• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

samhälle

Skatteverket hade fel, även repriser av scenkonst omfattas av sex procent moms

18 december, 2018 by Redaktionen

Skatteverket gjorde i oktober 2017 en bedömning att det är skillnad på scenkonst och scenkonst. Ett beslut som innebar att en scenkonstföreställning som direktsändes på biograf skulle ha sex procent moms medan samma föreställning visad i repris hade 25 procent. Folkets Hus och Parker överklagade Skatteverkets beslut och idag har besked kommit från Högsta Förvaltningsdomstolen att Skatteverket gjort fel, även repriser av scenkonstföreställningar ska omfattas av sex procent moms, berättar ett pressmeddelande:

Detta är verkligen glädjande och ett självklart beslut. Det är både orimligt och inkonsekvent att reprisen av en direktsänd föreställning med exakt samma innehåll ska beskattas med högre moms. Domstolsbeslutet spelar stor roll för att våra biografer ska kunna fortsätta och visa högklassig scenkonst i hela landet, säger Calle Nathanson.
Ur förvaltningsrättens dom: ” Bolagets tjänster avser oredigerade visningar av kulturella föreställningar som framförs av artister inför publik. Det förhållandet att en visning ibland sker i efterhand och inte direkt när föreställningen äger rum förändrar inte innehållet i den. Det är enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening i båda fallen fråga om en föreställning i den mening som avses i 7 kap. 1 § tredje stycket 5 ML. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därför fastställas. ”

Högsta Förvaltningsrättens dom innebär att biografer kommer att få tillbaka momspengar retroaktivt från Skatteverket från oktober 2017. Domen går inte att överklaga.

Bakgrund
En viktig fråga i övergången till den nya filmpolitiken handlade om höjningen av momsen för biografer från sex till tjugofem procent. Ett förslag som då debatterades intensivt. Folkets Hus och Parker motsatte sig denna försämring av villkoren för biografer. Vad som däremot inte behövde debatteras var momssatsen på digitalt sänd scenkonst. När filmpropositionen antogs i riksdagen rådde ingen tvekan om att scenkonsten – oavsett om den framförs fysiskt, live eller inspelad – skulle betraktas på samma sätt som tidigare och fortsatt ha den lägre momssatsen om sex procent. Skatteverket gjorde dock en annan bedömning och slog fast att scenkonst som visas med fördröjning, repriser, skulle ha 25 procent i momssats.

Skatteverkets beslut innebar att publiken som gick och såg en operaföreställning i repris till exempel dagen efter direktsändning tvingades köpa en avsevärt dyrare biljett än de som såg samma föreställning då den direktsändes.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkets Hus och Parker direktsänder baletten Don Quijote från Rysslands nationalscen Bolsjoj, Kulturpolitik, Politik, samhälle, Skatteverket, Skatteverket Politik

Bokrecension: Sveket – Birgitta Trotzig

19 mars, 2018 by Robert Salmela

Sveket: En berättelse
Författare: Birgitta Trotzig
Utgiven: 2016 (1966)
ISBN: 9789176458242
Förlag: Modernista

Vad är svek? Sviker gör man när man viker undan för förväntningar. Dessa förväntningar kan komma från en själv eller andra människor. Man kan förråda sina ideal eller fly undan snarare än finnas till när närstående lider. Sant är att vi i allmänhet inte ser med blida ögon på svek och det sammanflätas ofta med karaktärsmässiga brister: man kan kallas för ynkrygg, feg, en ärelös jycke eller en fullblodssvinpäls. Att betraktas som en svikare kan nog bringa den starkaste av självkänslor i gungning. Svek är emellertid ett sammansatt begrepp och kanske alltför enkelt att slänga sig med. Nystar man lite i det inser man snart att en svekhandling sällan föregåtts av enkla val. Vad har spelat in? Vilka var bevekelsegrunderna?

Läsningen av Birgitta Trotzigs Dykungens dotter är en av mina starkare läsupplevelser. Misären som skildras är inte unik men jag stöter sällan på ett lika vackert och uppslitande språk annorstädes. Trotzig var så skicklig på att som i förbifarten driva berättelsen framåt med små laddade, ödesmättade och livsavgörande ögonblick vars korta brinntid knappt gjorde dem märkbara. Sveket, som gavs ut 19 år innan Dykungens dotter, är inte annorlunda i detta avseende. Vi är i Sverige strax före Första världskrigets utbrott och boken sträcker sig över kriget och in i nästa. Det är en liten familjehistoria kan man säga. Svärtan mörkare än typsnittet.

