Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dramaten

Vegetarianen av Han Kang har premiär på Dramaten 23 september

by

Vegetarianen är ett våldsamt och suggestivt drama om en ung kvinnas förvandling baserad på den sydkoreanska författaren Han Kangs roman. När nu film- och teaterregissören Beata Gårdeler sätter upp Vegetarianen som pjäs blir det en visuell föreställning med bilder som projiceras på glas i samspel med skådespelarnas aktioner. Premiär den 23 september på Lilla scenen.
Ett pressmeddelande berättar:

Vegetarianen handlar om en ung kvinna som plötsligt, efter en dröm, slutar äta kött. Valet att inte äta kött visar sig bara vara början på hennes existentiella sökande, som driver henne bort från det liv hon en gång levde. Det är en uppgörelse med konventioner, kropp, intellekt, sexualitet och frihet.

–Berättelsen är extremt stark och jag kan verkligen identifiera mig med huvudpersonen och hennes urmotstånd mot konventioner, mot samhället i stort. Det är spännande att tänka att det kanske är hon som har rätt. Kan det vara rätt att vilja dö, att uppgå i något större?, säger Beata Gårdeler.

Vegetarianen är baserad på den sydkoreanska författaren och poeten Han Kangs roman med samma titel. Romanen gavs ut 2007 och fick stort internationellt genomslag när den publicerades på engelska och belönades 2016 med Man Booker-priset. På svenska kom boken ut 2017.

För regi står film- och teaterregissören Beata Gårdeler som debuterade som teaterregissör 2020 med pjäsen Nationen på Backa Teater i Göteborg. Filmen Flocken (2015), i regi av Beata belönades bland annat med tre Guldbaggar och en kristallbjörn på Berlins filmfestival.

Bakom det konstnärliga arbetet med pjäsens filmade delar står den Guldbaggebelönade filmfotografen Fredrik Wenzel som arbetat med flera av Ruben Östlunds filmer, bland andra Triangle of sadness och Turist.

Av: Han Kang Dramatisering: Lucas Svensson Regi: Beata Gårdeler Scenografi och kostym: Anna Heymowska. Video: Fredrik Wenzel. Medverkar gör: Karin Franz Körlof, Andreas Rothlin Svensson, Otto Hargne, Rebecka Hemse, Lotta Tejle, Mats Blomgren och Erik Svedberg-Zelman.

Bergmans Såsom i en spegel i ny skepnad på Dramaten

by

KonstABs och Ingmar Bergmans Såsom i en spegel

Göteborgsbaserade konstkollektivet KonstAB tar sig an Ingmar Bergman och sätter för första gången på scen upp hans Såsom i en spegel. Det blir en maxad, bisarr och explosiv föreställning, hälsar Viveka Benke, internlogistik- och kommunikationschef för KonstAB.
Premiär för KonstABs och Ingmar Bergmans Såsom i en spegel den 22 september på Målarsalen, berättar ett pressmeddelande:

På frågan om varför KonstAB vill sätta upp Bergmans Såsom i en spegel från 1961 svarar Ossian Melin, som regisserar:
–KonstAB har på uppdrag av Dramaten genomfört en granskning av Bergmans registeranalyser för att bedöma ändamålsenligheten i inköpsfunktionen samt följsamheten mot lagen om offentlig upphandling (LOU) och konstvärldens egna riktlinjer.

Ingmar Bergmans film Såsom i en spegel skildrar den självupptagne författaren David, hans två vuxna barn och en svärson under ett dygn på Fårö. Filmen belönades 1962 med en Oscar för Bästa utländska film.

KonstAB är ett Göteborgsbaserat produktionsbolag som skärskådar samtiden och som ofta blandar videokonst, ljudverk och dramatik. De gästspelade på Dramaten 2021 med Shakespeares Stormen (2021), en uppsättning som bland annat hotades med stämning för varumärkesintrång av ett tobaksbolag. KonstAB har även släppt två filmer i år, långfilmen Vernissage hos Gud, en surrealistisk komedi om Gud och dadaism samt kortfilmen Jörgen Hyltes svåger. På Göteborgs Stadsteater har de spelat trilogin Total trilogi bestående av Total trygghet, Total fräschhet och Total strukturalitet, som även spelades på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm, 2019.

