Nu kommer dramatiseringen av Kristina Sandbergs hyllade romantrilogi om Maj och hennes familj. Ellen Lamm regisserar och Maj spelas av Ellen Jelinek. Urpremiär på Lilla scenen den 26 mars 2020, berättar ett pressmeddelande:
Den unga Maj flyttar från föräldrahemmet i Östersund för jobbet som konditoribiträde i Örnsköldsvik. Så blir hon gravid med den äldre fabrikören Tomas, de gifter sig och en livs- och klassresa börjar. Hon blir hemmafru med omsorg om matlagning, städning och tvätt – och så dottern Anita som växer och blir stor. Maj tänker ibland mycket på mamma och pappa och på första förälskelsen därhemma. Men dagarna går och Tomas har sina sena kvällar på Stadshotellet. Hur ska det gå för Maj? Det har ju gått så bra?
I Magnus Lindmans och Pia Gradvalls dramatisering får vi följa Maj och hennes familj från 1930-tal till 1960-tal. I de husliga bestyren, på bokklubben med de andra hemmafruarna, hos doktorn. Det är vardagligt och poetiskt, ett vanligt liv i osentimental närbild.
Kristina Sandbergs romantrilogi om Maj – Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris – är en unik berättelse om ett alldeles vanligt livsöde, belönad med SvD:s litteraturpris 2014 och Selma Lagerlöfs Litteraturpris 2019.
”Vi tycker om att låta Maj få ta plats på Lilla scenen. En människa men också en hel tid. Och vem är Maj idag?”, säger Ellen Lamm, regissör.
Ellen Lamm har regisserat en rad uppsättningar på Dramaten, som Jane Eyre, Det blåser på månen och Förlovningen. Hon regisserar även för andra scener – på Kungliga Operan med bland annat Den långa resan, Orlando och senast La Traviata.
Medverkande:
Kicki Bramberg
Ana Gil de Melo Nascimento
Magnus Ehrner
Gunnel Fred
Ellen Jelinek
Omid Khansari
Tanja Lorentzon
Hannes Meidal
Siham Shurafa
Dramatisering: Pia Gradvall och Magnus Lindman, efter Kristina Sandbergs romantrilogi
Regi: Ellen Lamm
Scenografi och kostym: Rikke Juellund
Ljus: Erik Berglund, Torkel Blomkvist
Musik: Matti Bye
Mask och peruk: Sofia Ranow Boix-Vives, Nathalie Pujol
Dramat baseras på verkliga händelser i Italien i början av 1500-talet och är en historia om kvinnohat och frihetsbegär. Det handlar om en ung furstinna och nybliven änka som vill råda över sitt eget liv och gifta sig med sin älskare. Hennes bröder vill till varje pris hindra henne och skyr inga medel. Med denna föreställning gör Suzanne Osten debut som regissör på Stora scenen (hon har tidigare regisserat föreställningar på Dramaten på mindre scener).
Plus får föreställningen för de många infallen som är så typiska för Suzanne Osten. De tio skådespelarna är alla med på noterna och huvudrollsinnehavaren Maia Hansson Bergqvist drar med framgång det tyngsta lasset. Siri Hamari som furstinnans kammarjungfru gör en berömvärd insats. Och musikerna inte att förglömma, de binder ihop scenerna.
Pjäsen beställdes av Shakespeare och hade urpremiär 1613 i London och är fortfarande en av de mest spelade pjäserna på brittiska teatrar.
Det är första gången Vakten vid Rhen sätts upp i Sverige. Dramat har fått en ny översättning av Klas Östergren. Jag har inte läst manus så jag vet inte hur mycket regissör stuvat om i manus. Under första delen, fram till paus, spretar handlingen åt för många håll. Greven Teck (spelas av Andreas Rothlin Svensson) och grevinnan Marthe (Rakel Benér Gajdusekhar) har ett dött och rent av hatiskt förhållande som tar oproportionerligt stor plats liksom det godmodiga käbblandet mellan Fanny och en familjens tjänstekvinnor Anise (Mia Benson).
Två scener höjer sig extra. Det är inledningsscenen med Livia Millhagen som den frustrerade unga hustrun Margaret och Erik Ehn som hennes alkoholiserade ångestfyllda make Brick. Brick säger inte mycket, han är så djupt nere i sin depression och ångest medan Margaret kämpar för att få reaktioner från honom. Scenen ger grunden för hela handlingen. Vi förstår grundförutsättningarna. Paret är barnlöst – medan Bricks bror Gooper med fru Mae har fem barn. Att ha barn är hedersamt och kan avgöra vem som får ärva en ofantliga förmögenheten efter familjens patriark, spelad av Peter Andersson. Big Daddy vet inte om att han har cancer och att det här är hans sista födelsedag. Hans läkare och familj har konspirerat för att hålla denna information från honom och hans fru. Hans släktingar försöker ställa sig i bästa dager i hopp om att få en avgörande andel av pappans enorma förmögenhet.
Även om dramat i sig är ett dokument och skildring över en viss tid i det amerikanska samhället är dess essens ändå aktuell för människor i det svenska samhället idag. Kanske det inte är lika svårt att vara homosexuell eller bisexuell i dagens Sverige men det är troligen inte lika enkelt i alla sammanhang eller grupper. Och att blunda inför en dödssjukdom är universellt, att vägra se att döden är på väg gör människor i alla samhällsklasser och sammanhang världen över.
Två ganska unga personer är pjäsens huvudkaraktärer. De tar sig igenom en dimma och slår sönder glaset i ett fönster för att ta sig in i ett för att stjäla. Enligt den information de tagit reda på före inbrottet ska ägarna vara bortresta i flera veckor. De två tjuvarna, en ung man och en kvinna (välspelade roller av Evin Ahmad och Alexanders Salzberger) tar därför tid på sig och börjar njuta lite av att vistas i det välförsedda lyxiga huset och de börjar spela olika roller. Allt flyter då in i varandra. Vem är vem? Och ett möjligt liv spelas upp.
