väl att driva med västvärldens misslyckande med att hjälpa flyktingar, att visa att det mesta göra för vår egen vinning. Men den kritiken går inte hem, som jag ser det.

För mig var det en plåga att sitta kvar i salongen filmen ut. Den är i min smak något av det sämsta jag sett på en filmduk på flera år. Tyvärr.

Lyssna: Vargen – Hemlös

by

I kölvattnet från lovorden utomlands för sina svenska tolkningar av Bob Dylan släpper Vargen EP:n ”Hemlös”. Skivan består av tre singlar från Vargens debutplatta som bestod av nya tonsättningar till dikter av Dan Andersson (1888-1920), och titelspåret släpps som ny radiosingel och musikvideo fredag 19 augusti.

– Mixen mellan våra låtar i folk- och americanastil och Dan Anderssons naturlyriska outsiderpoesi om tjuvskyttar, avfällingar och mördare blir närmast en svensk motsvarighet till den värld som kallas ”The Old, Weird America”, där Bob Dylans ”Basement Tapes” mestadels utspelas, säger Reine Johansson, den halländske singer-songwritern som ligger bakom artistnamnet Vargen i ett pressmeddelande.

Vargen går under sommaren och hösten in i studion för att spela in engelska översättningar till Dan Anderssons dikter. Release beräknas till januari.

Här spelar Vargen live (fler speldatum för övriga landet tillkommer, se vargen.net för uppdateringar): Hotell Tylebäck, Halmstad 25/7, Invigning Kungsäters Nya Bibliotek 24/8, Församlingsgården, Harplinge 9/9, Husknuten, Halmstad 24/9, Stationen, Norsesund, Alingsås 12/10, Varbergs Teater 1/11, Varbergs kyrka välgörenhetskonsert Anhörigas Riksförbund 16/11, Folk Alliance International, New Orleans (prel) 22-26/1, SXSW, Austin (prel) 13-22/3.

Möte med Dag Öhrlund – författaren med flest lyssnare

by

Sveriges mest lyssnade ljudböcker de senaste två åren är kriminalromanerna av den svenska deckarförfattaren Dag Öhrlund. Kulturbloggen var nyfiken på vem denne författare är vars böcker så många vill ta del av.
Hans deckare är både spännande och roliga böcker med flyt i berättelsen. Berättelserna flödar av berättarglädje. Det visade sig att Dag Öhrlund som person var lika lätt att samtala med som att lyssna på som att läsa hans berättelser.
Han har en välkomnande inställning och öppen attityd till sina läsare och tar sig alltid tid med dem. Hans Facebooksida har 27.000 följare och han uppdaterar den ofta och svarar på alla som kontaktar honom den vägen.
”Även om det bara blir en liten emoji, men jag svara varenda. Jag tänker som så att om de har tagit sig tid att lyssna på eller läsa min bok och sedan tagit sig tid att kontakt mig så tycker jag det är självklart att jag då ska svara dem”, berättar Dag Öhrlund.
Hans kontakter med läsare vid Facebook och andra sammanhang har dessutom blivit en kunskapsbank för honom. Han berättar hur han exempelvis fick tag på helikopterförare när han behövde samla in kunskap om hur det fungerar med helikoptrar.
”Det har blivit en dubbelsidig informationsförmedling. Via min Facebooksida har jag kontakt med en mängd olika människor. Där finns sjuksköterskor, lastbilschaufförer, helikopterförare … Ja en mängd människor som kommer och hjälper till när jag ställer frågor på sidan om något jag vill veta mer om”.
Dag Öhrlund står för en diger produktion och har skrivit eller deltagit i ett 60-tal böcker om de antologier han är med i räknas med. Deckare har han skrivit drygt ett tjugotal.
När han får frågan om hur han tar sig tid för att skriva och vilken disciplin han måste ha för att skriva så mycket blir tveksam: ”Disciplin? Jag vet inte riktigt om det handlar om det. Jag tycker det är så roligt att skriva. Det är så fruktansvärt kul när jag skriver”, säger han.
Det är snarare så att han kan känna ett obehag när han inte hinner sitta och skriva. Ibland kräver övriga livet hans engagemang och som författare måste han iväg på bokmässor och annat. Men han är samtidigt en väldigt social person så det blir många samtal och möten med människor också då.
Ett starkt skäl till att han inte kör fast när han skriver är den tid han lägger ned på förarbetet, på research och på att skriva ett synopsis.
”Jag gör omfattande synopsis, de kan vara på 40 sidor. Där vet jag hela händelseförloppet, vad som hända. Och om jag plötsligt kommer på en dialog som skulle passa i ett kapitel längre fram då skriver jag den direkt”, berättar han.
Han tillägger:
”Att skriva är som Jan Guillou brukar säga: Det är hårt arbete, det handlar om att få ner det på papper. Inspiration är för amatörer”.
Hans senaste deckarserie är berättelser som skildrar nutiden i Sverige där poliskommissarien Ewert Truut står i centrum. Han är en man som närmar sig pensionsåldern och inte alltid har lätt att anpassa sig till nya tider och kan vara skeptisk och misstänksam mot företeelser i nutiden men samtidigt är han öppen för att omvärdera och lära sig. Många känner säkert igen sig i honom, hur samhället förändrats och många värderingar ändrats med tidens gång.
Dag Öhrlund berättar att Ewert Truut är på många sätt hans alter ego: ”Han kör en Valiant och jag hade en sådan bil tidigare. Vi gillar samma slags kaffe, han röker John Silver, som jag gjort, han gillar djur, som jag. Fast han har en katt och det har inte jag. Jag har hund.”