Av: Ingmar Bergman. Regi: Ossian Melin. Medverkar gör: Elin Skarin, Anton Hellström, Danilo Bejarano, Elin Klinga, Johan Holmberg, Adam Axelsson och Filip Aladdin.

Teaterkritik: Europeana – något att ta med sig och reflektera kring

by

Foto: Sören Vilks

Europeana
Av Patrik Ouředník
Bearbetning och regi Mattias Andersson
Scenografi och kostym Ulla Kassius
Musik Christian Gabel
Video Johannes Ferm Winkler
Ljus Charlie Åström
Ljud Johan Blixt
Peruk och mask Johan Lundström, Moa Hedberg
Dramaturg Irena Kraus
Översättning Mats Larsson
Medverkande Rakel Benér Gajdusek, David Book, Kicki Bramberg, Electra Hallman, Christoffer Lehmann, Marall Nasiri, Rebecca Plymholt, Carla Sehn, Nemanja Stojanović, Christoffer Svensson, Joel Valois, Pierre Wilkner.
Urpremiär på Stora scenen på Dramaten den 2 september 2023

Att avhandla 1900-talet, ett helt århundrade, på lite drygt två timmar är förstås en omöjlig uppgift. Det blir en snabbspolning där de flesta av oss kommer att ha synpunkter på någon som fattades eller som beskrevs mer subjektivt än objektivt. Europeana bygger på en bok av exiltjecken Patrik Ouředník som bearbetats för scen av Dramatenchefen Mattias Andersson. Jag har några ställen i föreställningen där jag definitivt tycker att det som sägs inte alls är objektivt färgat och rent av felaktigt. Men det stör inte, för föreställningen måste ändå ses som något att fundera vidare kring, något att diskutera om.

Det är en rolig föreställning där mycket händer samtidigt, det är tumultartat av och till. En till största delen ung ensemble (helt fantastiska skådespelare) med endast två äldre skådespelare, Pierre Wilkner och Kikki Bramberg (både så bra och helt rätt val) tar sig runt på scenen, dansar, byter kläder, drar barnvagn, sitter och äter, välter bord, mer mera, med mera. Jag skulle tippa att flera av de unga skådespelare knappt var födda på 1900-talet.

Det rör sig nästan hela tiden, det är aldrig stillhet. En bra symbolisk rörlig bild för livet som ju hela tiden pågår. Det är en föreställning fylld av rytm, bilder, musik och färger. En spännande del av många i denna brokiga föreställning är kläderna. Skådespelarna byter många gånger kläder och de har ofta kläder från olika tidsperioder samtidigt på scen. Det betonar att detta inte är en berättelse i tidsföljd utan en betraktelse lite på avstånd, efter att seklet passerar. Spridda minnen, tankar och åsikter. Som det står på Dramatens hemsida: >em>Ett storhetsvansinnigt försök att i en enda teaterföreställning omfatta hela Europas 1900-tal.

Ouředníks bok har iscensatts på flera teatrar runt om i Europa. Att göra teater av en bok som denna är förmodligen en större utmaning är många andra att bearbeta mer berättande romaner för scen. Ouředník har en tydlig tolkning av 1900-talets politiska historia. Han ser kommunism, fascism och religion som lika farliga för det mänskliga, att alla tre strävar efter en slag renhet som inte är mänsklig. Detta är en del av såväl boken som scenföreställning Europeana som förenklar problem och sopar bort djupet i dessa frågor. Det går mig inget, för dels är det omöjligt att sammanfatta hundra år på drygt två timmar och jag ser föreställningen som något att utgå från och sedan tänka och prata kring det.

