Musik

Peter Birgerstam

11/8 2018

Thåström 

5

Med nuvarande material har Thåström gjort segertåg, turnerat både inomhus och utomhus. Jag skrev här om premiären i Göteborg i höstas. Vad som avviker mest jämfört med den överkörningen är akustiken. Blev euforisk av hur väl man hörde respektive musikers instrument på WOW. Betoningen på konstnärligt syftande, ofta berättande, rock, i perfekt anpassat ljud var  en hälsosam njutning.

Har tidigare ifrågasatt behovet av att föra in ytterligare en musiker i det väloljade bandet (Mikael Nilzén som varit med i omgångar). Denna gång finns dock inget att erinra mot detta grepp, tvärtom. Blir väldigt skevt när den  helt avgörande framgångsfaktorn negligeras. Visst, Thåström är karismatisk, en vass låtskrivare och betvingande sångare. Men utan ett fantastiskt band och målmedvetna medarbetare hade han knappast haft samma framgång, även om den oöverträffade positionen kanske hade uppnåtts ändå.

De frilansande musikerna ingår i andra stora sammanhang, driver egna karriärer. Vilka åsyftas? Jo, Pelle Ossler på gitarr med sju egna utgivningar på meritlistan, Anders Hernestam från Weeping Willows på trummor, genreöverskridande basisten  Ulf “Rockis” Ivarsson och  på syntar/keyboards märks Niklas Hellberg och nämnde Mikael Nilzén.  Musikerna har lirat med Thåström i en följd av år. Samspel och rutin gör dem till en härligt fungerande enhet när komponenterna faller på plats, vilket skedde i ett Slottsskogen drabbat av värsta tänkbara scenario vädermässigt.  Pelle Osslers gnistrande solon i all ära. Om kollektivet måste rangordnas, hamnar Ivarsson i vinnarhålet. Där jag stod i folkhavet  under min sista konsert och kämpade mot stelhet och trötthet, blev hans läckra basgångar ett motmedel. För att härma språkbruket från glada, coola kids, var det “fett najs” att  urskilja hans delikata spel.

Peter Birgerstam

Thåström är med rätta en ikon som inte stannat upp. Han vill vidare trots alla bedrifter, fortsätter utveckla låtskrivandet. Pimme har kvar precis lagom mycket fragment från det depressiva industri-experimenterandet för cirka femton år sedan. Texterna är ofta episka betraktelser, till och med nostalgiskt färgade. Det uppkäftiga och subversiva får stå tillbaka. I sitt sätt att  berätta anekdotiskt och sjunga med emfas, kan han definitivt matcha Nick Cave (inte sett live tyvärr). Han inleder med Körkarlen och Blusen I Malmö. Näst sist levereras en mäktig version av  Alla vill till himlen.  Titlarna Old Point Bar, Fanfanfan, Jag är en idiot, Beväpna dig med vingar samt Kort biografi över litet testamente utgjorde ess i ett program utan svaga punkter. Mer ingående iakttagelser och omdömen finns inte att tillgå, då anteckningar saknas på grund av vädret. En avslutande fundering: Hur stora skulle Thåström och hans band vara i utlandet om Stockholms, och hela landets stolthet, sjöng på engelska? Vilken status skulle de erkännas?  I ett  mycket fördelaktigt ljud serveras vi i hällregnet – som frontmannen helt låter bli att kommentera – en strålande konsert, i paritet med vad som presterades på Skeppsholmen 2015.

WOW dag 3: Hörde andra hälften av utåtriktade, osedvanligt tillgängliga, Kamasi Washington med virtuost band, Lyssnade 15-20 minuter på Fleet Foxes, lo-fi bandet som blev händelselöst i längden, satte mig på Höjden och hörde samtal om teveserier och förändrat kulturbeteende, omslöts av global dansmusik av DJs,  åt asiatiskt på Villa Belparc, pustade ut genom att hänga med fotografen och den korta stund jag lyssnade på sprudlande Arcade Fire från Canada gav mersmak.

Peter Birgerstam

Peter Birgerstam

Tangerine Dream på Way Out West
11 augusti 2018
4

Utan att uttalat konkurrera om samma publik som  landsmännen Kraftwerk är jämförelsen oundviklig. Fast skillnaderna är flera.  Ursprungligen  associerade med genren Krautrock,  har T.D varit enormt produktiva (med ett hundratal album i sin katalog). I motsats till sina mer berömda grannar tillverkar de expansiv, elektronisk  musik utan hitkaraktär. Sedan grundaren Edgar Froeses död heter gruppens ledare Torsten Quaeschning. Med sig i Linnétältet har han Ulrich Schnauss och Hoshiko Yamana. Alla tre har egna karriärer igång, är involverade i andra projekt. För kännedom kan meddelas att jag har fyra av gruppens plattor, inklusive samlingsskivan From Dawn Till Dusk.

I deras syntetiska landskap pågår kontinuerligt ett föränderligt flöde. Några stilbrott och pauser mellan kompositioner är inlagda, i denna en gång visionära musik vars beteckningar är ambient och space music. Schnauss med hörlurar på agerar som en operatör, handhavandet av maskinparken sker via manual. En välgörande viktig biroll mitt i allt det artificiella, har japanske violinisten Yamana positionerad i mitten. Fet bas och vräkig gitarr, som finns lagrad i deras utrustning, införlivas sparsamt och gradvis i en utvidgande ljudbild.  Efter första svävande kompositionen, hörs ett  pulserande tungt beat

Peter Birgerstam

På deras backdrop syns nonfigurativ videokonst i ständig omvandling,  i övrigt roterande spottar. Givetvis ingen info från scen. Enligt uppgift hördes bland annat Stratosfear från 1976.  Antar att man framförde representativa utsnitt ur sin omfattande produktion.  Gruppens nuvarande medlemmar behövdes googla fram. De tackade genom att hänvisa till skriftligt uttalande bakom dem.

Instrumentalmusiken glider fram i  stråk med tonala och rytmiska förskjutningar,  ger ett högstämt, sökande intryck. Ett hänförande stilbrott inträffar när ljudet av vattenfall förmedlas och ett ensamt piano tar vid. Det är meditativt och behagligt trots några skarpa kanter. Överlag inåtvänt utan att bli introvert, med fokus på kombination vinande diskant – mullrande bas. I slutet ökade styrkan kraftigt. Utan att det blev plågsamt fladdrade byxbenen och bröstkorgen tog emot volymen. I slutfasen accentuerades deras svävande sound.

Tyvärr  glest med åhörare under en medvetet stel konsert (självklart inga spontana liveinslag), vars längd uppgick till cirka sextiofem minuter. Mina förväntningar infrias i stort, men risken finns att den kommer falla ur minnet när musikåret ska summeras.

Peter Birgerstam