Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Post Malone, Pearl Jam, Kendrick Lamar, Camila Cabello, The Killers, Ellie Goulding och Zara Larsson till Lollapalooza Stockholm sommaren 2020

by

Några av världens största artister; som Post Malone, Pearl Jam, Kendrick Lamar, Camila Cabello, The Killers, Ellie Goulding och Zara Larsson – tillsammans med spännande nya stjärnor och svenska favoriter – är alla en del av paketet på Lollapalooza Stockholm i sommar.

Ett pressmeddelande berättar:
Den världskända och internationella musikfestivalen tar plats på Gärdet, 26–28 juni 2020. Biljetter finns ute till ett Early Bird-pris. Skaffa festivalbiljetten innan priset går upp!

Hela listan med hittills bekräftade artister längst ned

Lollapalooza Stockholm är överlyckliga över att få presentera en av de mest imponerande line-ups någonsin i Sverige. En ostoppbar succéartist är Post Malone, den mest streamade artisten i världen 2019 och vars senaste album ”Hollywood Bleeding” var årets näst mest streamade album. Posty, som han kallas av fansen, avslutar festivalens första dag – Fredag 26 juni – på Tower Stage. Ikoniska rockbandet Pearl Jam är nu där de alltid hört hemma – i Rock and Roll Hall of Fame. Seattle-pionjärerna hör även hemma på Tower Stage, där de avslutar dag två av festivalen: lördag 27 juni. King Kendrick är något för historieböckerna – han är inte bara en av de bästa rapparna genom tiderna, han är också en Pulitzer Prize-vinnare. Kendrick Lamar tar med sin unika intensitet och imponerande karriär till Lolla och Tower Stage, där han avslutar festivalens tredje och sista dag: söndag 28 juni. Alla känner till monsterhits som ”Havana” (den mest streamade låten av en kvinnlig artist – någonsin) och ”Señorita” (den låt som legat längst som nummer 1 i hela världen på iTunes, Apple Music OCH Spotify) – och man vill inte missa en av de största artisterna i världen just nu, Camila Cabello, när hon tar med sig en Karibisk bris till Bay Stage söndag 28 juni. Las Vegas-kvartetten och rockstjärnorna i The Killers har i karriären haft fem av fem album som landat på förstaplatsen i UK – och bandet har ett sjätte album som släpps nästa år. Brandon Flowers och resten av bandet är sista artisten ut på Bay Stage, lördag 27 juni. Strömmen av hits från Ellie Goulding tycks aldrig sina. När denna brittiska popdrottning avslutar dagen på Bay Stage fredag 26 juni kommer du säkerligen ”love her like you do”. Stockholms egen popsensation Zara Larsson har erövrat världen med hennes röst, hennes moves och hennes låtar. Zara spelar på Tower Stage, fredag 26 juni!

Som om inte det vore nog – vad sägs om internationella superstjärnor som Anderson .Paak & The Free Nationals, Of Monsters And Men, Rival Sons, Kacey Musgraves, Jimmy Eat World, GoldLink, Rex Orange County, W&W, Jake Bugg, IDLES och Nina Kraviz?!

Eller varför inte några av de största och bästa svenska artisterna? Vi har bl.a. Snoh Aleegra, Timbuktu & Damn!, Miriam Bryant, Galantis, Fricky, Mando Diao, Sabina Ddumba, Jireel, Graveyard och Dimitri Vangelis & Wyman – som alla är redo för #lollastockholm!

Det finns massor av intressanta och spännande svenska och utländska artister man borde kolla in. Missa inte artister som Alec Benjamin, Tyla Yaweh, Victor Leksell, Sigrid, Banks, Santi, The Pretty Reckless, Deportees, Linda Pira, Jubël och många fler!

Spännvidden fångas förnämligt – Forever Young på Stora Teatern

by

Foton Leif Wivatt

Göteborgsmusiker och gästartister under ledning av Pablo Copa

Forever Young

4

Stora Teatern i Göteborg

29/11-30/11 2019

Några av musikerna och sångarna kände jag till, de flesta var obekanta för mig. Under cirka 1,45 betar man av ett pärlband slitstarka låtar signerade Neil Young. De som repat in repertoaren tillsammans med presentatören Copa heter Erik Ivarsson, Alexander Ringbäck, Nils Dahl, Tony Martinsson och Malin Almgren. Anmärkningsvärt med Almgren är att hon kommer från jazzsvängen och är mest känd för syskonduon Sisters of Invention. Att de uppräknade haft tillgång till en enorm låtskatt måste anses oomtvistat. Men jag saknade en motivering från scen varför man bestämt sig för just detta storstilade projekt. Lite bakgrund kring låtarna hade inte heller suttit fel.