I Truut-serien finns samhällskritik men inte med någon pekfinger-attityd och också intressanta karaktärer och värme mellan dem.

”Det är så roligt med att skriva att jag på så sätt kan föra ut tankar om samhället idag på mitt sätt, hur jag ser på det.”
Dag Öhrlunds sätt att berätta har helt klart hittat en väg till läsare och lyssnare. I två år i rad han hans böcker gjort honom till den i Sveriges mest lyssnade författaren. Serien om Truut har lästs in av Stefan Sauk – en kombination som helt klart varit lyckad. Den senaste kriminalromanen i serien släpptes i slutet av maj och lyssnades på av drygt 38.000 ljudbokslyssnare.

Du kan bli åtalad för vad du skriver i Facebook-grupper

by

Är du med i slutna eller hemliga grupper på Facebook? Var uppmärksam på vad du skriver där. Du kan bli åtalad för förtal. Det går inte att skylla på att det är en sluten grupp. Under senare tid flera personer blivit dömda för vad de skrivit i Facebookgrupper.

Jack Werner, expert på sociala medier, berättar i Dagens Nyheter om tre svenska fall där personer blivit fällda för saker skrivna på Facebook.

I slutet av juni fälldes i kvinna i Göteborg för att hon i en grupp på Facebook hade pekat ut sin son mördare. Hon fälldes för brott mot personuppgiftslagen.

Den tredje juli fälldes en kvinna anmält en regissör för våldtäkt i samband med #metoo-rörelsen. Nacka tingsrätt dömde kvinnan för förtal.

I det tredje fallet handlade det inte ens om att den som fälldes själv hade skrivit något utan han hade inte tagit bort kommentarer tillräckligt snabbt. Jack Werner skriver: Den 25 juni fälldes administratören för Facebookgruppen ”Stå upp för Sverige” för att han låtit rasistiska kommentarer ligga kvar orörda.

Juridiskt håller det alltså inte att hänvisa till att det som skrivits gjorts i slutna eller hemliga grupper, det bedöms som offentligt ändå. Det hjälper inte om det är sant att regissören begått våldtäkt eller om mannen som utpekats som mördare har mördat. Det räknas som förtal ändå.

Det känns förstås lite kluvet att den som är utsatt för brått och namnger förövaren blir dömd och att förövaren kan få skadestånd. Å andra sidan: vad händer om människor blir utpekade och är oskyldiga? Eller om någon blir utpekad och uthängd men som har avtjänat sitt straff och börjat på ny kula? Det är inte glasklara enkla frågor.

