Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Whitney Rose med fyrmannaband
Pusterviks matsal, Göteborg
4 juni 2018
Hur bra var inte det här då? Whitney Rose med fyrmannaband i Pusterviks matsal, Göteborg. Klassiska countryharmonier blandat med lite 60-talspop, clubjazz och soulsvärta. Mest egna låtar, men några snygga covers med You Don’t Owe Me som juvelen i kronan. Snyggt, varmt och innerligt. Way to spend a Monday.
Foto: Peter Birgerstam
Visst kan man dansa efter Auschwitz: Fragment ur Göteborgs judiska historia
Författare: Karin Brygger
Utgiven: 2018
ISBN: 9789188383303
Förlag: Bokförlaget korpen
För mig har Förintelsen något fiktivt över sig. Jag har besökt Auschwitz, läst det som skolgången föreskriver, lyssnat på överlevare, tagit del av bild- och ljudmaterial i form av både autentiska och spelade skepnader, försökt förstå. Ändå känns det avlägset. Mitt antagande har varit att de få generationerna mellan mig och 40-talet ändå varit ett tillräckligt tidsligt avstånd för att göra det alltför mycket historia, inte tillräckligt mycket insikt. Det slår mig när jag läser Visst kan man dansa efter Auschwitz av Karin Brygger att jag förbisett något: det rent fysiska avståndet mellan Sverige och Tyskland eller Polen. Få spår av Förintelsen står att finna i Sverige eller för den delen Göteborg. Men de finns.
Ingen europé kommer undan eller undslipper det arv 1900-talet efterlämnade. Även om vi är medvetna om att en uppdelning av historien i sekler är en bekvämlighetsgärning, är det ändå så vi vill förstå det förgångna. I centrala Göteborg står Gustav II Adolf och pekar nedåt – här skall det ligga – och skansarna Lejonet och Kronan påminner oss om stadens ursprungliga militärstrategiska funktion. Det finns lämningar som vittnar om något ännu äldre, men det en utsocknes besökare lägger märke till är just det övertydliga: statyerna, byggnaderna, de stela hamnkranarna, de gamla arbetarkvarteren som idag är belamrade med caféer, några små detaljhandlare och ett tappert antikvariat.
Brygger reflekterar tidigt i boken kring varför vissa saker lyfts fram och koms ihåg medan andra lämnas vind för våg och endast lever som minnen. Dessa traderas mellan en minskande skara människor – om det så är släkter eller akademiker. Den här boken utgör ett försök att bevara det den stora berättelsen inte förtäljer och undertiteln Fragment ur Göteborgs judiska historia vittnar om ansatsen. Den är en utvidgning av de artiklar hon tidigare skrivit för GP.
Boken är en skärva av Göteborgs judiska historia, nedstänkt med en droppe blod från kontinenten. Ofrånkomligen är det därmed även en inblick i Göteborgs framväxt. Vi var många som mötte upp NMR när de marscherade 2017. Lite visste jag emellertid om stadens judiska historia. Det var en kraftmätning på en större arena, men det är i det lilla vi får hjälp att knyta an och förankra. Som boende i Göteborg blir läsningen kanske extra intressant. Att Andra långgatan har så djupa judiska spår visste jag inte. Jag visste inte ens att här fanns en synagoga! Den gamla judiska begravningsplatsen vid Svingeln åker jag förbi närapå varje dag där den ligger inklämd mellan spårvagnsrälsar, busskurer och vägarbeten. Det ser lite sorgligt och ovärdigt ut.
Boken sträcker sig ibland bortom stadsgränsen. Exempelvis berör Brygger hur Marstrand för judar under historien fungerat som inreseportal till Sverige. Hon har vävt samman en text som är lättillgänglig och intressant. Följer man trådarna – exempelvis den om konstnären Lisskulla Brenner eller den mer kände Primo Levi – så öppnas det för nya perspektiv. Framför allt fastnar jag för hur personligt hållen den är. Jag menar, hur ofta får vi ta del av familjerecept på keskakor! Boken har ett rikt och överlag väl utvalt bildmaterial som kompletterar och levandegör.
Kanske borde den här boken följa med ut till Göteborgs-hushållen när broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ändå i dagarna skickas ut. Och om man kan dansa efter Auschwitz? Det överlåter jag till någon som inte är dansant som en nykter container att svara på.
En stark rysk ledare, politisk manipulation och ett folk som mest bryr sig om att konsumera. På GöteborgsOperan placeras Boris Godunov bland guldkostymer en enorm hoppborg – och kopplar upp direkt på dagens debatt om fejkade nyheter, propaganda och populism. Premiär 21 april 2018.
Ett pressmeddelande berättar:
Boris Godunov är en djärv, intensiv och praktfull opera om hur en karismatisk man lyckas lura massorna. En makthavare som spelar martyr och gradvis bryts ner. Känns plotten igen?