Som gitarrist, sångare och låtskrivare bör Young rankas som en av de främsta. Behärskar diametralt olika stilar, vilket märks i hans omfattande katalog. Av 74-årige kanadensaren som två ggr valts in i Rock and Roll Hall of Fame har jag uppemot ett tiotal skivor i olika format plus hans första självbiografi. 1993 bilade jag till Stockholm för att se honom på Sjöhistoriska, i en magisk konsert med Booker T Jones band inklusive Jim Keltner. Har också på bio sett en konsertfilm där Young turnerar med sitt Crazy Horse.

Elina Ryd, Alexander Ringbäck (skymd), Erik Ivarsson och Matti Ollikainen

Inledningen av Forever Young illustrerar kongenialt olika sidor hos upphovsmannen. Alexander Ringbäck slår an den första tonen på akustisk gitarr, medan han sjunger den ikoniska strofen My My, Hey Hey och i mellanrummen lirar munspel. Övriga i bandet äntrar scen efter hand, fyller i med ett taggigare sound i samma medryckande melodi. Första solot kommer från Erik Ivarsson på hans typiska Gretsch-gitarr. Svajarmen är ofta i drift. Låter fräckt och bandet i övrigt är goda hantverkare, kompet okomplicerat och effektivt. Kvartetten som lirar stränginstrument byter flitigt instrument. Ringbäck är mestadels basist, fast i slutet kör han ånyo solo. Då genom att vokalt framföra soundtrack från slutscenen av Philadelphia och ackompanjera sig på keyboard.

Malin Almgren, Anastasia G och Tilde Hjelm

Kan tyckas förvånansvärt att flera kvinnor gillar att göra Neil Young – kompositioner. Två som ska berömmas stort och vars versioner jag njutit av live, är Amanda Werne och Ida Sand. Den sist nämnde har till och med gjort ett strålande kontemplativt album med tolkningar. Deras nivå är nära att tangeras på Stora Teatern, men håren reser sig inte helt på motsvarande sätt. Av de förhållandevis oetablerade vokalisterna är Tilde Hjelm först i raden. Gör en gripande ballad med akustiskt klingande band, jämte glädjechockar med sköna vibbar á la Steely Dan i Lotta Love. Elina Ryd står för fina insatser i par med Matti Ollikainen på elpiano. Vill lyfta fram Mattis superba handlag och tolkningen av Only Love Can Break Your Heart. Mest respons ger publiken Anastasia Grivogiannis som dessförinnan agerat kör. De lågmälda hits hon tilldelats är Old Man respektive Heart Of Gold. Registrerar tjusigt solo på keyboard i ett stick samt Anastasias extraordinära pipa med stöd av vibrato.

Anastasia Grivogiannis, Tilde Hjelm, Elina Ryd, Pablo Copa och Tony Martinsson

Av gästerna är det endast Damon Collum från Texas som har engelska som modersmål. Framför en coolt lunkande Long May You Run och lap steel dominerade (eloge till Martinsson) “honky tonk visan” Are You Ready For The Country? Stefan Missios ( Hagatrion mm) såg jag ett par gånger i somras som kapellmästare i husband på Brännö Värdshus. På Stora Teatern har han tacksamt nog,vokalt fått ta sig an några örhängen. Klarar sin uppgift väl men utan tillräcklig lyster. Uppskattar i min absoluta favorit Cinamon Girl det pådrivande trumspelet ( associationen landar hos Moe Tucker) och riffen från Ivarsson. Habilt groove också när Missios på munspel duellerar med Copa. Nils Dahl förtjänar också att harangeras för snygga melodislingor. Arvid Nero är en rising star. Han pluggar in sin elgitarr när han sjunger ösiga Like A Hurricane omgiven av andra distade gitarrer. Samtliga på scen varvar upp till ett taktfast beat. Här och i Chicago (Nash) skapas ett makalöst sug genom stimulerande soloutflykter av Erik Ivarsson. Kul att han ges utrymme att briljera! Sist nämnda låt är en snärtig sak som studsar fram med emfas.

Pablo Copa, Malin Almgren, Damon Collum och Alexander Ringbäck

Visserligen förutsägbart, men extranumret Rockin´in the Free World är så att säga oundvikligt. En entusiastisk publik hyllar de medverkande. Den andra av två upplyftande kvällar var till ända. Ljudet lyckligtvis excellent. Vi slapp den mullrande bas som ofta är ett störningsmoment på Pustervik. Som projekt ett sympatiskt och berättigat initiativ, som för mig innebar upptäckten av flera förmågor i Göteborgstrakten, som annars sällan frontar i så här exklusiva sammanhang där biljetten kostar ett antal hundralappar.

obs bilderna tagna av Leif Wivatt är från fredagens konsert.

