Dramaten

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

15 april, 2026 by Redaktionen

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon

Det nyskriva verket Fejk öppnar Dramatens repertoar hösten 2026. Dramatens repertoar hösten 2026 presenterades den 15 april 2026. Ett pressmeddelande berättar:

äsongen öppnas på Stora scenen med Fejk, ett nyskrivet verk av Yael Ronen som undersöker vad som är sant i en samtid präglad av manipulation och misstro. Sen följer en innovativ uppsättning av Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria med två personer ur publiken i huvudrollerna. På Lilla scenen ges riddarsagan Parzival om jakten på mening i regi av Marie Nikazm Bakken och svenskt nyskrivet med Fåglarna om en grupp människor fast i ett hus i regi av Freja Hallberg. På Målarsalen regisserar Ada Berger Antikrist, baserad på Lars von Triers film. Därutöver den Kairofödde kanadensiske författaren Omar El Akkads uppgörelse med västvärlden, En dag kommer alla alltid att ha varit mot det här. Detta och mycket mer på scenerna i höst.

Skådespelarna Melinda Kinnaman och David Fukamachi Regnfors presenterade höstens repertoar tillsammans med aktuella skådespelare och regissörer.

– Jag är övertygad om att det blir en varierad och intressant repertoar för Dramatens publik i höst. Konstnärliga team från både Sverige och internationellt kommer skapa föreställningar i en olika tonlägen och formspråk, och ge sin subjektiva upplevelse av samtiden, säger Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.

Höstens produktioner i datumordning:
Fejk av och regi Yael Ronen. Urpremiär 5 september på Stora scenen.
Kan allt manipuleras idag – och spelar sanningen ens någon roll? Den frågan står i centrum när regissören Yael Ronen skapar ett nytt verk för Dramaten. Föreställningen tas fram tillsammans med ensemblen och enligt Lindy Larsson, som medverkar, är det enda säkra att Fejk inte kommer att handla om det vi tror. Yael Ronen, född i Jerusalem och verksam i Tyskland fick sitt genombrott med Third Generation. Hon är idag känd för modiga, aktuella och humoristiska uppsättningar om samtidens konflikter.
Medverkande: Mustafa Al-Mashhadani, Björn Elgerd, Electra Hallman, Bianca Kronlöf, Lindy Larsson, Ia Langhammer

Parzival av Lukas Bärfuss efter Wolfram von Eschenbach. Regi: Marie Nikazm Bakken. Sverigepremiär 10 september, Lilla scenen.
Parzival växer upp isolerad i skogen med sin mamma, skyddad från världen och ovetande om allt. När han möter riddare väcks hans nyfikenhet, och han ger sig ut på en resa utan moralisk kompass. En episk, grotesk och humoristisk berättelse om jakten på mening i kaos. För regi står Marie Nikazm Bakken, chef för Turteatern och känd för sin hyllade och gränsöverskridande teater.
Medverkande: Hamadi Khemiri, Elin Klinga, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Tanja Lorentzon, Razmus Nyström, Joel Ödmann

Antikrist av Lars von Trier. Dramatisering: Annika Silkeberg. Regi: Ada Berger. Sverigepremiär 26 september, Målarsalen.
Skådespelarna Sanna Sundqvist och David Book vrider och vänder, tillsammans med regissören Ada Berger, på Lars von Triers Antichrist. Berättelsen följer ett par som försöker hantera sorgen efter sitt barns död. När mannen, som är psykolog, tar över sin frus terapi drivs hon i stället djupare in i mörker, våld och destruktiv sexualitet. Filmen från 2009 väckte stor uppmärksamhet för sina starka och kontroversiella scener – något som nu utforskas på scen.
Medverkande: Sanna Sundqvist och David Book