I GöteborgsOperans version av Modest Musorgskijs mästerverk – med libretto efter Alexander Pusjkins berömda drama – manipuleras folket av budskap från ett halvt dussin marionettdockor i form av bland annat poliser, en krokodil och en rockstjärna.
Regissören Peter Konwitschnys tolkning – placerad bland guldkostymer, shoppingvagnar och en enorm hoppborg – blir en omskakande upplevelse, starkt kritisk mot konsumtionssamhället och dagens politiska klimat.
– Det här är en utmanande uppsättning, som undersöker maktens och politikens samvetslösa gränser, och utforskar några av vår tids mest brännande frågor: populism och politisk manipulation. Men samtidigt som ämnet är mer aktuellt än på länge, är förstås politisk påverkan en fråga som engagerat människor lika länge som maktutövning överhuvudtaget existerat, säger Stephen Langridge, konstnärlig ledare för Opera/drama på GöteborgsOperan.
I föreställningsprogrammet skriver journalisten och författaren Per Grankvist, aktuell med boken Den stora bubblan – hur tekniken formar vår världsbild att en orsak till operans popularitet är att temat aldrig upphört att vara aktuellt. ”Filterbubblor” har alltid funnits, och istället för uppsättningens marionettdockor används sociala medier för politisk propaganda idag.
Boris Godunov kännetecknas av att vara en stor, rysk köropera med en aldrig sviktande folkton, där det ryska folket och deras lidande genom historien spelar huvudrollen och där körens olika röster sprider de politiska lögnerna. Idag har alla ryssar denna opera i blodet, men 1869 chockades den ryska censuren av urversionen. Boris Godunov är en verklig historisk tsar, den enda i Kremls mausoleum som (av historieskrivande klanen Romanov) omnämns som mördare efter att ha mördat sonen till föregångaren Ivan IV (kallad den förskräcklige).
OM DE MEDVERKANDE
Titelrollen görs av britten Clive Bayley, som hade stora framgångar i Göteborg som den ondskefulle Claggart i Brittens opera Billy Budd. Den falske Dmitrij sjungs av Joachim Bäckström, som gjorde succé som Don José i förra säsongens Carmen. Solgerd Isalv, utbildad i Göteborg men anställd i Nürnberg, gör tsarsonen Fjodor. Leo Hussain, dirigent vid bl a Covent Garden, ledde den senaste omgången av Figaros bröllop i vårt hus. Vi är särskilt stolta över GöteborgsOperans Kör, som våren 2017 deltog i en inspelning av körpartiet för ett internationellt skivbolag tillsammans med Göteborgssymfonikerna under ledning av Kent Nagano.
Susto på Pustervik 21 februari 2018
Susto på Pustervik var riktigt bra. Americana i ordets vidaste bemärkelse. Starka melodier. Genomarbetade arr. Och så då ett och annat vulkanutbrott. Ungefär som ett ungt Wilco.
Foto: Peter Birgerstam
Den levande legenden – den nordirländska sångaren och låtskrivaren Van Morrison – kommer till Sverige i sommar. Den 16 juli 2018 intar han Trädgårdsföreningen i Göteborg och som Special Guest har han med sig ingen mindre än Graham Nash.
Ett pressmeddelande berättar:
Med nära 60 år som artist i bagaget och efter att ha släppt otroliga 38 studioalbum och 6 livealbum är det helt rimligt att säga att Van Morrison är en av det senaste halvseklets mest flitiga och erfarna låtskrivare och artister. Han förärar oss inte jätteofta med Sverigebesök vilket gör att sommarens konsert i Göteborg känns extra kul och speciell.
”Van the Man”, som han också kallas, blev så sent som 2016 adlad i hemlandet både för sina musikaliska framgångar men även för hans insatser för turism och välgörenhet på Nordirland.
Efter att ha spelat i olika band och konstellationer från sent 50-tal till mitten av 60-talet var det 1967 han slog igenom på riktigt med superhiten ”Brown Eyed Girl”. När han sedan 1970 släppte milstolpe-albumet ”Moondance” 1970 tog han ytterligare ett kliv mot att bli en världsartist som skulle komma att leva kvar länge. Under hela 70-talet gjorde han sig känd som en helt otrolig liveartist, och det är så vi ha lärt känna honom när han besökt Sverige genom åren.
Det förtjänar nämnas också att 2018 är ett viktigt år i Van Morrisons karriär. Det är då 50 år sedan det ikoniska albumet ”Astral Weeks” släpptes.
Att han nu dessutom har med sig Graham Nash, den legendariska ikonen med den signifikanta tenorstämman från Crosby, Stills, Nash & Young gör denna konsertkväll till en av sommarens absoluta höjdpunkter.
DATUM
16/7 – Trädgårdsföreningen, Göteborg
VAN MORRISON KOMMER TILL SVERIGE – Special Guest är GRAHAM NASH!