Jag drar mig lite för att skriva om boken. Det känns som att det inte riktigt går att göra den rättvisa med egna ord. Den behöver upplevas. Visst kan jag beskriva ramberättelsen, men ni behöver inte veta mer än att boken – inte helt överraskande kanske – är en stilstudie av sveket och dess olika former. Människor överger varandra, sig själva; vi hör dödsrosslingar från en bortglömd bädd, kanske ett och annat självmord, nyckelord: dy, sött – – – ett motsatspar? Det är det söta som tränger in i mig, dydoften är uthärdligare.

Det finns ömkliga människoöden i boken. Utsatta människor. Det finns om inte onda så åtminstone uschliga livsval. Och liksom i Dykungens dotter finns där människor som är än mer utsatta. De är en formlös och blek massa, inte individer. Detaljer som namn och härkomst är det inte så noga med. De förblir skuggor, nej aningar, nej rena gissningar. Deras härbärge var ett

…stort magasinartat förfallet hus strax bakom järnvägen där kringflyttande och kringdrivande individer fann en tillfällig tillflyktsort eller ofta en sista hamn – det var alla sorters folk, utländska säsongsarbetare ibland, men mest tillfällighetsarbetande utan särskilt namn eller mantalsskrivning. Det var ett släkte av lösa grumliga individer, släktskapsförhållanden var ofta outrannsakliga: för trakten i övrigt tedde sig detta slags folk som inbegreppet av allt som inte är att lita på, där grunden viker, upplöser sig – inte finns.

Det slår mig hur de sociala mekanismerna med inkludering och utträngning är så skoningslösa. Elände är mer uthärdligt om man bestämmer sig för att det måste finnas dem som lider mer. Människorna i boken blir inte sällan främmande inför sig själv och världen.

Nyckelmening: ”Men hon hade valt honom själv, ingen hade bestämt för henne – det var hennes val, ingen annans”. Den dyker upp två gånger, kanske stöpt i olika tappning, jag minns inte. Ytterligare en: ”Han svek, kunde inte annat?”. Det fatalistiska i det drar ned mig. Man kan alltid annat. Eller: ”Han talade om tiden med den döda farmodern, nu när hon var död var det som han slutligen upptäckt att allt hans liv hade legat förborgat i henne…”

Trotzigs samlade verk kommer med start i år ges ut i etapper på Faethon. Pass på.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: historia, klassamhället, misär, samhälle, Skönlitteratur

Bokrecension: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson

7 oktober, 2017 by Martin Moberg

Titel: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson (156 sidor, pocket)

Författare: Malin Wendel

ISBN: 9789163946080

Förlag: Malin Wendel

Malin Ovesson och Malin Wendel träffades genom ett projekt om psykisk ohälsa, under drygt tre års tid intervjuade Wendel Ovesson om hur det är att leva med det vi i vardagslag kallar tvångssyndrom på engelska Obsessive Compulsive Disorder (OCD). Parallellt med research på området. Detta ledde sedermera fram till den pocketbok, jag nu har läst.

En bok vars grundläggande fakta är helt sann, det är Ovessons liv vi får följa med tillbakablickar på barn och ungdomsåren i Bräkne-Hoby, alltsammans sker under en dryg månad sommaren 2009 då Ovesson var inlagd på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Men där vissa scenarier och personer som bl a medpatienter på vårdavdelningen är påhittade av författaren.

Och jag kan säga att en får direkt en omskakande upplevelse om hur det är att tampas med de tvångstankar som leder till tvångshandlingar. Tvångshandlingar som yttrar sig i t ex att noga kontrollera att det inte ligger ett lik i bagageutrymmet på bilen eller att göra moment i t ex köket sju ggr för siffran sju är bra. Ty den lindrar för stunden ångesten, medan siffran sex och nio däremot har motsatt effekt.