Fåglarna av och regi: Freja Hallberg. Urpremiär 22 oktober, Lilla scenen.
Filomena bjuder in till en tredagars disputationsfest i ett avlägset hus, men bara sju gäster dyker upp. De känner inte varandra, men delar mat och tid medan fåglar samlas i stora flockar. Fåglarna är en nyskriven pjäs om vad som uppstår mellan människor när de blir kvar tillsammans. För regi står Freja Hallberg, dramatiker, regissör och grundare av Konträr i Stockholm. Hennes verk, som förenar humor och existentiella teman, har visats både i Sverige och internationellt. Bland hennes uppmärksammade verk finns Bråk och Monolog för telefon, där skådespelare ringde riksdagsledamöter och framförde monologer.
Medverkande: Nikola Borggård Gavanozov, Thérèse Brunnander, Maia Hansson Bergqvist, Melinda Kinnaman, Andreas Rothlin Svensson, Alexander de Sousa, Kristina Törnqvist

En kärlekshistoria av Roy Andersson i en scenversion av Mark O´Halloran och Dead Centre. Regi: Ben Kidd och Bush Moukarzel. Urpremiär 5 december på Stora scenen.
Annika och Pär upplever sin första kärlek en sommar, omgivna av en vuxenvärld med brustna drömmar och såriga äktenskap. När nyskapande irländska teaterkompaniet Dead Centre sätter upp Roy Anderssons film spelas det unga paret av två personer ur publiken men övriga roller görs av Dramatens ensemble. Resultatet är en varm och nostalgisk föreställning om den första kärlekens nerv och hopp. (Eventuell medverkan i En kärlekshistoria är givetvis helt frivillig.)
Medverkande: Erik Ehn, Rebecka Hemse, Johan Holmberg, Karin Franz Körlof, Tanja Lorentzon m.fl.

En dag kommer alla alltid att ha varit mot det här av Omar El Akkad. Dramatisering: Sara Stridsberg. Regi: Dritëro Kasapi. Urpremiär 11 december på Lilla scenen.
Under Israels krig i Gaza berättar en författare om sina föräldrar i Egypten och sin lilla dotter i USA för att stå ut och minnas de döda. Pjäsen är baserad på Omar El Akkads flerfaldigt prisbelönade bok One Day, Everyone Will Always Have Been Against This.

INTERNATIONELLA GÄSTSPEL OCH SAMARBETEN
Football Boot Tongue av fotbollsspelare Ivan Ergić och dramatiker Filip Grujić. Regi: Borut Šeparović. En del av Bergmanfestivalen. Spelar 12-13 september, Stora scenen.
Genom berättelsen om en ung kroatisk fotbollsspelare som blir värvad till den tyska klubben Wolfsburg, undersöker Football Boot Tongue hur konkurrens och framgångsfixering skapar en kultur av avhumanisering bland idrottare. En pjäs om toxisk maskulinitet och övervakningskapitalism och med komiska och tragikomiska skildringar av elitidrottens vardag. Pjäsen är skriven av dramatiker Filip Grujić och före detta fotbollsproffset Ivan Ergic, som spelat både Champions League och VM. Football Boot Tongue hade premiär på Z/K/M (Zagreb Youth Theatre) 2024. Ges på kroatiska med svenska undertexter.
Medverkande: Bernard Tomić, Ugo Korani, Lucija Šerbedžija, Anđela Ramljak, Rakan Rushaidat, Hrvojka Begović, Barbara Prpić, Zoran Čubrilo, Vedran Živolić, Ivan Pašalić, Toma Medvešek, Viktor Lovinčić / Marin Plećaš.

Tschandala – The Romani Version av och med Lindy Larsson. Spelar 17 september- 18 oktober, Lilla scenen.
Ett hyllat gästspel där Lindy Larsson, tillsammans med Bon Bon Band, ger röst åt resandefolket och synliggör en förbisedd del av svensk historia. Föreställningen blandar musik och berättelse i en stark skildring av utanförskap, övergrepp och överlevnad. Tschandala – The Romani Version är en prisad och punkig uppgörelse med Strindberg och kortromanen Tschandala framtagen i samarbete med Strindbergs Intima Teater.

