Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Pierce Brosnan

Filmrecension: Mamma Mia! – Here We Go Again: Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor

by

Mamma Mia! – Here We Go Again
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 juli 2018

Here we Go Again. Ja det gör Mamma Mia! verkligen. Mamma Mia! är tillbaka och på många sätt är det samma sak som den första filmen för tio år sedan. Det är samma ensemble, i stort sett fast med en lyckad förstärkning i Lily James, Andy Garcia och Cher. Det är samma sånger plus några andra ABBA-sånger. Det är nästan samma historia. Det gör inget. Det är helt OK. Det är bra, det är snyggt och det är riktigt roligt emellanåt. Mamma Mia! – Here We Go Again som både är en efterföljare till den första Mamma Mia!-filmen och en prequel kommer helt klart att bli sommarens stora filmhändelse.

Mamma Mia! – Here We Go Again är en hygglig musikalfilm som är ett måste för alla som älskar musikaler och för alla Abba-fans men helt klart underhållande för många fler. Filmens handling tillhör inte filmhistoriens mästerverk men det är en film som sprider glädje, en film jag går ut från salongen med lätta steg. Förra James Bond-stjärnan Pierce Brosnan är med, liksom i den första Mamma Mia!-filmen och han sade på en presskonferens inför filmpremiären att både filmerna varit lustfyllda att göra, att ensemblen trivts så bra med varandra. (Här kan du läsa Kulturbloggens rapport från presskonferensen och se ett filmklipp från den.)

Den första Mamma Mia!-filmen, som kom 2008, blev snabbt en sådan succé, både av kritiker och genom en stor publik, att det var rätt klart tidigt att det skulle bli en efterföljare. Efterföljaren är absolut godkänt även om många nog inte tycker den är lika bra som den första, men det gör inget. Det räcker ändå.

Handlingen utspelar sig både före den första filmen och fem år efteråt. Lily James spelar Donna, Meryl Streeps karaktär i den första filmen. Vi får se henne som ung, nybakad från college ger hon sig iväg ut i världen och hamnar på den grekiska ön där hon föder sin föder sin dotter Sophie, spelas av Amanda Seyfried. Parallellt utspelar sig en handling fem år efter förra filmens handling. Donna har avlidit ett år tidigare. Dottern Sophie har skapat ett hotell precis på den plats i det ruckel där Donna födde henne och där Donna bodde och en gång hade sagt att där en dag skulle stå ett hotell.

Sophie är stressad, hotellet ska snart ha sin stora invigningsfest och av hennes tre pappor har bara Sam (Pierce Brosnan) kunnat komma och ett oväder ser ut att kunna förstöra invigningsfesten, dessutom har hon trassel med sin älskade make Sky, som är i New York.

Handlingen kring hotellet är rätt ytlig och påklistrad och rätt svår att ta på allvar. Händelserna kring Donna som ung är mer intressanta. Filmens behållning är dock inte dramat utan musiken, danserna, sången, kläderna – de nya och roliga versionerna av Abbas klassiska sånger som Waterloo och Super Trouper. Det är musikalen som gör filmen – och en mängd fina och underhållande detaljer, som att få se de tre papporna: Colin Firth, Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan i vida glitterbyxor. Chers framträdande tillsammans med Andy Garcia är en av filmens stora höjdpunkter. Och att få se både Björn Ulvaeus och Benny Andersson i små biroller är kul. Det är en musikalfilm som jag blev glad över. Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor.

I rollerna bland andra Meryl Streep, Amanda Seyfried, Lily James, Christine Baranski, Julie Walters, Pierce Brosnan, Colin Firth, Stellan Skarsgård, Dominic Cooper, Andy Garcia och Cher.

Pierce Brosnan om Mamma Mia: “Bland det mest oförglömliga jag varit med om i hela mitt liv”

by

När uppföljaren till framgångssagan Mamma Mia! först kom på tal var tanken att göra en prequel, berättar producenten Judy Craymer under en presskonferens på Grand Hotel i Stockholm. Hon menar att karaktärerna bar på så rika bakgrundshistorier som du bara vill veta mer om; samtidigt var det omöjligt att göra något utan originalskådespelarna med bland andra Amanda Seyfried, Pierce Brosnan och Stellan Skarsgård i ledande roller. Resultatet blev lite som Gudfadern del II där vi förflyttas framåt och bakåt i tiden.

– Det var mer som stod på spel den här gången, fortsätter Craymer. Eftersom den första blev en sådan succé. Jag tror varken jag, Björn eller Benny var säkra på om vi någonsin skulle kunna göra om det. Eftersom ettan blev så älskad över hela världen var det så mycket som stod på spel, så det krävdes någonting alldeles extra för en uppföljare ens skulle komma på tal.

Beskedet om ABBAs återkomst slog ner som en blixt i klar himmel tidigare i år, men vi får vänta ett tag till på de nya låtarna då de enligt Benny Andersson varken har en koppling till eller har påverkat inspelningen av filmen över huvud taget. Däremot är det bara tre låtar från den första filmen som är med även denna gång.

– Det går inte att göra Mamma Mia! utan att ha med Mamma Mia!, förklarar filmens regissör Ol Parker. Och det är brottsligt att inte spela Dancing Queen varje gång du får chansen.

–  Det var trixigt att få in Waterloo som sett till berättelsen är den mest abstrakta låten, tillägger Craymer. Men du lyckades till och med klämma in Fernando.

Till skillnad från förra filmen påpekar Björn Ulvaeus att vissa låttexter nu skrivits om för att passa bättre in i filmens narrativ. Han syftar på I’ve Been Waiting For You och My Love, My Life; två låtar som kanske inte är de kändaste numren hos gemene man men som nu alltså inte bara kommer i ny tappning men också med bitvis ny text.