I det här ovan nämnda fallen är de personer som dömts för förtal och som namngett förövare övertygade om förövarens skuld. Men de två utpekade, eventuella förövarna, är inte dömda. Jag är ingen jurist men misstänker att om den person som beskyllts för mord och den som beskyllts för våldtäkt hade dömts skulle de två kvinnorna inte dömts för förtal. Men jag är ingen jurist.

Grundproblemet är att förövare inte alltid fälls i rätten. Som Jack Werner uttrycker det: Rättssystemet är ett löfte om att vi ska bli tagna på allvar när vi utsatts för något. Tilltron till systemet baseras på att tillräckligt många tycker att löftet hålls.

Det tredje fallet skiljer sig för det är det inte den som skrivit kommentaren som anses skyldig utan är administratören gruppen där den rasistiska kommentaren publicerades.

Jag hoppas detta sprids. Det är en viktig lärdom varenda person som någonsin skriver något på webben, oavsett om det är på Facebook eller i något forum eller i epost, har klart för sig att där finns inget som är hemligt, inget som är slutet, ingen som är privat, inget som inte kan komma fram och bli publikt.

En annan viktig slutsats är att varenda en som är administratör för en grupp på Facebook eller någon diskussionsgrupp har klart för sig sitt ansvar att ta bort sådant som är rasistiskt eller strider mot lag.

En ännu viktigare lärdom önskar jag att alla makthavare gör. Alla som kan påverka lag och juridik. Vi måste ha ett rättssystem där den som blir utsatt för våld känner att den skyldige blir dömd. Förlorar vi tilltron till rättssystemet – då hotas demokratin, då hotas trygghet och tilltron till samhället.

Recension av TV-serie: Babylon Berlin – bland det bästa och starkaste som visas med tv-serier i sommar

by

Babylon Berlin
Betyg 4
Visas på SVT Play – vT de två första säsongernas 16 avsnitt på ett bräde, med åtta dubbelavsnitt.

Babylon Berlin är en mörk och spännande tysk kriminalserie. Den utspelar sig i Berlin nder Weimarrepubliken, i slutet av 1920-talet, då fattigdomen och arbetslösheten står i stark kontrast till de rikas överflöd.
Där är dekadens och ett utbud av sexuella tjänster som än idag skulle utmärka sig. I denna smältdegel skickas kriminalkommissarie Gereon Rath från Köln för att lösa ett fall. Eller lösa är egentligen inte korrekt. Utåt sett ska han vara med och lösa ett fall. Vad han egentligen ska göra är att hitta och förstöra bevis som kan hindra en mans politiska karriär.

Gereon Rath vill gärna vara en rättrådig polis och han vill ta kampen mot korruption, vilket inte är en lätt kamp. Att ingen enbart är en hjälte och inte ens seriens bovar är enbart onda – det är en av seriens stora styrkor och gör den fascinerande trovärdig. Och sorglig. För det skulle vara så mycket lättare om alla bovar vore rakt igenom onda och alla hjältar rakt igenom goda.

Under Weimarrepubliken växte en nationalistisk rörelse fram som så småningom bildade Hitlers parti. Det är en mycket välgjord serie där vi får en djup inblick i vad som rörde sig i Berlin och i Tyskland innan Hitler tog över. Vi får se var ryssarna gjorde och hur utbredd korruption var.

Det är en stark tv-serie, välgjord och påkostad. Den är den hittills mest påkostade tv-serien. De ska ha kostat en halv miljard kronor att förvandla Volker Kutschers kriminalroman med samma titel till en tv-serie. Det påkostade märks på många sätt. Skådespelarna är enastående duktiga och foto, ljud, musik, ljussättning – allt är in i minsta detalj välgjort.

Fotot är snyggt, mörkt och stämningsskapande, musik och ljud välgjort och utöver handlingen finns en del mer surrealistiska inslag och är svårt att veta om det är drömbilder eller hallucinationer genom droger. Det är dessa scener som drar ned betyget till en 4. Inte för att scenerna i sig är dåligt gjorda utan för att de är något segdragna och förvirrar mer än de tillför.

Ett extra plus är att Brian Ferry dyker upp upp på nattklubbens scen och framför en sång på sitt blaserade vis. En klockren bild av den tidens dekadens.

Babylon Berlin är bland det bästa och starkaste som visas med tv-serier i Sverige denna sommaren.