Unrecognised av Davit Gabunia (Georgien) och Jeton Neziraj (Kosovo). Regi: Data Tavadze (Georgien). Samproduktion. Spelas 21-22 november på Lilla scenen.
Unrecognised rör sig mellan antik myt och samtida europeiska erfarenheter och utforskar marginalisering, exil och minne – med humor och skärpa. Här ställs berättelser om offer mot en samtid där människor fortfarande tvingas betala priset för konflikter, makt och gränser. Ett samarbete mellan teaterkonstnärer från Kosovo, Ukraina, Georgien, Nordmakedonien och Malmö Stadsteater, Göteborgs Stadsteater och Dramaten. Från Dramaten medverkar Ellen Jelinek. Urpremiär i Skopje 10 oktober.

UNGA DRAMATEN
Tassen på hjärtat av Elmira Arikan. Regi: Emil Brulin. Dramatenpremiär 21 augusti, Lejonkulan. Ett samarbete med Riksteatern Barn & Unga.
Minou, 8 år, får med en katt hem trots att pappa avskyr katter. Katten är magisk och blir Minous bästa vän, vilket väcker pappas avundsjuka och startar en komisk maktkamp. Ett humoristiskt drama om längtan efter ett husdjur och att bli sedd. Medverkande: Anna-Karin Håkansson, Elsa Kihlberg och Jonathan Silén.

Amnesi av Ellen Knutas. Regi: Natalie Ringler. Urpremiär 26 november, Lejonkulan.
Bror har fått minnesförlust efter en cykelolycka, och Syster ska återberätta deras barndom – men hon ljuger. Två versioner av samma barndom ställs mot varandra: vilken är sann, och vem har rätt att skriva historien?
Medverkande: Elin Klinga, Anna Lundström, Vilgot Paulsen.

Från våren fortsätter Misantropen och Solaris att spela. Och Glow up, Hamlet, Så tuktas en argbigga och Mors dag får nypremiär under hösten. Dramaten.Doc fortsätter med gestaltade läsningar om aktuella händelser i världen.

UNRECOGNIZED till tre svenska scener – Malmö Stadsteater, Göteborgs Stadsteater och Dramaten i samarbete

9 april, 2026 by Redaktionen

UNRECOGNIZED samlar teaterkonstnärer från Sverige, Kosovo, Ukraina, Georgien och Nordmakedonien. Urpremiären äger rum i Skopje den 10 oktober, varefter föreställningen spelas på Malmö Stadsteater, Göteborgs Stadsteater och Dramaten i november.

Malmö Stadsteater, Göteborgs Stadsteater och Dramaten inleder ett samarbete kring det internationella teaterprojektet UNRECOGNIZED. Efter urpremiären i Skopje i oktober 2026 spelas produktionen på alla tre teatrar i november 2026, med skådespelare från respektive ensemble och en gemensam lansering i Sverige. Föreställningen samlar scenkonstnärer från fem europeiska länder.

Ett pressmeddelande berättar:
– UNRECOGNIZED förenar konstnärliga perspektiv från flera delar av Europa och sätter dem i dialog med en svensk publik. Det är en föreställning som känns både samtida och angelägen, säger Petra Brylander, VD och konstnärlig ledare för Malmö Stadsteater, Linda Zachrison, konstnärlig chef för Göteborgs Stadsteater och Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.

Inspirerad av myten om Tauris – ett avlägset, fientligt land i utkanten av den kända världen – utforskar UNRECOGNIZED ett rum där försummade historier, intima minnen och osäkra framtider kolliderar. Sex skådespelare från olika delar av Europa bär med sig sina erfarenheter in i en scenisk väv av dokumentärt material, humor och poetiska bilder.

I detta okända territorium möter spöken från det förflutna nutidens rädslor, vilket väcker angelägna frågor om sanning och glömska – om överlevnad och det omöjliga i att helt lämna det förflutna bakom sig.

UNRECOGNIZED är skriven av dramatikerna Davit Gabunia (Georgien) och Jeton Neziraj (Kosovo). Föreställningen rör sig mellan antik myt och samtida europeiska erfarenheter och utforskar marginalisering, exil och minne – med humor och skärpa. Här ställs berättelser om offer mot en samtid där människor fortfarande tvingas betala priset för konflikter, makt och gränser.

