Victor Rydström
Tack för maten
4
Inspelad i i Studio Epidemin 3-4/6 2025
Inspelning och mixning. Åke Linton
Varva Records & Music
Releasedatum: 10/4 2026
Göteborgsbaserade jazzgitarristen och låtskrivaren Victor Rydström har varit produktiv sedan åren vi plågades av pandemi. Fyra plattor har släppts i och med färska Tack för maten. En eller förmodligen två av dem blev av mig positivt recenserade i bland annat Orkesterjournalen och jag har hört honom live på Unity och Utopia. Hans insatser i Organic Organ Trio ingår bland tillfällena då han omskrivits av undertecknad. För att alludera på rubriken ovan förtjänas sannerligen ett definitivt genombrott, vilket indirekt de mer berömda instrumentkollegorna Erik Söderlind och Gustav Lundgren (recenserat och träffat bägge) intygar i medföljande presstext. Än så länge tillhör Rydström kategorin underskattade musiker då konkurrensen är stenhård såväl lokalt i Göteborg som på nationell nivå. Men som sagt borde det nu bli ändring på hans status. Nio egenskrivna kompositioner låter tidlösa och soundet, vill jag påstå, amerikanskt/ internationellt till den grad att jag tvivlar starkt på att lyssnare skulle kunna tro att de hör Victor Rydström och hans kvintett om de inte hade fått facit i förväg.
Vilka fanns då i studion och med glans utförde sina uppgifter, något som inkluderade att arra materialet de ålagts ?Sysslor de ägnade sig åt under överinseende av den berömde ljuddesignern jag fått äran att samtala med och vars suveräna kunnande upplevts live ett antal gånger. Mest utrymme ges som angetts åt tenoristen Robert Nordmark. Om mina beräkningar stämmer tillhör han generationen före övriga i formationen. Han har ett förflutet hos Hector Bingert i Latin Lover och Fredrik Norén Band. Jag känner till hans auktoritativt självklara sound via flera renommerade storband och samarbete med Anders Bergcrantz. Pianisten heter Alex Lilliedahl och ingår i sångerskan Dina Grundbergs krets. Rytmsektionen kan beskrivas som otroligt allsidig och eftertraktad. Är förtrogen med vad de hållit på med på senare år och hört dem otaliga gånger live, fast troligen inte tillsammans. Jag syftar på kontrabasisten Adam Lindblom och bakom trumsetet sitter Ossian Ward. Förundras storligen över den senares arbetskapacitet och flexibilitet. Lite tveksam om Rydström ger lyssnarna relevant vägledning när han beskriver skivan. Han lanserar den som en mix av ”eftertanke, humor och allvar”. För mig framstår den som en kombo av frustande intensivt uttryck och välfunna sofistikerade linjer. Ska påpekas att jag delvis uppfattade musiken på ett annat sätt när den för andra gången spelades upp i hörlurar, fäste mig vid olika saker. Vill redovisa mina slutsatser ända ner på detaljnivå.
Uppskattar de första släpigt suggestiva takterna. De indikerar att vi får vara med om en lika öppensinnad som omvälvande resa genom Wards kantslag, pådrivande basgång jämte flyhänt anslag från pianist. Trion banar sofistikerat väg för de primära melodileverantörerna. Öppningslåten tillhör de som ändrar form inuti, således omväxlande struktur.. Innovativt, men har svårt för att bestämma mig för om upplägget är kreativt eller blir rörigt. I dessa händelserika låtar skiftar också tillgänglighet, från medhårsstrykande till det otyglade. Kontrasten mellan vilsamma toner och energisk utlevelse är slående. Den duktige gitarristen har snickrat ihop melodier vilka ofta vecklar ut sig i olika riktningar. Ibland låter han temat fördjupas med konsekvent metodik. Anser att vi får ta del av en kompetent kompositör. Saknar ändå ett par standards, inte minst för att somliga alster uppvisar snarlik identitet och ibland får jag för mig att han rakt av låtit sig influeras av hookar från kända låtar. Vet inte hur det förhåller sig, fast i ett par angenämt kluriga spår uppfattar mina öron välbekanta fragment.
Samtligas bedrifter har resulterat i spänstig, spännande och skön jazzmusik. Efter första lyssningen gjorde energipåslaget här och var mig en smula utmattad. Inför Nordmarks stundtals intensiva fraserande kan man behöva vara pigg och extra receptiv, vara van vid tonspäckade sekvenser. Under nästa lyssning när kännedom om innehåll fanns kunde avsnitten lättare smältas. Inser att en klick entusiaster hänförs av hettan, stimuleras av hängivenheten och kunnandet med inspiration från en hjälte som Tomas Franck. Mötet emellan Rydström och den betydligt mer etablerade saxofonisten är fruktbart. Nivån på samspelet bland de fem ute på äventyr ska framhållas. Gitarristens teknik och lockande val av ackordföljder får mig att associera till en stilbildare som Barney Kessel. Uppskattar verkligen sekvenser och hela låtar på Tack för maten där soundet andas och där musiken tillförs tydliga mönster. Adam Lindbloms kontrabas skänker ljudbilden en stadig inramning, förankrad i framkant. Njuter av att tillägna mig dennes basgångar. Den allestädes närvarande Ossian Ward tyckte jag i ett första skede verkade överlag i bakgrunden, att han träder fram i helfigur i exempelvis Knower och Next Time. Visade sig efterhand att jag skulle få revidera min uppfattning beträffande dennes avtryck vid mer uppmärksam lyssning. Axel Lilliedahl vid flygeln presterar alldeles utmärkt i ensemblespel, intron och ett par features. Ovärderlig för helheten agerar han i denna konstellation som sideman.
Kan förmodas att den intensivt medryckande Knower är baserad någon skala. Tycker mycket om den avspänt hållna balladen tillägnad sambon. Här exponerar projektets initiativtagare sin goda teknik. Ett annat höjdarnummer döpt till Next Time avlöser. Musikerna har flow varvid utsökt feature adderas av Lilliedahl. Därefter uppstår en mycket givande konversation mellan Ward, Nordmark Och Rydström. Temat kan möjligen vara byggt på dänga av Oliver Nelson som fick svensk text i revy Hasse & Tage. Vidare plussas extra för luftigt utdragna anslaget i Jag går av där du går av. Attraheras av porlande reflektioner vilka elegant utgår från flygeln för att därifrån utvecklas. Måste också strö beröm över titellåten som utgör själva finalen. Dröjande vackert sound fångar berörande känslan av förlust efter en familjemedlems bortgång, en person som jagade i skogarna i Värmland. Till sin uppbyggnad påminner den med sin elegiska ton om en sorglig psalm. De långa tonerna utbroderas alldeles lysande på tenorsax och gitarr. Sammantaget som framgått ett tidlöst jazzalbum vars kvalitet imponerar vilket borde ge en avsevärd puff i karriären för gitarristen och låtskrivaren.