Pearl Jam till Lollapalooza Stockholm 2020

by

PEARL JAM. Foto: Danny Clinch

När mörkret och kylan nu kniper tag i våra decemberliv kan det ge lite ljus och hopp att komma ihåg att det kommer ljusare tid och efter vinter kommer sommar. Ett löfte om sommar är de nyheter inför kommande sommars musikfestival som börjar dyka upp. Idag kom beskedet att Pearl Jam kommer till Lollapalooza Stockholm 2020.

Ett pressmail:
Pearl Jam har släppt datum för sin världsturné. Lollapalooza Stockholm 2020 blir bandets enda konsert i Sverige nästa år – och den första på svensk mark på sex år! Pearl Jam avslutar på Tower Stage på festivalens andra dag – lördag 27 juni!

Pearl Jam är ett av världens största rockband genom tiderna och från debutalbumet ”TEN” (1991) och genom tre årtionden har Seattle-hjältarna varit en dominerande kraft i musikvärlden. Eddie Vedder, Mike McGready, Stone Gossard, Jeff Ament och Matt Cameron är inget annat än levande legender. Vi längtar efter att få välkomna bandet till Lolla Stockholm!

Pearl Jam kommer att åka på en Europaturné med 13 stopp i juni och juli 2020. Sommarturnén startar 23 juni I Frankfurt och avslutas 22 juli i Amsterdam. Turnén inkluderar fyra headlinespelningar på festivaler: Lollapalooza Stockholm, Lollapalooza Paris, Rock Werchter och American Express Presents BST Hyde Park.

OM PEARL JAM
22 oktober 2015 innebar 25-årsjubileum för Pearl Jam som liveakt. Tio studioalbum och hundratals unika liveframträdanden senare fortsätter bandets framgångar med hyllningar – och över 85 miljoner sålda album världen över. 2017 valdes bandet in i Rock and Roll Hall of Fame.

OM LOLLAPALOOZA
Lanserat av grundaren Perry Farrell 1991 som en turnerande festival – är Lollapalooza fortfarande en innovatör i festivalvärlden, 25 år senare. Lollapalooza var banbrytande från starten, med flera olika artister från olika genres på samma festival. Det är också den första amerikanska festival som expanderat till flera dagar, första att använda mer än en scen, första att mixa konst med aktivism, första att kompensera för koldioxidutsläpp, första att ha elektronisk dansmusik på största scenen, första att skapa ett familjevänligt program, första att skapa sin bas i en stadskärna och första att expandera globalt från USA.

Lollapalooza har vuxit till en årlig festival i världsklass i Chicago – tillsammans med länder som Chile, Brasilien, Argentina, Tyskland, Frankrike och Sverige. Lollapalooza är en av de främsta festivaldestinationerna i världen. I samband med 25-årsjubileet expanderade Lollapalooza Chicago till fyra dagar 2016 och har fortsatt över 100 000 festivalbesökare om dagen, med över 180 artister på 8 scener varje år.

Stefan Sundströms domedagspredikan live i Växjö

by

Foto: Maria Laakso Åman

Stefan Sundström
Växjö Teater
Betyg: 5

Intima Växjö Teater känns som ett murrigt vardagsrum dit vi är inbjudna till en stunds väckelsemöte med Stefan Sundström. Med budskapet om att domedagen ständigt pågår omkring oss, även om vi i vårt välståndssamhälle inte märkt av det så mycket än, tar Sundström med oss på en upplysningsresa. Budskapet presenteras med humor och distans och med konsekvent ställningstagande denna “Black Friday”. Efter att ha deltagit på strejk och demonstration för klimatet tidigare på dagen, bestämdes att ingen försäljning av CD eller böcker skulle ske på konsertkvällen. Stefan Sundström känns genuin i allt han gör.

Stefan Sundström sjöng väldigt bra den här kvällen och gitarrspelet var riktigt bra. Jag kom osökt att tänka på hur Cornelis Vreeswijk spelade gitarr. Distinkt med en rejäl dos blues och mycket skickligt. Att Sundström spelade en cover av Bellmans “Märk hur vår skugga” var en kul bonus. För mig var det tydligt att det var en cover på Cornelis cover av sagda poem.

