31 januari 2019 har “Kvinnan i svart” premiär. Skräckföreställningen som har 15-årsgräns (11 år med vuxet sällskap) har spelats på West End och Broadway i 30 år och setts av över 7 miljoner teaterbesökare.
Ett pressmeddelande berättar: Susan Hills spökhistoria har beskrivits som “a masterpiece” (The Guardian) och “entertainment at its very best” (Daily Telegraph) och nu är det dags för den svenska publiken att få uppleva den både underhållande och gastkramande spökhistorien. I uppsättningen på Scalateatern medverkar Claes Månsson (Lorry) och Rikard Ulvshammar (Grotesco) och för regi står Linda Hedberg.
– Det känns väldigt spännande och lite otäckt inför premiären! Och så känns det ju alltid inför en premiär men kanske lite extra nu eftersom det är en genre som jag inte har spelat tidigare, säger Claes Månsson, som spelar hela sju roller i “Kvinnan i svart”.
Föreställningen bygger på Susan Hills spökhistoria ”The woman in black”, som beskrivits som “en av de otäckaste historierna någonsin” av Svenska Dagbladet och “En viktoriansk skräckklassiker av bästa märke” av Dagens Nyheter. 2012 hade filmen med samma titel premiär med Daniel Radcliffe
(Harry Potter) i huvudrollen.
I pjäsen medverkar förutom Claes Månsson också Rikard Ulvshammar. Båda har spelat i några av Sveriges mest älskade humorproduktioner, men “Kvinnan i svart” blir deras stora skräckdebut och regissören Linda Hedberg intygar att de fann sig tillrätta i den nya genren.
– Jag har skrattat varje dag under repperioden. Jag har imponerats av Claes och Rikards nyfikenhet, ambition och lyhördhet. Två superproffs berättar Linda Hedberg. Jag vill att detta ska bli mer än en vanlig teaterföreställning. Jag vill att det ska bli en oförglömlig upplevelse!, berättar Linda Hedberg.
För Linda Hedberg är känslorna inför premiärkvällen den 31 januari lite tudelade.
– Jag längtar dit. Känner mig både pirrig och lugn. Dessutom känner jag faktiskt lite sorg. Att få sätta upp den här pjäsen har varit en dröm länge och i och med premiären så är ju mitt arbete i stort sett slut och arbetet lämnas över till ensemblen. Men mest av allt är jag förväntansfull!
“Kvinnan i svart” har premiär den 31 januari på Scalateatern i Stockholm. I Sverige har den tidigare satts upp i bland annat Örebro, Göteborg, Visby, Umeå och Malmö.
Handling
Föreställningen handlar om advokaten Arvid Jansson som får i uppdrag att klara upp ett dödsbo och medverka på en Viola Hedenborgs begravning. Han beger sig till en avlägsen by i Västerbotten. När han kommer dit märker han att så fort han nämner att han ska ut till Viola Hedenborgs hus och medverka på hennes begravningen så tystnar folk och undviker honom. När han dessutom börjar stöta på en kvinna, klädd i svart blir människorna i den lilla byn vettskrämda och vill att han ska åka därifrån. Arvid fortsätter, trots detta, sitt uppdrag men förstår snart att allt inte står rätt till, varken med huset eller med kvinnan i svart. Han blir mer och mer indragen i en skräckfylld jakt där han snart inte kan skilja på fantasi och verklighet. Byn ruvar på en ondskefull hemlighet, en mörk gåta som på ett dunkelt men oavvisligt sätt utgår från en skrämmande gestalt – kvinnan i svart.
Föreställningen “Kvinnan i svart”
Regi och manusbearbetning: Linda Hedberg
Rollista: Claes Månsson och Rikard Ulvshammar
Premiär: 31 januari på Scalateatern i Stockholm
Föreställningen är baserad på ett manus av Stephen Mallatratt efter en bok av Susan Hill.
Premiär-föreställningen fick stående ovationer. Föreställningen är färgstark med en fascinerande blandning av magi och realism. Snyggt regisserad av Lena Endre och med duktiga skådespelare. Föreställningen har flera styrkor: dess många nivåer av vad den berättar, dess drömlika koreografi, dräkterna som får mig att associera till både clowner och sjukvårdspersonal och de kommersiella klädföretagen försök att få oss att sluta med smala byxor. De sista en lustig reaktion från mig, förmodligen, men det visar på föreställningen stora styrka att tala på flera plan och ge oss en mängd associationer och tankar.
Handlingen startat 2015 i Berlin med en ung kvinna, Dana i fokus. Hon är självständig och har en mångårig universitetsexamen. Hon har raggat upp en snygg sexig man på krogen och de har haft en bra natt tillsammans. På morgon börjar de gräla och han kräver att få betala för deras natt tillsammans. Hon avböjer förnärmat och där börjar mardrömmen. Dana är övertygad om att varenda gång hon har chansen att få pengar är det den mannen som ligger bakom och hon flyr tillsammans med sin gravida syster.
En tanke med drömspelet är att visa att vem som helst kan hamna i den situationen att hon eller han måste fly från sitt land och vilket land som helst kan falla samman. Det känns ändå som en dålig jämförelse när den som flyr i det här fallet kanske flyr för att hon inte vill få 45 euro av en man som säger sig vara mäktig. De flesta som flyr gör det för att det är krig, inbördeskrig eller så fattigt att det näst intill omöjligt att försörja sig eller för att de måste fly från förföljelse på grund av sin religion, sin etnicitet eller sexuella läggning.
När vi minns vårt liv är det nog oftast så att vi minns det i olika episoder som inte alls behöver komma i tidsföljd? Regissören, Alexander Mørk-Eidem, säger i programbladet pjäsen inte handlar bara om Mara Page Marlowes liv utan att hennes minnen blir en öppning till våra egna minnen. Det som händer på scenen får oss att minnas någonting som har präglat oss, var och får sina aha-upplevelser som förstås förstärks av att varje årtal som har en scen med ett minne har musik från det året. Musik är något som väldigt kraftfullt kan öppna portalen till våra minnen.