Produktionen samlar teaterkonstnärer från Sverige, Kosovo, Ukraina, Georgien och Nordmakedonien. Urpremiären äger rum i Skopje den 10 oktober, varefter föreställningen spelas på Malmö Stadsteater, Göteborgs Stadsteater och Dramaten i november. Därefter fortsätter turnén till Ukraina, Georgien och Polen. En turné i fler europeiska länder planeras till 2027 och 2028.

I ensemblen medverkar de svenska skådespelarna Ellen Jelinek från Dramaten, Maria Salomaa från Göteborgs Stadsteater och Johannes Wanselow från Malmö Stadsteater. Övriga i ensemblen är Kateryna Kisten från Kyiv (bosatt i Stockholm), Kato Kalatozishvili från Tbilisi och Shkëlqim Islami från Skopje.

Spelperiod:
Urpremiär i Skopje 10 oktober
Kosovo: 3-8 november
Malmö Stadsteater: 13, 14, 15 november
Göteborgs Stadsteater: 18 november
Dramaten: 21, 22 november

UNRECOGNIZED
Av: Davit Gabunia (Georgien) and Jeton Neziraj (Kosovo)
Regi: Data Tavadze (Georgien)
Musik: Nika Pasuri (Georgien)
Scenografi, ljus- och videodesign: Ludde Falk (Sverige)
Medskapare av text: Kateryna Kisten (Ukraina)
Producent: Anders Öhrn (Sverige)

UNRECOGNIZED är samproducerat av: Qendra Multimedia (Pristina), Royal District Theatre (Tbilisi), Örnproduktion (Stockholm), Theatre on Pechersk (Kyiv), Albanian Theatre Skopje (Skopje), Malmö Stadsteater (Malmö), DRAMATEN (Stockholm), Göteborg Stadsteater (Göteborg).

Misantropen på Dramaten – hejdlöst rolig, infallsrik och satirisk komedi om hur snabbt demokrati kan raseras

27 mars, 2026 by Ingegerd Rönnberg

Misantropen
Av Jens Ohlin, Hannes Meidal fritt efter Molière
Regi och musik Jens Ohlin
Scenografi och ljus Sutoda
Kostym Matilda Hyttsten
Peruk och mask Moa Hedberg, Anne-Charlotte Reinhold
Ljud David Nyström
Musikarrangemang Sebastian Ring
Medverkande Johan Holmberg, Omid Khansari, Claes Månsson, Hannes Meidal, Sofia Pekkari, Lotta Tejle
Premiär på Dramaten 26 mars 2026

Misantropen är en hejdlöst rolig, infallsrik och satirisk komedi om hur snabbt demokrati kan raseras och falska fakta förklaras vara sanningar. En annorlunda berättarstil, härligt utflippade karaktärer och ett rappt tempo gör denna dramatenföreställning av radarparet Hannes Meidal och Jens Ohlin till en omtumlande upplevelse. Allt knyts samman fint med en vädjan till publiken att inte bli misantroper, utan bevara hoppet trots den fasansfulla tid vi lever i.

Dramat, mycket fritt baserat på Molières 1600-tals komedi, kallas av upphovsmakarna i denna nya version för ett lärostycke i Brechts anda. Redan när vi kommer in i salongen sitter misantropen tillika hovnarren Alceste – pregnant gestaltad av Hannes Meidal- på scenkanten och blickar uppfordrande mot oss. Han får snart sällskap av den lilla klipska dottern som ofta kommenterar det absurda skeendet med frasen ”get real”. Célimène bär på kaninen Hoppis. Ett talträngt gosedjur som både flickan och hennes far famnar som tröst.

