Eirik Stubø lämnar måndagen den 8 april posten som VD och teaterchef på Dramaten. Samtidigt har styrelsen utsett nuvarande vice VD Maria Groop Russel till ny VD med omedelbar verkan, berättar ett pressmeddelande:
– Dramaten har under Eiriks ledning haft stora konstnärliga och publika framgångar. Nya samarbeten har inletts både i Sverige och internationellt. Vi hoppas få se Eirik som regissör på teatern igen, säger Dramatens styrelseordförande Ulrika Årehed Kågström.
– Men styrelsen anser att Dramaten behöver en omstart på de områden som rör arbetsmiljö. Och vi tror att detta bäst sker med en ny VD, säger ordföranden.
– De senaste veckornas massiva uppmärksamhet kring Dramaten och arbetsmiljöfrågor har påverkat många och varit påfrestande för hela verksamheten. Och jag har under de senaste dagarna förstått att jag inte har tillräckligt stort förtroende hos tillräckligt många i personalen, säger Eirik Stubø.
– Jag har fått uppdraget att leda, utveckla och driva Dramatens hela verksamhet framåt tillsammans med alla som arbetar här. Dramaten har på påbörjat och genomfört en rad åtgärder kring arbetsmiljö på olika sätt. Det arbetet tar jag vidare nu. På ett mer systematiskt sätt än tidigare. Jag känner mig motiverad, samlad och beslutsam och ser väldigt mycket fram emot att göra detta säger Maria Groop Russel
Styrelsen inleder omedelbart rekrytering av en ny teaterchef/konstnärlig ledare.
På scenen finns en soffa, ett kylskåp och till höger finns en bänksoffa. En bra scenlösning som gör att allt finns på plats som behövs för både inomhus- och utomhusscenerna. I första scenen möter vi en något nervös mamma som tar emot sin vuxna dotter. De flesta mammor som har vuxna barn kan nog känna igen sig i mammans ivriga försök att vara till lags. Alla som varit unga vuxna och besökt sin mamma som är på väg mot ålderdomen har nog känt samma kluvna känsla som dottern av att bäddas in i omsorg samtidigt som föräldern vill hindra ens självständighet.
Lars Norén har fokuserat på att framför allt lyfta fram sex äldre människor men där finns också två besökare i medelåldern, en dotter och en svärson, som också är fast i sin tillvaro, i kraven på att besöka sina åldrade anförvanter och i sin bitterhet på vad som varit och brustna förhoppningar om vad livet skulle kunna varit. Det är som att Lars Norén skildrat en slags Aniara-färd som vi alla färdas, liksom Harry Martinson i sitt epos om Aniara skildrar människan som är fast i sin färd genom rymden på jorden. På samma sätt upplever jag att de åldrade karaktärerna beter sig precis som människor som inte åldrats lika mycket ännu.
Andante är den första pjäsen i ett nyskriven trilogi, men som ofta med Norén har uppsättningarna inte gjorts efter traditionell mall. Både den andra och den tredje pjäsen har redan satts upp. Den andra, Vintermusik, sattes upp i regi av Sofia Jupither på Stadsteatern i Stockholm 2017 och den tredje delen, Pussière (Stoft) i Paris 2018.
Ett pressmeddelande berättar att Hamlet är det mest spelade Shakespearestycket på Dramaten och har satts upp minst tio gånger under teaterns 230-åriga historia. I mars 1819 gjorde Dramaten succé med Hamlet, teaterns första Shakespearepjäs, med Gustaf Fredrik Åbergsson i titelrollen. Så med årets uppsättning firar Dramaten tvåhundraårsjubileum.
Adam Lundgrens Hamlet har hamnat i en förfärlig situation. Hans pappa har dött och hans mamma har gift om sig redan efter två månader med den döde makens bror. Hamlet har svårt att smälta att hans mamma gift om sig så snabbt och ännu värre blir det när han tillsammans med två vänner möter sin fars vålnad på natten och vålnaden berättar att han mördats av sin bror. Den dödade kungens bror, Claudius, som alltså lyckats både med att få kungakronan och drottningen spelas så bra av Gerhard Hoberstorfer. Claudius är inte helt samvetslös, lite skaver hans brott i hans psyke. Men, frågar han sig, går det att få förlåtelse av Gud när man fortfarande njuter av frukterna av synden?