Mattias Andersson har valt att låta en del av boken läsas högt. En skådespelare står på en ena sidan av scenen och läser högt ur boken medan andra skådespelare går över scenen eller gör något på olika håll på scenen. Vem som läser högt varierar, de byter av varandra. Det är ett stort collage och långt från traditionell teater. Det rör på sig hela tiden. Århundradet bubblar förbi, med stora och små händelser. Om barbiedockan, folkmord, kvinnors frigörelse, sextiotalets rebeller, kylskåp, världskrigen och etniska rensningar, p-pillret, dadaismen, semesterveckor. Livet och tiden är aldrig stillastående. Ibland projiceras en del meningar i stor skrift på scen för att poängtera något.

Att jag inte alls håller med om vissa åsikter som bubblar under ytan i hur en del saker tas upp är en styrka i föreställningen. Världen är mångfaldig och det är ingen vits att uppleva något på scen som vi bara håller med. Föreställningen lever vidare efteråt, inne i mina tankar, mina samtal med människor jag möter.

Regissören Mattias Andersson säger om boken som ligger till grund för föreställningen:
– Det är en text som verkar vara skriven av en historieprofessor på speed.

En subjektiv snabbspolning genom Europas 1900-tal som skulle kunna byggas på med massor mer. Det som saknas eller skulle fördjupas skulle ta många fler timmar. Och det skulle faktiskt vara väldigt spännande att se en åtta timmars föreställning om 1900-talet och då mer mer än europeisk synvinkel. Men tills dess är detta en bra start för reflektioner kring mänskligheten och varför det är så omöjligt att skapa en värld utan våld och förtryck.

Teaterkritik – Den stora skrivboken – stark, rak gestaltning om barns hantering av krig

by

Den stora skrivboken
Av Johan Fosse dramatiserad efter Ágota Kristóf roman Stora Skrivboken, samt en tidigare dramatisering av Marc van der Velden.
Regi Sofia Adrian Jupither, biträdande Julia Hackman
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljus Ellen Ruge
Video Emi Stahl
Musik Michael Breschi
Dramaturg Anneli Dufva
Medverkande Rakel Benér Gajdusek, David Book, Thérèse Brunnander, Magnus Ehrner, Nina Fex, David Fukamachi Regnfors, Otto Harge, Rita Hjelm, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Marcus Vögeli
Premiär på Dramaten 28 maj 2023

Det ”är helt biografiskt” säger Ágota Kristóf i intervjun från år 1999 som finns publicerad på Dramatens hemsida inför premiärkvällen. Men det var inte två pojkar, utan ”vad jag såg med min bror Jeno”, när vi hänvisades att bo på landet, säger hon. Inte heller flyttade de in hos mormor, men hon står för andra ”hårda kvinnor” de mötte där, förklarar hon. Och angående vad som hänt om hon inte flytt Ungern – tror Kristóf sig ha kunnat bli ”mindre ensam”, kanske lyckligare… Kvällens pjäs baseras på hennes verklighet när hon var runt tio år.

Många tankar och intryck blandas då jag – faktiskt själv läst romanen nyöversatt 2019 (den delen som ju är skriven ur pojkarna perspektiv) – och nu även sett Jon Fosses premiär i Sofia Adrian Jupithers regi. Hur iscensätter man ett så starkt original?

Tvillingpojkarna – som ju nedtecknar allt det ohyggliga de tvingas vänja sig vid – i en stor skrivbok – står där på scenen och talar till oss. Växelvis uttalar de orden med varannan mening fördelat. De står rakt upp och ner- till en början civiliserade i var sin vit skjorta – som med tiden blir smutsig på grund av dagar utan tvätt. Vi hör vad som händer dem i denna hårda tid. Vissa scener gestaltas. Till en början blir det kanske ett stelt spel, men upplägget växer under pjäsens gång. Händelser vi knappt orkar höra landar hos oss i publiken.