Så börjar Alceste berätta de 12 lektioner som stycket är indelat i. Ridån dras undan och visar en festligt glittrande spegelsal med en enorm trappa. Här ska strax hållas ett konsortium och in träder två karaktärer som är urtyper i dagens affärsliv och organisationer. Kommunikationschefen Clitandre – underbart crazy spelad av Sofia Pekkari och HR-ansvarige Philinte – likaledes strålande gestaltad av Johan Holmberg. Det är en fröjd att följa när de nervöst vrider sig som vindflöjlar och staplar floskler som vore de diamanter. Hon försöker desperat hitta smarta PR-argument medan hon stöter ur sig skrällande skrattsalvor. Han klamrar sig fast i portföljen med värderingsregler, ska se till att allt sker korrekt och med samtycke och att inget som sägs kan uppfattas stötande av någon grupp. Inte ens narrens skämt kommer undan Philintes krav. Det är ett litet briljant stycke när Alceste tvingas framföra ett skämt om två tomater -där en blir överkörd och sedan kallas ketchup – på ett godkänt vis.

Den epok som råder i denna första akt är upplysningstiden eller om man så vill samhällsdemokrati av västerländsk modell. Det är krav på att alla ska vara jämlika, få rösta om beslut och ingen individ ska känna sig ensam och utanför hur udda den än är. Det sistnämnda symboliseras av värstingen Oronte – spelad av Omid Khansari – som rusar in på scenen med en slagborr likt ett smattrande vapen och en verktygslåda i andra handen som omsider kommer till smart användning.

Den jagsvage kungen– elegant spelad av Claes Månsson som efter många år återvänder till teaterscenen – har i detta nu ingen makt och får inte ens klippa band. Han säger sig vara nöjd med att ingen bugar för honom och att han kallas vid förnamn. Makt, i alla fall över sin son Alceste, anser dock hans mor Vivianne – Lotta Tejle – sig ha. Hon påpekar också flera gånger hur skamsen han är vilket syns på hans rödflammiga hals. Något han givetvis upprört slår ifrån sig.

Stundtals interfolieras och lyfts berättandet av sånger med musik av Jens Ohlin. Sofia Pekkari får exempelvis till det verkligt fint i ett Kurt Weill-doftande nummer- och mer sånger hade det gärna fått vara.

Det är också Clitandre som får utropa att spegelsalen är ett kulissbygge och raskt griper till verktyg för att rasera det. Hon får hjälp av scenarbetare och fram träder – en helt tom projektionsyta eller med andra ord den samtid vi lever i där allt vi tagit för givet plötsligt är borta. Det är som om utvecklingen gått bakåt – från upplysning till mörk hotfullhet och terrorvälde.

Andra akten utspelas i denna nya verklighet. Makten/kungen har återtagit sin position som rikets enväldiga härskare och vid sin sida har han sanningens hämnande ängel – Clitandre i ny skepnad med hammare i hand. Kungen kräver lydnad av sina undersåtar och det han hävdar är sant ska de bejaka utan en sekunds tvekan. Philinte blir ett otäckt exempel på hur en tjänsteman hamnar i stormens centrum och blir nödd och tvungen att förkasta allt han har hållit för rätt och riktigt.

När allt tycks som mörkast dyker dock Vivianne upp och räcker ett trollspö till Alceste och spelet övergår i en Astrid Lindgrensk sagoton om att det går att göra kohagen/tillvaron grön och hoppfull om vi alla innerligt önskar och tror på det. Alceste sitter på scenkanten och lagar Hoppis som råkat bli skadad i ett tumult medan resten av ensemblen sjunger hand i hand. Det kan låta tramsigt, men känns faktiskt på inget vis så.

Misantropen är ännu ett framgångsrikt samarbete av Hannes Meidal och Jens Ohlin. Komedi är en erkänt svår genre men tillsammans med en lyhörd och samspelt ensemble får de berättelsen att svänga vilt och vackert. Att handlingen är lite spretig och schematisk förlåter man därför gärna.