När publiken fick önska blev det fantastiska “Amors pilar” men bäst i kväll var “Bara va en del”, tidigare nämnda “Märk hur vår skugga” och “Alla ska i jorden”. Publikkontakten ska också framhållas. Det var verkligen nära och varmt, Stefan kommunicerade en hel del med publiken som kom med inspel och kommentarer.

Det blev en kväll att må bra utav mitt i det brännande budskapet om vart världen är på väg. På väg hem i den dystra novembernatten gick vi med ett varmt hjärta och en känsla av att det finns hopp för framtiden. Att kunna förmedla sådant hopp i en dyster tid är få förunnat men Stefan Sundström förmår.

Teaterkritik: Performance Concert El Perro del Mar är en högt avancerad berättarform där kulturuttrycken agerar sida vid sida i jämlikhet

by

Performance Concert: El Perro del Mar
Musik Sarah Assbring, Jacob Haage, Petter Granberg
Koreograf Hlín Hjálmarsdóttir
Scenografi/kostym Nicole Walker
Ljusdesign Timothy Wilson
Ljuddesign Martín Robertson Salas
Animationer Gustaf Holtenäs
Mask Melanie Åberg
Urpremiär 29 november, Lilla scenen Dramaten Stockholm

Kvällens föreställning går under konceptet ”performance concert” d.v.s att en artist/sångare tillsammans med en regissör/koreograf skapar en föreställning med teaterns/dansen verktyg men utan direkt samklang dem emellan. Varje del har sin egen del att berätta i sidospår. I det här fallet blev det en musikalisk, scenografisk och konstnärlig institution med dansen som drivkraft men på ett demokratiskt och jämlikt berättigande. Ingen gavs tolkningsföreträde.

Historien i föreställningen ger en känsla av att skillnaden mellan att leva nu och här i stunden, lika väl kan vara över i morgon. Våra liv och våra år som människor hotas av ett gemensamt hot som vi själva har satt oss i. Döden och livet, går om varandra och vem vet var morgondagen kan ge. Miljön och yttre hot är det som känns närmast i min tolkningar. Vi har blivit vår egen värst fiende och biter oss i svansen. Bristningsgränsen känns nära och underjordens fallgropar känns obehagligt rimliga.

Ofta brukar man vilja ha en sångare som med sin röst utstrålar energi och tar plats.I föreställningen får rösten vara sin egen kommunikatör och sångaren i sig tar inte mera plats än att övriga uttryck ges samma möjligheter. Genom minimalism i allt annat än orden och röstens samklang uppfyller hon sin del i processerna. Jag fascineras av hennes text tolkningar, även om jag skulle ljuga om jag sa att jag helt förstod dem. Ibland kunde jag inte heller helt höra orden.

Musiken i övrigt är svår för mig att smälta. Jag hör att den är energisk, brutal och genomtänkt. Ibland är musiken också för högljudd för min smak. Varje ton är dock inhyst i ett sammanhang så att röst och musik ska få ut lika mycket av varandra. Dock kan jag inte säga att jag blir inbiten eller förstår musiken och dess fascination. Däremot förstår jag på publiken runt omkring mig, att de tycker om musiken och jag kan därmed konstatera att jag nog är en mer harmonisk musikälskare än vad som erbjuds mig i kväll.

Dansen ger mig däremot en berättelse jag kan ta till mig och känslomässigt lättare sätta ord på någon form av handling. Inte nog med att dansarna lever i samklang med varandra rytmiskt, de ger också ett bildligt neutrum där status, kön och makt fördelas jämlikt eller ibland inte ens är viktigt. Det är en härlig upplevelse av symbios som klichémässigt faktiskt gör två till ett. Det är som att se någons spegelbild dansa bredvid, även om inte rörelserna alltid är likadana. Deras spänst och mjukhet är beundransvärt och allt ser så lätt ut, när de avlöser varandra i kraft och motorik.

Scenografin och ljussättningen är nog kvällens största tillgång, där man gång på gång åberopar jordens undergång, urkrafter och naturkatastrofer. Med hjälp av mestadels skiftande nivåer av vita och röda ljus, blir rekvisitan mer eller mindre synlig i takt med skilda fenomens genomborrningar på scen. Symbolikerna för död, sorg och mänsklig skuld finns det gott om.

Föreställningen är till för den som vill utmana alla sina sinnen och vågar öppna dem för nyare berättarmönster, där logiken inte hör hemma. Här finns inga självklarheter och visste man inte bättre så skulle man kunna tro att många delar är direkt improviserade av mycket kunniga, direkt på plats.

Dansare: Sara Jane Medley, Hampus Gauffin