Vi upplever ett lantligt men fattigt och oroligt Ungern – här gestaltat mot en fondvägg av en dunkel skog vid en övervägande mörk scen. Medan krig rasar, soldater hittas döda sänds dessa barn ensamma till landsbygden. Föräldrarna är antingen vid fronten eller saknar mat o arbete i staden. Pojkarna överlämnas hastigt av sin mor och förväntas sedan klara miljöskiftet från stad till land. Utlämnade till en kärv kämpande mormor de aldrig träffat – som ryter ”horungar” efter dem – skapar de sig sin egen trogna följeslagare – enligt romanen – i form av texten i den stora skrivboken. Den blir ett slags ”vittne” eller någonting som följer med dem genom deras strapatser. Men här läses den upp. Kanske blir boken den förälder de var helt utan? I en slags lek tar de över att härda och uppfostra sig själva. De filar av sina känslospröt så pass att de inte tvekar att offra sin egen far. ”Slå oss” ropar de till mormor ena stunden… andra stunden lär de sig döda hönor eller hänga katter för att komma över sina rädslor.

Pjäsen låter lagom många händelser stiliserat bli förstådda ur romanens grundtext, på ett avvägt sätt. Skådespelarna agerar naket så händelserna når oss utan pardon.

Mina tankar går till Brechts Mutter Kurage – i talkörerna – i upplägget av barnens röster men också med tanke på de tydliga – lite främmandegjorda – men ändå sammansatta – karaktärerna. Vi upplever den skenheliga men också generösa prästen, kärva men också någon stans varma rytande mormodern, kvinnliga och mjuka lismande förövaren och desperata – ständigt jagade – utnyttjade harmynta byflickan. Tvillingarna noterar, agerar, överlever.

Irakisk Kristus på Galeasen tog ett annat grepp för att gestalta krigsupplevelser. Här visades kaos o förvirring… desperation och snabba val ur de vuxnas perspektiv. I Dramatens Stora Skrivboken följer vi ur psykologiskt perspektiv, sakta hur en traumatisering växer fram hos två barn – när otryggheten blir för stor att bära och enda vägen ut är att självmant sluta reagera och bara agera (för överlevnad).

Är det nu så att vi svenskar är distanserade – fredsskadade – som sades under pandemin – och nu återigen hörs yra genom röster och spekulera kring gröt och fattigas matvanor – så kan inte den här pjäsen komma mer än lägligt.

Ágota Kristófs Den stora skrivboken har premiär på Dramaten i regi av Sofia Adrian Jupither

by

David Fukamachi Regnfors och Marcus Vögeli. Foto: Sören Vilks.

I en dramatisering av Jon Fosse sätts Ágota Kristófs hyllade roman Den stora skrivboken upp på Lilla scenen på Dramaten. Premiär den 17 maj 2023. För regi står Sofia Adrian Jupither och huvudpersonerna spelas av David Fukamachi Regnsfors och Marcus Vögeli. – Tack vare Jon Fosses poetiska dramatisering blir Ágota Kristófs egensinniga berättelse möjlig att sätta upp på scen. Det är ett konstverk i sig, säger Sofia Adrian Jupither.

Ett pressmeddelande berättar:

Handlingen utspelar sig på landet dit de två pojkarna skickats för att undkomma kriget och svälten i storstaden. Deras nya tillvaro hos mormor blir hård, elak, skitig och våldsam. Pojkarna tvingas anpassa sig och övar tillsammans på allt de behöver kunna för att överleva.

Den stora skrivboken är en brutal och poetisk berättelse om exil, överlevnad och om att bli vuxen, baserad på Ágota Kristófs hyllade roman med samma titel. Den gavs ut 1986 och kom i en uppmärksammad nyöversättning 2019. Ágota Kristóf föddes i Ungern, men flydde till Schweiz 1956. Sina böcker skrev hon på franska, ett språk hon aldrig själv upplevde att hon behärskade.

För regi står Sofia Adrian Jupither som på Dramaten senast satte upp Shakespeares Hamlet och Lars Noréns Solitaire. I höst regisserar hon Tolvskillingsoperan med premiär i december.

Medverkar gör: Rakel Benér Gajdusek, David Book, Thérèse Brunnander, Magnus Ehrner, Nina Fex, David Fukamachi Regnfors, Otto Harge, Rita Hjelm, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Marcus Vögeli.