Teaterkritik: Fäbodjäntan – Superbt stycke om sexuell frigörelse

7 mars, 2026 by Marja Koivisto

Fäbodjäntan
Av Amanda Apetrea, Lisen Rosell, Nadja Hjorton, Daniel Åkerström-Steen, Christander Brun
Regi och medverkande Amanda Apetrea, Lisen Rosell, Nadja Hjorton
Scenografi och ljus Chrisander Brun
Kostym Daniel Åkerström-Steen
Peruk och mask Frida Ottoson
Ljud och musik Åsa Jacobsson
Dramaturg Emma Meyer Dunér
Urpremiär 6 mars 2026 på Dramaten

På Dramatens lilla scen Målarsalen möts publiken av en natur som nästan tycks andas. Scenen är mossbelupen; ormbunkar, sten och forsars svall omger en gedigen fäbodstuga med timrade väggar. Det surrar av flygfän, kor råmar och getter bräker. Mitt i denna sinnligt laddade natur börjar Fäbodjäntan klä av lager efter lager av föreställningar om sexualitet – från den frejdiga folkfantasin om fäbodjäntan till 2000-talets hårdporr – tills bara människans nakna libido återstår.
Det är nästan märkligt hur föreställningen lyckas vara så gott som påklädd och samtidigt osa av sex och sensualitet. Här säras det på benen i parti och minut, men utan pornografins poser. I stället är det ett lov till sinnligheten – kroppens och själens frihet – där humor och lust går hand i hand. I ett ögonblick kan det kännas som att någon ska knullas, i nästa som att smör ska kärnas. Hela stugan rister.
Det är roligt, vackert, modigt och frimodigt.
Tre frisläppta dalkullor släpper alla hämningar och låter ett kvinnligt sexuellt uppvaknande breda ut sig över scenen. Här finns ingen manlig aggression, inga machouppvisningar och inget av det plastiga raster som ofta färgar vår tids sexualiserade bilder: inga sexiga underkläder, inga string, inga löshår, lösnaglar eller lösögonfransar. Bara kroppar. Bara lust. Bara människor.

Resultatet blir något som sällan syns i 2000-talets scenkonst: en iscensättning av sex och sensualitet som är hundra procent naturlig och dessutom rolig. Föreställningen vågar fråga: om det ska vara skönt – får det då också vara enkelt, lekfullt och utan skam?
Tål du inte att se en naken kropp ska du nog hålla dig härifrån. Men tål du en vild, hundra procent naturlig kvinna – den vilda kvinnliga lusten – väntar en modig föreställning. En som skakar om. Scenografin var dessutom enastående i sin kreativitet och sitt nytänkande.

I intimiteten i Målarsalen skapas en närhet där publiken nästan dras in i stugans vibrerande väggar. Där, någonstans mellan skratt, rodnad och förundran, börjar man också undra: vad är det egentligen som vilar och rör sig bakom kulisserna till Fäbodjäntan? Vilka falska bilder av människans sexualitet är det vi bär med oss – och vilka är de sanna?

När publiken lämnar salongen känns det som om något har skiftat. Var du blyg när du kom in, är risken stor att det var slut med det när du gick ut.
Det här är inte bara en föreställning.
Det är en omtumlande akt av sexuell frigörelse.

Teaterkritik: I bomullsfältens ensamhet – helt enastående, träffar rakt i vår brinnande samtid

1 mars, 2026 by Ingegerd Rönnberg

I bomullsfältens ensamhet
Av Bernard-Marie Koltès
Regi Staffan Valdemar Holm
Scenografi och kostym Bente Lykke Møller
Peruk och mask Thea Holmberg Kristensen
Ljus Torben Lendorph
Ljud Jakob Wilhelmson
Premiär på Dramaten 28 februari 2026
Medverkande Lena Endre och Ingela Olsson

I bomullsfältens ensamhet på Dramaten är teater på svindlande hög nivå som träffar rakt i vår brinnande samtid. En poetisk, filosofisk och politisk text som kräver ett skärpt lyssnande, fantastiskt skådespeleri och briljant regisserat av Staffan Valdemar Holm. Föreställningen är oavbrutet spännande att följa – som en dans med förföriskt lockande turer och komplicerade steg. Eller för att uttrycka det i sporttermer som en boxningsmatch.