Det är en mycket personlig och utlämnande bok på 156 sidor, bl a får vi ta del om Ovessons dåvarande kärlek som gick bort abrupt och hur märkbara spår det sätter i Ovessons mående – det kommer igen på flera ställen. Tankar om döden likaså, rädslan för den ja man blir helt enkelt inte oberörd när man läser. Det berör djupt, verkligen tankeväckande.

Samtidigt ges man en inblick i hur psykiatrin fungerar eller kanske inte fungerar. Det läggs fokus på att mota tvångshandlingarna i grind, men inte tvångstankarna i sig. Men i allt det mörka som vi får ta del av i boken, så finns det en uns humor, som är befriande och som gör att man skrattar med Ovesson. Bl a om soljäveln.

Det som slår mig och som är ett bestående intryck, är omgivningens bristande förmåga att förstå dels hur det är att leva med OCD, Asperger och cyklotomi och följderna av det, dels hur det förväntas bli så bra allting för andras planer mm är det Ovesson behöver för att bli bättre. Men det ställs inga direkta frågor om hur hon ställer sig till det, eller hur det soliga vädret egentligen påverkar.

Så summa summarum, det är en bok som berör och som ger en ska jag säga viktig förståelse baserat på personliga erfarenheter för hur det vi ser som helt självklara saker att göra i vardagen t ex handla, städa, laga mat mm ingalunda är så självklart. Jag rekommenderar sålunda varmt att du läser en historia om Malin Ovesson.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Asperger, Blekinge, Bokrecension, Cyklotomi, Hoppas att jag inte råkar döda dig, Malin Ovesson, Malin Wendel, OCD, psykiatri, psykisk ohälsa, Ronneby, samhälle, tvångssyndrom

Kärleken, den rår inte terrorismen på …

9 april, 2017 by Martin Moberg

(Kärleksmanifestation, Sergels Torg, Stockholm – 9 april 2017 foto: webbkameror.se)

Fredagen den 7 april 2017 kl 14:53 kommer för all framtid att vara en del av våra historieböcker och vårt medvetande. På Drottninggatan i centrala Stockholm drämde med stor kraft en kapad lastbil in i Åhléns, fyra människor dog och ett 15-tal skadades. Den stora sorg som denna attack lämnar efter sig, kom att kännas långt utanför tullarna…

Men då i det läget i all outsinlig sorg kom flödet i sociala medier att fyllas med bilder bl a på polisbilar som fått mängder med blommor lagda på sig och på attentatsplatsen lades det ut blommor i överflöd. Dessutom erbjöd sig boende i Stockholm under hashtaggen openstockholm att ställa upp med bl a boende och transport bl a för de turister som satt fast i innerstan pga att kollektivtrafiken stängts ned i säkerhetssyfte. Något värmande höll på att hända, och det spred sig fort som det ju gör med de sociala medierna…

Och idag två dagar senare hålls en manifestation på Sergels Torg, Stockholm med tiotusentals människor på plats – en sällan skådad syn ja en kärleksmanifestation. Det värmer verkligen i hjärtat att se, även om jag inte är där så känns det som man är det. Och att om nu syftet bakom attentatet var att få rädslan och misstänksamheten att ta överhanden, så misslyckades det. Ty kärleken, den rår inte terrorismen på. Det är en bestående tanke, när jag ser TV-bilderna med ett enormt folkhavet på Sergels Torg rullas ut denna soliga söndagseftermiddag….

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: kärleksmanifestation, openstockholm, samhälle, Sergels torg, Stockholm, stockholmattack

Revanschen för Wollter – betydelsefull…

24 november, 2016 by Martin Moberg

Efter det att Instagram stängt ned Stina Wollters konto, formligen exploderade stödet för henne i sociala medier. Wollter som med sina bilder och filmklipp på Insta, tydligt utmanar normen för kvinnor som de förväntas följa fick, i och med Instagrams beslut idag att öppna hennes konto, revansch. Men den revanschen är betydligt vidare än att enbart beröra Wollter själv, det att stödet för henne vart så massivt ger näthatet en rejäl knäpp på näsan. Det finns ljus, inte bara mörker…

http://www.svt.se/kultur/det-var-bra-att-det-hande

img_5996
(Skärmdump: SVT Kulturnyheterna)

Arkiverad under: Scen Taggad som: Kultur, kvinnor, näthat, nätkärlek, samhälle, Sociala medier, Stina Wollter

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 64
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Goplay
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in