– Jag älskar Ols manus, fortsätter Ulvaues. Särskilt hans lösning för slutscenen. Så jag var tvungen att skriva något som helt och håller klickade med var som hände på scen.

Dessutom gör både Björn och Benny små cameos i filmen. Ulvaues spelar en filosofiprofessor medan Andersson ”bara är pianisten”. Men du såg till att vi spelade i rätt tonart under Our Last Summer, flikar Craymer in. Så du gick verkligen in i din roll.

ABBA är ett fenomen som sprider glädje och förenar generationer. Amanda Seyfried, som i filmen spelar den nu gravida Sophie, berättar att hon själv upptäckte ABBA genom sin pappas samlingsskivor där ABBA var flitigt förekommande. Att hon får sitta här nu känns nästan för bra för att vara sant.

Som den yngre versionen av Meryl Streeps karaktär, och Seyfrieds mor i filmen, ser vi Lily James som förklarar att ABBA alltid har funnits med henne. Hon minns inte när hon först hörde dem, de har alltid varit en del av henne.

Vad är det då som gör Mamma Mia!-filmerna så speciella? Enligt Pierce Brosnan, som likt Stellan Skarsgård och Colin Firth spelar en av Seyfrieds potentiella pappor, är det vänskaperna de skapat.

– Tio år har gått så fort, förklarar han. Det här är en unik film för mig. Jag värdesätter dem verkligen, både på grund av vänskapen till alla som är med och musiken i sig; texterna är poesi; de har fängslat så många generationer av män, kvinnor och familjer. Jag kan inte nog säga hur mycket jag uppskattar att spela Sam och alla ögonblick med Amanda. Jag måste även säga att se Cher gå upp på scen och sjunga Super Trouper är bland det mest oförglömliga jag varit med om i hela mitt liv. Jag hade faktiskt en dag ledigt och tog min mamma på lunch. Vid tolvtiden ringde de och ville ha mig tillbaka i studion. Jag tog med henne och sade att vi fick se vad som händer. Vad som hände var att Cher sjung Super Trouper på scen. Alla hade med sig sin mamma eller sin pappa eller sin pojkvän eller sin flickvän. Det blir inte bättre än så. Att sitta i vänners sällskap och se filmhistoria skrivas är någonting jag hoppas bära med mig länge.

Foto: BeA Nilsson

Filmen ”Mamma Mia! Here We Go Again” har svensk biopremiär onsdag 18 juli 2018.

Filmklipp från presskonferensen:

 

 

Filmrecension: The Foreigner – spännande och berörande

by

The Foreigner
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 november 2017
Regi Martin Cambell

En spännande och berörande film om vad våld och terrorism gör med människor. Om du inte visste att Jackie Chan är en duktig skådespelare och inte bara duktig på kungfu – då lär du inse hans förmåga när du ser ”The Foreigner”.

Jackie Chan spelar Quan Ngoc Minh, en affärsman i London som förlorar sin dotter i ett fruktansvärt terrordåd. Han är helt förkrossad av sorgen och då dottern var hans enda kvarlevande familjemedlem har han inget mer att förlora. Han går varje dag till de poliser som utreder terrorattacken för att pressa dem att hitta mördarna. Inget händer, det hjälper inte att Quan försöker muta poliserna. De vägrar låta sig mutas. Quan läser allt han kan hitta om terrorattacken och ser Hennessy (spelas av Pierce Brosnan), en brittisk minister med irländsk bakgrund, bli intervjuad i tv om terrorattacken.

En grupp som kallar sig ”Äkta IRA” har tagit på sig attacken men ingen vet vilka det är som ingår i den gruppen, det är en tidigare helt okänd terrorgrupp.

Hennessy har tidigare varit aktiv inom IRA och har ansvar för en del blodiga attacker när han var yngre, fast han själv förnekar det.

Quan bestämmer sig för att få tag på Hennessy. Quan intalar sig att Hennessy vet vilka som ligger bakom terrordådet – och Quan vill hämnas. Han vill tvinga Hennessy att ge honom namnen på terroristerna

Terrordådet kan få fart på det inbördeskrig som rådda på Nordirland tidigare. Hennessy sitter i kläm mellan den brittiska regeringen och irländarna. I smyg har flera av de irländska grupperna sparat vapen och sprängmedel. Nu situationen ännu knivigare för Hennessy då Quan bestämt sig för att tvinga honom att ge ut namnen på de som ligger bakom terrordådet.

Situationen är rörig men också väldigt talande. Det finns så klart fortfarande grupper på Nordirland som vill lämna Storbritannien och få ett enat Irland. Den fred som finns idag är skör. Jag tycker detta kommer fram på ett bra sätt i filmen som också skildrar konsekvenserna av våldets väg.

Visst finns det delar av filmen som är överdrivna och inte så trovärdiga, men det är filmens genre, tänker jag. Den är engagerande, spännande och rolig emellanåt och trots att den är lite drygt två timmar gick tiden blixtsnabbt.

Filmen bygger på romanen ”The Chinaman” av Stephen Leather.

Regissören Martin Campbell har regisserat många spännande filmer och fick flera filmpriser för ”Zorro – Den maskerade hämnaren” (1998), där han fick fart på den internationella karriären för Antonio Banderas och Catherine Zeta-Jones. Han regisserade Pierce Brosnan i Golden Eye (1995), som var Pierce Brosnans debut som den berömda brittiska agenten 007. Martin Campbell har också regisserat Daniel Craigs debut som 007 i Casino Royale (2006).