Två av landets främsta skådespelare Lena Endre och Ingela Olsson möts för första gången på scenen i denna sprakande ordduell. De gör entré likt två boxare nervösa och otåliga att kampen ska börja. Sedan är de igång och cirklar runt varandra, bevakande varje rörelse och språkligt utfall den andre gör.

Under föreställningens gång skiftar flera gånger perspektivet och rollerna förändras. Den som i början leder och hotar blir den som är rädd och närmast ropar på mamma. Den som ses som behövande blir den som har något att sälja etc. Det är uppslukande att se hur skickligt skådespelarna agerar i denna djungel av ord, meningar och syften.

Mitt i bryts oväntat det djupa allvaret av att karaktärerna hand i hand ” sjunger” en duett – en härlig Staffan Valdemar Holmsk överraskningseffekt. Publiken som suttit knäpptyst framåtlutad får en paus. Allt avrundas också med en kyss på premiärkvällen- fast det lär inte ha stått i regianvisningarna.

Koltès pjäs är en synnerligen välskriven och mångbottnad dialog som öppnar bråddjup, bygger broar, oroar, belyser och bländar. Både det som sägs och det som ligger dolt under det sagda och de värden, behov och efterfrågan som står på spel får vi försöka sätta samman likt ett pussel till en tydlig bild.

Kort sagt, inget är säkert i detta drama precis som i vårt nu. Det främmande skrämmer, klimatet är i fritt fall, fattigdomen ökar, de rika vill att de som behöver ska tigga om hjälp, tal om fred leder till nya krigshandlingar och världen vilar på en tjurhorns spets. Samtidigt betonas hoppet. Det finns alltid ett fönster av ljus – det måste vi se och söka. Mot slutet tänds också en möjlighet att de hårda motståndarna skulle kunna bli vänner om de vågar visa sig nakna för varandra.

Det är befriande och ett utropstecken idag att få ta del av en scenisk kamp där regissören inte öser på med blodigt våld, höjda vapen och vrålande för att skrämma och betona den allvarstid vi lever i.

Lena Endre och Ingela Olsson spelar på ett plan till synes två makthavare/förhandlare -i pjäsen kallade en kund och en dealer. De möts, kanske i hemlighet, på en neutral plats i nattens mörka timmar. ”Den tid då människor och djur blir förvirrade”.

Koltès skrev karaktärerna i I bomullsfältens ensamhet för män. Skådespelarna får det dock att kännas självklart att rollerna lika gärna kan göras av kvinnor. Detta ”könsbyte” överdrivs heller inte. De är kort sagt människor som möts.

Staffan Valdemar Holm säger i en intervju på Dramatens hemsida om föreställningen ”att han verkligen tror att teatern måste vårda och betona sitt centrum, texten och skådespelarna. För utan det blir det ingen riktig teater”.

Mot den bakgrunden känns det följdenligt att scenografin av Bente Lykke Møller är ett osäkert vibrerande intet som blottlägger rollerna. Samtidigt finns det en skönhet -något vi är på väg att förlora i dagens värld – i regikonceptet. Ljuset, det ödesmättade rörelsemönstret och musiken skapar stämningar. Skådespelarna trollar dessutom med sina repliker fram bilder av ett ödsligt landskap där en vildhund kan yla så att publiken rycker till.

Kostymerna- en tjusig och en raggig päls – båda nonchalant burna över enkla vardagliga byxor och tröjor, och de taggiga perukerna gör att karaktärerna liknar – listiga rovdjur. Varelser på livets arena som vet vad de vill ha, vad som står på spel och vad/vilka de är beredda att offra för att uppnå sitt mål.

I bomullsfältens ensamhet är teater med spetskompetens. Skådespelarna agerar helt ljuvligt och utmanar sig själva och publiken i en djärv retorisk duell. Ingen annan än Staffan Valdemar Holm skulle nog heller klara konststycket att göra en så här rakbladsvass, förunderlig och rolig föreställning av denna text.

Dramaten

Footer

Om oss